Den rätta sortens gräs!

Den rätta sortens gräs! Dagens gräsytor är mycket varierande i form och funktion. Hur väljer man rätt grässort för de olika ytorna, vilken information behövs och varifrån kan man få den? Detta är frågor som detta faktablad tar upp och diskuterar. Text och foto: Cilluf Svensson GRÖNA FAKTA 4/2002

LiKUNA I-AK I A 4/2002 Sortprovning i omdaning I slutet av 1960-talet infördes sortprovning av gräs för gräsmattor i Sverige. Avsikten var att sanera marknaden från grässorter som inte var anpassade för klippta ytor och stimulera utvecklingen av bättre sorter. I och med Sveriges EU-inträde är det inte längre obligatoriskt att prova odlingsvärdet under svenska förhållanden utan finns sorten med på EU-lista är det fritt fram att saluföra den i alla EU-länder. sortens odlingsvärde. Den sista sortprovningen av gräs för klippta ytor enligt den tidigare formen såddes ut 1996 och avslutades år 2000. En annan förändring är att den frivilliga provning som numera sker skall vara helt självfinansierad. Detta innebär att provningsavgifterna per sort ökat kraftigt. 1999 utsändes en förfrågan till branschen om fortsatta sortprovningar enligt tidigare metodik men med antalet lokaler reducerat till tre. Fröfirmor och andra organisationer i branschen var intresserade av att fortsätta med värdeprovningar. De ansåg dock att det skulle bli för dyrt att fortsätta i samma form som tidigare. Detta är bakgrunden till att det förs en diskussion om hur framtida sortprovningar skall utföras och hur resultaten skall redovisas. Antalet grässorter som testats i Sverige genom åren har varit många. Detta skapade ett behov av en sammanfattande beskrivande sortlista för att kunna jämföra resultaten från olika försöksserier. En sådan sortlista, baserad på resultat från den svenska officiella provningen, sammanställdes av institutionen för trädgårdsvetenskap, SLU i Alnarp, som varit ansvariga för försöken. För mer information om resultaten och hur tidigare sortprovningar har utförts hänvisas till "Beskrivande sortlista av grönytegräs". Behovet av provningar I en fristående provning kan olika egenskaper testas och skillnader mellan sorter kan dokumenteras. Resultatet från sådana provningar kan användas för att jämföra anbud vid inköp av gräsfrö till parker, golfbanor, fotbollsplaner och vägrenar. Fröföretag kan använda resultaten i sin marknadsföring och för att kunna järn- Gräsmattan har en lång tradition som en viktig och naturlig del i våra trädgårdar, parker och sportytor. Men det var först på 1960-talet som intresset för att prova och värdera grässorter tog fart. Man ville veta om det gräsfrö som såddes ut skulle tåla klippning och ha god uthållighet. Sortprovning var krav för marknadsföring 1 Sverige infördes officiell provning av gräs för gräsmattor 1968 och den utfördes av Lantbrukshögskolan, senare Sveriges lantbruksuniversitet. Det fanns ett statligt stöd för provningsverksamheten. 1976 infördes samma lagbestämmelser vid handel av utsäde för grönytegräs som för handel med utsäde av jordbruksväxter. Detta innebar att endast sorter som var provade och godkända i klippta gräsmatteförsök kunde marknadsföras i Sverige. Sonprovningen utfördes på sex lokaler runt om i landet, antalet reducerades senare till fyra. För att en sort skulle bli godkänd och få säljas måste den visa att den var bättre än tidigare godkända sorter. Avsikten var att hindra försäljningen av sorter som inte var anpassade för klippta ytor och att uppmuntra fröfirmor att ta fram bättre sorter. Införandet av liknande sortprovningar skedde ungefär samtidigt i andra länder i Europa och Nordamerika. EU-inträde medförde slopat krav Sedan 1996 gäller samma regler för Sverige som för övriga EU-länder när det gäller utsädesfrågor. Detta innebär att samtliga sorter på en gemensam EU-lista får säljas i landet och därmed är det inte längre obligatoriskt att prova I I

