Tillsynen för konkurs- och likvidationsförfarandet

Linköpings universitet Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling Masteruppsats 30 hp Masterprogram i Affärsjuridik - Affärsrätt HT2017/VT2018 LIU-IEI-FIL-A--18/02722--SE Tillsynen för konkurs- och likvidationsförfarandet En problematisering av den avsaknade statliga tillsynen för likvidationsförfarandet The supervision of the bankruptcy and liquidation proceedings - A problematization of the absence of state supervision for the liquidation proceedings Caroline Thörnroos Handledare: Emil Elgebrant Examinator: Anders Holm Linköpings universitet SE-581 83 Linköping, Sverige 013-28 10 00, www.liu.se

Sammanfattning I takt med att nya företag startas, avslutas olönsamma verksamheter genom konkurs och verksamheter vilka ägarna inte längre vill bedriva avslutas genom likvidation. Ett fungerande och ändamålsenligt konkurs- och likvidationsförfarande är således ett nödvändigt element i en marknadsekonomi där det inte finns någon plats för förlustbringande verksamheter. I den här uppsatsen får läsaren bekanta sig med konkurs- och likvidationsförfarandet och den tillsyn som existerar för båda. En översiktlig bild av hur båda förfaranden är utformade för att synliggöra likheterna och olikheterna, och således åskådliggöra hur jämförbara de är, presenteras. Syftet med uppsatsen är att problematisera avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet, jämfört med den tillsyn som är utformad för konkursförfarandet, och besvara frågan om huruvida det finns ett behov av tillsyn för likvidationsförfarandet. Diskussion om avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationer och jämförelse mellan konkurser och likvidationer är av sporadisk omfattning i den svenska rättsvetenskapliga litteraturen. I uppsatsen presenteras därför praxis, en rapport om tillsyn från Statskontoret samt en sammanfattning av de finska tillsynsreglerna. I uppsatsens undersöks även de olika bakomliggande intressena för tillsyn och särskilt tillsyn vid konkurs. På vilket sätt bidrar tillsyn till ändamålsenlig tillämpning av lagstiftning? Av Statskontorets rapport går det att konstatera att det främsta syftet med tillsyn är att säkerställa att lagars syfte upprätthålls och att det i stor omfattning saknas relevanta uppgifter om tillsynens effekter. En slutsats av det är att det är svårt att argumentera för att det finns ett behov av en tillsyn med likartad utformning som de tillsynsverksamheter som har undersökts i rapporten. Av doktrin framgår vidare att den allmängiltiga orsaken till att likvidationer inte står under en tillsynsmyndighet är för att förfarandet främst anses ligga i de privata aktieägarnas intresse. Av de informationskällor som presenteras i uppsatsen går det dock att dra slutsatsen att det finns fler intressenter i en likvidation än bara aktieägarna, bl.a. uppmärksammas borgenärernas och det allmännas intressen. I uppsatsens diskuteras vidare den kritik av konkursförvaltningens tillsyn som framhålls i doktrin. Har utformningen förbättringspotential? Finns det ett större behov av tillsyn för konkursförfarandet än för likvidationsförfarandet? I analyskapitlet dras slutsatsen att behovet av tillsyn för konkursförfarandet initialt är större än behovet av tillsyn för likvidationer, avseendet det allmännas intresse. I slutsatsen konstateras till syvende och sist att den information som har presenterats i referensramen inte framställer ett egentligt behov av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet. i

Innehållsförteckning Sammanfattning... i Förkortningar... iv 1. Inledning... 1 1.1 Bakgrund... 1 1.2 Frågeställning... 2 1.3 Syfte... 2 1.4 Metod och material... 3 1.5 Avgränsning... 5 1.6 Disposition... 6 2. Konkurs och likvidation... 8 2.1 Konkursförfarandet... 8 2.1.1 Konkursansökan och borgenärerna... 8 2.1.2 Inledande åtgärder vid konkursbeslut... 9 2.1.3 Fordringar i konkurs och förmånsrätt... 11 2.1.4 Fortsättning och avslutning av konkurs... 11 2.1.5 Konkursförvaltarens roll... 13 2.1.6 Syftet och funktion med konkursinstitutet... 14 2.2 Likvidationsförfarandet... 15 2.2.1 Frivillig likvidation... 16 2.2.2 Tvångslikvidation... 16 2.2.3 Likvidatorns roll... 17 2.3 Likvidator och konkursförvaltare... 18 3. Tillsyn... 19 3.1 Tänk till om tillsyn om utformningen av statlig tillsyn... 19 3.1.1 Tillsyn som spelplan... 19 3.1.2 Begreppet tillsyn... 19 3.1.3 Kostnad och finansiering av tillsyn... 20 3.1.4 Effekter av tillsyn... 20 3.2 Tillsyn vid konkurs... 21 3.2.1 Kronofogdemyndigheten... 22 3.2.2 Problematik vid tillsyn... 22 3.3 Tillsyn vid likvidation... 23 3.3.1 Aktieägarna... 23 3.3.2 Bolagsverket... 24 3.3.3 Advokatsamfundet... 25 3.3.4 Företagets revisor... 25 3.3.5 Sammanfattning... 27 4. Finsk rätt... 28 4.1 Inledning... 28 4.2 Konkursförfarandet... 28 4.2.1 Tillsyn vid konkurs... 29 4.3 Likvidationsförfarandet... 29 4.4 Sammanfattning... 30 5. Rättsfall... 31 ii

5.1 Inledning... 31 5.2 Likvidatorer... 31 5.2.1 NJA 2016 s. 609... 31 5.2.2 HFD Mål nr 2680-15... 32 5.2.3 Sammanfattning... 34 5.3 Konkursförvaltare... 35 5.3.1 NJA 2001 s. 99... 35 5.3.2 Sammanfattning... 36 6. Analys... 37 6.1 Inledning... 37 6.2 Likvidation och konkurs likheter och olikheter... 37 6.2.1 Sammanfattning... 40 6.3 Tillsyn som styrinstrument... 40 6.3.1 Tillsyn för konkurser... 41 6.3.2 Finns det ett större behov av tillsyn för konkursförfarandet?... 43 6.3.3 Utövar berörda aktörer i en likvidation tillsyn?... 44 6.4 Om den finska regleringen om det svenska behovet... 47 6.5 Praxis ett exempel på behov av tillsyn?... 48 6.5.1 Likvidatorer... 48 6.5.2 Konkursförvaltare... 51 6.6 Slutsats... 51 Källförteckning... 54 Offentligt tryck... 54 Svenska författningar... 54 Finska författningar... 54 Svenska förarbeten... 54 Övriga offentliga publikationer... 54 Litteratur... 55 Digitala källor... 56 Bilaga 1 Konkurs- och likvidationsstatistik... 57 iii

Förkortningar ABL Aktiebolagslag (2005:551) FRL Förmånsrättslag (1970:979) HD Högsta domstolen HFD Högsta förvaltningsdomstolen KFM Kronofogdemyndighet KonkL Konkurslag (1987:672) KO Konkursombudsman NJA Nytt Juridiskt Arkiv Prop. Proposition RB Rättegångsbalk (1942:740) Skr. Skrivelse SOU Statens offentliga utredningar iv

