SVENSK STANDARD SS-EN 13526 Fastställd 2001-11-30 Utgåva 1 Utsläpp och utomhusluft Bestämning av masskoncentrationen av totalt gasformigt organiskt kol i avgaser från processer som använder lösningsmedel Kontinuerlig analys med flamjonisationsdetektor Stationary source emissions Determination of the mass concentration of total gaseous organic carbon in flue gases from solvent using processes Continuous flame ionisation detector method ICS 13.040.40 Språk: svenska Tryckt i augusti 2002 Copyright SIS. Reproduction in any form without permission is prohibited.
Europastandarden gäller som svensk standard. Europastandarden fastställdes 2001-11-30 som SS-EN 13526 och har utgivits i engelsk språkversion. Detta dokument återger i svenskspråkig version. De båda språkversionerna gäller parallellt. Dokumentet består av 21 sidor. Upplysningar om sakinnehållet i standarden lämnas av SIS, Swedish Standards Institute, tel 08-555 520 00. Standarder kan beställas hos SIS Förlag AB som även lämnar allmänna upplysningar om svensk och utländsk standard. Postadress: SIS Förlag AB, 118 80 STOCKHOLM Telefon: 08-555 523 10. Telefax: 08-555 523 11 E-post: sis.sales@sis.se. Internet: www.sisforlag.se
EUROPASTANDARD EUROPEAN STANDARD NORME EUROPÉENNE EUROPÄISCHE NORM Provläsningsexemplar / Preview EN 13526 November 2001 ICS 13.040.40 Svensk version Utsläpp och utomhusluft Bestämning av masskoncentrationen av totalt gasformigt organiskt kol i avgaser från processer som använder lösningsmedel Kontinuerlig analys med flamjonisationsdetektor Stationary source emissions Determination of the mass concentration of total gaseous organic carbon in flue gases from solvent using processes Continuous flame ionisation detector method Emissionen aus stationären Quellen Bestimmung der Massenkonzentration des gesamten gasförmigen organisch gebundenen Kohlenstoffs in Abgasen von Prozessen, bei denen Lösungsmittel eingesetzt werden Kontinuierliches Verfahren unter Verwendung eines Flammenionisationsdetektors Denna standard är den officiella svenska versionen av. För översättningen svarar SIS. Denna europastandard antogs av CEN den 29 september 2001. CEN-medlemmarna är förpliktade att följa fordringarna i CEN/CENELECs interna bestämmelser som anger på vilka villkor denna europastandard i oförändrat skick skall ges status som nationell standard. Aktuella förteckningar och bibliografiska referenser rörande sådana nationella standarder kan på begäran erhållas från CEN/CMC eller från någon av CENs medlemmar. Denna europastandard finns i tre officiella versioner (engelsk, fransk och tysk). En version på något annat språk, översatt under ansvar av en CEN-medlem till sitt eget språk och anmäld till CENs centralsekretariat, har samma status som de officiella versionerna. CENs medlemmar är de nationella standardiseringsorganen i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. CEN European Committee for Standardization Comité Européen de Normalisation Europäisches Komitee für Normung Management Centre: rue de Stassart 36, B-1050 BRUSSELS 2001 CEN All rights of exploitation in any form and by any means reserved worldwide for CEN national Members Ref. Nr. Sv
Sida 2 Innehåll Sida Förord... 3 1 Omfattning... 4 2 Normativa hänvisningar... 4 3 Termer och definitioner... 4 4 Princip... 5 5 Apparatur och gaser... 7 6 Mätförfarande... 9 Bilaga A (informativ) Mätosäkerhet och tillhörande statistik... 11 Bilaga B (normativ) Bestämning av karakteristiska prestanda för ett FID-instrument... 12 Bilaga C (informativ) Publicerade responsfaktorer för typiska komponenter i rökgaser från avfallsförbränningsanläggningar och i avgaser från icke termiska anläggningar... 14 Bilaga D (informativ) Säkerhetsåtgärder... 16 Bilaga E (informativ) Rekommenderade minimikrav avseende drift för kontinuerlig övervakning... 17 Bilaga F (informativ) Beräkning av masskoncentrationen av totalt organiskt kol ur volymhalten... 18 Litteraturförteckning... 19
Sida 3 Förord Denna europastandard har utarbetats av den tekniska kommittén CEN/TC 264 Luftkvalitet, för vilken sekretariatet hålls av DIN. Denna europastandard skall ges status av nationell standard, antingen genom publicering av en identisk text eller genom ikraftträdande senast under maj 2002, och motstridande nationella standarder skall dras in senast under maj 2002. Denna europastandard har utarbetats under ett mandat till CEN från EU-kommissionen och EFTA. Bilaga B är bindande. Bilagorna A, C, D, E och F är för information. Enligt CEN/CENELEC:s interna bestämmelser anmodas de nationella standardiseringsorganen i följande länder att anta denna europastandard: Österrike, Belgien, Tjeckien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Grekland, Island, Irland, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Spanien, Sverige, Schweiz och Storbritannien.