GRONA FAKTA 4/2002 föra sina produkter med konkurrenternas. Rådgivare får information så att de kan bedöma kvaliteten på de fröblandningar som förekommer på marknaden. Funktionen och skötseln av gräsytor har blivit mer varierad. Det talas om paradmattor, olika typer av bruksmattor, sportytor och extensiva ytor, se faktaruta sidan 4. De olika funktionerna medför att det ställs olika krav på gräset och på en anpassad värdering av egenskaperna. Detta innebär att samtidigt som antalet sorter ökar och flera egenskaper blir intressanta att testa så måste kostnaderna för provningarna minska. Ökad samordning mellan länder Ett sätt att få ner kostnaderna för provningen är att öka samordningen över nationsgränser. Det är ingen ny ide att samordna sortprovningarna efter klimatområden istället för nationer. Redan under 1980-talet samlades ansvariga för sortprovningen i Norden och diskuterade samarbete. Det förekommer även diskussioner om att samordna gräsprovningarna i Europa. Hittills har det visat sig vara svårt att genomföra då organisationen ser olika ut i olika länder. En Sortprovning av gräs för grönytor finns för närvarande på två platser i Sverige och fem platser i Finland. 1: Alnarp, 2: Rånna, 3: Mietoinen, 4. Pälkänä, 5: Ylistaro, 6: Sotkamo, 7: Ruuki. början till ett samarbete startade under 2001 mellan Sverige och Finland. För Sveriges del innebär det att försök har såtts ut i södra Sverige för utvärdering av sorter i områden med milda vintrar medan utvärderingen för områden med kyligare och ofta snörika förhållanden baserar sig på sortprovningarna som görs i Finland. 1 Sverige är Fältforskningsenheten på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) ansvarig för försöken, som är belägna i Alnarp och Ränna. Antalet sorter som ingår i de svenska försöken är 69 st.

GRONA FAKTA 4/2002 Indelning av gräsytor efter dess funktion och skötsel Följande kortfattade beskrivning av gräsytor har olika parkytor och sportytor som utgångspunkt. Indelningen kan dock mycket väl gälla även för gräsmattor på till exempel villatomter. Prydnadsmatta Kraven på gräsmattor för prydnadsändamål kan variera mycket beroende på den arkitektoniska utformningen. Kostnaderna för anläggning och skötsel tillåts vara högre än för andra gräsytor och det ställs mycket höga krav på att ytorna skall vara "snygga". Vanligtvis önskas sorter som gör att ytorna blir täta, jämna, ogräsfria och gröna under den snöfria delen av året. Ibland ska de även tåla en klippning lägre än 3 cm. Oftast utgår man ifrån att slitaget är litet, men detta stämmer inte alltid, även prydnadsmattor kan locka till vistelse speciellt om de är täta och mjuka. De kan vara placerade framför intressanta blomsterrabatter som många vill fram och titta närmare på. Skador som uppstår på gräsytorna orsakas oftast av att marken blir packad snarare än att sortvalet varit fel. Bruksmatta Bruksmattor är öppna ytor tillgängliga för vistelse. De skall tåla aktiviteter som promenader, picknick, solbadning med mera. De skall även ge ett grönt och vårdat intryck. Klipphöjden är ofta mellan 3,5-4,5 cm och gräsklippet lämnas kvar. Allmänna krav på sorterna är att de ska vara täta, ha låg tillväxt för att minska antalet klippningar, vara gröna och tåla lättare slitage. Ytorna gödslas främst för att förbättra slitagetoleransen eller för att gynna gräset när marktäckningen börjar bli dålig. Är slitaget mycket hårt, som till exempel runt skolor och daghem, bör mattan i många fall skötas som en sportyta. Bruksmattor som är mindre tillgängliga sköts mer extensivt. De klipps mera sällan och klipphöjden kan vara runt 6 cm. På dessa ytor är det viktigt att högar av avklipp inte samlas på ytan. Högvuxen gräsyta "Överblivna" gräsytor mellan buskage och gator, vid trafikleder och i industriområden har ofta en mera extensiv skötsel där det är svårt att komma fram med maskiner som tar upp klippet. Ytorna skall klippas så sällan som möjligt men tillräckligt ofta för att inte ge högar av avklippt gräs som ligger kvar. Det främsta kravet på grässorterna är att de skall ha låg tillväxt och ge liten biomassa så att ytan behöver klippas så sällan som möjligt. Örter kan komma in, gräset behöver inte vara dominerande. ÄngsytorNägrenar På ängsytor som huggs en eller eventuellt två gånger per år, och där klippet samlas upp, önskar man en stor mångfald av arter. På dessa ytor används förädlade sorter framför allt då man behöver stora kvantiteter frö vid sådd och för att det skall ske en snabb etablering av gräset för att hindra erosion och för att hindra att andra högväxande "ogräs" tar över. Kraven på gräset kan variera från att det skall var snabbetablerat och binda marken till att det skall vara lågväxande och inte