Teknisk Und informerar Årgång 18 Nr 4

Teknisk Und informerar 2017 09 07 Årgång 18 Nr 4

Ledare Fortsatta budgetdiskussioner i Ryssland Mer än halvvägs in i år 2017 pågår ännu diskussionerna i Ryssland om hur årets budget ska se ut och vilka medel som ska anslås till de olika områdena. I diskussionerna är det framförallt två områden som lyfts fram, bristen på pengar till den sociala sektorn och det faktum att försvarsbudgeten inte har tilldelats önskade medel. Det är intressant att just avsaknaden av medel för den sociala sektorn lyfts fram numera. Tidigare har det sagts att ryssar är tålmodiga och att det är möjligt för de ryska ledarna att sänka levnadsstandarden för att kunna bibehålla försvarsutgifterna på minst oförändrad nivå. Kan det vara så att ryssarna börjar närma sig smärtgränsen? Höjda statsutgifter och ökad sekretess Utgifterna för 2017 har räknats upp med 362 miljarder RUB (50 miljarder SEK med den nuvarande kursen 1 SEK = 7,3 RUB). Samtidigt har sekretessen kring budgeten ökat. Avseende 2017 ingår cirka 1 biljon RUB i den öppna delen av försvarsbudgeten som totalt är på 2,840 biljoner RUB. Det innebär att nästan två tredjedelar av de officiella försvarsutgifterna numera klassificeras som hemliga och det är en avsevärd ökning. Motsvarande siffra för 2016 var cirka 22 %. Budgetutjämningsfonden töms under detta år Som tidigare har förutspåtts så kommer den ryska reservfonden, även kallad budgetutjämningsfonden, att tömmas under innevarande år. En vanlig gissning om vad som följer är att den nationella välfärdsfonden kommer att användas när reservfonden har tömts. De båda fonderna skapades 2008 genom en delning av den tidigare stabiliseringsfonden. Tanken var att de båda fonderna skulle fungera som garanter för statsbudget respektive pensionsutbetalningar. Nu ska de båda fonderna slås samman igen. Den nationella välfärdsfonden kom aldrig att användas som tänkt eftersom de medel som skulle överföras till den ansågs behövas bättre till andra projekt, bland annat investeringar i infrastruktur. Redan 2016 togs ett beslut om att börja använda fonden till att hantera budgetunderskotten och så kommer att ske under både 2017 och 2018. De följande två åren, 2019 och 2020, är tanken att underskotten ska finansieras med lån. Därmed torde tanken på en fond som garanterar de ryska pensionerna vara avskriven utan att den någonsin riktigt blev verklighet. Frågan är då hur ryssarna ska hantera pensionerna istället. Några färdiga förslag verkar inte finnas men det har gjorts en utredning som pekar på att en höjning av pensionsåldern från 60 till 65 år för män respektive från 55 till 63 år för kvinnor skulle kunna halvera mängden pengar som avsätts från den federala budgeten. Samtidigt betonas att effekten blir kortsiktig. Det finns fler variabler i den ryska ekvationen som till exempel att den genomsnittliga livslängden ökar. En höjning av pensionsåldern kan vara helt nödvändig för att det ska vara möjligt att fortsätta indexskydda pensionerna för inflationen. Dolda försvarsutgifter Tidigare i denna artikel användes uttrycket officiella försvarsutgifter och i det ligger underförstått att det i Ryssland finns ytterligare kostnadsposter som ska räknas med för att kunna få en riktig bild av landets totala försvarsutgifter. Detta ska inte förväxlas med de hemligstämplade kostnadsposterna inom den officiella delen utan avser istället sådana öppna eller hemliga poster som redovisas under andra verksamheter. Meningen är att Förenta Nationernas medlemsländer årligen ska rapportera sina försvarsutgifter till nedrustningskontoret UNODA. Ryssland är ett av de länder som skickar in sina rapporter men oftast några månader för sent och det ifrågasätts om siffrorna verkligen är hela sanningen som den ska beskrivas enligt FN-standarden. Enligt ryssarnas egen redovisning till UNODA låg försvarsutgifterna på cirka 2 biljoner RUB under 2014 och 2016. För 2015 redovisas 3 biljoner RUB, något som alltså skulle betyda en ökning med 50 % mot året innan som följs av en lika stor minskning, i RUB, året efter. Ur budgetdiskussionerna för 2017 kan vi hämta att det åter skulle handla om 50 % ökning mot året innan. Det säger sig självt att skillnaderna inte är trovärdiga. Andra källor anger 3,145 biljoner RUB för 2016. På det ryska Gajdarinstitutet för ekonomi har det publicerats en rapport vars innebörd är att de ryska försvarsutgifterna för 2016 egentligen var 4,93 biljoner RUB eller 5,7 % av BNP. Detta torde motsvara 84,4 miljarder USD. På institut som SIPRI och IISS där man arbetar med att skapa jämförbara data har de naturligtvis ovanstående klart för sig och de har utvecklat metoder för att justera ingångsvärdena så gott det går. Samtidigt finns ett annat problem vid jämförelser av deras justerade data över tiden. Vid omräkning till USD slår variationer i valutakurserna igenom så att felaktiga slutsatser kan dras om höjda eller sänkta försvarsutgifter när det endast är landets valuta som har ändrat värde. SIPRI redovisar följande siffror för Ryssland: 84,7 miljarder USD år 2014 (4,5 % av BNP), 66,4 miljarder USD år 2015 (4,9 %) och 69,2 miljarder USD år 2016 (5,3 %). IISS anger en liknande siffra för 2015 (65,6 miljarder USD) och den skillnad som finns hos SIPRI mellan 2014 och 2015 ska antagligen förklaras med den fallande valutakursen. Om siffrorna från Gajdar-institutet stämmer så når SIPRI inte ända fram med sina justeringar. Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Redaktionellt En händelserik sommar i Ryssland Under sommaren 2017 genomfördes inte mindre än tre stora försvarsutställningar i Ryssland. Det började med marinmässan IMDS som genomfördes i Sankt Petersburg i månadsskiftet juni juli. Det fortsatte sedan med flygutställningen MAKS i Moskva i mitten av juli och den försvarsmaktsgemensamma utställningen Armija 2017 i slutet av augusti, även den i Moskva. I detta nummer är det framförallt nyheter från MAKS som presenteras. Den viktigaste nyheten där var den nya luftvärnsroboten 9M100E som beskrivs i en särskild artikel. I nästa nummer kommer vi att titta närmare på nyheter från Armija 2017. Ytterligare en utställning i Ryssland väntar i oktober, nämligen säkerhetsutställningen Interpolitex. Det var även tänkt att RAE i Nizjnij Tagil skulle ha genomförts under den andra veckan i september men den har ställts in. RAE var Uralvagonzavods egen företagsmässa med fokus på deras egna stridsfordon och andra produkter. I början av 2017 togs Uralvagonzavod över av den statliga koncernen Rostech och det är tveksamt om de kommer att få marknadsföra sig med en hög egen profil i fortsättningen. På Armija 2017 fanns de med som en mindre avdelning inom Rostechs paviljong och intrycket är att det är ett kuvat företag. I det förra numret skrev vi om den strategiska robotubåten Dmitrij Donskoj och dess besök i Östersjön. I detta nummer följer vi upp med en artikel om en rysk kryssare, Marsjal Ustinov, som också besökte Östersjön denna sommar. Storbritanniens nya hangarfartyg HMS Queen Elizabeth, Storbritanniens nya hangarfartyg, har påbörjat sina provturer i Nordsjön. Med anledning av det presenterar vi fartyget med en del översiktliga data. Flygutställning i Frankrike Också Frankrikes flygutställning, Paris Air Show, har genomförts. Den avhölls i juni, en månad före MAKS, och är liksom sin ryska motsvarighet mycket sevärd. Du kan läsa en rapport därifrån i detta nummer. Övrigt Teknisk Und informerar är ett informationsblad som utkommer med sex nummer per år och beskriver utländsk försvarsmateriel. Teknisk Und informerar får vidaredistribueras av FMV projekt till personal i företag som arbetar på uppdrag av FMV. Om du vill ha en egen prenumeration, kontakta oss på e-postadressen nedan. För FMV personal finns Teknisk Und informerar och våra övriga öppna rapporter på Insidan: Aktuellt /Vår omvärld /Tekniska Underrättelser För Försvarsmaktens personal finns Teknisk Und öppna rapporter på EMILIA: Start > På Gång > Tidningar och nyhetsbrev Kontakt FMV - Försvarets Materielverk FMV Teknisk Und 115 88 Stockholm E post tekniskund@fmv.se Innehåll Kryssaren Marsjal Ustinov 4 Hangarfartyget MHS Queen Elizabeth 10 MAKS 2017 12 Nyheter från Tactical Missiles Corporation 15 Paris Air Show 16 Luftvärnsrobot 9M100E 19 Elektrooptiskt sikte OES BUK 20 Elektrooptiskt sikte SOEK M 20 L bandsradar Vostok 21 Telekrigskapsel L 265M10 02 21 Vertoljoti Rosii 22 Igenkänningsuppgift, lösningar och vinnare 26 Intervju 28 Omslagsbild: Den ryska L bandsradarn Vostok från företaget NIIRT visades på MAKS 2017. Våra artikelserier fortsätter. Ledaren blir en uppföljning till de båda ledarna från slutet av förra året om rysk ekonomi och försvarsindustri. Jämför gärna detta nummers ledare med de båda tidigare. När det gäller ryska försvarsindustrikoncerner har turen kommit till Vertoljoti Rosii som tillverkar helikoptrar. Intervjun, slutligen, handlar om obemannade farkoster ur ett ledningsperspektiv. Den blir avslutningen på det inledande temat i vårt intervjuserie och kan med fördel läsas ihop med de tre tidigare intervjuerna om obemannade farkoster inom mark-, sjö- och flygarenorna. Berijev Be 200ES på MAKS. Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 3

