20-års jubileum 2013 Karlstads Hembygdsblad ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 NOVEMBER 2013 Tjugo år med Hembygdsföreningen Äntligen Kälkpremiär! Tre karlstadsungdomar som strålade, var Sven Svensson, Maivie Tourness och Ulla Svensson. Den gröna vintern med alla vår och sommartecken, bytte under helgen helt plötsligt färg och blev en normal vit vinter. Skrev Värmlands Folkblad den 20 december 1953. Foto: VF arkiv Nils Almgren
SIDA 2 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 Program 2013 Klaraborgsträffen. Tisdagen den 3/12 kl 16.00 Gunvor Nyman och Morgan Ödman berättar Sandgrundshistorier. Julmarknaden Välkomna till årets julmarknad i Mariebergsskogen Lördagen den 7 december och söndagen den 8 december kl 11.00-17.00 båda dagarna Entré Vuxna 20:- barn under 15 år gratis Adventsgudstjänst Söndagen Den 15:e december kl 11.00. I Acksjöns Kapell får vi vara med och lyssna till Vikenkyrkans och Margaretha Lothigius adventsgudstjänst och därefter promenerar vi till Gammelgården för gemensamt kyrkkaffe. Spara sidan. Nästa nummer i februari.
ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 3 Ordföranden har ordet Det lackar mot jul och i affärerna har man sedan länge julpyntat med allt som hör julen till. Det blir i år också några extra dagar till gemenskap och fridfull samvaro med nära och kära. Vi hade ett mycket välbesökt höstmöte i Tingvallakyrkan där ett åttiotal medlemmar mötte upp vilket var glädjande. Vår nye landshövding Kennet Johansson talade fritt ur hjärtat om sin bakgrund och nu nya framtid i Värmland. Nu stundar också vår traditionella julmarknad i Gammelgården den 7 8 dec. (se sidan 2) samt adventsgudstjänst i Acksjöns kapell söndagen den 15 dec med efterföljande kyrkkaffe i Gammelgården. Om Du kan och vill bidraga med något till julförsäljningen är vi naturligtvis oerhört tacksamma. Vi är nu i full gång med planering av program och aktiviteter inför våren. Har Du några önskemål eller synpunkter är jag tacksam om Du hör av Dig. Jag vill tacka Er alla för det engagemang och intresse som visats för vårt arbete i föreningen. Detta värmer. Önskar Er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR! Carl-Göran Tollesby Till sist Kal och Osborn står vid spårvagnshållplatsen på Järntorget och väntar. Osborn - Dö Kal, va ä de för en fågel som sitter på spåret där borta? Kal - Dä ä la en skenskarv. Krönika Nu är det sen höst och vintern börjar närma sig. Fram med vinterskor och dubbar av olika slag och kvalité. Det är nödvändigt att ha bra på fötterna för oss som uppnått en gyllene medelålder. Nog är det väl bra konstigt att vårdavdelningar och bärgningsbilar ska få ha högsäsong varje år när den första snön faller eller att halkan kommer. Härmed anbefaller jag att vi från och med i år skärper oss på denna punkt. För egen del så övergår hösten till diverse inomhus aktiviteter med bland annat en matklubb som lagar mat en gång i månaden. Vi är 14 pers. som har delat upp oss i tre lag. Det matlag som jag är med i började i september och allt startar med en träff för att bestämma mat och dryck därtill. Vi ska ha sillsmörgås till förrätt och Cordon Bleu på lövbiff till varmrätt. Till efterrätt blir det äppelkaka med vaniljsås. Allt tillagas i köket, KSS-klubbhus, under eftermiddagen. Vi brukar samlas vid 14-tiden efter att ha handlat under förmiddagen. Vid ett kortare planeringsmöte innan vi börjar med matlagningen så varvar vi ner med en lämplig dryck innan det är dags. Direktören tar hand om förrätten och projektledaren varmrätten. Revisorn har efterrätten och undertecknad skalar potatis och dukar rätt man på rätt plats brukar det heta. Gästerna kommer på mingel kl 18 och middagen ska vara färdig kl 19. Precis som vid vinprovning så måste avsmakning ske och projektledaren ska ordna en provbit på lövbiffen (Cordon Bleu). Lövbiffen får först ett lager senap fylls därefter med ost och skinka vikes noggrant och sedan paneras den i vetemjöl, äggula och ströbröd. Kastas därefter i stekpannan. Efter ett tag ryter revisorn vem har nallat i råsockret. Ingen förstår vad han menar och snart så hojtar projektledaren vad f..n händer i stekpannan? Ser ut som asfalt i pannan och på lövbiffen. Ingen kopplar det ena till det andra men provbiten smakar lite fruktigt tycker vi provsmakare. Men man kan ju alltid skölja ner med något Nu är goda råd dyra, vi provar att smyga ner köttet i pannan men ack, ack asfalten kommer tillbaka. Då ryter revisorn igen är det du som nallar av råsockret? Ve och fasa, projektledaren har tagit fel på ströbröd och råsocker. Vi har fyra bitar klara med borttagen asfalt vad göra. Vi låtsas som inget har hänt och ingen klagar på maten som förövrigt smakade alldeles utmärkt. Men vi spar asfaltsbitarna till ombackningen då känseln i gommen har börjat avta på våra gäster. Efter desserten, som bränns av med råsocker, är det bara disken kvar och rätt gissat den sliter jag med förstås. Kan nämnas att vi alla är mer eller mindre glada pensionärer i vårt matlag så titlarna ovan används inte i dag. Det är enbart med hänsyn till deras familjer som jag låter dom vara anonyma (jag kommer dock att ringa deras bättre hälfter så att de inte får panera julskinkan). God Jul önskar Hans Erwald.
