Skräntärna i Singö skärgård

FB 2011-01-10, publicerad i ROF:s tidskrift Roskarlen, 2011 Skräntärna i Singö skärgård Inventeringsrapport 2010 Fredrik Bondestam Örsten, Singö, 2011-01-10 Fredrik Bondestam Tegnérgatan 40C 752 27 Uppsala Tel. 0730-458460 e-post. Fredrik@Bondestam.se

Inledning Denna rapport har tillkommit på eget initiativ och av flera skäl. Väddökusten har varit föremål för min skådarpassion sedan jag var liten, med särskild tonvikt på Skatudden, men även Örsten på Singö. Numera är jag sommarboende på Örsten sedan 2006, vilket innebär möjligheter att även skåda fågel på öarna i Singö skärgård. Totalt har jag till dags dato mer än 200 skådardagar i området i bagaget, med tonvikt på sträckfågelskådning under vår och höst. Främst har jag då besökt Örsten, Måssten, Västerskäret, Norrsten och sedan 2008 en absolut favorit i sammanhanget Understen. I det sistnämnda fallet har Försvarsmakten varit synnerligen tillmötesgående och beviljat tillstånd för landstigning på Understen sedan 2008 för bland annat sträckfågelräkning. Sammanlagt har jag observerat 203 arter under perioden i Singö skärgård (med hela Singö inräknad), och till de mer sällsynta hör bergsångare, storlabb, svartnäbbad islom, praktejder, taigasångare, lundsångare, m.fl. Under dessa år har jag dock insett att det är något av slöseri med tid och kunskap att enbart sträckskåda (och leta rariteter) och därför sökt efter sätt att nyttja tiden som kan komma fåglarna och den unika livsmiljön här ute till del. Det hänger även samman med att jag engagerat mig starkt i att begränsa konsekvenser av föreslagen och pågående exploatering av Singö skärgård i olika delar (sportfiske, vindkraft, detaljplanförslag, m.m.), inte minst i form av ett detaljplaneförslag för en massiv nybyggnation på själva Örsten. 1 Överlag känns det angeläget att påbörja ett inventeringsarbete kring den häckande fågelfaunan och särskilt då skräntärna eftersom kunskaperna på längre sikt kan innebära att en bättre förståelse för födoval, häckningsplatser, häckningsframgång och andra relevanta aspekter blir till. Kort och gott ser jag mina insatser som ett blygsamt men ändock viktigt bidrag till det pågående arbetet med att bevara skräntärnans status som häckfågel i den svenska fågelfaunan, i huvudsak utfört i linje med intentionerna i etablerat åtgärdsprogram. Skräntärnan symboliserar på många sätt det storslagna med naturen här ute, det karga och samtidigt vackra, det majestätiska och i samma ögonblick sårbara. Jag blir också glad varje gång jag ser en skräntärna målmedvetet söka av en grund havsvik, snabbt dra förbi över havet på sträck, eller omsorgsfullt frierimata sin partner vid boplatsen. Skräntärnan är helt enkelt en självklar representant för vad Singö skärgård betyder för mig och många andra, men hör ju dessvärre till det växande antal arter vars bestånd minskar och följaktligen är den också rödlistad sedan en tid tillbaka (VU, sårbar). Antalet befintliga kolonier (nio i Sverige) har stadigt minskat under hela 1900-talet och häckningsframgången är inte självklar. De solitära paren, vilka totalt är ca 90 till antalet, häckar längs med Östersjöns, Bottenvikens och Bottenhavets kuster, och i Singö skärgård återfinns åtminstone åtta av dem. 1 Se vidare här: http://www.facebook.com/pages/radda-orsten/133095700048030 http://norrteljetidning.se/nyheter/1.901105-semesterby-stoppas 2

