Kokgroparna vid Kind. Tanum 1835, Säm 5:3, Tanums socken och kommun Håkan Petersson. Bohusläns museum Rapport 2009:50

Kokgroparna vid Kind Tanum 1835, Säm 5:3, Tanums socken och kommun Håkan Petersson Bohusläns museum Rapport 2009:50

Kokgroparna vid Kind Tanum 1835, Säm 5:3, Tanums socken och kommun Bohusläns museum Rapport 2009:50

Ordet kind kommer från ett ord kinn i det språk, som talades i den västra delen av Skandinavien under yngre järnålder. Ordet betyder brant bergsida (Referens Ortnamnen i Göteborgs och Bohus län XX. Ortnamnen i Vätte härad. 1. Skee socken. och 2. Hogdals, Lommelands, Näsinge och Tjärnö socknar samt Strömstads stad.) Namnmakare Marianne Lönn ISSN 1650-3368 Författare Håkan Petersson Layout, och teknisk redigering Björn Granat Grafisk form Gabriella Kalmar Omslagsbild Foto: Håkan Petersson. Framsidans foto visar kokgropsfältet nedanför bergsväggen. Baksidans foto visar Katarina Streiffert Eikeland med en GPS. Illustration Anette Olsson. Tryck IT Grafiska AB, Uddevalla 2009 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket medgivande 90.8012 Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriet 2009-06-05. Dnr 601-2009/1667 samt 2009-12-01 dnr 601-2009/3146. Bohusläns museum Museigatan 1 Box 403 451 19 Uddevalla tel 0522-65 65 00, fax 0522-126 73 www.vastarvet.se, www.bohuslansmuseum.se

Innehåll Sammanfattning...5 Inledning...5 Bakgrund...7 Landskapsbild...7 Tidigare undersökningar...9 Metod...9 Resultat...9 Anläggningsbeskrivningar...13 Kokgropar på 1830...14 Fynd...17 Analyser...17 14 C och vedart...17 Tolkning av platsen...18 Resultat gentemot undersökningsplanen...22 Materialets potential...22 Referenser...24 Litteratur...24 Otryckta källor...24 Tekniska och administrativa uppgifter...25 Bilagor...26

4 Bohusläns museum 2009:50 Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/fastighetskartan med området för undersökningarna markerat.

Kokgroparna vid Kind 5 Sammanfattning I samband med den planerade omläggningen av väg E6 genom norra Bohuslän utförde Västarvet genom Bohusläns museum en arkeologisk slutundersökning av fornlämningen Tanum 1835 inom delsträckan Tanum Lugnet. Slutundersökningen genomfördes i olika etapper under sex veckor i maj och juni med en arbetsstyrka av en till tre personer. Den berörde en kokgropslokal som låg på en höjd mellan 10 13 m ö.h. Väderförhållandena var genomgående bra och förorsakade inga problem. Hela undersökningsområdet banades av med larvgående grävmaskin. På platsen påträffades 32 kokgropar, en härdbotten (A764) samt ett stolphål (A326) som var centralt placerat på platsen och hade betydligt mer ansenliga proportioner än övriga anläggningar (0,48 x 0,4 meter). Dessutom påträffades ett antal stolphål som kan utgöra resterna av en byggnad, i så fall sannolikt någon form av kulthus. Undersökningsytan stördes också av rännor och äldre dräneringsdiken. Frågeställningarna angav att kokgropsområdet främst skulle relateras till nyare studier av kokgropar och kultplats (Lönn 2007, Claesson 2007, Petersson 2006). Undersökningarna sätts i samband med museets kunskapsutvecklingsprogram och programområdet Rituella platser och företeelser. Platsen har efter undersökning definierats som en kultplats, en massiv kokgropslokal intill ett imponerande berg med närmast lodrät klippvägg. Platsen har legat på en strandremsa intill en havsvik eller ett inlopp till den forntida havsvik som Tanumsslätten utgjorde. Totalt påträffades 32 kokgropar, som med ledning av 14 C-dateringarna tycks ha brukats vid ett till tre tillfällen. Det finns ingen tydligt fasindelande strukturering av nyttjandet av platsen. Kokgroparna kan vara samtida med undantag för en till två, äldre respektive yngre, dateringar. Väljer man att studera ett lägre sannolikhetsvärde, eller för den sakens skull fördelningen av dateringarnas histogram på dateringskurvan utkristalliseras en spridning som arkeologiskt kan tolkas som två till tre faser. Centralt på ytan påträffades platsens enda riktigt massiva stolphål (0,48x0,40 meter) och tankarna dras till någon form av totemliknande stolpe. I västra änden av området påträffades också ett antal grunda, men sannolika stolphål vilka bildar en cirkulär eller halvcirkulär form med ett stolphål i mitten och en tillhörande härdbotten. Detta skulle kunna utgöra rester av någon form av byggnad eller vindskydd. Liknande konstruktioner har påträffats på andra, likartade platser. Inledning Projekt E6 Tanum Lugnet är en del av utbyggnaden av ny väg E6 strax norr om Tanumshede. Sträckan är uppdelad i tre delar varav Bohusläns museum ansvarar för de arkeologiska undersökningarna på två av dem; delsträckan lokalväg norr om Tanumshede samt delsträckan söder om Knäm, som är ny E6 norr om Tanumshede till byn Knäm. Projektledningen bestod av projektledare Håkan Petersson,

6 Bohusläns museum 2009:50 Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 9A4h, med samtliga undersökningsplatser markerade. Skala 1:20 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2009-06-05. Dnr 601-2009/1667.

