FÄKTNINGEN INFÖR FRAMTIDEN Ungdomsfäktningen Remissmaterial till föreningar och SDF hösten 2014 Från Ungdoms-SM i Karlskrona våren 2013 Glädjen i föreningen och föreningens sociala gemenskap, vid sidan av pisten, är avgörande för unga människors vilja att vara kvar i idrottsrörelsen också längre upp i åldrarna. I den goda föreningen är det nära till skratten. (Ur programmet Fäktningen inför framtiden )
Förord Styrelsen för Svenska Fäktförbundet beslutade i maj 2012 att starta en bred diskussion om framtiden, en revidering av programmet Fäktningen inför framtiden. Efter en bred remissverksamhet under 2012 2013 fastställde förbundsmötet programmet den 9 mars 2014. I förordet till programmet skrev styrelsen följande inför förbundsmötet: Efter förbundsmötet 2014 avser styrelsen att ta initiativ till en diskussion om handlingsplaner, som visar hur förbund, SDF och föreningar i samverkan kan förverkliga programmet. Vidare kommer ungdomsfrågorna att stå i centrum för förbundets diskussion under 2014, bl.a. med anledning av den enkät som genomförts och som bl.a. besvarar frågan varför barn och ungdomar, precis som i andra idrotter, slutar med fäktning. Ett förslag till nytt avsnitt om ungdomsfrågorna i programmet Fäktningen inför framtiden kommer att lämnas till förbundsmötet 2015 tillsammans med handlingsplanerna. Avsikten är att föreningar och SDF ska få underlag till ett remissarbete om dessa båda ämnen under hösten 2014. Remissmaterialet om handlingsplanerna skickades ut till föreningar och SDF i september. Remisstiden för det materialet utgår den 15 november. Detta material handlar om ungdomsfrågorna. Frågan om hur svensk idrott, och svensk fäktning, ska kunna rekrytera fler barn och ungdomar och behålla dem i verksamheten långt upp i åldrarna är sällsynt viktig. RF har av det skälet beviljat Svenska Fäktförbundet ett kraftfullt stöd för att förbundet ska ha möjligheter att göra ett remissarbete bland föreningarna, ett väl förankrat avsnitt om ungdomsfrågor i programmet Fäktningen inför framtiden och en bred satsning efter förbundsmötet 2015 på information om hur verksamheten kan förbättras. Regionala konferenser om ungdomsfäktningen kommer att arrangeras efter förbundsmötet. Remissvaren skickas senast den 31 december 2014 till info@fencing.se Stockholm den 5 november 2014 Förbundsstyrelsen 2 (11)
Inledning Svenska Fäktförbundet hämtar inspiration från bl.a. följande formuleringar i Idrotten vill : Idrott för barn ska utformas så att de kan lära sig idrotten och få ett livslångt intresse för den. Följande formulering i Idrotten vill, från avsnittet om ungdomsidrotten, bör också ligga som grund i det föreliggande remissarbetet: All tillgänglig statistik visar att det framför allt är under tonåren idrottsrörelsen tappar medlemmar. Delvis beror detta på en naturlig process där ungdomar får andra intressen som upptar deras tid. Men i alltför många föreningar saknas verksamheter som lockar de flickor och pojkar som gärna vill fortsätta att idrotta, men med en lägre tävlingsmässig ambitionsnivå eller helt utan tävlingsinslag. I programmet Fäktningen inför framtiden, som årsmötet antog 2014, finns följande målbild: Målbild 2020 Svensk fäktnings ungdomsverksamhet öppnar dörrarna för allt fler ungdomar. En större andel ungdomar än tidigare stannar också kvar i verksamheten som aktiva fäktare eller som domare och ledare. Fäktningen ger, bättre än många andra idrotter, ungdomarna ett livslångt idrottsintresse. Vill vi nå den målbilden måste svensk fäktning fortsätta att rekrytera, men vi måste framförallt bli bättre på att behålla fäktare. Detta remissunderlag handlar om just den frågan. Hur behåller vi fler, hur behåller vi dem längre? I Fäktningen inför framtiden, i avsnittet om ungdomsfäktningen, vars utveckling den här remissen är tänkt att lägga grunden till, står också: Det långsiktiga syftet med ungdomsarbete skall vara att skapa förutsättningar för att få