Inventeringsmetod Samtliga identifierade boplatser i Singö skärgård har besökts vid åtminstone fyra tillfällen, i något fall ytterligare ett par gånger, under perioden 15/4-15/8. Tidsperioden är vald utifrån dels beräknat mediandatum för skräntärnas ankomst under våren till boplatserna i Singö skärgård, dels den period då flygga ungar är så stora att de födosöker i närområdet och sedan lämnar boplatsen och/eller redan påbörjat flyttning söderut till rastplatser utanför området (i linje med observationer på Svalan och egna anteckningar genom åren). Sista veckan i juli och de två första veckorna i augusti brukar ofta innebära observationer både av skräntärnor vid boplatserna och sträckande adulta och 1Kfåglar från både NV och NO. Under det aktuella inventeringsåret observerades första skräntärnan på norrsträck härute 15/4 och den sista sydsträckande, en ensam adult fågel, rastade söder om Måssten 21/8. Det är i huvudsak tre olika aspekter som har inventerats: (1) befintligt par med indicier för häckning, (2) förekomst av matad unge, samt (3) häckningsframgång i termer av flygg unge ur boet. Den första aspekten handlar om att besöka boplatsen i ett tidigt skede för att stämma av om ett häckande par har anlänt och i vilken utsträckning olika indikatorer för häckning förekommer (spel/ceremonier, revirmarkering, ruvning, etc.). Den andra rör observation av förekomsten av kläckta ungar genom att konstatera föräldrarnas matning. Den sista, slutligen, bedöms genom observation av flygg unge vid eller intill boplats, oftast i vuxen fågels sällskap. Inventeringsmetoden består i korthet av observation via tubkikare på behörigt avstånd utifrån ovan angivna aspekter. Metoden möjliggörs av att det råder tämligen goda observationsförhållanden vid samtliga identifierade boplatser, eftersom det finns någorlunda tillgängliga observationspunkter på lagom avstånd och, framför allt, på väsentligen högre belägna punkter än själva boplatserna. I bilaga 1 redovisas samtliga aktuella boplatser och observationsplatser för inventeringen. Skräntärnas störningskänslighet vid häckning är väl dokumenterad och föranleder också den valda inventeringsmetodiken. Det är även så att jag i dagsläget inte har erforderliga skäl, eller tillstånd för, att inspektera boplatser, utöva ringmärkning, eller på annat sätt undersöka förekomst av ägg och ungar under själva häckningen. Eventuellt kan det bli aktuellt i ett senare skede dock. Det är endast vid häckningen på Lågörarna, Örsten, som jag har upplevt att metoden i någon mån stör de häckande fåglarna. Vid ett par tillfällen under ruvning/vid äggkläckning har de vuxna fåglarna lyft från boplatsen och tydligt markerat sin irritation genom att högljutt protestera mot min närvaro. Till saken hör dock att jag då befunnit mig på den tämligen välbesökta utkikspunkten på Örsten som frekventeras av besökare så gott som dagligen vid denna tid på året, liksom en hel del sportfiske efter öring och lax (men även nätfiske) bedrivs vid platsen långt in i maj/juni. Här finns således ett allmänt problem med att skydda inte bara skräntärneparet utan hela den häck- 3

ande fågelpopulationen på Lågörarna/Ytterörarna (roskarl, silltrut, kustlabb, svärta, tobisgrissla, ejder, skärpiplärka m.fl.) som bör tas upp till vidare diskussion i ett annat sammanhang. Bristerna med inventeringsmetodiken är naturligtvis att antalet ägg inte kan konstateras, liksom att eventuella döda ungar inte samlas in för analys, etc. Det kan också vara svårt att avgöra om det finns en eller flera ungar i boet initialt, även om det blir tydligt senare under säsongen. Därtill är det en problematik att samtliga observationsplatser utom en (Lågörarna/Örsten) endast nås via båt. Det hänger samman med problemet att uppnå kontinuitet och regelbundenhet, detta dels då inventeringsinsatsen bygger på frivilligt engagemang och möjligheter att alls få tid till att genomföra inventeringar, dels innebär vindstyrka och därtill hörande våghöjder inte sällan att det är svårt att nå de mest utsatta boplatserna (gäller främst boplatserna vid Understen och Hållskären där möjligheterna att förtöja är begränsade, särskilt vid kraftig sjöbris och vindar från sektorn NO-SO). Dock kan konstateras att mina nuvarande arbetsförhållanden möjliggör stor frihet när det gäller att kunna anpassa inventeringsturerna efter väderläget. Inför kommande säsong ska jag dessutom investera i en betydligt mer sjöduglig båt som förhoppningsvis ska väga upp en del av problematiken. Fördelarna med metoden är just en i princip total frånvaro av störning av de häckande fåglarna och andra häckande arter, och kanske framför allt att hela häckningsförloppet följs, från det att fåglarna anländer tills det att de lämnar boplatserna. Inventeringsplatser Inventeringen omfattar åtta solitärt häckande par i Singö skärgård. Eventuellt förekommer ytterligare något par; det är trots allt ett stort område som avses i det här sammanhanget. Inventeringsområdet sträcker sig från Örsten i söder till Norrsten i norr, med Understen och Hållskären som utposter i ost och Singös ostsida upp till Ellan, Skogsskäret och Stor-Roten som utposter i väst. Det häckande paret på Tistronörarna O Vässarö ingår därför inte i det här sammanhanget (eftersom det definitionsmässigt tillhör Gräsö skärgård), men eventuellt kommer jag att inkludera även detta par i kommande års inventeringar. I princip samtliga par häckar intill eller mitt i större fågelkolonier (silvertärna, tobisgrissla, tordmule, silltrut och/eller grå- och havstrut) och i flera fall i direkt anslutning till ett eller flera par kustlabb. Boplatser har inte varit möjliga att inspektera med vald inventeringsmetod, men majoriteten av paren föredrar grus- och/eller sandtäckta delar av låga skär och gärna med så lite vegetation i form av olika gräs och buskar som möjligt. Förutsättningarna för att större kolonier ska utvecklas bör nog anses som begränsade i Singö skärgård med undantag för storskaliga konsekvenser av förändringar hos etablerade kolonier (massflyttning) bland annat då det egentligen saknas öar eller skär med större sammanhängande sand-/gruspartier, i likhet med Stenarna i 4