Kokgroparna vid Kind 7 biträdande projektledare Christina Toreld samt fältarbetsledare och rapportansvariga; Pia Claesson, Per Falkenström, Martin Gollwitzer, Robert Hernek, Håkan Petersson, Susanne Selling, Christina Toreld och Mattias Öbrink. Projektet omfattar fornlämningarna: Tanum 539, 541, 544:3, 544:4, 546, 1830, 1831, 1835, 1840 och 1980. Arbetet utfördes under våren och sommaren 2007 och avrapporteras i två steg. Avrapporteringen inleds med nio enskilda tekniska rapporter från de olika undersökningarna. Arbetet med avrapporteringen kommer att avslutas med en tematisk antologi och fristående vetenskapliga artiklar. Fornlämningarna förundersöktes hösten 2004 av Riksantikvarieämbetet (Lönn & Munkenberg 2005). Bakgrund Bohusläns museum utförde våren och sommaren 2007 en arkeologisk undersökning av fornlämning Tanum 1835 i Tanums socken och kommun, Västra Götalands län. Undersökningen föranleddes av att en ny lokalväg skall byggas förbi Tanumshede samhälle. Undersökningsområdet låg inom delsträckan E6 Tanum Lugnet som utgör en del av den pågående nybyggnationen av motorväg E6 genom Bohuslän (figur 1 och 2). Projektledare var Håkan Petersson. Undersökningen genomfördes av Håkan Petersson (fält- och rapportansvarig), Markus Andersson, Susanne Selling och Katarina Streiffert från Bohusläns museum. För grävmaskiner och etablering stod Stene entreprenad, Munkedal. Undersökningen medförde inga överraskningar i relation till förundersökningsresultatet. Uppdragsgivare var Vägverket Region Väst. Landskapsbild Platsen för undersökningen ligger norr om Tanumshede, intill och norr om bergsområdet Höjden i Präste-Säms väst-östliga dalgångs södra kant. Dalgången karaktäriseras av en lantbruksmiljö med en av norra Bohusläns största gårdar. Under bronsålder har dalgången varit inloppet för havet till den omfattande inre havsvik eller bassäng som Tanumsslätten utgjorde. Under brukningsfasen av platsen omkring 600 BC plus minus några hundra år, stod vattnet lägre men mellan 10 och 13 meter högre än idag (Ling 2008:54). Centralt i dalgången, något till väster om platsen, finns en markant bergsklippa, som har varit en ö i havsviken, eller inloppet under både bronsålder och platsens hela aktivitetsfas. Bergssidorna norr och söder om detta inlopp är idag skogsbeklädda. Tanumshede med omnejd är mest känt för sina spektakulära hällristningsmiljöer vilka utnämndes till världsarv 1994. Fornlämningen Tanum 1835 ligger dock i utkanten av det mest hällristningsintensiva delarna. På höjderna omkring dalgången finns gravar, främst i form av rösen, men också ett fåtal stensättningar. Två lokaler med hällristningar förekommer också. En av dem består av tre fornlämningsnummer och

8 Bohusläns museum 2009:50 ligger nordost om Tanum 1835 och ytterligare en ligger ostnordost om platsen och centralt i dalgången intill en klippformation, som under brons- och förromersk järnålder utgjort en ö i havsviken (figur 3). Undersökningsytan ligger i en svagt nordlig sluttning som faller 1,5 meter på 10 meter in mot dalgångens lägsta partier förutom i undersökningsområdets östra del som är relativt plan, lägre liggande del i relation till resterande undersökningsyta. I dalgångens lägsta partier löper en relativt stor bäck. Geologin på platsen kan beskrivas som okomplicerat enhetlig. Under omkring 0,2 till 0,4 meter matjord påträffas undergrunden, som främst består av lera och silt. I den västra, högre Figur 3. Översikt över undersökningsområdet med omgivande fasta fornlämningar markerade. Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2009-12-01. Dnr 601-2009/3146.

Kokgroparna vid Kind 9 liggande tredjedelen består dock undergrunden av grov sand. En mindre mängd större sten förekom spridd över ytan. Tidigare undersökningar Förundersökningen 2005 resulterade i att området, som sedan slutundersöktes identifierades. Under förundersökningen identifierades cirka 20 25 kokgropar. Potentialen bedömdes som stor och kunde bland annat ge en ny väg in i förståelsen av landskapsutnyttjandet (Lönn & Munkenberg 2005). Resultaten från undersökningen avviker inte nämnvärt från det förväntade. Metod Undersökningen dokumenterades och analyserades i ArcGis Geodatabas. Undersökningsytan, som var nutida åkermark intill bergskanten banades av till sin helhet (figur 4). Ett mindre område cirka 5 10 meter brett intill berget var dock planterat med granar. Ett antal sökschakt visade dock att denna del mestadels bestod av naturlig klappersten och därunder stenrik morän, som så ofta är fallet intill berg i Bohuslän. Några enstaka delar var stenfria med morän till grov sandig undergrund, men helt fyndtomma. De anläggningar som påträffades under matjorden mättes in med totalstation och RTK GPS i rikets nät. Anläggningarna snittades och dokumenterades med profilritningar och digital fotografering. Områdets alla rännor skapade ett visst huvudbry. Utefter arbetets gång kom de så småningom att definieras som moderna, eller historiska störningar. Bedömningen gjordes utifrån iakttagelser i rännorna, så som rester av moderna täcktdiken, fyllningens konsistens i relation till de arkeologiska anläggningarna och rännornas ibland skarpa, raka nedgrävningskanter. Vissa rännor hade ett äldre utseende men kunde ofta kopplas samman med rännor som definierats som yngre. I samband med undersökningarna samlades en större mängd markprover in för en eventuell senare analys. Detta bekostades dock inte av undersökningen, då inget utrymme för detta gavs inom gällande undersökningsbudget. Medel för detta kan komma att sökas för en framtida analys. Resultat Efter avbaning konstaterades att området i det närmaste helt utgjordes av kokgropar som formerade sig utefter två linjer i en väst-östlig riktning nedanför berget (figur 5). Ett markant och tydligt stolphål (A326) påträffades centralt i området. Ett flertal andra betydligt mindre tydliga stolphål påträffades också. En ansamling på sju stolphål i den västra, sandiga högre delen kan tolkas som en rund eller möjligen halvcirkelformad byggnad. En annan koncentration av anläggningar

10 Bohusläns museum 2009:50 Figur 4. Foto över undersökningsytan, sett ifrån norr. Fotografiet är taget från dalgångens lägsta partier. Lägg märke till klippväggens markanta och stundtals lodräta vägg i bakgrunden. På bilden syns Katarina Streiffert-Eikeland. Foto: Håkan Petersson. påträffades längst ner i sluttningen en bit längre österut, men bildar inget regelbundet mönster. I undersökningsområdets västra kant, intill den möjliga byggnaden, påträffades också en stor, 0,34 meter djup, grop (diameter på cirka 3 3,2 meter). Inledningsvis diskuterades möjligheten för att gropen skulle utgöra en nedgrävt golvyta till en byggnad men inget påträffades som stödjer en sådan tolkning. Platsen är också helt tom på fyndmaterial, förutom en malstenslöpare.