1. Inledning 1.1 Bakgrund I Sverige likviderades år 2017 10 243 aktiebolag och 5 362 aktiebolag avslutades genom konkurs. 1 Vid en konkurs tar borgenärerna tvångsvis gäldenärens tillgångar i anspråk som betalning för de fordringar borgenärerna har på gäldenären. Konkurs och hur dess tillgångar ska fördelas handhas av konkursboet för borgenärernas räkning. En gäldenär ska försättas i konkurs på egen eller borgenärers begäran när denne är på obestånd. Med obestånd avses att gäldenären inte har förmåga att betala sina skulder och att oförmågan inte är av tillfällig karaktär. 2 Att det finns en omfattande lagstiftning samt ett utvecklat tillsynssystem för konkurser framgår av 1 kap. konkurslagen (1987:672), KonkL. Enligt 3 i berört kapitel ska konkursförvaltningen stå under tillsyn av en tillsynsmyndighet, vilken i Sverige är Kronofogdemyndigheten (KFM). 3 Utöver tillsyn bistår KFM med utförlig information om tillvägagångssättet vid konkurs och vägledning för verksamma aktörer. 4 Likvidation kan ske antingen genom frivillig likvidation eller tvångslikvidation. Vid frivillig likvidation är det bolagstämman som fattar beslut om likvidation och vid tvångslikvidation är det allmän domstol eller Bolagsverket som fattar beslutet. 5 Tvångslikvidation kan bli aktuellt exempelvis om ett aktiebolag enligt sin bolagsordning är skyldigt att gå i likvidation eller om ett aktiebolag inte har anmält en behörig styrelse till Bolagsverket. 6 Det är Bolagsverket och allmän domstol som sköter handläggning av frågor och beslut om att utse likvidator. 7 Behovet av statlig tillsyn och utformningen av den har varit föremål för undersökningar genom åren. En kärnfråga för tillsynsfrågor har varit, och är fortfarande, hur finansieringen av tillsynen ska skötas. När en tillsynsmyndighet inrättas för att sköta en viss verksamhet är syftet att de uppgifter som tillhandahålls ska bidra till att berörd myndighet uppnår sina övergripande mål. År 2012 gjorde Statskontoret en utredning i syfte att öka kunskapen om hur den statliga tillsynen bör vara utformad för att ge bästa möjliga resultat. I utredningen konstaterade 1 Se bilaga 1. 2 KonkL 1 kap. 1-2. 3 KonkL 7 kap. 25 och https://www.kronofogden.se/tillsynikonkurs.html [hämtad 22.11.2017]. 4 https://www.kronofogden.se/download/18.6294450154af3d2b27ca64/1466506491022/handbok_konkurstillsyn_ upplaga_3_2016.pdf [hämtad 22.11.2017]. 5 ABL 25 kap. 1 och 10-12. 6 http://www.bolagsverket.se/ff/foretagsformer/aktiebolag/avveckla/likvidation/tvangslikvidation-1.8190 [hämtad 28.10.2017]. 7 ABL 25 kap. 24-29. 1

Statskontoret att det finns begränsade kunskaper om hur effektiv statlig tillsyn är och vilka effekter den uppnår, vilket leder till slutsatsen att det är svårt att säga hur effektiv statlig tillsyn egentligen är. 8 Båda förfaranden, likvidation och konkurs, vilar på olika lagstiftningar och torde av den anledningen inte kunna jämföras alltför mycket. Det är dock oundvikligt att konstatera att de har samma syfte; att avsluta ett bolag på ett sätt där samtliga intressenter beaktas. Oavsett i vilken omfattning det går att identifiera likheter och olikheter i båda förfaranden, torde avsaknaden av tillsyn för likvidationer ändock kunna ifrågasättas baserat på de risker och skyddsvärda intressen som går att identifiera i förfarandet. Vad det är som då gör att likvidationsförfarandet, i jämförelse med konkursförfarandet, fungerar utan tillsyn är således en intressant fråga att undersöka. Särskilt intressanta aspekter i frågan är vilka intressen som förbises vid avsaknaden av en tillsyn för likvidationsförfarandet. Vid en statlig tillsyn skyddas nämligen de intressen konkursförfarandet ämnar ta till vara på och e contrario skulle avsaknaden av en statlig tillsyn för likvidationer kunna uppfattas som att de intressena förbises. 1.2 Frågeställning Finns det ett behov av en tillsynsmyndighet för likvidationsförfarandet i jämförelse med den omfattande tillsyn som existerar för konkursförfarandet? Vilka intressen förbises vid avsaknaden av en statlig tillsyn vid likvidationsförfarandet och vilka intressen tillgodoses vid den statliga tillsynen för konkursförfarandet? 1.3 Syfte Syftet med uppsatsen är att besvara ovan angivna frågeställningar genom att utreda om det finns ett behov av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet i jämförelse med den omfattande reglering och tillsyn som konkursförvaltningen omfattas av, eller om frånvaron i sig är ett svar på frågan. Med uppsatsen ämnar jag belysa vilka intressen som åsidosätts vid frånvaron av en statlig tillsyn vid likvidation, vilka risker som uppstår och om det finns ett behov av en statlig tillsyn. Vidare studeras vilka olika intressen det finns vid likvidation och konkurs samt vad syftet med tillsyn i sammanhanget egentligen är. Utöver det undersöks och problematiseras hur tillsynsverksamheten för konkurser är utformad. 8 http://www.statskontoret.se/globalassets/publikationer/2012/om-offentlig-sektor-14_tillsyn.pdf s. 7-9 [hämtad 1.12.2017]. 2

