GOING-CONCERN UTLÅTANDE

UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska Institutionen Magisteruppsats, 15 hp Vårterminen 2010 GOING-CONCERN UTLÅTANDE - en studie av svenska konkursdrabbade publika aktiebolag Författare: Elisabeth Mård och Jannie Söderberg Handledare: Robert Joachimsson

SAMMANFATTNING För omvärlden kom Enrons krasch som en chock men det fanns de som visste vad som pågick inom bolaget. Bland annat var ansvarig revisor införstådd med de finansiella svårigheterna men valde ändå att inte påpeka detta i revisionsberättelsen. Flera studier indikerar att detta är fallet även för andra bolag då resultaten visade på en liten andel going-concern utlåtanden trots hotande konkurs. Det här väcker tankar om revisorns utlåtande verkligen ska ses som en garanti. Enron-skandalen väckte även frågor kring revisorns oberoende då det framkom att samma revisor reviderat bolaget i flera år. Syftet med denna uppsats är därmed att undersöka om svenska publika aktiebolag som gått i konkurs erhållit ett going-concern utlåtande från revisorn i den senaste årsredovisningen. Vi ämnar även se om det finns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs samt mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod. För att uppnå syftet valde vi att utifrån den teoretiska referensramen formulera tre hypoteser som vi därefter prövade kvantitativt genom att samla in årsredovisningar och granska tillhörande revisionsberättelser för samtliga konkursdrabbade publika aktiebolag mellan år 1997-2010. För att säkerställa delar av resultatet genomförde vi även en statistisk prövning av hypotes 2 och 3 genom Cramers kontingenskoefficient V. I den första hypotesen undersökte vi om mindre än hälften av de svenska konkursdrabbade publika aktiebolagen erhöll ett going-concern utlåtande i den senaste årsredovisningen. Utifrån resultatet kunde vi konstatera att det var 18,2 procent av bolagen som erhöll ett goingconcern utlåtande i årsredovisningen närmast konkursen, vilket ligger i linje med tidigare studier. I den andra hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Resultatet visade att andelen going-concern utlåtanden var få för samtliga år men ökade ju närmre bolagen var en konkurs. Den statistiska analysen ger stöd till hypotesen och visar att det finns ett signifikant samband mellan utlåtande och konkurs. I den tredje och sista hypotesen undersökte vi om det fanns ett samband mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod, om andelen bolag som erhöll ett going-concern utlåtande ökade vid ett revisorsbyte. Resultatet visar att det inte fanns något samband mellan revisorsbyte och going-concern utlåtande då samtliga bolag som fått detta utlåtande inte bytt revisor. Detta bekräftas även av den statistiska prövningen. Bland de bolag där revisorsbyte genomfördes kunde vi däremot urskilja ett mönster som visade att endast de bolag som gjorde externa byten erhöll orena revisioner efter revisorsbytet. ii

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING... 1 2 TEORETISK REFERENSRAM... 4 2.1 REVISIONSBERÄTTELSEN... 4 2.2 ANTAGANDE OM FORTLEVNAD... 4 2.2.1 VILKET ANSVAR HAR FÖRETAGSLEDNINGEN?... 5 2.2.2 VILKET ANSVAR HAR REVISORN?... 5 2.2.3 REVISORNS BEDÖMNING OM FORTSATT DRIFT... 5 2.3 ÄR GOING-CONCERN UTLÅTANDET EN SJÄLVKLARHET VID KONKURS? (H1).. 6 2.4 KAN REVISORN SES SOM EN SIARE/SIERSKA? (H2)... 7 2.4.1 FÖRVÄNTNINGSGAPET... 8 2.4.2 HUR KAN FÖRVÄNTNINGSGAPET MINSKAS?... 8 2.4.3 SAMBAND MELLAN GOING-CONCERN UTLÅTANDE OCH KONKURS... 9 2.5 REVISORSROTATION, EN LÖSNING PÅ OBEROENDE PROBLEMET? (H3)... 10 2.5.1 REVISORSROTATION FÖR BOLAG I KRIS... 11 3 METOD... 12 3.1 LITTERATURINSAMLING... 12 3.2 DATAINSAMLING... 13 3.2.1 URVAL OCH BORTFALL... 14 3.3 BEARBETNING AV DATA... 15 3.3.1 KODNINGSMANUAL... 15 3.3.1.1 H1: GOING-CONCERN UTLÅTANDE?... 15 3.3.1.2 H2: SAMBAND MELLAN UTLÅTANDE OCH KONKURS?... 16 3.3.1.3 H3: SAMBAND MELLAN UTLÅTANDE OCH MANDATPERIOD?... 17 3.3.2 FÖRSTUDIE... 17 3.3.3 STATISTISK ANALYSMETOD... 18 3.4 LITTERATUR- OCH METODDISKUSSION... 19 iii

4 RESULTAT OCH ANALYS... 22 4.1 ÄR GOING-CONCERN UTLÅTANDET EN SJÄLVKLARHET VID KONKURS?... 22 4.1.1 ANALYS... 23 4.2 KAN REVISORN SES SOM EN SIARE/SIERSKA?... 24 4.2.1 ANALYS... 25 4.3 SAMBAND MELLAN UTLÅTANDE OCH MANDATPERIOD?... 27 4.3.1 ANALYS... 28 5 SLUTSATSER... 31 5.1 FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING... 32 REFERENSER... 33 BILAGA 1 UNDERSÖKTA BOLAG... i BILAGA 2 UNDERSÖKTA BOLAG I PILOTSTUDIEN... iii BILAGA 3 RESULTATEN I DETALJ... iv BILAGA 4 HYPOTESPRÖVNING CRAMERS V... vi iv

