BRAHMS symfonier ONSDAG 30 JANUARI 2019 kl 18.00 CRUSELLHALLEN LINKÖPING BRAHMS Symfoni nr 2 Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Karl-Heinz Steffens Konsertmästare Eugen Tichindeleanu TORSDAG 31 JANUARI 2019 kl 19.00 DE GEERHALLEN NORRKÖPING Introduktion 18.30 Henrik Marmén BRAHMS Symfoni nr 1 BRAHMS Symfoni nr 2 FREDAG 26 APRIL 2019 kl 19.00 CRUSELLHALLEN LINKÖPING LÖRDAG 27 APRIL 2019 kl 15.00 DE GEERHALLEN NORRKÖPING Introduktioner 18.30 & 14.30 Henrik Marmén BRAHMS Symfoni nr 3 BRAHMS Symfoni nr 4 Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Karl-Heinz Steffens Konsertmästare Henrik Jon Petersen Dessa konserter genomförs med särskilt stöd av STÅHL Invest Välkommen till Norrköpings Symfoniorkester! Checka gärna in, ta bilder i foajé och konsertsal och berätta att du är här! Innan konserten börjar ber vi dig dock stänga av telefon och kamera, eftersom ljuset från skärmar stör både publik och artister. Under konsert är fotografering och ljudupptagning ej tillåten. I applådtacket går det bra att ta bilder igen. Hoppas du får en riktigt fin konsertupplevelse med oss!
Karl-Heinz Steffens Tyske Karl-Heinz Steffens, född 1961, har vunnit stort erkännande och är en hett eftertraktad gästdirigent inte minst i Tyskland men även i Norden och Storbritannien. Han var senast chefdirigent för Deutsche Staatsphilharmonie Rheinland-Pfalz. Steffens och orkestern belönades 2015 med ECHO award för inspelningar med musik av Bernd Alois Zimmermann. De senaste säsongerna har Steffens bland annat gästat Berlins, Münchens och Israels Filharmoniker, Bayerska Radions Symfoniorkester, Kungliga Filharmonikerna och Tonhalleorkestern i Zürich. Under fjolåret dirigerade han Philharmonia Orchestra i London i Brahms fyra symfonier, Ein deutsches Requiem och medverkade som klarinettist i klarinettkvintetten. Förutom att dirigera i Norrköping gör Steffens under året också sin debut i Nordamerika med Toronto Symphony. Steffens är lika efterfrågad som operadirigent. Han gav det första norska framförandet av Debussys Pelleas och Melisande i Oslo där han även dirigerat Mozarts Cosi van tutte och Fidelio av Beethoven. Han har vid flera tillfällen också dirigerat på La Scala-operan i Milano, liksom vid Berliner Staatsoper och Zürichoperan. Innan Karl-Heinz Steffens satsade på dirigentkarriären var han en mycket respekterad klarinettsolist och dessutom stämledare i Bayerska Radions Symfoniorkester och i Berlinfilharmonikerna. I dessa orkestrar har han spelat Brahms symfonier otaliga gånger med de allra förnämligaste dirigenterna. Steffens kan därför på ett kongenialt sätt förmedla den genuina Brahmstraditionen till både orkestern och er i publiken.