Kryssaren Marsjal Ustinov (Ryssland) Projekt 1164 Slava (sedermera Moskva). Den 7 augusti varje år firar Ryssland den ryska marinens dag i åminnelse av slaget mot Sverige vid Hängö Udd år 1714. Detta slag tillät Ryssland att lämna Finska viken och öppnade Östersjön för rysk stormaktspolitik. Bland de ryska fartygen som besökte Sankt Petersburg i samband med firandet 2017 fanns Marsjal Ustinov, en kryssare av SLAVA-klass. Historik Kryssare av SLAVA-klassen (projekt 1164) började byggas 1976 och slutlevererades 1996. Denna kryssarklass konstruerades som ett enklare, billigare alternativ, med mer tekniskt beprövade system än de i den samtidigt utvecklade KIROV-klassens (projekt 11442) kryssare. Man kan göra kopplingen mellan dagens avancerade AD- MIRAL GORSJKOV (projekt 22350) och den samtidigt utvecklade och mer konservativt utrustade ADMIRAL GRIGOROVITJ-klassens enheter (projekt 11356R). Ytterliggare fyra skrov beställdes av en förlängd SLAVA under projektnummer 11641, där endast två skrov kölsträcktes innan Sovjetunionens upplösning och projektet avslutades. Moskva och Marsjal Ustinov har båda genomgått REMO, där Marsjal Ustinov är den som hittills genomgått den största renoveringen, under 2010 2016. Det som renoverats är framdrivningssystem, utbyte och modernisering av viss teleteknisk utrustning samt skrovunderhåll. Uppgifter Såväl KIROV- som SLAVA-klassen hade samma huvuduppgifter; att säkerställa att Norra- och Stillahavsmarinens bastioner hölls rena från flygplan och örlogsfartyg från NATO. Antingen genom att samordna och bekämpa deras flygplan, eller genom att slå sig fram för att sänka motståndarens hangarfartygsförband. Möjligheten till ubåtsjakt fanns och finns, men det var inte den uttalade huvuduppgiften. Skrovdata Klassen har ett deplacement på 9 300 ton tom, 11 280 ton rustad. Fartyg i klassen är 186 meter långa, cirka 21 meter breda och har ett djupgående på cirka 6 meter. Framdrivningssystemet består av ett COGAG-system (gasturbiner för hög och låg fart) på maximalt 80 MW vilka driver två axlar som ger en maxfart på 32 knop. Maximala räckvidden är 6 000 NM med 15 knop, 2 500 med 30 knop. Besättningens storlek var ursprungligen 384 man (varav 38 officerare), men kan ha minskat något efter renoveringen. Vapensystem Foto: USN Det primära vapensystemet mot sjömål ombord är SS-N- 12 Sandbox (4K80 Bazalt). För luftmål finns ett långräckviddigt luftvärnsrobotsystem SA-N-6 Grumble (S-300F Fort) och ett korträckviddigt luftvärnsrobotsystem SA-N-4 Gecko (4K33 Osa-M). Enheter ur (projekt 1164) SLAVA klassen. Namn: Kölsträckt: Sjösatt: Levererad: Baserad: Anm: Moskva: 1976-11-05 1979-07-27 1982-12-30 Svartahavsmarinen Före detta Slava Marsjal Ustinov: 1978-10-05 1982-02-25 1986-09-15 Norra marinen Varjag: 1979-07-31 1983-08-28 1989-12-25 Stillahavsmarinen Före detta Tjervona, Ukraina Admiral Flota Lobov: (sedermera Ukraina) 1984-08-29 1990-08-11 - - Före detta Komsomolets, ej färdigbyggd Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Kryssaren Marsjal Ustinov (Ryssland) Artilleriet består av AK-130, en dubbelpipig 130 mm allmålskanon på fördäck samt sex stycken sexpipiga gatlingkanoner (AK-630M). Två lavetter med vardera fem 533 mm torpedtuber ger ubåtsjakt- och ytattackförmåga. Två stycken tio-rörs kastare för au-raketer (RBU-6000) förbättrar ubåtsjaktförmågan och ger möjlighet att bekämpa fientliga torpeder. I övrigt är klassen, som de flesta ryska örlogsfartyg, rikt utrustad med telekrigsutrusning vilken också nyligen blivit moderniserad. Sjömålsrobotsystem SS N 12 Sandbox Klassen bär 16 stycken robotar benämnda som Bazalt (P-500) i rysk nomenklatur. De är fördelade på 2 x 4 tuber i 15º elevationsvinkel på styrbords och babords sida. Det finns ingen möjlighet till omladdning av dessa till sjöss. Roboten använder krutrakter som startmotorer för att lämna tuben och nå marschhastighet och en raketmotor med flytande bränsle i banfasen. Roboten styrs via tröghetsnavigering, med möjlighet att uppdatera fientligt målläge under gång samt slutfasstyrning med radarmålsökare. Måluppdateringen var inte primärt avsedd att ske från skjutande enhet, utan skulle ske via flygplan av typen Tu-142 Bear F eller helikopter utrustad med spaningsradar. Kryssaren Moskva sägs ha fått ny robot, P-1000. Den uppges vara en förbättrad version av P-500 och ha en fördubblad räckvidd jämfört med originalet. Tekniska data för sjömålsrobot SS N 12. Längd: 11,7 m Diameter: 88 cm Vingbredd: 2,1 m Vikt: 4,6 ton Hastighet: Mach 1,7 Räckvidd: 550 km Verkansdel: 1 ton sprängstridsdel eller nukleär stridsdel Robottuber för SS N 12 Sandbox. Foto: USN Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 5

Kryssaren Marsjal Ustinov (Ryssland) Karusellavetter för SA N 6 Grumble. Foto: USN Luftvärnsrobotsystem SA N 6 Grumble Systemet under sin ryska benämning S-300F Fort utvecklades ur S-300P, ett långräckviddigt luftvärnsrobotsystem för ryska luftförsvarstrupperna (PVO). 2 x 4 karusellavetter med åtta vertikalstartande robotar per karusell finns placerade mellan skorstenarna och aktra däcksöverbyggnaden. Totalt bärs 64 robotar utan möjlighet till omladdning till sjöss. Roboten är kommandostyrd, med radarmålsökare för slutfasstyrning. Tekniska data för luftvärnssystem SA N 6. Längd: 7,1 m Diameter: 45 cm Spännvidd: 90 cm Vikt: 1,5 ton Hastighet: Mach 3 Räckvidd: 90 km Max höjd: 2,7 km Verkansdel: 90 kg sprängstridsdel eller nukleär stridsdel Lavettbrunnar för SA N 4 Gecko. Foto: USN Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Kryssaren Marsjal Ustinov (Ryssland) Luftvärnsrobotsystem SA N 4 Gecko Systemet under sin ryska benämning 9K33M Osa-M utvecklades ur 9K33 OSA, ett medelräckviddigt luftvärnsrobotsystem för ryska markstridskrafterna. Det senare började utvecklas efter beslut 1960, för att (samtidigt med den marina versionen), slutligen bli operativ 1971. På SLAVA finns två lavetter på vardera sidan om helikopterplattan, vilka under transport förvaras nedfällda under däck. Lavetterna bär två robotar vardera, vilka laddas automatiskt under däck, och höjs upp i samband med avfyring. Under varje lavett finns fyra trummagasin med fem robotar vardera. Genom att lavetten måste sänkas för omladdning, blir den uthålliga eldhastigheten ganska låg. Tekniska data för luftvärnssystem SA N 4. Längd: 3,1 m Diameter: 21 cm Spännvidd: 64 cm Vikt: 130 kg Hastighet: Mach 2,5 Räckvidd: 1,5 15 km Max höjd: 3 km Verkansdel: 50 kg sprängstridsdel 130 mm fartygskanon AK 130/L70. Foto: Eugene Yakovenko 130 mm fartygskanon AK 130/L70 AK-130 är en 130 mm dubbelpipig allmålskanon, ursprungligen utvecklad 1976. Kanonens höga eldhastighet på 70 skott/min är ett resultat av långtgående automatisering, dubbla pipor och sammanhållen ammunition (enhetspatron med granat och drivladdning som ansätts i ett laddmoment). Dock kan eldhastigheten sägas ske på bekostnad av vikten, vilken med 98 ton för kanon, eldledning på 12 ton och automatiserad ammunitionsdurk på 40 ton, gör att endast de största ryska enheterna kan bära den. Tekniska data för fartygskanonen AK 130/L70. Elevation: -12º till +80º Sidriktfält: ±200º Maximal rotationshastighet: 25º/s Vikt (granat + drivladdning): 86 kg Projektilhastighet (V 0): 850 m/s Räckvidd: 23 km Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 7

Kryssaren Marsjal Ustinov (Ryssland) 30 mm luftvärnskanon AK 630M Sexpipig gatlingkanon med vattenkylt eldrörspaket och maximal eldhastighet på cirka 4 000 5 000 skott/min. Utvecklingen av systemet påbörjades 1963 och blev först operativ omkring 1976. Modellen har utvecklats kontinuerligt och är än idag vanligen förekommande på samtliga ytstridsfartyg i ryska marinen. På SLAVA-klassen finns totalt sex stycken AK-630M; två placerade mellan brygga och fartygsartilleriet samt två på var sida midskepps. Kanonen skjuter antingen pansarspräng- eller pansarbrandgranater. Tekniska data för luftvärnskanonen AK 630M. Elevation: -12º till +88º Sidriktfält: ±180º Max rotationshastighet: 50º/s Ammunitionsvikt: 0,39 kg Mynningshastighet (V 0): 900 m/s Räckvidd: 4 5 km 30 mm luftvärnskanon AK 630M. Foto: USN Ubåtsjaktsystem RPK 8 Systemet RPK-8 består av antiubåtsraket 90R, raketdriven sjunkbomb RGB-60, kastare RBU-6000 samt tillhörande laddenhet 600P. Med RGB-60 avses här en sprängladdning, som bedömt utan annan sensor än djupmätare, fås att explodera på beordrat djup. Ett nytillskott är MG-94, ett torpedmotmedel vilket separerar från raketdelen efter avfyring. En flytkrage blåses upp, och en hydroakustisk störsändare startar. För att slå ut en fientlig ubåt avlossas en salva med antiubåtsraketer. Vid nedslag separerar en sjunkbomb utan Tekniska data för antiubåtsraketen 90R. Kaliber: 212 mm Längd: 1 832 mm Totalvikt: 112 kg Vikt verkansdel: 19,5 kg Max räckvidd: 4,3 km Min räckvidd: 600 m Verkansdjup ubåt: Ner till 1 000 m Verkansdjup dykare eller torped: 4 10 m Antiubåtsraket 90R med sjunkbomb. Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Kryssaren Marsjal Ustinov (Ryssland) egen framdrivning men med fenor för styrning ur raketkroppen och en aktiv sonar startas. Under sjunkfasen sker kontinuerlig spaning och vid eventuell kontakt styrs sjunkbomben mot målet. 90R-familjen består av 90R, den skarpa sjunkbomben; 90R PR, en sjunkbomb med inert verkansdel men verksam styrning och sensor; samt 90RN, en raket med ballistiskt korrekt utformning men utan sensor eller styrförmåga. Kastaren RBU 6000 kan avfyra enskilt eller i salva, såväl styrd sjunkbomb 90R, ostyrda sjunkbomber RGB-60 som torpedmotmedel. Tekniska data för kastare RBU 6000. Kaliber: 213 mm Antal avfyringstuber: 12 st Elevation: -90º till +60º Sidriktfält: ±170º Totalvikt tom: 3 500 kg Dimensioner ovan däck: 2 600 x 2 140 mm Dimensioner under däck: 760 x 1 300 mm Kastare RBU 6000. Torpedtuber 2 x 5 st 533 mm SLAVA har totalt två ställ med vardera fem torpedtuber under däck på styrbords och babords sida, i höjd med aktra däcksöverbyggnaden. Sannolikt bär klassen torpeder mot såväl yt- som undervattens-mål. Placering av torpedlavetter. Foto: USN Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 9