SIDA 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 Vad är Julen? Tavlan som följt mig under så många år från barndomsrummet i Göteborg till köket på Hammarö, ger en idyllisk bild av julen.där är tomten som äter gröt och tomten som stöper ljus. På himlen ovan huset lyser både sol och stjärnor. Min mamma sydde den under sena kvällar för att den skulle bli en överraskning till julen 1955. Tavlans bild förmedlar något av det som bland annat förknippas med julens högtid; stillheten, tryggheten, längtan, ljuset som lyser i fjärran och tomtar. Men, hur stolt min mamma än var över att den blev klar och hur glad jag än är över att ha den, så är det ju sagans och drömmens bild av julen, som tavlan berättar om. Julens verklighet kan vara så annorlunda för så många av oss. En högtid där verkligheten istället är ensamhet, kyla och mörker och inte en endaste julklapp. Det är med blandade känslor vi ser fram emot julen. Julen som inte är någon saga, trots att så många skildringar av den har något av sagans ljuva skimmer över sig. När det började en gång med ett litet barn som kom till världen i ett stall i Betlehem, var det inget skimmer över den stunden, det skedde under primitiva former och nog fanns det just då hos den unga familjen en undran om hur det skulle gå, hur de skulle klara sig. Det är länge sedan det hände, men den händelsen gav liv till världen för all tid. Julens budskap ger en inblick i tillvarons innersta mysterium, vem Gud är. Gud som ett litet barn kommer underifrån med kärlek och utmanar ständigt både våra bilder av julen och alla situationer i samhälle och kyrkor då makten vill ta plats. En utmaning kan ofta kännas hotfull, vi vet inte hur vi skall hantera det annorlunda som utmanar oss att tänka tvärtom och se det, som vi inte alltid vill se. Barnet, som föds i julnatten, som inte har ett eget hem och vars mamma är en ung flicka, kastar om alla mänskliga perspektiv. I det lilla barnets ögon kan vi se en stråle av Guds kärleksljus. Och den ljusstrålen får vi dela med varandra, vem vi än är, hur vi än har det. Det är julens goda verklighet! Bortom våra drömmar och den längtan vi kan ha att julen skall vara som i sagornas värld, så som min jultavla förmedlar, finns julhögtidens sanna budskap om ett litet barns kärlek till dig och till mig. Det budskapet når in i kalla trappuppgångar och varma rum, det når in i slott och härbärgen, när vi öppnar vårt hjärta för det. Vi behöver alltid julevangeliet som berättar att Gud blev människa, -och vi behöver nog ibland också julens tomtar, men vi klarar oss aldrig bara med dem. Sin kärlek så skyddslös Gud världen förtror. Som barnet i krubban han här bland oss bor. En välsignad jul tillönskas av Margaretha Lothigius, präst i Vikenkyrkan
ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 5 Om ett hus i Viken på 1940-talet Åren 1943-46, när pappa låg vid finska gränsen i Pajala, bodde mamma med tre barn hos faster Hanna Larsson i farfars nedlagda affär i huset på adressen Kvarnbergsgatan 64. Huset var ett- och ett halvplanshus med port direkt ut mot gatan, beläget intill huset med mjölkaffären. Enligt Lennart Moberg på kommunen finns huset med på 1882 års karta, men då mindre än det hus farfar köpte 1894. Axel (1853-1933) anges i skolklasslistor 1894 som målsman handlande, inflyttad från Grafa. I Råtorp drev han samman med sin bror Malcolm Larsson (1850-1940) affär fram till slutet av 1910-talet. De sista åren var butiken en filial ledd av Malcolm. Jag har aldrig sett farfar i livet, men folk på Löfbergs minns att han var en liten, tunn men mycket stark man som hämtade varor på en kärra. Gunnar Johansson, sekreterare i Karlstads hembygdsförening minns att hans far sagt att han hjälpte en av min fars bröder att kärra upp varor till butiken i Råtorp. Pappa Gösta (1900-1975) berättade att det var fattigt folk på Kvarnberget och i Viken, som ofta hade svårt att betala. Under storstrejken 1909 var det nära att affären gått omkull, då många arbetarfruar som fått kredit inte kunde betala. Farmor Charlotta hade varit mycket generös med kredit. Vet också att de fattigaste vid