Kokgroparna vid Kind 11 Platsen utgör, med bohuslänska mått mätt, en ovanlig kultisk kokgropsplats. Den består av 32 kokgropar fördelade utmed en eller två linjer vilka löper utmed en forntida strandlinje intill ett högt berg. Det finns också anledning att anta att de övriga arkeologiska lämningarna hör samman med kokgroparna. Kokgroparna var således helt bestämmande för beskrivningen av platsen. Oftast betecknas kokgropar som fyndtomma. Frågan är om det inte är orsakat av den undersökningsmetod man valt alltså dels att inga fynd påträffas vid utgrävningen, dels att vanliga makrofossilanalyser ger ett ganska tunt resultat. Eftersom kokgropar per definition innebär förbränning är det magra resultatet vad gäller organiskt material ganska naturligt. Försök med fettsyreanalyser, det vill säga analyser som kan avslöja vilken slags organiska produkter som förvarats i anläggningen, hade varit optimala. Fettsyror har dock den olyckliga omständigheten att de bevaras dåligt i kokgropar då jorden i dem har varit utsatt för höga temperaturer. Det är i dagsläget därför högst osäkert om man får ett trovärdigt resultat av sådana analyser på kokgropar. Däremot skulle vi kunna försöka besvara frågor kring kokgropars funktion och deras kategorisering i olika typer med en kombination av makrofossil- och utvecklade markkemiska analyser av jorden i anläggningarna. Magnetisk susceptibilitet indikerar kulturpåverkan, bränning och höga halter av järn, vilket skulle kunna Figur 5. Kokgropar från Tanum 1835. Bilden beskriver tydligt variationen mellan tydliga respektive otydliga kokgropar på platsen. Foto: Håkan Petersson.

12 Bohusläns museum 2009:50 Figur 6. Schaktplan med kokgropar fördelade på grupper (faser) utifrån 14 C-dateringar, i relation till stolphål A326 samt platsens enda fynd. Skala 1:600.

Kokgroparna vid Kind 13 tala om huruvida kokgropen varit utsatt för kraftig eldpåverkan eller inte. Har stenarna värmts upp i gropen eller lagts dit varma, har elden varit intensiv eller ej? Glödförlustmätning anger hur stor den organiska halten är i provet, vilket direkt kan påverka tolkningar av anläggningens funktion, speciellt tillsammans med annan information. Relationen mellan de två typerna av bundet fosfat anger anläggningens nedsmutsningsgrad av organiskt material. Makrofysikalisk analys så som färgbedömning, talar om jordmånens sammansättning. Detta kan bland annat relaterat till omgivningen, andra anläggningar och liknande påvisa skillnader och likheter, särskilt i samband med andra analyser. Således finns möjligheter för ett bättre dokumentationsmaterial via olika slags analyser. I den aktuella undersökningen har vi dock helt koncentrerat analysinsatserna till vedartsanalyser och datering av kokgropar. Detta eftersom länsstyrelsen inte beslutade enligt vårt förslag om ytterligare analyser och då det i dagens kunskapsbild vad gäller kokgropslokaler är önskvärt att få en så fullständig datering av platsens aktivitetstid som möjligt. Anläggningsbeskrivningar Undersökningen var relativt okomplicerad vad gäller anläggningsförekomst och variationen inom de olika kategorierna var liten. Den horisontella stratigrafin är också okomplicerad, utan överlappade anläggningar eller sammanhängande konstruktioner. Av det kraftiga och djupa stolphålet (A326) som fanns centralt inom ytan kan man utläsa att stolpen som stått där har haft en diameter på 0,4 meter. Från stolphålets djup kan man utläsa att det bör ha varit en kraftig stolpe som kunnat vara ett markant inslag i landskapsbilden på platsen (figur 6). Vad gäller de flacka men tydliga stolphålen i väster har de formen av en semioval till rund konstruktion. Vi tolkar stolphålen som någon form av byggnad som hört samman med de kultiska aktiviteterna runt kokgroparna. Det faktum att de ligger inom det sandiga högre liggande området och högst i åkern kan förklara deras ringa djup. Bottenprofilen på stolphålen i konstruktionen var flat med rundade hörn (figur 7). Färgen på fyllningen (mörkgrå) avvek distinkt från undergrunden (brun sand). Den andra, lägst liggande, ansamlingen anläggningar hör sannolikt ihop med aktiviteterna på platsen men någon mer förklarande tolkning har inte kunnat genereras. Det gäller också den grop (A700), som ligger strax intill den möjliga byggnaden i väster. Det finns inget som antyder att gropen har ett samband med den möjliga byggnaden, även om detta ingalunda är en omöjlighet. Gropen innehöll spridda skörbrända stenar men saknade sot och kol samtidigt som konsistensen på fyllmassorna skiljde sig från andra kokgropar. Gropen hade en horisontell lagerföljd (Bilaga 2). Sakord Antal Grop 2 Grop/stolphål 4 Grop/stolphål? 1 Härdbotten 1 Kokgrop 33 Lager begränsning 2 Modern grop 2 Nedgrävning 2 Parstolphål 1 Stolphål 16 Stolphål i grop 1 Tabell 1. Anläggningar fördelade på kategori och antal. Grop/Stolphål-kategorin innebär att det kan vara ett stolphål. Med tanke på storleken kan det också röra sig om en grop. Kategorin Grop/stolphål? innehåller liknande anläggningar som föregående kategori, men här har dokumentation om djup förkommit. Slutligen kategorin Stolphål i grop som utgörs av ett stolphål som påträffades nedgrävt i en grop. Figur 7. Stolphål A 326, profilritning.

