SPELREGLER FÖR PRESSEN

SPELREGLER FÖR PRESSEN

SPELREGLER FÖR PRESSEN UTGIVNA AV P R ESSENS SAMARBETSNÄMND

~ Förord TU:s FÖRLAGS AB NORRTULLSGATAN 5 - STOCKHOLM Spelregler för pressen - under den rubriken har här samlats en rad målsättningar och riktlinjer som ligger till grund för det redaktionella arbetet inom tidningsvärlden. Denna lilla bok är avsedd att nå branschfolk lika väl som tidningsläsare. Den ingår i den kampanj för självsanering som inleddes 1969 då Pressens Opinionsnämnd fick ökade resurser och en Allmänhetens Pressombudsman (PO) tillsattes. Under det år som gått har det visat sig att dessa åtgärder var välbefogade och att särskilt PO omedelbart kom att få mycket att göra. Anmälningarna från allmänheten ökade kraftigt och PO själv höll också livlig fortlöpande kontakt med redaktionerna för att diskutera tveksamma fall eller påpeka eventuella övertramp. På journalisthögskolorna i Stockholm och Göteborg ingår pressetiken som en viktig del i undervisningen och inom pressens centrala organisationer är detta område ständigt under livlig debatt. Det är därför i rätt tid som denna bok kommit till. Det är Pressens Samarbetsnämnd (Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen), som tagit initiativet till sammanställningen och förhoppningen är att den skall hamna i rätta händer och göra praktisk nytta genom att lära ut mera om de spelregler för pressen som existerar. Stockholm i juni 1970 Carl-Adam Nycop Ordförande i Samarbetsnämnden Tr.- AB Federativ, Sthl m 7 0 5 6 8 3

Pressen och allmänheten Publicistklubben antog sina första hedersregler 1923. Reglerna har därefter flera gånger reviderats. Den version som föreligger här gäller från 1 maj 1970. Inom de gränser, som lagstiftningen har dragit upp för tryckfriheten, behövs regler som kan förebygga spridning av oriktiga eller genom ofullständighet skadande meddelanden. Regler behövs också för att skydda den enskilde mot oförskyllt lidande genom publicitet. De publiceringsregler som här föreligger vill tjäna detta syfte. Publicistklubben vädjar enträget och allvarligt om respekt för dessa regler för god publicistisk sed liksom för de kompletterande regler för journalistisk yrkesutövning som finns i Svenska Journalistförbundets yrkeskodex. Rådgör i tvistiga fall med andra redaktioner om tillämpningen av reglerna. PUBLICISTKLUBBEN Styrelsen PK:s publiceringsregler Varje tidningsman ä:r skyldig att känna till tryckfrihetsförordningen, sekretesslagen och de regler i brottsbalken som rör yttrandefriheten. Ob.servera bestämmelserna om meddelares och författares rätt till anonymitet och om straff vid röjande av anonymiteten. Behandla spionbrott och brott mot rikets säkerhet med varsamhet. I akttag gällande bestämmelser vid publicering av text, bilder och kartor över befintliga eller planerade anläggningar f Ör total/ örsvaret. 5

Ge korrekta nyheter Pressens roll i samhället kräver saklighet och opartiskhet i nyhetsförmedlingen. Var kritisk mot nyhetskällorna. Återge inte en uppgift utan kritisk granskning, även om den redan har publicerats på annat håll. Kontrollera uppgifter på nytt i tveksamma fall. Löpsedel och rubrik skall ha täckning i texten. Döm ingen ohörd Publicera inte anmälan om brott utan att noga pröva om anmälan kan anses grundad. Betänk att den anmälde kan vara oskyldig. Återge inte ovidkommande påståenden om personer, som har nämnts i samband med brott. Granska kritiskt uppgifter om personer som är efterlysta vid polisutredning. Hela ansvaret för namn- och bildpubliceringen faller på den tidning som återger materialet. Försvåra inte polisens arbete genom att för den förtiga uppgifter som är av värde för brottsutredning. Föregrip inte domstolens avgörande genom att ta parti i skuldfrågan. Återge båda parternas ståndpunkter. Har ett mål refererats, bör även domen eller annat avgörande redovisas. lakttag stor varsamhet ifråga om anmälningar mot enskilda till JK, JO, RÅ, advokatsamfundet, socialstyrelsen och liknande instanser. De kan vara ogrundade eller tillkomna i illvilligt syfte. Ge den anmälde tillfälle att uttala sig. JO :s åtgärd att delge någon misstanke om tjänstefel eller annat ämbetsbrott är ett led i en förberedande utredning och behöver inte innebära att åtal kommer att väckas. Klargör detta om offentlighetsintresset kräver att sådan delgivning publiceras. Var uppmärksam på att anmälningar och stänmingsansökningar kan syfta till skandalisering eller utpressning. Respektera privatlivet Avstå från publicitet, som kan kränka privatlivets helgd, om inte ett oavvisligt allmänintresse kräver offentlig belysning. 6 Även personer, som tillhör offentligheten, har rätt att fordra en fredad privat sektor. Utnyttj a inte enskildas godtrogenhet eller lust att bli omskrivna för en journalistik som skadar pressens anseende. Nedsättande publicitet om folk grupper, föreningar, organisationer och företag m. m. kan vara kränkande för de enskilda medlemmarna. Undvik detaljerade beskrivningar av tillvägagångssättet vid brott, särskilt sedlighetsbrott. Visa alltid offren största möjliga hänsyn. Omnämn självmord eller självmordsförsök endast om det begåtts i samband med grovt brott eller väckt allmänt uppseende. Tänk på att lagen skyddar även avlidna mot förtal. V ar försiktig med namn Pröva noga om inte publicering av ett brott kan ske utan att namnet på den misstänkte eller dömde utsätts. Detta gäller framför allt om omyndiga lagöverträdare. Publicera i regel inte namn förrän dom fallit och aldrig om villkorlig dom, ungdomsfängelse eller skyddstillsyn kan komma i fråga. Undvik namnpublicering vid fängelsestraff på två år eller därunder. Namnges inte den misstänkte eller dömde, sätt då inte ut yrke, titel, ålder eller andra personliga uppgifter på så sätt, att det antyder vem som avses. Publicering av namn drabbar hårt ej blott den namngivne utan också dennes familj. Visa hänsyn Uppgifter från personundersökning skall i regel inte publiceras. Drag inte fram förseelser, som är ovidkommande i det aktuella fallet. Namnge inte personer som dömts i tidigare brottmål och avtjänat sina straff. 7