JOHANNES BRAHMS (1833 1897) Johannes Brahms symfonier står som fyra grundpelare i det monument som vilar på och fullbordar den klassiska traditionen. om du inte är väl förtrogen med Brahms symfonier så är det inte en självklarhet att kunna rangordna dessa kronologiskt. Den första symfonin kunde lika gärna vara den fjärde, den tredje den andra osv. Det är inte som med Beethoven, Bruckner eller Mahler där man kan följa den första symfonins ungdomliga tonspråk genom tonsättarens utveckling gradvis in i ett nytt musikhistoriskt skeende. Då Brahms symfonier uruppfördes var samtiden snabb med en karaktäristik som anspelade på Beethoven. Helt riktigt men Brahms har sitt ursprung redan hos fader Bach och har även rötter som förgrenat sig hos övriga wienklassiker och inte minst hos romantikern Robert Schumann, en musikalisk tvillingsjäl till Brahms. Dessa tonsättares många musikaliska gemensamma drag utgick från deras fullständiga överlägsenhet vid klaveret. johannes brahms föddes direkt in i musiken 1833. Han blev väl omhändertagen av sin far, kontrabasisten Jakob, som genast såg sonens osedvanliga begåvning och ombesörjde att han redan från tidig ålder fick en gedigen musikalisk undervisning. Johannes var snart en så lysande pianist att han redan som tioåring blev erbjuden en konsertturné som skulle ha givit stora intäkter, men ändå stoppades av den kloke fadern trots att familjen levde i små omständigheter. Redan nu komponerade Johannes i hemlighet, men bara tidigt på morgonen. På dagen arrangerade han marscher för blåsorkester och på kvällen spelade han tillsammans med fadern på tveksamma krogar i hemstaden Hamburgs hamndockor. Brahms var redan nu en så driven pianist och hade ett sånt musikaliskt minne och intellekt att han mitt under en konsert, i en lokal med en uselt stämd flygel, direkt transponerade Beethovens sonat i c-moll till ciss-moll! Detta geni togs emot med öppna armar av Robert Schumann då han uppsöktes av Brahms i Düsseldorf 1853 med ett rekommendationsbrev signerat violinisten Joseph Joachim. Schumann blev djupt gripen av det nya i Brahms musik och skrev en stor artikel om honom kallad Neue Bahnen i sin tidning Neue Zeitschrift für Musik. Han har kommit, den unge man, vid vars vagga gracer och änglar hållit vakt. Hans namn är Johannes Brahms. Han blev kallad den nye Beethoven, ett epitet som blev en hämsko för Brahms och fick honom att brottas med sitt självförtroende. Vänskapen med familjen Schumann blev livslång och helt avgörande för Brahms. Alldeles särskilt den med Roberts hustru Clara, som blev livets djupaste kvinnorelation för Brahms. Deras platoniska kärleksförhållande varade ända tills Clara dog, endast ett år innan Brahms själv gick samma väg. clara schumann var en av dåtidens mest uppburna pianister men hon var även en mycket fin tonsättare, vilket vi lyckligtvis har blivit varse i våra dagar. Brahms hyste ett enormt förtroende för hennes konstnärskap och hon var hans förtrogne samtalspartner och musikaliska öga under kompositionsprocessernas gång. Violinisten Joseph Joachim, för vilken Brahms senare skrev sin violinkonsert, var också en kär vän. Han hade redan tidigare introducerat Brahms för Franz Liszt som var ärligt entusiastisk för Brahms musik men entusiasmen var inte ömsesidig. >>>
Johannes Brahms i trettioårsåldern.
>>> Liszt var upphovsmannen till vad som kallades Den nytyska skolan vars ständigt upprepade syften var att utveckla musiken ur formalistisk bundenhet till en talande poetisk uttrycksfullhet. Liszts huvudbidrag i detta syfte var tolv symfoniska dikter i vilka han eftersträvade att ersätta den abstrakta klassiska formen med en gestaltning som alltid gav uttryck för den poetiska ingivelsen. brahms stod emot denna inriktning och hävdade formens suveränitet. Han bevisade Schumanns påstående om att formen i själva verket ger frihet. Brahms och Joachim inledde en brevväxling där dom gick allt djupare in i gemensamma teoretiska studier, som dubbel kontrapunkt, kanonstudier, fugor och preludier. Vännerna kritiserade varandras