Min förhoppning är att innehållet i uppsatsen kan komma att vara av intresse för främst lagstiftaren med en rekommendation om huruvida tillsyn för likvidationsförfarandet bör regleras eller om nuvarande utformning motsvarar de förväntningar som finns. Även berörda myndigheter, exempelvis Bolagsverket och KFM, kan ha nytta av uppsatsen i egenskap av bemälda aktörer. Eftersom likvidation och dess förfarande samt eventuella ändringar i regleringen om tillsyn även i allra högst grad berör, inom området, verksamma jurister och advokater hoppas jag att innehållet i uppsatsen kan vara till nytta för dem och där särskilt Sveriges Advokatsamfund som utövar tillsyn över Sveriges advokater. 9 Även andra verksamma aktörer och de med ett särskilt intresse för likvidations- och konkursförfarandet och behovet av statlig tillsyn i bemärkelsen kan ha ett intresse av uppsatsens innehåll. Syftet är slutligen, att utifra n de lege lata utreda de lege ferenda och skapa en diskussion om huruvida statlig tillsyn vid likvidationsförfarandet behövs. 1.4 Metod och material Rättsdogmatikens främsta uppgift är att fastställa gällande rätt, så kallad lex lata, och beskriva och systematisera denna på ett kvalitativt sätt. 10 Vid tillämpandet av rättsdogmatisk metod används nästan uteslutande en konkret problemställning och utgångspunkten i informationsinsamlingen är de allmänt accepterade rättskällorna som exempelvis lagstiftning och rättspraxis. Jag har främst använt lagtext som rättskälla vid min informationsinsamling, vilket gör att metoden för den här uppsatsen främst har varit av rättsdogmatisk karaktär. Även lagförarbeten, praxis och den juridiska litteraturen har spelat en väsentlig roll i den information jag har använt. Den rättsdogmatiska metoden är dock kritiserad och har beskrivits som vag och motsägelsefull. Det har istället sagts vara bättre att beskriva hur den faktiska metodinsamlingen har gått till eftersom de faktiska frågeställningarna då hamnar i förgrunden. 11 Jag anser dock att ovan nämnda beskrivning av rättsdogmatisk metod är hur den största delen av informationsinsamlingen i den här uppsatsen har gått till och väljer därför att benämna uppsatsen som gjord med rättsdogmatisk metod. I bemärkelsen att avsaknaden av reglering avseende tillsynsverksamhet för likvidationsförfarandet ifrågasätts, har rättsanalytisk metod använts för att besvara de aktuella 9 Vid en ny tillsynsreglering skulle den tillsyn Sveriges Advokatsamfund utövar eventuellt förändras eller anpassas till den nya regleringen. Se avsnitt 3.3.3 och 6.3.3 för utförligare resonemang. 10 Sandgren, Claes. Rättsvetenskap för uppsatsförfattare Ämne, material, metod och argumentation, Norstedts Juridik, 2015, tredje upplagan, s. 43. 11 Kleineman, Jan, Rättsdogmatisk metod. I Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära / [redaktörer Fredric Korling, & Mauro Zamboni], Studentlitteratur, 2013, första upplagan, s. 21. 3

frågeställningarna. En rättsanalytisk metod tar, till skillnad från rättsdogmatisk metod, ett mer kritiskt ställningstagande till de traditionella rättskällorna där dessa kan ifrågasättas, och motiveras av att maktutövning aldrig borde gå fri från kritisk granskning. 12 I uppsatsen ifrågasätts frånvaron av en statlig tillsyn för likvidationsförfarandet och således tillämpas även rättsanalytisk metod. I Sverige anses bestämmelser i skriven lag vara den mest centrala och betydelsefulla rättskällan. Skriven lag avgör hur de rättstillämpande myndigheterna avgör konkreta tvister och således är den skrivna lagen den viktigaste upplysningskällan avseende rättsreglernas innehåll. I diskussioner om begreppet gällande rätt har den skrivna lagen, naturligt nog, en framträdande roll. 13 Lagstiftning har således med fördel haft en framträdande roll i uppsatsens informationsinsamling. Förarbeten har inte samma ställning som bestämmelser i lag men uppfattas normalt som hjälpmedel eller tolkningsdata till lagtexten. Förarbeten anses vara subsidiära rättskällor till skriven lag, men har likväl en avsevärd praktisk betydelse i svensk rätt. Ett viktigt argument för att formellt betrakta förarbeten som rättskälla är att de i betydande omfattning utformas för att användas som komplement till en, ibland föga detaljerad, lagtext. 14 Förarbeten har således adderats till informationsinsamlingen i uppsatsen. Praxis har i uppsatsen använts för att exemplifiera tillfällen när likvidatorer och konkursförvaltare har förfarit oaktsamt. Utbudet av prejudicerade rättsfall inom området är av sporadisk omfattning, därav presenteras endast ett fåtal. Doktrin avseende tillsyn för likvidationer är knapphändig och en direkt problematisering av avsaknaden av en tillsynsmyndighet för likvidationer saknas. Utbudet av doktrin om tillsynsmyndigheten för konkurser och kritik avseende utformningen är mer omfattande, om än i vissa fall föråldrade. Avseende generell information om konkurs- och likvidationsförfarandet finns det flera framställningar av olika författare från doktrin att tillgå. För att få en korrekt uppfattning om hur lagstiftningen på berörda områden omsätts i praktiken har jag i viss omfattning använt myndigheters hemsidor och skrivelser. Finsk rätt har utgjort en del av informationsinsamlingen. Historiskt sett har den finska och den svenska rättsutvecklingen varit lika och det är därför intressant att se hur ett land, med liknande lagstiftning som Sverige avseende konkurser och likvidationer, har utformat sin lagstiftning kring tillsynen vid de båda förfarandena. Jämförelsen kommer att göras inom ramen för rättsdogmatisk metod och syftar till att möjliggöra en jämförelse av den svenska och den finska utformningen av konkurs och likvidation i uppsatsens analysdel. Någon fullständig 12 Sandgren, s. 46. 13 Strömholm, Stig. Rätt, rättskällor och rättstillämpning En lärobok i allmän rättslära, Norstedts Juridik, 2014, femte upplagan, s. 334-335. 14 A.a. s. 358-359. 4

komparation utförs således inte och resultatet av jämförelsen kan användas som underlag i diskussionen om behovet av tillsyn för likvidationer i Sverige. Undersökningen av det finska systemet utförs genom en kort presentation av de finska konkurs- och likvidationsreglerna så att läsaren får en överblick av likheterna mellan det finska och det svenska systemet. KonkL och ABL figurerar flitigt i uppsatsen och är de två lagar som tillämpas mest frekvent. Även adekvata delar i exempelvis förmånsrättslagen, utsökningsbalken och rättegångsbalken har använts i uppsatsen, om än i mindre utsträckning än de två förstnämnda. Utöver det innehåller uppsatsen en rapport om tillsyn från Statskontoret. Statskontorets rapport publicerades år 2012 och är en övergripande och komparativ studie av den statliga tillsynen där fokus har lagts på hur tillsynen bör utformas för att fungera så effektivt som möjligt. 15 Tidigare studier och utvärderingar av tillsynen har gjorts, men rapporten från Statskontoret torde vara en av de mest omfattade publikationerna i statlig regi och är därför adekvat för uppsatsen. Boken Att skriva juridik regler och råd har använts som stöd i fra gor av ba de fotnotsteknisk natur, disposition och typografi. Även Myndigheternas skrivregler 16 från Språkrådet har varit behjälplig vid frågor kring språkanvändningen. Boken Att skriva uppsats i rättsvetenskap råd och reflektioner har verkat som ett stöd under hela skrivprocessen. 17 1.5 Avgränsning Utgångspunkten i uppsatsen är svensk rätt. Ett kort avsnitt om finsk rätt presenteras dock för att åskådliggöra hur Finland har utformat sin lagstiftning kring konkurser och likvidationer och den tillhörande tillsynen. EU-rätt eller annan internationell rätt kommer inte att behandlas. Syftet med uppsatsen är inte att ge någon utförlig framställning av det praktiska förfarandet för konkurs- och likvidationsförfarandet, en viss sammanställning över de båda är dock nödvändig att presentera för att möjliggöra en jämförelse mellan båda förfaranden. Innehållet i uppsatsen tar istället främst sikte på gemensamma intressen i likvidations- och konkursförfarandet, vilka intressen som kan komma att åsidosättas och risker som kan vara sammankopplade med detta. 15 Se http://www.statskontoret.se/upload/publikationer/2012/om-offentlig-sektor-14_tillsyn.pdf%20s.%2017-18 [hämtad 7.4.2018]. 16 https://www.sprakochfolkminnen.se/download/18.41318b851483519095290e/1411629869129/myndskrivreg2014-1.pdf [hämtad 25.10.2017]. 17 Oxfordsystemet är den mest frekvent använda notapparaten i juridiska uppsatser och har tillämpats i den här uppsatsen. Jag har dock valt att använda en modern variant av Oxfordsystemet där fotnoter tillämpas, men utan att hela referensen anges i noten. Istället anges bara författarens efternamn och för fullständig referens behöver läsaren bekanta sig med källförteckningen, se Sandgren, Claes. Hänvisningar i rättsvetenskapen, i Juridisk tidskrift nr 1 2005/2006, s. 86. 5

