Titel: Kustfåglar i Östergötland - inventeringar 2007 och Länsstyrelsen Östergötland, Linköping

Transkript

1

2 LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND Titel: Kustfåglar i Östergötland - inventeringar 2007 och 2010 Författare: Utgiven av: Hemsida: Beställningsadress: Lars Gezelius Länsstyrelsen Östergötland Länsstyrelsen Östergötland, Linköping Länsstyrelsens rapport: 2012:7 ISBN: Upplaga: 300 ex. Rapport bör citeras: Gezelius, L Kustfåglar i Östergötland - inventeringar 2007 och Länsstyrelsen Östergötland, rapport 2012:7. Omslagsbilder: Kartor: Överst: tordmule (Foto: Lars Gezelius) Mitten: inventerare Vesa Jussila (Foto: Lars Gezelius) Nederst: skräntärna (Foto: Magnus Martinsson) Länsstyrelsen Östergötland Lantmäteriet POSTADRESS: BESÖKSADRESS: TELEFON: TELEFAX: E-POST: WWW: LINKÖPING Östgötagatan ostergotland@lansstyrelsen.se Lansstyrelsen.se /ostergotland Rapport nr: 2012:7 ISBN:

3 LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND Våra kustfåglar är en del av det känsliga ekosystemet Östersjön. Havet är basen för deras födotillgång och tillståndet hos fågelbestånden speglar därför hur havet mår och hjälper oss att bedöma miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård. Kustfåglarna sätter också sin prägel på skärgårdsmiljön. Som besökare njuter vi av deras skönhet och läten och vi fascineras av deras liv, beteenden och flygfärder. Den östgötska skärgården är en omväxlande övärld med en unik natur och ett rikt fågelliv. Vi människor har fått en ökad fritid och större möjligheter att komma ut i skärgården. et är känsligt och ett felaktigt beteende kan leda till skador. Svallvågor från snabba båtar, lösa hundar och landstigningar kan få ödesdigra konsekvenser, framförallt under häckningstiden. För att skydda fågellivet under den för störningar känsliga tiden när fåglarna häckar och föder upp sina ungar har Länsstyrelsen inrättat ett antal fågelskyddsområden. Länsstyrelsen avser att fortlöpande följa fågellivets utveckling inom fågelskyddsområdena. Denna rapport är ett led i denna verksamhet. et ändras ständigt vilket inte minst denna rapport visar. Orsakerna varierar och såväl yttre faktorer som interaktioner inom och mellan arter spelar in. Fåglarna befinner sig högt upp i näringsväven och deras antalsförändringar kan berätta för oss om förändringar i miljön. Syftet med de inventeringar som redovisas i denna rapport är tvåfaldigt; dels att tjäna som underlag för revidering av fågelskyddsområdena och dels att följa skärgårdsfåglarnas numerär och artrikedom som ett led i miljöövervakningen. Claes Svedlindh Naturvårdsdirektör

4 1

5 Innehåll Sammanfattning Inledning Allmänt om fågellivet i Östergötlands skärgård Fågelskydd och -inventeringar i Östergötlands skärgård Syfte Metodik Kustfågelinventeringen Urval av öar och ögrupper Fältmetodik Väder och vind Räkningsmetodik Redovisning och klassning Trutskärsinventeringen Resultat och diskussion Kustfågelinventeringen Trutskärsinventeringen Felkällor Referenser Områdesvis beskrivning och klassning Översiktskartor

6 Sammanfattning 2007 och 2010 genomförde Länsstyrelsen inventeringar av häckande kustfåglar i Östergötlands skärgård var inventeringen omfattande med syfte att kartlägga det häckande beståndet av kustfåglar, dels som ett led i den regionala miljöövervakningen, dels som ett underlag för revidering av fågelskyddsområdena. Tidigare har liknande inventeringar gjorts 1981 och inventerades 41 utvalda fågelskär med kolonier av gråtrut. Inventeringarna har finansierats av Naturvårdsverket genom anslag för regional miljöövervakning och uppföljning av skyddade områden. Östergötlands skärgård omfattar drygt öar och skär, större än 35 m inventerades ca 1970 öar och små skär ensamma eller i ögrupper med en areal om 1310 ha. Det kan jämföras med 1950 öar som inventerades Inventeringen utfördes av Vesa Jussila, Lars Gezelius, Karl-Martin Axelsson och Jyrki Jussila och fåglarna har huvudsakligen räknats från båt. Inventeringen genomfördes under två perioder; maj och 19 juni - 2 juli. Inventeringen 2010 omfattade besök vid 41 utvalda fågelskär med syfte att följa dessa särskilt viktiga häckningsplatser som ett led i den regionala miljöövervakningen. Inventeringen utfördes juni av Lars Gezelius och Vesa Jussila. Huvudfokus ligger här på gråtrut och att dokumentera eventuell förekomst av den så kallade trutdöden. Totalt registrerades 8222 par av 33 arter Måsfåglarna dominerar antalsmässigt. Enligt denna inventering har det blivit fler fåglar i Östergötlands skärgård under de senaste 25 åren, åtminstone i den yttre delen. Ökningen kan tillskrivas arter som storskarv, fiskoch silvertärna samt tordmule. Vi ser samtidigt kraftiga minskningar hos arter som ejder och gråtrut. Åtta av arterna är upptagna på rödlistan 2010 över hotade arter i Sverige. Storskarven har fortsatt att öka inom de inventerade områdena, men som helhet i skägården finns en tätare observationsserie som visar att populationen ökade fram till 1994 och att den sedan fluktuerat. Den har ju också utsatts för direkt mänsklig störning. Knölsvanen har en ökande trend över hela perioden. Bland änderna är storskrake och gräsand vanligast, följt av svärta och vigg. Ejder kräver besök tidigare på våren för att antalet häckande par ska kunna bedömas, men vi har noterat antalet sedda kullar. Flera simänder som gräsand, snatterand och skedand har ökat, om än i blygsamma antal vad gäller de sistnämnda två. Svärtan minskade kraftigt längs Östgötakusten mellan 1981 och 1997, men efter det har arten åter ökat. Storskraken har en ökande trend i denna inventering. Småskraken är inte lika vanlig, men även den har en ökande trend. Endast 100 ejderkullar sågs, vilket kan jämföras med summan på ca 600 kullar Ejdern har minskat kraftigt längs ostkusten under 2000-talet. Arten har därför tagits upp på den svenska rödlistan som missgynnad (NT). En möjlig orsak till minskningen kan vara brist på vitamin B1(thiamin) och effekterna är likartade som hos måsfåglar, med bl.a. beteenderubbning och förlamning som följd. En annan faktor kan vara att en ökad mängd småfisk konkurrerar om födan för de små ejderungarna. De flesta vadare har ökat. Strandskatan är den i särklass vanligaste vadaren med 264 par och den har en ökande trend. Även rödbenan, 59 par, visar på en ökning ute vid kusten. Roskarlen är relativt fåtalig med 28 par men poulationen är stabil. 2