Björns skärgård, och då det uppenbart är så att det rörliga friluftslivets aktiviteter i området är stadigt ökande. Samtidigt finns det två par som häckar på relativt närliggande skär (Skäret strax N Västerskäret och Södra Långhällarna S Abborren), vilka naturligtvis kan utgöra frön till en koloni på sikt. Flera olika hot har identifierats när det gäller häckning och häckningsframgång för skräntärna, liksom för flera andra fågelarter i ytterskärgården. Det kanske främsta är förekomsten av nordamerikansk mink, som predaterar framför allt ägg i fågelkolonier. Enligt mina observationer förekommer för närvarande mink vid de boplatser som ligger i nära anslutning till Singö (dvs. Lågörarna, Örsten och skäret V Gåssten och S Viten/Alskäret). Störningar från det rörliga friluftslivet och Försvarsmaktens verksamheter är en annan hotbild som utan tvivel också påverkar de befintliga skräntärneparen i det aktuella inventeringsområdet. Likaså bör predation från havsörn, havstrut, silltrut, gråtrut och i enstaka fall parasiterande på föda från kustlabb nämnas, liksom förekomst av reproduktionsstörningar och andra konsekvenser av miljögifter. Häckningsframgång Nedan följer en sammanställning över häckningsframgång för respektive boplats. Här återfinns också särskilda observationer och reflektioner kring inventeringen i sig och boplatsernas respektive förutsättningar. 1. Lågörarna, Örsten Den här boplatsen är en av de äldsta kända i Singö skärgård, och uppgifter finns från närboende att skräntärnor häckat på Lågörarna åtminstone sedan tidigt 1950-tal. I och med Försvarsmaktens verksamhet under framför allt 1970-1990-talet på Örsten är det troligt att skräntärnan inte häckade där den gör nu, men från och med 1990-talets mitt finns uppgifter om häckning på nytt. Boplatsen var i år förlagd till grusbanken på den högre delen av ön, i tämligen hög gräsvegetation, och i princip mitt i den stora silvertärnekolonin som huserar där (ca 80 par som mest). På Lågörarna återfinns även silltrut, gråtrut och fiskmås, medan havstrut vanligtvis häckar på Ytterörarna eller längre norrut på skären kring Storskarpen. Kanadagäss har i år häckat bredvid ett grågåspar på Lågörarna, vilket torde medföra att vegetationen hålls tillbaka bättre. Skräntärneparet fick i år ut två ungar, men från och med 4/7 observerades bara en unge. Denna blev flygg och sågs födosöka med föräldrarna vid flera tillfällen (i Ytterviken och utanför Kalkören/Kyrkogårdskäret) och lämnade lokalen någon gång i första veckan i augusti. Mink har observerats simmande från Örsten över till Lågörarna vid ett flertal tillfällen. Störningsmässigt är det en hel del rörelse i området framför allt i april (fiske från land och från båt mellan skären) och under juli-augusti. Tidigare pågick ålfiske invid Lågörarna med stationära redskap, men det har upphört efter en hel del diskussioner om det lämpliga med att ha fiskeredskap i en dylik miljö. Besök på boplatsen i mitten av augusti ledde inte till några fynd från häckningen. 5