större helger främst jul fick som gåva en liten jutesäck med mat. Affären lades ner nån gång före 1930. Huset finns med i farmors bouppteckning 1937. När jag bodde i huset på 40-talet var det i bottenvåningen. Halva planet var ett tomt rum som varit affär. Porten gick mot det rummet. Mamma och vi barn bodde i två rum mot huset med mjölkaffär. Då fanns elektriskt ljus men gasspis. Ett trapphus på baksidan var enda ingången till övervåningen. Porten mot affärslokalen var igenbommad och vi använde dörren på baksidan som gick till köket. Vet ännu inte av vem Axel Larsson köpte huset, inte heller när det såldes. Det kunde ha varit i mitten på 1950-talet för då flyttade två fastrar som bott i huset till en lägenhet på Gränsgatan. Om det finns någon som vet om husets förste och siste ägare, innan det revs på 60-talet tar jag gärna emot uppgifter via Karlstads hembygdsförening, eller på e-posten. b.nordlow@bredband.net. BENGT NORDLÖW. Det handlar om det mindre huset nederst i bild med de två olika höga skorstenarna. Foto:VFarkiv Nils Almgren
SIDA 6 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 Vandringen på leden Epilogen i Galizien till och från Santiago de Compostela under september 2013 Santiago de Compostela betyder fritt översatt den helige Jacobs stjärnåker Den helige Jacob (Santiago) var Jesu lärjunge och halvbror eller kusin till Jesus. Kallas också Jacob den äldre. Blev halshuggen år 44 i Jerusalem men kroppen skulle ha fraktats till Santiago de Compostela. Dock inte kraniet som fortfarande är kvar i Jerusalem. Hur den transporten av kroppen gick till finns flera fantastiska versioner av. År 813 upptäcktes en grav från 400-talet som man trodde var Jacobs grav och på 1000-talet började det byggas en kyrka över graven. Tidigt började det gå pilgrimer till Santiago de Compostela, bland annat skulle den Heliga Birgitta ha vandrat dit. Detta är bakgrunden, hur mycket som är sant vet ingen, det finns flera versioner men den här är den mest vedertagna versionen. Idag går närmare en million människor varje år olika pilgrimsleder till Compostela. Dagbok: 16/9 Pedro och jag flög Alicante - Compostela på kvällen. Bagage en ryggsäck, Ryan Air, fullsatt, trångt, varmt, blöt i svett. Tog in på ett härbärge, sovsal, trångt men billigt. 17/9 Startade klockan sju. Mörkt, El camino som vägen kallas svår att hitta. Markerad med gula pilar eller bild av en snäcka Jacobs-snäckan. Gator, parker, vägkorsningar men så småningom stigar och små grusvägar. Ljust vid åttatiden. Här och där andra pilgrimer. Mulet men varmt. En banan och vatten smakade bra. En halv mil före Negreira en bar, öl, inte illa. Framme i Negreira klockan två. Snyggt härbärge, kostade 6. I samma sovsal en man från Californien, ensam, säkert 80 år, mager, verkade lite allmänt halt och lytt hade bara en arm men var på gott humör. 18/9 Startade klockan sex. Ingen bar, ingen frukost, riktigt svårt att hitta vägen. Uppför i en mil, hade sällskap med en tyska som inte hade någon pannlampa. Ensam, ca 20 år och stor ryggsäck, säkert tung. Hon sa nästan inte ett ord, kunde kanske bara tyska, men gå utan pannlampa går ju inte. Vid nio-tiden kom vi till en by där det fanns en bar som hade öppnat. Ägg, skinka, te, juice och rostat bröd. Mums. Träffade två damer från Sevilla som till skillnad från tyskan på morgonen var riktigt pratglada. De tyckte att vi skulle ta fruarna och åkt till Sevilla som enligt dem var en mycket vacker plats. Bra väder, lite sol. Sista halvmilen till Olveiroa hade vi sällskap med en kille från Madrid, underlig kille, ensam, det var något med honom som inte stämde,
ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 7 jag vet inte vad. Trångt härbärge 14 sängar i ett litet rum, otroligt. Det började regna. Dåliga tvättmöjligheter. Klockan sju på kvällen dök det upp en dam och ville ha 6 för varje bädd. Träffade en 80 årig tysk kille som kom till härbärget vid sextiden. Det fanns bara en överslaf kvar. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra när han klättrade upp. Det gick bra men tog tid. 19/9 Fanns en bar med bra frukost som öppnade klockan sex. Bra och billigt. När det blev lite varmare frampå förmiddagen hängde vi tvätten från gårdagen på ryggsäcken. Inte bra. Jag lyckades smutsa ner det mesta när jag tog av mig den. Började regna, på med plastponcho och så vidare. När allt var ordnat och vi skulle fortsätta slutade det regna. Lite rörigt. Vid halvtretiden kom vi fram till havet. Jag tog av mig kläderna och hoppade i men botten var stenig och vågorna för stora. Inte bra. Framme i Muxia fick vi tag på ett lite bättre härbärge. De hade både tvättmaskin och torktumlare. Både Pedro och jag tvättade allt, både det vi hade på oss och det i ryggsäcken. Vi kröp ner i sovsäckarna och låg där tills allt var klart. Muxia är en lite större ort vid havet. Stort utbud av barer och restauranger. 20/9 Kom iväg vid sjutiden efter bra frukost. Vägen mellan Muxia och Fisterra följer havet men kusten är mycket bergig. Mycket vackert. Kom fram vid tvåtiden. Fisterra betyder värdens ände och är egentligen dit man går efter att ha vandrat till Compostela. Varmaste dagen hittills. Då vi kom fram var till och med byxorna blöta av svett. Jag gick in i en affär och köpte nya byxor och sköljde upp mina gamla med den andra tvätten. På kvällen gick vi ut till en fyr som ligger ute på en udde. Tittade på solnedgången. Detta var tydligen den stora avslutningen. Fullt med folk överallt. 21/9 Vid återfärd mot Compostela gick vi en annan väg. Efter 6-7 kilometer gick vi fel men vi fick hjälp av en man som var ute och gick med sin hund. Uppför, brant, så småningom utsikt över havet. Vyerna var mycket vackra. Dåliga stigar stenigt, rötter, förstörda av regn. Ibland gick man som i ett dike. Men bra väder, sol, varmt säkert en bit över 30 grader. På eftermiddagen kom vi till Olveiroa och i fortsättningen gick vi samma väg som tidigare men i motsatt riktning. 22/9 Gick fel nästan direkt. Så småningom kom vi till en by där en bar hade öppet. En äldre man lovade att visa oss tillbaka till el camino. Han gick med oss i en timme innan vi kom rätt. Killen berättade att han var 82 år och änkeman sen sex år tillbaka. Han hade svårt att gå och fick vila efter varje 2-300 meter. Han visade oss huset där han var född som låg vid sidan om vägen och berättade mycket om sitt liv. Hade arbetat som sjöman och varit överallt i värden. Vilket levnadsöde. Sen fick han gå lika långt tillbaka. Tala om snälla människor. Efter detta gick vi naturligtvis fel två gånger till. När vi kom till Negreia hade vi säkert gått över fyra mil. Det var kväll. I morgon skulle Birgitta, Pedros fru Mariluz och två bekanta till möta oss i Compostela. Och två mil kvar. Buss och därefter ett hotell!!! Pilgrimsvandringen var över. Vi hade gått i 5 dagar och säkert en bra bit över 20 mil, men vi var inte speciellt trötta. Den största upplevelsen var alla människor vi hade träffat även om naturen i Galisien är vacker. De har ett eget språk, gallego, men det är ganska likt castillanska så det gick ganska bra att göra sig förstådd. Människorna otroligt vänliga. Man fick ju lära sig lite speciella uttryck också. Mat från gårdagen som man värmer upp kallas gamla kläder, präster har ett inte speciellt positivt öknamn, nämligen grisar, och till sist överviktiga damer gick under öknamnet gravida åsnor. Detta uttryck fick jag dock uttryckliga varningar att inte använda. Det kan vara farligt. En annan sak var att alla pilgrimer hälsade på varandra med orden buen camino Camino betyder förutom väg även människans vandring genom livet. Henry Persson