Framhäv inte i rubriker, på löpsedlar eller på annat sätt misstänkta eller dömda personers ras eller nationalitet, om denna är för saken ovidkommande. Samma princip gäller om yrkesbeteckningar, politiska ståndpunkter eller religiösa åsikter. Framställningar eller beslut om villkorlig frigivning eller nåd publiceras endast om särskilda skäl föreligger. V ar varsrun med bilder V ad ovan sagts om texten gäller i tillämpliga delar även om bildmaterialet. Undvik kränkande eller sårande bilder. Observera att fotografier, tagna i obevakade ögonblick, kan kränka den avbildade. Förfalska inte en bilds innehåll genom. beskärning, montage eller missvisande bildtext. Icke autentiska bilder får inte utges vara autentiska. Undvik fotografiska eller tecknade porträtt av lagöverträdare, vilkas namn inte publiceras. Ge plats åt genmälen Rättelser och befogade genmälen skall publiceras utan dröjsmål och på sådant sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Publicera utan dröjsmål, i oavkortat skick och på väl synlig plats, Pressens Opinionsnämnds utslag i fall som rör den egna tidningen. 8 Pressens Opinionsnämnd (POn) och Allmänhetens Pressombudsman (PO) Opinionsnämnden som grundades 1916 är troligen den äldsta enskilda hedersdomstolen i världen för publicistiska frågor. Den bildades gemensamt av Publicistklubben (PK), Svenska Journalistförbundet ( SJF) och Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) som ett forum för klagomål från "envar som anser sig kränkt genom tidnings innehåll". Under mer än ett halvsekel fungerade POn som en intern pressnämnd vars ledamöter utsågs av de tre pressorganisationerna. Ledamöterna utsåg själva en ordförande som skulle vara jurist i domarställning och helt fristående i förhållande till pressen eller dess organisationer. I dag har nämnden en bredare bas. Förutom de tre ledamöter som utses av PK, SJF och TU har tillkommit två personer som utses av en av riksdagens justitieombudsmän gemensamt med ordföranden i Sveriges advokatsamfund. Dessa ledamöter står fria gentemot pressen och skall företräda en allmän opimon. Liksom tidigare utser ledamöterna själva sitt presidium. Det består nu - och har i praktiken alltid bestått - av justitieråd eller jämställda, d v s personer som är eller har varit ledamöter av Högsta domstolen. Ordföranden har utslagsröst. Vem som helst kan göra anmälan till nämnden och begära att nämnden uttalar sig om ett tidningsmeddelande. Det krävs alltså inte längre att anmälaren själv skall vara berörd av meddelandet och anse sig personligen kränkt. Inte bara enskilda personer utan också bolag, föreningar och andra sammanslutningar kan hos POn påtala vad de anser vara "övertramp" i pressen. PO utses av ett kollegium bestående av en riksdagens justitieombudsman samt ordförandena i Advokatsamfundet resp. Pressens Samarbetsnämnd. En anmälan skall emellertid inte ställas direkt till nämnden utan i första hand göras till PO. Finner PO att anmälningen 9

Sven Romanus Justitieråd Opinionsnämndens presidium Bengt Hult! ustitieråd Olle Höglund! ustitieråd är befogad, skall han själv hos nämnden begära ett offentligt uttalande om det påtalade tidningsmeddelandet. PO har initiativrätt. Han kan själv hos nämnden påtala vad han anser vara kränkningar av god publicistisk sed. PO skall vidare ge allmänheten upplysningar i pressetiska frågor. Både hänvändelser till PO och hans handläggning av ett ärende är kostnadsfria för anmälaren. (Se vidare stadgarna för POn samt instruktionen för PO och stadgarna för Stiftelsen Allmänhetens Pressombudsman.) PO påtalar och POn bedömer kränkningar av god publicistisk sed. PK :s regelsamling är härvid vägledande - men inte bindande - för Opinionsnämnden. Nämnden har också stöd i tidigare uttalanden. Nämndens uttalanden är offentliga. De skall publiceras in extenso av den berörda tidningen. De sprids också genom TT, återges oavkortat i Pres- 10 Alhnänhetens pressornbudsrnan Lennart Groll H ovrättsassessor sens Tidning och Journalisten och har samlats i en något förkortad version i PK :s årsbok. Nämndens prövning utgör inte hinder för att ärendet också kan prövas av domstol. Då bör man emellertid hålla i minnet: PO och POn gör rent pressetiska bedömningar. Nämndens uttalande berör frågan om ett påtalat tidningsmeddelande är förenligt med god publicistisk sed. Detta betyder att klander kan riktas mot mycket som inte utgör något lagbrott eftersom den svenska tryckfrihetslagstiftningen kanske är den mest liberala i världen. En domstol har andra bedömningsgrunder. Den tolkar endast lag och är förhindrad att fälla annat än sådant som bryter mot lag. Ett uttalande av Opinionsnämnden ger alltså inte utan vidare någon vägledning om hur en domstol skulle döma. 11

Journalisten i sin yrkesutövning SJF:s yrkeskodex Svenska Journalistförbundet (SJF) vill med denna yrkeskodex ge sina medlemmar vägledning i arbetet på fältet och på redaktionerna när problem uppstår som endast ofullständigt eller inte alls behandlas i gällande kollektivavtal, i P [(: s publiceringsregler eller i TU :s uttalande om textreklam. PKreglerna, som SJF ställer sig bakom, utgår främst från de krav som ur pressetisk synpunkt kan ställas på det tryckta ordet. SJ F vänder sig med sin yrkeskodex direkt till den enskilde journalisten i hans arbete. SJF ifrågasätter inte de ansvariga utgivarnas beslutanderätt i publicerings/rågar eller redaktionsledningarnas självklara ar betsledande funktion. Det är emellertid SJFs övertygelse att varje journalist måste ta sin del av ansvaret för att sunda publicistiska principer upprätthålles och på så sätt hävda kårens anseende. Det senare bestäms inte bara av vad som trycks i tidningar eller framförs i radio och TV utan också i väsentlig grad av journalisternas uppträdande och av hur det journalistiska arbetet bedrivs. SJ F hävdar att massmedierna med kraft och oräddhet skall utöva sina samhällsbevakande funktioner. Detta skall dock ske inom de gränser som bestäms av ett allmänintresse, vilket inte får förväxlas med en nyfikenhet som kränker privatlivets helgd. SJF :s kodex är inte bara en regelsamling - den är också avsedd att stimulera en kontinuerlig debatt inom journalistkåren i arbetsetiska frågor. Reglerna gör inte anspråk på att täcka alla de situationer som en journalist kan möta i sitt arbete. De gäller för förbundets alla medlemmar, alltså i tillämp liga delar även för journalister vid radio och TV. Det tillkommer varje medlem i SJF att verka för att denna kodex respekteras. SJF:s styrelse har att tillse att reglerna efterlevs. 12 Journalistens integritet a) Åtag Dig inte uppdrag utanför tjänsten vilka kan misstänkliggöra Din ställning som fri och självständig journalist. b) Använd inte Din ställning som journalist till att utöva påtryckning eller till att skaffa Dig privata förmåner. c) Acceptera inte utan redaktionsledningens tillstånd sådana inbjudningar till resor, fester och dylikt som Du får till följd av Din anställning. Textreklam Hänvisa till textreklamreglerna om Du anmodas omnämna evenemang, varor, tjänster eller personer av andra motiv än rent journalistiska. Förödmjukande uppdrag a) Beakta journalistavtalets bestämmelse om förödmjukande uppdrag. Enligt avtalet får medarbetare ej åläggas att utföra sådana uppdrag eller att skriva mot sin övertygelse. Förödmjukande uppdrag är bland andra sådana som uppenbart strider mot andan i journalistavtalet, SJF :s kodex, PKreglerna eller textreklamreglerna. b) Ta inte emot journalistiska uppdrag av personer utanför Din redaktionsledning, exempelvis av annonsavdelning. Anskaffning av material a) Försök tillmötesgå rimliga önskemål från den Du intervjuar om att få kontrollera de uttalanden Du återger. Håll löfte om manusgranskning, ifall sådant givits. b) Visa särskild hänsyn mot ovana intervjuobjekt. c) Visa hänsyn vid foto graferingsuppdrag samt vid anskaffning och publicering av bilder, särskilt i samband med olyckor och brott. Nyhetskällor a) Kontrollera uppgifter som Du tänker använda, även om den redan offentliggjorts. 13

