1. LÄKEMEDLETS NAMN Norvasc 5 mg tabletter Norvasc 10 mg tabletter 2. KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING Varje tablett innehåller amlodipinbesilat motsvarande 5 mg amlodipin. Varje tablett innehåller amlodipinbesilat motsvarande 10 mg amlodipin. Hjälpämnen: För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1. 3. LÄKEMEDELSFORM Tablett Tablett 5 mg: Vita till benvita, åttakantiga tabletter präglade med AML-5 och brytskåra på ena sidan och Pfizers logotyp på andra sidan. Tablett 10 mg: Vita till benvita, åttakantiga tabletter präglade med AML-10 på ena sidan och Pfizers logotyp på andra sidan. 5 mg tabletten kan delas i två lika stora doser. 4. KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Hypertoni Kronisk stabil anginga pectoris Vasospastisk (Prinzmetals) angina 4.2 Dosering och administreringssätt Dosering Vuxna För såväl hypertoni som angina är den initiala dosen 5 mg Norvasc en gång dagligen. Dosen kan ökas till maximalt 10 mg beroende på patientens svar på behandlingen. Hos patienter med hypertoni har Norvasc använts i kombination med tiaziddiuretikum, alfablockerare, betablockerare eller ACE-hämmare. Vid angina kan Norvasc användas som monoterapi eller i kombination med annat läkemedel mot angina till patienter med angina som är refraktär mot nitrater eller mot adekvata doser av betablockerare. Ingen justering av dosen av Norvasc krävs vid samtidig administrering av tiaziddiuretika, betablockerare eller ACE-hämmare. Särskilda populationer
Äldre patienter Samma doser Norvasc till äldre och yngre patienter tolereras lika väl. Normala dosregimer rekommenderas till äldre, men ökning av dosen bör ske med försiktighet (se avsnitt 4.4 och 5.2). Patienter med nedsatt leverfunktion Någon dosregim för patienter med mild till måttligt nedsatt leverfunktion har inte fastställts; amlodipin ska därför administreras med försiktighet och startdosen bör läggas på den lägre delen av dosintervallet (se avsnitt 4.4 och 5.2). De farmakonkinetiska egenskaperna av amlodipine har inte studerats bland patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion. Amlodipin bör inledas med den lägsta dosen och upptitreras långsamt hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion. Patienter med nedsatt njurfunktion Förändringar av plasmakoncentrationen av amlodipin är inte relaterade till graden av njurfunktionsnedsättning. Den normala dosen rekommenderas därför. Amlodipin elimineras inte genom dialys. Pediatrisk population Barn och ungdomar med hypertoni i åldern 6 till 17 år Den rekommenderade antihypertensiva orala dosen till pediatriska patienter i åldern 6 17 år är 2,5 mg en gång dagligen som startdos. Dosen upptitreras till 5 mg dagligen om inte avsett blodtryck uppnåtts efter 4 veckor. Doser över 5 mg dagligen har inte studerats hos pediatriska patienter (se avsnitt 5.1 och 5.2). Barn under 6 år Inga data finns tillgängliga. Administreringssätt Tablett för oral användning 4.3 Kontraindikationer Amlodipin är kontraindicerat till patienter med: överkänslighet mot dihydropyridinderivat, amlodipin eller mot något hjälpämne som anges i avsnitt 6.1 svår hypotoni chock (inklusive kardiogen chock) utflödeshinder i vänster kammare (t.ex. höggradig aortastenos) hemodynamiskt instabil hjärtsvikt efter akut hjärtinfarkt. 