HMS Queen Elizabeth (Storbritannien) Storbritanniens nya hangarfartyg HMS Queen Elizabeth lämnade varvet den 26 juni och påbörjade provturer i Nordsjön utanför kusten till Skottland. Hon är det första fartyget i en serie av två, där det andra fartyget heter HMS Prince of Wales. Dess skrov är strukturellt färdigbyggt men genomgår en utrustningsperiod. De två fartygen levereras av The Aircraft Carrier Alliance (ACA), vilket är ett samarbete mellan BAE Systems, Thales UK, Babcock och Brittiska försvarsdepartementet (MoD). Fartygen byggdes i 41 moduler på sex olika platser runt om i Storbritannien men sammanställdes vid Rosyth i Fife i Skottland. För vad som verkar vara första gången har ett brittiskt örlogsfartyg konstruerats efter Lloyds Registers regler både vid konstruktionen av fartyget samt med kommersiella regler vid utrustningsanskaffning. Fartygen har inte katapulter som är vanligt för hangarfartyg, utan de är designade för korta starter och vertikala landningar (Short Take-Off and Vertical Landing, STOVL). De är optimerade för att bära, förutom helikoptrar av olika typer, F-35B Lightning II Joint Strike Fighter, vilket är en flygplanstyp konstruerat just för STOVL. Fartygen har två separata däckshus på flygdäck, där det ena är avsett för ledning av luftoperationer medan det andra innehåller fartygets brygga. Fartygen har helt elektrisk framdrift där dieselmotorerna och gasturbinerna genererar elektricitet som kopplas vidare via konverterare till elektriska motorer vilka driver propellrarna. Dieselmotorerna används normalt vid marschfart och gasturbinerna vid sprint eller högre hastigheter. Ursprungligen avsågs att sjöproverna skulle påbörjas i mars 2017, med förväntad leverans i maj 2017, men tekniska problem gjorde att man behövde skjuta upp starten för provturerna till slutet av juni. De initiala sjöproverna testar grundläggande egenskaper såsom avloppssystem, färskvattensystem, hjälpmaskineri, fart och effekt, manöveregenskaper och framdrift men även vapentester för att avgöra färdigställandenivån. Planen var att fartyget efter de första verifierande testerna skulle läggas tillbaka på varvet för underhåll innan hon åter igen seglade för vidare tester. Hon kommer dock, av olika anledningar, att ankras för ingenjörsarbeten i sin framtida hemmahamn i Portsmouth i England istället för på varvet i Skottland. Hon anlände till Portsmouth den 16 augusti i år. Efter att fartyget genomgått ingenjörsarbeten i Portsmouth skall hon fortsätta sjöproverna, vilka kommer att testa stridsledningssystemen, så som radar och radio så väl som arbetet ihop med flygplan, helikoptrar och andra fartyg. Den 3 juli provlandade den första helikoptern på däcket. Helikoptern var av Merlintyp. Hangarfartyget HMS Queen Elizabeth anländer till Portsmouth. Foto: www.aircraftalliance.co.uk Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

HMS Queen Elizabeth (Storbritannien) Animerad bild av Merlin helikopter på HMS Queen Elizabeth. Bild: www.aircraftalliance.co.uk Den slutliga leveransen till Royal Navy är nu planerad till slutet av 2017, då hon också får som tidigare nämnt, sin hemmahamn i Portsmouths marinbas. Brittiska marinen kommer i sin tur, efter leveransen, att göra mer komplexa valideringar av systemet. Bland annat skall man prova ut fartyget tillsammans med helikoptrar för att sedan åka till USA för att utföra tester med avsedd flygplanstyp. Storbritannien har till dags dato tagit emot nio stycken F-35B flygplan, vilka för tillfället befinner sig i USA med personal. Intentionen är att HMS Queen Elizabeth med flygplan och helikoptrar skall vara operativ år 2020. Tekniska data för hangarfartyget Queen Elizabeth. Fartygsnummer: R08 Längd: 280 m Bredd (maximal): 73 m Bredd i kölvattenlinjen: 39 m Djupgående: 11 m Deplacement: Cirka 65 600 ton Maximal hastighet: 25 knop Räckvidd: 10 000 NM Framdrift: - Två Rolls-Royce Marine 36 MW MT30 gasturbiner - Fyra Wärtsilä cirka 10 MW dieselmotorer - Två stycken 33-tons Rolls-Royce propellrar (tillverkade i Sverige) - Fyra induktionsmotorer Besättning: Cirka 700 personer plus flygbesättningen (kan bära upp till 1 600) Kapacitet: Cirka 40 st flygplan och helikoptrar (35 +5 st) Bestyckning: - Minst 3 x Phalanx CIWS ( Close-In Weapon System ), luftvärnssystem - 30 mm kanoner DS30M, för närvarande två stycken - Olika miniguns och kulsprutor för närskydd Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 11

MAKS 2017 (Ryssland) Försvarsutställningen MAKS fick för två år sedan en rejäl törn av de sanktioner som vid den tiden riktades mot Ryssland på grund av aggressionen mot Ukraina och annekteringen av Krim. Det innebar att många västföretag vände bort från den ryska marknaden och drog sig ur påbörjade eller tilltänkta samarbetsprojekt. MAKS 2017 visade en nytändning. Av totalt 770 utställande företag var 140 utländska från 30 länder. Den komplicerade politiska situationen med ekonomiska sanktioner de senaste åren har nästan enbart slagit mot den civila företagsverksamheten och speciellt hårt drabbat de kommersiella flygbolagen. Exporten av militära produkter har istället haft ett par goda år och intagit en värdemässigt global andraplacering efter USA. President Vladimir Putin, som stått emot kritiken från västvärlden, lät i invigningstalet påtala både stolthet och storhet av ett noterbart ökat intresse från omvärlden för MAKS 2017. Presidenten, som var i sällskap med många ur politiska etablissemanget och andra potentater, välkomnade efter invigningsceremonin både traditionella och nya samarbetspartners tillsammans med delegationer från 50 länder att förevisas det främsta ur den ryska flygförsvarsförmågan. Suchoj I spetsen av kavalkaden deltog en rote femte generationens PAK FA Suchoj T-50 och ett flertal flygplan av trion Suchoj Su-34, Su-30SM och Su-35S. De tre sistnämnda flygplanstyperna är de som har tillförts de senaste åren. De fortsätter för närvarande att tillföras, i ett ökande antal, för att utgöra ryggraden i luftförsvarsförmågan med sin aktuella stridserfarenhet från operationerna i Syrien. Det senaste tillskottet är Su-35S som efter den första delserien av 48 flygplan har börjat tillföras i en andra delleverans om 50 flygplan. Kina är den första exportkunden för Su-35S med en påbörjad leverans av 24 beställda flygplan. Under MAKS 2017 bekräftades försäljningen av åtta till elva Su-35S till Indonesien. Avtalet skall bli slutförhandlat under året och följas av leveransstart under 2018. Suchoj Su-34 har enbart producerats för inhemskt behov även om Algeriet pekas ut som stark köparkandidat. Suchoj Su-30 har under 20 år exporterats till ett flertal länder med Indien i täten. De senaste leveranserna var till Kazakstan och Vitryssland med vardera tolv exemplar. Det första av femte generationens stridsflygplan, PAK FA Suchoj T-50, genomförde jungfruflygningen den 29 januari 2010. Till dags dato har nio flygplan tillverkats, varav åtta ingår i testprogrammet efter att ett förstördes vid en brand som startade i motorn i samband med landning. Flygplanstypen är kraftigt försenad och skulle enligt den ursprungliga tidsramen både ha varit i produktion och operativ drift vid Multirollflygplanet Su 57 (PAK FA). det här laget. En nyckelfråga för uppfyllandet av flygplanets prestanda ligger i den försenade motorutvecklingen. I nuläget används en temporär lösning i testflygplanen med motorn NPO Saturn AL41F1/117, likvärdig den i Su-35S. I samband med försvarsmaterielutställningen MAKS 2017 förväntades det att president Putin skulle presentera den nya beteckningen på PAK FA. Den senaste flygande prototypen med sidonummer 509 hade ställts in i en särskild VIP-hangar vid sidan av det egentliga utställningsorådet. Av okänd anledning uteblev presidentens besök i hangaren och därmed ströks presentationen av den nya beteckningen. Några veckor efter utställningen meddelade den ryske flygvapenchefen, Generalöverste Viktor Bondarev, i samband med en intervju i rysk TV att PAK FA får beteckningen Su-57 när flygplanet levereras till flygförbanden. Ytterligare tre prototyper förväntas att ha levererats till slutet av 2018 och de första serieflygplanen planerar man att leverera under 2019. Ryska flygvapnet har väsentligt minskat antalet flygplan i den första orden från 60 till endast 12 Su-57. Det kan bero på att dessa första flygplan inte kommer att ha den nya starkare motorn som går under beteckningen Artikel 30. Den nya motorn kan komma att ha drygt 17 % bättre dragkraft och ge Su-57 bättre fartprestanda under supercruise. Enligt uppgift så skall den senaste prototypen T-50-9 vara utrustad med all den avionik och sensorer som är planerade för Su-57. Det är i så fall första gången som det sker. Den hittills enda exportkunden Indien har också kommit närmare ett beslut av att anskaffa en version av PAK FA, som i Indien har beteckningen FGFA (Fifth Generation Fighter Aircraft). The Internal Commission of the Ministry of Defense of India har rekommenderat att Indien skall anskaffa 108 FGFA under ett samproduktionsavtal med Ryssland. Det återstår dock svåra förhandlingar om hur samproduktionen skall utföras och till vilken grad Indiens önskade teknologiöverföring skall genomföras. Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