b) Redovisa i kontroversiella frågor de olika, rimliga versioner som kan finnas. c) Ge inte efter för påtryckningar att hindra eller inskränka berättigad publicitet. d) Medverka till att begäran om rättelse eller genmäle utan dröjsmål når redaktionsledningen. e) Iaktta upphovsrätten, om Du använder andras material. V ar generös med källangivelser. Publiceringsförbehåll a) Ge inga löften om publiceringsförbehåll utan redaktionsledningens godkännande. b) Medverka till att överenskomna publiceringstider respekteras. Kommentar till SJF:s yrkeskodex Reglerna i SJF :s yrkeskodex är kortfattade och måste vara det om de skall göra tjänst som minnesregler. De kan då inte rymma förklaringar och exemplifieringar som kan ge svar på eventuella frågor om tolkningen. Nedanstående kommentar avser att ge besked på några punkter, där osäkerhet om tolkning en kan uppstå. Journalistens integritet a) Åtag Dig inte uppdrag... Regeln avser sådana uppdrag - honorerade eller inte - för ett företag, en organisation, en utställning eller liknande, som innebär ett åtagande att gö ra reklam, "skriva positivt" och/eller avstå från att offentligen framföra kritik. Kommunala uppdrag eller medlemskap i politiska eller ideella organisationer kan medföra konflikt mellan två lojaliteter. Exempelvis får det anses olämpligt att referera fullmäktigesammanträden om man själv tillhör fullmäktige. 14 Textreklam Bedömningen av vad som är en nyhet värd att publicera och vad som inte är det kan vara mycket skiftande, men ett oefter givligt krav på en journalistisk bedömning är, att den bygger på en kritisk granskning och att den leder till en redovisning också av negativa sidor hos den företeelse (vara ) som skall skildras. Regelns hänvisning till TU :s textreklamregler avser att påminna om, var ett visst stöd kan sökas, när det gäller att möta krav som strider mot yrkesetik. Förödmjukande uppdrag a) Beakta journalistavtalets... Det har framhållits som en brist, att journalistavtalets stadgande om förödmjukande uppdrag inte preciserar vad som är att anse som förödmjukande. Det torde dock vara omöjligt att åstadkomma en komplett katalog över sådan a uppdrag, och SJF :s kodex hänvisar endast till gällande avtal och regler. Det kan förutses, att här kan uppstå tolkningstvister, men sådana bör i de flesta fall kunna lösas inom redaktionen eller genom lokal förhandling. Går inte det, får frågan föras till förbundsstyrelsen och eventuellt till central förhandlin g med arbetsdomstolen som sista instans. b) Ta inte emot... Regeln innebär inte en uppmaning att avvisa uppslag som kan komma från annonsavdelning eller andra utanför redaktionen. Den är en påminnelse om att sådana uppslag skall hänvisas till redaktionsledningen. Det har konstaterats att en sådan ordning inte överallt anses självklar. Regeln vill ge journalisten ökade möjlighheter att avböja uppdrag från utomstående. Anskaffning av material a) Försök tillmötesgå... Regeln avser sådana fall, när det för den intervjuade - och för intervjuaren - kan vara särskilt viktigt, att det som säges återges så korrekt som möjligt. Den talar om rimliga önske- 15

mål, och därmed är det sagt, att det är redaktionen som i sista hand äger att bedöma när ett önskemål skall tillmötesgås eller avvisas. b) V isa särskild hänsyn... En hård intervjustil med snabba frågor har blivit allt vanligare och kan vara korrekt, när det gäller politiker och andra med vana att yttra sig offentligt. För den som har ringa eller ingen vana kan en sådan intervju innebära ett övergrepp. c) Visa hänsyn... Regeln påminner om skyldigheten att visa mänskliga hänsyn, men den vill också öka möjligheten för journalisten att slippa uppdrag, som inte kan utföras utan att människor såras eller kränkes. Nyhetskällor b) Redovisa... Regeln talar om rimliga versioner. Vilka som är rimliga måste i sista hand avgöras av redaktionen. e) Iaktta upphovsrätten... Sakuppgifter är inte skyddade av lagen om upphovsrätt, men bakom en publicerad sakuppgift kan ligga ett omfattande och kvalificerat arbete, och hämtar man en sådan uppgift ur andras material, bör man tala om var man hämtat den. Puhliceringsförhehåll a) Ge inga löften... En betrodd medarbetare kan naturligtvis få generellt tillstånd att ge sådana löften. * Till sist en påminnelse om vad som säges i ingressen till SJF :s kodex : Reglerna gör inte anspråk på att täcka alla de situationer som en journalist kan möta i sitt arbete. 16 Press - Publicitet - Textreklam Annons- eller reklambetonade medd elanden utan väsentligt nyhets- eller informationsvärde hör inte hemma i textspalt. Allt som står där är redaktionen ensam ansvarig för. Detta understrykes kraftigt i Textreklamkommittens av TU fastställda regler. Textreklamkommitten består av fem ledamöter - tre från dagstidningar, en från SJF och en från Vectu - jämte sekreterare. Den senare granskar tidningarna kontinuerligt ur textreklamsynpunkt. TU :s textreklamregler Antagna vid vårmötet 1970 Stomregler Det redaktionella innehållet Syftet med en tidnings eller tidskrifts redaktionella innehåll är att informera, kommentera och underhålla. Detta innehåll skall vara resultatet av uteslutande redaktionella initiativ och bedömningar. Redaktionen avgör Allmänhetens förtroende för pressens nyhetsförmedlande och informerande verksamhet måste upprätthållas. Detta förutsätter att redaktionen ständigt slår vakt om sin skyldighet att själv bestämma över tidningens redaktionella innehåll. Ett positivt omnämnande på redaktionell plats av person, organisation eller företag uppfattas ofta som gratisreklam. Ett negativt omnämnande betraktas av många som skadlig publicitet. Inget av dessa förhållanden får dock vara utgångspunkt för den journalistiska bedömningen. Avgörande skall enbart vara innehållets nyhets- och informationsvärde. 17

Ingen misstanke får uppstå att utomstående kan påverka redaktionens beslut beträffande tidningens journalistiska utformning. Varje form av textomnärnnande eller bildpublicering som utgör villkor för annonsering måste avvisas. Textreklam Redaktionen har att i varje enskilt fall bedöma publiceringsvärdet hos texter och bilder, avsedda för redaktionell publicering. Text och bilder som inte fyller redaktionella anspråk på nyhets- eller informationsvärde skall sålunda avvisas. Detta gäller främst meddelanden från privata och offentliga företag (innefattande även den s k nöjesindustrien ) meddelanden från myndigheter meddelanden från näringslivs- och intressorganisationer, men även andra anspråk på utrymme, där det journalistiska nyhets- och informationsvärdet är tveksamt eller intet, skall avvisas. Exempel till stomreglerna Allmänna principer Rent allmänt gäller att nyhets- eller informationsaspekten alltid måste beaktas, när redaktionen bedömer ett material för publicering. Ofta har en text eller en bild, som tillställts tidningen, enbart kommersiellt eller annat reklamvärde. Publiceringsintresset ligger då hos avsändaren, inte hos tidningen_ I ett sådant fall är det redaktionens journalistiska skyldighet att avvisa publicering. Men ofta kan en sådan text eller bild, tillkommen i ett mer eller mindre kommersiellt syfte, också ha ett betydande allmänt nyhets- eller informationsvärde. I ett sådant fall är det journalistiskt riktigt att i läsekretsens intresse ge publicitet åt materialet. Det är därvid journalistiskt angeläget att genom omredigering eller vidare bearbetning av materialet lyfta fram det som har nyhets- eller informationsvärde, så att därmed det 18 kommersiella inslaget inte blir större än vad den journalistiska värderingen motiverar. En ny bilmodell kan t ex vara en stor nyhet - första gången den publiceras. Där kan läsarens och bilfabrikantens intressen sammanfalla. Men har en tidning en gång givit publicitet åt en ny bilmodell och samma bil sedan på nytt presenteras lokalt sjunker nyhetsvärdet påtagligt. På samma sätt kan en modevisning ge information om aktuella kläder - men oftast bara om ett företags eller en affärs sortiment. Referat från en enstaka modevisning ger med andra ord läsaren en avgränsad information. Redaktionella initiativ att sammanställa klädnyheter från olika fabriker och affärer ger läsaren bredare och bättre information. Att publicera slappt redigerade eller oredigerade kommersiella artiklar, att slentrianmässigt referera merkantila tillställningar av olika slag, att utan tanke på nyhets- eller informationsvärdet införa myndigheters och organisationers meddelanden, att falla undan för annonsörspåtryckningar eller vädjanden att publicera ointressant text för "samhällsintressets" eller " den goda sakens skull" - det är att göra sig skyldig till publicering av textreklam. Att ständigt bedöma ett materials publiceringsvärde för läsarna, att ta egna initiativ istället för att låta andra utanför redaktionen göra det, att ständigt sätta läsarnas krav framför journalistiskt omotiverade anspråk på publicitet från företag, organisationer och myndigheter - det är att hålla textreklamen borta ur tidningens spalter. Affärsföretag Såsom textreklam, som principiellt skall avvisas, betraktas uppgifter om firmors öppethållande, demonstrationer, upplysningsaftnar och pristävlingar. Ifråga om publicitet kring nyöppnade affärer och ombyggnader av affärer och firmor skall största restriktivitet iakttagas. Därvid måste hänsyn tas till att nyhetsvärdet skiftar efter ortens storlek. Förteckning över entreprenörer och leverantörer vid bygg- 19