4.4 Varningar och försiktighet Säkerhet och effekt av amlodipin vid hypertensiv kris har inte fastställts. Patienter med hjärtsvikt Patienter med hjärtsvikt ska behandlas med försiktighet. I en placebokontrollerad långtidsstudie av patienter med svår hjärtsvikt (NYHA-klass III och IV) var incidensen av lungödem högre hos gruppen som behandlades med amlodipin än i placebogruppen (se avsnitt 5.1). Kalciumantagonister, inklusive amlodipin, ska användas med försiktighet av patienter med kronisk hjärtinsufficiens eftersom det kan öka risken för framtida kardiovaskulära händelser och mortalitet. Patienter med nedsatt leverfunktion Amlodipins halveringstid är förlängd och AUC värdena är högre hos patienter med nedsatt leverfunktion. Inga dosrekommendationer har fastställts. Amlodipin bör därför inledas i den lägre delen av doseringsintervallet och ges med försiktighet till dessa patienter, både vid initial behandling
och när dosen har ökats. Långsam upptitrering av dosen och noggrann övervakning kan vara nödvändig för patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion. Äldre patienter Hos äldre patienter ska dosökning göras med försiktighet (se avsnitt 4.2 och 5.2). Patienter med nedsatt njurfunktion Amlodipin kan användas till dessa patienter i normala doser. Förändring av plasmakoncentrationen av amlodipin är inte relaterad till graden av funktionsnedsättning. Amlodipin elimineras inte genom dialys. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Effekter av andra läkemedel på amlodipin CYP3A4-hämmare Samtidig användning av av amplodipin med starka eller måttliga CYP34-hämmare (proteashämmare, azol antimykolytika, makrolider så som erytromycin eller klaritromycin, verapamil eller diltiazem) kan ge upphov till signifikanta ökningar i exponering av amplodipin vilket medför ökad risk för hypotoni. De kliniska effekterna av dessa PK variationer kan vara mer uttalade hos äldre. Klinisk övervakning och dosjusteringar kan därför vara nödvändigt. CYP3A4-inducerare Vid samtidig användning av kända inducerare av CYP3A4 kan plasmakoncentrationen av amlodipin variera. Därför ska blodtrycket övervakas och dosjustering övervägas både under och efter samtidig medicinering, särskilt med starka inducerare av CYP3A4 (t.ex. rifampicin, hypericum perforatum). Administrering av amlodipin tillsammans med grapefrukt eller grapefruktjuice rekommenderas inte eftersom biotillgängligheten kan öka hos vissa patienter och leda till större blodtryckssänkande effekt. Dantrolen (infusion) Hos djur har letalt ventrikelflimmer och kardiovaskulär kollaps observerats i samband med hyperkalemi efter intravenös administrering av verapamil och dantrolen. På grund av risken för hyperkalemi rekommenderas att undvika samtidig administrering av kalciumantagonister och amlodipin till patienter som är känsliga för malign hypertermi och vid behandling av malign hypertermi. Effekter av amlodipin på andra läkemedel Den blodtryckssänkande effekten av amlodipin förstärker den blodtryckssänkande effekten av andra läkemedel med antihypertensiva egenskaper. Takrolimus Det finns risk för ökade nivåer av takrolimus i blodet vid samtidig administrering med amlodipin men den farmakokinetiska mekanismen för denna interaktion är inte helt klarlagd. För att undvika takrolimusrelaterad toxicitet vid administrering av amlodipin till patienter som behandlas med takrolimus måste takrolimusnivån i blodet kontrolleras och takrolimusdosen justeras vid behov. mtor-hämmare (Mechanistic Target of Rapamycin) mtor-hämmare som sirolimus, temsirolimus och everolimus är CYP3A-substrat. Amlodipin är en svag CYP3A-hämmare. Vid samtidig användning av mtor-hämmare kan amlodipin öka exponeringen för mtor-hämmare. Ciklosporin Inga interaktionsstudier har utförts med ciklosporin och amlodipin på friska frivilliga eller andra populationer med undantag av njurtransplanterade patienter, där varierande ökningar av dalkoncentrationerna (genomsnitt 0 % - 40 %) av ciklosporin observerades. Övervakning av