7 Totalt konstaterades 26 häckande par kustlabb och det bör vara samtliga par i länets skärgård. Det är samma antal som vid inventeringen Bland trutarna finner vi tydliga minskningar hos alla tre arter sedan inventeringen par havstrut noterades och den har minskat klart sedan Silltruten, som minskade med hela 90 % mellan 1981 och 1997, har tyvärr fortsatt att minska och endast 17 par konstaterades. Det är förmodligen samtliga par i skärgården. Gråtruten uppvisar en betydande minskning och den är inte längre den vanligaste arten i denna återkommande kustfågelinventering. Den ökade fram till mitten av 1990-talet, men därefter har en snabb minskning skett. I Östgötaskärgården har beståndet halverats mellan 1997 och Den beståndsminskning som pågår i flera områden längs våra kuster kan ha flera orsaker. Minskning av yrkesfisket och minskad tillgång på öppna soptippar kan ha påverkat fördotillgången. Den s.k. trutdöden har säkerligen spelat in. Under 2000-talet har trutarna i Östersjön konstaterats ha B-vitaminbrist och förgiftning av botulism som medför ökad dödlighet och reproduktionsstörningar. Gråtruten häckar mest kolonivis på s.k. fågelskär och på dessa häckar många andra arter i skydd av trutarnas försvar mot inkräktare. Arten spelar därför en nyckelroll i dessa skärs fågelfauna. Populationerna av fiskmås och skrattmås ligger tämligen stabilt mellan inventeringarna. Tre tärnarter förekommer och de två vanligaste fisk- och silvertärnan är på stark frammarsch i Östgötaskärgården. Silvertärnan är den vanligaste arten i denna inventering med drygt 1700 par. Den visar en stark och stadig ökning sedan Fisktärnan är mer fåtalig i inventeringsområdet men den har ökat mycket kraftigt sedan Det är troligen de ökande mängderna av småfisk som gynnat tärnorna. Småfisken har blivit vanligare längs kusten då större rovfiskar minskat p.g.a. övergödning och hårt fisketryck. Skräntärnan häckar på några få lokaler i Gryts skärgård. Populationen är stabil kring par. Av våra tre arter alkor är tordmulen klart vanligast. Precis som fisk- och silvertärnorna äter den småfisk och har en tydligt ökande trend alltsedan Sillgrisslan har också ökat, även om antalet par är betydligt färre. Tobisgrisslan minskar kraftigt är nu ovanlig i Östergötlands skärgård. Den häckar utspritt i enstaka par på blockrika skär. För silltrut och tobisgrissla ser framtiden särskilt dyster ut. Den kraftiga minskningen av gåtrut och ejder är också mycket oroväckande. Populationstrenderna i Östergötlands skärgård liknar i allt väsentligt förändringar som rapporterats från andra avsnitt av den svenska ostkusten. Vid inventeringen av gråtrutsskären kan konstateras att reproduktionen är låg och att enstaka sjuka fåglar påträffats. Det finns en rad olika faktorer som kan tänkas ligga bakom nedgångarna, t..ex. konkurrens, predation, miljögifter, störningar samt förändringar i balansen i kustekosystemet. Den tydliga bilden av att småfiskätare som tärnor och tordmule ökat så kraftigt speglar bilden av ett ekosystem i förändring. 3

8 1. Inledning 1.1 Allmänt om fågellivet i Östergötlands skärgård Östersjöskärgården har sin största betydelse för fåglarna som häckningsområde och här möts insjöarter och marina arter, vilket gör den till en relativt artrik kust. I Östergötland häckar omkring 35 kustfågelarter, d.v.s. arter ur grupperna doppingar, skarvar, svanar, gäss, änder, vadare, labbar, måsfåglar och alkor. Vår skärgård är som mest km bred och flera vikar skär långt in i landet. Det gör att det finns en tydlig zonering av fåglarnas utbredning. För en översikt av zoneringen av skärgårdens kustfåglar se Andersson och Staav (1980). Specifika Östersjöarter är t.ex. svärta, vigg, tordmule och roskarl. Under vårt århundrade har många nya arter etablerat sig i skärgården och ökat i antal. Man kan säga att skärgårdens fågelsamhälle blivit artrikare och mindre maritimt. Sötvattensarter som knölsvan, skäggdopping, vigg, knipa, skrattmås och häger har etablerat sig i framförallt innerskärgården från 40-talet och framåt. Grågås, storskarv och tordmule är exempel på arter som ökat kraftigt under de senaste 60 åren. Ökningen av många av dessa arter är troligen orsakad av en ökad födotillgång på grund av den ökade näringstllförseln till Östersjön. Ett minskat jakttryck kan också ha bidragit till ökningen för vissa arter. Arter som t.ex. svärta, silltrut, st. strandpipare och tobisgrissla har däremot minskat under slutet av 1900-talet. Under 2000-talet har även vanliga arter som ejder och gråtrut minskat. 1.2 Fågelskydd och fågelinventeringar i Östergötlands skärgård De första fågelskyddsområdena (fso) i Östergötlands skärgård inrättades i samband med att beslut om de första naturreservaten i skärgården togs i slutet av 60- och början av 70-talet beslutade Länsstyrelsen om en utökning av antalet fågelskyddsområden i skärgården. Därefter inventerades samtliga dessa områden 1977 (Bylund & Cairén 1978). En större inventering genomfördes 1981 (Magnfält & Olofsson 1982), där samtliga fågelskyddsområden samt ett antal andra särskilt utvalda områden inventerades. Denna följdes upp med en inventering 1997 som var ytterligare något mer omfattande (Gezelius 1999) och 2001 gjordes revideringar av fso efter inventeringarna 1981 och Till skydd för fågellivet råder förbud för allmänheten att beträda land eller komma närmare strand än 100 m under tiden 1 april - 10 juli respektive 1 februari - 15 augusti. Ca 3880 ha omfattas i dag av fågelskydd. De flesta ligger i ytterskärgården men några finns i inner- och mellanskärgården. Uppgifter om antal öar och arealer har beräknats med dataprogrammet ArcGis. Skyddade områden är markerade på båtsportkorten samt på informationstavlor uppsatta på platser som flitigt besöks av båtturister (Arkösund, Mon, Tyrislöt, Fyrudden, Breviksnäs, Ekudden, m.fl.). Länsstyrelsen har dessutom producerat flera informationsbroschyrer och informerat på hemsidan. Ambitionen är att en översyn av fågelskyddsområdena ska göras vart tionde år. 1.3 Syfte Syftet med inventeringen 2007 var att kartlägga det häckande beståndet av kustfåglar inom fågelskyddsområden, före detta fågelskyddsområden och andra potentiella viktiga häckfågelområden i skärgården (havsörn och berguv utelämnades eftersom de är mer tidskrävande att inventera). Inventeringen ska kunna jämföras med tidigare inventeringar av fågellivet i skärgården och vara ett underlag för framtida inventeringar och jämförelser, d.v.s. vara ett 4