nadsföretag införes ej. Undantag kan göras fö r huvudentreprenör och arkitekt. Likaså iakttages stor restriktivitet beträffande publicitet kring firmajubileer. Offentliga myndigheter Offentliga myndigheter gör ofta anspråk på textutrymme för meddelanden av ren kungörelsetyp. Sådant material avvisas i princip. Som exempel kan nämnas öppethållande av allmänna anstalter, taxeringsnormer, jourhavande läkare, hälsokontroller osv. Predikoturer Även för predikoturer gäller att de måste anses vara meddelanden av kungörelsekaraktär. Sålunda skall även dessa i princip hänvisas till annonsplats. Föreningsliv Förhandsnotiser för möten och sammanträden, jubileer, konferenser, föredrag, arbetsaftnar, studiecirklar, gruppmöten o dyl publiceras ej såvida de inte har ostridigt nyhetsvärde. Upprop, tack Upprop och tack från enskilda införes icke som redaktionell text. Största restriktivitet bör iakttagas även när det gäller upprop från organisationer. Kultur- och nöjesliv Förhandstext om teaterföreställningar, konserter, biografer, konstutställningar o dyl följer vanliga regler för nyhetsbedömning. Rent reklammaterial skall inte publiceras. Förhandsnotiser, särskilt ifråga om filmer, skall inte ha formen av recension eller innehålla värdeomdömen. Recension införes en gång. Vid repriser eller framföranden på olika orter inom en tidnings spridningsområde göres förhandsnotisen kort, möjligen med hänvisning till den egna recensionen. Ifråga om konst införes notis om sålda konstverk endast då det gäller inköp av museer, offentliga institutioner och konstföreningar. 20 i ' Egna arrangemang Då tidning själv står som arrangör eller medverkar vid ordnande av offentligt möte, tävling eller dylikt ävensom ifråga om politiska möten, avgör tidningen oberoende av TU :s rekommendation textens omfattning. Det journalistiska värdet av i texten infört material skall dock alltid noggrant prövas. Gåvor, resor mm Gåvor till redaktionen och till enskilda redaktionsmedlemmar skall i princip avvisas, såvitt det inte rör sig om rena varuprover. Stor återhållsamhet måste iakttagas ifråga om deltagande i gratisresor. Ge aldrig förhandslöfte om publicitet. Vid bedömningen om ett erbjudande skall antas eller ej måste det förmodade journalistiska resultatet av resan vara riktmärket. Om en accepterad resa visar sig ge ringa eller intet utbyte ifråga om nyheter och information är det ett journalistiskt krav att avstå från publicitet. Stor återhållsamhet iakttages också ifråga om s k pressluncher. I allmänhet kan redaktionen inhämta sina upplysningar på mindre tidskrävande sätt. * Dessa nya textreklamregler ersätter regler som TU :s styrelse och TU :s möten fastställde 1961, 1962 och 1967. Den omdisposition som vidtagits i förhållande till tidigare uttalanden har gjorts i syfte att med reglerna komma åt alla former av textreklam som kan ledas tillbaka till krav på redaktionellt utrymme utan tillräckligt nyhets- eller informationsvärde. Genom denna förändring täcker de nya reglerna också den offentliga textreklamen. Vidare har hänsyn kunnat tas till behovet att hindra införandet även av sådan text som av ideella skäl kan motiveras men som saknar tillräckligt nyhets- eller in formationsvärde. De principiella stomreglerna har getts en koncentrerad form men har samtidigt kompletterats med ett antal exempel som bl a hämtats ur TU-kretsarnas lokala textreklambestämmelser. 21

Några huvudorganisationer inom pressen Publicistklubben, som bildades 1874, är den samfällda representationen för press, radio och television i deras etiska och kulturella strävanden. Klubbens uppgift är enligt stadgarna att främj a vänskapligt um gänge och samråd mellan landets publicister och andra, som med dem har gemensamma syften, behandla ärenden, som kan vara av normgivande betydelse för det publicistiska arbetet, vårda yrkets ansvar och anseende samt inom och utom landet offentligen företräda svensk press, radio och TV i gemensamma angelägenheter, som ej handhas av särskilda organisationer. För främjandet av god publicistisk sed och till skydd för publicitetsskador har klubben fastställt publiceringsregler. Vid klubbsammanträden diskuteras för pressen gemensamma och aktuella frågor, oftast med deltagande av framstående representanter för samhällslivet. Klubbens årsredogörelse utges i form av en årsbok med bl a referat av debatterna. Klubben förvaltar betydande donationsmedel och utdelar varje år stipendier till publicister - för 1970 utlystes stipendier representerande ett värde av närmare 65 000 kr. Medlemmar utanför Stockholm ingår i kretsföreningar, som bedriver lokal verksamhet och är representerade i klubbens förstärkta styrelse samt i Lars Johan Hiertas stipendienämnd. Antalet medlemmar är drygt 2 000. I Pressens Samarbetsnämnd ingår klubben tillsammans med representanter fö r Tidnin gsutgivareföreningen och Journalistförbundet. PK :s ordf. fungerar som Samarbetsnämndens ordf. Klubben har egna lokaler i Gamla Rosenbad vid Strömgatan. Svenska Journalistförbundet - med kansli i Stockholm - har drygt 6 000 medlemmar, därav ca 1 100 kvinnor, vilket motsvarar närmare hundra procent av journalistkåren i Sverige. Förbundet består av 17 regionala fö reningar i landet, som i 22 sin tur är uppbyggda av lokala journalistklubbar på redaktionerna. Dessa journalistklubbar förhandlar lokalt med fö retagen och företagen är enligt avtal bundna att samråda med journalistklubben i gemensamma angelägenheter som rör arbetsförhållandena. Förutom ren fö rhandlingsverksamhet (kollektivavtal på ett till tre år med garanterade minimilöner, tillägg för obekväm arbetstid, bestämmelser om semester, arbetstider m. m. ) är förbundet aktivt i frågor rörande upphovsrätt, fö retagsdemokrati och journalistutbildning - såväl grund- som vidareutbildning. Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU) är tidningsutgivarnas centrala branschorganisation. Inom TU är med endast få undantag samtliga landets allmänna nyhetstidningar och dessutom de större veckotidningarna representerade. TU räknar f n 238 medlemmar, vilka fö reträder 141 företag och 192 tidningar. Organisationen omfattar hela landet och omsluter 12 kretsföreningar (geografiska kretsar) samt en särskild sammanslutning för veckotidningarna, veckotidningssektionen av TU, i fö rkortning benämnd Vectu. TU har till ändamål att - som det heter i stadgarna - "i sig förena representanter fö r tidningsföretag inom svensk press i syfte att befordra samverkan i frågor av betydelse för de i föreningen representerade tidningsföretagen ; samt att företräda den svenska pressen i angelägenheter som ligger inom de svenska tidningsutgivarnas gemensamma verksamhetsområde, där ej fö r särskild uppgift annan sådan organisation finnes." Det betyder i praktiken att TU ägnar sig åt alla frågor av gemensamt intresse utom arbetsgivarfrågor. TU står som tidningsutgivarnas officiella representant inför myndigheterna. Föreningen ägnar stor uppmärksamhet åt pressrättsliga frågor, administrerar dagspressens gemensamma pappersköp, nominerar annonsförmedlare, förhandlar om avtal rörande posttaxor och andra distributionsvillkor, driver tidningsteknisk information. På föreningens program står vidare fo rsknings- och utbild- 23