SIDA 8 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 Vem var? PEHR(PETER) PRINTZ(1742-1820)i Carlstad, som 1769 var Drottningens hovurmakare I det svenska allmogehemmet har klockan, alltsedan den som möbel gjorde sitt inträde där, haft en viktig placering. Under senare tid har den emellertid fått en alltmer undanskymd roll. Idag lever den en tynande tillvaro såväl på landsbygden som i stadsmiljö. Dagens samhälle har inte längre någon plats för ett golvur i den hemmiljö som dagens bostad erbjuder. I äldre tider främst under 1700- talet och under tidigt 1800-tal, under den sk skråtiden, fanns i Värmland ett stort antal urmakare som tillverkade golvur. Normalt gick det till så att en snickare tillverkade fodralet, en annan allmogemålaren målade fodralet och en tredje urmakaren gjorde uret. Nathan Hedin en känd kulturpersonlighet från Sunne,presenterade i tidskriften Värmland förr och nu 1928 en uppsats Allmogeurmakeriet i Värmland. Denna uppsats är mycket gediget gjord och en skattkammare för den som är intresserad av denna kulturskatt. För en kulturskatt är det, vilken idag är föga uppskattad. Golvur, som är provinstillverkade, är nästan omöjliga att avyttra och betingar ett mycket lågt marknadsvärde. I denna lilla uppsats kommer jag att beskriva urmakeriet i Karlstad och de urmakare, som har verkat därstädes. Den som onekligen har väckt störst intresse var Pehr (Peter) Printz. Han var född i Stockholm 1743.Blev drottningens hovurmakare 1769. Erhöll 1771 burskap i Stockholm. Flyttade till Karlstad 1777, där han gifte sig med Anna Christina Wennerholm f 1751. I Karlstad köpte han sig hus, gården nr 120 intill Salttorgsgatan. Ungrare till börden. Han synes ha haft stort inflytande i samhället. Han skaffade sig handelsrättigheter och skulle vid sin död ha varit rätt förmögen. Enligt meddelande från släkten skulle han innehaft tryckeri och tvungits natten mellan 6 och 7 mars 1809 trycka den av Adlersparre på Ökne gästgifvargård författade proklamationen. Kallades allmänt för Prinsen. Från hans tid som urmakare i Karlstad finns ett golvur Golvur med datum sign Printz, Carlstad.Detta ur finns på Nordiska Museet. Ett annat ur fanns hos dåvarande urmakare Sundin i Sunne (se Nathan Hedin sid 97) Övriga kända verk av honom är signerade Stockholm. En annan urmakare som också benämndes klensmed var Olof Winge. Han omnämnes 1727, då han träffade en överenskommelse med mäster Lundblad att de skulle ha rådhusuret under sin uppsikt varannan vecka. Då det en tid visat sig otillförlitligt, stipulerades böter av 1 rd, om det stannade. Före urets uppdragande skulle urmakaren gå till borgmästaren och se, hur mycket klockan var. År 1731 kallas mäster Winge inför magistraten, emedan uret ibland går före ibland efter. Han fick 8 dagar på sig att rätta felaktigheter på stadsuret, men om efter nästa lördag det ej går rätt skulle han inmanas i arrest. Efter honom finns Golvur i rakt foder med kvadratisk tavla och sifferring i tenn, timvisare, väckarverk, sign på sifferringen Olaus Winge dat 1740. Några närmare data om Olof Winge vad gäller bostad och privata uppgifter som födelse och dödsdata har jag ej lyckats uppspåra. Också vad gäller mäster Lundblad, vilken även han torde ha varit urmakare finns inga som helst kvarlämnade spår. Axel Winge. gesäll. nämns i politieprotokoll i Göteborg 1739. Bodde 1775 i tredje roten. Denna uppgift finns att läsa i boken Urmakare i Sverige utgiven av Gunnar Pipping 1995. Efterlämnat
ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 9 Arne Söderberg visar på metallplattan med signaturen arbete: Golvur i rakt foder med kvadratisk tavla och sifferring i tenn. I hörnen gjuten brons i form av ansiktsmaskaroner. I sifferringen sign Axel Winge Carlstad. Tillverkat 1740/50-tal. Inuti fodralet finns en påskrift, som berättar att golvuret gått i arv från Conrad Piscator, Vänersborg till hans syster Lotten gift med professor Jacob Axel Josephson (död) 1880). Därefter i arv till barn och barnbarn. Vem som ursprungligen har förvärvat golvuret förtäljer ej historien. Möjligen kan det vara så att magister Anders Piscator boende på Salttorgsgatan kan ha varit den ursprunglige ägaren. Huruvida Axel Winge var släkt med Olof Winge har jag ej kunnat utröna. En urmakare, av vilken det finns ett flertal golvur bevarade, var Swen Wennerlöf (1724-1786). Han var på 1740-talet lärling hos klensmed Olof Schönbom i Karlstad och blev så småningom klensmedsmästare i staden där han även verkade som urmakare. Gift med Kajsa Sundberg 1754. Ett andra gifte med Anna Collin. Efter honom finns bl a bevarat Golvur i rakt skåpfoder (barock) sign Swen Wennerlöf Carlstad N:r 124. Kvadratisk urtavla med buckla upptill. Tenn både i sifferring