I STOCKHOLM 2015-06-16 Meddelad i Stockholm Mål nr UM 7816-14 1 KLAGANDE Migrationsverket MOTPART ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Förvaltningsrätten i Malmö; migrationsdomstolens dom den 29 september 2014 i mål nr UM 3127-14 (Migrationsverkets ärende nr ) SAKEN Svenskt medborgarskap MIGRATIONSÖVERSTOLENS AVGÖRANDE avslår överklagandet. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg 5 08-561 690 00 08-14 98 89 måndag fredag 103 17 Stockholm E-post: kammarrattenistockholm@dom.se 08:00-16:00
2 BAKGRUND, medborgare i Ryssland, ansökte i april 2014 om svenskt medborgarskap. Migrationsverket beslutade den 4 juni 2014 att avslå hennes ansökan och angav som skäl för sitt beslut bl.a. följande. För att få svenskt medborgarskap måste man ha hemvist i Sverige sedan fem år vid tidpunkten för Migrationsverkets beslut. Det kan vara tillräckligt med tre års hemvist om man är gift eller sambo med en svensk medborgare sedan minst två år. folkbokfördes i Sverige den 21 juli 2010 sedan hon beviljats permanent uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin make, som var svensk medborgare. Maken avled den 30 december 2012. Hon har inte haft hemvist i Sverige i fem år. Hon hade inte heller haft tre års hemvist i landet när hennes make avled. Det finns därför inte skäl att göra undantag från kravet på fem års hemvist. överklagade beslutet till migrationsdomstolen som i den nu överklagade domen biföll hennes talan och beviljade henne svenskt medborgarskap. Av domskälen framgår bl.a. följande. Bedömningen av frågan om svenskt medborgarskap ska utgå från de förhållanden som råder vid prövningstillfället. får räkna hemvist från den 21 juli 2010. Hon uppfyller därmed inte kravet på fem års hemvist i Sverige. Frågan är då om det finns skäl att göra undantag från detta krav. En vanligt förekommande dispens från hemvistkravet är då en utomnordisk medborgare, som är gift eller sambo med en svensk medborgare, beviljas svenskt medborgarskap efter tre års hemvist om äktenskapet eller samboförhållandet varat i minst två år. Syftet med hemvistkravet är att sökanden ska ha hunnit få viss kännedom om svenska förhållanden innan han eller hon upptas till svensk medborgare. Giftermål med en svensk medborgare bidrar i allmänhet till en ökad kännedom om svenska förhållanden och ger normalt en snabbare anknytning till Sverige. Om en snabbare anknytning till Sverige antas uppkomma genom äktenskap eller samboförhållande med en svensk medborgare måste sådan anknytning naturligtvis kunna uppnås oavsett när under sökandens hemvisttid i Sverige
3 förhållandet inletts, allt under förutsättning att sammanboendet varat minst två år. Äktenskapet mellan var svensk medborgare, har ostridigt varat i mer än två år. och hennes tidigare make, som har numera haft hemvist i Sverige i drygt fyra år. Det finns därför förutsättningar att medge henne undantag från kravet på fem års hemvist. YRKANDEN M.M. Migrationsverket yrkar att ska fastställa verkets beslut den 4 juni 2014 och anför bl.a. följande. För att beviljas svenskt medborgarskap krävs som huvudregel en hemvisttid på fem år. Med hemvist menas en faktisk och stadigvarande vistelse med tillstånd för bosättning. Enligt rättspraxis och motivuttalanden utgör ett upplöst äktenskap skäl för dispens från hemvistvillkoret endast i de fall då äktenskapet varat i två år och sökanden vid tidpunkten för äktenskapets upplösning haft hemvist i landet i tre år, den s.k. 3+2-regeln. hemvisttid räknas från den 21 juli 2010 då hon kom till Sverige. Hennes make avled den 30 december 2012. Hon hade alltså inte haft tre års hemvist i Sverige när hennes make avled och äktenskapet därmed upplöstes. När hon uppnått tre års hemvist i Sverige hade hennes äktenskap inte bestått sedan två år. ska därför inte beviljas dispens från hemvistvillkoret. har förelagts att yttra sig över Migrationsverkets överklagande men har inte hörts av. SKÄLEN FÖR AVGÖRANDET 1. Tillämpliga bestämmelser m.m. I 11 lagen (2001:82) om svenskt medborgarskap (medborgarskapslagen) uppställs ett antal villkor som ska vara uppfyllda för att en utlänning efter ansökan ska kunna beviljas svenskt medborgarskap (naturaliseras). I fråga om vad som i bestämmelsen benämns som övriga utlänningar alltså