Hur en effektiv statlig tillsyn går till och det generella behovet av att ha en omfattande statlig tillsyn kommer endast att behandlas kortfattat. 1.6 Disposition I kapitel 2 presenteras en översiktlig genomgång av konkurs- och likvidationsförfarandet. Hur, när och varför försätts ett bolag i konkurs eller likvidation är ledfrågor samt hur frekvent de båda inträffar. Kapitlet ämnar ge tillräckligt mycket information för att möjliggöra för läsaren att förstå vad båda förfarandena har gemensamt och samtidigt uppmärksamma läsaren på hur de skiljer sig åt. Vidare, i kapitel 3, sammanfattas den tillsyn som existerar för konkurs- och likvidationsförfarandet. Av intresse för kapitlet är således myndigheterna Bolagsverket och KFM, varför en kort redogörelse av hur deras verksamhet är utformad presenteras. Även allmän domstol, Advokatsamfundet, revisorer och aktieägare spelar en viss roll i tillsynsverksamheten, vilket redogörs för i kapitlet. I kapitlet introduceras även läsaren till Statskontorets rapport Tänk till om tillsyn Om utformningen av statlig tillsyn. För uppsatsen adekvat innehåll från rapporten presenteras och fokus ligger på frågor av mer generell karaktär om hur statlig tillsyn idag ser ut och fungerar samt hur den bör utformas för att vara så effektiv som möjligt. Kapitlet knyter an till tillsyn för konkurser och likvidation. I följande kapitel, kapitel 4, presenteras en överblick av hur det finska konkurs- och likvidationsförfarandet är utformat. Historisk sett har de nordiska ländernas rättsutveckling varit lika och det är därför intressant att se hur grannlandet Finland jobbar med dylika frågor. Kapitlet syftar till att belysa hur ett land med liknande bestämmelser, inom området konkurser, likvidationer och tillsyn, har utformat sin lagstiftning och följaktligen hanterat frågan om behovet av tillsyn. I kapitel 5 introduceras läsaren till två rättsfall där en likvidator spelar huvudrollen. Kapitlet ämnar exemplifiera tillfällen när genomförandet av en likvidation inte har varit helt optimal samt uppmärksamma läsaren på omfattningen av en likvidators ansvar. I anslutning till det presenteras ett rättsfall i vilket samarbetet och kommunikationen mellan en konkursförvaltare och tillsynsmyndigheten inte fungerade som det skulle. Vilka slutsatser som kan dras redogörelserna presenteras i uppsatsens sista avsnitt, analysdelen. I kapitel 6 görs slutligen en analys av konsekvenserna av en avsaknad tillsynsmyndighet för likvidationsförfarandet. Analysen utgår från den information som har presenterats i 6

referensramen och berör likheterna mellan de olika förfarandena där fokus läggs på vilkas intressen som förbises vid frånvaron av en tillsynsmyndighet och vad konsekvenserna av det blir. I sammanhanget diskuteras även om frånvaron av en statlig tillsyn uppfyller en funktion. Kapitlet avslutas med en slutsats som ämnar besvara frågeställningarna i avsnitt 1.2. 7

2. Konkurs och likvidation 2.1 Konkursförfarandet Alla, både fysiska och juridiska personer, kan i Sverige bli föremål för konkurs. 18 På senare år har antalet konkurser ökat; 2012 registrerade Bolagsverket 5 702 aktiebolag som avslutades genom konkurs medan antalet konkurser till 2016 uppgick till 6 030 stycken, en ökning på 5,9 %. Under 2017 går det att identifiera en nedgång i antalet men 5 362 bolag avslutades ändock genom konkurs under året. 19 Ett beslut om bifall av en konkursansökan, dvs. att gäldenären försätts i konkurs, träder i kraft omgående och innebär att gäldenären inte längre har möjlighet att disponera över sin egendom eller andra ekonomiska angelägenheter. När en gäldenärs skulder överstiger värdet av dennes tillgångar, värderade efter det förväntade marknadsvärdet för tidpunkten, kan gäldenären kallas för insufficient. Konkurslagen intar en mer objektiv och nyanserad ståndpunkt än den nyss beskrivna genom att använda benämningen obestånd vid bedömning av en gäldenärs förmögenhetsläge 20 och definierar obestånd som när en gäldenär inte kan betala sina skulder och oförmågan inte är av tillfällig karaktär. 21 Betalningsovillighet från gäldenärens sida är således inte en orsak för att denne ska försättas i konkurs. Obestånds- eller insufficiensbedömningen görs i början av konkursförfarandet och utfallet är avgörande för om gäldenären ska försättas i konkurs eller inte. 22 2.1.1 Konkursansökan och borgenärerna En konkurs kommer till stånd på ansökan av någon av parterna, gäldenären eller borgenärerna. Ansökan om konkurs handläggs av allmän domstol och det finns således i Sverige inte någon särskild konkursdomstol. 23 Uppgift från gäldenären själv om att denne är på obestånd ska alltid godtas utan att någon närmare förklaring behöver anges, om det inte finns särskilda skäl för att inte göra det. 24 Om en gäldenär vid utmätning inom de sex senaste månaderna före konkursansökan har saknat tillgångar till betalning för utmätningsfordringarna, ska gäldenären anses vara på obestånd. Detsamma föreligger om gäldenären uttryckligen meddelar att 18 Mellqvist, Mikael och Welamson, Lars. Konkurs och annan insolvensrätt, Wolters Kluwer, 2017, tolfte upplagan, s. 46. 19 Se bilaga 1, Konkurs- och likvidationsstatistik. 20 Mellqvist och Welamson, s. 40-41. 21 KonkL, 1 kap. 2. 22 Mellqvist, Mikael. Obeståndsrätten En introduktion, Norstedts Juridik, 2015, sjunde upplagan, s. 59. 23 Mellqvist och Welamson, s. 45. 24 KonkL 2 kap. 7. Särskilda skäl skulle exempelvis kunna vara om ställföreträdarna för den juridiska personen, alltså gäldenären, är oeniga avseende konkursansökningen. Se Mellqvist, Mikael. Konkurslag (1987:672) 2 kap. 7 nr 21, Karnov 1.7.2017 [hämtad 11.11.2017]. Ytterligare presumtionsregler återfinns i KonkL 2 kap. 8-9. 8