alster och sporrade varandra till allt djupare kunskap och skicklighet i hantverket för att kunna fullborda idén. Brahms uttryckte: Det finns inte något skapande utan hårt arbete. Vad man kallar ett uppslag, en musikalisk idé, är närmast ett infall, något som jag inte är ansvarig för och som inte är min förtjänst. Det är en gåva som jag nästan kan ringakta innan jag har gjort den till min egendom genom arbete. Här har vi kanske svaret på varför Liszts symfoniska dikter kan upplevas rapsodiska medan Brahms Rapsodier och Variationsverk är genuint symfoniska. brahms hyste en stor beundran för Richard Wagner som med sitt allkonstverk räknades som den främste företrädaren för den nya musiken. Det har talats mycket om fiendskap mellan dessa båda herrar men förutom ett offentligt meningsutbyte i unga år så uteblev fortsatt polemik. Det var istället andra musikpersonligheter som den berömde och fruktade musikkritikern Eduard Hanslick i Neue Presse och tonsättaren Hugo Wolf i Wiener Salongsblatt som skapade falanger som stödde eller ratade Brahms respektive Wagner så fanatiskt att det ibland ledde till bisarra obehagligheter och uppträden. De båda giganterna respekterade varandra på avstånd och Brahms som var en inbiten samlare av manuskript blev en mycket lycklig ägare av autografen till Wagners Venusbergs-musik ur Tannhäuser. även om brahms fjärmade sig från den nya musiken och inte skrev några tondikter så är han en genuin romantiker. Han lever nära familjen Schumann i Düsseldorf där det inträffar en tragisk händelse som djupt kommer att beröra Brahms. Robert Schumann led av en själssjukdom som fick sin kulmen då han ville avsluta sitt liv genom att vandra ut i Rhen. Han misslyckas och blir intagen på ett sinnessjukhus där han avlider 1856. Schumanns frånfälle föder idén hos Brahms om ett Requiem. Han börjar att skissa 1860 och efter att ha komponerats i perioder med långa uppehåll står Ein Deutsches Requiem klart 1869. Under tiden för rekviemets tillkomst förlorar Brahms sin mor. Texten är utvalda bibeltexter och framhäver dödens övervinnande och här står också de efterlevande och deras sorg i centrum. Efter ett tveksamt första mottagande blev snart det tyska rekviemet Brahms stora genombrott. Han har nu en opuslista fylld av mästerverk kammarmusik, körmusik, och sånger och han har flyttat från Hamburg till Wien där han stormtrivs med den muntra atmosfären och de trevliga krogarna. Nu är det väl ändå dags för en symfoni!
Symfoni nr 1 c-moll op 68 (45 ) 1 Un poco sostenuto Allegro 2 Andante sostenuto 3 Un poco allegretto e grazioso 4 Adagio, più andante Allegro non troppo ma con brio Var det månne Schumanns utnämning av Brahms till den nye Beethoven och vännernas förväntningar som skruvade upp kraven så högt att Brahms självkritiskt hämmades i sitt skapande av en första symfoni? Till Clara: Jag kommer aldrig att offentliggöra en symfoni. Du vet inte hur det känns för en sån som mig att höra en sådan jätte (Beethoven) marschera bakom mig. Brahms hade dock länge burit på tanken om en symfoni inom sig. Vid tiden för Schumanns sjukdom arbetade Brahms på ett symfonikoncept som dock genomgick en metamorfos och fullbordades som Pianokonsert nr 1 d-moll. Om man vill kan man karaktärisera denna konsert som en symfoni för piano och orkester. Vid denna tid skrevs också två Serenader för orkester med tydlig inriktning mot en symfoni och det symfoniska hantverket och instrumentationen är fulländad i Haydnvariationerna som uruppfördes 1873, några år innan den första symfonin. Ett brev från Clara till Joachim vittnar om att något är på gång: Johannes har just sänt mig som en överraskning - en första sats till en symfoni. Den är kraftfull men jag har blivit van vid den. Några år senare spelar Brahms hela symfonin i klaverutdrag för Clara. (Klaverutdragen var den tidens grammofonskivor. Hade man inte en konsertsal i närheten eller om en orkesterkonsert skulle återupplevas så samlades man i någons hem och avnjöt musiken i goda vänners lag, oftast framförd av duktiga amatörpianister.) Efter