2. Storgrundet, S Måssten Boplatsen är förlagd till den grusförsedda NO-delen av skäret och ligger rätt öppen invid häckande silltrutspar (en koloni med ca 12-15 par i år, men betydligt fler under tidigare år, kanske uppemot 40-50 par) och enstaka silvertärnepar. Häckningen genomfördes relativt tidigt och matning av en unge observerades från och med andra veckan i juni. Ungen blev flygg och sågs födosöka runt Måssten med en av föräldrarna tredje veckan i juli. Vid ett flertal tillfällen har jag observerat sportfiskare som antingen sakta passerat eller ankrat för att kasta efter laxfiskar invid både Pälsen och Storgrundet. Vid ett tillfälle har jag även givit mig av ut och försökt förmå dem att lämna platsen (i maj) under det att parets båda skräntärnor och en grupp silltrutar irriterat ropade och dök mot oss. 3. Skäret strax N Västerskäret Detta par har jag observerat under flera år eftersom jag sommartid ofta besökt Västerskäret och Östra Hållskäret med familjen för bad. Boplatsen är på en klipphäll med en liten försänkning i mitten och i princip saknas grus eller sand på ön som helhet. Likaså är växtligheten begränsad till sporadiska, låga gräsbestånd. Här häckar enstaka par av havstrut, gråtrut, silltrut, silvertärna, roskarl, och skärpiplärka. På intilliggande Östra Hållskäret återfinns en större koloni med tordmule och tobisgrissla, samt längre norrut på Abborren ett par kustlabb och naturligtvis den stora kolonin med tordmular och även sillgrisslor (ca 15-25 par). Boplatsen ses väl från toppen av Västerskäret, om än den skulle vara enklare att observera från Östra Hållskärets högsta punkt, men det innebär alltför stor störning av befintliga kolonier med framför allt tordmule (åtminstone fram till mitten av juli). Paret fick ut en unge tidigt och lämnade häckplatsen någon gång under fjärde veckan i juli. Här är det dock oklart om ungen blev flygg; observationer av flygande ungfågel saknas om än den sågs göra flygrörelser med vingarna i början av juli. 4. Södra Långhällarna, S Abborren Denna häckning upptäcktes sent, och bör vara ett nytt par i området för året. Till en början skedde troligen förväxling med paret ovan, vars boplats är ca 200 meter söderut, men inte sällan rastar de förra på det här skäret också. Vid ett observationstillfälle sågs dock båda paren samtidigt, och det aktuella paret matade då en unge som ännu inte var flygg. Densamma sågs vid ett senare tillfälle flyga med en av föräldrarna. Skäret är litet och saknar växtlighet. Var på skäret boplatsen varit är dock oklart. Övriga häckande fåglar bör vara desamma som ovan om än i mindre antal (och eventuellt inte roskarl och skärpiplärka). Sista observationen av paret med unge gjordes från högsta punkten på Östra Hållskäret i mitten av juli. Eventuellt blir det aktuellt framöver att välja denna plats för att observera häckningsframgången för detta, liksom för föregående, par från och med början/mitten av juli. Södra Långhällarna är för öv- 6

rigt en av de bästa rastplatserna i Singö skärgård för vadare i juli/augusti (i likhet med Måsbådan och tångbankarna runt Örsten), med goda förekomster av kärrsnäppa, enstaka småsnäppor, kustsnäppor, myrspovar, och i år även sandlöpare. 5. Junkaren, Understen För första gången, mig veterligen, kunde ett stationärt par observeras på Understen. Första observationen gjordes av paret när det satt på östra delen av Junkaren i mitten av maj. Då utgick jag från att fåglarna endast rastade, men vid nästa besök utförde ena fågeln ett klassiskt ceremonibeteende. Den kom flygande från SV och gjorde flera låga, svepande rörelser utmed vattnet runt Junkaren, medan partnern såg på. Vid ett par tillfällen doppade fågeln näbben i vattnet också, liksom fisken den bar på. På grund av renoveringsarbeten på fyrarna under sommaren har inte den här häckningen följts med samma intervall som de övriga. Under perioder har kajen varit så belamrad med material och byggnadsställningar att det har varit omöjligt att gå iland! Jag har också haft vissa besöksrestriktioner under den här tiden. Men i mitten av juli observerades en unge i en skreva på södra delen av huvudön som också blev matad av en förälder. Understen är inte fågelskyddsområde, trots den gigantiska kolonin med tobisgrissla och flera häckande silltrut, tordmule, kustlabb och skärpiplärka, men däremot militärt skyddsobjekt och därför får skyddet av biotopen anses vara tillfredsställt när det gäller det rörliga friluftslivet. Försvarsmaktens verksamhet är likaså begränsad numera, om än sjöfartsverket bedriver övervakning. Vi får hoppas att det här är början på en ny permanent häckningsplats för skräntärnan! 6. Vikakullrorna, Norrsten Lokalen är ett fågelskyddsområde (1 apr-31 jul) och hyser bland annat kustlabb, silltrut, silvertärna, svärta (ca 20 par), grågås, rödbena, större strandpipare, roskarl, m.fl. Boplatsen placerades i år på södra delen av ön, på en öppen klippa, men vanligtvis väljer paret någon av de grustäckta platserna på ön. Återigen observerades endast en unge som matades av föräldrarna och senare sågs flyga med en av de vuxna fåglarna mellan Norrsten och Norrskär. Lokalens plats så långt ut i ytterskärgården kräver visst tålamod, eftersom tärnorna sällan fiskar i närheten utan tycks födosöka långt söder- eller västerut, troligtvis ända in i innerskärgården. 7. Stor-Roten, Österslangen Paret har haft sin boplats på Österslangen en längre tid, men det har varit svårt att observera exakt var. När ungen väl vuxit till sig, dock, sitter den ofta relativt öppet på någon av stenarna längst in i den grunda viken precis väster om Österslangen. Föräldrarna födosöker både här och i den lagun som bildats mellan Lill- och Stor-Roten. Ett fåtal par av silvertärna, strandskata, större 7

