B E R Ä T T E L S E OM H Å L L Ö

1 B E R Ä T T E L S E OM H Å L L Ö -FYRPLATS OCH SEMESTERPARADIS- Författad: av Bertil Abrahamsson Bohusläns geologiska historia sträcker sig mycket långt tillbaka i tiden. Den äldsta gnejsberggrunden dateras till drygt 1,3 miljarder år.. De stora sprickdalarna i landskapet jämte fjordarna är också från denna tid. Mycket annat av formgivningen är ungt geologiskt sett beroende på att landet under de senaste 2-3 miljoner åren tillbaka var täckt av landis i olika upplagor. För 900 milj. år sedan välvde graniten upp ur gnejsmassan. Denna bergart finns i Bohuslän från Gullmarsfjordens norra sida och upp till Idefjorden och delvis i detta närområde av Norge. Den sista landisen försvann för c:a 12.500 år sedan och har ristat de konturer som våra blankslipade hällar visar. Vid strandkanten har också havet medverkat till detta. Just Hållö med omgivande skärgård är mycket intressant ur geologisk synpunkt. Hållö är belägen i yttersta kustbandet i riktning SSV från Smögen och är störst i den arkipelag av öar, ej ägda av Kronan, som dåvarande Smögens kommun köpte från Kungl. och Hvitfeldtska Stipendieinrättningen år 1970. Priset totalt uppgick till 25.000:--- Öns granitberggrund innehåller smärre inslag av gnejs. Inlandsisens verksamhet, har som tidigare nämnts, skapat många glacialskulpturer som skärtråg, ovaltråg, rännor och jättegrytor. Hållö lär vara den lokal på bohuskusten som kan redovisa flest antal av olika förekommande hällskulpturer. Det har skett en tänjning av graniten, man kan på flera ställen på ön uppmärksamma djupa klyftor som är under 1 meter breda men ända upp till 15 meter djupa. Dessa karakteristiska spricksystem går i riktning öst - väst. Jordavlagringar är det ganska ont om, finns mest i skrevor samt i några flacka partier med myr- och ängsvegetation. Vid det s.k. Kålhagshuvudet på öns nordvästra del finns den välkända Slätte hälla, ännu ett skulpturverk av inlandsisen som är magnifikt att skåda. Att ön varit intressant för människan genom tiderna kan fornlämningar i form av hällristningar (solhjul) och gravrösen vittna om. Det lär finnas omkring 360 olika växtarter på ön. Jordmånen är kalkrik genom ymnig förekomst av skalkalk och många blommor och örter gillar detta. Ljunghed och kråkrished kännetecknar vegetationen i sprickor och skrevor. Det finns förekomst av bohusfetknopp, stor fetknopp och 1

2 grusbräcka. Andra kända arter är gulmåra, rödklint, vildvin, blodnäva, sandlök och backlök. Vid och på vattensamlingarna växer ett flertal arter av vass. Även näckrosor,som trivs här, tillför ön en hänförande prydnad på flera vattenspeglar. Arkipelagen hyser många häckande fågelarter tillhörig kategorin vadare; rödbena, strandpipare, strandskata och tofsvipa samt sjöfåglar som fiskmås, skrattmås, flera olika trutarter samt fisktärna. Labben har haft bo härute sen många år liksom olika falkar och uvar. Tyvärr har vildminken smugit sig in i faunan och utgör ett hot mot de häckande och ruvande fåglarna. På olika sätt söker man decimera denna art då den inte hör hemma i skärgårdens livsbetingelser. På Hållös sydsida finns en byggnad som kan rymma ett antal ornitologer som vill studera fågellivet runt ön. Hållö med omgivande skärgård är av stort värde för friluftslivet genom utmärkta naturhamnar och goda möjligheter till bad och fiske från klipporna. Dagligen under sommarperioden vistas härute flera hundra människor som njuter av en underbar och överväldigande natur. Hållö och dess närliggande öar har genom århundraden också tagits i anspråk för att trygga sjöfarten längs kusten. Under slutet av 1600-talet uppfördes på den västerut belägna grannön Sälö ett känningsmärke i form av en Båk. Denna var byggd av trä och 20 meter hög. Kunde observeras av fartyg till sjöss endast under den ljusa tiden av dygnet och var därmed ingen färdledare under mörker. Under 1500-1600-talen var Hållö en så kallad uthamn fartygen ankrade där upp i lä när mörkret inträdde eller när hårt väder krävde skydd. Danmark, som Bohuslän tillhörde fram till år 1658 var en stark sjöfartsnation som också var tidig