ningsfrågor, normer för upplageredovisning och annan spridningsstatistik. TU utger Pressens Tidning med Tidningsteknik samt driver viss handboksutgivning. TU är representerad i ett 30-tal samarbetsorgan och serviceföretag inom press- och reklamväsendet och angränsande områden. VECTU är den svenska veckopressens branschorganisation. I VECTU samarbetar åtta förlag, tillsammans representerande 22 vecko- och månadstidningar. VECTU :s största uppgift är att öka kunskapen om dessa speciella medias villkor, möjligheter och mål - gentemot annonsörer, deras försäljare och återförsäljare, reklambyråer etc., gentemot veckopressens egna medarbetare och gentemot den veckotidningskonsumerande allmänheten. Ett exempel på denna verksamhet är VECTUS stora kollektiva läsekretsundersökning. Ett annat VECTU-initiativ är VECTU :s originalhandbok - ett hjälpmedel för dem som sysslar med framställning och distribution av original till veckopressen. Tidningarnas Arbetsgivareför ening (T AJ har 112 anslutna företag som medlemmar. (Inom A-pressen motsvaras TA av A-pressens Samorganisation, utom för Aftonbladet, som fortfarande tillhör TA.) Antalet arbetstagare verksamma vid TAanslutna tidningsföretag uppgår f n till närmare 35 000, varav drygt 15 000 deltidsanställda (10 000 är tidningsbud). Typografer, distributionsarbetare, kemigrafer, litografer och bokbinderiarbetare utgör tillsammans nära 8 000 av de heltidsanställda. Av Svenska Journalistförbundets nära 6 000 medlemmar finns omkring 3 700 på TA-företag och av dessa är 1400 medarbetare vid företag i Stockholm. Kontors- och försäljningspersonalen utgör ca 10 000 personer. 24 Stadgar för Pressens Opinionsnämnd 1 Pressens Opinionsnämnd (POn) är en hedersdomstol i ärenden som gäller tillämpningen av god publicistisk sed. Nämnden prövar dylika ärenden (s k hedersmål) rörande all periodisk press som tillhandahålles allmänheten genom abonnemang eller lösnummerförsäljning eller som på annat sätt är tillgänglig för envar. 2 Hedersmål kan av nämnden upptas på anmälan av Allmänhetens Pressombudsman eller på anmälan, som ingivits till denne och som denne hänskjuter till nämnden. Anmälan, som ingivits till ombudsmannen men av denne lämnats utan åtgärd, kan av anmälaren hänskjutas till nämnden under förutsättning att saken rör anmälaren själv. Såväl enskild person som bolag eller korporation kan vara anmälare. 3 Nämnden äger i särskilda fall pröva mål även under andra förutsättningar eller i annan ordning än ovan sagts. Nämnden avgör jämväl huruvida ett anmält mål skall upptas till behandling eller ej. Nämnden har obetingat rätt att, även efter påbörjad handläggning, visa ett mål ifrån sig. Verkställande av utredningar i mera allmän mening ingår icke i nämndens uppgift. 4 Nämndens domsmedel består i opinionsuttalande. Detta uttalande är att betrakta som offentligt. 5 Nämnden består av ordförande och fem ledamöter. Ersättare för ordföranden är en förste och en andre vice ordförande. För var och en av de övriga ledamöterna finns två suppleanter. 6 Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen utser var för sig en ledamot i nämnden jämte två suppleanter för honom. En av Riksdagens justitieombudsmän samt ordföranden i Sveriges Advokatsamfund utser gemensamt två ledamöter i nämnden jämte fyra suppleanter för dem. Vägledande bör därvid vara att de båda sistnämnda och deras suppleanter skall ha förankring hos allmänheten, företrädesvis genom anknytning till organ för det fria folkbildningsarbetet och andra folkrörelser, till arbetsmarknadens parter, till konsument- och näringslivsorganisationer och liknande samt att 25

de icke får stå i beroendeförhållande till tidningsföretag eller till pressens organisationer. Mandattiden, vars längd är två år, börjar löpa den 1 juli. Val till nämnden bör förrättas minst två månader före ny mandatperiods början. Nämndens sålunda utsedda ledamöter och suppleanter utser för en mandattid av två år ordförande och vice ordförande. Dessa bör väljas bland jurister som innehar eller innehaft domarämbete. Vid förfall för såväl ledamot som hans ersättare äger det verkställande organet för den organisation som utsett dem att förordna tillfällig ersättare. 7 Nämnden utser sekreterare. Det åligger denne att efter ordförandens anvisningar bereda ärendena, föra protokoll och ombesörja övriga expeditionsgöromål 8 Nämnden beslutar när, förutom ordföranden eller ersättare för honom, en ledamot eller suppleant, utsedd av var och en av de i 6 nämnda pressorganisationerna, samt två ledamöter eller suppleanter, utsedda på sätt som säges i 6, 1 :a stycket, andra meningen, är närvarande. 9 Vid behandlingen i nämnden av hedersmål som rör viss tidning får ej delta någon som företräder eller är anställd hos denna. 10 Varje ledamot av nämnden äger vid beslut en röst. Vid lika röstetal har ordföranden utslagsröst. Enhällighet bör eftersträvas. Ordföranden kan vid delade meningar inom nämnden söka åvägabringa enighet i fråga om beslut genom att ajournera ärendet. Reservationer till nämndens beslut får dock avges om enighet ej kan nås. Enskilda ledamöters vo ta bör ej yppas för utomstående. Suppleant äger delta i nämndens överläggningar men ej i besluten såvida han ej ersätter ordinarie ledamot. Om så finnes lämpligt kan hedersmål utsättas till avgörande av nämndens samtliga ledamöter och suppleanter. 11 Nämnden äger rätt att av tidning som befunnits skyldig till allvarligare kränkning av god publicistisk sed utta en expeditionsavgift. Denna uppgår till ett grundbelopp - 500 kr - att utges lika av alla tidningar som första gången befinns skyldiga till en kvalificerad förseelse mot god publicistisk sed. Vid upprepade anmärkningar mot en och samma tidning inom ett år efter införandet av det första av nämnden 26 klandrade meddelandet höjs avgiften andra gången till 1 000 kr, tredje gången till 1 500 kr samt fjärde och därefter följande gånger varje gång till 2 000 kr. För varje år som förflyter efter införandet av ett klandrat meddelande får en tidning vid ny anmärkning tillgodoräkna sig en sänkning av expeditionsavgiften med 500 kr så länge denna överstiger grundbeloppet. Klandras tidningen därefter ånyo för meddelande som publicerats innan nytt helt år förflutit efter det senast klandrade införandet, stiger avgiften åter med 500 kr, dock högst till 2 000 kr. 12 Nämnden avger årligen rapport om sin verksamhet till de i 6 omnämnda pressorganisationerna och till vederbörande justitieombudsman och till Advokatsamfundets ordförande. 13 Fråga om ändring av grunderna för nämndens sammansättning eller verksamhet kan väckas av nämnden eller av Pressens Samarbetsnämnd och avgörs av Pressens Samarbetsnämnd efter hörande av vederbörande justitieombudsman och Advokatsamfundets ordförande. Stadgar för Stiftelsen Allmänhetens Pressombudsman 1 Stiftelsens namn skall vara Stiftelsen Allmänhetens Pressombudsman. Stiftare är Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen. 2 Stiftelsen skall ha till ändamål att besluta om anställande av och bestrida löne- och administrationskostnader för Allmänhetens Pressombudsman. 3 För Stiftelsen skall finnas en styrelse i vilken varje stiftare utser två ordinarie ledamöter och en suppleant. Styrelsen skall ha sitt säte i Stockholm. Den utser inom sig ordförande. Den är beslutför, när minst en representant för varje stiftare är närvarande. 4 Stiftelsens firma tecknas av den eller dem som styrelsen därtill utser. 5 Stiftelsens räkenskaper skall per den 31 december varje år sammanföras till ett fullständigt bokslut. För granskning av styrelsens förvaltning och Stiftelsens räkenskaper utser TU :s styrelse för varje kalender- 27