4 personer som inte är nordiska medborgare, statslösa eller att bedöma som flyktingar är ett av villkoren att den sökande har hemvist i Sverige sedan fem år (11 4 c samma lag; det s.k. hemvistkravet). Hemvist i medborgarskapslagens mening avser faktiskt boende i Sverige med avsikt att stanna i landet stadigt. Något krav på folkbokföring eller minsta tid för vistelsen ställs inte upp men det förutsätts att vistelsen är legal (se MIG 2013:22). En sökande får under vissa förutsättningar naturaliseras trots att hemvistkravet inte är uppfyllt. Dispens från hemvistkravet kan beviljas bl.a. om sökanden är gift eller sambo med en svensk medborgare (12 första stycket 2 medborgarskapslagen) eller om det annars finns särskilda skäl till det (12 första stycket 3 samma lag). Möjligheten till dispens för en person som är gift med en svensk medborgare infördes genom 1950 års lag om svenskt medborgarskap (se prop. 1950:217 s. 36 och 86). Detta skedde i samband med avskaffandet av den tidigare regeln om att en utländsk kvinna som gifte sig med en svensk medborgare automatiskt fick svenskt medborgarskap. Intresset av familjens enhet i medborgarskapshänseende utgjorde ett av motiven till införandet av dispensregeln. Genom ökade möjligheter till naturalisation ansågs eventuella olägenheter av att makar fick olika medborgarskap motverkas. Vid införandet av dispensmöjligheten ifrågasattes lagtextens utformning, eftersom den inte medgav dispens för en utländsk kvinna som gift sig med en svensk man men blivit änka innan hon naturaliserats. Första lagutskottet anförde (1LU 1950:27 s. 34 f.) att humanitära skäl i ett sådant fall uppenbarligen krävde att undantag från de allmänna naturalisationsvillkoren medgavs. Utskottet ansåg dock inte att det var påkallat att ändra lagtexten med tanke på dessa mycket få fall. Frågan om upplösta äktenskap kan utgöra grund för dispens från hemvistkravet har även berörts i andra sammanhang (se Ds A 1986:6 s. 154) med innebörden att naturalisation kan beviljas om sökanden vid tidpunkten för äktenskapets upplösning uppfyllde förutsättningarna för dispens. har vidare i ett avgörande funnit att dispens från hemvistkravet kunde ges med stöd av 12 första stycket 2 medborgarskapslagen när sökanden haft tre års hemvist i
5 Sverige och hade varit sammanboende med en svensk medborgare i över två år (MIG 2007:28). I det fallet var det emellertid frågan om ett sammanboende som fortfarande bestod vid tiden för prövningen. Som nämnts ovan kan dispens från hemvistvillkoret också medges i ett annat fall, nämligen om det finns särskilda skäl för det (12 första stycket 3 medborgarskapslagen). Vid bedömningen av om det finns särskilda skäl kan hänsyn tas till bl.a. humanitära, sociala och personliga förhållanden (se prop. 1975/76:136 s. 30 f. och Sandesjö/Björk, Nya medborgarskapslagen med kommentarer, 2u., 2009, s. 144). Någon absolut rätt till svenskt medborgarskap genom naturalisation, även om sökanden uppfyller de i lagen föreskrivna kraven, finns det emellertid inte (prop. 1975/76:136 s. 34 och prop. 1997/98:178 s. 6). Beslutsmyndigheten har alltså en diskretionär prövningsrätt och bestämmelserna om naturalisation innebär i stället en rätt för den beslutande myndigheten att under vissa förutsättningar bevilja svenskt medborgarskap. Den bedömning som görs i naturalisationsärenden ska utgå från de förhållanden som råder vid prövningstillfället i respektive instans (se bl.a. MIG 2007:28, MIG 2008:5 och MIG 2013: 22). 2. s bedömning 2.1. Hemvistkravet När det gäller det datum från vilket hemvist i Sverige ska räknas noterar inledningsvis att det framgår av utredningen att hon ingick äktenskap med en svensk medborgare i augusti 2008 och att hon beviljades permanent uppehållstillstånd här i juni 2010. I sin ansökan om medborgarskap i april 2014 uppgav hon att hon kom till Sverige den 20 juli 2010. I ett dokument upprättat av Migrationsverket den 6 juni 2014 anges emellertid att hon Ankom Sverige 2011-10-28. I Migrationsverkets beslut ett par dagar dessförinnan, den 4 juni 2014, står det