9 led i övervakningen av kustfågelfaunan. Den ska fungera som beslutsunderlag för revidering av fågelskyddsområdena i skärgården. Den ska också tjäna som aktuellt underlagsmaterial vid regional och kommunal naturvårdsplanering samt vid miljökonsekvensutredningar. Syftet med trutskärsinventeringen 2010 var att som ett led i miljöövervakningen i ett tätare intervall dokumentera utvalda gråtrutkolonier och följa beståndsutveckling, ungfågelproduktion och förekomst av eventuella sjukdomar, samt att på dessa ofta typiska s.k. fågelskär dokumentera övriga häckande kustfåglar. 2. Metodik 2.1 Kustfågelinventeringen Urval av öar och ögrupper Östergötlands skärgård omfattar drygt öar och skär, större än 35 m 2, med en total yta om ca 170 km 2. En inventering av alla dessa öar är inte möjlig att göra med de resurser som står till buds. Ett urval är därför nödvändigt att göra. Urvalet har gjorts så att syftet med fågelskärsinventeringen ska uppfyllas så bra som möjligt. Öar eller ögrupper utvaldes efter följande tre principer: I. De områden som inventerades 1981 och Avgränsningarna har varit identiska för att jämförande studier skulle vara möjliga att göra. II. De områden som enskilda eller organisationer fört fram till Länsstyrelsen under perioden som lämpliga att förordna som fågelskyddsområden samt områden som ornitologer och skärgårdsbor pekat ut efter särskild förfrågan för att de hyser ett rikt fågelliv. III. Ett fåtal ytterligar öar som vi under inventeringen påträffade med ett rikt fågelliv och som inkluderades i inventeringen. Totalt inventerades 1971 öar och små skär ensamma eller i ögrupper med en landareal om Figur 1. Inventerade områden De röda är nytillkomna öar sedan den förra 1310 ha. Det kan jämföras med 1950 öar med inventeringen en areal på 1288 ha som inventerades 1997 och 1675 öar om 1194 ha som inventerades

10 Öarna har grupperats i 30 områden med delområden. Inventeringsområdena sektorsindelades på förhand för att kunna klassa olika delar av områdena Fältmetodik Inventeringen utfördes av Vesa Jussila, Karl-Martin Axelsson, Lars Gezelius och Jyrki Jussila. Fåglarna har huvudsakligen räknats från båt. Vid en del trutskär har räkning skett efter landstigning. På grund av inventeringsområdets storlek har arbetet bedrivits under hela dagarna. Båten framfördes så att alla stränder och strandnära vatten kunde överblickas. Fågelförekomsten noterades till största delen direkt på kartorna. Även färdväg, väder och klockslag noterades på kartorna. Inventeringen genomfördes under två perioder: I. 17 maj - 31 maj 2007 II. 19 juni - 2 juli 2007 Områdena besöktes en gång under varje period, med ett par enstaka undantag där endast ett besök gjordes. Perioderna lades i tiden så att de ur inventeringssynpunkt skulle passa in lämpligt i de flesta arters häckningstid. Perioderna motsvarar de två första vid inventeringen Väder och vind (Uppgifter från SMHI, stationen på Harstena) Väderförhållandena var överlag goda vid inventeringarna. Under period I var vinden 2-7 m/s och varierande i riktning. Temperaturen var relativt hög med maxtemperaturer på i genomsnitt grader. Ca 27 mm nederbörd föll, det mesta den 22:e. Under period II var vindriktningen växlande med styrkor i intervallet 2-8 m/s. Regn föll som skurar under i huvudsak tre av dagarna, ca 20 mm. Maxtemperaturen var grader Räkningsmetodik Räkningsmetodiken följer BIN Fåglar (SNV 1978) och Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning - undersökningstypen kustfåglar. Bestämningen av antalet par har skett på olika sett för olika arter. Parräkning Antalet häckande par av änder uppskattades genom räkning av antalet hanar inom områdena före och under tiden för artens normala äggläggning eller genom förekomst av ungkullar. För att räknas ska något av följande villkor för hanens uppträdande vara uppfyllt: * tillsammans med en hona * ensam * i grupp om 2-5 hanar Antalet häckande par av skäggdopping, grågås och knölsvan uppskattades genom räkning av antalet par, antal ungkullar eller ensamma individer som genom sitt uppträdande antas representera par. Hänsyn har tagits till antal vid båda besöken. Antalet skarvar har bestämts genom boräkning. För ejdern gjordes en uppskattning av antalet kullar vid båda besöken. För en rättvisande inventering av antalet ejderpar krävs ett besök i slutet av april. 6

11 Individräkning Antalet häckande par av vadare, labb, måsar, tärnor och alkor har uppskattats genom att antalet individer dividerats med två vid udda antal höjs siffran med ett före divisionen Resultatredovisning och klassning Inventeringsresultaten redovisas inledningsvis översiktligt för olika artgrupper och jämförelser har gjorts med tidigare inventeringar samt med inventeringar i andra skärgårdsområden i Sverige. Inventeringsresultaten presenteras i områdesvisa beskrivningar. Sektorsindelningen och områdesbeteckningar från inventeringen 1997 (Gezelius 1999) har behållits. För områdena anges om de är fågelskyddsområden, före detta fågelskyddsområden, tidigare inventerat eller nytillkommet område. För varje område beskrivs kortfattat läge, topografi och vegetation. arna har hämtats från Gustavsson (1983) eller egna observationer. et sammanfattas och ibland görs jämförelser med förhållandena 1981 och Antalet par som bedömts häcka redovisas i tabeller. et inom varje område (ibland också på sektorsnivå) har klassats efter skyddsvärde i en fyrgradig skala efter Magnfält & Olofsson (1982). 1) Högt skyddsvärde, 2) Skyddsvärde, 3) Måttligt skyddsvärde, 4) Lågt skyddsvärde Vid klassningen har hänsyn tagits till art- och individrikedom, förekomst av rödlistade arter, nyckelarter och förekomst av störningskänsliga arter. 2.2 Trutskärsinventeringen 2010 I syfte att följa beståndet av kolonihäckande gråtrutar på de typiska fågelskären har ett delprogram för detta upprättats inom den regionala miljöövevakningen. I detta program har 41 typiska fågelskär med kolonier av gråtrut valts ut baserat på inventeringarna 1997 och 2007 (figur 2). Skären ligger huvudsaklingen i ytterskärgården och de kommer att följas upp vart tredje år. Skären besöktes en gång under perioden 16 och 17 juni Tidpunkten för besöken vid skären varierade från tidig morgon till kväll. Alla skär besöktes genom en kortare landstigning för boräkning och kontroll av ägg/ ungar/sjuka/döda fåglar. Även annan häckfågelfauna på skären dokumenterades. Figur 2. Inventerade trutskär