betalning kommer att utebli. 25 En annan presumtionsregel återfinns i KonkL 2 kap. 9. Enligt berört lagrum ska en gäldenär som är eller senast ett år före konkursen har varit bokföringsskyldig, anses vara insolvent om denne, efter uppmaning, har underlåtit att betala en klar och förfallen skuld inom en vecka efter det att kravet har ställts. Borgenären ska även ha begärt gäldenären i konkurs inom tre veckor efter uppmaningen, om skulden vid det tillfället ännu inte är betald. I praktiken innebär kravet på bokföringsskyldighet att endast näringsidkare omfattas av regeln. Gäldenären har även möjlighet att hindra bifall till konkursansökan genom att presentera motbevisning som visar att denne är solvent. 26 Som borgenär räknas envar som har en fordran på gäldenären och kan styrka denna i enlighet med reglerna i KonkL 2 kap. 6 tredje stycket. 27 Exempelvis är Skatteverket en ofta förekommande sökande borgenär. 28 En borgenär kan inte med framgång ansöka om att försätta en gäldenär i konkurs om borgenären har en betryggande pant eller annan säkerhet i gäldenärens egendom eller om en företagsrekonstruktion pågår. 29 För att en säkerhet ska anses vara tillräckligt betryggande måste gäldenären kunna påvisa att säkerheten vid realisation beräknas ge full täckning och säkerheten måste dessutom vara skyddad mot återvinning. 30 Om borgenärens fordran redan har förfallit till betalning har dock denne rätt att ansöka om att gäldenären ska försättas i konkurs, borgenären behöver inte hålla till godo med att det finns en ställd säkerhet för fordringen. 31 En konkursansökan ska prövas skyndsamt av allmän domstol. 32 Förhandling där ansökningen prövas ska normalt ske inom två veckor. Om tingsrätten sedan väljer att bifalla konkursansökan ska en konkursförvaltare utses, tidpunkt för edgångssammanträde bestämmas och berörda parter för edgångssammanträdet tillkallas. 33 Efter det börjar den inledande förvaltningen. 2.1.2 Inledande åtgärder vid konkursbeslut Den inledande förvaltningen börjar med att tingsrätten kallar till edgångssammanträde där gäldenären ska avlägga bouppteckningsed. Till sammanträdet kallas förutom gäldenären även konkursförvaltaren, tillsynsmyndigheten och den eller de borgenärer som har begärt gäldenären i konkurs. Huruvida det är gäldenären eller någon av borgenärerna som har ansökt om att 25 KonkL 2 kap. 8 samt utsökningsbalk (1981:774) 4 kap. 26 Mellqvist, s. 66. 27 Mellqvist och Welamson, s. 45. 28 A.a. s. 49. Se även avsnitt 5.3. 29 KonkL 2 kap. 10-10a. 30 Se mer om återvinning nedan. 31 Mellqvist och Welamson, s. 50-51. 32 KonkL 2 kap. 14. 33 KonkL 2 kap. 24. 9

gäldenären ska försättas i konkurs har vid det här tillfället inte någon betydelse för förfarandet eftersom konkursbeslutet redan är fattat. 34 Det tjänar även här att inledningsvis belysa att konkursförfarandet är en angelägenhet i borgenärernas intresse och inte gäldenärens. Gäldenärens synpunkter tillmäts härvid inte särskilt stor vikt vid konkursförfarandet. 35 Efter att en gäldenär har försatts i konkurs inträder rådighetsförbud för denne. Det innebär att gäldenären inte längre får råda över sina tillgångar eller åta sig förbindelser som kan göras gällande i konkursen. Det finns dock undantag från regeln, varav ett av dem återfinns i KonkL 3 kap. 2 där den s.k. godtrosregeln stadgar att rättshandlingar som gäldenären har företagit efter konkursbeslutet i vissa fall ändå ska gälla, trots rådighetsförbudet för gäldenären. 36 Det är istället konkursförvaltaren som har rådighet över egendomsmassan, det s.k. konkursboet. Konkursboet är en juridisk person som kan ikläda sig rättigheter och skyldigheter och vars ställföreträdare är konkursförvaltaren. 37 Gäldenären är skyldig att lämna upplysningar om konkursboet till konkursförvaltaren. Gäldenären får inte, så länge denne är försatt i konkurs, bedriva näringsverksamhet som medför bokföringsskyldighet. Egendom som ingår i en konkurs är den konkursegendom som föreskrivs i KonkL 3 kap. 3. Enligt berört lagrum finns det tre slag av egendom som ingår i konkursboet: utmätningsbar egendom som tillhörde gäldenären vid tiden för konkursbeslutet, utmätningsbar egendom som tillfaller gäldenären under konkursen och sådan egendom som tillförs konkursboet genom återvinning. 38 Till vem egendom tillhör vid den kritiska tidpunkten för konkursbeslutet avgörs enligt civilrättsliga regler. 39 En av de grundläggande principerna för konkursförvaltningen är likabehandlingsprincipen. Syftet med konkursinstitutet är, som tidigare nämnt, att hindra enskilda borgenärers jakt på gäldenärens egendom. För att likabehandlingsprincipen ska upprätthållas finns regler om återvinning i KonkL 4 kap. Reglernas syfte är att hindra avyttring av egendom, innan tidpunkten för konkursbeslutet, till underpris eller genom gåva. Om det går att påvisa att vissa rättshandlingar har företagits till underpris eller genom gåva en viss tid innan konkursbeslutet kan rättshandlingarna tvingas att återgå. I konkursperspektivet tas samtliga borgenärers 34 KonkL 2 kap. 24. 35 Mellqvist och Welamson, s. 82 36 KonkL 3 kap. 1-2. 37 Mellqvist, s. 68. 38 KonkL 6 kap. 1-3. 39 Mellqvist, s. 70. 10

