TJÄNSTEUTLÅTANDE 1(5) Sektor arbete, trygghet och omsorg Diarienummer: OAN.2015.118 Datum: 2015-09-03 Administrativ chef Ulrika Johansson E-post: ulrika.johansson@ale.se Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden Översyn av taxor inom funktionshinderverksamheten Kommuner och landsting får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller (8 kap. 3b kommunallagen). För tjänster eller nyttigheter som kommuner eller landsting är skyldiga att tillhandahålla, får de ta ut avgifter bara om det är särskilt föreskrivet. I 3 c finns en bestämmelse om tak för avgiften, den så kallade självkostnadsprincipen: Kommuner och landsting får inte ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen eller landstinget tillhandahåller enligt den så kallade självkostnadsprincipen. Taxor inom funktionshinderverksamheten är delvis antagna av kommunfullmäktige tidigare men ett behov av översyn för likvärdighet och fastställande av taxorna föreligger. Sektor arbete, trygghet och omsorgs beslutsförslag till omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden föreslår kommunfullmäktige att anta förslag till revidering av taxor inom funktionshinderverksamheten enligt förslag 2015-09-02 att gälla från och med 2016-02-01. Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att uppräkning av de taxor inom omsorgs- och arbetsmarknadsnämndens område som enligt beslut ska uppräknas sker den 1 februari varje år enligt aktuellt prisindex. Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden föreslår kommunfullmäktige besluta att kostnaden för resor för boende inom funktionshinderverksamheten följer Skatteverkets bilersättning. Rune Strömberg Tf sektorchef Ulrika Johansson Administrativ chef Beslutsunderlag Tjänsteutlåtande Ulrika Johansson från sektor arbete, trygghet och omsorg 2015-09-03. Taxor inom funktionshinderverksamheten, 2015-09-02 Ärendet expedieras efter beslut till: För vidare hantering Verksamhetschef funktionshinder Enhetschefer funktionshinder Controller sektor ATO Enhetschef Biståndsenheten För kännedom Sektorchef sektor ATO
2(5) Bakgrund Kommuner och landsting får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller (8 kap. 3b kommunallagen). För tjänster eller nyttigheter som kommuner eller landsting är skyldiga att tillhandahålla, får de ta ut avgifter bara om det är särskilt föreskrivet." I 3 c finns en bestämmelse om tak för avgiften, den s.k. självkostnadsprincipen: "Kommuner och landsting får inte ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen eller landstinget tillhandahåller (självkostnaden)." I princip är det bara staten som kan bestämma att enskilda personer ska betala skatt eller avgift till det allmänna. Rätten att besluta om avgifter kan emellertid genom lag eller förordning överlämnas åt exempelvis kommunerna. Ett centralt sådant stadgande om rätt för kommunerna att ta ut avgifter finns i 8 kap. 3b kommunallagen: "Kommuner och landsting får ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För tjänster eller nyttigheter som kommuner eller landsting är skyldiga att tillhandahålla, får de ta ut avgifter bara om det är särskilt föreskrivet." I 3 c finns en bestämmelse om tak för avgiften, den s.k. självkostnadsprincipen: "Kommuner och landsting får inte ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som kommunen eller landstinget tillhandahåller (självkostnaden)." För att en kommun eller ett landsting ska få ta ut avgift för en tjänst eller en nyttighet som de är skyldiga att tillhandahålla, krävs det alltså en särskild föreskrift. Kommunallagens allmänna regler om avgifter har därför kompletterats med specialbestämmelser om avgift på olika områden. Avgiftsbeslut innefattar generellt sett sådana viktiga ekonomiska frågor att de inte är möjliga att delegera från fullmäktige till en nämnd. Fullmäktige måste emellertid inte avgöra avgiftssättningen i varje enskilt fall. Om fullmäktige har antagit riktlinjer för avgiftsuttagen är det möjligt att delegera till en nämnd att bestämma avgiften. Utanför gruppen viktiga ekonomiska frågor kan också falla avgiftsuttag som inte har någon direkt betydelse för kommunalekonomin i stort. Översyn av taxor för sektor arbete, trygghet och omsorg har tidigare gjorts och i samband med det har vissa taxor som faller inom verksamhet funktionshinder setts över. Det finns dock behov av ytterligare översyn för justering och likställighet för brukarna. Verksamheten funktionshinder hanteras inom ramen för socialtjänstlagen (SoL) och lagen om särskilt stöd och service (LSS). Allmänt om avgifter Socialtjänstlagens regler om avgifter I 8 kap. socialtjänstlagen finns bestämmelser om avgifter. Inledningsvis stadgas att stöd- och hjälpinsatser av behandlingskaraktär inte får beläggas med