strandpipare och småskrake häckar i närheten. Familjen lämnade lokalen oväntat tidigt så det råder viss osäkerhet om ungen klarade sig, men den var i princip flygg vid sista besöket där. Lokalen är ett populärt utflyktsmål för många kajakister med sin grunda havsvik med sandbotten längst in, men kanske framför allt för försvarsmaktens lämningar på ön, och vid ett flertal tillfällen har jag observerat hur de i princip landstigit på den aktuella boplatsen. 8. Skäret strax V Gåssten och S Viten/Alskäret Skäret saknar namn såvitt jag vet, men är beläget i förlängningen av Gåsstens nordvästra udde och är kraftigt bevuxet med gräs och har en grusbädd på mitten. Skräntärneparet samsas på den relativt begränsade ytan med häckande gråtrut och havstrut, där särskilt de senare hela tiden markerar och gör utfall mot skräntärnorna när de lämnar för, eller återvänder till platsen efter, födosök. Trots flera besök under inventeringsperioden kunde inte någon unge observeras, ej heller sågs någon genomförd ansats till matning. Redan i mitten av juli var paret borta dessutom. Troligtvis finns en eller flera samverkande faktorer till utebliven eller misslyckad häckning; havstrutparets närhet till skräntärnorna, förekomsten av mink i det absoluta närområdet (bl. a. på Gåssten), samt en ganska frekvent förekommande båttrafik med övernattningar precis intill skäret vid den stora berghällen på Gåsstens nordvästudde. Överlag känns läget utsatt och frågan är hur länge till paret försöker häcka här. Avslutande reflektioner Sammanlagt har sju av åtta inventerade skräntärnepar lyckats med sina häckningar i Singö skärgård under 2010, med reservation för att två av häckningarna verkligen ledde till fullgångna fåglar. Detta är första försöket att mer systematiskt inventera häckningsframgången i området för egen del, och förhoppningsvis innebär det början på ett mångårigt engagemang kring utvecklingen för skräntärnan i området. Målet är också att eventuellt utöka både inventeringarnas frekvens och innehåll, samt försöka utvidga insatserna även till andra arter som häckar i samma biotoper som skräntärnan. 8

Referenser Nedan angivet material har använts som referenskällor vid utarbetandet av inventeringsrapporten. Amcoff, M. 2001. Minkens inverkan på kustfågelbestånden i Uppsala läns skärgård. Upplandsstiftelsen. Gärdenfors,U. (Red.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. Artdatabanken, SLU Uppsala. Staav, R. 2007. Åtgärdsprogram för skräntärna 2007-2011. Stockholm: Naturvårdsverket. Staav, R., Almkvist, B & Hedgren, S. 1972. Skräntärnan Hydroprogne tschegrava i Sverige 1971. Vår Fågelvärld, 31, s. 241-246. Väisänen, R. A. 1973. Establishment of Colonies of Caspian Tern Hydroprogne caspia by Deserting Flights in the Nothern Gulf of Bothnia. Ornis Scandinavica, 4, s. 47-53. 9

caspia by Deserting Flights in the Northern Gulf of Bothnia. Ornis BILAGA 1 Inventeringsplatser Scandinavica, 4, s. 47-53. * Boplats Observationsplats * * * * * * * * 10