intressen i beaktande och då kan rättshandlingar som otillbörligen gynnar en enskild borgenär eller någon annan, återgå med stöd av reglerna i KonkL 4 kap. 2.1.3 Fordringar i konkurs och förmånsrätt I en konkurs finns det olika slags fordringar som kan göras gällande och i konkurssammanhang måste åtskillnad göras mellan konkursfordringar, massafordringar och gäldenärsfordringar. Till konkursfordringar räknas alla fordringar som har uppkommit innan konkursbeslutet 40 och de borgenärer som innehar en konkursfordran gentemot gäldenären är således berättigade till utdelning i konkursen. Borgenärerna benämns i sammanhanget konkursborgenärer. Inom kategorin konkursfordringar går det att skilja mellan förmånsberättigade prioriterade fordringar och förmånsberättigade oprioriterade fordringar, för att fastställa vilken inbördes rätt borgenärerna har. De prioriterade fordringarna har förmånsrätt enligt reglerna i förmånsrättslagen (1970:979) (FRL). 41 En annan grupp av fordringar är de s.k. massafordringarna, vilka är fordringar som riktar sig direkt mot konkursboet. De borgenärer som innehar massafordringar kallas massaborgenärer och är berättigade till betalning för sina fordringar innan det är aktuellt för konkursborgenärerna att få betalt. En tredje kategori är de fordringar som innehas av konkursfunktionärerna och de benämns konkurskostnadsfordringar. Det kan exempelvis vara konkursförvaltarens anspråk på ersättning för det arbete som har utförts. Konkurskostnadsfordringar har högsta prioritet och ska följaktligen betalas före konkursfordringar och massafordringar. 42 2.1.4 Fortsättning och avslutning av konkurs Som tidigare nämnts är konkursförvaltarens främsta funktion att skyndsamt realisera konkursboets tillgångar till likvida medel så att dessa sedan kan delas ut till borgenärerna. 43 Försäljningen av boets tillgångar ska dessutom inbringa så mycket pengar som möjligt. 44 Även försäljning av rörelsen, exempelvis avyttring av samtliga aktier i ett aktiebolag, inbringar pengar till konkursboet. Om det är ändamålsenligt kan konkursförvaltaren välja att, för konkursboets räkning, fortsätta driva rörelsen. 45 Det bästa sättet att undvika värdeförstöring är ofta att låta verksamheten ha fortsatt drift så att varor och tjänster kan fortsätta distribueras. 46 40 KonkL 5 kap. 1. 41 Se FRL 3a-18 för utförligare information om inbördes rätt till betalning vid konkurs. 42 Mellqvist och Welamson, s. 87-88 och KonkL 14 kap. 1-2. 43 KonkL 8 kap. 1. 44 Mellqvist, s. 80. 45 KonkL 8 kap. 2. 46 Mellqvist, s. 80. 11

För bevakning av sin rätt i en konkurs finns det för borgenärerna två olika regelsystem; ett system där fordringarna måste bevakas och ett system där något bevakningsförfarande inte är nödvändigt. Vilket av systemen som ska tillämpas beslutas av tingsrätten efter förslag från konkursförvaltaren. 47 Vid en konkurs där beslut om bevakningsförfarande har fattats måste borgenärerna inom en viss tid skriftligen ha anmält sina fordringar mot gäldenären till tingsrätten för att ha rätt till eventuell utdelning. 48 I de flesta fall finns det inga eller obetydliga tillgångar i konkursboet. Om tillgångarna är så knappa att de inte räcker för att täcka förfarandekostnaderna som konkursboet har ådragit sig, ska tingsrätten besluta om att konkursen ska avskrivas. En konkurs kan även avslutas genom nedläggning i enlighet med reglerna i KonkL 12 kap, men förfarandet är ovanligt och är bara tillämpligt när gäldenären har träffat ackordöverenskommelse 49 med samtliga borgenärer. 50 Även om ett konkursbo inte har medel att betala borgenärerna är arbetstagarna, som också utgör en slags fordringsägare, garanterade att erhålla lön i enlighet med reglerna i lönegarantilagen (1992:497). Den statliga lönegarantin omfattar bl.a. arbetstagarens fordran hos arbetsgivare som har försatts i konkurs i Sverige. 51 Lönegarantin omfattar som regel den lön som har upparbetats innan konkursbeslutet och ytterligare en månad efter det. 52 Om konkursen inte avskrivs blir utdelning enligt reglerna i KonkL 11 kap. tillämpligt. Utdelning sker då så snart konkursegendomen har omvandlats till likvida medel och i enlighet med de fördelningsprinciper som anges i berört kapitel. 53 Konkursförvaltaren upprättar ett utdelningsförslag i enlighet med bestämmelserna och skickar det sedan till tillsynsmyndigheten och tingsrätten. 54 Tingsrätten kan sedan välja att fastställa utdelning enligt det förslag konkursförvaltaren har presenterat, ändra förslaget och fastställa det med ändringarna eller återförvisa förslaget till konkursförvaltaren. 55 Konkursförvaltaren är skyldig att inge en slutredovisning till tillsynsmyndigheten, vilken kan benämnas konkursförvaltningens egna bokslut. 56 Även en arvodesframställning ska presenteras och lämnas in till tingsrätten för 47 KonkL 9 kap. 1. 48 KonkL 9 kap. 4, observera även att undantag från regeln finns och stadgas i berört lagrum. 49 Ackord är en överenskommelse mellan den som ska betala och de som ska få betalt där överenskommelsen i de flesta fall innebär att skulden sätts ned, se https://www.kronofogden.se/ackord.html [hämtad 16.3.2018]. 50 KonkL 12 kap. 1. 51 Lönegarantilag 1. 52 FRL 12. 53 KonkL 11 kap. 1-2. 54 KonkL 11 kap. 5. 55 KonkL 11 kap. 7. 56 KonkL 13 kap. 1-3. 12

godkännande. 57 En konkurs kan också avslutas genom att tingsrätten fastställer ett av konkursförvaltaren föreslaget utdelningsförslag. 58 2.1.5 Konkursförvaltarens roll Konkursförvaltaren är den person som utses av rätten, efter att tillsynsmyndigheten har hörts, för att sköta förvaltningen av konkursboet. 59 KFM är den myndighet som sköter tillsynen under hela konkursförfarandet. 60 Konkursförvaltaren har en principiellt självständig ställning i förhållande till både borgenärerna och KFM, men ska i viktigare frågor höra berörda borgenärer och KFM om det lämpligen kan göras. 61 Vad lagstiftaren anser utgöra viktigare frågor har inte närmare exemplifierats i lagtexten, konkreta exempel kan istället sökas i praxis. I NJA 2003 s. 99 konstaterade domstolen att konkursförvaltaren hade skyldighet att höra KFM avseende sitt ställningstagande rörande en rekonstruktörs arvodesanspråk om 655 000 kronor i enlighet med reglerna i KonkL 7 kap. 10. Som skäl för tillämpning av regeln anförde domstolen att tillsynen inte kan fungera utan en fortlöpande kommunikation mellan konkursförvaltaren och KFM samt att tillsynen ska verka som ett stöd för konkursförvaltaren. Bestämmelsen ska dock inte utgöra någon begränsning av konkursförvaltarens självständighet utan principen är fortfarande att konkursförvaltaren fattar beslut och tar ansvar för dem. 62 Ytterligare exemplifieringar om vad som kan anses utgöra viktigare frågor är fortsatt drift av gäldenärens rörelse och avyttring av värdefull egendom. 63 En konkursförvaltare ska vara lämpad för uppdraget genom att besitta den särskilda insikt och erfarenhet som uppdraget kräver samt i övrigt vara kvalificerad för jobbet. Omständigheter som gör att en konkursförvaltares opartiskhet och förtroende i konkursen äventyras eller situationer när konkursförvaltaren står i ett förhållande till gäldenären, borgenärerna eller någon annan delaktig part så att denne blir jävig eller mindre förtroendeingivande, leder till att konkursförvaltaren inte får förvalta berörd konkurs. 64 Konkursförvaltarens främsta uppgift är att så snabbt som möjligt avsluta konkursboet för att tillfredsställa borgenärernas intressen. 65 Konkursförvaltaren ska inledningsvis börja med att upprätta en bouppteckning där alla tillgångar ska tas upp till ett uppskattat värde. Vid konkursens avslut ska konkursförvaltaren författa en förvaltarberättelse där bl.a. redogörelse om orsaken till obestånd och när obeståndet 57 KonkL 14 kap. 4-6. 58 KonkL 11 kap. 18. 59 KonkL 7 kap. 3. 60 KonkL 1 kap. 3. 61 Mellqvist och Welamson, s. 37 och KonkL 7 kap. 10. 62 NJA 2003 s. 99, s. 103-103. 63 Prop. 1986/87:90, s. 113 och s. 264. Se mer om skyldigheten enligt KonkL 7 kap. 10 i avsnitt 5.3. 64 KonkL 7 kap. 1. 65 KonkL 7 kap. 8. 13