3(5) avgift. Det finns dock uppräknat ett antal olika insatser som får avgiftsbeläggas. När ett barn genom socialnämndens försorg vårdas i ett annat hem än det egna, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning bidra till kostnaderna enligt vad regeringen föreskriver (8 kap. 1 andra stycket socialtjänstlagen). Ersättningsskyldigheten är beroende av barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Enligt 6 kap. 2 socialtjänstförordningen bestäms skyldigheten efter samma grunder som om det gällde att bestämma återbetalningsskyldighet för var och en av dem enligt 19 kap. socialförsäkringsbalken (SFB). Det belopp som var och en av föräldrarna ska bidra med får dock inte överstiga vad som för varje tid motsvarar underhållsstödsbeloppet enligt 18 kap. 20 SFB. Det beloppet uppgår för närvarande till 1273 kronor. LSS När det gäller frågan om avgifter enligt LSS är en viktig handikappolitisk princip att människor inte ska ha merkostnader på grund av funktionshinder. Det har ansetts angeläget att omfattande stödbehov på grund av funktionshinder inte ska medföra en lägre levnadsstandard än den som gäller för personer som inte har motsvarande behov. Utgångspunkten är därför att stöd och service som ges enligt LSS ska vara avgiftsfria. Det är, enligt 21 LSS, bara i de situationer som anges i 18 20 LSS som avgifter får tas ut. I andra fall än som anges i dessa paragrafer får avgifter eller ersättning för kostnader inte tas ut för insatser enligt LSS. LSS-insatser som kan föranleda avgift En allmän överblick över de situationer där avgifter enligt 18 20 LSS får tas ut innebär följande. För bostad, fritidsverksamhet och kulturella aktiviteter får skäliga avgifter tas ut när den enskilde har egna inkomster. Avgifter får således tas ut av dem som uppbär hel ålderspension eller hel garantipension eller hel sjukersättning eller hel aktivitetsersättning enligt SFB eller som har annan inkomst av motsvarande storlek. Den som har en kombination av olika slags inkomster, som sammantaget kan sägas motsvara de nämnda inkomsterna, omfattas också av bestämmelsen. De avgifter som tas ut måste vara skäliga och de får inte överstiga kommunens självkostnader. Kommunen ska se till att den enskilde får behålla tillräckliga medel för sina personliga behov, t.ex. mat, kläder, tandvård, fritid och semester. Det måste också beaktas att den enskilde genom insatser enligt LSS ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. Kostnad för boende enligt LSS Regleringen i LSS möjliggör i många fall att ett särskilt boende organiseras som ett vanligt hyresförhållande, och att reglerna om kommunalt bostadstillägg tillämpas. Boendets rättsliga grund, i form av en rättighet i LSS, och de begränsningar i avgiftshänseende som finns innebär dock vissa rättsliga skillnader gentemot vanliga hyresförhållanden. Enligt den tidigare gällande omsorgslagen fick landstinget ta ut en skälig avgift för bostad och matkostnader av utvecklingsstörda som bodde i t.ex. gruppbostad och hade inkomst av t.ex. pension. Den avgiften fick per månad uppgå till högst tio procent av basbeloppet. Någon sådan beloppsbegränsning gäller inte för bostad med särskild service enligt LSS. Avgiften måste dock, som ovan nämnts, vara skälig och den får inte överstiga kommunens självkostnader. Kostnader för mat Den som har bostad enligt LSS får själv ansvara för sina matkostnader. Avgift för måltid som serveras i anslutning till en insats kan tas ut. Avgiften bör vara skälig och inte överstiga kommunens självkostnad. Kostnad för fritidsaktiviteter och kulturella aktiviteter
4(5) Vid deltagande i fritidsaktiviteter och kulturella aktiviteter bör den enskilde svara för sina egna kostnader, men inte ha kostnader för den eventuella följeslagare som behövs för att kunna genomföra aktiviteten. Föräldrars ansvar för barns omvårdnadskostnader Om någon som är under 18 år får omvårdnad i ett annat hem än det egna med stöd av LSS, är föräldrarna skyldiga att i skälig utsträckning bidra till kommunens kostnader för omvårdnaden. Föräldrar till barn och ungdomar under 18 år som får omvårdnad i familjehem eller i bostad med särskild service (t.ex. korttidshem) får således, på motsvarande sätt som gäller enligt socialtjänstlagen, i skälig utsträckning betala för t.ex. barnets kläder, mat och fritidsverksamhet. Kommunen har i sådant fall rätt att uppbära underhållsbidrag som avser barnet. Även i denna situation gäller en begränsning för avgiftsuttaget