MAKS 2017 (Ryssland) MiG-29 finns i ett 30-tal länder och flertalet anses som potentiella kunder för MiG-35. Det sägs pågå förhandlingar med flera av dem. Egypten innehar en beställning om 46 MiG-29M2 och det anses vara öppet om leveransen helt eller delvis kommer att utgöras av MiG-35. Befälhavaren för det ryska flygvapnet, Viktor Bondarev, sade i anslutning till utrullningsceremonin att MiG-35 är ett utomordentligt flygplan, helt rätt för Ryssland som komplement till den tunga arsenalen av Suchoj-flygplan. Initialt ska, enligt Bondarev, flygvapnet lägga en order om 30 MiG-35 och har ett behov av totalt 170 flygplan. Denna order kommer att ingå i materielinköpsplanen 2018 2025 som är under bearbetning på försvarsdepartementet. Under MAKS 2017 premiärvisades MiG-35 publikt och stod i fokus både i luften och på marken. Den visades både ensitsig (MiG-35) och tvåsitsig (MiG-35D). Den normala startvikten för MiG-35 är 19 ton med upp till 24,5 tons maximal startvikt. Flygplanet har 7 tons vapenlastkapacitet vid nio balkstationer och är anpassat för en blandning utländska vapensystem. Denna prestanda kan jämföras med 25,3 respektive 34,5 tons maximala startvikter och åtta tons vapenlastkapacitet under tolv balkstationer för Suchoj Su- 35S. MiG-35 drivs av två motorer av typen Klimov RD- 33MK med vardera nio tons dragkraft. Multirollflygplanet Su 30SM. Mikojan MiG-flygplanen hade under sovjettiden en stark ställning där MiG-29 mot slutet var hörnstenen i luftstridskrafterna. Efter Sovjetunionens upplösning favoriserade det ryska flygvapnet flygplanen från Suchoj medan MiG hamnade i bakvattnet. MiG-flygplanen blev enbart underhållna eller så utrangerades de. Undantaget utgjordes av en moderniserad MiG-31BM med en maximal hastighet strax under Mach 3. Ryssland har under lång tid efter MiG-21-eran inte varit någon vän av enmotoriga stridsflygplan utan enbart satsat på tvåmotorigt. Detta till skillnad från USA och västvärlden i övrigt där det förespråkas en blandning och där man alltmer har övergått till enmotoriga alternativ med multirollflygplanet Lockheed Martin JSF F-35 i spetsen. En omställning kan vara på väg även för ryskt vidkommande. Detta efter en avsiktsförklaring som gavs i Abu Dhabi våren 2017 om ett samarbetsprojekt med Förenade Arabemiraten, lett av RSK MiG, avseende utveckling av ett femte generationens lätt enmotorigt stridsflygplan. Under de senaste åren har ett visst lyft skett för RSK MiG, som företaget kallas, genom tillförandet av 24 marina MiG-29K och 18 MiG-29SMT/UMB till flygvapnet. Detta anses ha varit till hjälp för att upprätthålla produktionen hos RSK MiG som har haft stora ekonomiska problem på grund av ett långvarigt inhemskt efterfrågebortfall. En moderniserad version av den tidigare trotjänaren MiG-29 presenterades för ett tiotal år sedan med en demonstrationsmodell som benämndes MiG-35. Vid det tillfället var inriktningen att utgöra ett alternativ i den indiska MMRCA-upphandlingen ( Medium Multi-Role Combat Aircraft ), som förlorades till Dassault Rafale. I början av 2017, den 27 januari, skedde den officiella utrullningen av den första MiG-35 från fabriken i Luchovitsy utanför Moskva i närvaro av många representanter från traditionella köparländer. Multirollflygplanet MiG 35D. Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 13

MAKS 2017 (Ryssland) Jakovlev Det ryska flygvapnet har tryckt på för en utveckling av ett nytt militärt grundskolflygplan som är anpassat för övergång till jetskolning med Jak-130. Konstruktionsbyrån Jakovlev erhöll uppdraget av försvarsdepartementet i juni 2015 och har på kort tid utvecklat konceptet med Jak-152 som resultat. Jungfruflygningen genomfördes den 29 september 2016 medan den publika premiärvisningen skedde under MAKS 2017 med två exemplar. Det ena visades på marken och det andra ingick i flyguppvisningarna. Ytterligare två testflygplan är byggda och används just nu i markbaserade utprovningar. Mannen som står på vingen på bilden nedan är den ryska flygvapenchefen, Viktor Bondarev. Skolflygplanet Jak 152. Själva projektet kring Jak-152 har ett internationellt deltagande där kraftkällan utgörs av en tyskutvecklad dieselmotor från Raikhlin Aircraft Engine Developments GmbH. Den betecknas RED A03 V12 och har en effekt om 370 kw (500 hk). Jak-152 är tvåsitsig och utrustad med en lätt katapultstol av typen Zvezda SKS-94. Tomvikten är 850 kg, den maximal startvikten är 1 500 kg medan den maximala hastigheten är 500 km/tim. De första leveranserna av den initiala beställningen om 150 flygplan beräknas ske under 2018. Förutom ett uttalat ryskt behov om ytterligare 150 Jak-152 anses en stor exportpotential föreligga till länder i framförallt Afrika, Asien och Latinamerika. Skolflygplanet Jak 130. Strategiska bombflygplanet Tu 160. Tupolev Den tunga strategiska bombflygflottan av Tu-95, Tu-22M3 och Tu-160 från Tupolev har anor från 1950- respektive 1970- och 1980-talen. De två första tillverkades i omkring 500 exemplar vardera medan Tu-160 stannade vid 27 i samband med Sovjetunionens upplösning. Ett nytt femte generationens bombflygplan med beteckningen PAK DA är under utveckling, men har skjutits på framtiden, till 2025 2030. För att kunna upprätthålla den operativa förmågan under mellantiden har presidenten i ett dekret beordrat ett återupptagande av produktion hos Kazan av en moderniserad Tu-160M2. Den ska förses med ny avionik samt nya vapensystem och motorer av typen Kuznetsov NK-32-02. Idag är cirka 16 Tu-160 operativa och de har successivt uppgraderats till Tu-160M1. Det första av den nya generations Tu-160M2 beräknas flyga i mars 2018. Serieproduktion beräknas komma igång 2020 2021 med tre till fyra flygplan per år upp till totalt 30 till 50 exemplar. Samarbete mellan Ryssland och Turkiet För inte så länge sedan rådde ett högt tonläge från ryskt håll mot Turkiet efter bland annat nedskjutningen av ett ryskt stridsflygplan samt olika skärmytslingar i gränsområdet mellan länderna. Detta förefaller nu vara bortblåst och den turkiska vapentillverkaren Roketsan debuterade på MAKS 2017 med en arsenal ur produktsortimentet. I detta ingick företagets mest kända produkt, kryssningsroboten SOM ( Stand-Off Missile ) som ställdes ut i originalversionen. Den är likvärdig den mindre SOM-J som är under utveckling i samarbete med USA för anpassning till Lockheed Martin JSF F-35. Roketsan har förhoppningar om integrering av passande produkter på rysktillverkade flygplanstyper. I det perspektivet förutses inte bara försäljning utan även samarbete och partnerskap för ryskt vidkommande och med andra länder i regionen. På grund av de rådande omständigheterna i relationerna med traditionella västpartners söker Turkiet bredda försvarsinköpen och samarbeten utanför den tidigare vänkretsen. I den nya inriktningen ingår förbättrade relationer med Ryssland och bland annat pågår diskussioner om ett turkiskt köp av luftförsvarssystemet S-400 Triumf från Almaz-Antej. Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Nyheter från Tactical Missiles Corporation (Ryssland) På flygutställningen MAKS 2017 förevisade som vanligt Tactical Missiles Corporation robotar avsedda för export. Årets mässa bjöd på några nyheter såsom ny torped och ny målsökare till Ch-38M. Roboten Ch-38M har varit under utveckling sedan 2012 och var annonserad att ingå i steg 1 av en tvåstegsplan för utveckling av nya robotar. Steg 1 innehöll 15 nya robotar som skulle vara klara 2015, där Ch-38M utgörs av fyra robotar på grund av dess moduluppbyggnad. Ch-38M kommer med lasermålsökare, IIR, aktiv radarmålsökare samt satellitnavigation. Roboten har blivit kraftigt försenad och den enda roboten som visats sedan 2015 är den laserstyrda versionen Ch-38ML. Under MAKS 2017 förevisades nu alltså en ny version benämnd Ch-38MT vilken använder en bildalstrande IR-målsökare (IIR). Nytt för robotkroppens utformning är att man gått från vikbara vingar till fasta vingar med mindre vingspann. Till skillnad från MAKS 2015 saknades den uppgraderade versionen av Ch-59MK2 som visades på MAKS 2015. Den nya versionen har en lådformad kropp med infälld motor till skillnad från den tidigare versionen med samma namn som har cylindrisk kropp. Likaså förevisades en äldre version av roboten Ch- 58USjKE. Enligt en företagsrepresentant berodde det på att de helt enkelt tagit med sig andra modeller än tidigare år. Den nya versionen av Ch-58USjKE har förutom den bredbandiga signalsökande målsökaren även två bildalstrande IR-sensorer för att kunna hitta varma mål, det vill säga identifiera en uppvärmd radarstation som slutat sända. Målsökaren till roboten Ch 38MT. Roboten Ch 38MT förevisad på MAKS 2017. Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 15