aggressivt mot andra arter. På golfgreenen ställs höga krav. Den skall vara jämn, hård och lågklippt (4 mm, ibland lägre). Då rullar förhoppningsvis bollarna dit de skall! Sportytor Gräs är ett vanligt underlag för många sporter utomhus. Kraven på gräsmattorna varierar beroende på sportgren. Gemensamt för dessa ytor är att de skall tåla hårt slitage under hela den snöfria delen av året och att markuppbyggnaden skall ge en god dränering, så att ytan tål tramp utan att packas. Ytorna gödslas för att hålla gräset i god tillväxt och öka slitagetoleransen. På de flesta sportytor görs hjälpsådder och de luftas och dressas. Ytorna skall vara helt fria från "ogräs". Klipphöjden varierar kraftigt. Fotbollsplaner klipps på 3-4 cm och gräset skall tåla slitage från tramp och rivning från nubbarna på fotbollsskor. Golfgreener skall ha en mycket jämn yta och gräset skall vid goda förhållanden tåla att klippas ner till 3-4 mm, beroende på art och sort. Gräset skall tåla hårda nedslag av golfbollar och slitage från spikförsedda golfskor. Golfbanornas fairway och tee (utslagsplats) klipps på allt lägre höjder, 20 till 10 mm beroende på art och sort. På tee utsätts gräset för hårt slitage när golfklubbor slår bort tuvor från mattan. Snabb läkningsförmåga är därför en viktig egenskap. Slitaget på fairway motsvarar mera det som förekommer på en bruksmatta. Bilden till vänster visar en bruksmatta som måste tåla tramp från publik vid utomhuskonserter och andra aktiviteter Bilden till höger visar en extensiv matta som skall hållas klippt och snygg men har ett litet slitage (förutom stigen med packad jord, men det klarar inget gräs). Iv

Den sortprovning som startade 2001 ger en bra bedömning av skottäthet och uthållighet för flera olika typer av "vanliga" gräsytor. Ytterligare information om egenskaper viktiga för sportytor respektive extensiva ytor kan hämtas från andra sortprovningar eller från separata försök. Dagens sortprovning i Sverige och Finland ger en bra allmän beskrivning av hur en sort klarar sig i klippta ytor, se faktaruta sidan 7. Resultaten är främst anpassade till att värdera kvaliteten för bruksmattor och prydnadsmattor men kan även ge intressant information för övriga ytor. Den egenskap som är svårast att utvärdera är övervintringsförmågan. Naturligtvis varierar den mellan olika delar av Sverige men även resultaten från samma lokal kan variera kraftigt mellan olika försöksserier. Detta kan exempelvis bero på om det förekommit tidig barfrost eller inte, om det varit långa perioder under 20 C eller inte, eller om det kommit en köldknäpp efter en mild period på våren då gräset har gått ur sin härdighet. Hur man ska kunna förbättra provningen och beskrivningen av övervintringsförmågan är den fråga som bör prioriteras högst framöver i de nordiska länderna. Andra egenskaper, som skulle kunna vara intressanta att testa i Sverige eller utomlands, är toleransen för lätt slitage och skugga. Det finns också behov av ökad kunskap när det gäller vilka sorter som kan passa att användas i mera extensivt skötta bruksmattor, som klipps kanske en gång per månad och där klippet lämnas kvar. Speciella krav i sportytor Förutom skottäthet och uthållighet är slitagetolerans mycket viktig för sportytor. Denna egenskap testas i speciella försök där sorterna utsätts för olika typer av simulerat slitage. Utformningen av slitageförsöken varierar beroende på vilken sportyta man vill efterlikna. När man tolkar resultat från olika försök är det därför mycket viktigt att vet hur försöken har utförts och när på säsongen slitaget har skett Den vanligaste testmetoden motsvarar slitaget på en fotbollsplan, men den kan även ge information om slitagetoleransen för andra ytor. Klipphöjden är 3-3,5 cm och ytorna utsätts för ett simulerat slitage med hjälp av en dubbförsedd slitagemaskin. Metoden ger ett hårt slitage som både trycker, sliter och river i gräsmattan. En annan form av slitage som ibland testas är slitning av skor utan nubbar, detta görs på lägre klipphöjder runt 10 mm. Den mest extrema sportytan är golfgreenen. Det är framför allt tolerans mot mycket låg klippning på 3-4 mm som testas. Sådana provningar är kostsamma då de måste utföras på en yta med liknande uppbyggnad som en green. Kontinuerliga sortprovningar görs därför på få platser i Europa