1 INLEDNING När ett bolag försätts i konkurs kan det uppkomma diskussioner om vem eller vilka som skulle kunna ställas till svars för konkursen. Många gånger ligger det närmast till hands att lägga skulden på bolagsledningen och revisorn vilket medför att förtroendet för revisorn som extern granskare skadas (Henriksson, 2010). Ett fall som medförde att förtroendet för revisorerna skadades ordentligt var Enron-skandalen. Efter avslöjanden om allvarliga brottsliga handlingar gick företaget i konkurs år 2001. För omvärlden kom Enrons krasch som en chock men det fanns de som visste vad som pågick innanför väggarna. Bland dessa återfanns den anlitade revisionsbyrån Arthur Andersen som redan innan kollapsen kände till bolagets finansiella ställning (Cervenka, 2002). Trots detta förblev det tyst och när skandalen var ett faktum var det därför inte konstigt att allmänheten ifrågasatte revisorns arbete och ställde sig frågande till hur revisorn kunnat godkänna bolagets resultat och skriva under på värderingen av bolagets tillgångar (Petersen, 2002). Detta föranledde även en debatt om revisorns oberoende. Att det är företagsledning och revisor som hamnar i blåsväder är inte förvånande då det är bolagsledningen som ansvarar för bolagets verksamhet och revisorn som ansvarar för att granska bolagsledningens arbete. Revisorn och dennes arbete är därmed till för att skapa trygghet och övertyga allmänheten om att företagen och företagsledningen inte är korrupta, att företag och dess ledare ställs till svars när det uppkommer felaktigheter (Eilifsen et al., 2010, s.5-11). Det förväntas därmed att revisionen ska lugna aktieägarna genom att skapa säkerhet om att bolagets verksamhet och ställning kontrolleras av någon som är att se som sakkunnig och oberoende (Sikka, 2009). Revisorn och dennes revisionsarbete kan på så vis ses som en försäkran till alla som har ett finansiellt intresse i de granskade bolagen (Wallace, 1991). I normalfallet är tanken att företagen vid upprättandet av balansräkning, resultaträkning och tillhörande noter "skall förutsättas fortsätta sin verksamhet" (ÅRL, 2: 4). Going-concern principen (fortlevnadsprincipen) innebär således att företagen ska förutsättas fortsätta sin verksamhet under överskådlig framtid. Skulle revisorn anse att det föreligger hot mot den fortsatta driften med anledning av finansiella svårigheter eller dylikt ska detta rapporteras till finansiärer och övriga genom att denne i revisionsberättelsen ger ett going-concern utlåtande. (Adrian och Torén, 2006). Det är mot bakgrund av förekommande finansiella svårigheter och hotande konkurser som flertalet studier har genomförts gällande revisorernas going-concern bedömning. Resultatet från en av dessa studier (Sikka, 2009) visade att bolag i kris erhöll en ren revision strax före 1

det att bolagen erkänt sig ha ekonomiska problem. Revisorerna hamnade i och med detta i fokus då förväntningen är att ett godkännande från revisorn är en signal för att företagets redovisning är felfri och att verksamheten kommer att kunna fortsätta (Sikka,2009). Revisionskvalitén har även ifrågasatts i en amerikansk studie (Venuti, 2004) där det utreddes hur en lågkonjunktur med ett ökat antal konkurser påverkar revisorernas going-concern utlåtanden. Granskningen omfattade de tolv största konkurserna i USA mellan år 2001 och år 2002 och visade att samtliga bolag erhöll en ren revision i årsredovisningen närmast konkursen och även här signalerades det från revisorerna att allt verkade vara i sin ordning. Dessa resultat har väckt tankar kring om revisorernas going-concern bedömning verkligen ska ses som en garanti för att företaget inte kommer att gå i konkurs. Medan revisorerna och professionen menar att de inte är några siare/sierskor tyder investerarnas attityd på att de tror att en ren revision signalerar grönt ljus. I en granskning av 35 amerikanska bolag över en treårsperiod kunde det konstateras att revisorerna är duktiga på att signalera svårigheter gällande den fortsatta driften upp till två år innan konkursen var ett faktum men att revisorn i många fall signalerar att ett sjukt bolag är friskt. (Levitan & Knoblett, 1985) Det har även diskuterats om inte revisorns oberoende kan ha någon inverkan på sannolikheten för att ett bolag i finansiella svårigheter erhåller en oren revision. I en av de studier som undersökt detta framkom indikationer för att revisionskvaliteten, bestående av revisorns oberoende och kompetens, påverkar sannolikheten för att ett krisande bolag erhåller ett goingconcern utlåtande (Ruiz-Barbadillo et al., 2004). Det har även konstaterats att revisorn är beroende av de bolag som revideras och att revisorerna med rädsla för att förlora klienter inte vågar genomföra en allt för kritisk granskning (Fant, 1994, s.123-125). Vid en kartläggning av Sveriges största börsbolag, för år 2002, framkom att omsättningen av revisorer var minimal. I över en tredjedel av bolagen hade revisorerna suttit längre än sju år, vilket avsevärt ökar hotet mot revisorns oberoende. Det har framkommit att det är en relativt liten men kompetent grupp revisorer som år efter år reviderat några av de mest kända börsbolagen, så som Ericsson, Swedish Match, Telia och Investor (Almgren, 2002). Det var denna obegränsade uppdragstid som ansågs vara en av förutsättningarna för att Enron kunde förvanska och frisera sin bokföring och lura både aktieägare och anställda. När detta uppdagades hade nämligen Arthur Andersens revisionsbyrå reviderat Enrons räkenskaper i 2

över tio års tid. Samma mönster gick också att se gällande uppdragstiden i de svenska bolagen då kartläggningen visade att Ericssons revisor suttit i 14 år och Investors i 17 år. Det riktades därav misstankar mot att risken för att lojalitet, av negativt slag, kan uppstå i en relation som varat under lång tid.(almgren, 2002) Mot bakgrund av ovanstående diskussion är syftet med denna uppsats att undersöka om svenska publika aktiebolag som gått i konkurs erhållit ett going-concern utlåtande från revisorn i den senaste årsredovisningen. Vi ämnar även se om det föreligger ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs samt mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod. Nedan följer de hypoteser vi ställt upp för att kunna besvara vårt syfte. Utgångspunken för dessa beskrivs närmare i den teoretiska referensramen. H1: Mindre än hälften av de svenska konkursdrabbade publika aktiebolagen erhåller ett going-concern utlåtande i den senaste årsredovisningen. H2: Det föreligger ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs bland svenska konkursdrabbade publika aktiebolag, andelen bolag som erhåller ett goingconcern utlåtande ökar ju närmre bolagen är en konkurs. H3: Det föreligger ett samband mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod bland svenska konkursdrabbade publika aktiebolag, andelen bolag som erhåller ett going-concern utlåtande ökar vid ett revisorsbyte. 3