framförandet skriver Clara i dagboken: Jag kan inte neka till att jag blev bedrövad och nedtryckt det är ingen flykt över melodierna, hur fyllt av ande detta verk än är. Jag måste få höra det med full orkester. Då hon hörde symfonin i orkesterskrud ansåg att finalen var det största Brahms hade skrivit i instrumentalväg. Men hon var tveksam till mellansatserna som hon ansåg skulle passa bättre i en serenad. Hon hörde symfonin igen i Leipzig 1877 och då hade Brahms gjort små justeringar i adagiosatsen. Clara var nöjd. Första satsen har en långsam inledning där en orgelpunkt på C och rytmiskt dunkande puls i puka och kontrabasar ligger som ett fundament för motgående kromatiska rörelser. På detta motiv bygger konsekvent hela symfonin; det återfinns i det första allegrots båda teman och i den explosiva genomföringen i alla viktiga höjdpunkter. Första satsen ger i sin helhet bilden av dyster och hård kamp innan slutfallet återknyter till inledningen, men nu i en mildare framtoning som gläntar mot en strimma av hopp och ljus. >>>
Norrköpings Symfoni Violin 1 1:e konsertmästare Henrik Jon Petersen, Vakant Alt. konsertmästare Mikael Wenhov 2:e konsertmästare Paul Waltman Lissy Abreu Ruiz (vik), Carina Beckett, Sarah Dodd Falkebring, Matts Eriksson, Josep Esteve (tjl), Lars Hedborg, Magnus Ivarson, Tanja Kaitaniemi, Kristina Lindholm Vahllöf, Ingrid Olsson, Nina Söderberg, Johanna Tafvelin, Anders Törnqvist Violin 2 Ruth Anderberg*, Fredrik Anderberg**, Håkan Jonsäll**, Lars Andersson, Boel Bengtsson, Karin Engström, Åsa Holm, Anne Holmer, Jin Hägerström, Richard Michelin, Mohamed Sharara, Sonja Vrieze, Vakant Viola Lennart Falkebring*, Crista Bergendahl**, Gunnar Enbom**, Nanako Akai, Jenny Augustinsson, Björn Carlén, Erika Gabrielsson Backlund, Pernilla Rönnlund, Markku Sorri, Karin Svanberg Ancker, Vakant Cello Solocellist Niklaas Veltman Pelle Hansen*, Fredrik Lindström**, Sofia Petersen**, Torstein Dalene, Erik Uusijärvi, Leif Vahllöf, Ingrid Åkerblom, Vakant Kontrabas Björn Malmqvist*, Jan Duda**, Anna-Cecilia Bergman**(tjl), Jacob Bartilson (vik), Emma Josefsson Bjørnevik (tjl), Johan Strindberg (vik), Daniel R Thomas, Roine Uddfeldt, Vakant * Stämledare
orkester 2018 2019 Flöjt Teodor Tirlea*, Annica de Val**, Vakant Oboe Pelin Lius*, Thomas Bodin**, Vakant Klarinett Johnny Jannesson*, Lars Paulsson**, Álvaro Pastor Jiménez Fagott Linus Björnstam*, Eva Pettersson Veltman**, Vakant Horn Lennart Langer*, Anna Ahlenius**, Jan Lejonclou, Lars Thapper, Elisabeth Åkervall Trumpet Elias Svanberg*, Filip Draglund**, Stefan Mattsson Trombon Eric Svensson*, Christoph Schnaithmann** Bastrombon Johan Wiklund** Tuba Ole Christian Grønning* Pukor Lars Gärd*, Anders Dahlstedt** Slagverk Martin Orraryd*, Petter Svensson** Harpa Delphine Constantin Reznik* ** Alternerande stämledare
>>> Andra satsen är helt igenom lyrisk, fylld av poesi. I femte takten kan du uppleva första satsens inledningstema men nu i helt annan skepnad. Här möter vi ljuv instrumentation med en innerlig melodi i oboen som återkommer i horn och ovanligt nog för Brahms, även i soloviolin. Tredje satsen är ett kort typiskt brahmsfärgat allegretto. Brahms ansåg det nödvändigt med en avspänningspunkt i det symfoniska bygget. I första, andra och tredje symfonierna har Brahms infogat dessa allegretton som formellt är släkt med menuetten men som till sin karaktär ändå är lika avlägsna därifrån som från ett scherzo av Beethoven. Brahms allegretton rör sig från det graciösa till det melankoliska, ibland med en grotesk eller spöklik krydda men håller sig alltid inom ramen för en lyrisk komposition. Den kolossala finalsatsens början återknyter till symfonins inledande tragiska motiv. Ett valthorn bryter av med en hälsning från naturen. Brahms hade hört melodin spelas på alphorn under en av sina vandringar i alperna och han sänder melodin till Clara som svarar med en text till melodin, Hoch auf dem Berg, tief im Tal, grüss ich dich, viel tausend mal. (Högt på berget, djupt i dalen, hälsar jag dig, många tusen