12 3. Resultat och diskussion 3.1 Kustfågelinventeringen 2007 Det totala antalet par av de inventerade arterna framgår av tabell 1. Totalt registrerades 8222 par av 33 arter. Som jämförelse visas också antalet par vid de tidigare inventeringarna 1981 och Åtta arter är upptagna på artdatabankens rödlista (Gärdenfors m.fl. 2010). Måsarna dominerar antalsmässigt men det är inte helt rättvisande i detta fall eftersom ejder, knipa utelämnats samt att tyngdpunkten av de valda områdena ligger i ytterskärgården, vilket gör att t.ex. flera andarter, skäggdopping och knölsvan blir underrepresenterade. Enligt denna inventering har det blivit fler fåglar i Östergötlands skärgård under de senaste 25 åren, åtminstone i den yttre delen. Av de inventerade arterna är det fler som ökar (16) än som minskar (6). Bland de rödlistade arterna är det dock fler som minskar (5) än som ökar (1). Ökningen är störst för storskarv, fisk- och silvertärna samt tordmule. De kraftigast minskande arterna är gråtrut, silltrut, ejder (kullar) och tobisgrissla. Tabell 1. Totala antalet häckande par av olika arter inom samtliga inventerade områden 1981, 1997 och Arter med minskande trend anges med röd text. Arter med ökande trend anges med grön text och arter med mer eller mindre oförändrad numerär eller för små antal för en bedömning anges med svart text. För arter upptagna på rödlistan anges hotkategori inom parentes. Art Skäggdopping Storskarv Knölsvan Grågås Kanadagås Vitkindad gås Gravand Snatterand Skedand Gräsand Bläsand Vigg Svärta (NT) Småskrake Storskrake Strandskata St. Strandpipare Roskarl (VU) Drillsnäppa (NT) Rödbena Tofsvipa Labb Havstrut Silltrut (NT) Gråtrut (NT) Fiskmås Skrattmås Skräntärna (VU) Fisktärna Silvertärna Tordmule Tobisgrissla (NT) Sillgrissla 8 30 Summa par Ejderkullar (NT) Antal inv. öar

13 Resultaten redovisas nedan för olika artgrupper och jämförelser med andra inventeringar i Sverige görs. Den årliga inventeringen i östra Småland under 19 år torde vara den mest omfattande tidsserien för häckande kustfågelfauna längs svenska ostkusten och därför intressant att jämföra med (Johansson & Larsson 2008). Diagrammen i den följande artgenomgången redovisar antalet par vid de olika inventeringarna. Skäggdopping, storskarv, grågås och knölsvan Skäggdoppingen är fåtalig i ytterskärgården. Trenden i detta inventeringsmaterial är något minskande, men den finns företrädesvis i innerskärgårdens vassvikar. Förändringen mellan inventeringarna är inte så stor i absoluta tal. Vid Upplandskusten har en kraftig minskning konstaterats (Pettersson 2005), medan arten ökat kraftigt längs Gävleborgskusten (Aspenberg & Axbrink 2009). Storskarven har fortsatt att öka inom de inventerade områdena, men som helhet i skägården finns en tätare observationsserie som visar att populationen ökade fram till 1994 och att den sedan fluktuerat (Gezelius & Larsson 2007, se diagram nedan). Det är ett exempel på när tre inventeringstillfällen på 25 år visar en sak, medan en tätare inventeringsinsats visar en annorlunda bild. Grågåsens kraftiga ökning mellan 1981 och 1997 verkar ha avstannat. Arten är relativt svårinventerad, varför siffrorna är lite osäkra. Arten ökade explosionsartat i Sverige under 1990-talet (Svensson m.fl. 1999) och kraftiga ökningar konstateras längs Smålands, Upplands och Gävleborgs kuster. Knölsvanen har en ökande trend över hela perioden. Även i östra Smålands ytterskärgård (Johansson & Larsson 2008) och vid Upplandskusten har knölsvanen en ökande trend (Pettersson 2005). Storskarv Skäggdopping Par/antal Par/antal Grågås Knölsvan Par/antal Par/antal

14 Storskarvkoloni på Hankskären. FOTO: Lars Gezelius. Häckande par storskarvar i Östergötlands skärgård Antal par År Änder Tio arter inventerades 2007 och av dem är storskrake och gräsand vanligast, följt av svärta och vigg. Både storskrake och gräsand kräver ett besök tidigare i månadsskiftet april/maj för att inventeras mer rättvisande. Även ejder kräver besök tidigare på våren för att antalet häckande par ska kunna bedömas. I denna inventering har vi noterat antalet sedda kullar i vattnet vid besöken i maj och juni. Gravanden ökade mellan 1981 och 1997 och populationen ligger nu kvar ungefär på 1997 års nivå. Östergötlands skärgård hyser dock bara någon promille av det svenska beståndet. I Smålands ytterskärgård har arten en minskande trend (Johansson & Larsson 2008). Flera simänder som gräsand, snatterand och skedand har ökat, om än i blygsamma antal vad gäller de sistnämnda två. Liknande trender finns också i Smålands skärgård och i Uppland (Johansson & Larsson 2008, Pettersson 2005). Svärtan minskade kraftigt längs Östgötakusten mellan 1981 och 1997, men efter det har arten ökat. Intressant nog finns ett liknande mönster i Smålands skärgård (Johansson & Larsson 2008). Kraftiga minskningar under slutet av 1900-talet rapporteras också från Uppland (Pettersson 2005). I slutet av 1990-talet beräknades det svenska beståndet av svärta till ca par (Svensson, m.fl. 1999). Östergötland hyser alltså endast omkring en procent av det svenska beståndet. I Västerbotten och Bottniska viken finns stora populationer och här har arten ökat (Svensson m.fl. 1999). Storskraken är den vanligaste anden och den har en ökande trend i denna inventering. De flesta par registrerades genom de ungkullar som sågs i juni. Arten har skiftande trender i 10

15 Gravand Gräsand Par/antal Par/antal Svärta Vigg Par/antal Par/antal Småskrake Storskrake Par/antal Par/antal Storskrakehona. FOTO: Ulf Allvin. 11