Paris Air Show 2017 (Frankrike) 19 25 juni 2017 genomfördes den internationella flygutställningen Paris Air Show vid flygfältet Le Bourget utanför Paris. Årets utställning, som var den 52:a i ordningen, präglades till del av de senaste årens terrorattacker i Paris och övriga Frankrike vilket föranledde en omfattande polisiär och militär närvaro med utökade säkerhetsarrangemang än tidigare år. Som ett resultat av detta minskade det totala antalet besökare för första gången på många år. Totalt besöktes flygutställningen av 320 000 personer varav 140 000 professionella besökare, en nedgång med cirka 10 % jämfört med 2015. Trots detta ökade det samlade värdet på tecknade kontrakt (civila och militära) med 13 % till 150 miljarder USD. 150 flygplan, helikoptrar och UAV:er ställdes ut vid flygutställningen. Ryskt deltagande Trots de ansträngda relationer mellan EU och Ryssland hade ryssarna en framträdande närvaro vid Paris Air Show med deltagande av ett knappt tjugotal företag och organisationer som Rosoboronexport, United Aircraft Corporation (UAC), Russian Helicopters, Roscosmos och United Engine Corporation (UEC). Enligt Rosoboronexport tillät inte franska tullmyndigheten införsel av materiel i full skala varför det ryska deltagande endast omfattande montrar och chaleter med modeller. För ryska företag är Paris Air Show alltjämt betydelsefull, såväl vad gäller militär som civil materiel. Därtill kommer den internationella rymdmarknaden som också har en framträdande plats på Paris Air Show. I samband med flygutställningen redovisade ryska företrädare flera exportframgångar. Egypten har valt ryska Ka-52K som helikopter till sina två fransktillverkade amfibiefartyg i MISTRALklassen. Noterbart är att dessa två initialt beställdes av Ryssland men att dåvarande president Hollande, efter internationella påtryckningar, bröt detta kontrakt. Senare såldes dessa fartyg till Egypten. Inom stridsflygplansområdet framkom att Vitryssland kommer att anskaffa tolv Su-30SM med leveranser 2018 2020. Detta kommer innebära ett betydande förmågelyft för det vitryska flygvapnet som i dagsläget opererar åldrade och inhemskt uppgraderade stridsflygplan av typen MiG- 29BM samt ålderstigna attackflygplan av typen Su-25. Transportflygplanet An-132D För första gången förevisades det nya transportflygplanet An-312D vid flygutställningen. An-132D är ett samarbetsprojekt mellan saudiarabiska Taqnia och ukrainska Antonov. Flygplanet, som flög för första gången den 31 mars 2017, är den senaste versionen av en drygt 50-årig tradition av ukrainska tvåmotoriga transportflygplan. An-132D är närmast en vidareutveckling av ukrainska An-32 där tidigare ryska delsystem ersatts med främst västerländska system som led i den ukrainska försvarsindustrins försök att frikoppla sig från ryska underleverantörer. Motorerna utgörs av kanadensiska Pratt & Whitney Canada PW150A, avionikleverantör är amerikanska Honeywell och andra exempel på västerländska underleverantörer är franska Zodiac och tyska Liebherr. Saudiarabien har finansierat 50 % av utvecklingen genom det statliga teknologiutvecklings- och investeringsföretaget Taqnia. En målsättning för Saudiarabien är att förskjuta sig från en i huvudsak oljebaserad ekonomi till en ekonomi med större inslag av tillverkning. Därför är avsikten att sätta upp en sammansättningslina för An-132D senast 2020, cirka två år efter en första serieleverans från Antonov i Ukraina. Saudiarabien avser använda An-132D för transporter men även som plattform för specialflygplan. Till exempel har Taqnia tecknat en avsiktsförklaring med turkiska försvarselektronikföretaget Havelsan om att utveckla en militär version för havsövervakning av An-132D. Transportflygplanet An 132D. Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Paris Air Show 2017 (Frankrike) Tekniska data för transportflygplanet An 132D. Längd: Höjd: Spännvidd: Motorer: Maximal startvikt: Tomvikt: Maximalt inre bränsle: Maximal inre last: Exempel på last: Maximal hastighet: Marschfart: Tjänstetopphöjd: Maximal räckvidd: Multirollflygplanet F-35A 24,5 m 8,8 m 20,5 m 2 x Pratt & Whitney Canada PW150A turboprop (3 781 kw vardera) 27 000 kg 16 800 kg 5 445 kg 9 200 kg 72 soldater eller 46 fallskärmssoldater eller 27 bårplatser 550 km/h 460 530 km/h 9 000 m 4 400 km Huvudnumret vad gäller militär materiel vid Paris Air Show 2017 var deltagandet av amerikanska F-35A Ligtning II (Joint Strike Fighter JSF). Detta var första gången F-35A deltog i en internationell flygutställning (tidigare har F-35B deltagit vid flygutställningen Farnborough International 2016 i Storbritannien). Två flygplan tillhörandes US Air Force (USAF) hade flugits över från Hill AFB i Utah. Ett av flygplanen deltog i de dagliga flyguppvisningarna och genomförde ett efterlängtat och uppskattat flygprogram utfört av flygförare från Lockheed Martin då USAF enligt uppgift inte hade möjlighet att bistå med flygförare. Deltagandet i flygutställningen framhölls av Lockheed Martin som en av flera unika händelser för F-35A på senare tid med uppnådd initial operativ förmåga vid USAF sommaren 2016, ombasering till Europa under våren 2017 för utbildning samt deltagande i övningen Red Flag vid Nellis AFB. Närvaron av F-35A vid Paris Air Show 2017 var länge osäker då systemet hade haft flygförbud vid Luke AFB sedan den 5 juni till följd av fem inom kort tid rapporterade incidenter där flygförare upplevt symptom på syrebrist (hypoxia). Flygförbudet förhindrade inte deltagandet vid Paris Air Show och 21 juni upphävdes flygförbudet vid Luke AFB (som är USAF främsta utbildningsbas för F-35A) med vissa restriktioner kring flyghöjder där symptomen uppträtt. I mitten av juli uppgav det gemensamma projektkontoret för F-35 (Joint Program Office - JPO) att man avser genomföra en modifiering av syregenereringssystemet ombord (OBOGS) för att uppnå ett mer optimerat syreflöde till flygföraren. Modifieringsprogrammet bedöms ta omkring 24 månader. F-35A uppnådde under sommaren 2017 100 000 flygtimmar och flottan som omfattade 200 flygplan vid årets början förväntas uppgå till omkring 260 flygplan vid årets slut. En del av kostnadsbilden för F-35 är att beställningarna av flygplanen till USA, partnernationerna samt exportkunderna genomförs årligen trots att flertalet av användarna har fastställda behov och planer för respektive anskaffningar. För bättre förutsägbarhet och därmed möjlighet till besparingar genom större volymer har Lockheed Martin länge föreslagit längre fleråriga beställningskontrakt. Förhandlingar pågår sedan en tid med elva nationer om ett treårigt kontrakt över åren 2018 2020 omfattandes 440 flygplan för omkring 37 miljarder USD. Multirollflygplanet F 35A. Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 17

Paris Air Show 2017 (Frankrike) Kinesisk UAV Wing Loong II Aviation Industry Corporation of China (AVIC) ställde för första gången vid en flygutställning i Väst ut det nya UAVsystemet Wing Loong II i form av en mock-up i fullskala. Wing Loong II, som flög för första gången i mars 2017, är en vidareutveckling av Wing Loong I som funnits på marknaden i några år och som exporterats till bland annat Saudiarabien, Egypten och Förenade Arabemiraten. Utvecklingen av Wing Loong II kan till viss del jämföras med amerikanska General Atomics vidareutveckling av UAV-systemet Predator till den större och kraftigare Reaper. På samma sätt har AVIC utgått från en MALE-UAV (Medium Alitude Long Endurance) som Wing Loong I med huvuduppgift spaning men med begränsad attackförmåga och vidareutvecklat denna till ett större system, Wing Loong II. Även storleksmässigt påminner Wing Loong II om amerikanska Reaper med närmast identiska mått. Tekniska data för UAV systemet Wing Loong II. Längd: 11,0 m Höjd: 4,1 m Spännvidd: 20,5 m Max startvikt: 4 200 kg Max inre bränsle: 2 035 kg Max inre last: 200 kg Max yttre last: 480 kg Maxfart: 370 km/h Tjänstetopphöjd: 9 000 m Max höjd vid start: 3 800 m Uthållighet: 20 h Transportflygplanet KC-390 UAV systemet Wing Loong II. Wing Loong II har fått sex balkplatser, jämfört med föregångarens två, och den maximala startvikten har fyrdubblats till 4 200 kg, varav 480 kg kan utgöras av yttre last. Maxhastigheten är 370 km/h och uthålligheten uppges till 20 h. Wing Loong II skall ha möjlighet att ta med elektrooptik i form av TV-sensor, IR-sensor, laseravståndsmätare och laserbelysare. Därtill uppges Wing Loong II kunna bära bland annat SAR (Syntehic Apperture Radar), radarvarnare, signalspaningsutrustning och störsändare. Vid flygutställningen förevisades Wing Loong II tillsammans med en mängd vapen som attackrobotar, styrda bomber och den lätta sjömålsroboten YJ-9E. Det brasilianska transportflygplanet KC-390 deltog för första gången vid Paris Air Show och genomförde dagliga flyguppvisningar. Deltagandet var en del av en global demonstrationstur. Flygplanet, prototyp 002, tillryggalade nästan 92 000 km under 40 dagar fördelade på 130 ackumulerade flygtimmar med 52 landningar i 18 länder. Den första anhalt på turen var Uppsala för en demonstration för svenska intressenter, därefter följde Paris Air Show och sedan fortsatte resan till Mellanöstern, Afrika, Asien och Oceanien innan resan hem till hemmabasen Gavião Peixoto. KC-390 flög första gången i februari 2015 men tillverkaren Embraer tvingades därefter göra avbrott i testprogrammet ett drygt halvår på grund av budgetproblem hos brasilianska försvaret. Efter förseningen är programmet återställt i ett förskjutet tidsschema med certifiering i mitten av 2018 och leverans av två av 28 beställda KC-390 under året och därefter tre årligen till premiärkunden, det brasilianska flygvapnet. Fem andra nationer; Argentina, Colombia, Chile, Tjeckien och Portugal har tecknat optioner på sammanlagt 32 flygplan. Wing Loong II förevisades första gången vid Air Show China 2016 samtidigt som även det jetdrivna UAVsystemet Cloud Shadow från AVIC (se Teknisk Und Informerar Nr 6 2016). Wing Loong II har en turbopropmotor.den har i vissa avseenden, som till exempel maxfart och flygenvelopp, begränsade prestanda jämfört med Cloud Shadow. Wing Loong II kan nog betraktas som ett billigare alternativ än Cloud Shadow med flera potentiella kunder på exportmarknaden, sannolikt bland användarna av Wing Loong I. Transportflygplanet KC 390. Sid 18 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Luftvärnsrobot 9M100E (Ryssland) Det ryska företaget Almaz-Antej har utvecklat en ny luftvärnsrobot som visades på utställningen MAKS 2017. Roboten är betecknad 9M100E. Det är en vertikalstartande robot som är tänkt att ingå i luftvärnssystemen Poliment- Redut, Redut och S-400. Av de typer av robotar som ingår i dessa luftvärnssystem så är 9M100E den med kortast räckvidd. Den är sannolikt till för närskydd av S-400 system eller fartyg med Redut. Det gavs ingen information om målsökaren. Tidigare information har antytt att den skulle ha en IR-målsökare. Robotens dom tyder emellertid på att det troligen är en aktiv radarmålsökare. Eftersom det är en vertikalstartande robot med kort räckvidd så finns troligen en datalänk för att skicka målinformation. Tekniska data för luftvärnsroboten 9M100E. Träffavstånd: 0,5 15 km Höjdtäckning: 0,005 8 km Maximal hastighet: 1 000 m/s Stridsdelsvikt: 14,5 kg Längd: 3,165 m Diameter: 0,2 m Spännvidd: 0,536 m Vikt: 140 kg Luftvärnsroboten 9M100E ska ingå i luftvärnssystemen S 400 och Redut. På mässan visades också transport- och avfyringstuber till 9M100E. Robotarna sitter i en kassett med fyra avfyringstuber. Beteckningen på kassetten är 9M100E-1.GVM. Kassetten passar in i utrymmet för tuberna till Redutsystemet på fartyg. Istället för en stor luftvärnsrobot så går det att ha kassetten 9M100E-1.GVM i samma utrymme. Troligen passar den också på lavetterna som används till S-400. Tekniska data för kassetten 9M100E 1. Vikt: Längd: Bredd: Höjd: 850 kg 3 682 mm 600 mm 598 mm Kassetten 9M100E 1.GVM består av fyra robottuber med 9M100E. Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 19