gånger). Denna melodi sopar undan alla moln och öppnar för finalens brett sjungande huvudtema. Musiken virvlar och i genomföringens kontrapunkt anas finalsatsen i Mozarts Jupitersymfoni. I detta huvudtema ansågs Brahms ha kommit för nära Beethovens Freude-tema och när detta påpekades för Brahms svarade han: Ja, det kan ju varje åsna höra. Dirigenten Hans von Bülow kallade Brahms första för Beethovens tionde symfoni. Jag kan delvis hålla med, men inte ur kronologisk aspekt, förutom Freude-temat i sista satsen vill jag istället relatera till Beethovens femte symfoni med samma tonart och det ödesmättade budskapet. Beethoven som med sina nya geniala påfund i sin nionde symfoni, de sista stråkkvartetterna, inte minst i Grosse Fuge hade säkert hittat på något mer galet i sin tia som kanske hellre skulle kunna liknas vid de sista utflippade satserna i Berlioz Symphonie Fantastique.
Symfoni nr 2 D-dur op 73 (39 ) 1 Allegro non troppo 2 Adagio non troppo 3 Allegretto grazioso quasi andantino 4 Allegro con spirito Brahms komponerade många av sina verk parvis, pianokvartetter, stråkkvartetter, klarinettsonater och de fristående uvertyrerna. Även symfonierna skulle följa detta mönster nu när isen var bruten. Brahms var mogen. Han förvånade sina vänner med att odla ett kraftigt skägg, kanske för att dölja sitt ungdomliga utseende och inte längre bli stoppad vid inträden till casinon. Hans berömda profil blev etablerad. Medan Brahms första symfoni hade krävt decennier att värka fram så exploderade nu tvåan på bara några månader. Den är präglad av Brahms kärlek till naturen och skriven under en sommarvistelse i Pörtschach am Wörthersee sommaren 1877. Det idylliska och pastorala landskapet inspirerade honom till musik med ljus och harmonisk grundstämning. Clara Schumann ansåg att denna symfoni var mer betydande i uppfinningen och förutspådde att Brahms nu skulle få en mer omedelbar och avgörande framgång än med den första. Clara blev sannspådd. Uruppförandet i Wien med dirigenten Hans Richter blev en spontan och lysande framgång. Märkligt nog blev reaktionen den omvända i Leipzig och Dresden med en artigt avmätt reaktion från publiken. Men detta var bara inledande motigheter. Kritikern Hanslick skriver från Hamburgfilharmonikernas konsert i september 1878: I sann begeistring yttrade sig publikens glädje över Brahms andra symfoni. Brahms mottogs med orkestertouche och dirigerade själv. Efter symfonins slut kastade damerna i kören som medverkat i konsertens första del och de kvinnliga åhörare på de främsta sittplatserna på parketten sina blomsterbuketter på honom. Symfonin hade inlett sitt segertåg över världen. Första satsens inledande tretonsmotiv som presenteras av violoncelli och basar är den musikaliska cell som varieras på olika sätt och är byggsten för hela symfonin. Horn och träblås presenterar satsens väna huvudtema och i stråkarna införs snart det älskvärda andratemat som märkligt nog inte kontrasterar mot det första. Som det egentliga sångtemat fungerar ett tredje tema i stråkarna, också vänligt och som för tankarna till en wienervals. Mot dessa teman ställs ytterligare ett motiv med skarp rytmisk kontrast. En mjuk coda avslutar. Andra satsen är ett utpräglat sångbart adagio med en inledande expressiv melodi i celli som snart presenteras av hela orkestern varefter stämningen blir ljusare och mer idyllisk med ett ljusare synkoperat motiv i träblåsarna innan den första elegiska stämningen återvänder och avslutar satsen. Tredje satsen är ett ljust allegretto som i sin skira klang med reducerad orkesterbesättning står som en kontrasterande vilopunkt. Oboen presenterar en underskön melodi som bearbetas i rondo och tema med variationer. Finalsatsen börjar med temat från första satsens inledande tre toner men nu i en mystisk framtoning som skapar en förväntan inför den explosion som detonerar med spirituell musik i Haydns anda. Andra temat är brett upplagt och båda melodierna behandlas i olika delar av orkestern tills den briljanta codan leder fram mot ett jublande slutackord.