2 TEORETISK REFERENSRAM 2.1 REVISIONSBERÄTTELSEN Vid upprättandet av revisionsberättelsen måste revisorn följa revisionsstandard i Sverige, RS. RS 709 är den standard som ger vägledning för revisionsberättelsens utformning i aktiebolag. Denna standard baseras på den internationella revisionsstandarden ISA 700 som ges ut av IFAC, International Federation of Accountants. För att överensstämma med svensk lagstiftning har dock ett flertal anpassningar gjorts. Tanken med RS 709 är att den ska ses som en standardmall för revisionsberättelsens utformning och revisionsberättelsen ska, för att anses upprättad enligt standardutformningen, uppfylla vissa specifika kriterier gällande struktur och innehåll.(far SRS, 2010) Det är även viktigt att påpeka att revisionsberättelsen är målet för hela revisionen och utgör den enda och därmed också den viktigaste årliga rapporten från revisorn. En revisionsberättelse enligt standardutformning är dock ingen garanti för att bilden av bolaget överensstämmer med verkligheten då revisorn aldrig kan uttala sig med absolut säkerhet om att det inte föreligger några felaktigheter. Däremot ska revisorn försöka se till att den information som ges ut representerar en rättvisande bild av bolaget.(far SRS, 2006, s.94-95) Väljer revisorn att avvika från standardutformningen och lämna en anmärkning är revisionsberättelsen att se som oren. En oren revisionsberättelse signalerar till företagets intressenter att det är något i företagsledningens givna bild som inte stämmer överens med revisorns bild. För att underlätta för läsaren är det viktigt att revisorn vid en oren revision ser till att alla formuleringar som avviker från standardutformningen är lätta att urskilja för läsaren.(far SRS, 2006, s.57-58) 2.2 ANTAGANDE OM FORTLEVNAD Going-concern principen är en allmänt vedertagen och accepterad princip och är en av de viktigaste principerna inom redovisning och revision (Sterling, 2001). Den svenska definitionen återfinns i Årsredovisningslagen (ÅRL) där det framgår att det är en princip som innebär att utgångspunkten för redovisningen och revisionen är att företaget kommer att fortsätta sin verksamhet under en överskådlig tid. Anses principen felaktigt tillämpad, att hot föreligger mot den fortsatta driften, med anledning av kapitalbrist ska det i enlighet med Aktiebolagslagens (ABL) 25 kap. upprättas en kontrollbalansräkning. Skulle aktiekapitalet vara till mer än hälften förbrukat är bolaget att anse som konkursmässigt. I normalfallet brukar företagsledningen se på den verksamhet som bedrivs med en optimistisk inställning som nödvändigtvis inte behöver överensstämma med verkligheten. Det kan därav finnas behov av en oberoende 4

kontrollant, i form av en revisor, som granskar denna optimistiska bild när det gäller dess inverkan på värderingen av bolaget och dess tillgångar och skulder.(sterling, 2001) 2.2.1 VILKET ANSVAR HAR FÖRETAGSLEDNINGEN? Företagsledningens ansvar regleras genom redovisningsstandarden IAS 1 där det framgår att det ligger på ledningens ansvar att i samband med upprättandet av de finansiella rapporterna göra en bedömning av bolagets förmåga att fortsätta verksamheten. Tidsperioden som ska omfattas vid bedömningen måste minst sträcka sig över tolv månader efter balansdagen. Enligt regleringen ska rapporterna upprättas utifrån going-concern principen (fortlevnadsprincipen) förutsatt att inte företagsledningen har för avsikt att avveckla bolaget, upphöra med verksamheten eller inte har något annat realistiskt alternativ än att göra det. Ledningen ska också ta hänsyn till och lämna upplysning om de väsentliga osäkerhetsfaktorer de känner till gällande händelser eller förhållanden som kan ge upphov till betydande tvivel beträffande företagets förmåga att fortsätta verksamheten. Om bolaget redovisat vinster under en längre period och har säkerställd tillgång i finansieringskällor får det fastställas att rapporterna kan utgå från going-concern principen utan en närmare analys.(ifrs/ias, 2008) 2.2.2 VILKET ANSVAR HAR REVISORN? Revisionsstandarden RS 570, vilken utgår från ISA 570, redogör för revisorns ansvar som består i att utvärdera företagsledningens tillämpning av going-concern principen i sin förberedelse av de finansiella uttalandena och avgöra huruvida en väsentlig osäkerhet föreligger gällande bolagets förmåga att fortleva. Revisorn har därmed ett granskningsansvar vilket föreligger även om företagsledningen inte behöver genomföra någon egen bedömning i frågan (Eilifsen et. al., 2010, s.534). Adrian & Torén (2006) betonar att det bör noteras att revisorns bedömning grundas på information som finns tillgänglig när revisionen avslutas vilket omfattar både information gällande händelser som inträffat under det gångna året men även händelser som ligger i framtiden. Detta innebär dock inte att revisorn behöver ha uttalat sig felaktigt i revisionsberättelsen med anledning av att denne inte uttalat sig om betydande tvivel om fortsatt drift i ett bolag som senare kommer i en obeståndssituation (Adrian & Torén, 2006). 2.2.3 REVISORNS BEDÖMNING OM FORTSATT DRIFT Det bedömningsarbete revisorn genomför för att kunna uttala sig i revisionsberättelsen kan ses som en trestegsprocess som inleds med att revisorn bedömer om revisionsarbetet som genomförts under planering, genomförande och komplettering indikerar huruvida det föreligger väsentliga tvivel om bolagets möjlighet till fortsatt drift de kommande tolv månaderna. Processens andra steg är kopplat till de fall då det föreligger väsentliga tvivel. Revisorn ska då 5

inhämta information om företagsledningens planer för att minska going-concern problemet och därefter bedöma sannolikheten för att dessa planer kan implementeras framgångsrikt. I det tredje och slutliga steget ska revisorn avgöra om det utifrån företagsledningens planer föreligger väsentliga tvivel gällande företagets förmåga till fortsatt drift. Skulle så vara fallet ska revisorn bedöma lämpligheten i de uttalanden som gjorts i de finansiella rapporterna gällande bolagets förmåga att tillämpa going-concern principen och uttrycka sitt ställningstagande i revisionsberättelsen.(eilifsen, 2010, s.534-535; RS 570) Det kan sägas finnas fyra situationer där revisionsberättelsen kan anses avvika från standardutformningen vilka kan medföra att revisorn ska uttrycka tvivel om företagets fortlevnad. Dessa är kopplade till de olika uttalanden som revisorn kan välja att göra i revisionsberättelsen; upplysning, avstående, reservation eller avvikande mening. Finner revisorn anledning till tvivel gällande den fortsatta driften men att det finns tillräcklig information i årsredovisningen kan denne välja att lämna en upplysning. Skulle osäkerheten ses som komplicerad väljer revisorn istället att avstå att uttala sig om den fortsatta driften. Är det så att revisorn anser att tilllämpningen av going-concern principen är felaktig men inte väsentlig gör revisorn en reservation. Om tillämpningen av going-concern principen är felaktig och det däremot är att anse som väsentligt ska revisorn lämna avvikande mening i revisionsberättelsen.(adrian & Torén, 2006; RS 570) 2.3 ÄR GOING-CONCERN UTLÅTANDET EN SJÄLVKLARHET VID KONKURS? (H1) En ökad ekonomisk turbulens ställer högre krav på kvaliteten på den revision som genomförs då fokus läggs på revisorerna och förväntningen är att ett godkännande från revisorn signalerar att företagets redovisning är felfri. En studie som undersökt de finansiella rapporterna som publicerats från krisande bolag, både i Europa och USA, visar att många av dessa bolag erhållit en ren revision för den finansiella redovisningen trots att de kort därefter erkänt sig ha ekonomiska svårigheter och sökt statligt ekonomiskt stöd (Sikka, 2009). Sikka (2009) menar att detta väcker frågor om vilken roll och vilket värde revisorn och revisionen har. Att revisorn inte förvarnar allmänheten om bolagets svårigheter menar han ökar misstankarna om att revisorn inte besitter tillräcklig expertis för att oberoende och objektivt redogöra för ett bolags finansiella verksamhet. Den ökade ekonomiska turbulensen under 2000-talet resulterade för USA:s del i att tolv av de tjugo genom tiderna största konkurserna inträffade under år 2001 och 2002. Venuti (2004) valde att i sin studie fokusera på dessa tolv konkurser, däribland WorldCom och Enron. Re- 6