16 olika inventeringar längs ostkusten, men populationen som helhet i Sverige är stabil. Småskraken är mer fåtalig men även den har en ökande trend i Östergötlands skärgård. Arten har också ökande trender i Smålands skärgård (Johansson & Larsson 2008) och längs Gävleborgskusten (Aspenberg & Axbrink 2009), medan trenden i Upplands skärgård och i Sverige som helhet är minskande (Svensson m.fl. 1999, Pettersson 2005). Ejder inventerades genom att antalet ejderkullar i vattnet räknades vid båda besöken. Summerat maxantal blev bara drygt 100, vilket kan jämföras med summan på ca 600 kullar Ejdern har minskat kraftigt under 2000-talet. Arten har därför tagits upp på den svenska rödlistan som missgynnad (NT). Ejdern ökade kraftigt i antal fram till mitten av 1990-talet. Därefter har en påtaglig minskning konstaterats som förväntas fortsätta framåt i tiden, kanske med uppemot 50 % de kommande 20 åren. Den förekommer längs alla våra kuster, från Bohuslän via Skåne till Norrbotten. Det totala antalet par i Sverige beräknas till cirka , dvs. ejdern kan fortfarande betraktas som en allmän fågel. Födan utgörs av musslor, främst blåmusslor. Ungarna kräver emellertid små kräftdjur som föda de första tio dagarna. Orsaken till den pågående minskningen av antalet ejdrar är än så länge okänd. Liksom för alfågel finns en hypotes om att det kan bero på förändringar i tillgång på musslor av lämplig kvalitet. En annan möjlig orsak kan vara brist på vitamin B1(thiamin), vilket har konstaterats hos ejder i Stockholms skärgård (Balk, m.fl. 2009) och dess effekter är likartade som hos måsfåglar, med bl.a. beteenderubbning och förlamning som följd. En annan faktor kan vara att ökad mängd småfisk konkurrerar om födan för unga ejdrar. Vadare Sex vadararter häckar i skärgården och med totalt 399 par är det en relativt liten grupp antalsmässigt. De flesta arter har ökat. Strandskatan är den i särklass vanligaste vadaren med 264 par och den har en ökande trend. I Smålands skärgård har arten ökat efter en nedgång på 1990-talet (Johansson & Larsson 2008). Beståndet i Sverige generellt är relativt stabilt med omkring par. Östergötlands skärgård hyser därmed knappt två procent av det svenska beståndet. Även rödbenan, 59 par, visar på en ökning ute vid kusten. Beståndet har fördubblats sedan Arten har generellt en något minskande trend i Sverige ( Svensson m.fl.1999), men såsom i Östergötland finns i Smålands skärgård en uppgång under 2000-talet (Johansson & Larsson 2008). Drillsnäppan (NT) är också relativt fåtalig och häckar mer frekvent längre in i skärgården. Trenden är dock ökande. Strandskata Rödbena Par/antal Par/antal

17 Rödbenan har en ökande trend på öar i mellan- och ytterskärgård. FOTO: Lars Gezelius. Drillsnäppa Roskarl Par/antal Par/antal Roskarlen (VU) är relativt fåtalig med 28 par men trenden är stabil. Större strandpiparen är ovanlig som häckfågel, men några par finns alltjämt kvar. Kustabb Totalt konstaterades 26 häckande par kustlabb och det bör vara samtliga par i länets skärgård. Det är samma antal som vid inventeringen Från 1981 till 1997 skedde en markant ökning, men den har sedan avstannat. Samma mönster har noterats längs Upplandskusten (Pettersson 2005). Det svenska beståndet längs östersjökusten uppskattas till minst 450 par. Östergötlands skägård skulle alltså hysa ca sex procent av det svenska Östersjöbeståndet. Labb Par/antal Kustlabb. FOTO: Lars Gezelius. 13

18 Kustlabb som attackeras av tärnor. FOTO: Lars Gezelius Måsar och trutar De fem arterna i denna grupp är antalsmässigt vanligast. Här finner vi tydliga minskningar hos flera arter sedan inventeringen par havstrut noterades och den har minskat klart sedan Mellan 1981 och 1997 var det dock en mycket kraftig ökning. I Smålands skärgård har beståndet minskat kraftigt under 2000-talet (Johansson & Larsson 2008). I Sverige har beståndet ökat sedan 1970-talet och beståndet uppskattades till ca par under 1990-talet (Svensson m.fl. 1999). Östgötaskärgården hyser sålunda bara ca 2 % av landets bestånd. Silltruten, som minskade med hela 90 % mellan 1981 och 1997, har tyvärr fortsatt att minska och endrast 17 par konstaterades. Det är förmodligen samtliga par i skärgården. Denna minskande trend är generell längs hela den svenska Östersjökusten där beståndet minskat med ca 70 % mellan och 1990-talen (Svensson m.fl. 1999). Östgötaskärgården hyser bara omkring en halv procent av det svenska beståndet. Orsaken till den kraftiga minskningen är inte klarlagd men det har spekulerats i födobrist, konkurrens av gråtrut, predation av mink, mänskliga störningar och jakt i övervintringsområdet. Den är specialist på att äta avfall från båtar t.ex. fiskrens och matavfall. Gråtruten uppvisar en betydande minskning och den är inte längre den vanligaste arten i denna inventering. Gråtruten ökade fram till mitten av 1990-talet men därefter har en snabb minskning skett. I Östgötaskärgården har beståndet halverats mellan 1997 och Den ganska omfattande beståndsminskning som pågår i flera områden längs våra kuster kan 14

19 Havstrut Gråtrut Par/antal Par/antal Silltrut Skrattmås Par/antal Par/antal Fiskmås Par/antal Sjuk vuxen gråtrut påträffad FOTO: Vesa Jussila. ha flera orsaker. Minskning av yrkesfisket och minskad tillgång på öppna soptippar kan ha påverkat fördotillgång. Den så kallda trutdöden har säkerligen spelat in. Sjuka fåglar och låg repproduktion har konstaterats. En möjllig förklaring kan såsom för ejdern vara brist på vitamin B1 (tiamin) som medför ökad dödlighet och reproduktionsstörningar. Gråtruten häckar, ofta i kolonier, på skär och holmar och spelar en huvudroll för de så kallade fågelskären. Här häckar även ett stort antal andra arter i skydd av trutarnas mängd. Arten har därför en nyckelroll för fågellivet på dessa skär. Den svenska populationen är beräknad till par, varav ungefär hälften finns längs Ostkusten (Svensson m.fl. 1999). Östgötaskärgården hyser bara omkring tre procent av Ostkustens bestånd. 15

