Lygnöån och Marydsån, alingsås kommun Insjööringen; En övergripande bedömning Thorsson & Åberg Miljö och Vattenvård AB 2005-12-20 1
Innehållsförteckning sid Inledning 3 Metoder 3 Lygnöån 3 Maryd å 4 Resultat av inventering. Bedömning av vandringshinder 5 Lygnöån 5 Maryd å 6 Fortsatt arbete 6 Foton vägtrumman Lygnöån, väg 180 8 2
Inledning Färgensjöarnas fiskveårdsområdesförening har under senare år noterat att fångsterna av öring minskat i sjön och då framförallt förekomsten av mindre öring. Föreningen, genom Lars- Olof Jansson, har uppdragit åt Thorsson & Åberg Miljö Vattenvård AB att göra en översiktlig bedömning av öringbeståndets situation och framförallt bedöma om vägtrummorna under väg 180 utgör vandringshinder för öringen. I uppdraget ingår även att sammanställa och kommentera de elfisken som utförts i de nedre delarna av Lygnöån och Marydån. Metoder Vägtrummorna under väg 180 i Lygnöån och Marydsån har besökts och bedömts med avseende på i vilken omfattning de kan utgöra vandringshinder för öring. Åarna har även inventerats översiktligt på sträckorna från trummorna ner till åarnas mynningar i Stora Färgen, för att se om det finns vandringshinder. En översiktlig bedömning av Lygnöån gjordes även upp till Lygnaredsbron. I Marydå har även sträckan mellan vägtrumman och upp till kvarndammen besiktigats. En del digitala foton har tagits. Elfiskeresultaten från Lygnöån, lokal nedströms väg 180, samt Marydsån lokal uppströms väg 180, har hämtats från Fiskeriverkets elfiskeregister och sammanställts i diagramform och kommenterats. Fältarbetet har utförts av Christian Åberg 2005-12-06 och sammanställning av resultat och bedömningar har gjorts av Lars Thorsson och Christian Åberg gemensamt. Lygnöån Lygnöån utgör lek- och uppväxtområde för Färgensjöarnas bestånd av insjööring. Dessutom finns det flodkräfta i ån. Vattendraget avvattnar ett avrinningsområde bestående av mestadels skogs- och hällmarker med litet inslag av sjöytor. De nedre delarna av vattendraget kallas för Lygnöå, medan de övre kallas för Störtaredsån. De övre delarna av avrinningsområdet var kraftigt påverkade av försurning i början av 1980-talet, men kalkningsprogram har satts in och situationen har därför förbättrats. Lygnöån är kraftigt påverkad av dikningar, främst sträckan Lygnösjön ner till Lygnareds bro. Beståndstäthet öring i Lygnöån, lokal nedan väg180 Antal/100 m2 160 140 120 100 80 60 40 20 0 0+ >0+ 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 År Fig 1.Beståndstäthet av öring på lokal nedan väg 180, under perioden 1987-2005. Ej fiskat 1988, 1996, 2002 och 2004. Elfisken har utförts inom Länsstyrelsens effektuppföljningsprogram för kalkning. Resultaten av elfiskena under perioden 1987-1995 visar inte på någon tydlig trend, även om de senaste elfiskena (2003 och 2005) visat på ett mycket svagt resultat. Tyvärr saknas uppgifter från 2002 och 2004. Det finns dock även svaga resultat tidigare år. Goda år har tätheterna av ensomriga (0+) öringungar överstigit 3
100 st per 100 m 2, vilket är ett gott resultat. Äldre öringungar i en förekomst på 20-40 st/100 m 2 måste också betecknas som ett gott resultat. De senaste två elfiskena har dock endast givit ett fåtal äldre öringungar. Det enda man med säkerhet kan säga om utvecklingen är att resultaten varierar kraftigt mellan åren, vilket skulle kunna tolkas som att någon eller några faktorer har stor betydelse för lekutfallet. Vilka dessa faktorer i så fall är, har vi för lite underlag för att kunna uttala oss om. Faktorerna skulle kunna vara ojämn tillgång på stor lekvandrande öring (vissa år fåtal lekfiskar), dålig vattenkvalité, dålig vattentillgång, etc. Biotopbeskrivningarna från Fiskeriverkets databas tyder på att elfiskelokalen förändrats och/eller flyttats under samma period, vilket försvårar utvärderingen. Lokalen har beskrivits både som lugnflytande, ibland strömmande över sandbotten, ibland över grusbotten, men även stråkande över en botten bestående av relativt stor sten (sten 2) och även större block. Detta kan delvis bero på att olika personer gör olika bedömningar, delvis att vattenföringen varierat mellan de olika åren och gett olika vattenhastigheter på elfiskelokalen. Mycket tyder dock på att det varit fråga om två olika lokaler (ev. tre) som fiskats. Elfiskelokalen har åtminstone vid ett tillfälle flyttats i samråd med Länsstyrelsen då ån tagit en annan väg (ref Christian Åberg). Detta är åtminstone delvis en