Symfoni nr 3 F-dur op 90 (33 ) 1 Allegro con brio 2 Andante 3 Poco Allegretto 4 Allegro Brahms var på sommarvistelse i Wiesbaden 1883 då han komponerade den tredje symfonin. Han njöt av naturen i Rhenlandskapet men han var mindre meddelsam än tidigare under arbetets gång. Då symfonin uruppfördes i Wien i december 1883 var Brahms etablerad som en av tidens stora. Dirigenten Richter utnämnde symfonin till Brahms Eroica och flera av de stora musikpersonligheterna hade sin egen karaktäristik av verket. Clara Schumann kände sig omsluten av skogens hemlighetsfulla trollkraft. Själv skulle jag vilja kalla symfonin för hans Rhenska. Traktens luft och atmosfär färgar komponerandet och huvudtemat i första satsen är identiskt med ett något undanskymt tema i första satsens genomföring i Schumanns tredje symfoni den Rhenska. Temat är annorlunda noterat hos Brahms och sannolikt en hyllning till sin mentor. Första satsen i symfonin inleds med tre blåsarackord med de översta tonerna F-A-F som sedan återkommer satsen igenom och är symfonins motto. Bokstäverna representerar Brahms eget valspråk frei aber froh, fri men glad. Ackorden följs av huvudtemat som nämnts ovan. Andra satsen börjar med en dialog mellan klarinetter och djupa stråkar i ett tema av folkvisekaraktär som kontrasteras av ett koralliknande motiv i det djupa brasset. I tredje satsen lyser Brahms geni som romanskomponist igenom. Denna oerhört sångbara, vackra och lättillgängliga sats är oerhört älskad och ånyo lämnar Brahms det traditionella scherzot utanför i sin symfoni. Den dramatiska finalen bygger på korta teman med ständigt skiftande stämningar. Här inför Brahms ett nytt djärvt grepp då han sluter formen med att återta första satsens huvudtema och avsluta symfonin i ett stilla kontemplativt lugn. Vid uruppförandet stod striden som hetast mellan brahmsianer och wagnerianer men ovationerna överröstade busvisslingarna. Det osade svavel om wagnerianen Hugo Wolfs kritik i Wiener Salonblatt: I ett enda cymbalslag i ett verk av Liszt finns det mera vett och känsla än i alla de tre Brahms-symfonierna och Serenaderna sammantaget. Med facit i hand kan vi konstatera att Wolf hade fel. Vi hör sedan lång tid betydligt fler symfonier av Brahms än cymbalslag av Liszt i våra konsertsalar. Symfonin blev genast en het attraktion. Alla de viktiga konsertinstitutionerna tävlade om ett snabbt framförande. Dirigenten Hans von Bülow framförde symfonin två gånger på samma konsert interfolierat av Beethovens Grosse Fuge. En synnerligen modern och framåtblickande programsättning.
Efter Brahms levnad och en bit in på nittonhundratalet kallades symfonierna ibland den tragiska, den pastorala, den heroiska och den elegiska.