och i hörnen. Hörnen i form av gjuten tenndekor av lättklädda damer. Detta golvur har ursprungligen stått på Välinge gård i Väse. Urfodralet är senare bemålat under 1800-talets mitt i en kinesisk stil i svart och guld. Nils Berg (1778-1843) född i Stockholm, urmakare i Karlstad. Omnämns i Magistratsberättelser 1816-26 och i Hallrättsberättelser 1830-46. Gift med Lena Caisa Ahlstedt. Boende på tomt nr 2. Köpt 1816. Nathan Hedin anger i sin uppsats. En klocka med svängt foder och fyrkantig tavla med tennbuckla upptill, sign N B Tiden Lider 1798 ägs av Fröken Anna Andersson, Sunne. Elisaeus Hofvander (1812-1853). Född i Uddevalla. Urmakaremästare i Karlstad. Boende på tomt nr 56. Änkan Sara Lovisa fortsatte att driva yrket till 1859, då hon uppsade burskapet. Inget känt arbete efterlämnat. Gabriel Henrik Chron (1729-1775). Verksam i Karlstad och Stockholm. Arbete: I Värmlands museum finns en klocka i svängt foder av ovanlig långsmal typ, sign G H Chron Carlstad N:r 5. Överhuvudtaget finns det mycket få kända kvarlämnade arbeten efter urmakare i Karlstad när det gäller golvur. Utöver nämnda Nathan Hedins uppsats i Värmland förr och nu av 1928 finns boken Urmakare i Sverige av Gunnar Pipping, utgiven 1995. I den boken finns uppräknade några urmakare, utöver de här nämnda, som uppges ha varit verksamma i Karlstad. Några efterlämnade arbeten av dessa har såvitt bekant ej påträffats. Text: Arne Söderberg Bild: Lennart Fernqvist
SIDA 10 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 Höstmötet 2013 Onsdagen den 16 oktober kallades det till höstmöte i Tingvallakyrkans samlingssal (fd Betlehemskyrkan). Vår ordf. Carl-Göran Tollesby håller i klubban denna kväll och som bisittare har han Carl-Axel Hjerdt och Gunnar Johansson. Efter presentation av det gångna året så gick vi raskt över till Studiecirklarna. Sju böcker och ett häfte har det blivit och nu står Kroppkärrsboken mer eller mindre färdig. På tur står Sommaro, Strand och Zakrisdal. Norrstrandsboken har fått nytt liv samtidigt som Sundsta och Färjestad har kommit i gång. Ett försök att lägga ut böckerna på webben är också på gång. Hembygdsbladet som vanligt bra men fler artiklar efterlyses. Bildgrupp och arkivgrupp jobbar på och arkivgruppen kommer övergå till att scanna in artiklar i datorn. Gammelgårdsgruppen har haft ca 500 besökare i Gammelgården i sommar vilket är mycket bra. Medelåldern är hög i Hembygdsföreningen och det diskuteras tillsammans med Sveriges Hembygdsförbund hur man ska tackla denna fråga. Framtidsrådet har stött på om skyltar till huset där Karlstads- Landshövdingen Kenneth Johansson imponerade och trollband oss. Tidningen har funnits. Ekonomin är god mycket god. Intäkter från försäljning av böcker och Gammelgårdsgruppens insatser har satt sina positiva spår i räkenskaperna konstaterade ordförande Carl Göran Tollesby. Kaffe med dopp och lotteri därtill avslutade själva höstmötet. Värmlands Landshövding, Kenneth Johansson, som för övrigt nyss har firat ett årsjubileum i sitt ämbete, besteg podiet och hälsades varmt välkommen av ordföranden. Efter en kort presentation av sig själv så fick vi många tänkvärda ord av vår Hövding denna kväll. Här kommer ett axplock av det som sades. Att vara noggrant förberedd i ämbetet hör till berättade han,så när frågan kom vilket hockeylag håller Du på så var svaret väl förbe- rett i elitserien FBK och i div. 1 Leksand. Numera är det lite svårare då båda lagen spelar i SHL (elitserien). Andra tänkvärda ord: Karlstads regionen växer men sämre i norr arbete, älska och leva =livskvalité kultur är viktigt samarbete med Norge tror starkt på kulturarv matlandet skogsriket Projekt; flykting söker bonde. Slutord från vår Landshövding denna kväll stå på er i Hembygdsföreningen ni behövs. Tack för att jag fick komma sade Landshövdingen. Tack för att Du kom sade Carl-Göran Tollesby och överlämnade blommor (medskick till hustrun). Text: Hans Erwald. Bilder: Lennart Fernqvist. En gång- Primadonnorna i Anilsrevyn Inger Falk Andersson och Margit Eklund tillsammans med Ingemar Falk hade mycket att berätta för Kenneth Johansson.
ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 11 Ovan: ser vi Göran och Gunnel Eriksson kolla kaffekassan. Överst till vänster: Tackar Mirjam Hanning, Gunilla och Carl-Göran Tollesby, Kenneth Johansson för hans intressanta och tänkvärda framträdande. Till vänster:bernhard och Karin Nilsson fick också en trevlig stund med Kenneth Johansson. Ovan: Lena o Lennart Warolin, Lars Myhrén och Anne-Marie Gustafsson fick ett tänkvärt ord på vägen hem. Nedanför: Textförfattaren och lottförsäljaren Hans Erwald vann själv en stickad mössa.
SIDA 12 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 Bokmässan Boken om Sandgrund blev populär. formgivare Anita Stjernlöf-Lund, författaren Gunvor Nyman, orkesterledaren Sven-Erik Magnusson och restaurangchefen Morgan Ödman signerade många böcker under mässdagarna. Årets bokmässa blev en succé i de nya lokalerna på CCC. Där fanns både luft och utrymme, som räckte till åt alla tusentals besökare och de 76 utställarna. Succé blev det också för boken om dansmetropolen Sandgrund i Karlstad. Författaren Gunvor Nyman, formgivaren Anita Stjernlöf-Lund, orkesterledaren Sven-Erik Magnusson och restaurangchefen Morgan Ödman signerade flera hundra böcker, till ett kärt minne för alla som fröjdat på Sandgrund i Karlstad. Det blev även försäljningsrekord för våra stadsdelsböcker i Karlstads Hembygdsförening, Glimtar från Karlstads historia. Det har kommit ut sju böcker från olika stadsdelar och ett häfte om Stensborg. Vi håller nu också på att forska i stadsdelarna Sommaro, Strand, Sundsta, Norrstrand, Kroppkärr, och Färjestad. I Romstadscirkeln fortsätter man att träffas och forskar nu om Ulleberg och Zakrisdal. Bild och text: Lennart Fernqvist Kerstin Sundelöf Karlstads Hembygdsförening berättar för Agneta Arpe och Roland Jacobson om stadsdelsböckerna.
ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 Klaraborgsträffen tisdagen den 8 oktober Ett Karlstad i förvandling under två årtionde 1960-1970-tal Förre stadsbyggnadsdirektören i Karlstad, Martin Edman samlade fullt hus denna kväll i Klaraborgslokalen. Martin gjorde en spännande stadsvandring med för oss igenkännande bilder från 60 talets- Tingvallastad. Översiktsbilder över stadsdelen Viken och Kungsgatans bebyggelse norr om Stora torget visade det som fortfarande fanns kvar från lågbebyggelsen uppförd efter 1865. KARLSTADS HEMBYGDSBLAD Nutida bilder visade här en totalt förändrad bebyggelse. Haga undgick stadsbranden men genomgick ändå en nära nog total förändring med rivning alt. flyttning av hus med undantag för några större fastigheter uppförda runt 1900-1910. SIDA 13 Nya stadsdelar utanför Citykärnan föddes också denna tid och Martin berättade bl.a. om Orrholmens förändring från sågverksområde till en stadsdel med bebyggelse och karaktär som gav positiv genklang på riksplanet. Bild. Lennart Fernqvist Text. Karl Axel Hjerdt NYA MEDLEMMAR PÅ INFORMATIONSTRÄFF Onsdagen den 9 oktober hade ett tiotal nya medlemmar inbjudits till en information- och trivselkväll på L:a Marieberg. Ordf. Carl-Göran Tollesby gjorde en genomgång av föreningens historia och verksamhet. Kassören Inger Falk bjöd på kaffe med gott hembakat bröd. Elisabeth Gustavsson, Siri och Kjell-Åke Svantesson, C-G Tollesby, Kjell Gustavsson och Gunnar Johansson hade en trevlig afton på Lilla Marieberg. Känner Du Din stad? Vart kommer du? när du har passerat dessa dörrar? Rätt svar på sidan 15. 1 2 3