förklaring till olika utfall av elfiskena. Elfiskena har vissa år utförts i juli, andra år i augusti och andra i september. Detta är också i sig en viktig faktor som påverkar resultatet; ju tidigare på sommaren man fiskar ju fler fiskar får man, framförallt av årsungarna. Det krävs därför en noggrannare genomgång av tidigare elfiskeprotokoll för att eventuellt kunna se något mönster eller någon trend. Om vi ändå antar att resultaten från 2002 och 2004 var lika svaga som 2003 0ch 2005 (vilket vi inte vet någonting om) är det en varningsklocka. Ett sjövandrande öringbestånd bör kunna hysa betydligt högre tätheter än vad 2003 och 2005 fört med sig. Marydsån Maryd å avvattnas ned till Lilla Färgen och bäcken utgör reproduktionsområde för Färgensjöarnas bestånd av insjööring. Även Marydåns avrinningsområde kalkas för att motverka försurningens skadeeffekter. Försurningspåverkan var inte vid kalkningarnas start lika stor i Maryd å som i det intill liggande åtgärdsområdet, Lygnöå, men dock försurningspåverkad. Det huvudsakliga syftet med kalkningarna är att säkerställa öringens reproduktion. Dessutom finns det flodkräfta i bäcken och strömlevande öring uppströms vandringshindret vid kvarndammen i Hjälmared. Beståndstäthet öring i Maryd å, lokal uppströms väg 180 20 Antal/100 m2 15 10 5 0 0+ >0+ 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 År Fig 2.Beståndstäthet av öring på lokal uppströms väg 180, under perioden 1987-2005. Fiskad åren 1987, 1991, 1997, 2001, 2003 och 2005. De elfisken som utförts i Maryd å, uppströms väg 180 (nära väg 180 och nedströms Hjälmareds kvarndamm) visar inte på någon förändring i öringbeståndet. Förekomsten av öring är svag i Maryd å 4
(observera att diagrammets skala är en annan än den för Lygnö å) och har så varit under hela perioden. Öringlek förekommer dock varje år, men utfallet är svagt, även om öringungar kläcks varje år i bäcken. Möjligen tar sig för få leköringar upp i Maryd å, eller så är det även andra faktorer som påverkar förekomsten. Resultat av översiktlig inventering och bedömningar av vandringshinder under väg 180 Lygnöån Vägtrumman under väg 180 trumman i Lygnöån. För ca 10 år sedan (mitten av 1990-talet) genomfördes åtgärder i syfte att underlätta fiskpassage genom trumman. Vattenytan nedan trumman höjdes genom att en betongtröskel med större sten och block lades nedströms trummans mynning. Vidare göts trösklar inne i trumman i syfte att bromsa vattenhastigheten. Fiskevårdsområdesföreningens åtgärder samordnades med Vägverkets underhållsarbeten med vägtrumman. Vid inventeringstillfället kunde det konstateras att vissa förändringar skett. Fallhöjden är något högre nu än när åtgärderna utfördes i mitten av 1990-talet, även om det i stort sett består. Mellan trumbotten och vattendragets vattenyta nedan trummynningen uppmättes > 50 cm fallhöjd. Vattendjupet under trummynningen uppmättes till > 70 cm. Vattenhastigheten vid trummynningen var forsande, dvs mer än 1 m/sek. Detta tyder på att tröskeln på något sätt skadats/spruckit upp och därmed sänkt vattenytan nedströms något. När åtgärderna utfördes under mitten av 1990-talet minskades fallet ut från trummans mynning med ca 0,5 meter, men byggdes inte bort helt. Trösklarna inne i trumman verkade intakta. Vi bedömer att fallet tillsammans med den höga vattenhastigheten i trummans utlopp utgör ett vandringshinder. Dock bör åtminstone större öring kunna passera hindret, framförallt under högre vattenflöden. Det är dock mycket möjligt att hindret gör att bara vissa öringar klarar att passera hindret. Andra fiskarter än öring torde dock inte kunna passera hindret. Förändringar har skett i området närmast nedströms trumman. Ett kvillområde har uppstått där vattendraget beroende på framrinnande vattenmängd skapat sig flera olika fåror att rinna fram i. Från att tidigare huvudsakligen runnit fram i den östra delen av dalgången ligger nu huvudfåran i väster. Vid inventeringstillfället hade flera träd fallit ner över den västra fåran. Detta kan innebära att vattnet åter kommer att söka sig österut. Huruvida åtgärden nedströms trumman varit orsak till att vattnet tagit en ny väg kan inte klarläggas. Ur biologisk synvinkel och för den biologiska mångfalden är det positivt att kvillområdet uppstått och att det får bestå. Arealen produktiv botten ökar, tillsammans med att kvillområden som naturtyp ofta har grävts bort i syfte att vinna produktiv skogs- eller jordbruksmark. Vid