ciklosporinnivåerna hos njurtransplanterade patienter som behandlas med amlodipin ska övervägas och vid behov ska ciklosporindosen sänkas. Simvastatin Samtidig användning av multipla doser med 10 mg amlodipin tillsammans med 80 mg simvastatin resulterade i en 77 %-ig ökning av exponeringen för simvastatin jämfört med simvastatin enbart. Begränsa simvastatindosen till 20 mg dagligen till patienter som får amlodipin. I kliniska interaktionsstudier påverkade inte amlodipin farmakokinetiken hos atorvastatin, digoxin eller warfarin. 4.6 Fertilitet, graviditet och amning Graviditet Säkerheten vid användning av amlodipin till gravida kvinnor har inte fastställts. Reproduktionstoxikologiska effekter vid höga doser har observerats i djurstudier (se avsnitt 5.3). Användning under graviditet rekommenderas endast då det inte finns säkrare alternativ och när sjukdomen i sig innebär en större risk för modern och fostret. Amning Amlodipin utsöndras i bröstmjölk hos människa. Man beräknar att den andel av moderns dos som överförs till barnet ligger inom kvartilavståndet 3 7 %, med ett maximalt värde på 15 %. Det är inte känt vilken effekt amlodipin har på spädbarn. Beslut måste fattas om fortsatt/avbruten amning eller fortsatt/avbruten behandling med amlodipin, med hänsyn till fördelen med amning för barnet och fördelen med behandling för modern. Fertilitet Reversibla biokemiska förändringar i spermiers huvud har rapporterats hos vissa patienter som behandlats med kalciumantagonister. Kliniska data om amlodipins eventuella effekt på fertiliteten är otillräckliga. I en studie på råttor sågs negativa effekter på manlig fertilitet (se avsnitt 5.3). 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Amlodipin kan ha liten eller måttlig effekt på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Om patienter som tar amlodipin får yrsel, huvudvärk, trötthet eller illamående kan reaktionsförmågan vara nedsatt. Försiktighet rekommenderas, särskilt i början av behandlingen. 4.8 Biverkningar Sammanfattning av säkerhetsprofilen De st rapporterade biverkningarna under behandling är sömnighet, yrsel, huvudvärk, hjärtklappning, vallningar, buksmärtor, illamående, ankelsvullnad, ödem och trötthet. Följande biverkningar har observerats och rapporterats vid behandling med amlodipin med följande frekvenser: mycket ( 1/10), ( 1/100 till <1/10), mindre ( 1/1 000 till <1/100), ( 1/10 000 till <1/1 000), mycket (<1/10 000), ingen känd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data). Inom varje frekvensgrupp redovisas biverkningarna efter fallande svårighetsgrad. Systemorganklass Frekvens Biverkningar Blodet och lymfsystemet Leukocytopeni, trombocytopeni
Immunsystemet Metabolism och nutrition Psykiska störningar Centrala och perifera nervsystemet Sällsynta Allergiska reaktioner Hyperglykemi Depression, humörsvängningar (även ångest), sömnsvårigheter Förvirring Sömnighet, yrsel, huvudvärk (särskilt i början av behandlingen) Tremor, dysgeusi, svimning, hypestesi, parestesi Hypertoni, perifer neuropati Ögon Synrubbningar (inklusive diplopi) Öron och balansorgan Hjärtat Tinnitus Palipitationer Blodkärl Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Arytmi (inkl. bradykardi, ventrikulär takykardi och förmaksflimmer) Hjärtinfarkt Vallningar Hypotoni Vaskulit Dyspné Hosta, rinit Magtarmkanalen Lever och gallvägar Hud och subkutan vävnad Buksmärtor, illamående, dyspepsi, förändrade tarmvanor (inkl. diarré och förstoppning) Kräkningar, muntorrhet Pankreatit, gastrit, gingival hyperplasi Hepatit, gulsot, förhöjda leverenzymer* Alopeci, purpura, hudmissfärgningar, hyperhidros, klåda, hudutslag, exantem, urtikaria