en bredd inom svensk fäktning, vilken i sin tur kan generera svenska seniorfäktare i världsklass. Viktiga åtgärder för att stimulera ungdomarna och att behålla dem allt högre upp i åldrarna är bl.a. följande: Flera tävlingar på regional nivå för att också bl.a. hålla tillbaka kostnaderna Flera läger på lokal, regional och nationell nivå Fäktmärken som visar utvecklingen av fäktkunskaperna Föräldraengagemang att föreningarna kan ge föräldrarna förståelse för fäktning och för ungdomsidrottens svåra frågor, så att de stimulerar sina barn och ungdomar att fortsätta med fäktningen. Självklart bör föräldrarna också erbjudas möjligheten att bli välutbildade föreningsledare. Därmed ökar kunskapen i föreningen. Det långsiktiga ledarskapet uppmuntras. 3 (11)
Genom Svenska Fäktförbundets gedigna ungdomsledarutbildning kan allt fler få kunskap om hur barn och ungdomar utvecklas och vad som kan göras för att de ska fortsätta med fäktningen. Utbildning är också en sporre för ungdomar att vara kvar i fäktningen. Bättre information om landslagsfäktarnas aktiviteter. Att visa upp goda föredömen Diskutera Är detta en korrekt och komplett lista på åtgärder som behövs för att behålla fler längre? Behöver vi göra annat? Nuläget Svensk Fäktning är en integrerad del av svensk idrottsrörelse. Vi kan i stort se samma positiva utvecklingslinjer och samma problemområden som de flesta andra traditionella idrotter. En utveckling är att idrottandet föryngras. Barn börjar med idrott och ofta då flera idrotter tidigare men slutar också idrotta tidigare, allt jämfört med ett eller två decennier tidigare. För svensk fäktning innebär detta såväl möjligheter som utmaningar. Att barn kommer till fäktningen, ibland redan så tidigt som i sjuårsåldern, innebär att fäktföreningen har möjlighet att forma det barnet även fysiskt, givet att man inom föreningen har ambition och kompetens att bedriva en allsidig träning som innefattar även kondition, koordination och balans. Samtidigt ligger det en stor utmaning i att hålla intresset vid liv hos den som kanske redan i 14-årsåldern har tränat fäktning i sju år. Varför slutar ungdomar idrotta? Statistiska Centralbyrån gjorde på RF:s uppdrag en enkät med ett antal ungdomar, som berättade, att de hade slutat att idrotta. Antalet deltagare i enkäten var inte stort, som syns nedan. Även om generella slutsatser kanske inte kan dras, ger svaren en god grund för en diskussion om orsakerna. 4 (11)
Ovanstående statistik, som avser idrotten i stort, är viktig. Vi ser att ungdomar dels kan tappa intresset för sin idrott, dels få andra intressen. Samtidigt ser vi, att det är många ungdomar som inte anser sig ha tid att idrotta och som slutar på grund av att satsningen på skolan måste få gå före. Här har idrotten ett stort problem. Svensk idrott har länge identifierat problemet med att kombinera elitidrott med universitetsstudier. Vidare har riksidrottsgymnasier och regionala gymnasier införts. Men det finns få exempel på att idrottsföreningar, distrikt eller förbund har förstått att det kan vara en lika stor utmaning att kombinera en idrottssatsning med studier i grundskolan. Vad kan vi göra inom fäktningen? Varför slutar ungdomar fäkta? Under 2013 genomförde Svensk Fäktförbundet en enkät om hur svenska fäktare (och deras föräldrar) ser på den verksamhet som bedrivs på svenska fäktsalar. Totalt inkom 316 svar. 51 av dessa hade slutat fäkta. Enkäten gav i stort en positiv bild av svensk fäktning. Hela 87 procent svarade att det stämmer helt att det känns tryggt på träningen och i omklädningsrummet. Ingen blir mobbad eller illa behandlad. Ca 90 procent svarade att det stämmer helt eller delvis att min tränare är en duktig pedagog och ungdomsledare. Ca 70 procent svarade att det stämmer helt att det är roligt att vara med på fäkttävlingar. Samtidigt vet vi att många slutar. 5 (11)