sultatet visade att samtliga av de undersökta bolagen erhöll en ren revision i årsredovisningen närmast konkursen, ingen av årsredovisningarna innehöll någon indikation gällande revisorns tvivel om att bolaget skulle fortleva. Venuti (2004) refererar även till en övergripande granskning av 202 bolags revisionsberättelser av totalt 257 börsbolag som under år 2001 gick i konkurs. Av dessa bolag var det endast 48 procent som hade publicerat information om revisorns tvivel om deras fortsatta drift vilket påvisar trovärdigheten av resultatet i Venutis (2004) egen studie. Venuti (2004) påpekar att revisorn inte behöver genomföra specifika revisionsprocedurer för att bedöma bolagets fortlevnad, däremot menar hon att revisorn bör bedöma huruvida tillstånd eller händelser som upptäcks under arbetsprocessen talar emot tillämpningen av going-concern principen. I samtliga tolv fall menar hon att revisorn borde ha kunnat upptäcka sådana tillstånd eller händelser. Även en svensk kandidatuppsats (Blom & Jansson) från år 2009 påvisar en låg andel goingconcern utlåtanden då endast 19,8 procent av aktiebolagen som gick i konkurs hade fått ett going-concern utlåtande i den senaste årsredovisningen innan konkursen. Undersökningen omfattade ett urval av svenska aktiebolag som gick i konkurs under år 2006. Utifrån detta har vi ställt upp följande hypotes: H1: Mindre än hälften av de svenska konkursdrabbade publika aktiebolagen erhåller ett going-concern utlåtande i den senaste årsredovisningen. 2.4 KAN REVISORN SES SOM EN SIARE/SIERSKA? (H2) Finansiell information kan anses vara en nödvändighet för att upprätthålla en fungerande kapitalmarknad (Healy & Palepu, 2001). Företagen lämnar upplysningar om sin verksamhet genom reglerade finansiella rapporter, främst via delårsrapporter och årsredovisningar, och dessa rapporter är företagsledningens viktigaste verktyg för att kommunicera företagets prestationer och ledning till utomstående investerare. Enligt Healy och Palepu (2001) beror efterfrågan på finansiell rapportering och upplysning på att det föreligger informationsasymmetri mellan företagsledningen och de utomstående investerarna då ägande och styrning är separerat. Revisorns granskning är tänkt att överbrygga detta genom att tillhandahålla investerarna med en utomstående oberoende försäkran om att bolagets finansiella uttalanden är korrekta (Healy & Palepu, 2001). Frågan som det då går att ställa sig är vad investerarna förväntar sig av revisorns granskning jämfört med vad revisorerna själva förväntar sig uppnå med sin granskning? 7

2.4.1 FÖRVÄNTNINGSGAPET Ett förväntningsgap kan anses existera när allmänheten och revisorn har skilda uppfattningar om vad som är att anse som revisorns förpliktelser och ansvar (Koh & Woo, 1998). Detta begrepp infördes i revisionssammanhang av Liggio (1974) som då definierade det som förväntningsskillnader mellan användare av de finansiella rapporterna och revisorn gällande dennes prestationsnivå. Bevis för förväntningsgapets existens har bekräftats genom ett flertal studier under årens lopp och det har till detta uppkommit många förklaringar till varför ett förväntningsgap existerar inom revisionen (Koh & Woo, 1998). I en amerikansk studie av Baron et al. (1977) framkom att revisorer och användare av revisionsrapporterna har väsentligt olika uppfattning om omfattningen av revisorns ansvar för att upptäcka och röja felaktigheter och illegala handlingar. Resultatet visade att användarna anser att revisorerna har ett större ansvar för att upptäcka och röja dessa än vad revisorerna själva anser sig ha. Även i en undersökning genomförd av Epstein och Geiger (1994) framkommer att investerarna vill att revisionen innebär absolut säkerhet om att de finansiella uttalandena från ledningen är helt fria från alla former av väsentliga felaktigheter medan revisorerna inte vill ta på sig detta ansvar. Resultatet står i stark kontrast till den nivå av försäkran som faktiskt fastställts i revisionsberättelsen och i aktuella professionella standarder där väsentlighetsbegreppet spelar en viktig roll (Epstein & Geiger, 1994). Väsentlighet är ett grundläggande begrepp inom revision och det är detta begrepp som avgör vad revisionsarbetet ska inriktas på och hur omfattande det ska bli. För att styra revisionen mot de områden där risken för väsentliga fel är störst måste revisorn dels förstå företagets verksamhet och de risker som kan orsaka väsentliga fel i årsredovisningen och dels förstå vilken intern kontroll företagsledningen har över vad som händer i företaget. (FAR SRS, 2006). 2.4.2 HUR KAN FÖRVÄNTNINGSGAPET MINSKAS? Epstein och Geigers (1994) granskning visar att desto bättre insatt en investerare är i revisionsarbetet desto mindre troligt är det att denne kräver absolut försäkran från revisorn. Följaktligen tycks det som att ökad medvetenhet och utbildning bland investerare kan vara en bra väg för att minska förväntningsgapet mellan investerare och revisorer. Det framhålls också att standardsättarna med jämna mellanrum bör utvärdera hur effektiv revisionsberättelsen är som kommunikationsverktyg genom att se vilket genomslag olika ändringar har på de olika intressentgrupperna. (Epstein & Geiger, 1994) Andra studier ger bevis för att en utvecklad revisionsberättelse skulle ge en bättre förståelse för revisionens omfattning, innehåll och betydelse och på så vis påverka läsarnas förväntning- 8