Symfoni nr 4 e-moll op 98 (40 ) 1 Allegro non troppo 2 Andante moderato 3 Allegro giocoso 4 Allegro energico e passionato Efter succén med den tredje symfonin drog sig Brahms tillbaka till Mürzzuschlag på landet nära Wien där han under två somrar komponerade sin fjärde och sista symfoni. Hans iver att pröva det nya verket var så stor att han lät arrangera en version för två pianon för att få ett utlåtande av sina förtrogna vänner, bland dessa den fruktade kritikern Eduard Hanslick och dirigenten Hans Richter. Hur obeskrivligt ensam, hänvisad till sin egen instinkt och sitt eget omdöme den skapande konstnären är, kan vi förstå av de sakkunnigas reaktioner. Visserligen var återgivandet av partituret synnerligen bristfälligt med den nervöse tonsättaren, som länge hade försummat sitt pianospel och den begåvade Ignaz Brüll som spelade direkt från notbladet. Men trots detta hade Brahms säkert inte förväntat sig följande kommentar från Hanslick: Det känns som om jag har blivit spöad av två fruktansvärt intelligenta personer. Brahms blev dock föreslagen en omfattande revidering. Tredje satsen borde strykas helt och finalen omarbetas till ett fristående verk. Men Brahms stod på sig. Han ändrade inget. Så börjar första satsen utan någon som helst inledning, ett allvarsmättat och mycket sångbart tema. Lyssnaren är direkt mitt inne i symfonin. Huvudtemats resignerade stillhet får i fortsättningen ett alltmer intensivt och smärtsamt uttryck. Även sidotemats skarpa triolmotiv kommer under satsens senare förlopp att spela en viktig roll. I andra satsen dominerar det elegiska tema som hornen presenterar i inledningen. Ur detta utvecklas blåsarnas staccattofigurer och den sångbara melodin som anförs av violoncellerna. Tredje satsen har en intressant form. För första gången presenterar Brahms en tredjesats som har karaktären av ett scherzo trots att den går i tvåtakt istället för scherzots normala tretakt. Ur inledningsmotivet växer det fram en rad finurliga förändringar, också den minimala mellandelen är sprungen ur detta tema. Med sin något marschlika karaktär utgör satsen en stark kontrast. I fjärde satsen har Brahms blickat tillbaka. Satsen är en passacaglia. Han har infogat ett tema som han lånat av fader Bach, en chaconne ur kantaten Nach dir, Herr, verlanget mich (BWW 150). Passacaglian bygger liksom chaconnen på en återkommande melodisk linje i basarna men som Brahms här låter framträda även i orkesterns övriga stämmor. Ett kompositoriskt mästerverk.
Brahms dirigerade själv uruppförandet av sin fjärde symfoni i Meiningen. Framförandet blev en triumf och direkt efteråt kunde Brahms och dirigenten von Bülow tillsammans med orkestern ge sig ut på en flera veckor lång turné till tyska och holländska städer. Under denna dirigerade Brahms sin symfoni nio gånger. Först efter turnén fick wienarna tillfälle att höra symfonin under Hans Richter. Mottagandet i Wien blev kanske inte vad Brahms hade förväntat sig. Orsaken kan dels vara symfonins föga tillmötesgående karaktär. Den domineras av ett djupt allvar och med en stränghet som utesluter allt oväsentligt och lättviktigt underhållande. Det kunde också bero på orkesterns medelmåttiga prestation och att det rådde en viss förstämning i Wien på grund av att Brahms valde att uruppföra symfonin i Meiningen. Hos Brahms var det besinningsfulla lugnet det mest utmärkande draget i hans personlighet. Men i de mörka, dramatiska urladdningarna, som i yttersatserna i fjärde symfonin framkallas något storartat och överpersonligt. Brahms har vuxit ifrån det romantiska känslosvallet, nu ser han världen utan