Rulle - en Hössna-profil av Anna-Lena Hultman Det handlar om smeden Rudolf Löfström, allmänt kallad Rulle. Han har satt sina spår i Hössna, genom att tre gator att namngetts till hans minne: Hovslagarliden, Smedjeliden och Rulles väg. Hans smedja och stuga finns också kvar. Yngre personer och nyinflyttade vet nog inte så mycket om Rulle, så här kommer en liten berättelse om honom. Rudolf Vilhelm Löfström föddes den 27 april 1894 i Hedvig Eleonora församling, Stockholm. Hans mor var ogift och kunde inte ta hand om honom, utan han lämnades till Stockholms allmänna barnhus som barnhusbarn # 9373. Drygt 1 år gammal kom han från Stockholm till Hössna, utplacerad som fosterbarn hos sme n i Björket, Karl Johansson och hans Frida. De är först skrivna i Björket, men från ungefär 1900 på andra sidan vägen i Nybygget, det som idag kallas Rulles stuga. Där växte Rulle upp och fick lära sig till smed och hovslagare av sin fosterfar. Rulle var en snäll och omtänksam person, som tog väl hand om sina fosterföräldrar. Frida var blind på äldre dar och Rulle vårdade henne. Karl och Frida fick av Stockholms barnhus en minnestavla och en bibel som tack för att dom lärt Rudolf ett yrke. Tavlan finns i hembygdsgården. Jag var som barn lite rädd för Rulle han var ju alltid så svart och sotig. Likadant var det i hans stuga, det låg kolsvarta dammråttor i hörnen.
Rulle var slagfärdig och det finns många historier om vad han sagt i olika sammanhang. I smedjekammaren bjöd han gärna sina kunder på en sup och han uppmanade alltid sina gäster att dricka ur för se sa Rulle, gammelt brännvin har ja aldri töckt um. Han hade i Nils Larsson i Slättås en god och trogen vän och ibland lagade de båda gubbarna mat tillsammans. Vid sådana tillfällen hände det att de ringde till Doris Ragnar och bad om råd. En gång skulle Rulle och Nils koka krösamos. Då ringde Rulle till Doris och frågade hur dom skulle få dom där smådjävlarna att bli kvar i grytan. En annan gång hade dom fått ett svinhuvud och skulle göra pressylta. Också då ringde Rulle och undrade om dom skulle ta med dä där slervia. Det var nog hjärnan dom menade. Det hade nog inte varit så gott i syltan! Trettonde dag jul var det alltid insamling till missionen i Hössna kyrka. Dagen efter hade Nils varit och hämtat posten och gick in med den till Rulle. Då undrade Rulle om Nils hade fått några pengar på posten. Nä, sa Nils, och inte tror ja att ja ska ha nåra heller. Ja, män se dä va ju insamling te hedninga igår, sa Rulle. En annan gång kom någon med en insamlingsbössa och samlade pengar till Rädda barnen, men nej, Rulle skulle inte lägga något för, se, ja har inga barn skrämt. Ja, Rulle hade humor. Min farfar, Simon i Krokstorp, körde på morgonkvisten mjölk till mejeriet i Hössna (det som sedan blev
syfabriken vid Tisells) och det hände ibland att han inte kom hem förrän till middag till stort förtret för min far som ville ha hjälp med ett och annat. Nej, Simon gick först in till Ottossons affär och pratade bort en stund och sedan till Rulle och pratade bort en ännu längre stund. Rulle gifte sig aldrig och var väl inte heller van vid kvinnlig uppvaktning. Varje jul var det julkalas på Ålderdomshemmet och då var grannarna bjudna, däribland Rulle. En jul fanns bland dom gamla på hemmet en fin dam som hette Maja Montelin. Hon hade varit musik- eller språklärarinna på en högre skola och hur hon hamnat på Hössna ålderdomshem vet jag inte. Denna fina dam blev på julkalaset så förtjust i Rulle att hon satte sig i hans knä och kramade och pussade honom. Rulle var inte trakterad och satt på sin stol, stel som en pinne tills han fick nog och resolut sköt undan den fina damen med orden Set för sek sjölver, ja ä inte vaner ve tocket. Men åldern tog ut sin rätt och Rulle började höra dåligt. Han fick erbjudande om en hörapparat, men se det tyckte han var onödigt han hade hört tillräckligt och behövde inga sådana grejor. I slutet av 60-tgalet eller början av 70-talet fick pensionärer som bodde omodernt hjälp att installera dusch och toalett. Det fick även Rulle. Bengt, min far, skojade med Rulle och sa att nu vill jag se att du duschar när du fått så fina anordningar, men Rulle blev inte svaret skyldig Näe se, sa Rulle, en frisker gres håller sek rener ändå.
Om jag inte minns fel så bodde Rulle en kort tid på Ålderdomshemmet innan han dog den 23 april 1978, 84 år gammal. Då hade han redan sålt stugan, smedjan och inventarierna till Hössna Hembygdsförening för han ville inte att fosterföräldrarnas släktingar skulle ta hand om hans kvarlåtenskap. Pappa hade frågat Rulle om hans ursprung och om han inte ville ha reda på något om sina biologiska föräldrar och eventuella syskon, men Rulle var inte intresserad. Dä kvettar la var hans kommentar. När Rulle var död ville man på socialbyrån att eventuella släktingar skulle efterforskas. Det var inte svårt och pappa hittade genast en syster, Signe Lundberg i Hägersten en syster som Rulle aldrig vetat något om. Modern och systern hade en gång åkt till Ulricehamn för att leta, men i Ulricehamns telefonkatalog fanns ingen Rudolf Löfström, så dom gav upp. På den tiden hade varje socken sin egen del i telefonkatalogen och dom viste inte att Rudolf bodde i Hössna. Det är märkligt att tänka sig att dom på resan fram och tillbaka till Stockholm passerade Hössna på Riksväg 5, vägen som gick några meter från smedjan där Rulle stod vid sitt städ. Signe Lundberg fick fotografier på sin bror Rudolf och kom också en gång till Hössna för att besöka graven. Signe dog 1986. Kvar i Hössna finns smedjan som hembygdsföreningen äger, stugan och 3 gatstumpar till minne av Rulle. På kyrkogården finns gravstenen över smeden Rudolf Löfström och hans föräldrar, men den vill kyrkogårdsförvaltningen ta bort och krossa till makadam!