inventeringen uppströms trumman och upp till bron vid Lygnared kunde konstateras att vattendraget håller höga fiskeribiologiska värden. Men att det samtidigt är kraftigt påverkat av rensningar och kvarnrester. Omedelbart uppströms trumman på en ca 50 meter lång sträcka är vattendraget rensat på grövre sten och block. Därefter följer en 200 meter lång sträcka av relativt lugnflytande vattenhastighet över en botten huvudsakligen bestående av finsediment och grus. Därefter börjar en forsande och strömmande sträcka som sträcker hela vägen upp till Lygnaredsbron. På sträckan finns åtminstone två rester efter vattenkraftsverksamheter. Inga definitiva vandringshinder förekommer dock. Sträckan bedöms utgöra mycket god uppväxtbiotop för öring och kräfta. Uppströms Lygnaredsbron är Lygnöå rensad och rätad enligt kartan. Åtgärden bedöms ha utförts i syfte att sänka Lygnösjön. Denna del är att betrakta som totalskadad ur öringsynvinkel. 5
Nedströms väg 180-trumman finns mycket goda reproduktionsområden för öring. Biotopen utgörs av forsande till strömmande partier över en botten bestående av block och sten. Ett mindre, naturligt fall på sträckan kan utgöra partiellt vandringshinder för mindre fisk vid höga flöden. Slutsats- vägtrumman Lygnöån Mynningen vid väg 180-trumman utgör hinder för fisk. Bedömningen är dock att öring kan klara passagen, vid lämplig vattenföring. Hindret är dock av den svårighetsgraden att vi bedömer att en viss selektion kan ske, så att inte alla öringar och alla storlekar klarar hindret. Andra arter än öring klarar knappast att passera hindret. För att säkerställa fri fiskpassage vid trumman behöver åtgärder utföras. Det bästa alternativet ur biologisk synvinkel är att lägga en ny trumma och anpassa den så att inga fall eller ökning av vattenhastigheten uppstår (lägga den lägre). Detta alternativ är dock dyrt och sannolikt svårt att genomföra. Det alternativ som i nuläget torde vara det mest realistiska att genomföra, är att förbättra nuvarande passage vid vägtrumman. Det problem som finns idag är i huvudsak kopplat till det fall som finns vid trummans mynning. Trösklarna inne i själva trumman förefaller intakta och den delen av fiskpassagen bör fungera. Maryd å Väg 180-trumman Marydsån Trumman besöktes vid samma tillfälle som trumman vid Lygnöå. Trumman befanns ligga i rätt läge och bedöms inte utgöra något hinder för vare sig fisk eller annan limnisk fauna. Inte heller fanns några hinder från trumman och ner till Lilla Färgen. Biotopen är här mindre god- till god för öringreproduktion. Här finns gott om lekområden men färre uppväxtplatser. Uppströms trumman finns en ca 75 meter lång sträcka bestående av goda eller mycket goda biotoper för öringreproduktion. Hjälmareds kvarndamm utgör därefter definitivt vandringshinder för öring. Slutsats vägtrumman Maryd å, väg 180. Inga åtgärder är nödvändiga för att gynna passage genom trumman i Maryd å under väg 180. Önskvärt vore att riva ut Hjälmareds kvarn, så att fri passage för fisk kan skapas och lek- och uppväxtområden görs tillgängliga för insjööringen. Fortsatt arbete Det fortsatta arbetet bör inriktas på ett åtgärdsprogram. Använd den grund som lades i Plan över fiskevårdsåtgärder i Lygnöån, Maryd å och Hästerydsbäcken, 2005 (Hushållningssällskapet, Lars Thorsson) och uppdatera denna. Den översiktliga bedömningen i vad som behöver göras nu är följande. - Freda öringen i sjön. Hur lång tid som är relevant ber vi att få återkomma till. Fredningen inrättas för att tillämpa en säkerhetsprincip, under tiden som undersökningar och åtgärder pågår. Det är utomordentligt viktigt att de fiskar som skall leka verkligen får göra det - Se över vattenkvalitén och sätt in de åtgärder som behövs. Här har vi både ev försurningspåverkan och påverkan av jordbruk och dikningar. - Se över vandringshindrena under väg 180 i Lygnöån och vid Hjälmareds kvarn i Maryd å 6
- Se över övriga vattendrag som utgör tillopp till Färgensjöarna som har potential för öring - Se om det går att få fram originalprotokoll för elfisken från Lygnöå för att få en tydligare bild av ev upp- och nedgångar. - Elfiska tillflödena (samtliga med potential, för att få en nulägesbild) - Se över vilka arter förutom öring som finns möjligheter att arbeta med. I första hand tänker vi på flodkräfta. Uddevalla 2005-12-20 För Thorsson & Åberg Miljö och vattenvård AB Lars Thorsson 7
Foton på vägtrumman i Lygnöån, väg 180, december 2005 8