Elektrooptiskt sikte till luftvärnssystem OES BUK (Ryssland) OES-BUK är ett elektrooptiskt sikte som utvecklats för det ryska luftvärnssystemet Buk-M2, NATO-beteckning SA-17. Systemet har både IR- och TV-kameror, vilket gör att det kan användas både dag- och nattetid. Elektrooptiska kameror ger i regel en mycket bra vinkelinmätning av mål. Ett elektrooptiskt sikte som OES-BUK på luftvärnssystem har flera syften. För det första kan de låsa på och automatiskt följa mål. OES-BUK kan följa upp till fyra luftmål samtidigt. Om det behövs så är det lättare att identifiera mål med elektrooptiska kameror jämfört med radar. Det ger en möjlighet att använda systemet utan radar eller åtminstone minska tiden radarn används. Detta minskar risken för att slås ut av signalsökande robotar. Om målen använder motmedel så ger kamerorna en möjlighet att kontrollera att rätt mål följs. Tekniska data för det elektrooptiska siktet OES BUK. IR-kamera: 8 12 µm TV-kamera: 0,5 0,9 µm Synfält Brett: Smalt: Antal samtidigt följda mål Luft: Sjö, mark: Vikt: 9 6,75 3 2,25 4 1 47 kg Elektrooptiskt sikte till luftvärnssystem, OES BUK. Elektrooptiskt sikte till korträckviddiga luftvärnssystem SOEK M (Ryssland) SOEK-M är ett elektrooptiskt sikte för korträckviddiga luftvärnssystem. Systemet används bland annat till Lutjnik-E, som är en MT-LB med Igla eller Verba luftvärnsrobotar. SOEK-M har både en IR- och en TV-kamera, vilket gör att systemet kan användas dygnet runt. Räckvidden för de elektrooptiska kamerorna i SOEK-M mot ett typmål (okänt vad) anges vara upp till 12 km. Dessutom så finns en laseravståndsmätare. Räckvidden för SOEK-M är knappt dubbla avståndet för räckvidden för Igla/Verba. De går alltså att mäta in och låsa på mål innan det kommer inom robotarnas räckvidd. Det går att automatiskt följa upp till tre mål samtidigt. Tekniska data för det elektrooptiska siktet SOEK M. IR-kamera: 8 12 µm TV-kamera: 0,5 0,9 µm Synfält Brett, IR och TV: 20 15 Smalt, TV: 1 0,8 Räckvidd (detektion och följning av typmål): 0,5 12 km Laseravståndsmätare Räckvidd: 0,4 10 km Mätnoggrannhet: ±10 m Vikt: 59 kg Elektrooptiskt sikte till luftvärnssystem, SOEK M. Sid 20 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

L bandsradar Vostok från NIIRT (Ryssland) Ryska NNIIRT har tagit fram en AESA-radar (Aktivt Elektriskt Styrd Antenn) på L-bandet med namnet Vostok, vilken dock inte skall blandas ihop med VHF-bandsradarn Vostok-E från Vitryska KB Radar. Radarn består av 26 L bandsradar Vostok. antennelement i bredd och tolv element i höjd, totalt 312 antennelement. Radarns syfte uppges vara att detektera och följa föremål som faller ner mot jorden i samband med raketuppskjutningar. Radarn kan beräkna trolig nedslagsplats för dessa föremål och snabbar upp och minskar kostnaden vid uppletandet av dessa föremål. Tekniska data för L bandsradar Vostok. Frekvensband: L Täckningsområde -Avstånd: -Höjd: -Azimut: -Elevation: -Hastighet: Uppdateringstakt -En riktning: -45 graders sektor: Antal samtidigt följda mål: 64 2 200 km 70 km 0 360 manuell inställning -5 till 45 1 000 m/s 0,1 s 2 s Telekrigskapsel L 265M10 02 (Ryssland) Dessa kapslar är en vidareutveckling av SAP-518M och arbetar inom frekvensområdet 4 18 GHz. Systemet är uppbyggt av två kapslar där den ena sköter mottagning och den andra sändning. Vänster kapsel under flygplanet, höger i bilden nedan, (med beteckningen L-265M10R) är mottagarkapseln, med täckningen ±45 och ±30 i azimut respektive elevation såväl bakåt som framåt. Höger kapsel under flygplanet (med beteckningen L-265М10P) är sändarkapseln med samma vinkeltäcknings- och frekvensområde som mottagarkapseln. Telekrigskapsel L 265M10 02. Telekrigskapsel L 265M10 02. Tekniska data för telekrigskapslar L 265M10 02. Frekvensområde: Täckningsområde -Azimut: -Elevation: Utsänd effekt -Framåtsektorn: -Bakåtsektorn: Primärkraftsbehov -115 / 200 V, 400 Hz: -27 V, DC: Vikt: 4,0 18 GHz ±45 ±30 600 5 000 W 100 1 000 W 4,2 kva 100 W 410 kg Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 21