Angioödem, erythema multiforme, exfoliativ dermatit, Stevens-Johnsons syndrom, Quinckes ödem, fotosensibilitet Muskuloskeletala systemet och bindväv Njurar och urinvägar Reproduktionsorgan och bröstkörtel Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Undersökningar *oftast i samband med kolestas Ingen känd frekvens Toxisk epidermal nekrolys Ankelsvullnad, muskelkramper Artralgi, myalgi, ryggsmärtor Miktionsstörningar, nokturi, ökad urineringsfrekvens Impotens, gynekomasti Ödem Trötthet, asteni Bröstsmärtor, värk, sjukdomskänsla Viktökning, viktminskning Exeptionella fall av extrapyramidalt syndrom har rapporterats. Rapportering av misstänkta biverkningar Det är viktigt att rapportera misstänkta biverkningar efter att läkemedlet godkänts. Det gör det möjligt att kontinuerligt övervaka läkemedlets nytta-riskförhållande. Hälso- och sjukvårdspersonal uppmanas att rapportera varje misstänkt biverkning till (se detaljer nedan). Läkemedelsverket Box 26 751 03 Uppsala www.lakemedelsverket.se 4.9 Överdosering Erfarenheterna av avsiktlig överdosering hos människa är begränsade. Symptom Tillgängliga data tyder på att kraftig överdosering kan ge uttalad perifer vasodilatation och eventuellt reflexutlöst takykardi. Utpräglad och troligtvis förlängd systemisk hypotoni som övergår till chock, även med dödlig utgång, har rapporterats. Behandling Kliniskt signifikant hypotoni på grund av överdosering av amlodipin kräver aktivt kardiovaskulärt stöd med frekvent övervakning av hjärt- och andningsfunktion, extremiteterna i högläge och övervakning av cirkulerande blodvolym och urinproduktion.
En vasokonstriktor kan bidra till att återställa kärltonus och blodtryck, förutsatt att användningen inte är kontraindicerad. Intravenöst kalciumglukonat kan bidra till att motverka effekterna av kalciumkanalblockad. Ventrikelsköljning kan vara värdefullt i en del fall. Hos friska frivilliga försökspersoner har administrering av aktivt kol i upp till 2 timmar efter administrering av amlodipin 10 mg visats minska absorptionshastigheten för amlodipin. Eftersom amlodipin i stor utsträckning är proteinbundet gör dialys sannolikt ingen nytta. 5. FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Kalciumantagonister, selektiva kalciumantagonister med övervägande kärlselektiv effekt. ATC-kod: C08CA01. Amlodipin är en kalciumjonhämmare i dihydropyridingruppen (långsam kanalblockerare eller kalciumjonantagonist) och hämmar det transmembrana flödet av kalciumjoner till glatt muskulatur i hjärta och kärl. Mekanismen bakom amlodipins antihypertensiva effekt är en direkt relaxerande effekt på kärlens glatta muskulatur. Den exakta mekanismen med vilken amlodipin lindrar angina är inte helt klargjord men amlodipin minskar den totala ischemiska belastningen genom följande två mekanismer: 1) Amlodipin vidgar perifera arterioler och minskar därmed det totala perifera motståndet (afterload) mot vilket hjärtat arbetar. Eftersom hjärtfrekvensen inte påverkas medför denna minskade belastning på hjärtat att myokardiets energiförbrukning och syrebehov minskar. 2) Amlodipin verkar troligen också genom att dilatera de stora koronarkärlen och hjärtats arterioler, såväl i normala som ischemiska områden. Denna dilatation ökar syretillförseln till myokardiet hos patienter med koronarkärlsspasm (Prinzmetals angina eller variantangina). Hos patienter med hypertoni ger en daglig dos kliniskt signifikant lägre blodtryck under hela dygnet i såväl liggande som stående. På grund av sin långsamt insättande verkan orsakar amlodipin inte akut hypotoni. Hos patienter med angina ökar administrering av amlodipin en