ar gällande revisionen och revisorns roll (Koh & Woo, 1998). Det framgår bland annat av Holt och Moizers (1990) studie att ett något ändrat innehåll, att ändra formuleringarna i revisionsberättelsen, resulterar i att förväntningarna rörande revisionsberättelsens betydelse ändras. Humphrey et al.(1993) hävdar att det inte är någon bra lösning att förvänta sig att allmänheten ska överge tilltron till revisorerna som detektiver för att upptäcka fel kopplade till bedrägeri, tillämpningen av fortlevnadsprincipen och andra felaktigheter genom utbildning. De ger istället som förslag att införa en granskningsenhet som granskar revisorerna, att genom lagstiftning sträcka revisorns ansvar till att även omfatta ansvar gentemot aktieägare och kreditgivare samt att tydliggöra vilket ansvar revisorn har för att upptäcka felaktigheter. 2.4.3 SAMBAND MELLAN GOING-CONCERN UTLÅTANDE OCH KONKURS Levitan och Knoblett (1985) menar att en konkurs är ett tydligt bevis på att ett företags oförmåga att fortleva. De ställer sig däremot frågande till hur användbara invändningarna är mot den fortsatta driften, eller frånvaron av den, som en indikator för ett företags framtid. En invändning mot ett företags förmåga att fortsätta sin drift syftar enligt Levitan och Knoblett (1985) inte till att förutspå en konkurs som sådan utan är mer att se som indikationer på att revisorn känner sig osäker gällande bolagets förmåga till återhämtning eller att det föreligger osäkerheter kring värderingen av bolagets tillgångar. Samtidigt väcks denna oro när bolagets fortsatta existens är i fara. Det torde således finnas en hög korrelation mellan invändningar mot ett företags oförmåga att fortsätta sin drift och konkurs. I sin undersökning kommer Levitan och Knoblett (1985) fram till att revisorerna, utifrån en granskning av 35 amerikanska konkursdrabbade företag, är duktiga på att signalera svårigheter med den fortsatta driften ett eller två år innan konkursen är ett faktum. De har i sin undersökning granskat de tre senaste årsredovisningarna för att utreda hur skickliga revisorerna är på att förutspå och framförallt varna för en potentiell konkurs. Författarna kommer även fram till att det är stor sannolikhet att revisorerna förutspår att ett sjukt företag är friskt då många av företagen erhöll rena revisioner. Utifrån detta har vi ställt upp följande hypotes: H2: Det föreligger ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs bland svenska konkursdrabbade publika aktiebolag, andelen bolag som erhåller ett going-concern utlåtande ökar ju närmre bolagen är en konkurs. 9

2.5 REVISORSROTATION, EN LÖSNING PÅ OBEROENDE PROBLEMET? (H3) Kravet på revisorsrotation infördes år 2005 som ett resultat av de nya EU-reglerna för revision av publika bolag (KOM, 2003). Dessa regler innebär att vald revisor maximalt får revidera ett och samma bolag sju år i rad för att upprätthålla oberoendet. Därefter följer en nedkylningsperiod om två år då revisorn inte får ha någon som helst professionell kontakt med bolaget i fråga (Eilifsen et al, 2010, s.595). Det införda kravet på revisorsrotation är enligt Kaplan (2004) ett steg i rätt riktning men han menar att detta bara är en liten förändring i en stor process. Kravet innebär endast att huvudansvarig revisor måste bytas ut efter sju år. Det finns däremot inget som reglerar den tänkbara situationen att en av personerna som ingår i revisionsteamet befordras till partner och övertar revisionsuppdraget för klienten. Att byta ansvarig revisor medför visserligen nya ögon men granskningen görs fortfarande enligt Kaplan (2004) genom samma glasögon då det inom revisionsbyråerna utformats en intern praxis som är väldigt svår för en enskild individ att ändra på. Skulle dessa nya ögon ifrågasätta befintlig praxis skulle revisionsbyrån kunna förflytta personen och föra över ansvaret på någon som har bättre förståelse för klienten då attityden är att ett långsiktigt klientförhållande är alldeles för viktigt för att äventyras av en omedgörlig partner. I många fall förefaller det dessutom så att den nya revisorn måste förlita sig på teamets arbetsinsatser för att snabbt introduceras i arbetet för klienten. Då teamet är detsamma introduceras den nya revisorn av samma personer som haft uppdraget för klienten under åtskilliga år och revisorn kommer därav till största del förlita sig på teamets erfarenhet (Kaplan, 2004). Detta resulterar i att den självständighet som revisorns oberoende kräver bryts ner. För att undvika denna problematik anser Kaplan (2004) att det bör övervägas att införa krav på extern rotation, att revisionsbyrån ska bytas ut med jämna mellanrum. På det sättet ges rum för nya synsätt och att den nya revisorn då skulle våga ifrågasätta den tidigare revisorns arbete (Kaplan, 2004). Även Alander (2002) argumenterar för att extern rotation kan vara en lösning på oberoende problemet då hon funnit att hotet mot revisorns oberoende kan kvarstå vid intern rotation. Detta eftersom revisionsbolaget som sådant står inför risken att hamna i en beroendeställning gentemot klienten. Ett internt byte av ansvarig revisor skulle i det fallet inte garantera den nya revisorns oberoende och självständighet. Det som däremot talar emot extern rotation är att det skulle medverka till förlust av kunskap och erfarenhet för revisionsbolaget. Dessutom medför det att det nätverk av specialister som revisorn har byggt upp för klienten går förlorad. (Alander, 2002) 10

2.5.1 REVISORSROTATION FÖR BOLAG I KRIS Huruvida revisorns oberoende har någon inverkan på sannolikheten för att ett bolag i finansiella svårigheter erhåller en oren revision var något som Ruiz-Barbadillo et al.(2004) frågade sig i sin studie av spanska bolag i finansiella svårigheter. Resultaten från deras undersökning indikerar att revisionskvaliteten, mätt genom revisorns oberoende och kompetens, påverkar sannolikheten för att ett bolag i svårigheter erhåller ett going-concern utlåtande. I tidigare litteratur har fokus främst legat på den finansiella hälsan hos bolagen och revisorns möjlighet att förutse ett företags misslyckande genom att jämföra deras kapacitet att sia in i framtiden i de finansiella modellerna och utfärdandet av going-conern utlåtanden. I denna studie gick de ett steg längre genom att utveckla en modell för utfärdande av going-concern utlåtanden som även tar hänsyn till kvalitetskomponenterna kompetens och oberoende. De underliggande variablerna relaterade till revisorns oberoende definierades som; klientstorlek och revisionsbolaget storlek. Resultatet visar att ju större bolaget är som revideras desto större press hamnar på revisorn som inte vill förlora klienten. Mot detta står att desto större revisionsbolag som har revisionsuppdraget desto större är sannolikheten att revisorn undviker att ge en bättre bild av företaget än verkligheten. Detta för att skydda revisionsbolagets och sitt eget rykte.(ruiz-barbadillo et al., 2004) I en jämförande studie av Finland och Sverige framkommer det genom de intervjuer som genomförts att revisorn anses stå i beroendeställning gentemot företagsledningen och att revisorerna uppvisar en rädsla för att förlora klienter om de är för kritiska i sin granskning. För att undvika detta beroendeförhållande mellan revisor och företagsledning föreslogs revisorsrotation som en lösning på problemet. Det kan därför vara intressant att undersöka om revisorernas mandatperiod påverkar andelen going-concern utlåtanden för att se om en längre mandatperiod ökar eller minskar revisorers anmärkningar om klientföretags fortlevnadsproblem.(fant, 1994, s.123-125) Utifrån detta har vi ställt upp följande hypotes: H3: Det föreligger ett samband mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod bland svenska konkursdrabbade publika aktiebolag, andelen bolag som erhåller ett goingconcern utlåtande ökar vid ett revisorsbyte. 11