20 Skräntärnekoloni på Röskären. FOTO: Lars Gezelius. Fiskmåsen är den vanligaste arten i denna grupp och populationen ligger ungefär på samma nivå som I Sverige ligger beståndet relativt stabilt (Lindström m.fl. 2012). I Småland har individantalet i kolonierna minskat (Johansson & Larsson 2008). Även populationen av skrattmås ligger tämligen stabilt mellan inventeringarna och även här ligger det svenska beståndet stabilt från mitten av 1990-talet och framåt (Lindström m.fl. 2012). Tärnor Tre tärnarter förekommer och de två vanligaste fisk- och silvertärnan är på stark frammarsch i Östgötaskärgården. Silvertärnan är den vanlgaste arten i denna inventering med drygt 1700 par. Den visar en stark och stadig ökning sedan Flera andra inventeringar visar på ökningar, t.ex i Småland (Johansson & Larsson 2008) och den svenska häckfågeltaxeringen (Lindström m.fl. 2012). Fisktärnan är mer fåtalig i inventeringsområdet men den har ändå ökat mycket kraftigt sedan Den är traditionellt vanligare i innerskärgården men har på senare tid blivit vanlig även i mellan och ytterskärgård. I Sverige har arten en relativt stabil population (Lindström m.fl. 2012). I Vänern har beståndet ökat under 2000-talet (Landgren 2010). Det är troligen de ökande mängderna av småfisk som gynnat tärnorna. Småfisken har blivit vanligare längs kusten då större rovfiskar minskat p.g.a. övergödning och hårt fisketryck. Stora mängder småfisk som spigg och skarpsill gör att mängden små kräfdjur, snäckor och djurplankton minskar. Om dessa minskar kan mängden växtplankton och påväxtalger i sin tur öka och tillväxten påskyndas av övergödningen. Ökad algblomning leder till ökad grumling och syrebrist, vilket misgynnar de stora rovfiskarna. Sådana kaskadeffekter är ett resultat av bl.a. övergödning och hårt fisketryck (Moksnes m.fl. 2010). 16

21 Silvertärna Par/antal Fisktärna Par/antal Skräntärna Par/antal Silvertärna - en av vinnarna på övergödningen. FOTO: Lars Gezelius. Skräntärnan har en relativt stabil population i länet. I Östergötlands län brukar alla par finnas i en eller ett par kolonier i Gryts skärgård. Arten övervakas årligen inom det natinella åtgärdsprogrammet för hotatde arter (ÅGP). Även efter 2007 har populationen hållt sig relativt stabil kring par.populationen i Sverige ligger på ca 500 par. Det innebär att kappt 20 % av Sveriges skräntärnor häckar i Östergötland. Det är därmed den art i Östergötland vi har störst bevarandeansvar för. Under de senaste åren har skräntärnan minskat drastiskt i Sverige, ca 20% på 3 år, och i stora kolonier har det förekommit kraftiga reproduktionsstörningar som har bestått av predation från mink, gråtrut och i ett enstaka fall havsörn (Ulrik Lötberg pers. com.). 17

22 Alkor Av våra tre arter är tordmulen klart vanligast. De flesta häckar på Röskären och Dannskären, men enstaka par finns på några andra platser. Precis som silvertärnan uppvisar den en tydligt ökande trend alltsedan Den livnär sig också av småfisk, främst kusttobis. Längs Upplandskusten (Pettersson 2005) och längs Norrlandskusten (Svensson, m.fl. 1999) har arten också ökat, medan den minskat i Smålands skärgård (Johansson & Larsson 2008). Beståndet i Sverige har uppskattats till par. Östergötland hyser därmed bara omkring tre procent av det svenska beståndet. Även Sillgrisslan har ökat, även om antalet par är betydligt färre (30 par). De häckar endast på ett skär i Gryts skärgård. Även för sillgrisslan finns en ökande trend i Sverige (Svensson m.fl. 1999). På Röskären blev arten permanent från 1987 men ägg och/eller ungar har ofta rövats av mink (Olsson 1995). Tobisgrisslan är nu mycket sparsam i Östergötlands skärgård. Den häckar mer utspritt och mer i enstaka par på steniga skär i ytterskärgården. Arten uppvisar en klar minskning. Även i Smålands skärgård (Johansson & Larsson 2008), liksom längs Upplandskusten (Pettersson 2005) och Stockholms skärgård (Svensson m.fl. 1999) har arten minskat kraftigt. Här anses predation av mink vara en starkt bidragande orsak. Flera författare ger minken skulden för tobisgrisslans markanta nedgång (t.ex. Olsson 1974). Tordmule Tobisgrissla Par/antal Par/antal Sillgrissla Par/antal

23 Nöjda tordmular? Populationen ökar. FOTO: Lars Gezelius. 3.2 Trutskärsinventeringen 2010 Inventeringen 2010 visar på en fortsatt minskning av gråtrut på dessa skär. Ett urval av artenas numerär på dessa skär framgår av tabell 2. Mängden ungar var vid besöket mycket lågt. Totalt sågs 1525 vuxna fåglar på lokalerna, men bara 90 ungar. Endast en död vuxen gråtrut noterades och inga sjuka fåglar kunde ses. I övrigt kan noteras att silltrut och tobisgrissla fortsätter att minska. Tabell 2. Antal par av ett urval av arter på de 41 fågelskären med kolonier av gråtrut. På dessa skär har även summor tagits fram från de tidigare inventeringarna. År Antal lokaler Storskarv Vigg Svärta Strandskata St. strandpipare Roskarl Rödbena Kustlabb Havstrut Silltrut Gråtrut Fiskmås Skrattmås Skräntärna Fisktärna Silvertärna Tordmule Tobisgrissla Sillgrissla