gång dagligen total arbetsförmåga, fördröjer anginaattacker och ger längre tid till 1 mm ST-sänkning. Detta minskar både frekvensen av anginaattacker och nitroglycerinkonsumtionen. Amlodipin har inte satts i samband med några negativa metabola effekter eller förändring av plasmalipider och är lämplig för patienter med astma, diabetes och gikt. Behandling av patienter med kranskärlssjukdom (CAD) Amlodipins effektivitet för att förhindra kliniska händelser hos patienter med kranskärlssjukdom (CAD) har undersökts i en oberoende, randomiserad, dubbelblind, placebokontrollerad multicenterstudie med 1 997 patienter, Comparison of Amlodipine vs Enalapril to Limit Occurences of Thrombosis (CAMELOT). Av dessa patienter behandlades 663 med amlodipin 5 10mg, 673 patienter behandlades med enalapril 10-20 mg och 655 patienter behandlades med placebo, förutom standardbehandling med statiner, betablockerare, diuretika och acetylsalicylsyra, under 2 år. De viktigaste resultaten redovisas i tabell 1. Resultaten visar att amlodipinbehandling gav färre sjukhusinläggningar på grund av angina och färre revaskuleringsingrepp hos patienter med CAD.
Tabell 1. Incidensen för signifikanta kliniska resultat i CAMELOT Frekvens kardiovaskulära händelser, antal (%) Amlodipin vs placebo Primärt effektmått Kardiovaskulära biverkningar Resultat Amlodipin Placebo Enalapril Enskilda komponenter Koronar revaskularisering Sjukhusinläggning p.g.a. angina Icke-fatal hjärtinfarkt Stroke eller TIA Kardiovaskulär död 110 (16,6) 78 (11,8) 151 (23,1) 103 (15,7) Riskkvot (95 % CI) 136 (20,2) 0,69 (0,54-0,88) 95 (14,1) 51 (7,7) 84 (12,8) 86 (12,8) 14 (2,1) 19 (2,9) 11 (1,6) 6 (0,9) 12 (1,8) 8 (1,2) 5 (0,8) 2 (0,3) 5 (0,7) Sjukhusinläggning p.g.a. hjärtsvikt 3 (0,5) 5 (0,8) 4 (0,6) 0,73 (0,54-0,98) 0,58 (0,41-0,82) 0,73 (0,37-1,46) 0,50 (0,19-1,32) 2,46 (0,48-12,7) 0,59 (0,14-2,47) P- värde 0,003 0,03 0,002 Återupplivning efter 0 4 (0,6) 1 (0,1) Ej tillämpl. 0,04 hjärtstopp Nydebuterad perifer 2,6 (0,50- kärlsjukdom 5 (0,8) 2 (0,3) 8 (1,2) 0,24 13,4) Förkortningar: CI konfidensintervall, PCI perkutan koronoarangioplastik, TIA transitorisk ischemisk attack. 0,37 0,15 0,27 0,46 Behandling av patienter med hjärtsvikt Kontrollerade kliniska studier avseende hemodynamik och arbetsförmåga på patienter med hjärtsvikt NYHA-klass II-IV visade att Norvasc inte ledde till klinisk försämring uppmätt som arbetsförmåga, vänsterkammarejektionsfraktion och klinisk symtombild. En placebokontrollerad studie (PRAISE) utformad för att utvärdera patienter med hjärtsvikt NYHAklass III IV och som behandlades med digoxin, diuretika och ACE-hämmare visade att Norvasc inte ledde till ökad mortalitetsrisk eller kombinerad mortalitets-morbiditetsrisk vid hjärtsvikt. Den totala kardiovaskulära mortaliteten påverkades inte av Norvasc i en uppföljande placebokontrollerad långtidsstudie (PRAISE-2) av Norvasc på patienter med hjärtsvikt NYHA- klass III IV utan kliniska symtom och objektiva fynd som tydde på underliggande ischemisk sjukdom, på stabila doser av ACE-hämmare, digitalis och diuretika. I denna population observerades ett samband mellan Norvasc och ökat antal rapporter om lungödem. Behandling för prevention av hjärtattack (ALLHAT-prövningen) I en randomiserad, dubbelblind morbiditets-mortalitetsstudie kallad Antihypertensive and Lipid- Lowering Treatment to Prevent Heart Attack Trial" (ALLHAT) jämfördes nya läkemedelsbehandlingar: amlodipin 2,5 10 mg/dag (kalciumantagonist) eller lisinopril 10-40 mg/dag (ACE-hämmare) som första linjens behandlingar jämfördes med tiaziddiuretikum, klortalidon 12,5-25 mg/dag vid lindrig till måttlig hypertoni.