med att bygga fyrar till sjöfartens tjänst. De första fyrar som tillkom var koleldade och ofta s.k. vippfyrar. Danske kungen Fredrik II gav år 1560 befallning om att fyrar skulle byggas på Skagen, Kullen och Anholt. Fyren på Nidingen byggdes av danskarna år 1624 och övergick till Sverige efter freden i Brömsebro år 1645 tillsammans med Falsterbo och Kullen. De är därmed de äldsta fyrarna i landet. Fyrarna längs bohuskusten kom till först efter det Bohuslän blivit svenskt år 1658. Den första i raden tillkom på Carlstens fästning på Marstrand, uppbyggd i tornet år 1781. Sedan dröjde det ända till 1841 innan en fyr byggdes upp på ön Vinga för att komplettera den 2

3 båk som funnits där sedan 1608. År 1842 kom Hållö fyr att uppföras efter det att en båk sedan sent 1600-tal funnits på grannön Sälö. Sedermera under en period på 1850-talet byggdes fyrar på Hamneskär (Pater Noster), Måseskär, Väderöbod och två fyrtorn på Nordkoster. Efter några år blev fyrarna på Nordkoster utbytta mot två fyrar på ön Ursholmen. Klagomål inkom bl.a. från Norge att de var felplacerade och orsakade haverier. Det uttrycktes att förväxlingar skedde med stjärnorna på himmelen. Hållö fyr byggdes av sten utkilad på ön och det är en stabil koloss som inga stormar biter på. Från början byggdes lanterninen direkt på stenfyrens tak. Det skulle dock visa sig att en tillbyggnad på höjden fick göras då ljuset bl.a. skymdes av grannön Sälö. Denna förhöjning i form av en 5 m. hög järnkon tillkom år 1868 och formade därmed om fyrens utseende. Som bränsle till fyren användes rovolja och sex vekar utgjorde ljuslågan under de första fem decennierna. När fotogen år 1897 kommer att nyttjas blir ljuset starkare men först när en modern luxbrännare av franskt fabrikat installeras år 1907 blir ljuset fullt acceptabelt för de sjöfarande och kunde ses långt ut till havs, ända upp till 21 distansminuter vilket motsvarar c:a 40.000 meter. Sista steget tillkom år 1948 då fyren blev elektrifierad, vilket innebar större säkerhet för personalen och förbättrade villkor i deras ansvarsfulla arbete. Fyrbyggnaden är vitkalkad och den tillbyggda järnkonen är rödmålad. Lanterninen, gjuten i brons är tillverkad i Frankrike och försedd med vattenutkastare utförda som lejonhuvuden. En konstnärlig utsmyckning! Ibland rådde dock förhållanden som inte ljuset från fyren klarade av, nämligen dimma och då måste sjöfarten varnas på annat sätt. Under 1800- talets senare hälft tillkom vid landets fyrplatser en mistsignalstation som utfördes genom att fyrpersonalen klämtade i en mistklocka eller som på Hållö, en s.k. framladdningskanon som sköt varningsskott om fartygen kom för nära fyrplatsen eller höll felaktig kurs. År 1894 fick Hållö en sådan kanon installerad. Ofta hände tillbud vid dessa skjutningar, ljudet var så kraftigt att fönstren i fyren sprack sönder. Efterhand ersattes dessa vådliga och ytterst riskfyllda kanonader med knallsignaler till vilket krut användes. Alldeles intill fyren finns än idag rester av en husgrund där krutet förvarades i en mindre byggnad. Den första elektriska mistapparaten i landet installerades på Hållö år 1928. Det var en s.k. nautofon som bölade kraftigt och därmed gav varning åt sjöfarten att hålla från land. En av de första meterologiska stationerna i vårt land byggdes upp på Hållö år 1850. Här mättes vattenstånd i havet, vindriktning och temperaturen 4 gånger 3

4 om dygnet. Rapporterna lämnades till Kungl. Vetenskapsakademin som var ytterst ansvarig för dessa mätningar som fyrmästaren utförde. Sjöfarten var under 1700 och 1800- talen rätt omfattande med både inhemsk som utrikes handel. Seglande fartyg skötte transporterna. Hårda vindar med stormar, dimma och snötjocka som medförde dålig sikt, innebar ständiga hot och många fartyg kom för nära kusten, bröts ned och besättningarna förolyckades ofta då lokalbefolkningen hade små möjligheter att komma till undsättning. Bohuskusten var under denna tid, med hänsyn till alla förlisningar, en skeppskyrkogård. Krav ställdes på myndigheterna att uppföra fyrar för att ge de sjöfarande bättre betingelser vid