Vertoljoti Rossii (Ryssland) Vertoljoti Rossii (VR), eller Russian Helicopters på engelska, är en statlig rysk försvarsindustrikoncern för tillverkning av civila och militära helikoptrar. Koncernen uppges ha totalt 46 000 anställda och består enligt dem själva av 22 dotterbolag. Ytterligare 16 dotterbolag, varav nio ligger under andra dotterbolag, har kunnat identifieras och det finns uppgifter som antyder att det kan finnas upp till 15 mindre stödföretag till i koncernen. Generaldirektör sedan januari 2017 är Andrej Ivanovitj Boginskij. Historik Vertoljoti Rossii bildades år 2007 i syfte att samla den ryska helikopterindustrin i en enda sammanhållen koncern. De ingående företagen är äldre än så. Vissa av dem grundades under eller kort efter det stora fosterländska kriget (andra världskriget) då utvecklingen av helikoptrar inleddes. Koncernstruktur Vertoljoti Rossii har i hög grad anammat den tidigare sovjetiska strukturen där parallella företag har olika roller i en nätverksstruktur. Huvudkontoret för koncernen finns i Moskva. Dotterbolagen kan delas in i sex huvudgrupper enligt följande: Ett utmärkande drag i Vertoljoti Rossii är att de ingående dotterbolagen inte är specialiserade avseende vilken typ av helikoptrar som konstrueras vid de båda konstruktionsbyråerna eller som tillverkas vid de fem fabrikerna. Såväl attackhelikoptrar som transporthelikoptrar finns i sortimentet hos båda byråerna och vid flera av fabrikerna. Däremot finns en skillnad i storlek. Kamov-helikoptrarna är i regel mindre och de Kamov-modeller som tillverkas idag har maximala startvikter från 3 400 kg upp till 12 500 kg. Milhelikoptrar finns i spannet 11 500 kg upp till 56 000 kg. Geografiskt är koncernen mycket spridd med ledningen i huvudstaden, konstruktionsbyråerna strax utanför och fabrikerna runt om i landet. Koncernstrukturen bygger inte på någon geografisk indelning. På marknadsföringssidan märks däremot samordningen tydligt då alla de viktigaste dotterbolagen, de som är direkt engagerade i produktionen av helikoptrar, inte längre har egna hemsidor utan istället enbart presenteras på koncernens webbplats. Konstruktionsbyråer. Det är på dessa företag som helikoptrarna projekteras och ritas. Det finns två sådana byråer, Kamov och MVZ, båda på samma adress i staden Tomilino nära Moskva. Ett tredje företag i den här gruppen är VR - Technologii i Moskva som konstruerar komponenter. Helikopterfabriker. De är fem till antalet, Progress Arsenjev, Kazanskij Vertoljotnyj Zavod, Kumertau, Rosvertol och Ulan-Udentskij Aviatsionnyj Zavod. Slutmontering av helikoptrar förekommer även i ett företag som kallas CheliVert, ett joint venture som beskrivs bland de utländska samprojekten. Attackhelikoptern Ka 52. Kamov helikoptrar Komponenttillverkare. Det finns minst två sådana, Reduktor-PM och SMPP. Ytterligare två möjliga har identifierats, VR Litejnoje och VR Lopastnoje. Underhållsföretag. Hit räknas fem verkstäder, ett verkstads- och utbildningsföretag, ett utvecklingsföretag och ett företag vars inriktning är reservdelsförsörjning. Utländska samprojekt. På koncernnivå finns tre joint venture med företag i Italien, Indien och Förenade Arabemiraten. Det finns också en internationell rådgivningsbyrå. Stödverksamhet. Här finns två företag varav det ena är ett inköpsbolag och det andra har hand om fastighetsdriften. Helikoptrar med beteckningen Ka konstrueras vid Kamov som grundades 1940 av den sovjetiske konstruktören Nikolaj Iljitj Kamov och är uppkallat efter honom. Det är från hans efternamn som beteckningen Ka kommer. Kamov-helikoptrarna tillverkas vid två fabriker som båda ligger långt från såväl konstruktionsbyrån som varandra. Vid Kumertauskoje Aviatsionnoje Proizvodstvennoje Predprijatije tillverkas den mindre transporthelikoptern Ka-226T, den civila transporthelikoptern Ka-32A11BC, ubåtsjakthelikoptern Ka-27 samt AEW-helikoptern Ka-31. Företaget finns i staden Kumertau som ligger 1 200 km ostsydost om Moskva, nära gränsen mellan de europeiska och asiatiska delarna av Ryssland. I dagligt tal kallas företaget endast Kumertau. Sid 22 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Vertoljoti Rossii (Ryssland) Vid Arsenjevskaja Aviatsionnaja Kompanija Progress imeni N. I. Sazykina tillverkas transporthelikoptern Ka-62 och attackhelikoptern Ka-52. Företaget finns i Arsenjev i fjärran östern, 160 km nordost om Vladivostok. I dagligt tal kallas företaget endast Progress Arsenjev. I Kamov-gruppen verkar det inte förekomma dotterbolag under tillverkarna som i Mil-gruppen. Progress Arsenjev har en filial i Moskva men dess roll är oklar. Komponenttillverkning I koncernens egna sammanställningar finns två komponenttillverkare. Den ena är Reduktor-PM i Perm, 1 200 km väster om Moskva nära Uralbergen, som tillverkar kraftöverföringssystem för helikoptrar. Den andra är Stupinskoje Masjinostroitelnoje Proizdvodstvennoje Predprijatije (SMPP) i Stupino, 100 km söder om Moskva, som främst tillverkar rotorsystem. De här båda komponenttillverkarna är inte samlokaliserade med någon av helikopterfabrikerna. Multirollhelikoptern Mi 8AMTSj. Ytterligare två komponenttillverkare har identifierats som enligt tillgängliga uppgifter är helägda av Vertoljoti Rossii. De kallas VR-Litejnoje och VR-Lopastnoje. De finns på samma adresser som de båda Kamov-fabrikerna i Arsenjev respektive Kumertau. Namnen pekar dels på en anknytning till Vertoljoti Rossii (VR) och dels på att verksamheten handlar om gjutning respektive tillverkning av rotorblad. Bolagsformen antyder att det handlar om mindre företag. Underhåll Mil helikoptrar Helikoptrar med beteckningen Mi konstrueras vid Moskovskij Vertoljotnyj Zavod imeni M. L. Milja (MVZ). Företaget grundades 1947 av den sovjetiske flygingenjören Michail Leontevitj Mil och är uppkallat efter honom. Det är från hans efternamn som beteckningen Mi kommer. Mil-helikoptrarna tillverkas vid tre fabriker som, liksom är fallet med Kamov, alla ligger långt från både konstruktionsbyrån och varandra. Det finns fem helikopterverkstäder i Vertoljoti Rossii av den typ som enligt sovjetiskt mönster benämns 12 Aviatsionnyj Remontnyj Zavod (ARZ 12) eller 12. flygreparationsfabriken. De finns på helt andra orter än de där tillverkningen av helikoptrarna sker. De fem orterna är Sankt Petersburg, Svetlyj nära Kaliningrad, Engels som ligger 720 km sydöst om Moskva nära Volga, Tjita som ligger 400 km öster om Bajkalsjön och Chabarovsk intill Amurfloden i fjärran östern. Kazanskij Vertoljotnyj Zavod (KVZ) tillverkar transporthelikoptern Mi-38 och multirollhelikoptern Mi-8/17. Den fabriken finns i staden Kazan som ligger 730 km öster om Moskva, vid floden Volga. KVZ har i egen regi konstruerat den civila multirollhelikoptern Ansat som också har militär tillämpning, bland annat som skolhelikopter. Rosvertol tillverkar fyra modeller. De är den större transporthelikoptern Mi-26, dess civila variant Mi-26T, attackhelikoptern Mi-28N samt attack- och trupptransporthelikoptern Mi-35M. Rosvertol finns i Rostov-na-Donu som ligger 950 km sydsydost om Moskva, nära Azovska sjön. Ulan-Udentskij Aviatsionnyj Zavod tillverkar två multirollhelikoptrar, Mi-8/17 samt Mi-171A2. Den fabriken finns i staden Ulan-Ude som ligger i den asiatiska delen av Ryssland, 100 km öster om Bajkalsjön. De tre helikoptertillverkarna har åtminstone tre dotterbolag vardera med mycket skiftande verksamheter. Det handlar om att driva fraktflygbolag, tillverka komponenter, utföra underhåll, administrera anställdas pensioner och arrangera idrottsliga och kulturella aktiviteter. Transporthelikoptern Mi 26. I Novosibirsk finns Novosibirskij Aviaremontnyj Zavod (NARZ) som bedriver både underhåll och utbildning av underhållspersonal. I Sjtjerbinka, i den södra delen av Moskva, finns 99 Zavod Aviatsionnogo Technologitjeskogo Oborudovanija (99 ZATO) som har både underhåll och teknikutveckling på programmet. Det sista företaget i underhållsgruppen är Vertoljontnaja Servisnaja Kompanija i Moskva som bedriver reservdelsförsörjning. I verksamheten ingår också ett joint venture med ett kinesiskt företag kring underhåll av de ryska helikoptrar som finns i Kina. Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 23

Vertoljoti Rossii (Ryssland) Utländska samprojekt Notera till att börja med att ett utländskt samprojekt redan har nämnts i denna artikel, gällande ett som bedrivs av ett dotterbolag. I koncernens egna sammanställningar anges sedan två företag för utländskt samarbete på koncernnivån. Det ena är CheliVert i Tomilino nära Moskva, ett joint venture med italienska Leonardo som ser ut att pågå för fullt trots sanktionerna mot Ryssland. I juni 2016 träffades ett avtal om leverans av 20 helikoptrar av typen AgustaWestland AW189 till det ryska företaget Rosneft. Tre av dem ska monteras i Italien och de övriga vid CheliVerts anläggningen i Tomilino. Rosneft har tidigare beställt tio sådana helikoptrar och det förväntas att det totala antalet beställningar ska bli 160 fram till år 2025. Det andra företaget kallas Mezjdunarodnyje Vertoljotnyje Programmi och även det finns i Tomilino. Dess exakta verksamhet är oklar med det handlar om rådgivning och ledning. Ytterligare två företag har identifierats som bedriver samarbete mellan Vertoljoti Rossii och utländska bolag. De är Integrated Helicopter Services Private Ltd i New Dehli, Indien och International Rotor Craft Services FZC i Förenade Arabemiraten. Verksamheten handlar om underhåll av ryska helikoptrar i Indien respektive Mellanöstern. Attackhelikoptern Mi 28N. Stödverksamhet På koncernnivå finns ett inköpsföretag i Moskva som kallas Tsentr Zakupok i Logistiki Vertoljotostroitelnoj Industrii (TsZL VI). Det företaget finns med i koncernens egna sammanställningar. Ytterligare ett stödföretag har identifierats. Det bedriver fastighetsförvaltning, heter VR-Resurs och finns 30 km nordöst om Moskva. Det finns uppgifter som anger att företaget är samägt mellan Vertoljoti Rossii och de båda konstruktionsbyråerna Kamov och MVZ. Ägande Vertoljoti Rossii ingår i den statliga försvarsindustrikoncernen Rostech, som i sig är en koncern av koncerner, men har ytterligare en ägare mellan sig och helikopterkoncernen. Den ägaren är Oboronprom som förutom Vertoljoti Rossii också äger den motortillverkande koncernen Obedinjonnaja Dvigateljestroitelnaja Korporatsija och en tredjedel av koncernen Stankoprom som tillverkar verkstadsmaskiner. De övriga två tredjedelarna av Stankoprom ägs av Rostech direkt. Oboronprom har sitt huvudkontor i Moskva på samma adress som Vertoljoti Rossii. Eftersom tre av de helikoptertillverkande företagen också är en slags minikoncerner med egna dotterbolag handlar strukturen om ägande i upp till fyra led, i ett fall fem; Rostech - Oboronprom - Vertoljoti Rossii - Rosvertol (exempel) - Rosvertol-AVIA (exempel). Omsättning och resultat I nuläget föreligger ännu inte någon årsrapport för 2016. Det kommer antagligen att publiceras mot slutet av september 2017. Istället är det årsrapporten för 2015 som ligger till grund för denna artikel, tillsammans med preliminära siffror för 2016 som finns på koncernens hemsida. Också den oreviderade halvårsrapporten som gäller per juni 2017, och som inkluderar jämförande siffror för det första halvåret 2016, har tagits med. Siffrorna gäller för koncernen som helhet. Siffrorna i rapporterna har räknats om till USD baserat på den nuvarande kursen 1 USD = 58,4 RUB. Valutakursen har varierat kraftigt på senare år. I början av 2014 var den 33 RUB per USD men mot slutet av det året skedde en försvagning till 59 RUB, ungefär som idag. Under 2015 stärktes rubeln till att börja med, till 49 RUB per USD för att sedan försvagas till 72 RUB. Under 2016 stärktes kursen till den nuvarande nivån. Enligt årsrapporten för 2015 så steg både omsättningen och vinsten jämfört med föregående år under både 2014 och 2015. För år 2015 redovisas en omsättning om 3,77 miljarder USD och en nettovinst om 723 miljoner USD. De preliminära siffrorna för helåret 2016 anger en svagt minskad omsättning, 3,67 miljarder USD, och en kraftigt minskad vinst om 277 miljoner USD. Enligt den oreviderade halvårsrapporten för första halvåret 2017 var omsättning i den perioden 1,61 miljarder USD medan nettovinsten var 129 miljoner USD. Samma period året innan var det 1,47 miljarder USD respektive 169 miljoner USD. Sammantaget så steg omsättningen och vinsten under 2014 och 2015 för att sedan falla igen under 2016. För 2017 ser det hittills ut att bli en marginell ökning av omsättningen och en minskad nettovinst. Under 2015 levererades 212 helikoptrar. Under 2016 blev det 189. Årsredovisningen för 2015 innehåller inga direkt uppseendeväckande siffror. Däremot är det märkligt att revisorernas berättelse saknas i den. Sid 24 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Vertoljoti Rossii (Ryssland) Attack och trupptransporthelikoptern Mi 35M. Finansiell ställning Vid slutet av 2015 var balansomslutningen 5,74 miljarder USD. Av detta utgjordes 32 % av eget kapital och 68 % av skulder. Aktiekapitalet var endast 1,7 miljoner USD så de kvarhållna vinsterna och reserverna överstiger den siffran med råge. Halvårsrapporten för juni 2017 innehåller reviderade siffror som gäller per den sista december 2016 och där finns liknande siffror som de som gäller för utgången av 2015. Det egna kapitalet ökade med 216 miljoner USD under 2016. De egna rapporterna ger således en bild av ett ganska sunt företag med en god soliditet (beräknas som det egna kapitalets andel av de totala tillgångarna). Kritiska röster Det finns en rysk hemsida som kallas crimerussia.com. Den gäller för att vara ett projekt som syftar till att avslöja korrumperade tjänstemän och organiserad brottslighet med kopplingar till maktstrukturerna. Där finns en artikel med kritik mot såväl Vertoljoti Rosii som dess tidigare koncernchef Aleksander Michejev, sedan januari 2017 chef för Rosoboronexport. Vad som är slående med den artikeln är att kritiken framstår som ganska tunn och, i ett fall, direkt missvisande. finns även i en artikel på hemsidan realnovremya.com, en Internetbaserad nyhetskanal i den ryska delrepubliken Tatarstan vars huvudort är just Kazan. Där nämns också att en liknande situation gäller för helikopterfabriken i Ulan- Ude. Det är på de båda fabrikerna som Mi-8 tillverkas och problemen sägs bero på att flera utländska kontrakt på de modellerna har fullföljts under de senaste åren utan att ersättas av tillräckligt många nya beställningar. Framförallt är det de asiatiska kunderna, den viktigaste marknaden med bland annat 151 helikoptrar till Indien, som har dragit ner på beställningarna. Också ett kontrakt med USA gällande leveranser av 63 helikoptrar till den afghanska armén har avslutats. Fabrikerna har kunnat öka mängden underhållsarbeten men inte tillräckligt mycket för att kompensera för den minskade helikoptertillverkningen. Aleksander Michejev ska under 2016 ha rapporterat att det är nödvändigt med personalminskningar men inte möjligt att genomföra sådana i den rådande ekonomiska situationen med allmänna val till Duman i närtid. Lösningar som diskuteras är att erbjuda utländska operatörer av äldre Mi-8, det ska finnas 900 operativa exemplar som är tillverkade före 1990 utanför Ryssland, att förnya sina flottor till förmånliga villkor. I kritiken från crimerussia.com finns också det tidigare projektet RACHEL ( Russian Advanced Commercial Helicopter ), en civil höghastighetshelikopter. Projektet blev mycket omskrivet för några år sedan men lades ner efter att ha kostat motsvarande 110 miljoner USD, pengar som staten fick skjuta till. Den sista delen av kritiken handlar om själva etablerandet av fastighetsbolaget VR-Resurs som påstås vara ett exempel på korruption med inslag av nepotism. Det missvisande påståendet är att man jämför skulderna vid utgången av 2015 med intäkterna för samma år, de är 4 % högre, kallar dem betydligt större och beskriver skuldsituationen som alarmerande. I själva verket är det irrelevant att ställa de nyckeltalen mot varandra. Dessutom visar en jämförelse med tre amerikanska försvarsjättar att Vertoljoti Rosii inte är sämre finansierat än de. Också Lockheed Martin har årsintäkter i nivå med summan av skulderna samtidigt som den betydligt viktigare soliditeten är avsevärt lägre, endast 3 % mot 32 % hos Vertoljoti Rosii. General Dynamics och Raytheon har 43 % respektiver 20 % högre årsintäkter än skulder men det är som sagt meningslösa siffror. Soliditeten är 33 % för båda företagen och i nivå med den som gäller för Vertoljoti Rosii. Däremot finns en del substans i påpekandet att helikopterfabriken i Kazan under en period 2016 hade dålig beläggning och införde fyradagars arbetsveckor. Den uppgiften Transporthelikoptern Mi 38. Kommande beställningar av helikoptrar Vertoljoti Rosii hade ett par goda år 2014 2015 men behöver finna nya lösningar för att komma vidare. Enligt egna uppgifter hade företaget 396 fasta beställningar på helikoptrar vid ingången av år 2017. Bland dem finns beställningar från Indien inom ramen för ett nytt samarbetsprojekt. Nya beställningar från Kina har kommit under 2017. I augusti 2017 tecknades ett kontrakt med det ryska försvarsdepartementet om utvecklingen av en ny höghastighetshelikopter. Till att börja med handlar det om en förstudie som ska pågå under två år. Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 25