14 Bohusläns museum 2009:50 Kokgropar på 1830 Kokgroparna var stundtals relativt urlakade och i området med lera var träkolen i flera kokgropar upplöst och hade endast färgat leran svart. Därför har det inte varit möjligt att få daterande material ur alla kokgropar. Kokgroparna varierade i diameter från 1 till 3 meter. De flesta låg på omkring 1,5 till 2 meter i storlek. De flesta var också oregelbundna i bottenprofilen. Många hade flera koncentrationer av sot, kol och sten som hörde samman med fördjupningar i bottenprofilen. Tolkningen av detta kan vara att det handlar om flera kokgropar grävda i varandra. Dateringarna styrker dock inte detta. De flesta var tillika relativt grunda. Många hade ett djup av 0,2 meter, men kokgropar med ett djup på 0,6 meter förekom också. En uppskattning är att medeldjupet ligger på omkring 0,3 meter (jämför profilritningar i bilaga 2). Några av kokgroparna bestod av stora sjok av skörbränd sten i ytan i kombination med en mindre nedgrävning. Mängden skörbränd sten utgjorde i relation till kokgroparnas omfång en relativt liten andel. Det är högst osannolikt att sten som värmekälla har varit av någon avgörande betydelse vid användandet av kokgroparna. Totalt daterades 22 kokgropar. Som tidigare sagts kan de delas in i allt från en till kanske tre faser (figur 11 och 12). Delar man upp materialet i två huvudfaser finns de i stort sett representerade över hela ytan om än de kokgropar som är yngre än 600 BC tenderar att ligga högre upp i sluttningen än de som dateras till 600 BC. Kokgrop A285 avviker markant från mönstret genom att ha den äldsta dateringen och vara placerad längst upp i sluttningen närmast berget. Kolprovet från denna togs i toppen av anläggningen, vilket kan ge en viss tveksamhet om huruvida kolet hörde till kokgropen eller ej. Å andra sidan torde det i så fall ha resulterat i en yngre datering än förväntat, snarare än en betydligt äldre datering. En kokgrop (A1006) på den lägsta nivån av 10 11 meter över havet, har två dateringar. Den ena av dessa dateringar anger en brukningstid på 800 BC, en tid när havsnivån beräknas till mellan 11 och 12 meter över dagens nivå (Ling 2008:54), vilket ställer vissa frågetecken kring riktigheten i dateringen då en sådan datering strängt taget placerar kokgropen under havsnivån. Kokgropens andra datering faller väl in i mönstret med en datering till omkring 600 BC. Av de kokgropar som har två dateringar är det endast för kokgrop A1006 som resultaten avviker från varandra avsevärt. Avsikten med flera dateringar var att i ett par fall testa om olika kolkoncentrationer i samma kokgrop kunde vara orsakade av återanvändning. I ett av fem (egentligen fyra eftersom A1006 faller ifrån) fall föreligger denna möjlighet (A517), även om egenålder kan förklara diskrepansen. I de andra tre fallen förefaller det vara osannolikt, då skillnaden mellan dateringarna är helt försumbar (figur 9).

Kokgroparna vid Kind 15 Figur 8. Stolphålen i väster, ritning i plan och profil. Skala 1:200. Önskvärt hade varit att alla 32 kokgroparna hade kunnat dateras. Det skulle kanske ha kunnat ge en indikation på att kokgropar yngre än 600 BC framförallt legat i undersökningsområdets västra, sandigare del medan de med en datering till omkring 600 BC låg i de lägre liggande partierna av lera i öster. Som det nu är har vi ett par odaterade kokgropar, särskilt i västra delen som omöjliggör en sådan diskussion. Alla kokgropar har legat strandnära. Vedartsanalysen anger att vedslaget som använts i dem främst är tall, ett ljusstarkt och värmegenererande trädslag. Just ljusfaktorn styrker tankarna på Tanum 1835 som en kultplats.

16 Bohusläns museum 2009:50 Figur 9. 14 C-dateringar från de kokgropar som har dubbla dateringar med 68 respektive 99,7 procents sannolikhet markerad.

Kokgroparna vid Kind 17 Fynd Tanum 1835 genererade bara i ett enda fynd tillsammans med en del naturlig flinta. Detta fynd (Fnr 1) är av allt att döma en löpare, som har en närmast kvadratisk form med rundade hörn med flata centrala slipytor på alla sidorna och har en diameter på 0,09 meter. På två av sidorna är ytan slät och lätt slipad. Den ena av dem är betydligt tydligare än den andra (figur 10). Löparen påträffades samtidigt som en av kokgroparna (A285 som senare visade sig bli den äldsta daterade kokgropen på platsen) schaktades fram. Då den framkom vid schaktningen kan den ha legat intill kokgropen eller i matjorden. Vi är dock med till visshet gränsande sannolikhet övertygade om att den har ett samband med intilliggande kokgropars brukningsfas. Kanske är den deponerad av kultiska orsaker? Det är dock märkligt att just detta objekt som kan knytas till säd, odling och så vidare är det enda fyndet från undersökningen Dessutom framkom det intill den äldsta daterade kokgropen, centralt i undersökningsområdet och bara några meter från det markanta stolphålet (A236) som kan ha utgjort någon form för motsvarighet till etnografiska totempålar. Analyser 14 C och vedart Figur 10. Illustration av undersökningens enda fynd (Fnr 1). En kvadratisk löpare med rundade hörn och en centralt placerad slipad yta på ena sidan. Illustration: Nina Balknäs. Skala 1:4. Urvalet av prover för datering bestämdes utifrån det behov av fullständigt daterade kokgropslokaler som framkommer inom dagens kunskapsbild. Därför har alla kokgropar som kunde dateras analyserats med vedart och 14 C-analys. Resultatet sammanställs i tabell 2 och figur 11 och 12 samt redovisas ytterligare i bilaga 3 och 4. Som syns i figur 11 har huvudfasen en tendens till uppdelning i två delar. Därefter återfinns enstaka dateringar strax efter, som sannolikt representerar en egen fas. Det finns också två dateringar som är betydligt äldre. Av dessa två bör dock den näst äldsta (A1006, Ua-36530) ifrågasättas eftersom anläggningen hamnar under havsnivån. Samma anläggning har som sagt två dateringar och jämförs den yngre dateringen för samma anläggning (Ua-36519) med Johan Lings nya strandlinjekurva för Tanum (Ling 2008:54) hamnar kokgropen i strandkanten. Studeras dateringssekvensen mer ingående (figur 11) märker man att de flesta dateringar är överlappande redan vid en standardavvikelse. Bland de två äldsta dateringarna har den näst äldsta (Ua-36518) sannolikt en hög egenålder då dateringen till 2625 BP okalibrerat resulterar i att kokgropen hamnar under den dåtida vattennivån. Provet är björk som har en maximal egenålder på 350 år. Dock är det bara undantagsvis som trädet uppnår denna ålder och endast vid gynnsamma förhållanden. Erik Danielsson på Vedlab menar att det i det närmaste kräver parkliknande förhållanden, annars angrips trädet av röta betydligt tidigare (Danielsson 2008). Kokgropen har emellertid ytterligare