SIDA 14 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 Karlstad för 60 år sedan
ÅRGÅNG 20 NUMMER 4 KARLSTADS HEMBYGDSBLAD SIDA 15 Bilderna på den vänstra sidan Överst: En bild från järnvägsgatans julskyltning. Nedan tv: Omkring 5:- kostade granarna på torget. På Fredricelunds Gård stöpes ljus av Anna Åkerblom, Karin Cederlöf, Karin Eriksson, Anna Lundblad och Herman Widner. Bilderna på denna sida Överst: Invigning av Våxnäs ridhus. Th: Oscar Karlsson och Torsten Persson köpslår om hästen. Nedan th: Hos VF i Betlehemskyrkan ses Inger Salomonsson, Märta Persson, Inga-Lill Väner, Birgitta Dahl Annsofie Björström och Margareta Thörnberg. Nedan: Bilkrock hörnet Gränsgatan Norrstrandsgatan. Foto: VF arkiv Nils Almgren.. Rätt svar från sid. 13. 1 Du kommer in till Nordea 2 Nu kommer du till Dressman 3 Här hamnar du hos Bokia
Avsändare: Karlstads Hembygdsförening Treffenbergsvägen 4 652 29 Karlstad Tfn: 054-15 16 40 Medlemsavgiften 160 kr per år Tillkommer 40 kr för familjemedlem Plusgiro: 86 28 79-4 Organisationsnr: 873202-1954 Ansvarig utgivare Carl-Göran Tollesby Karlstads Hembygdsförening Tryckt hos One-digitaltryck Karlstad Karlstads Hembygdsförenings styrelse vald 2013 Ordförande Carl-Göran Tollesby 054-10 05 30 V ordförande Karl-Axel Hjerdt 054-83 04 35 Sekreterare Gunnar Johansson 054-18 50 35 Kassör Inger Falk 054-56 83 06 Övriga styrelseledamöter Lennart Fernqvist 054-56 83 05 Kurt Johansson 054-83 06 96 Ralph Nilsson 054-15 93 15 Sverre Nyrén 054-56 84 74 Arne Söderberg 054-52 47 81 Lennart Warolin 070-494 14 15 Suppleanter Kim Björklund 054-83 43 95 Berit Watz 054-52 40 60 Adjungerad Sören Johnsson 054-18 30 53 Studiecirklar och ledare: Herrhagen Kurt Johansson 054-83 06 96 Kroppkärr/Lorensberg Inger Falk-Andersson 054-18 41 36 Kvarnberget Gunnar Engstrand 054-56 17 95 Norrstrand Sören Johnsson 054-18 30 53 Romstad Lennart Fernqvist 054-56 83 05 Sommaro Bengt-Olof Lysell 054-18 91 56 Bengt Mollstedt 054-84 51 61 Strand Margaretha Börjesson 054-21 78 30 Sundsta Per-Åke Fredriksson 054-56 26 11 Arbetsgrupper Gammelgården 054-15 16 40 Arkivgruppen Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 Birgitta Rosén 054-82 28 07 Margaretha Widstrand 054-18 88 30 Miriam Hanning 054-85 00 90 Kerstin Fröding-Brutus 054-15 49 85 Bildgruppen Hans Erwald 054-85 00 90 Lennart Fernqvist 054-56 83 05 Sören Johnsson 054-18 30 53 Ralph Nilsson 054-15 93 15 Sverre Nyrén 054-56 84 74 Lennart Warolin 070-494 14 15 Redaktionen Lennart Fernqvist 054-56 83 05 Ralph Nilsson 054-15 93 15 Kerstin Sundelöf 054-18 85 67 Lennart Warolin 070-494 14 15 Vår hemsideadress: www.karlstadshembygd.se Våra historiska bilder ser du på: www.wermlandsbilder.se E-post: kansliet@karlstadshembygd.se 1947, när Bengt Johansson som 15 åring var springpojk hos Werngrens Bageri på Drottninggatan 11 togs den här bilden. Han ses längst till vänster i den övre raden, trea från vänster är Olof Bergström fyra är herr Ek. I nedre och främre raden sitter Ingmar Werngren klädd i kostym och till höger om honom en herr Ekström. Fler namn kommer inte Bengt ihåg. Men det hoppas vi att ni Bladetläsare kan hjälpa oss att minnas. Hör gärna av er till någon av oss på redaktionen. Våra namn och telefonnummer ser du ovanför till höger på den här sidan.