år en auktoriserad r evisor och en suppleant för denne. Före utgången av april månad varje år skall Stiftelsens styr else till revisorn lämna förvaltningsberättelse jämte vinst- och förlusträkning samt balansräkning för det förflutna kalenderåret. Revisorn skall till stiftarna avge skriftlig berättelse över sin granskning av förvaltningsberättelsen jämte vinst- och förlusträkningen samt balansräkningen och skall tillstyrka eller avstyrka ansvarsfrihet för styrelsen. Frågan om beviljande av ansvarsfrihet avgörs av stiftarna. 6 Eventuellt uppkommet överskott i Stiftelsens verksamhet skall användas för dess ändamål enligt 2 ovan. 7 Stiftelsens stadgar kan endast ändras genom beslut av stiftarna. 8 Upplöses Stiftelsen skall dess tillgångar överlämnas till Publicistklubben, Svenska J ournalistförbundet och Svenska Tidningsutgivareföreningen. Instruktion för Allmänhetens Pressomhuclsman 1 Allmänhetens Pressombudsman (PO) har till uppgift att på eget initiativ eller efter anmälan påtala avvikelser från god publicistisk sed i periodisk skrift. 2 Det ankommer på PO att, därest förutsättningar härför bedöms föreligga, genom direkt hänvändelse till berörd tidning söka snabbt åstadkomma beriktigande eller, i förekommande fall, skäligt utrymme för genmäle från den förfördelade. 3 Vid avgörande av frågan huruvida ett ärende skall hänskjutas till Pressens Opinionsnämnd (POn) skall PO främst grunda sin bedömning på följande omständigheter: a) Det skall finnas skälig grund för anmälan. b) Det skall vara av betydelse med hänsyn till etiska principer, pressens anseende eller den skada som ett meddelande kan tänkas ha vållat någon att anmälan prövas av nämnden. c) Anmälan måste avse ett pressuttalande eller ett meddelande som är relativt aktuellt. Finner PO att ovan nämnda omständigheter icke föreligger, må 28 ärendet avskrivas. Hänsyn må därvid tas till om tillfredsställande rättelse publicerats av den felande tidningen. 4 PO skall inhämta skriftligt medgivande från den närmast förfördelade innan han - efter anmälan från annan än den direkt förfördelade eller på eget initiativ - hänskjuter ett ärende till opinionsnämnden. 5 Anmälan, som ingivits till ombudsmannen men av denne lämnats utan åtgärd, kan av anmälaren hänskjutas till nämnden under förutsättning att saken rör anmälaren själv. Klagomål från anmälare, som inte själv berörs av det påtalade tidningsmeddelandet, må icke av anmälaren föras vidare till nämnden. 6 Utöver vad ovan i 1-5 angivits såsom uppgifter för PO har denne att i förekommande fall lämna allmänheten upplysningar i pressetiska frågor. Sådan rådgivning skall vara kostnadsfri. PO skall vidare i möjligaste mån medverka i allmän upplysningsverksamhet rörande frågor inom det pressetiska området. Häri innefattas medverkan i form av föredrag, artiklar mm i facktidskrifter och andra publikationer samt, om så erfordras, även inom ramen för journalistutbildningen. 7 Till PO bör utses en person med särskilda insikter inom området för pressetik. Hänsyn bör även tas till vederbörandes journalistiska erfarenheter. PO utses av ett kollegium bestående av en av riksdagens justitieombudsmän, ordföranden i Sveriges Advokatsamfund samt ordföranden i Pressens Samarbetsnämnd och anställs hos Stiftelsen Allmänhetens Pressombudsman, som inrättas och finansieras av PK, SJF och TU. Tjänstgörings- och avlöningsförhållanden fastställs i särskilt kontrakt mellan PO och Stiftelsen. PO tillsätts för en mandatperiod på tre år. Har uppsägning ej skett senast ett år före mandatperiodens utgång från Stiftelsens sida eller ett halvt år före periodens utgång från PO :s sida, förnyas mandatet automatiskt med en ny treårsperiod. För varje ny mandatperiod gäller samma uppsägningstid som för den första perioden. 8 PO må icke utan Stiftelsens vetskap och medgivande åta sig uppdrag utanför de i 6 omnämnda områdena. 9 Fråga om ändring av denna instruktion avgörs av Pressens Samarbetsnämnd. 29