i fråga inträffade ska ingå. 66 Efter det är konkursförvaltarens viktigaste uppgift, som tidigare nämnt, att avyttra tillgångar för att inbringa likvida medel till konkursboet. 67 2.1.6 Syftet och funktion med konkursinstitutet Syftet med konkurs är i första hand att avsluta en gäldenärs verksamhet genom att dennes tillgångar realiseras så att överskottet kan fördelas i borgenärskollektivet. Om gäldenären i fråga är en juridisk person, exempelvis ett aktiebolag, innebär avvecklingen av verksamheten att bolaget i sig avvecklas, dvs. likvideras. Efter avslutad konkurs har en borgenär med en restfordran ingen nytta av denna eftersom det efter konkursens avslut inte längre existerar någon gäldenär. 68 Även om det främsta syftet med konkurs är att tillgodose borgenärskollektivet har konkursinstitutet utformats så att hänsyn även tas till annat. Exempelvis är konkursförfarandet utformat för att motverka ekonomisk brottslighet och det generella intresset att långsiktig sysselsättning upprätthålls. 69 Ett exempel på det skulle kunna vara att konkursförvaltaren nekar ett högre bud på en verksamhet från någon som inte har för avsikt att fortsätta bedriva verksamheten, till förmån för ett lägre bud där budgivaren istället har för avsikt att fortsätta bedriva verksamheten på ett seriöst sätt, om det finns starka skäl som talar för det. 70 Ett annat syfte med konkursinstitutet är att hindra den kapplöpning till gäldenärens tillgångar som vid frånvaron av KonkL hade kunnat uppstå. I KonkL finns det tydliga regler för hur fördelningen till borgenärskollektivet ska göras och regler om återvinning för att undvika underprisöverlåtelser och gåvor i anslutning till konkursbeslut. 71 Konkursinstitutets betydelse som incitament till lojalitet när en gäldenär frivilligt väljer att avveckla sin rörelse är ytterligare en viktig funktion. Konkursförfarandet tjänar även det kanske självklara syftet med konkurs att hindra gäldenären från att förvärra sin ekonomiska ställning. 72 Ytterligare ett syfte med konkursinstitutet finns i det marknadsekonomiska perspektivet; ett fungerande konkursförfarande är ett nödvändigt element i en marknadsekonomi. Verksamheter som inte är lönsamma har inte någon plats i en väl fungerande marknadsekonomi och ska därför 66 KonkL 7 kap. 13, 15. 67 KonkL 8 kap. 1. 68 Mellqvist, s. 58-59. 69 A.a. s. 59. 70 Prop. 1986/87:90, s. 111. 71 SOU 2000:62, s. 105. 72 Mellqvist, s. 61. 14

upphöra. Konkursförfarandets syfte är slutligen att vara utformat så att avveckling av företag kan ske på ett snabbt, rättssäkert och förutsägbart sätt där allas olika intressen beaktas. 73 2.2 Likvidationsförfarandet Under 2017 likviderades sammanlagt 10 243 aktiebolag, vilket är en ökning med 80,5 % sedan 2012 när sammanlagt 5 674 likvidationer registrerades. Frivillig likvidation är den mest frekvent förekommande formen av likvidation med 6 274 registrerade förelägganden 2017, vilket betyder att 3 969 bolag vederbörande år tvångslikviderades. 74 Ett aktiebolag kan avslutas genom likvidation och reglerna härom återfinns i ABL 25 kapitel. Likvidation kan ske på frivillig basis genom att aktieägarna på bolagsstämman fattar beslut om att bolaget ska likvideras eller genom tvångslikvidation när Bolagsverket eller allmän domstol fattar beslut om att ett bolag ska tvångslikvideras när grund för det finns enligt ABL eller bolagsordningen. 75 Syftet med likvidation är att bolagets tillgångar ska avyttras och de skulder som finns betalas så att överskjutande behållning kan fördelas mellan aktieägarna. 76 En förutsättning för att likvidation ska kunna ske är att bolaget har tillräckligt mycket medel för att betala av sina skulder samt likvidationskostnader. Efter att likvidatorn 77 har betalat fordringsägarna delas resterande medel ut till aktieägarna. 78 Om det inte finns tillräckligt mycket medel för att täcka likvidationskostnaderna och bolagets övriga skulder, alltså om bolaget är på obestånd, ska likvidatorn ansöka om att bolaget ska försättas i konkurs. 79 Bolaget fortsätter, under likvidationen, att vara ett bestående rättssubjekt där styrelsen ersätts av en eller flera likvidatorer medan förekommande revisor och bolagsstämma behåller sina respektive funktioner. 80 Revisorn väljs av bolagsstämman och ett aktiebolag är skyldigt att ha revisor om inte undantagen i ABL 9 kap. 1 är uppfyllda. 81 Bolagsorganen behåller i stort sett sina respektive rättigheter och skyldigheter under likvidationsförfarandet, dock under inskränkning av likvidationsförfarandets syfte att avveckla verksamheten. 82 73 Mellqvist, s. 61. 74 Se bilaga 1, Konkurs- och likvidationsstatistik. 75 ABL 25 kap. 1 och 10. Se även utförligare information i avsnitt 2.2.2 om tvångslikvidation. 76 Heinestam, Bengt. Likvidation Praktisk handbok för aktiebolag, Björn Lundén Information, 2014, femte upplagan, s. 15. 77 Se mer om likvidatorn i avsnitt 2.2.3. 78 Malmborg, s. 18. 79 ABL 25 kap. 36. 80 Malmborg, s. 27 och ABL 25 kap. 31. 81 ABL 9 kap. 1 och 8. 82 Malmborg, s. 27 och ABL 25 kap. 31. 15