Igenkänningsuppgift Vad föreställer de fyra bilderna? Det är beteckningarna som efterfrågas. Skicka ditt svar senast 2017-09-22 med e-post till tekniskund@fmv.se. Bland de rätt inkomna svaren drar vi en vinnare som publiceras i nästa nummer och erhåller ett pris. Bild 1. Bild 2. Bild 3. Sid 26 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017

Igenkänningsuppgift Bild 4. Förra numrets sommarpyssel, lösningar och vinnare I förra numrets sommarpyssel gällde det att först identifiera de fyra materielsystemen och därefter att för var och en av dessa motivera varför denna skall bort och vad de övriga tre har gemensamt. De materielsystem som skulle identifieras var: 1: 120 mm granatkastare 2B11 Sani 2: 82 mm granatkastare 2B9M Vasiljok 3: 120 mm kombinationspjäs 2B16 Nona-K 4: Stridsvagn Leclerc system blev operativt under 1990-talet emedan alla övriga togs i bruk under 1980-talet. Av de svar som vi tagit emot har tre tävlande lämnat helt korrekta svar. En tävlande, Anton Frost. 32. undbat, utmärkte sig genom att utöver att pricka in samtliga svar vi hade väntat oss även lämna alternativa, ännu klurigare svar på vissa frågor. Priset kommer med posten! De svar vi sökte var: 2B11 kan väljas bort eftersom alla andra kan skjuta direktriktad eld, alternativt att det är den enda pjäsen som inte kan bakladdas. 2B9M kan väljas bort eftersom alla andra har ett huvudvapen i kaliber 120 mm, alternativt att Vasiljok är enda systemet vars huvudbeväpning är helautomatisk. 2B16 kan väljas bort eftersom alla andra har slätborrade eldrör medan Nona-K har räfflat eldrör. Här har vi även godkänt inkomna svar som påpekar att detta är enda pjäsen med mynningsbroms. Leclerc kan väljas ska bort då alla andra är avsedda för att skjuta indirekt eld, alternativt att det är enda pjäsen som inte kan skjuta vinggranater. Här har vi även godkänt det eleganta inkomna svar som mycket riktigt påpekar att detta Teknisk Und informerar Nr 4 2017 Försvarets Materielverk Sid 27

Intervju Carl Fischerström FoU-ansvarig inom ledningssystemområdet vid FMV. Adam Narel Chefsingenjör för system och flygsäkerhet på SPL Led vid FMV. Vad innebär det här med obemannade farkoster ur ett ledningsperspektiv? Det finns två perspektiv. Det ena handlar om hur ledningssystemen stödjer obemannade farkoster inom mark-, sjö- och flygarenorna, framförallt när det gäller kommunikation och navigation men också när det gäller system för beslutsstöd och informationsinhämtning. Det andra perspektivet är möjligheten för ledningsarenan att själv utnyttja obemannade farkoster, till exempel genom att använda en obemannad luftfarkost istället för en antenn i syfte att förbättra sambandet. I det fallet blir det flygarenans teknik som stödjer ledningsarenan istället för tvärtom. I båda perspektiven handlar det om samverkande system. Carl Fischerström och Adam Narel. Vart går utvecklingen avseende ledningsfunktionen för obemannade farkoster just nu? Bättre sensorer av alla slag är ett viktigt ledningsområde. Med dem kan både territorialövervakningen och förmågan att se detaljer förbättras. Sensorernas räckvidder kommer naturligtvis att utökas. Cybersäkerhet är också en ledningsfråga. Viss information mellan farkost och operatör kan vara känslig och behöva skyddas genom till exempel kryptering. Vi har även robusthet som innebär störskydd samt att förhindra att någon annan tar över styrningen av farkosten. Obemannade farkoster ska inte heller kunna luras till att skicka information till fel mottagare, eller kanske göra det på eget initiativ. Artificiell intelligens kan vara ett stöd för att kunna genomföra ett uppdrag om länken till operatören störs ut. Svärmning är ett helt nytt forskningsområde inom ledningsarenan och där handlar det om en avancerad och mycket arenaspecifik mjukvara. Det här området har beröring med artificiell intelligens och kommer att innefatta både hur man upprättar svärmar och hur man bekämpar dem. Telekrig kan komma in i utstörning av såväl enstaka som flera obemannade farkoster. Det kan också utföras från sådana plattformar. Det pågår väldigt mycket forskning till stöd för alla arenor. Det finns skillnader mellan arenorna avseende vilka ledningstekniker som används och hur de används så forskningen behöver vara bred och dynamisk. Användarvänligheten är mycket viktig och i arkitekturarbetet ingår att göra systemen så smidiga som möjligt. Inom begreppet ledning ingår många underbegrepp som alla på sina egna vis är betydelsefulla för utvecklingen av obemannade farkoster. Låt oss titta på dem ett och ett. Kommunikationen kan förbättras med obemannade farkoster. Då talar vi inte bara om att kunna komma mycket högre upp med hjälp av flygfarkoster utan också om att kunna använda farkoster från alla tre arenor som relästationer. Inte enbart sambandet utan även andra funktioner som ledningen av de obemannade systemen och telekrig kommer att kunna ske över betydligt längre avstånd. Informationshanteringen är betydelsefull. En fråga gäller om de nya system ska ges en bearbetningsförmåga, om så bara för att kunna sovra i informationen, eller om de enbart ska skicka rådata. Det blir en avvägning mellan systemens komplexitet och deras förmåga att överföra information. De kan också fungera som fysiska informationsbärare. Karttjänsten hör också till ledningsområdet. Det pågår utveckling för att kunna använda obemannade luft- och undervattensfarkoster till kartering. Vad händer i Sverige på den fronten idag? Vi har fungerande obemannade system inom mark-, sjöoch flygarenorna och i dem finns vårt första ledningsperspektiv med. Det andra perspektivet, ledningsarenans egna system, saknas däremot. Ledningsförbanden har för närvarande inga obemannade farkoster i sin organisation. När de gäller framtiden så tittar vi på möjligheterna att komplettera statiska ledningssystem med snabba rörliga system där obemannade luftfarkoster används som länk. Vi kommer då att kunna utöka räckvidden för radiokommunikation. Det skulle vara intressant att även få med obemannade sjöbojar. Det finns i nuläget inga planer på att införa några större obemannade luftfarkoster i Sverige. Det skulle annars vara möjligt att säkerställa kommunikationen mellan rörliga förband på större avstånd under en längre tid med hjälp av obemannade luftfarkoster på hög höjd. Sid 28 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 4 2017