som utgår från tanken att den enskilde genom insatserna ska tillförsäkras goda levnadsvillkor. Därav följer att avgiften inte får sättas så att den blir för betungande. Huvudmannen måste även ta hänsyn till att den enskilde har tillräckliga medel för t.ex. erforderlig tandvård, tillgång till fritidsmöjligheter och semester. Sektorns förslag till justering I Ale kommun debiteras sedan tidigare taxor inom funktionshinderverksamheten vilket beskrivs enligt nedan. En beräkning av föräldrars betalningsförmåga för placerade barn utförs och detta är antaget av kommunfullmäktige sedan tidigare. Samtliga taxor inom funktionshinderverksamheten föreslås i fortsättningen bli indexuppräknade enligt OPI. Läger, familjehem/stödfamilj och korttidsboende Inom verksamheten funktionshinder debiteras avgift för mat vid vistelse på lägerverksamhet, familjehem/stödfamilj eller korttidsboende. Utöver det har nämnden vid vistelse på läger och korttidsverksamhet för barn/ungdomar tagit ut avgifter för resor till aktiviteter under själva vistelsen samt kostnad för biobesök. För resor till vistelsen eller från vistelsen samt för övriga aktiviteter har ingen avgift tagits ut. Debiteringsmodellen är tidskrävande och administrativt kostsamt i förhållande till de summor det handlar om och en förenkling föreslås därför genom att en summa debiteras för där samtliga måltider ingår. Här föreslås också att kostnaden för resor och aktiviteter slås ihop med kostnaden för maten och inte debiteras separat gällande läger och korttidsvistelse. Detta gäller om personen är under 21 år. För personer som valt att inte äta samtliga måltider kan kostnaden för mat bli något högre men samtidigt ingår kostnader för resor och mat vilket tidigare debiterats separat så för den enskilde borde ingen större skillnad märkas. Kostnad idag om alla måltider äts: 0-6 år 46 kr 7-15 år 58 kr 16-20 år 78 kr 21-94 kr Den nya taxan som föreslås gälla delas upp i två olika taxor, där en taxa gäller korttidsboende/familjehem/stödfamilj/läger och en taxa gäller korttidsvistelse för skolungdom istället för som tidigare utgå från samma taxa. För förslag på ny taxa för korttidsboende och korttidsvistelse för skolungdom, se bilaga "Taxor inom funktionshinderverksamheten".
5(5) Resor Idag har de flesta boenden inom funktionshinderverksamheten en avgift för resor med bil eller minibuss som boendet tillhandahåller. Det ser dock lite olika ut och för att likställighetsprincipen ska gälla föreslås en enhetlig taxa som samtliga boende debiterar de boende för att resa med bil eller buss som boendet tillhandahåller. En taxa föreslås införas som fastställs till Skatteverkets bilersättning vilken för närvarande uppgår till 18,50 kr. Omvärldsanalys Vid förslag till nya taxor har Kungälvs kommun taxor använts och en omvärldsanalys har gjorts av likvärdiga kommuner i regionen. I denna jämförelse har befunnit att de taxor som Kungälv har och som nu föreslås gälla i Ale ligger är rimliga. Samråd/samverkan Samråd har skett med verksamhetschefer inom funktionshinderverksamheten, avgiftshandläggare på enheten för administration och service samt controller inom sektor ATO. En omvärldsanalys har gjorts genom nätverksutbyte med andra kranskommuner till Göteborg inom regionen. Ekonomisk bedömning/konsekvens För sektor arbete, trygghet och omsorg är den ekonomiska bedömningen att förslaget inte har någon betydande ekonomisk konsekvens. Förslaget handlar om att justera taxorna, underlätta administration och fastställa taxorna i kommunfullmäktige. Barnperspektivet För barn inom verksamheten borde inte några negativa konsekvenser märkas då det handlar om att justera avgifterna och det är barnens vårdnadshavare som står för kostnaden. Funktionshinderperspektivet Detta perspektiv har funnits med under hela utredningen och lagstiftningarna socialtjänstlagen och lagen om särskilt stöd och service har beaktats. Ärendets kommunikationsbehov Beslutet påverkar de som är placerade eller på annat sätt får insatser inom verksamheten. Det bör därför kommuniceras på lika sätt, vid nya placeringar av biståndsbedömare som har en skyldighet att upplysa om avgiften och vid pågående placeringar genom ansvarig enhetschef. Informationen bör lämnas både muntligt och skriftligt. Sektorns bedömning Förslaget handlar om att justera taxorna, underlätta administration och fastställa taxorna i kommunfullmäktige. Sektor arbete, trygghet och omsorg föreslår Omsorgs- och arbetsmarknadsnämnden att föreslå kommunfullmäktige att anta förslag till fastställande av nya taxor enligt förslag 2015-09-02 att gälla från och med 2016-02-01.