18 Bohusläns museum 2009:50 en datering (Ua-36519) vilken ger en mer överensstämmande datering som gör kokgropen cirka 200 år yngre, vilket också torde vara en möjlig egenålder för björkprovet i den äldre dateringen. Bortser vi från den äldsta dateringen visar figur 12 att hela kokgropsfältet kan ha en gemensam brukningsfas, där dateringarnas breda spridning på de äldsta dateringarna och smala spridning på de yngsta kan förklaras med kalibreringskurvans platåbeteende respektive branta fall i slutet av dateringssekvensen (jämför med figur 11). Den äldsta dateringen har ingen förklaring. Kokgropen faller dock väl in i den struktur av kokgropar som finns på platsen. Tolkning av platsen Platsen kan tolkas som en plats för kult. Sannolikt har folk kommit via vattnet alternativt vandrat utefter strandremsan intill berget. Av höjddata att döma är det bara på platsen som strandkanten utefter berget breder ut sig till en egentlig tillgänglig strandremsa under fornlämningens aktivitetsfas. Platsen kan ha flera aktivitetsfaser. Sannolikt rör det sig inte om fler än två till tre faser, och det kan vara endast en av dem som är den egentliga brukningsfasen. En kraftig och hög stolpe har någon gång också rests centralt på platsen. Likaså har någon form av byggnad iordningställts i den västra änden. Den bör dock inte betraktas som en bostad, utan snarare en byggnad som kan ha haft ett samband med ritualer på platsen. En annan fullt möjlig tolkning är funktionell, det vill säga att platsen har med byggnation eller reparation av båtar att göra. Läget med en grund sandstrand och en liten sandudde är gynnsamt för den typen av aktiviteter, men virket måste i så fall ha transporterats till platsen antingen utmed strandremsan eller via båt. Det finns inget utrymme för några större, lätt tillgängliga skogar bakom strandlinjen där berget tar vid. Detta är i och för sig beroende av hur mycket virke som behövdes och vilken omfattning verksamheten på platsen har haft. Vedartanalysen ger stöd till bägge tolkningarna ovan. Det dominerande trädslaget i kokgroparna är tall. Tall är både ljus- och värmeintensivt. Tolkas platsen som kultisk bör ljusskenet ha varit av intresse, kanske också värmen särskilt om till det handlat om rituella bastubad och dylikt. För basning av trä till båtar krävs också relativt hög värme. Faktorerna kring det enda påträffade fyndet och dess placering kan det bara spekuleras i. Om man spekulerar, skulle en tanke kunna vara att löparen tillsammans med den äldsta kokgropen kommer från ett första besök på platsen under yngre bronsålder. Kanske rör det sig om ett tillfälligt strandhugg eller ett rituellt bastubad som har företagits på stranden. Mot detta talar dock den äldsta kokgropens, i relation till de andra kokgroparna, strukturella placering inom undersökningsytan.

Kokgroparna vid Kind 19 Anl. Anläggning Trädslag Till 14 C-dat. 14 C BP ± Lab-nr Egenålder 100 Kokgrop 15 bitar björk Björk 90mg 2355 35 Ua-36517 300 år 1006 Kokgrop 1 bit björk Björk 2625 50 Ua-36518 300 år 4 bitar tall 1006 Kokgrop 7 bitar tall Tall 33mg 2390 35 Ua-36519 400 år 1052 Kokgrop 30 bitar tall Tall 74mg 2320 35 Ua-36520 400 år 1072 Kokgrop 2 bitar al Al 32mg 2460 35 Ua-36521 120 år 1 bit björk 13 bitar tall 1087 Kokgrop 6 bitar al Al 44mg 2430 35 Ua-36522 120 år 1087 Kokgrop 1 bit al Al 19mg 2405 35 Ua-36523 120 år 2 bitar ask 1116 Kokgrop 9 bitar tall Bark/Näver 25mg 2455 35 1 bit bark/näver Ua-36524 1129 Kokgrop 4 bitar tall Tall 28mg 2395 35 Ua-36525 400 år 1142 Kokgrop 30 bitar tall Tall 97mg 2480 35 Ua-36526 400 år 118 Kokgrop 30 bitar tall Tall 222mg 2465 40 Ua-36527 400 år 1252 Kokgrop 30 bitar tall Tall 152mg 2425 35 Ua-36528 400 år 1265 Kokgrop 12 bitar tall Tall 133mg 2460 35 Ua-36529 400 år 131 Kokgrop 14 bitar al Al 24 mg 2380 35 Ua-36530 120 år 285 Kokgrop 2 bitar al Al 69mg 2815 85 Ua-36531 120 år 500 Kokgrop 14 bitar tall Tall 192mg 2460 35 Ua-36532 400 år 517 Kokgrop 10 bitar tall Tall 56mg 2490 35 Ua-36533 400 år 517 Kokgrop 6 bitar tall Tall 53mg 2400 35 Ua-36534 400 år 534 Kokgrop 5 bitar tall Tall 21mg 2390 35 Ua-36535 400 år 534 Kokgrop 1 bit tall - 2445 35 Ua-36536 551 Kokgrop 8 bitar björk Björk 46mg 2310 35 Ua-36537 300 år 567 Kokgrop 11 bitar al Al 87mg 2390 35 Ua-36538 120 år 601 Kokgrop 6 bitar tall Tall 52mg 2480 35 Ua-36539 400 år 619 Kokgrop 10 bitar tall Tall 355mg 2455 35 Ua-36540 400 år 651 Kokgrop - - 2490 35 794 Kokgrop 30 bitar tall Tall 335mg 2425 35 Ua-36541 400 år 901 Kokgrop 16 bitar tall Tall 242mg 2410 35 Ua-36542 400 år 901 Kokgrop 14 bitar al Al 311mg 2355 35 Ua-36543 120 år 1 bit tall Tabell 2. Sammanställning av vedart och 14 C-analys. Platsen dateras främst till yngre bronsålder och förromersk järnålder. Återigen har en kokgropslokal med en plats- och aktivitetskontinuitet som sträcker sig från yngre bronsålder in i förromersk järnålder, påträffats i Bohuslän. Uppdelningen i brons- respektive järnålder känns som arbiträr då materialet allt som oftast anger kontinuitet. Kulturbrottet går snarare mellan äldre och yngre bronsålder med en äldre kulturyttring under senneolitikum äldre bronsålder och en yngre under yngre bronsålder förromersk järnålder.