Enkäten gav inga glasklara svar på varför man slutade med fäktning utan snarare bekräftade att det är en komplex bild med en hel del dolda orsakssamband. Några tyckte det blev för dyrt. Några få slutade på grund av skador, och någon på grund av att kompisar inte fäktade. Men ur denna ganska komplexa bild framträder två orsaker något tydligare än andra. Man slutar därför att man inte känner att man utvecklas. Och man slutar därför att man vill satsa på skolan, framförallt om vi tittar på varför man slutar i kadett- och junioråldern. I tabellen nedan redovisades hur de tio personer i kadett- och junioråldrarna, som hade slutat, svarade. 6 (11)
Diskutera Gå igenom de olika förklaringarna till varför fäktare har slutat. Vilka tror ni är de viktigaste i er förening? Olika för olika åldersgrupper? Diskutera Gå igenom de förklaringar som ni tror är viktigast, när barn och ungdomar slutar i er förening. Och vad kan göras i förening, SDF och förbund för att komma tillrätta med problemet? Diskutera allmänt. Ni kan svara konkret längre fram i materialet. Orsak Utvecklades inte Åtgärder i förening SDF förbund Det var för dyrt Behövde mer tid i skolan Ville ha mer tid för annan idrott Mer tid för annat fritidsintresse Jag gillade inte att tävla Jag gillade inte träningen Trivdes inte med kompisar och stämning Blev ovän med tränaren Det var för långt till träningen Jag blev skadad Det var för slött på träningen Det var för stora krav på träningen 7 (11)
Diskutera Vilka egna uppgifter har vi om dem som slutat? Har föreningen en obligatorisk avskedsintervju med fäktare och föräldrar? Vilka är de viktigaste åtgärderna som förbundet kan göra för att få fler barn och ungdomar att stanna kvar inom fäktningen? Inte bara tonåringar slutar När man talar om att ungdomar slutar eller vi tappar fäktare så lägger vi ofta störst fokus på de fäktare som varit tävlingsaktiva och som slutar i kadett- eller junioråldern. Verkligheten är dock mer komplex, och sanningen är ju att barn och ungdomar slutar med fäktning redan efter första prova-på-tillfället, eller när som helst senare. Om fäktningen ska kunna behålla flera barn och ungdomar upp i åldrarna, måste vi uppmärksamma och sätta in åtgärder för att minska tappet i alla stadier. Vi kan för att kunna analysera situationen, dela in de som slutar i tre kategorier: Kategori A; de nybörjare som inte riktigt hittar in i fäktningen och som slutar efter en eller två terminer. Kategori B; de fäktare som tränat i några terminer, börjar åka på sina första tävlingar men slutar strax därefter Kategori C; - ungdomar som har haft en flerårig karriär inom fäktningen Nedan följer ett mycket rudimentärt utkast till handlingsplan, alltså vilka åtgärder som föreningar, distrikt och förbundet kan eller bör göra. Vad anser ni i er förening, vad kan tas bort och vad behöver läggas till? I ert remissarbete kan ni utgå från åtgärderna skissade nedan, eller börja med en helt tom matris! Ta också hjälp av diskussionen och tabellen ovan. 8 (11)
Åtgärder i föreningar Åtgärder i distrikt Åtgärder i SvFF Kategori A (slutar efter 1:a termin) Kvalitet i verksamhet Fler utbildade instruktörer/hjälptränare Bättre föräldrakontakt Regionala läger/gemensamma träningar Fäktmärken Kategori B (slutar efter 1:a tävlingen) Individsyn vad gäller när och hur lämpligt att tävla Fler utbildade instruktörer/hjälptränare Regionala läger/gemensamma träningar över klubbgränser Regionala ungdomstävlingar Förbättrade tävlingsformer Förbättrade tävlingsformer Kategori C (slutar efter att ha tävlat länge) Helhetsplanering (skolaidrott) för varje individ Underlätta skola-idrott, organiserad läxhjälp i fäktsalen Uppmuntra samträning med andra föreningar Utbilda instruktörer och domare Regionala läger/gemensamma träningar över klubbgränser Distriktsvis inventering och kontroll av att föreningar tar om hand alla Utbilda instruktörer och domare Förbättrade tävlingsformer Nationella läger Utbilda instruktörer och domare Mycket av de åtgärder som skissas ovan är relativt