färd längs kusten. Som tidigare redogjorts för, så tillkom också många fyrar under två decennier i mitten av 1800-talet. Sveriges Riksdag hade dock föga förståelse för behovet av livräddningsutrustning på strategiska platser. Flera framställningar härom avslogs. Inte förrän en våldsam orkan som ägde rum år 1863 hade kulminerat och 136 fartyg längs västkusten hade havererat och många sjömän förolyckats, kom det efterlängtade beskedet från huvudstaden; bygg upp livräddningsstationer och utrusta dessa. Så kom Smögen att bli plats för en livräddningsstation. Den togs i bruk år 1866 och kom att tjäna de sjöfarande fram till år 1919 då den drogs in. Under dessa år bärgade livbåten och dess besättning många människor i utsatta lägen och minst 69 personer från en säker död. En bragd av dessa frivilliga mannar, främst lotsar och fiskare, som med sitt eget liv som insats ställde upp för sina medmänniskor! Skötseln av en fyrplats och den ständiga bevakningen av vad som föregick på havet krävde personal och för deras skull uppfördes bostäder på Hållö. Det gällde att se till att de som verkade härute med sina familjer kunde leva ett så normalt liv som möjligt. Den förste fyrmästaren, Christopher Busck, byggde själv sin fyrmästarbostad år 1842 samtidigt med fyrens tillkomst, medan staten byggde det andra huset för fyrvaktare och fyrbiträden. År 1868 revs fyrmästarhuset, det var då i dåligt skick och en ny byggnad uppfördes av staten på samma grund. Efter fyren Klövskärs nedläggning år 1936 (belägen c:a 5 sjömil i riktning norrut) fick Hållö även ett tredje bostadshus att nyttjas av fyrbiträden, vikarier och andra anställda i dåvarande Lotsverkets tjänst. Fyrbetjäningen bestod av ett flertal familjer vilket medförde en gemensam stor barnaskara på ön. Lotsverket var noga med att dessa barn skulle få undervisning och ordnade med att ambulerande lärare fick tjänstgöra på landets fyrplatser. Så även på Hållö där också lotsarnas barn från fick deltaga. Skolan 4

5 var igång c:a 75 dagar om året och barnen fick kristendomsundervisning, geografikunskap, lära sig räkna mm. Det kan i sammanhanget tilläggas att skola för andra barn i Smögen kom igång ett tiotal år senare. Den livsform som en gång fanns på Hållö och andra fyrplatser runt vår långa kust var unik och kommer aldrig tillbaka. Den moderna tekniken gör att människornas dagliga insatser på fyrplatserna ej längre är nödvändig. Idag sköts fyren med automatik av Sjöfartsverket. Fyrtornet förklarades redan år 1935 som byggnadsminne och övrig bebyggelse nyttjas numera som sommarbostäder för verkets personal. En synnerligen välkommen reparation av dessa kulturbyggnader pågår. På sydsidan av ön uppfördes åren 1923 en byggnad av Kungl. Telegrafstyrelsen med avsikt att tjäna såväl som station och bostad för telegrafistpersonal. Anledningen var att sjöfarten efterfrågade möjligheten att kunna få nödvändig lägesangivning genom pejling när mörker, storm och dimma rådde. Denna radiotrafik, som kom att betyda en stor förbättring för de sjöfarande, förekom fram till andra världskrigets utbrott år 1939 då försvarsmakten tog över stationen för sin militära bevakningspersonal. Efter krigsslutet 1945 hade tekniken gått framåt och dessa signaler kunde nu automatiskt sändas ut i etern. En mast med sändare tillkom och därmed blev personalen överflödig. Försvarsmakten tog nu över huset och nyttjade detsamma under efterkrigstiden på 1950/60- talet. De sista 30 åren har huset ej längre varit intressant för försvaret och därmed saknat nödvändigt omseende och underhåll. Byggnaden hade delvis fått förfalla. Genom samverkan mellan Sotenäs kommun och Idéella föreningen Utpost Hållö kunde byggnaden förvärvas från staten. Den har genomgått en stor reparation och tillbyggnad och utgör idag ett intressant turistobjekt som vandrarhem med övernattning. Ytterligare logementsbyggnader har tillkommit. Denna omvandling har kunnat ske genom insatser från offentliga myndigheter, EU, privata stiftelser, företag och ett stort idéellt arbete från föreningens medlemmar. Under sommaren upprätthåller föreningen också en servering av kaffe, våfflor, smörgåsar, läsk, glass mm. för de turister och kommuninvånare som gästar ön. Stenindustrin hade en gång ett gott öga till Hållö. Intresse fanns, bl.a. från stenbolaget Kullgrens Enka, med hemort på ön Bohus-Malmön, att bland dessa vackra granitklippor anlägga stenbrott och utvinna sten till husgrunder. Lyckligtvis motverkades denna begäran av företrädare för 5