20 Bohusläns museum 2009:50 Figur 11. Alla dateringar placerade på kalibreringskurvan. Platån i kurvan gör att möjligheten för en seriation alternativt fasindelning försvåras. Dock kan två grupperingar skönjas de före respektive de efter 540 BC

Kokgroparna vid Kind 21 Figur 12. Alla 14 C-dateringar listade kronologiskt med 68,5 respektive 99,7 procents sannolikhet markerad. Ingen korrelation för egenålder har beaktats. Sannolikhetens median-(+) respektive medelvärde ( ) har också angetts. 1 1 Beakta att inom matematisk statistisk, är median och medelvärdet vid undersökningar av sannolikhetsfördelningar ett så kallat väntevärde, alltså ett sammanfattande mått på det genomsnittliga värdet av en sannolikhetsfördelning. Således är det ett genomsnittsvärde för hur sannolika olika utfall i ett utfallsrum är. Man blir kanske inte så mycket klokare av det. Det är dock väsentligt att förstå att det är medelvärdet av sannolikhetens fördelning som representeras och att det ingalunda kan översättas direkt till det mest sannolika värdet för rätt årtal, utan skall ses som ett jämförelsevärde för att jämföra olika sannolikhetsfördelningar sinsemellan. Den mest sannolika placeringen av dateringen är inom den del där histogrammet är som störst.

22 Bohusläns museum 2009:50 Resultat gentemot undersökningsplanen Denna del av avrapporteringen är begränsad till en redogörelse av de i fält dokumenterade iakttagelserna. I undersökningsplanen anges att undersökningen skall göra en snabb dokumentation av anläggningar i fält. Då en kokgropslokal är en intressant lokal, fast med ganska stereotypa lämningar, skulle större delen av resurserna läggas i analysskedet. Syftet angav att kokgropsområdet främst skulle relateras till nyare studier av kokgropar i form av kult (Lönn 2007, Claesson 2007, Petersson 2006). Undersökningarna relaterades till museets kunskapsutvecklingsprogram och programområdet Rituella platser och företeelser. Resultaten från undersökningen har uppfyllt undersökningsplanens intentioner. Vi har dock inte kunnat datera alla kokgropar då det inte gick att få tillräckliga prover ur alla kokgropar. Vi har likaledes, då kostnaderna för datering blev större än planerat, daterat fler kokgropar än vi hade pengar till och därför fördelat om resurserna inom rapportstadiet. En insamling av jordprover har också genomförts i samband med undersökningen, dock utanför undersökningens budget. Avsikten är att spara proverna för en eventuell analys om medel kan skapas via fonder eller dylikt. Insamlingen motiveras vetenskapligt av att vi måste få till nya naturvetenskapliga analyser av kokgropslokaler om vi vill komma vidare i vår förståelse av denna slags platser. Ett första steg har redan tagits genom ett konsekvent daterande av kokgropar. Andra analyser får vi dock fortsatt vänta på. Materialets potential I nyare studier av kokgropar ges en alltmer varierad tolkning av funktion beroende på deras lokalisering i landskapet, lokalens utformning och relation till annat boplatsmaterial (Lönn 2007, Claesson 2007, Petersson 2006, Gustafson et al. 2005). Enstaka kokgropar på boplatser får oftast en profan tolkning. Ibland har enstaka kokgropar i skyddade lägen tolkats som att herdar har vistats på platsen. I samband med vissa topografiska fenomen som berg och vatten har de också tolkats som kultiska platser. Tanum 1835, som är en av de riktigt stora kokgropslokalerna i Bohuslän blir central i en sådan diskussion. En avgörande faktor för tolkningarna är deras brukningstid. Det framgår inte minst av materialet från Streteredslokalen i Halland, där 138 kokgropar och härdar påträffats i tre rader. Tyvärr har bara tre kokgropar dateras, vilket gör det svårt att diskutera lokalen i termer av funktion, brukningstid, indelning och så vidare (Nordqvist 2005). Rör det sig om många kokgropar under en kort tid, eller ett fåtal under en längre tid? Är en viss storlek, form, stenmängd och liknande karakteristika, koncentrerad till en viss period och vilken funktion kan

analyser tillskriva olika kokgropar? Det är via analyser som besvarar dylika frågeställningar som tolkningen av aktiviteter på en plats av den här typen kan diskuteras vidare. Rör det sig om återkommande kultiska aktiviteter, samlingsplatser, enskilda värmekällor för andliga bastubad (i samband med s.k. rites de passage), boskapsherdars vistelser, matlagning eller kombinationer av dessa aktiviteter. Dock krävs naturvetenskapliga analyser, främst absoluta dateringar men också olika former för markkemiska analyser av så många kokgropar som möjligt. Resultaten från Tanum 1835 bör sättas in i ett större vetenskapligt sammanhang och jämföras med tidigare liknande studier, men också relateras till nyare teorier kring samhällsmiljö och gravskick under den aktuella perioden. I en sådan studie bör fler jämförande analyser göras med en annan kokgropslokal (Tanum 1830) inom den aktuella delsträckan. Jämförelser bör också göras med liknande lokaler undersökta av Riksantikvarieämbetet samma år, vilka ligger norr om Tanum 1835. Likaså måste också kokgropar inom boplatsmiljöer beaktas, men återigen finns en svaghet i att vårt naturvetenskapliga analysmaterial från olika typer av kokgropar är så begränsande för tolkningar av funktion, fas- och typindelning. Perspektivet bör vara att både studera konkreta spår av kultisk aktivitet, men också att studera hur dylika aktivitetsplatser brukats, kommunicerats och anlagts i landskapet. Strukturella samband utifrån statistiska analyser kan förtydliga tolkningarna. Kokgroparna vid Kind 23