illusioner och utan självmedlidandets distanserade synvinkel. Wiener Philharmoniker ledda av Hans Richter framförde Brahms fjärde symfoni i mars 1897. Brahms som var mycket svag släpade sig till konserten som blev en kolossal succé. Brahms hyllades spontant av en jublande publik och orkester. Det var sista gången som han visade sig offentligt. Kort därpå förenade sig Brahms med sin musik i de andliga sfärerna med de eviga värdena. Det känns följdriktigt att Brahms vänder sig mot Bach i sin sista symfonisats. Brahms musik vilar i Bachs kontrapunkt och Beethovens form. Men trots att Brahms inte var en revolutionär utan snarare en evolutionär så var han ingen bakåtsträvare. Han försköt klassicismens rytmschema på ett sätt som har varit avgörande för vår tids musik. Hans fria rytm, hans osymmetriska melodi-byggnad och hans synkoper var och är förvirrande. Brahms sena intermezzon för piano är klart framåtblickande i sin traditionella form som han behärskade fullständigt och som gav honom full frihet. Han skrev i ett brev till Clara att han var orolig över att nu ha gått för långt med harmonierna och dissonanserna. Dessa intermezzon inspirerade den nya generationens tonsättare och blev via Arnold Schönberg en brygga in i den nutida musiken. Det finns en direkt linje från Brahms intermezzon op 117 till Schönbergs Tre stycken för piano op 11 tjugo år senare. Kompositören Johannes Brahms traditionens fullbordare med profetens vassa blick in i framtiden. Mats Engström
Övriga konserter våren 2019 Med reservation för ändringar i programmet DE GEERGYMNASIET MUSIK MÖTER SON 9/2 kl 15 De Geerhallen ÖPPEN REPETITION FRI ENTRÉ 12/2 kl 11.30 De Geerhallen BRAHMS, BEACH & BARTÓK 14/2 kl 19 De Geerhallen 15/2 kl 19 Crusellhallen SPORTLOVSORKESTERN 19/2 kl 19 De Geerhallen 20/2 kl 19 Crusellhallen BRAHMS & STRAVINSKY 27/2 kl 18 Crusellhallen BRAHMS DUBBELKONSERT 28/2 kl 19 Konserthuset Sthlm 1/3 kl 19 De Geerhallen MAHLERS NIA 7/3 kl 19 De Geerhallen STORLAGET MED PETTERSSON- PROJEKTET 16/3 kl 15 De Geerhallen WIENKLASSIKER PÅ LÄNSTURNÉ 20/3 kl 18 De Geerhallen 21/3 kl 19 Åtvids Stora kyrka (Fler orter kan tillkomma) ÖPPEN REPETITION FRI ENTRÉ 26/3 kl 11.30 De Geerhallen PIANOKONSERT I NORDISKT LJUS 28/3 kl 19 De Geerhallen 29/3 kl 19 Crusellhallen Läs mer på vår hemsida norrkopingssymfoniorkester.se CHELSEA HOTEL MED MONEY- BROTHER, ANNIE ANGEL, SOFIA KARLSSON 5/4 kl 19 De Geerhallen ITALIENSK VÅR SVENSKA SALONGSORKESTERN 10/4 kl 18 De Geerhallen MASTEREXAMEN I DIRIGERING 11/4 kl 19 De Geerhallen - fri entré ÖPPEN REPETITION FRI ENTRÉ 24/4 kl 11.30 De Geerhallen PRATTÉ & SIBELIUS 8/5 kl 18 Crusellhallen NORDISKA KLANGER 9/5 kl 19 De Geerhallen NYKOMPONERAD MUSIK 29/5 kl 19 De Geerhallen - fri entré Texter Mats Engström. Steffens foto Susanne Diesner, Brahms foto AKG-images/TT Nyhetsbyrån, SON foto Björn Dahlgren. SILVERPARTNERS Norrköpings Symfoniorkesters sponsorer 2018 2019 GULDPARTNER Övriga: Advokatfirman Glimstedt Almroth Industrifastigheter AB Best Western Hotel Princess Kurt och Brita Ehlert Gunnar Gunnarsson Fastighets AB Holmen Paper AB HSB Hyresbostäder Mattssons Fastighetsutveckling AB Ringarums Busstrafik AB Sumitomo SHI FW Energi AB Swedbank Tage Rejmes Bil AB Tommy Holm Revisionsbyrå AB Fonder: Fond of Music, donation från Marianne och Lennart Lindqvist Siw Ericsdotters stiftelse, donation SON samarbetar med Vi-skogen Utöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord. Vd Pia Kronqvist, Konstnärlig ledare Henrik Marmén, Kommunikationschef Agneta Lindmark Thomas www.norrkopingssymfoniorkester.se, info@norrkopingssymfoniorkester.se