Sida 4 1 Omfattning Denna europastandard fastställer en uppsättning minimikrav vad avser prestanda för instrument som använder flamjonisationsdetektion, tillsammans med metodik för kalibrering och handhavande, för mätning av masskoncentrationen av totalt organiskt kol (TOC) i rökgaser. Denna europastandard är lämplig för mätning av TOC-utsläpp i gasfas från processer som använder lösningsmedel. ANM 1 Se Rådets Direktiv 1999/13/EG. De resultat som erhålls vid användning av denna standard är uttryckta i milligram per kubikmeter totalt kol (mg/m 3 ). Denna standard är lämplig för mätning av halter från 20 mg/m 3 till 500 mg/m 3 men kan användas för lägre halter. ANM 2 På grund av sin funktion kan en flamjonisationsdetektor också användas för att mäta högre halter. Den metod som specificeras i denna europastandard kan användas som referensmetod eller, tillsammans med lämpliga minimikrav vad avser drift, för kontinuerlig övervakning. Den kan också användas för att kalibrera automatiska mätsystem. En indikation på osäkerheten i mätningen ges i bilaga A. 2 Normativa hänvisningar Denna europastandard inkorporerar genom daterade eller odaterade hänvisningar bestämmelser från andra nedan förtecknade publikationer. Dessa normativa hänvisningar anges på de platser i texten där bestämmelserna skall tillämpas. För daterade hänvisningar gäller senare publicerade tillägg, ändringar eller reviderade utgåvor vid användning av denna europastandard endast när de har inkorporerats i denna genom tilllägg, ändring eller reviderad utgåva. För odaterade hänvisningar gäller senaste utgåvan (inklusive tillägg). SS-EN 13649 Utsläpp och utomhusluft Bestämning av masskoncentrationen av enskilda gasformiga organiska föreningar Metod med aktivt kol och lösningsmedelsdesorption ISO 5725-1 Accuracy (trueness and precision) of measurement methods and results Part 1: General principles and definitions ISO 6879 ISO 9169 Air quality Performance characteristics and related concepts for air quality measuring methods Air Quality Determination of performance characteristics of measurement methods 3 Termer och definitioner I denna standard tillämpas följande definitioner: 3.1 förbränningsluft: den luft som tillförs för förbränning av bränngasen i ett instrument som använder flamjonisationsdetektion 3.2 komplementgas utfyllnadsgas i en kalibrergasblandning 3.3 detektionsgräns den minsta koncentration av ett ämne som ger ett mätbart utslag, enligt beskrivning i bilaga B och med referens till ISO 9169
Sida 5 3.4 spädgas gas som används för att späda ut provtagen rökgas så att kondensation av vatten undviks 3.5 flamjonisationsdetektor (FID-instrument) instrument försett med flamjonisationsdetektion 3.6 rökgas produkten från en förbrännings- eller destruktionsprocess innehållande gasformiga och partikelformiga komponenter 3.7 bränngas en gas med känd sammansättning som används för att upprätthålla flamman i ett FID-instrument 3.8 masskoncentration av gasformigt totalt organiskt kol kvoten mellan massan av totalt organiskt kol och volymen av torr gas under fastställt referenstillstånd för temperatur och tryck, normalt uttryckt som totalhalt kol i milligram per kubikmeter 3.9 mätområde den uppsättning värden för en mätstorhet för vilka felet hos ett mätinstrument anses ligga inom fastställda gränser 3.10 responsfaktor den dimensionslösa kvoten mellan utslaget hos FID-instrumentet för någon kolförening och utslaget för propan, i båda fallen baserat på antalet kolatomer i molekylen 3.11 svarstid den tid som förlöper mellan den tidpunkt då en förändring sker och den tidpunkt då instrumentets utslag når ett värde som motsvarar 90 % av den slutliga förändringen i instrumentutslaget som följd av en stegvis förändring i koncentrationen av totalt organiskt kol 3.12 referensgas en gas som används för att justera och kontrollera en punkt på en kalibrerkurva 3.13 totalt organiskt kol (TOC) enligt konvention den totala halten gasformigt organiskt kol som mäts med FID-instrumentet och uttrycks som mg/m 3 3.14 nollgas En gas som används för att kontrollera och justera nollpunkten på en kalibrerkurva 4 Princip 4.1 Allmänt Det analytiska systemet som beskrivs i denna standard för TOC består av två delar. Dessa är dels själva FID-instrumentet, dels den tillhörande provtagningsutrustning.
Sida 6 4.2 FID-instrument Mätprincipen är bestämning av den joniseringsström som uppstår vid förbränning av organiska ämnen i en vätgasflamma. Denna ström beror på antalet kolatomer i de organiska ämnen som brinner i flamman, bindningens art (rak eller grenad kedja) samt på ingående atomslag. Responsfaktorn är en funktion av detektorns utförande och de inställda driftbetingelserna. Den främsta fördelen med FID-instrument är att de reagerar starkt på komponenter som innehåller organiskt bundet kol men mindre starkt på oorganiska rökgaskomponenter (såsom CO, CO 2, NO, H 2 O). FID-instrumenten kräver bränngas och förbränningsluft. 1 Bränngas 9 Mottrycksregulator 2 Förbränningsluft 10 Förbigång 3 Flödesregulator 11 Flödesmätare 4 Finpartikelfilter 12 Munstycke 5 Provtagningspump 13 Förbränningskammare 6 Provgas 14 Flamma 7 Uppvärmt hölje 15 Gasutlopp 8 Tryckmätare 16 Elektrod Figur 1 Diagram över mätprincipen för FID-instrument (exempel) Ett antal olika instrumentkonfigurationer är möjliga: Figur 1 visar den princip där provgasen tillförs en vätgasflamma över vilken en likspänning appliceras. Tillförseln av provgas medför att en specifik joniseringsström uppkommer, vilken mäts med lämplig utrustning. Definierade provgaser är nödvändiga för att bestämma responsfaktorerna. Gaserna kan tillverkas enligt olika metoder: statiska metoder (med gaskollektorer eller direkt insprutning) eller dynamiska metoder (t.ex. ångtrycksmetoden eller certifierade testgaser från flaskor med komprimerad gas). Mätområdet för instrumentet skall justeras med hjälp av propan (C 3 H 8 ), för vilken responsfaktorn, definierad i denna standard, har satts till 1.