24 Bohusläns museum 2009:50 Referenser Litteratur Ling, J. 2008. Elevated Rock Art. Towards a maritime understanding of rock art in northeren Bohuslän, Sweden. GOTARC serie B. Gothenburg Archaeological Thesis 49. Göteborg. Claesson, P. 2007. Två anläggningstyper ett sammanhang? Spår av ritual sett utifrån ett kokgropssystem och en cirkulär konstruktion i norra Bohuslän. I: Claesson, P. & Lönn, M. (red.). Vistelser vid vatten. Gropkeramiska platser och kokgropar från bronsålder och järnålder. Rikantikvarieämbetet arkeologiska undersökningar skrifter 69. Gustafson,L. Heibreen, T. & Martens, J. 2005. De gåtefulle kokegroper. Varia 58 Kulturhistorisk museum, Oslo. Lönn, M. 2007. Bohuslänska kokgropar. I: Claesson, P. & Lönn, M. (red.). Vistelser vid vatten. Gropkeramiska platser och kokgropar från bronsålder och järnålder. Rikantikvarieämbetet arkeologiska undersökningar skrifter 69. Nordqvist, B 2005. Kultplatsen vid Stretered. Riksantikvarieämbetet UV Väst rapport 2005:1 Petersson, M. 2006. Djurhållning och betesdrift: djur, människor och landskap i västra Östergötland under yngre bronsålder och äldre järnålder. Diss. Uppsala: Uppsala universitet, 2006. Otryckta källor Danielsson, Erik, Vedlab. E-postmeddelande oktober 2008.

Kokgroparna vid Kind 25 Tekniska och administrativa uppgifter Lst dnr: 431-30879-2004 Västarvet dnr: NOK 755-2006 Västarvet pnr: B175 Fornlämningsnr: 1835 Län: Västra Götalands län Kommun: Tanum Socken: Tanum Fastighet: Säm 5:3 Ek. karta: 9A4h Läge: Xs 6520446-6520552, Y 1239147-1239220 Meter över havet: 10-13 Koordinatsystem: RT 90 2,5 gon V Höjdsystem: RH 70 Uppdragsgivare: Ansvarig institution: Projektledare: Fältpersonal: Konsulter: Vägverket Region Väst Bohusläns museum Håkan Petersson Marcus Andersson, Håkan Petersson (fältarbetsledare), Susanne Selling, Katarina Streiffert-Eikeland. Erik Danielsson (Vedlab), Göran Possnert (Ångströmslaboratoriet) Fältarbetstid: 14 maj 19 juni 2007 Arkeologtimmar: 200 Undersökt yta: 3 000 m 2 Arkiv: Fynd: Bohusläns museums arkiv Förvaras i Bohusläns museums magasin (F.nr: 1). UM nr 29305.

26 Bohusläns museum 2009:50 Bilagor Medföljer den tryckta rapporten på CD-skiva. Bilaga 1. Anläggningstabell. Bilaga 2. Anläggningsritningar. Illustrationer: Anette Olsson. Bilaga 3. Rapport vedartsanalys. Bilaga 4. Rapport 14 C-analys. Bilaga 5. Schaktplaner. Schaktplan 1. Alla arkeologiska objekt fördelade på kategori, med berget i sydöst. Schaktplan 2. Kokgroparnas spridning i relation till det markanta centrala stolphålet (totempåle?) och möjliga rester av en byggnad i sydväst, med tillhörande härdbotten.

Bilagor till Kokgroparna vid Kind Tanum 1835, Säm 5:3, Tanums socken och kommun Bohusläns museum Rapport 2009:50