24 Under inventerades fågelskär med samma metodik. Inventeringen gjordes på uppdrag av SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt) för att dokumentera eventuell trutdöd. Under de tre åren påträffades 29 döda vuxna gråtrutar och 22 döda gråtrutsungar i Östergötlands skärgård, vilket motsvarade 1,6 % av samtliga levande gråtrutar. 3.3 Felkällor Det är resurskrävande att få en heltäckande och säker bild av det häckande fågelbeståndet i skärgårdsområden. Denna inventering är ett urval av öar med tyngdpunkt i mellan- och ytterskärgård som till stor del utgörs av fågelskyddsområden. Det får man beakta då slutsatser ska dras. Bland skärgårdsfåglarna finns flera mycket rörliga arter som t.ex. skrattmås, fisk- och silvertärna, som kan flytta mellan olika häckningsskär olika år (se t.ex. Landgren 2004). Det innebär att vissa kolonier kan hamna utanför själva inventeringsområdet och således inte komma med i statistiken vissa år. En art kan minska totalt sett men av någon anledning flytta längre ut i skärgården och ge sken av en ökning eller vice versa. Alla individer som registrerats som par häckar inte och metoden förutsätter en könskvot om 1:1 hos änder. Att bestämma antalet par genom individräkning och division med två ger en underskattning av det verkliga antalet eftersom inte båda föräldrarna är på plats för alla par. Jämförande studier går dock att göra. En fördel vid dessa inventeringar är dock att det varit samma inventerare 1997, 2007 och 2010, vilker gör att bedömningar har gjorts någorlunda likartat. 4. Referenser Andersson, Å & Staav, R Den häckande kustfågelfaunan i Stockhoms län Stockhoms läns landsting. Regionplanekontoret. Nacka. Aspenberg, P. & Axbrink, M Kustfåglar i Gävleborg. Länsstyrelsen Gävleborg 2009:10. Balk, L., Hägerroth, P.-Å., Åkerman, G., Hanson, M., Tjärnlund, U., Hansson, T., Hallgrímsson, G., Zebühr, Y. och Sundberg, H Tiaminbrist och överdödlighet i neurotoxiska symptom hos ejder i Stockholms skärgård. Institutionen för tillämpad miljövetenskap, Stockholms universitet. Bylund, L. & Cairén, S Inventering av fågelskyddsområden i Östergötlands skärgård. Länsstyrelsen i Östergötlands län, Planeringsavdelningen. Gezelius, L Inventering av kustfåglar i Östergötlands skärgård. Länsstyrelsen 1998:6. Gezelius, L. & Larsson, M Storskarv och silltrut - länsinventering i Östergötland Vingspegeln 26: Gustavsson, L-Å Botanisk inventering av Östergötlands skärgård. Länsstyrelsen i Östergötlands län, Planeringsavdelningen. Gärdenfors, U. (ed) Rödlistade arter i Sverige The Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala. Johansson, T & Larsson, T Häckfågelfaunan i östra Smålands ytterskärgård Rapport 2008:13. Länsstyrelsen i Kalmar län. Landgren, T Fågelskär i Vänern Vänerns vattenvårdsförbund. Rapport nr. 30. Landgren, T Vänerns fågelskär. Inventering av sjöfåglar Rapport nr Utgiven av Vänerns vattenvårdsförbund. Lindström, Å, Green, m. & Ottvall, R Övervakning av fåglarnas populationsutveckling. Årsrapport för Lunds universitet, Lund Magnfält, C. & Olofsson, P Inventering av fågelskyddsområden i Östergötlands skärgård. Länsstyrelsen i Östergötlands län, Planeringsavdelningen. Moksnes, P-O., Baden, S., Råberg, S. & Kautsky, L Rovfisk påverkar vegetation längs sveriges kuster. I Havet 2010, ss Naturvårdsverket och Havsmiljöinstitutet. 20

25 Olsson, V Förändringar inom en population av tordmule Alca torda och tobisgrissla Ceppus grylle i Östergötlands skärgård. Vår Fågelvärld 33:3-14. Olsson Röskären - Östergötlands finaste fågelskär. Vingspegeln 14: Pettersson, J Kustfågelinventeringen i Uppsala län 2002 och Länsstyrelsen Uppsala län, meddelande 2005:6. Statens naturvårdsverk Biologiska inventeringsnormer, Fåglar. 1978:1. Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M Svensk fågelatlas. Vår fågelvärld, supplement 31, Stockholm. 5. Områdesvis beskrivning och klassning Nedan redovisas de inventerade områdena. Områdesbeteckningar från inventeringen 1997 har behållits. För varje område anges om området har inventerats tidigare och om det är fågelskyddsområde eller före detta fågeleksyddsområde. Områdena beskrivs kort och fågellivet vid inventeringen 2007 kommenteras med jämförelser med tidigare inventeringar och ibland med den senare fågelskärsinventeringen Tabellerna avser antalet par Samtliga foton i denna del av författaren. 6. Översiktskartor Överisktskartor över inventerade områden finns på sidorna Inventerare Vesa Jussila i båten Silver Beaver FOTO: Lars Gezelius. 21

26 1a Penningskären Inventerat 1997, fågelskyddsområde 1/2-15/8. Vackra skär i ytterskärgården belägna i Bråvikens naturreservat. Här och var finns enstaka björk, rönn, klibbal och vide, men vegetationen utgörs huvudsakligen av fågelskärsflora. Kännö är relativt hög och hyser en rik flora med bl.a. fackelblomster, brunskära och gul fetknopp. Lilla Penningskär är ett flackare skär med klapperstenstrand i söder. Här finns bl.a. vejde och mjölkört. Rönnskär är ett relativt kalt skär med isslipade hällar. På Södra Penningskär finns björk och vide i skyddade lägen. En vattensamling finns på ön. På Rönnskär finns en äldre stuga. Ögruppen hyser ett rikt fågelliv med 22 kustfågelarter representerade. De stora trutkolonierna sätter sin prägel på öarna. De finns på Kännö, Tvillingarna, Lilla Penningskär, Rönnskär och Södra Penningskär. Inga ejderkullar noterades häckade 200 par gråtrut här var antalet nere i knappt 100 par gråtrut och silltruten saknades. Tärnorna har däremot ökat. Sektor A B Summa Knölsvan Grågås 2 2 Vitkindad gås 3 3 Gräsand 3 3 Snatterand 1 1 Vigg 1 1 Svärta Småskrake 6 6 Storskrake Strandskata Tofsvipa 1 1 Rödbena 3 3 Kustlabb Havstrut Silltrut 1 1 Gråtrut Fiskmås Skrattmås 8 8 Fisktärna Silvertärna Tordmule 1 1 Tobisgrissla 4 4 et har högt skyddsvärde metanke på art- och individrikedomen samt häckande alkor, svärta och kustlabb. Rönnskär som tillhör Penningskären. 22

27 1b Simpskär Inventerat 1997, fågelskyddsområde 1/4-10/7. Ett vackert flackt skär med släta hällar och gräsvegetation. Enstaka klibbal samt björk- och rönnbuskar samt nypon finns. Här förekommer styvmorsviol, klibbglim, skräppa, gräslök, vänderot, kvanne, gullris och strandveronika. Området ligger i Bråvikens NR. Ett litet typiskt fågelskär. Gråtrutkolonin som fanns 1997 har bytts mot en koloni silvertärna som nu dominerar. Roskarl häckade Storskrake 1 Strandskata 1 Kustlabb 1 Gråtrut 2 Silvertärna 22 et har skyddsvärde. 1c Hankskären Inventerat 1981 och 1997, fågelskyddsområde 1/4-10/7. Ytterskärgårdsöar i Bråvikens NR med sparsam vegetation. Fågelskärsflora finns på Stora Hankskär. Skären domineras av trut- och skarvkolonin. Jämfört med inventeringen 1981 har skarvkolonin tillkommit häckade också 300 par skrav här häckade 60 par gråtrut och 10 par silltrut här och 1997 häckade 30 par gråtrut men ingen silltrut. Häckningen verkar ha lyckats för skarvarna, stora ungar sågs i mitten av juni. Labb fanns Silvertärna och tordmule har ökat konstaterades 120 par storskarv och 88 par silvertärnor häckade hela 88 par silvertärna och 120 par storskarv. Sektor A B Summa Storskarv Knölsvan 1 1 Havstrut Gråtrut Fiskmås Silvertärna Tordmule 9 9 Bdeömning et har skyddsvärde. 23