Kort sammanfattn ing av relevanta lagtexter I vanliga fall svarar var och en inför domstol för sina gärningar. Enligt tryckfrihetsförordningen (TF, Sv förf-saml 1965 :818) gäller en annan princip i fråga om innehållet i tryckta skrifter. Ansvaret ligger här på en enda person, vid periodiska skrifter ( tidningar och tidskrifter med minst 4 nummer per år) på utgivaren, vid andra tryckta skrifter på i regel författaren (se TF 8 kap). Utgivaren svarar alltså ensam för en tidnings innehåll. Ingen utomstående har något att göra med vad som sker inom redaktionen, inte heller med ursprunget till de uppgifter som publiceras i tidningen. Att ansvaret ligger på en enda person motiveras främst med att den som vet något skall kunna meddela det för publicering eller skriva en insändare eller artikel om det utan att behö va träda fram öppet och kanske bli utsatt för repressalier. Även tjänstemän som är bundna av tystnadsplikt kan i regel fritt meddela vad de vet för publicering (se TF 7:3). Det är ett brott både mot yrkeshedern och mot TF att röja en författare eller uppgiftslämnare som vill vara anonym (se TF 3 kap ). I regel är det polisens plikt att förhindra brott redan i förväg. I fråga om tryckta skrifter är det i stället förbjudet för polisen - och för andra myndigheter - att i förväg försöka ta reda på innehållet och hindra tryckningen. Först efter utgivningen får myndigheterna ingripa och då i regel endast efter beslut av justitieministern eller hans tryckfrihetsombud (se TF 1:2 och 6, 9:1, 10:1-12). Den slutliga prövningen ligger på domstol (se 86 i regeringsformen och TF 12 kap ). Förbudet mot censur och andra ingripanden i förväg är en av de viktigaste förutsättningarna för pressens frihet. Vad som är brottsligt i en tryckt skrifts innehåll (tryckfrihetsbrott ) anges i TF. Det kan vara brottsligt som otillåtet offentliggörande eller som otillåtet yttrande. Det förra innebär publicering av sådant som skall hållas hemligt; gränserna för ingripanden är här tämligen snäva (se TF 7 :5). Vid otillåtet yttrande är det innehållet i egentlig mening som är brottsligt, t ex som förtal, uppvigling, hets mot folkgrupp eller sårande av tukt och sedlighet. Här sammanfaller gränserna för det tillåtna i huvudsak med vad som gäller muntliga yttranden enligt brottsbalken (BrB). Straffskalorna i BrB skall tillämpas (TF 7 :6). Det är därför nödvändigt att studera BrB jämsides med TF. Här en förteckning över de brott som TF kallar otillåtna yttranden och motsvarande brott enligt BrB. TF BrB 7:4p. 1 19:1, 14 7:4 p. 2 19:2 30 Brott Högförräderi + försök, förberedelse eller stämpling Krigsanstiftan 7:4p. 3 18 :1, 7 7 :4 p. 4. 22 :1, 12, 15, 16 7:4 p. 5 22:2 7 :4 p. 6 5 :1-5, 18:2 7:4p. 7 17:5 7 :4p. 9 16 :5, 21:10 7:4p.10 19 :8 7 :4 p. 11 7 :4 p. 11 7:4 p. 12 7:4p.15 16 :6 17:6 16:8 5 :1-5 Uppror + försök m m Landsförräderi eller landssvek + försök mm Landsskadlig vårdslöshet Ärekränkning mot kungen eller annan medlem av kungahuset eller mot regent Missfirmelse mot tjänsteman Uppvigling Ryktesspridning till fara för rikets säkerhet Samhällsfarlig ryktesspridning Beljugande av myndighet Hets mot folkgrupp Ärekränkning mot enskild (förtal eller förolämpning) Några ord om förtalsbrott. Förtal kan leda till att den angripne stöts ut från de grupper i samhället som han tillhör. Blir han utsatt för andras förakt, förlorar han lätt sin egen självkänsla. Han kan också drabbas av ekonomisk förlust. Med denna utgångspunkt betecknar TF och BrB det som förtal att utpeka någon som brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller att eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning. Att uppgiften är sann friar inte utan vidare. Man får inte säga något kränkande bara därför att det är sant. Bara om man var skyldig att uttala sig eller om det med hänsyn till omständigheterna eljest var försvarligt att lämna uppgift i saken kan det bli frikännande dom. Den som är ansvarig för uppgiften måste då visa att uppgiften var sann eller att han - vid den tidpunkten då uppgiften lämnades - hade skälig grund för den. Uttrycket "försvarligt att lämna uppgift i saken" syftar bl a på den offentliga debatten i samhälleliga, kulturella och vetenskapliga frågor och på den yrkesmässiga nyhetsförmedlingen. Ur propositionen: "Det är ett allmänt samhälleligt intresse att nyhetsförmedlingen är fullständig och vederhäftig, och detta intresse kan därför ofta få väga över den enskildes anspråk på skydd mot kränkande uttalanden. Jag åsyftar därvid den rutinmässiga strömmen av nyheter om händelser av olika slag, men däremot icke sensations- eller skandaljournalistik som ej står i samband med den egentliga nyhetsförmedlingen." Att föra bevisningen om "skälig grund" kan vara svårt i fråga om uppgifter i en tidning; utgivaren har kanske själv inte läst uppgiften före publiceringen. Man måste göra antagandet att han verkligen hade läst den (se TF 8: 12) och ställa frågan, om det med hänsyn till då kända förhållanden och tillgängliga kontrollmöjligheter var rimligt att tro att den var riktig. 31

Även förtal av avliden kan bestraffas. Det förutsätts då att gärningen antingen är sårande för de efterlevande eller eljest kan anses "kränka den frid som bör tillkomma den avlidne". Förolämpning har knappast någon praktisk betydelse i fråga om tryckta skrifter. De statliga och kommunala myndigheternas handlingar, allmänna handlingar, är i regel fritt tillgängliga för vem som helst, offentliga (TF 2 kap.). En myndighet är skyldig att ställa sina offentliga handlingar till förfogande för den som vill se dem. Det gäller både de handlingar som har upprättats hos myndigheten och dem som har kommit in till myndigheten från enskild eller från annan myndighet. Om vissa definitioner, se TF 2:2-7. Vilka handlingar som är hemliga anges i sekretesslagen. Frågan om utlämnande skall prövas av den myndighet som förvarar handlingen (TF 2:8 och 9). Om den tjänsteman som har handlingen i sin vård säger nej, har man alltså rätt att få frågan hänskjuten till myndigheten. Får man avslag även här, kan man överklaga; beslut som departementschef meddelar kan likväl inte överklagas (TF 2:10). Myndigheten är skyldig att på begäran lämna besvärshänvisning (TF 2:13 st. 1). Besvärsgången är densamma som för det ärende till vilket handlingen hör. Från häradsrätt eller rådhusrätt går man till hovrätt och därifrån till högsta domstolen, från kommunal myndighet i regel till länsstyrelsen och därifrån till regeringsrätten, från statlig förvaltningsmyndighet till den närmast överordnade myndigheten o s v, sist till regeringsrätten ( TF 2 : 11). All handläggning skall gå fort. Myndigheterna får inte ta någon avgift för sina beslut, inte heller kräva fullföljdsavgift eller prövningstillstånd (TF 2:13 st. 2). I stället för att överklaga kan man vända sig till JK eller JO. Är rättsfrågan klar, kan man få ett snabbt besked genom en sådan hänvändelse. I motsatt fall är det nog i regel bättre att gå besvärsvägen. Hemligstämpling är inte bindande, den är bara en varningssignal. Vissa handlingar, vilkas hemlighållande är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet, lyder under särskilda regler (TF 2:14 st. 2). Upphovsrätt Lagen 30/ 12 1960 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ( SFS 1960 :729) syftar till att skydda andligt skapande. Som litterärt verk betraktas inte bara skönlitteratur utan även facklitteratur m rn ("beskrivande framställning") och vidare vissa bildmässiga framställningar, nämligen kartor och andra i teckning eller grafik eller i plastisk form utförda verk av beskrivande art (1 ). För att ett verk skall föreligga fordras en viss grad av självständighet och originalitet. Ledare, reportage, kulturartiklar, recensioner, tecknade porträtt och karikatyrer m m kan vara verk, däremot inte vanliga nyhetsmeddelanden. Ännu mindre skyddas själva nyheten, d v s det faktum att något har inträffat. 32 Den som har skapat verket har ensamrätt att förfoga över det (2 ). Han kan bestämma, om verket skall mångfaldigas eller på annat sätt göras tillgängligt för allmänheten. Om flera har medverkat och deras bidrag inte kan särskiljas, har de upphovsrätten gemensamt. Upphovsrätten till en intervju torde vanligen tillkomma intervjuaren, men om den intervjuade själv har skrivit eller dikterat intervjun helt eller delvis, kan upphovsrätten tillkomma honom eller båda tillsammans. Upphovsmannen har också vissa ideella rättigheter (3 ). Han har rätt att vid offentliggörande få sitt namn nämnt, och verket får inte ändras så att upphovsmannens "litterära eller konstnärliga anseende eller egenart" kränks. Verket får inte heller offentliggöras i kränkande form eller sammanhang. Upphovsrätten till ett verk hindrar inte att verket refereras. För enskilt bruk får man vidare utan upphovsmannens samtycke framställa enstaka exemplar av verket, om det är offentliggjort (11 ). Under samma förutsättning får man, "i överensstämmelse med god sed", göra citat "i den omfattning som betingas av ändamålet" (14 st 1). Detta är lagens stöd för pressgranne-spalterna. I kritisk eller vetenskaplig framställning får man i anslutning till texten återge offentliggjort konstverk; så i recensioner (14 st 2). I vissa fall har konstnären rätt till ersättning. I tidning eller tidskrift får ur annan tidning eller tidskrift återges artikel i religiös, politisk eller ekonomisk dagsfråga, såvida ej förbud mot eftertryck är utsatt ( 15 stt 1). Vissa andra inskränkningar gäller (16-23 och 25 ). Handlingar som har upprättats hos myndigheter är i regel inte föremål för upphovsrätt (9 ). Bara till vissa officiella kartor kan upphovsrätt göras gällande. Det är likväl tveksamt, i vad mån kartorna uppfyller anspråket på självständighet och originalitet. Även handlingar som enskilda har givit in till myndigheter får i regel återges fritt (24 ). Här gäller emellertid den ideella upphovsrätten. Upphovsrätt får överlåtas, dock med en viss begränsning i fråga om den ideella rätten (27 ). Om någon skapar ett verk som ett led i en anställning anses rätten att förfoga över verket i regel vara överlåten till arbetsgivaren redan genom anställningsavtalet. För journalister är saken särskilt reglerad genom kollektivavtal med TA och A-Pressens Samorganisation ( 3 under b). Tidningen har rätt inte bara att själv publicera vad journalisten åstadkommer utan även att (i regel mot särskild ersättniµg till journalisten) överlåta publiceringsrätten till annan tidning. I gengäld behåller journalisten rätten att publicera sina skriverier i bokform eller att utnyttja dem som underlag för radio- eller TV-program. Upphovsrätten varar i regel till utgången av femtionde året efter upphovsmannens död (43 st 1). Kataloger, tabeller och andra sådana faktasammanställningar åtnju- 33