3 METOD Syftet med studien är att undersöka om svenska publika aktiebolag som gått i konkurs erhållit ett going-concern utlåtande i revisionsberättelsen från revisorn i den senaste årsredovisningen. Vi ämnar även utreda om det föreligger ett samband mellan going-concern utlåtande och konkurs samt utlåtande och revisorns mandatperiod. För att uppnå syftet valde vi att utifrån den teoretiska referensramen bena ner denna i tre hypoteser som vi därefter prövade genom att samla in årsredovisningar och granska tillhörande revisionsberättelser. Resultatet kopplades sedan tillbaka till den bakomliggande teoretiska referensramen för att bedöma huruvida vårt resultat överensstämde med den tidigare forskningen. För att statistiskt testa förekomsten av ett samband i hypotes 2 och 3 valde vi att tillämpa Cramers kontingenskoefficient V. 3.1 LITTERATURINSAMLING För att finna teoretisk grund för hypoteserna lästes vetenskapliga artiklar dels direkt inriktade mot going-concern bedömningen och konkurs men även artiklar som granskat förväntningsgapet mellan revisor och investerare samt aspekter kring revisorns oberoende. Sökord som användes vid litteratursökningen var framförallt begreppet going-concern och det svenska uttrycket fortsatt drift både enskilt och i kombination med begrepp som konkurs, utlåtande, bedömning, revisorsrotation, mandattid. Vi gjorde även sökningar relaterade till regleringarna RS 570 och RS 709. Sökningarna gjordes via sökmotorn Samsök där vi främst hänvisades vidare till Business Source Premier. Vi läste även in oss i ämnet genom tidningsartiklar, som tidsskriften Balans, vilka främst användes för att undersöka ämnets nyhetsvärde och på så vis väcka intresse kring undersökningen. Revision omfattas av lagar och regleringar varav det var naturligt att inkludera relevant svensk lagstiftning samt FAR SRS:s regleringar. FAR SRS har även gett ut en handbok, Revision: En praktisk beskrivning, vilken var av stor betydelse vid insamling och bearbetning av det empiriska materialet. Litteratur av särskild betydelse för uppsatsens teoretiska del var fyra vetenskapliga artiklar, en utgiven studie från Svenska Handelshögskolan samt en studentuppsats vilka huvudsakligen legat till grund för de tre uppställda hypoteserna. Av särskild tyngd för den första hypotesen låg Sikkas (2009) och Venutis (2004) studier vilka undersökte antalet going-concern utlåtanden i krisande respektive konkursdrabbade bolag. Vi fann även en studentuppsats av Blom och Jansson (2009) vilken kunde användas för en jämförelse med det egna resultatet. För den andra hypotesen var Levitan och Knobblets (1985) undersökning viktig då den testat revisorns förmåga att förutse framtida problem medan den tredje hypotesen huvudsakligen grundade sig 12

på Kaplans (2004) studie samt Fants (1994) studie kring revisorns oberoende och mandatperiod. 3.2 DATAINSAMLING Då vi ämnade granska svenska publika konkursbolag fann vi det lämpligt att utgå från den rapportering som offentliggörs kring detta, bolagens årsredovisningar och däri tillhörande revisionsberättelse. De bolag som till en början ingick i urvalet var samtliga svenska publika aktiebolag som inlett en konkurs enligt databasen Affärsdata. Tillföljd av att det inte handlade om ett stort antal bolag samt att databasens arkiv inte sträckte sig längre tillbaka än år 1997 var det inte motiverat att genomföra en urvalsundersökning. Undersökningen kom därav att utgöra en totalundersökning av samtliga svenska publika aktiebolag som inlett en konkurs under perioden år 1997 2010. Vid kartläggningen av dessa bolag genomfördes två sökningar i databasen Affärsdata vilket framgår av tabell 1 nedan. Den första sökningen genomfördes enligt följande: Alla aktiebolag + Rutan: Publika och den andra sökningen enligt följande: Alla aktiebolag + Företagsnamn: (publ). Till följd av databasens begränsade sökfunktioner var vi tvungna att utifrån samtliga publika aktiebolag manuellt sortera de bolag vilka inlett en konkurs. Databasens sökresultat delades upp i aktiva respektive inaktiva bolag och för att inte förbise något bolag kontrollerades båda dessa kategorier. Den första sökningen gav oss 283 inaktiva bolag respektive 855 aktiva bolag varav 160 av dessa bolag hade inlett en konkurs. Den andra sökningen resulterade i 80 inaktiva bolag samt 346 aktiva bolag där 70 av dessa utgjorde konkurser. Sökningarna överlappade dock varandra varav den andra sökningen resulterade i 30 nya bolag som inte påträffades vid den första sökningen. Totalt gav sökningarna oss 190 bolag med inledda konkurser, både aktiva och inaktiva, vilket framgår av tabell 2 nedan. PUBLIKA (PUBL) INAKTIVA AKTIVA INAKTIVA AKTIVA KONKURS 137 23 55 15 FUSION 80 20 14 2 LIKVIDATION 59 15 11 5 FÖRETAGSREKONSTRUKTION - 20-7 ACKORD - 3 - - AKTIVA 1) - 774-317 ÖVRIGA 2) 7 - - TOTAL 283 855 80 346 (1) UTAN ANMÄRKNING. (2)4 ST MED ANMÄRKNING MEN UTAN TEXT, 2 ST OMREGISTRERADE TILL BANKAKTIEBOLAG OCH 1 ST AVFÖRT TABELL 1: Sökning 1 Publika, och Sökning 2-(publ). Källa: Egen utarbetning. 13

PUBLIKA (PUBL) INAKTIVA AKTIVA INAKTIVA AKTIVA KONKURS 137 23 55 15 FANNS EJ I BÅDA SÖK 22 8 TOTALT 190 TABELL 2: Totala antalet konkurser ur båda sökningarna. Källa: Egen utarbetning. 3.2.1 URVAL OCH BORTFALL Av dessa 190 bolag var det 28 stycken aktiva bolag där konkursen ej avslutats varav dessa föll bort. Trots konkursbeslut är konkursen inte definitiv utan konkursen kan fortfarande upphävas varav vi ansåg att ett avslutningsdatum var nödvändigt för att resultatet inte skulle bli missvisande. Datainsamlingen skedde den 11 april 2010 och vi valde därmed att avgränsa urvalet till bolag som avslutats före denna tidpunkt. Vidare föll även ytterligare tre aktiva bolag bort tillföljd av att konkursbeslutet upphävts samt 16 bolag vilka bortföll med anledning av att deras årsredovisningar inte fanns tillgängliga. Två bolag föll bort på grund av att de saknade revisionsberättelser. Det ena bolaget hade upprättat årsredovisningarna i efterhand. Denna efterkonstruktion ansåg vi kunde snedvrida resultatet och bolaget likställdes med bolag som saknade revisionsberättelse. Slutligen var det 141 bolag som uppfyllde dessa krav, se Figur 1 nedan. URVAL Svenska publika aktiebolag som inlett konkurser under perioden 1997-2010. 190 bolag B O R T F A L L Ej avslutade: 28 bolag Upphävda konkurser: 3 bolag Ej årsredovisning: 16 bolag Ej revisionsberättelse: 2 bolag B O R T F A L L 141 bolag Ej senaste årsredovisning: 75 bolag Ej tre årsredovisningar: 103 bolag Ej fyra årsredovisningar: 117 bolag H1 66 bolag H2 38 bolag H3 24 bolag FIGUR 1: Urvalet. Källa: Egen utarbetning. 14