och USA/Kanada och de görs oftast utan slitage. Ibland klipps försöken på något högre höjd, till exempel 5-6 mm. För närvarande görs inga slitagetester i Sverige. Information om hur olika sorter tål slitage får hämtas framför allt från provningarna i Tyskland, England och Holland. Mer information önskvärd i extensiva ytor Dagens sortprovningar är inte direkt anpassade för ytor som sköts mera extensivt, till exempel ängsytor och vägrenar. De bedömningar av sorternas skottäthet och höjdtillväxt som sker i provningarna kan dock vara användbara i praktiken även för dessa extensiva ytor. Vid testning av slitagetoleransen utsätts gräsytan för simulerat slitage med hjälp av en dubbförsedd slitagemaskin, som ger både horisontellt och vertikalt slitage. V

GRONA FAKTA 4/2002 Här syns effekterna av simulerat slitage som skall motsvara hårt slitage på en fotbollsplan. Testen har utförts på STRI i England. Andra egenskaper, som hur snabbt sorter etablerar sig och binder marken och/eller hur konkurrenskraftiga och aggressiva de är gentemot andra arter, hade varit värdefull information att få fram. Dessa egenskaper är dock svårare att testa i traditionella sortprovningar. Det vore intressant att göra specifika försök där man kunde bedöma vilken variation inom och mellan arter det finns när det gäller dessa egenskaper. Sortlistor sammanfattar Resultaten från sortprovningarna bildar underlag för olika typer av sortlistor. De enklaste formerna av listor är de som fastställer en bestämd kvalitet och anger de sorter som är likvärdiga eller bättre än de krav som satts upp. Kraven kan gälla en eller flera egenskaper. Ett problem med dessa enklare listor är att de inte anger eventuella skillnader som finns mellan de listade sorterna, vilket är en stor nackdel när sorterna används på så olika ytor. En mer nyanserad beskrivning är att sätta upp flera nivåer vilket innebär en typ av "klassifikation" av sorter. Ett exempel är sortlistan som publiceras i Tyskland och den som gjorts i Sverige. En tredje variant av listor är de som redovisar resultat från varje nytt försök där samtliga sorter på listan finns med. Fördelen är att alla sorter testas samtidigt och att sorter provas om flera gånger. Nackdelen är att det kan bli väldigt många sorter vilket kräver stora försök som endast kan utföras på få lokaler. Sports Turf Research Institute (STRI) i England publicerar en sådan lista. Alternativt kan man välja ut de bästa sorterna från tidigare provningar och endast låta dem ingå i nya försök. Det blir då en utvärdering av "toppsorterna", exempel på en sådan lista publiceras av Plantum NL i Holland. Utvärderingoch tolkning beskrivande Hur tolkar man då resultaten från sortprovningarna? Vad innebär egentligen skillnaden mellan skottätheten 6 respektive 7? De som ofta köper gräsfrö har skapat en egen kunskap om kvaliteten hos de vanligaste mätarsorterna som används, och kan därmed dra egna slutsatser. De som behöver hjälp med tolkningen kan vända sig till rådgivare i branschen. Det finns även möjligheten att någon branschorganisation utvärderar resultaten och anger en siffra på lämpligheten för en sort att används i paradmatta, bruksmatta, fotbollsplan osv. Ett exempel på en sådan sammanställning (RSMlista) publiceras i Tyskland av Forschungsgesellschaft Landschaftsentwicklung Landschaftsbau FLL. För villaägarna som anlägger en gräsmatta för första gången är det mycket svårt att välja "rätt" gräsfröblandning. De gör oftast valet utifrån informationen som finns på fröpåsen. Resultaten från sortprovningarna kan då vara ett sätt för fröfirmor att hålla koll på varandras produkter och reagera på om någon "lovar för mycket". Ökat samarbete ger mer information Det är mycket som talar för att samarbete mellan neutrala provningar i olika länder kommer att öka, framför allt när det gäller de kontinuerligt återkommande sortprovningarna. Det gäller därför att skapa en organisationsform som förenklar detta samarbete. Resultaten från provningarna kan då ge en generell beskrivning av grässorterna och deras anpassning till olika klimatförhållanden. Provningarna kan samtidigt kompletteras med olika specialstudier där fler egenskaper testas, som till exempel sorternas tolerans mot olika former av slitage och hur sorterna påverkas av låga klipphöjder eller skugga.