ter skydd mot eftergörande under 10 år ( 49 ). Hit kan en karta hänföras, om den inte anses som verk. Fotografier är undantagna från upphovsrätt. Enligt en särskild lag 30/ 12 1960 om rätt till fotografisk bild (SFS 1960:730) har den som har framställt en fotografisk bild en ensamrätt att förfoga över bilden, även om den saknar konstnärligt eller vetenskapligt värde (1 ). Han har också vissa anspråk av ideell art (2 ). Även här finns vissa inskränkningar i ensamrätten (rätt till återgivande i kritisk eller vetenskaplig framställning m m, 6-12 ). Skyddstiden är i regel 25 år (15 ). För fotografi med konstnärligt eller vetenskapligt värde gäller dock samma skyddstid som för upphovsrätten. Adressförteckning Allmänhetens Pressombudsman Hovrättsassessor Lennart Groll Norrtullsgatan 5, Box 45136, 104 30 Stockholm 45 Tel. 34 06 20 A-pressen AB Klara Östra Kyrkogata 5, Box 1640, 111 86 Stockholm Tel. 23 0140 Verkställande direktör: Evert Larmen A-pressens Samorganisation Klara Östra Kyrkogata 5, Box 1640, 111 86 Stockholm Tel. 23 0140 Verkställande direktör: Sven G Svensson AB Svenska Pressbyrån Strandbergsgatan 61, Fack, 104 25 Stockholm 30 Tel. 540060 Verkställande direktör: Kjell-Otto Jacobson Bildleverantöremas F Örening Strålgatan 11, Box 34064, 100 26 Stockholm 34 Tel. 561151 Ombudsman: Stig Yngve Centerpressens F örlagsf örening Pilgatan 21, Box 12050, 102 22 Stockholm 12 Tel. 53 0400 Ombudsman: Alf Lidström Förenade Landsortstidningar AB ( FLT) Odengatan 69, Box 6079, 102 32 Stockholm Tel. 23 00 40 Verkställande direktör: Tore Wahlström Föreningen Liberal Press Västmannagatan 15, Box 859, 101 32 Stockholm Tel. 22 36 40 Sekreterare: John Lorentzi Föreningen Svensk Fackpress Kungsgatan 6, Box 3086, 103 61 Stockholm 3 Tel. 10 7126 Verkställande direktör: Carl Georg Lundberg 34 35

Föreningen Svensk Provinspress Finnvidsvägen 7, 182 33 Danderyd Tel. 755 75 75 Ombudsman: Stig Eriksson Föreningen Sveriges Pressarkiv och Pressmuseum Götgatan 48, 116 21 Stockholm Tel. 40 80 26 Sekreterare och arkivföreståndare: Sven Jansson Grafiska Institutet Valhallavägen 191, 115 27 Stockholm Tel. 600213 Rektor; B Zachrisson Grafiska Faktors- och Tjänstemannaförbundet S:t Eriksgatan 26, 112 39 Stockholm Tel. 52 0120 Ombudsman: Knut Rosengren Institutet för Högre Kommunikations- o. Reklamutbildning Valhallavägen 191, Box 27094, 102 51 Stockholm 27 Tel. 60 02 24 Rektor: Chris Ottander Journalistfonden för vidareutbildning c/ o Svenska Journalistförbundet Pressens Hus, Vegagatan 4, 113 29 Stockholm Tel. 2412 15 Sekreterare: Hans Axelsson Journalisthögskolan i Göteborg Första Långgatan 26, Box 7023, 402 31 Göteborg 7 Tel. 42 03 30 Rektor: Lars Alfvegren Journalisthögskolan i Stockholm Rålambsvägen 7, 112 59 Stockholm Tel. 54 65 15 Rektor: Lars Furhoff Pressens Opinionsnämnd Norrtullsgatan 5, Box 45136, 104 30 Stockholm 45 Tel. 34 06 20 Publicistklubben (PK) Strömgatan 24, 11152 Stockholm Tel. 1016 53 Sekreterare: Erling Larsson 36 Pressens F'ensionskassa Pressens Hus, Vegagatan 4, 113 29 Stockholm Tel. 316414 Ombudsman: Sven Thunberg Pressens Samarbetsnämnd c/o Svenska Journalistförbundet Pressens Hus, Vegagatan 4, 113 29 Stockholm Tel. 241215 Sekreterare: Hans Axelsson Pressfotografernas klubb Fack 34 050, 10 026 Stockholm 34 Tel. 2248 00 Ordförande: Tore Falk Stiftelsen Pressinstitutet Rålambsvägen 7, 112 59 Stockholm Tel. 54 2146 Svenska Reklambyrå Förbundet Luntmakargatan 66, Box 3160, 103 63 Stockholm Tel. 23 2150 Verkställande direktör: Stefan Melesko Svenska Högerpressens Förening Schönfeldts Gränd 2, 111 27 Stockholm Tel. 10 79 27 Verkställande direktör: K H Asp Svensk-Internationella Pressbyrån Skeppargatan 37, 114 52 Stockholm Tel. 63 05 80 Chefredaktör: Erik Hummelgren Svenska Annonsörers Förening Rosenlundsgatan 13, 116 53 Stockholm Tel. 68 04 30 Verkställande direktör: Lars Wiege Svenska Bokbindareförbundet Västmannagatan 6, 111 24 Stockholm Tel. 2025 69 Förbundsordförande: Olle Åstrand Svenska Fotografernas Förbund Nytorgsgatan 17, 116 22 Stockholm Tel. 4405 20 Verkställande direktör: Holger Forsling 37