Totalt 33 357 hypertensiva patienter i ålder 55 år eller äldre randomiserades och följdes under i genomsnitt 4,9 år. Patienterna uppvisade minst ytterligare en riskfaktor för kranskärlssjukdom, så som tidigare hjärtinfarkt eller stroke (> 6 månader före studiestarten) eller annan dokumenterad aterosklerotisk kranskärlssjukdom (totalt 51,5 %), typ 2-diabetes (36,1 %), HDL-C < 35 mg/dl (11,6 %), vänsterkammarhypertrofi fastställd med EKG eller ekokardiografi (20,9 %), pågående cigarettrökning (21,9 %). Primärt effektmått var en kombination av fatal kranskärlssjukdom och icke-fatal hjärtinfarkt. Man såg ingen signifikant skillnad i primärt effektmått mellan amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling: Relativ risk (RR) var 0,98 95 % CI (0,90 1,07) p = 0,65. Bland de sekundära effektmåtten var incidensen av hjärtsvikt (en komponent i det kombinerade kardiovaskulära effektmåttet) signifikant högre i amlodipingruppen än i klortalidongruppen (10,2 % resp. 7,7 %, RR 1,38, 95 % CI [1,25 1,52] p < 0,001). Däremot sågs ingen signifikant skillnad i total mortalitet mellan amlodipinbaserad behandling och klortalidonbaserad behandling. RR 0,96 95 % CI (0,89 1,02) p = 0,20. Behandling av barn (6 år och äldre) I en studie med 268 barn i åldern 6 17 år med övervägande sekundär hypertoni jämfördes amlodipindoser på 2,5 mg och 5 mg med placebo. Båda doserna gav en signifikant större sänkning av det systoliska blodtrycket än placebo. Skillnaden mellan de båda doserna var inte statistiskt signifikant. Amlodipins långtidseffekter på tillväxt, pubertet och generell utveckling har inte studerats. Långtidseffekten av amlodipinbehandling i barndomen för att minska kardiovaskulär morbiditet och mortalitet i vuxen ålder har inte heller fastställts. 5.2 Farmakokinetiska egenskaper Absorption, distribution och plasmaproteinbindning: Amlodipin absorberas väl efter oral administrering av terapeutiska doser med maximal plasmakoncentration 6 12 timmar efter dosen. Absolut biotillgänglighet har beräknats till 64 80 %. Distributionsvolymen uppgår till cirka 21 l/kg. In vitro-studier har visat att ungefär 97,5 % av cirkulerande amlodipin är bundet till plasmaproteiner. Amlodipins biotillgänglighet påverkas inte av födointag. Metabolism/eliminering Terminal halveringstid i plasma är cirka 35 50 timmar och är konstant vid administrering en gång per dag. Amlodipin metaboliseras i hög utsträckning i levern till inaktiva metaboliter. Cirka 10 % av modersubstansen och 60 % av metaboliterna utsöndras via urinen. Nedsatt leverfunktion Väldigt begränsad klinisk data finns tillgänglig för administrering av amlodipin hos patienter med nedsatt leverfunktion. Patienter med leversvikt har en minskad clearance av amlodipin, vilket resulterar i längre halveringstid och högre AUC-värden på ungefär 40-60 %. Äldre population Tid till maximal plasmakoncentration av amlodipin är jämförbar för äldre och yngre patienter. Clearance för amlodipin tenderar att vara lägre vilket leder till ökad AUC och halveringstid hos äldre patienter. Ökningarna av AUC och halveringstid hos patienter med hjärtsvikt var förväntade för den undersökta åldersgruppen. Pediatrisk population En populationsfarmakokinetisk studie har utförts på 74 hypertensiva barn i åldern 1 till 17 år (varav 34 patienter var 6 12 år och 28 patienter 13 17 år). Barnen fick mellan 1,25 och 20 mg amlodipin en eller två gånger dagligen. Vanlig oral clearance (CL/F) hos barn 6 12 år och ungdomar 13 17 år var