självförklarande. Men några saker förtjänar att utvecklas lite mer. Underlätta samtidig satsning på idrott och på skola Vi vet att många uppger att anledningen till att de slutade fäkta var at de ville satsa mer på skolan. Hur skulle vi ha kunnat behålla dessa i fäktningen? Räcker det med ett tyst läxläsningsrum i fäktsalen? Ska fäkttränaren också ha visst ansvar för att eleven sköter skolan? Mer samverkan föräldrar tränare? Föreningen engagerar läxhjälpsföretag? Vad orkar vi med som idrottsföreningar? Utveckling av tävlingsformerna för unga I de nyligen publicerade Anvisningar för ungdomsidrott som Riksidrottsstyrelsen beslutade 2014-05-23 kan vi läsa: Det är viktigt att poängtera att även om huvuddelen av barns och ungdomars idrottsliv består av träning är tävlingen för många det viktigaste. Tävlingen som 9 (11)
sådan har ett egenvärde och är ett moment i idrotten som barnet eller ungdomen ofta siktar på och ser fram emot. Att prestera i kamp med andra ger för många barn och ungdomar liksom för oss vuxna mening till den träning de lägger ner. Men det är viktigt att komma ihåg att tävlingen inte alltid är drivkraften för dem och att utformningen av tävlingen har stor betydelse. Inte bara för stunden utan också då tävlingen i stor utsträckning styr det som sker på träningen. Ser tävlingen ut på ett visst sätt, signalerar det vad som är viktigt att träna på för att lyckas. Detta gör att progressionen och tävlingsstrukturen i de flesta idrotter styr i vilken fas barn och ungdomar tränar på olika moment. Därför måste förbunden fundera över vilka signaler tävlingssystemen sänder ut om vad som ska premieras i olika åldrar. I svensk ungdomsfäktning används idag i huvudsak ett grundsystem (en eller flera pouleomgångar med efterföljande direkteliminering för alla) som är direkt modellerat efter internationella elittävlingar. Fördelarna med denna tävlingsform är att den ger en rakt igenom rättvis tävling helt utan betydelselösa matcher. Nackdelarna är dock mycket stora. Efter två pouleomgångar ska normalt de allra sämsta fäktarna möta de allra bästa eller nästintill. Resultatet är ofta att 30-40% av fäktarna måste sluta sin tävling med en mycket negativ upplevelse i form av en storförlust. Är detta acceptabelt? Tävlingssystem måste alltid konstrueras på sätt som är enkelt att förstå för deltagare och föräldrar. Man måste veta vad matchen betyder, och vad som händer om man vinner eller förlorar. Samtidigt går det med relativt enkla medel att sätta upp system som är enkla att förstår, och som innebär mycket fäktning för alla, och där en majoritet av matcherna går mot relativt jämnt motstånd. Diskutera Hur skulle ni vilja utveckla och förändra tävlingssystemet, så att det i större utsträckning blir en positiv upplevelse för alla barn och ungdomar? Hålla nere kostnaderna lägga pengar på rätt sak Det är ganska få som uppger att de slutar fäkta för att det blev för dyrt. Samtidigt finns det nog anledning att tro, att kostnaderna och familjens ekonomiska situation spelar roll även för en del som uppger annan orsak till att man slutat. Att få ner kostnaderna för ungdomar att fäkta är naturligtvis ett önskvärt mål. Hur gör vi det i föreningar, distrikt och förbund? Samtidigt vet vi, att det är de föreningar som har sett till att ha råd med anställda tränare som har mest verksamhet och som kanske också har bäst verksamhet. Är det möjligt och riktigt att höja avgifterna ytterligare för att få råd med kompetent tränare? 10 (11)
Många föreningar har låg terminsavgift, samtidigt som många medlemmar lägger ganska mycket pengar på resor och boende på tävlingar. Bör svensk ungdomsfäktning gradvis organiseras om, så att mer pengar kommer till den egna föreningen och till professionella tränare och mindre pengar behöver gå till SJ, bensinbolagen och Scandic Hotels? Diskutera Vad kan föreningar, SDF och förbund göra för att hålla nere kostnaderna för träning och tävling? 11 (11)