Förutom ovanstående kriterier krävdes det för samtliga hypoteser att bolagen hade den senaste årsredovisningen, 12 månader innan konkursen, tillgänglig. Av de 141 bolagen var det 75 bolag vilka inte uppfyllde detta kriterium. De bolag som undersöktes för Hypotes 1 var därav 66 bolag, se Figur 1 ovan. För att undersöka sambandet mellan tidpunkten för going-concern utlåtande och konkursbeslut i Hypotes 2 krävdes även, i likhet med Levitan och Knobletts (1985) undersökning, att årsredovisningarna för de två tidigare åren fanns tillgängliga. Endast 38 av de 66 bolagen uppfyllde detta krav. Slutligen krävdes det för att kunna undersöka Hypotes 3, sambandet mellan going-concern utlåtande och revisorns mandatperiod, att årsredovisningarna för totalt fyra år tillbaka fanns tillgängliga. Detta då den nedre gränsen för revisorns mandatperiod uppgår till fyra år. Hypotes 3 omfattade därav 24 av de totalt 66 bolag som undersöktes i den första hypotesen. För närmre information om de bolag som undersöktes se Bilaga 1. 3.3 BEARBETNING AV DATA De hypoteser som ställdes upp innehöll kvalitativa variabler, betydelser uttrycka i ord, snarare än kvantitativa variabler, i form av konkreta siffror. Detta innebar att vi arbetade med ickestandardiserad data som krävde klassificering i kategorier för att möjliggöra mätbarhet (Bryman & Bell, 2007, s.311-317). Vi valde därför att inför databearbetningen grovkategorisera vårt data för att skapa struktur och hanterbarhet. Vi valde dessutom att göra en mer ingående indelning under de valda kategorierna för att tydliggöra avgörande detaljer. Denna bearbetning resulterade i en kodningsmanual. 3.3.1 KODNINGSMANUAL Utgångspunkten för kodningsmanualens utformning låg främst i Revision: En praktisk beskrivning, som ges ut av FAR SRS:s förlag och som uppdaterats och kompletterats av Helena Adrian och Bo Åsell, men även i gällande lag och standarder. Helena Adrian var vid granskningen vice ordförande i FAR SRS:s Policygrupp för revision, tidigare FAR SRS:s Revisionskommitté, och har varit med sedan år 2005 och även Bo Åsell satt med som ledamot i denna Policygrupp fram till och med år 2008. 3.3.1.1 H1: GOING-CONCERN UTLÅTANDE? För att kunna pröva denna hypotes krävdes att vi tydliggjorde innebörden av ett goingconcern utlåtande och då klargjorde vad som var att anse som en ren revisionsberättelse respektive en oren revisionsberättelse samt vilka som var att se som de underliggande grupperingarna av de orena revisionsberättelserna. 15

Revisorn är skyldig att när det finns tvivel om bolagets fortlevnad lämna ett going-concern utlåtande för en period om minst tolv månader enligt RS 570. Av RS 709 framgår att revinågot vis kan avvi- sionsberättelsen antingen kan lämnas enligt standardutformningen eller på ka från denna, vilket utgjorde grovkategoriseringen. Under avvikelsekategorin valde vi dess- i ytterligare fyra kategorier; [B] avvikelse som bedöms som ej väsentlig och där det inte fram- utom att utifrån nämnda revisionsstandarder kategorisera de avvikande revisionsberättelserna går huruvida det påverkar den fortsatta driften, [C] avvikelse som bedöms som ej väsentlig och där det framgår att den inte påverkar den fortsatta driften, [D] avvikelse som bedöms vä- [E] en väsentlig sentlig men där det framgår inte hur den påverkar den fortsatta driften samt avvikelse där det framgår attt det påverkar den fortsatta driften. Om ett bolag erhållit flera avvikelser valde vi att placera bolaget i kategorin för den allvarligaste avvikelsen. REN REVISIONSBERÄTTELSE OREN Ej väsentlig avvikelse Väsentlig avvikelse [A] Standardutformning [B] Framgår inte huruvida den påverkar den fortsattaa driften [C] Framgår att den inte påverkar den fortsatta driften [D] Framgår inte huruvida den påverkar den fortsatta driften [E] Framgår att den påverkar den fortsatta driften FIGUR 2: Kodningsmanual. Källa: Egen utarbetning baserad på FAR SRS, 2006, s.34-35. 3.3.1.2 H2: SAMBAND MELLAN UTLÅTANDE OCH KONKURS? För att kunna pröva sambandet mellan utlåtande och konkurs kunde vi inte använda samtliga bolag från Hypotes 1 utan endast de bolag som hade de tre senaste årsredovisningarna till- om revisorn gängliga. Utifrån dessa bolags årsredovisningar valde vi därefter att undersöka signalerat någon oro gällande bolagets fortsatta drift något av de tre åren innan konkursbeslu- och Knobletts tet. Anledningen till att vi valde att se tre år bakåt grundar sig i att Levitan (1985) studie omfattade tre år och att deras resultat visade att revisorerna signalerat om risker mot den fortsatta driften upp till två år innan bolagen gått i konkurs. 16