2.2.1 Frivillig likvidation Ett aktiebolag bildas typiskt sett för att bedriva verksamhet på obunden tid. Det finns dock flera anledningar till varför aktieägare kan bestämma sig för att avveckla ett bolags verksamhet. Det kan exempelvis vara för att verksamheten inte ger tillräckligt mycket avkastning eller vid byte av företagsform från exempelvis aktiebolag till handelsbolag eller enskild firma. 83 Bolagsstämman kan, om beslutet har biträtts av aktieägare som har mer än hälften av de avgivna rösterna, besluta om att bolaget ska gå i likvidation, varmed likvidation då sker på frivillig basis. 84 Så snart likvidatorn 85 har tillträtt ska denne ansöka om kallelse på bolagets okända borgenärer i enlighet med reglerna i lagen om kallelse på okända borgenärer (1981:131). Efter det är likvidatorns främsta uppgift att avyttra bolagets tillgångar på offentlig auktion eller annat passande sätt, i den utsträckning det är nödvändigt för likvidationen, samt betala bolagets fordringsägare. När anmälningstiden i kallelsen på okända borgenärer har löpt ut och de skulder likvidatorn känner till har betalats, ska likvidatorn skifta bolagets resterande tillgångar. När likvidatorn har fullgjort uppdraget ska denne skyndsamt till bolagets revisor inge slutredovisning för förvaltningen. När likvidatorn har gjort det är bolaget upplöst. 86 2.2.2 Tvångslikvidation När Bolagsverket eller allmän domstol har lagstöd för att tvinga ett bolag i likvidation benämns förfarandet tvångslikvidation. Bestämmelser om när ett bolag ska tvångslikvideras återfinns i ABL 25 kap. 11, 12, 17, 21, 50 och 51. 87 Exempel på orsaker när Bolagsverket kan tvinga ett bolag att gå i likvidation är när bolaget inte har inkommit med någon årsredovisning och revisionsberättelse till Bolagsverket eller inte har anmält en behörig styrelse, verkställande direktör, särskild delgivningsmottagare eller revisor som enligt tillämpliga bestämmelser i ABL ska finnas. Fråga om likvidation prövas självmant av Bolagsverket eller på ansökan av exempelvis styrelsen. Om bolaget enligt sin egen bolagsordning är skyldigt att gå i likvidation ska allmän domstol fatta beslut om det. Tingsrätten tar upp fråga om likvidation på ansökan av Bolagsverket eller exempelvis en aktieägare. 88 83 Heinestam, s. 93. 84 ABL 25 kap. 1-2. 85 Se mer om likvidatorns roll i avsnitt 2.3.3. 86 ABL 25 kap. 34-35, 38, 40-41. 87 ABL 25 kap. 10. 88 ABL 25 kap. 11-12. 16

Efter beslut om likvidation är styrelsen skyldig att upprätta en kontrollbalansräkning som bolagets revisor sedan granskar. Det ska ske när det finns misstanke om att bolagets egna kapital är lägre än hälften av det registrerade aktiekapitalet eller när bolaget inte har möjlighet att betala sina utmätningsfordringar. Om kontrollbalansräkningen sedan påvisar att det egna kapitalet understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet ska styrelsen så snart som möjligt kalla till bolagsstämma, första kontrollstämman, där prövning om bolaget ska gå i likvidation ska ske. Om bolagsstämman sedan väljer att inte låta bolaget träda i likvidation ska en andra kontrollstämma hållas senast åtta månader från den första kontrollstämman, där frågan om likvidation på nytt ska prövas. Allmän domstol kan sedan besluta att ett bolag ska träda i likvidation om den andra kontrollstämman inte hålls inom angiven tid, om bolagets revisor inte har granskat den kontrollbalansräkning som har lagts fram eller om kontrollbalansräkningen vid den andra kontrollstämman inte påvisar att det egna kapitalet överstiger det registrerade aktiekapitalet och bolagsstämman inte har beslutat att bolaget ska träda i likvidation. 89 Efter det fortskrider likvidationsförfarandet på samma sätt som vid frivillig likvidation, se avsnitt 2.2.1. 2.2.3 Likvidatorns roll Likvidatorn ersätter styrelsen och den verkställande direktören och har som främsta funktion att genomföra likvidationen på ett ändamålsenligt sätt. 90 När likvidatorn träder i styrelsens ställe medför det att samtliga fullmakter, även de som gäller tillsvidare, vilka styrelsen har utfärdat slutar att gälla och det är endast likvidatorn som har möjlighet att utfärda fullmakter. 91 Likvidatorns befogenhet är dock begränsad av ramen för dennes uppdrag, vilket är att genomföra likvidationen. Likvidatorn får inte bedriva verksamheten i bolaget längre än vad som behövs för att få till stånd en lyckad avveckling av bolaget, de åtgärder som likvidatorn vidtar ska alltså vara gynnsamma för aktieägarna. 92 Den person som utses till likvidator måste vara lämplig för uppdraget. 93 Hur lämplig någon anses vara för uppdraget är till mångt och mycket beroende av orsaken till likvidationen. Huvudregeln är att en avvägning mellan borgenärernas och aktieägarnas berättigade intressen ska göras. 94 Den som har haft stort inflytande på bolaget, exempelvis i egenskap av aktieägare med ett betydande antal aktier eller den som har varit en del av bolagets ledning får endast, om det finns särskilda skäl, utses till likvidator. 95 Särskilda skäl kan exempelvis vara om en 89 ABL 25 kap. 13, 15-16, 18. 90 ABL 25 kap. 30. 91 Heinestam, s. 111. 92 Samuelsson, Per. Aktiebolagslag (2005:551) 25 kap. 30 nr 1729, Karnov 1.10.2017 [hämtad 11.11.2017]. 93 ABL 25 kap. 28. 94 Prop. 1982/83:139, s. 14. 95 ABL 25 kap. 28. 17

likvidation är ett led i en fusion av två bolag. 96 Omständigheterna i varje individuellt fall är avgörande för vilka krav på sakkunskap och erfarenhet som ställs på likvidatorn. 97 2.3 Likvidator och konkursförvaltare Både likvidation och konkurs syftar till att avsluta ett bolags verksamhet på ett skyndsamt sätt genom att omsätta alla tillgångar i bolaget till likvida medel och betala de fordringsägare som finns. Således är likvidatorns och konkursförvaltarens främsta uppgifter av liknande karaktär. Vid en likvidation ska likvidatorn efter avyttring av bolagets tillgångar betala alla skulder och sedan utskifta resterande medel till aktieägarna, medan konkursförvaltaren betalar ut de kvarvarande medlen till boets borgenärer. 98 Skulle det finnas medel kvar i konkursboet efter att fordringsägarna har fått betalt ska allmän domstol fatta beslut om bolaget istället ska likvideras. 99 I vissa fall kan de krav som ställs på en likvidator jämföras med de krav som ställs på en konkursförvaltare. I de flesta fall ställs dock betydligt lägre krav på en likvidators kvalifikationer eftersom likvidationer normalt är mer okomplicerade än konkurser. 100 96 Prop. 1982/83:139, s. 14. 97 Malmborg, s. 293. 98 A.a. s. 293. 99 ABL 25 kap. 51. 100 Malmborg, s. 293. 18