6 inte något om när reste in i Sverige men däremot anges det att hon folkbokfördes i Sverige den 21 juli 2010. I sitt överklagande till migrationsdomstolen av Migrationsverkets beslut att avslå hennes ansökan om medborgarskap har hon själv angett att hon kom till Sverige den 21 juli 2010. Det är också det datum Migrationsverket i sitt överklagande till anger som tidpunkten för hennes ankomst hit. Parterna är alltså överens om att kom till Sverige den 21 juli 2010. Med hänsyn till det, och i brist på uppgifter i utredningen som entydigt visar något annat, anser att den dagen ska vara utgångspunkten för beräkningen av hemvisttid i Sverige. Att hon också folkbokfördes här den 21 juli 2010 saknar, som framgår av föregående avsnitt, betydelse i sammanhanget. uppfyller alltså inte kravet på fem års hemvist i landet för att efter ansökan beviljas svenskt medborgarskap. övergår därefter till att pröva om det finns förutsättningar för att ge henne dispens från hemvistkravet och bevilja henne svenskt medborgarskap ändå. 2.2. Dispens på grund av äktenskap med en svensk medborgare var gift med sin svenske make från augusti 2008 till den 30 december 2012, då maken avled. En första fråga att besvara är om det upplösta äktenskapet kan utgöra en grund för dispens enligt 12 första stycket 2 medborgarskapslagen, vilket migrationsdomstolen har ansett. Vissa ovan redovisade uttalanden i förarbetena talar visserligen för att även upplösta äktenskap under vissa förutsättningar kan utgöra grund för dispens från hemvistkravet. anser dock att så inte är fallet. En sådan tolkning står nämligen i strid med lagtextens ordalydelse, som förutsätter att sökanden är gift med en svensk medborgare. Som redogjorts för ovan ifrågasattes lagtextens utformning vid dess tillkomst just av den anledningen att den endast omfattade bestående äktenskap, men ingen ändring gjordes för att även upplösta äktenskap skulle vara
7 dispensgrundande enligt den dåvarande motsvarigheten till bestämmelsen. Ett av syftena med bestämmelsen var vidare att motverka eventuella olägenheter av att makar får olika medborgarskap, vilket också talar för att dispensmöjligheten i 12 första stycket 2 medborgarskapslagen enbart tar sikte på bestående äktenskap. anser sammanfattningsvis att dispens från hemvistvillkoret i 11 medborgarskapslagen inte kan medges med stöd av 12 första stycket 2 samma lag när sökanden tidigare varit, men vid prövningstillfället inte längre är, gift med en svensk medborgare. Eftersom vid tidpunkten för migrationsdomstolens dom inte längre var gift med en svensk medborgare, saknade domstolen fog för att bevilja henne undantag från hemvistkravet med stöd av den bestämmelsen. 2.3. Dispens på grund av särskilda skäl Nästa fråga att ta ställning till är om det finns särskilda skäl att bevilja svenskt medborgarskap med stöd av 12 första stycket 3 medborgarskapslagen. Av utredningen i målet framgår att i nuläget haft hemvist i Sverige sedan snart fem år. Hon och hennes tidigare make, som var svensk medborgare, gifte sig 2008. Vid hans bortgång i slutet av 2012 hade haft hemvist i Sverige sedan ungefär två och ett halvt år tillbaka. Makarna fick tillsammans två barn, som båda är svenska medborgare. Av förarbetena till 12 första stycket 3 medborgarskapslagen framgår att man vid tillämpningen av bestämmelsen kan ta hänsyn till bl.a. personliga förhållanden. kan, som anförts ovan, inte beviljas dispens från hemvistvillkoret på grund av sitt tidigare äktenskap. Att hon numera är änka efter en svensk medborgare och dessutom ensam vårdnadshavare för två barn, som är svenska medborgare, talar emellertid enligt för att hennes personliga förhållanden är sådana
8 som kan beaktas vid bedömningen av om dispens från hemvistvillkoret ska beviljas. Det har också betydelse att hon levde tillsammans med sin make här i landet i ungefär två och ett halvt år och att äktenskapet, som inte var helt kortvarigt, upplöstes på grund av makens död. Vid en sammantagen bedömning av dessa omständigheter anser att det finns särskilda skäl för att i enlighet med 12 första stycket 3 medborgarskapslagen medge dispens från hemvistkravet i 11 samma lag. Det framgår av utredningen att övriga förutsättningar är uppfyllda och det finns därför grund för att bevilja svenskt medborgarskap. Migrationsverkets överklagande ska alltså avslås. Domen får inte överklagas (16 kap. 9 tredje stycket utlänningslagen). kammarrättsråd kammarrättsråd kammarrättsråd ordförande referent kammarrättsfiskal föredragande