3.3.1.3 H3: SAMBAND MELLAN UTLÅTANDE OCH MANDATPERIOD? För att undersöka om revisorns mandatperiod påverkar huruvida bolaget fått ett going-concern utlåtande i årsredovisningen närmast konkursbeslutet valde vi att granska revisionsberättelserna fyra år bakåt för att se vilken/vilka revisorer som skrivit under revisionsberättelsen. Detta då det av RS 709 framgår att revisionsberättelsen ska skrivas under av vald revisor alternativt huvudansvarig revisor vid valt revisionsbolag. Anledningen till att vi valde att titta på revisionsberättelserna fyra år tillbaka var för att det av ABL framgår att uppdraget som revisor gäller till slutet av den årsstämma som hålls under det fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet. Bolaget kan därefter välja om samma revisor ett år i taget i ytterligare tre år alternativt välja en ny revisor för ytterligare en fyraårsperiod. Ett första steg i vår granskning kom att innebära en redogörelse för om och i så fall när under den granskade perioden som bolagen genomfört ett revisorsbyte. Som ett andra steg valde vi därefter att bedöma huruvida de genomförda revisorsbytena var att se som interna alternativt externa byten. Ett revisorsbyte ansågs föreligga i de fall vald revisor bytts ut mot en eller flera nya eller att flera valda revisorer bytts ut mot en eller flera nya. Som revisorsbyte definierades även de fall där bolaget gått från att ha en revisor till att ha två, där den första revisorn var kvar, och vice versa. Med ett internt byte menades att revisorsbytet sker inom samma revisionsbolag medan ett externt byte innebar att företaget byter till ett annat revisionsbolag. 3.3.2 FÖRSTUDIE Anledningen till att en förstudie genomfördes var främst för att kontrollera kodningsmanualens användbarhet (Bryman & Bell, 2007, s.316-317). Då vi inte ämnade samla in och mäta konkreta siffror utan uttryck och formuleringar ansåg vi att det var viktigt att försäkra oss om att kodningsmanualen var lämpligt utformad, att kategoriseringen av avvikelser från standardutformningen var tillfredställande samt att definitionen av ett revisionsbyte täckte in tänkbara scenarion. Bolagen som användes för denna kontroll valdes utifrån de 75 bolag som inte uppfyllde kriteriet att den senast tillgängliga årsredovisningen upprättats inom en tolv månadersperiod från konkursen, med andra ord bortfallet för Hypotes 1. Av dessa 75 bolag var det endast 29 bolag som uppfyllde kravet på fyra årsredovisningar i följd och uppfyllde därmed kriterierna för Hypotes 2 och 3. Förstudien kom därför att omfatta dessa 29 bolag, se Bilaga 2. Den genomförda förstudien visade att definitionen av vad som räknades som ett goingconcern utlåtande i kodningsmanualen behövde korrigeras för att ge en mer riktig bild av revisorernas upplysningar och synpunkter. Det framkom att det som avgjorde i vilken av kod- 17

ningsmanualens kategorier som revisorns utlåtande skulle placeras i till stor del var beroende av hur revisorn valde att formulera sig i sina upplysningar. Vi var därför tvungna att tydligare definiera vilka typer av uttalanden som skulle placeras i respektive kategori och stor vikt lades vid om revisorn valde att tillstyrka eller avstyrka för att bedöma väsentligheten i avvikelsen. I övrigt bekräftade förstudien att kodningsmanualens definition av vad som innebar ett revisorsbyte var tillfredställande. 3.3.3 STATISTISK ANALYSMETOD Utöver deskriptiv statistik i form av tabeller valde vi att statistiskt testa förekomsten av ett samband för Hypotes 2 och 3 genom att tillämpa Cramers kontigenskoefficient V. Vår granskning omfattade kvalitativa variabler på nominalskalenivå, att insamlad data endast kunde kategoriseras, varav vi endast kunde använda oss av någon av de icke-parametriska metoderna. Motsvarande parametriska metoder var inte tillämpliga då dessa kräver variabler på högre skalenivåer. Förutom Cramers V finns det även två andra icke-parametriska metoder för att testa sambandet och genomföra hypotesprövning på nominalskalenivå. Den ena är hypotesprövning av phi-koefficienten (Φ) och den andra är hypotesprövning av kontingenskoefficienten (C), varav Cramers V utgör en variant av (C). (Henriksson, 1995, s.20, 71-78) Fördelarna med att använda en icke-parametrisk metod är att den ställer inga eller mycket låga krav på fördelningens form, kan användas på mycket små urvalsgrupper samt att den kan användas på data som föreligger på nominalskalenivå. Till nackdelarna hör att metoderna har lägre statistisk styrka än de parametriska metoderna och att de inte är möjliga att använda för att se hur variablerna påverkar varandra. Vi bör däremot påpeka att hypotesprövningens logik och fundamentala idé är exakt densamma oavsett valet av parametrisk eller icke-parametrisk metod. (Henriksson, 1995, s.25-27) Fördelen med att tillämpa specifikt Cramers V framför C eller Φ är att den till skillnad från de andra två inte är beroende av tabellstorleken. En nackdel med samtliga metoder, som baseras på chitvå (χ 2 ), är att testerna ger relativt svårtolkade värden då det inte finns någon standard för att avgöra exakt hur starkt sambandet är. Tanken med metoderna är dock att de ska kunna ge en grov approximation snarare än en exakt bedömning. Till skillnad från den traditionella kontingenskooefficienten C som har ett variationsområde mellan -1 och 1 varierar Cramers V mellan 0 och 1, där värdet 0 indikerar att det inte finns något samband. Cramers V beräknas enligt följande (Henriksson, 1995, s.76; Reynolds, 1977, s.48-49): 18

1 Där q är antal kategorier för den variabel som har minst antal kategorier och N är populationens storlek. Och där χ 2 beräknas enligt följande: χ där O i utgör den observerade frekvensen och T i den teoretiska frekvensen. Genom att genomföra två beräkningar av Cramers V, ett där vi testade huruvida det förelåg ett samband mellan de två variablerna going-concern utlåtande och konkurs respektive ett samband mellan going-concern utlåtande och mandatperiod, fick vi för varje beräkning en kontingenskoefficient (V) som visade om det fanns ett samband mellan de undersökta variablerna. För att avgöra om det observerade sambandet, eller ej existerande sambandet, var statistiskt säkerställt på vald signifikansnivå genomfördes hypotesprövningar genom att det observerade chitvå-värdet (χ 2 obs) jämfördes med ett kritiskt chitvå-värde (χ 2 KRIT). Överstig det observerade chitvå-värdet det kritiska chitvå-värdet var sambandet signifikant. Om det observerade chitvå-värdet var signifikant var också kontingenskoefficienten (V) signifikant och den statistiska slutsatsen blev då att det föreligger, eller att det inte föreligger, ett samband i populationen mellan de studerade variablerna. (Henriksson, 1995, s.78; Aron et.al., 2008, s. 550) För en närmare beskrivning av Cramers V och hypotesprövningen se Bilaga 4. 3.4 LITTERATUR- OCH METODDISKUSSION En stor del av den litteratur som användes i denna uppsats utgjordes av vetenskapliga artiklar och därmed tidigare forskning inom ämnesområdet. Fördelen med de vetenskapliga artiklarna är att dessa genomgått en extern granskning innan de publicerats och därmed säkerställs en viss kvalitetsgrad. Trots att artiklarna granskas och godkänns kvarstår en risk för att författarnas syfte med studien påverkat innehållet åt ett specifikt håll och att alla aspekter kring det undersökta fenomenet inte omfattas i studien. Samtidigt är denna avgränsning en förutsättning för att undersöka ett specifikt fenomen. För att säkerställa våra källor valde vi därför att granska fler artiklar med liknande studier samt närmre granska artikelförfattarna. Vi har även tagit hänsyn till att det kan finnas skillnader mellan vilka standarder som bolagen i de tidigare studierna skulle förhålla sig efter. Exempelvis skiljer sig redovisningsstandarderna mellan Europa och USA. Det finns dock inget krav på extern revisorsrotation i varken USA eller 19