UKUNA I-AK I A 4/2002 Så här går sortprovningen till! Vid sonprovningarna i Alnarp och Rånna sås sorterna ut i parceller på 1,5 x 1,5 m 2 och i 4 upprepningar. Försöken klipps på 3 cm och klippet samlas upp för att det ska vara lättare att bedöma. Mätarsorter är sorter som tidigare testats och vars egenskaper är väl kända. Följande bedömningar görs: Skottäthet Den egenskap som bäst beskriver en grässorts kvalitet i kortklippta ytor är skottätheten. Den kan mätas genom att man räknar antal skott på en viss yta, men då detta är mycket arbetskrävande är det vanligt att man gör en visuell uppskattning av sorternas skottäthet. Med hjälp av mätarsorter, vars täthet är känd, kan man "klassificera" tätheten hos varje sort. Bedömningarna görs varje månad under växtsäsongen i en skala 0 till 9, där 0 = inget kvar av den insådda kan det finnas stora skillnader i sorten, 6 = tät sort och 9 = extremt tät sort. Då skottätheten bland annat beror på hur smala blad gräset har och hur det växer skall en jämförande bedömning endast ske med andra sorter i samma art. Uthållighet Man bedömer uthålligheten som ett mått på sorternas stresstolerans och överlevnadsförmåga i klippta ytor. Bedömningen utgår ifrån hur mycket av det insådda gräset som täcker marken i procent då försöket avslutas. Förutom klipptolerans är övervintringsförmågan den mest avgörande egenskapen för uthålligheten under svenska förhållanden. Bedömning av marktäckning före och efter varje vinter kan ge extra information om hur enskilda vintrar påverkat gräset. För att kunna göra en jämförelse mellan olika försök kan sorterna även här med hjälp av mätarsorter klassificeras i en skala 0 till 9. 0 = inget kvar av den insådda sorten, 9 = bra uthållighet, det mesta kvar av sorten. Under vintern kan sorter gå in i vi7a och tappa färgen, vilket kan bedömas under snöfria perioder. Framför allt denna egenskap mellan olika sorter av ängsgröe. Tolerans mot vinterskador Varje vår bedöms hur mycket skador som är synliga i parcellerna, orsakade av låga temperaturer och/eller utvintringssvampar. Detta kan anges i procent av parcellens yta eller med hjälp av mätarsorter klassificeras i en skala 0 till 9. 0 = inget kvar av den insådda sorten, 9 = mycket bra tolerans, inga synliga skador. Höjdtillväxt Före varje klippning mäts höjden på bladen. Resultaten summeras och anges som tillväxt i mm/säsong. Även här finns mätarsorter och tillväxten kan graderas från extremt låg till mycket hög tillväxt. Sjukdomar De sjukdomar som orsakar störst problem i Sverige är de som förknippas med utvintring, exempelvis snömögel (Microdochium nivale), röd trådklubba (Typhula incarnata) och svart trådklubba (Typhula ishikariensis). Andra sjukdomar som kan bli synliga är rödtrådsjuka (Laetisaridfuciformis), rost (Puccinia ssp.) och gröebrunfläcksjuka (Drechlera poae). I Sverige är variationen mellan olika år ofta så stor att det inte går att dra några slutsatser som kan publiceras. Grönska under olika delar av året Bedömning av grönskan görs under perioder av stress om gräset går i vila till exempel under kalla snöfria perioder under vintern eller varma torra perioder på sommaren. Bedömningarna görs i en skala 0 till 9. 0 = brun eller färglös och 9 = 100 % grön.