28 1d Ölskären Inventerat 1981 och 1997, fågelskyddsområde 1/4-10/7 i sektor B, C och D. Vackra öar i ytterskärgården inom Bråvikens NR. Här finns fina isslipade hällar, hällkar och en del klapperstensfält. De större öarna har en väl utbildad fågelskärsvegetation. Här finns t.ex. riklig förekomst av malört, baldersbrå, gökblomster, renfana, vänderot, styvmorsviol, kärleksört, gul fetknopp, fackelblomster och klibbglim. Enstaka nyponbuskar förekommer och 1997 dominerade tre trutkolonier som satte sin prägel på ögruppen. I dag är det tärnorna som är vanligast häckade här 90 par gråtrut!. Roskarl, rödbena och labb har tillkommit sedan Vid besöket i juni noterades tre ejderkullar och en revirhävdande skärpiplärka noterades gravand på Norra Ölskär. Sektor A B C D Summa Knölsvan 1 1 Gräsand 1 1 Svärta Småskrake 2 2 Storskrake 3 3 Strandskata Roskarl 1 1 Rödbena 1 1 Kustlabb 1 1 Havstrut Gråtrut Fiskmås Silvertärna et har högt skyddsvärde i sektor B, C och D på grund av förekomst av trutoch tärnkolonierna samt förekomst av kustlabb och roskarl. 24

29 1e St. och L. Blacken Inventerat 1981 och St. Blacken är fågelskyddsområde 1/4-10/7. Skär i yttersta havsbandet i Bråvikens NR. Lilla Blacken är ett relativt kalt skär. Här finns ett klapperstensfält. Klibbglim förekommer. Stora Blacken har en toppunkt i söder och flackar ut mot norr. Där finns även ett klapperstensfält. Skäret har en välutbildad fågelskärsflora med malört, klibbglim, baldersbrå, vejde, kvanne och fågelbrosklav. Lilla Blacken (A) är fågelfattigt medan Stora Blacken (B) domineras av trut- och tärnkolonin. Alkorna häckar troligen på skäret. Fyra ejderkullar sågs i juni liksom en sjungande skärpiplärka på St. Blacken fanns 100 par gråtrut och 1997 fanns 40 par på St. Blacken var det bara 15 par var det bar 15 par gråtrut. Sektor A B Summa Grågås 3 3 Gräsand 1 1 Vigg 3 3 Strandskata Rödbena 1 1 Havstrut Gråtrut Fiskmås 3 3 Silvertärna Tordmule 3 3 Tobisgrissla et på St. Blacken (B) har skyddsvärde. L. Blacken (A) har måttligt skyddsvärde. 25

30 1f N. och S. Törnsö Inventerat 1981 och 1997, fågelskyddsområde 1/2-15/8. Höga och bergiga tallskogsöar i Bråvikens NR med orörd prägel. et är tämligen art- och individfattigt. I juni rastade 150 knipor i området. Knölsvan 2 Snatterand 1 Storskrake 4 Strandskata 1 Fiskmås 2 Fisktärna 1 et har skyddsvärde. Detta med hänsyn till annan störningskänslig häckfågelfauna. 26

31 1g Kvällsundsskären - Viboskär Fågelskyddsområde 1/2-15/8, inventerat Område med mindre skär som domineras av lavbevuxna hällar. Här och var finns klibbal, björk och enstaka rönn samt en och nybonbuskar. Här förekommer kaveldun, klibbglim, kvanne, vänderot, renfana och gräslök. Sektor A ligger i Bråvikens NR. Kvällsundskären hyser en del vitfågel och änder noterades roskarl och sex par svärta. Vid besöket i juni konstaterades 33 ådor och fyra ejderkullar. Sektor A B Summa Knölsvan Gräsand Vigg Strandskata Havstrut Gråtrut Fiskmås Silvertärna Sektor B (Kvällsundskären) har skyddsvärde. I sektor A samt på Gula Klanten är skyddsvärdet måttligt. 27

32 1h Svinhällen Inventerat Litet och lågt klippskär söder om Arkö med lavar och örter och ett sjömärke. Klapperstenspartier finns. På detta lilla skär häckar ett par havstrut, 10 par fiskmåsar och 10 par silvertärnor. et har måttligt skyddsvärde. 1i Östra gula skäret Ej tidigare inventerat. Flackt mindre fågelskär i Bråvikens NR med fågelskärsflora med vänderot och gräslök samt lite nyponbuskar. En liten trutkoloni dominerar. Gråtrut 8 Havstrut 2 Fiskmås 1 et har skyddsvärde med tanke på trutkolonin. 1j Stångskären Ej tidigare inventerat. Bergiga skär i yttersta havsbandet öster om Arkö med fin fågelskärsflora, bl.a. gräslök, vänderot, fackelblomster och mycket klibbglim. Den stora trutkolonin dominerar, tämligen gott om vigg. Sektor A B C Summa Vigg 7 7 Strandskata 1 1 Havstrut 2 2 Gråtrut Fiskmås 3 3 Silvertärna 1 1 Kustlabb 1 1 et i sektor B har högt skyddsvärde. 28

33 2a Tärneör Fågelskyddsområde 1/4-10/7. Inventerat Ett litet kalt skär med klappersten och block. Här finns en välutvecklad fågelskärsflora med bl.a. renfana, klibbglim, baldersbrå, kvanne, vänderot och strandveronika. Gråtrutkolonin dominerar fågellivet häckade 35 par gråtrut konstaterades häckning av ca 250 par skarvar men kolonin förstördes senare genom att bon och ägg förstördes och ungar dödades konstaterades 23 par gråtrut. Knölsvan 1 Grågås 1 Gräsand 1 Havstrut 1 Gråtrut 13 Fiskmås 3 et har skyddsvärde 2b Kornskären Inventerat Ögrupp i mellanskärgården med en-, rönn- och björkbuskar samt enstaka småtallar. Skären hyser smärre bestånd av vitfågel samt enstaka par av grågås, storskrake och strandskata. Inga ejderkullar noterades. Knölsvan 1 Grågås 2 Gräsand 2 Storskrake 2 Strandskata 1 Havstrut 1 Fiskmås 3 Silvertärna 3 et har måttligt skyddsvärde. 29