22,5 resp 27,4 l/tim för pojkar och 16,4 resp. 21,3 l/tim för flickor. Det var stora individuella variationer i exponeringen. Data för barn under 6 år är begränsade. 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter Reproduktionstoxikologi Reproduktionsstudier på råtta och mus har visat försenad förlossning, förlängt värkarbete och lägre överlevnad hos avkomman i doser som är runt 50 gånger större än maximal rekommenderad dos för människa räknat i mg/kg. Nedsatt fertilitet Man fann ingen effekt på fertiliteten hos råtta som behandlades med amlodipin (hanråttor under 64 dagar och honråttor under 14 dagar före parning) i doser upp till 10 mg/kg/dag (8 gånger* den maximala rekommenderade dosen till människa på 10 mg beräknat som mg/m 2 ). I en annan studie på råttor, där hanråttor behandlades med amlodipinbesilat i 30 dagar med en dos jämförbart med en human dos baserad på mg/kg, fann man minskade nivåer av follikelstimulerande hormon i plasma och testosteron, samt en minskning i spermadensiteten och i antalet mogna spermatider och Sertoliceller. Carcinogenes, mutagenes Inga tecken på carcinogenicitet kunde konstateras hos råtta och mus som fick amlodipin i fodret under två år i en koncentration som beräknades ge dagliga doser på 0,5, 1,25 och 2,5 mg/kg/dag. Den högsta dosen (för mus densamma som och för råtta två* gånger den maximala rekommenderade kliniska dosen på 10 mg beräknat som mg/m 2 ) låg nära maximal tolererad dos för mus men inte för råtta. Mutagenicitetsstudier visade inga läkemedelsrelaterade effekter på gen- eller kromosomnivå. *Beräknat på en patientvikt på 50 kg 6. FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen Mikrokristallin cellulosa Kalciumvätefosfat, vattenfritt Natriumstärkelseglykolat Typ A Magnesiumstearat 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 4 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Förvaras vid högst 25 C. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Tabletter 5 mg PVC-PVDC/Al-blister med 4, 10, 14, 20, 28, 30, 50, 60, 98, 100, 300 eller 500 tabletter PVC-PVDC/Al-blister i kalenderförpackningar med 28 och 98 tabletter PVC-PVDC/Al-endosblister med 50x1 och 500x1 tabletter
Tabletter 10 mg PVC-PVDC/Al-blister med 4, 10, 14, 20, 28, 30, 50, 60, 90, 98, 100, 300 eller 500 tabletter PVC-PVDC/Al-blister i kalenderförpackningar med 28 och 98 tabletter PVC-PVDC/Al-endosblister med 50x1 och 500x1 tabletter Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras. 6.6 Särskilda anvisningar för destruktion Ej använt läkemedel och avfall ska kasseras enligt gällande anvisningar. 7. INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING Pfizer AB 191 90 Sollentuna 8. NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 5 mg: 11287 10 mg: 11288 9. DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE Datum för det första godkännandet: 1991-01-18 Datum för den senaste förnyelsen: 2013-02-08 10. DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 2018-02-12