KUI I H 4/ZUUZ Gräs från förädling till marknadsfört utsäde Vid en DUS-test bedöms uppförökade och utplanterade plantor av nya sorter. Här bedöms deras karaktärer för att se om de kan skiljas frän tidigare godkända sorter, att de är enhetliga och att plantor från olika generationer är lika. Här en bild från en sådan provning utförd vid Bundessortenamt i Tyskland. Förädling Utgångsmaterialet i förädlingen av en ny sort är insamlade plantor eller plantor sådda från insamlat frö, ofta hämtade från platser som klippts eller betats under en längre tid. Plantorna kan även vara utvalda från äldre sorter. Under förädlingen korsas plantor för att skapa ny variation och för att kombinera värdefulla egenskaper, som exempelvis hög skottäthet, låg tillväxt, god övervintringsförmåga, god slitagetolerans med mera. Bra frösättning är också mycket viktig för att den blivande sorten ska kunna säljas till rimligt pris. Efter flera generationer av bedömningar och urval har eventuellt en ny förbättrad population skapats. Denna uppförökas och det skördade fröet utgör grunden för en ny sort. Sort För att bli godkänd som sort måste populationen genomgå en s.k. DUS-test. Plantorna hos den nya sorten skall vara särskiljbara från tidigare godkända sorter (D = Distinctness), enhetliga (U = Uniformity) och de ska vara lika i flera generationer (S = Stability). Frö sås och på de uppkomna plantorna bedöms blomningstid, färg, tuvfonn, hårighet, strålängd, vipplängd med mera. Den nya sorten måste även ha ett godkänt namn och den får inte ha marknadsförts tidigare. Sortägare Den som framställt en ny växtsort kan genom registrering beviljas växtförädlarrätt, en särskild civilrättslig skyddsform som ger innehavaren ensamrätt att utnyttja sorten. Rätten innebär att ingen utan innehavarens samtycke får utnyttja sorten genom till exempel förökning eller försäljning. Växtförädlarrätten ger innehavaren rätt att ta ut en ekonomisk ersättning (royalty) från den som utnyttjar sorten. Uppförökning Innan en sort kan saluföras måste den uppförökas några generationer för att få ett handelsutsäde som säljs till konsumenten. Försäljningen sker oftast i olika gräsfröblandningar som är sammansatta för att passa bestämda vissa användningsområden. Fröblandningar säljs ofta i förpackningar från 1 kg till 20 kg. Certifierat utsäde Att utsädet som används till uppförökningar är sortäkta kontrolleras i speciella kontrollodlingar av Statens utsädeskontroll (SUK) eller motsvarande organ i annat land. SUK är även ansvarig för att kontrollera att allt utsäde håller uppsatta krav, exempelvis fröets grobarhet och renhet. Föreskrifterna finns angivna i Statens jordbruksverks författningssamlingar. Litteratur Beschreibenden Sortenliste Rasengräser 2000. Landbuch Verlagsgesellschaft mbh, Postfach 160, D-30001 Hannover, Tyskland. Beskrivande sortlista av grönytegräs. Institutionen för växtvetenskap, Trädgårdsväxter på Friland, Sveriges lantbruksuniversitet, Box 44, 230 53 Alnarp. Grasgids 2002. Publicerad av Plantum NL. Arko Sports Media, Postbus 383, NL-3430 AJ Nieuwegein, Holland. Regel Saatgut Mischungen Rasen, RSM 2000. Forschungsgesellschaft Landschaftsentwicklung Landschaftsbau e.v., Colmantstrasse 32, D-53115 Bonn, Tyskland. Turfgrass Seed 2002. STRI, Bingley, West Yorkshire, BD16 1AU, England. Grässorter för villa och koloni. Av Roland Svensson. FAKTA Trädgård-Fritid, nr 41 1999. SLU Publikationsservice, Box 7075, 750 07 Uppsala.