6 fyrväsendet. Evert Taube, som ofta gästade Hållö hade också delaktighet och påverkan på detta beslut att skona Hållö från denna exploatering. Även tragiska händelser kan berättas från den tid när fyren var bemannad. År 1850, strax för julhelgen, skulle en hushållerska och en fyrdräng segla in till Smögen för att köpa mat och övrig proviant. Med sig i båten hade de en 10-årig gosse, son till fyrvaktaren på ön. När de inte återkom vid avtalad tid började man spana efter båten och fann då densamma fast på ett grund. På båtens aktertoft satt hushållerskan död och knäböjd på durken med knäppta händer befanns även pojken död, båda ihjälfrusna. Drängen hittades först fram på våren följande år då kroppen flöt upp. Han hade fallit i sjön och drunknat i samband med grundstötningen. En sorgesam och dramatisk händelse som påminde om de faror som fyrpersonal och dess familjer ständigt var utsatta för när de skulle över sjön. Även under krigsåren har Hållö spelat en viktig roll. Mitt under brinnande krig i oktober månad 1943 störtar ett svenskt kurirplan, typ Douglas DC 3, med namnet Gripen vid Kålhagen på västra delen av ön. Sverige hade i hemlighet en flygförbindelse med England som gick mellan Bromma vid Stockholm och Aberdeen i Skottland. Hållö var en riktpunkt vid avfärd eller ankomst till Sverige. Tyskarna hade via spioner fått vetskap om dessa flygningar och attackerade Gripen när planet var på väg till Sverige strax utanför nationalitetsgränsen i höjd med Fjällbacka. Planet blev svårt skadat men flygkapten Schollin, som väl kände Hållö efter ett flertal sommarsemestrar på Smögen, försökte ta sig Hållö för att nödlanda på vattnet i området. Tyvärr lyckades inte detta utan Gripen med femton personer ombord störtade direkt in i berget på nordvästra sidan av ön. Tretton personer omkom, två klarade sig som genom ett mirakel. Det var navigatören i besättningen och en sjöman som hade avmönstrat i England. Ännu minns den äldre befolkningen vid kusten denna tragiska händelse. Under vissa perioder när 2:a världskriget pågick var fyren nedsläckt för att svenska kusten ej skulle uppmärksammas så tydligt av de stridande. Den svenska marinen hade minerat vid tremilsgränsen för att motverka otillbörligt intrång på svenskt vatten. Många minor slet sig under stormar och explosioner hördes ständigt när minorna stötte emot skären. Författaren och estradören Evert Taube och hans syskon var genom sin far en av fyrmästarsläkterna här på kusten och när de besökte Hållö var de inkvarte-rade hos sin morbror, fyrmästaren Edvin Jakobsson och hans 6

7 familj. Härute fick Evert inspiration till många av sin visor och ballader, bl.a. så handlar balladen om Blue Bird av Hull om en händelse som han målat fram efter intervjuer med bl.a. fiskaren Samuel Frisk, en känd smögenprofil från den tiden. En tragedi som drabbade familjen Taube inträffade på Hållö den 7 dec. 1906. Under en fisketur västerut från ön drunknade brodern Gerhard Fredrik, 20 år gammal, tillsammans med fyrvaktaren och fyrbiträdet. Samtliga tre tog havet hand om. Denna tragiska händelse gjorde säkerligen ett djupt intryck på Evert och i hans skildring om Blue Birds ödesdigra strandning har nog broderns tragiska frånfälle vävts in. Evert bodde för övrigt också en tid på Smögen som inneboende hos familjen Eduard och Axelina Stranne och kom alltid tillbaka till denna ö vid sina segelfärder längs västkusten. I sina böcker har han skildrat denna del av Bohuslän ur många olika positiva perspektiv. Hållö och omgivande skärgård är sedan år 1975 naturreservat. Det är förbjudet att här göra upp eldar utom i de speciella grillar som är utsatta vid vissa platser. Det är ej tillåtet att campa och att ta med sig växter hem. Västkuststiftelsen ansvarar för sophämtning med hjälp av Utpost Hållö och utövar också tillsyn av reservatet. Sotenäs kommun sköter utsättning av badtrappor och annan utrustning till fromma för badlivet som är påtagligt i detta friska, salta hav som omger denna skärgård. Hållö Vänner är ett sällskap av såväl sommargäster som ortsbor och enligt stadgar skall stimulera medlemmarnas intresse för öns natur och historia och med bevarande av Hållös särart verka för goda möjligheter att utnyttja ön som bad- och rekreationsplats. Hållö Kapell har fått ekonomiskt värdefullt stöd av denna förening vid sin uppbyggnad. Upplysningstavlor om Hållös historia mm finns utplacerade. Vänföreningen firar 2010 sin 20-åriga tillvaro. Smögen har på nytt fått förtroendet att vara en bas för livräddning. Räddningsstation Smögen tillkom år 2002 och har två moderna fartyg till sitt förfogande. Det är Rescue O Bohlins Byggnads AB, donerad av O. Bohlin AB, Göteborg, samt Rescue Rotary, donerad av Rotary. Stationen drivs helt av idéella insatser. En Rescue Runner, ( modifierad vattenskoter med jet-drift), har som gåva lämnats till stationen av makarna Karin och Sixten Söderberg, Smögen. Samtliga utgör en välbehövlig insatsförstärk-ning inom detta intensiva trafikområde av Skagerak. Den 21 juni år 2009 invigdes ett ekumeniskt kapell på Hållö som inrymdes i ett ombyggt och förändrat maskinhus som under många år tjänstgjort som en reservstation för fyren om den ordinarie strömtillgången på elnätet skulle utebli 7

8 av någon anledning. Maskinhuset hade stått oanvänt i ett stort antal år och intresse förelåg att kunna förvärva byggnaden och göra om den till ett kapell härute på denna fantastiska skärgårdsö. En förening bildades med medlemmar från Svenska kyrkan på Smögen, Smögens Missionsförsamling och vandrarhemmet Utpost Hållö för att söka förvärva densamma. Sjöfartsverket och den nybildade föreningen Hållö Kapellförening kom överens och Riksantikvarieämbetet gav sitt tillstånd till att lokalen ifråga fick omändras till sitt nya ändamål. Därmed har Hållö fått ännu en attraktion till de föregående och här sker nu varje sommar vigslar och barndop samt gudstjänster i en stor omfattning. Den stora glasväggen mot västerhavet är imponerande, landets mest levande altartavla som någon uttryckte sig vid ett besök. Här kan man även finna en plats för meditation och eftertanke om livet. Kapellet är år 2010 nominerat och har gått till final när det gäller det främsta landsbygdsprojektet i landet. Den 23 november 2010 avgörs detta i huvudstaden. Hållö fyr genomgår nu en stor översyn som kräver omfattande reparation vilken i maj månad 2010 har startat upp till en beräknad kostnad av 2,5 milj. kronor vilket Sjöfartsverket ansvarar för. Riksantikvarieämbetet har hemställt att Regeringen fastställer ett förslag till utökning av byggnadsminnet Hållö fyrplats. Därmed kan vi alla hoppas att Hållö får fortsatta möjligheter att vara den centrala punkten i den yttersta skärgården i mellersta Bohuslän! Den 15 maj 2010 bildades ytterligare en förening till fromma för Hållö. Det var Hållö Fyr föreningen för dess bevarande och framtida tillgänglighet som har tagit till sin uppgift att ha nära kontakt med Sjöfartsverket och att kunna visa upp fyren för besökare till ön, som det fina kulturarv vi gemensamt har att vårda. Navigeringstekniken går starkt framåt. Idag är positionsbestämmelserna för fartygen mycket underlättade genom tillkomsten av GPS och andra moderna navigationsinstrument. Genom att även använda racon, det vill säga radar, så minskas fyrarnas betydelse för sjöfarten. Men fortfarande står fyrtornet på Hållö verksamt kvar som en lysande symbol för trygghet och säkerhet och som ett bastant minne från en tidsepok då sjömän alltid hade att frukta för sitt liv vid detta landskaps klippiga kust. Hållö är en pärla i det bohuslänska kustbandet, som hälsar oss nutida människor välkomna till en behagfull vistelse i en säregen, genuin miljö. Känn Er alla välkomna men uppträd varsamt i den ömtåliga naturen! Uppgifterna om Hållö sammanställda 2010-07-29 berhållö.doc 8