Bilaga 1. Anläggningstabell. Anl. nr Sakord Omkrets Djup Lab_nr datering 100 Kokgrop 2,26 0,24 Ua-36517 118 Kokgrop 2,7 0,2 Ua-36527 201 Grop/stolphål 0,6 * 211 Lager begränsning - - 231 Kokgrop 2,12 0,22 Ua-36530 232 Stolphål 0,28 * 240 Grop/stolphål 0,6 * 254 Grop/Stolphål 0,32 * 264 Stolphål 0,4 * 277 Stolphål 0,2 * 285 Kokgrop 3,7 0,34 Ua-36531 299 Utgår - - 309 Utgår - - 318 Utgår - - 326 Stolphål 0,48 0,4 336 Nedgrävning - - 346 Nedgrävning - - 357 Stolphål 0,4 * 367 Modern grop - - 382 Grop/Stolphål 0,48 * 464 Modern grop - - 500 Kokgrop 1,92 0,28 Ua-36532 517 Kokgrop 3,4 0,24 Ua-36533, Ua-36534 534 Kokgrop 2,3 0,22 Ua-36535, Ua-36536 551 Kokgrop 2,16 0,34 Ua-36537 567 Kokgrop 3,94 0,6 Ua-36538 583 Kokgrop 2,1 0,18 601 Kokgrop 2,4 0,2 Ua-36539 619 Kokgrop 3,3 0,22 Ua-36540 635 Kokgrop 3,4 0,4 651 Kokgrop 1,78 0,24 666 Stolphål 0,26 * 676 Kokgrop 1,3 0,18 694 Kokgrop 2,46 0,58 700 Grop 2,92 0,3 727 Grop/stolphål? 0,76 0,12 738 Stolphål 0,32 0,1 746 Stolphål 0,4 0,06 755 Stolphål 0,52 0,14 764 Härdbotten 0,52 0,06 Anl. nr Sakord Omkrets Djup Lab_nr datering 774 Stolphål i grop 0,44 0,12 783 Stolphål 0,4 0,1 794 Kokgrop 1,84 0,32 Ua-36541 808 Utgår - - 819 Parstolphål 0,58 0,1 829 Utgår - - 841 Kokgrop 1,9 * 857 Stolphål 0,32 * 866 Grop 1,1 0,2 884 Kokgrop 2,12 0,34 901 Kokgrop 1,74 0,18 Ua-36542, Ua-36543 997 Stolphål 0,6 * 1006 Kokgrop 2,48 0,34 Ua-36518, Ua-36519 1043 Kokgrop 2,7 0,3 1052 Kokgrop 4 0,32-0,5 Ua-36520 1072 Kokgrop 2,68 0,26 Ua-36521 1087 Kokgrop 2,68 0,38 Ua-36522, Ua-36523 1099 Lager begränsning - - 1116 Kokgrop 1,8 0,2 Ua-36524 1129 Kokgrop 3,34 0,48 Ua-36525 1142 Kokgrop 3,5 0,24 Ua-36526 1208 Kokgrop 3,1 0,38 1240 Kokgrop 3,2 * 1252 Kokgrop 1,94 0,3 Ua-36528 1265 Kokgrop 2,3 0,22 Ua-36529 1339 Kokgrop 1,52 0,2 4000 Stolphål 0,44 0,06 4008 Stolphål 0,5 0,08 4016 Stolphål 0,56 0,18 4026 Stolphål 0,3 0,04 * = anläggningsbeskrivning förkommen

Bilaga 2. Anläggningsritningar. Illustrationer: Anette Olsson.

Bilaga 3. Rapport vedartsanalys. VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 0836 Vedartsanalyser på material från Bohuslän, Tanum sn. Raä 1835. Adress: Telefon: Bankgiro: Organisationsnr: Kattås 0570/420 29 5713-0460 650613 6255 670 20 GLAVA E-post: vedlab@telia.com

VEDLAB Vedanatomilabbet Vedlab rapport 0836 2008-09-01 Vedartsanalyser på material från Bohuslän, Tanum sn. Raä 1835. Uppdragsgivare: Håkan Petersson/Bohusläns museum Arbetet omfattar 28 kolprov från en plats med lämningar av kokgropar och eldstäder som troligen är från järnåldern. Där fanns inga boplatslämningar utan man tycks endast ha varit där och utfört aktiviteter som krävt eld och värme. Platsen ligger intill en klippvägg. Under äldre järnålder har platsen varit en smal landremsa mellan berget och en havsvik. Resultat från Tanum 1830 som undersökts tidigare och också innehåller mycket kokgropar finns redovisade i Vedlab rapport 0737. Alla proverna den här omgången kommer från kokgropar, sammanlagt 23 stycken. Innehållet i proverna från dem domineras i de flesta fall av tall vilket skiljer dem från de från Tanum 1830 där materialet var mer varierat och mestadels bestod av lövträd. Dominansen av tall beror troligen på att det är det trädslag som varit vanligast i närområdet men det kan också tänkas att man velat eftersträva vissa effekter som just tallveden ger vid förbränning. Vilken eller vilka kan vi inte veta. Tallen är känd för att bland annat ge mycket ljus när den brinner, sota, ge en viss aromatisk rök, brinna relativt snabbt och för att inte brinna alls om den är rå. Om tallveden innehåller mycket tjära så förstärks dessa egenskaper (utom möjligtvis den sista). Diagrammet visar trädslagens förekomst i antal anläggningar Al, Ask och björk är trädslag som lämpar sig bra för datering då de inte blir så gamla i sig. Värre är det med tall som kan ge en hög egenålder vid datering. Provet från A 651 innehöll inget analyserbart material. Erik Danielsson/VEDLAB Kattås 670 20 GLAVA Tfn: 0570/420 29 E-post: vedlab@telia.com Hoppas ni är nöjda med arbetet!

Analysresultat Anl. ID Anläggningstyp Provmängd Analyserad Mängd Trädslag Utplockat för 14 C-dat. 100 1 Kokgrop 5.4g 2.6g 15 bitar 15 bitar björk Björk 90mg 1006 2 Kokgrop 1.6g 0.3g 5 bitar 1 bit björk Björk 4 bitar tall 1006 3 Kokgrop 0.6g 0.1g 7 bitar 7 bitar tall Tall 33mg 1052 4 Kokgrop 4.8g 2.4g 30 bitar 30 bitar tall Tall 74mg 1072 5 Kokgrop 6.7g 3.3g16 bitar 2 bitar al 1 bit björk 13 bitar tall Al 32mg 1087 6 Kokgrop 2.6g 0.3g 6 bitar 6 bitar al Al 44mg 1087 7 Kokgrop 0.2g <0.1g 3 bitar 1 bit al Al 19mg 2 bitar ask 1116 8 Kokgrop 6.0g 1.4g 10 bitar 9 bitar tall 1 bit bark/näver Bark/Näver 25mg 1129 9 Kokgrop 1.1g <0.1g 4 bitar 4 bitar tall Tall 28mg 1142 10 Kokgrop 31.6g 7.2g 30 bitar 30 bitar tall Tall 97mg 118 11 Kokgrop 6.9g 6.0g 30 bitar 30 bitar tall Tall 222mg 1252 12 Kokgrop 7.0g 5.1g 30 bitar 30 bitar tall Tall 152mg 1265 13 Kokgrop 1.8g 1.1g 12 bitar 12 bitar tall Tall 133mg 131 14 Kokgrop 0.3g 0.2g 14 bitar 14 bitar al Al 24 mg 285 15 Kokgrop 3.0g <0.1g 2 bitar 2 bitar al Al 69mg 500 16 Kokgrop 12.7g 11.1g 14 bitar 14 bitar tall Tall 192mg 517 17 Kokgrop 10.6g 4.3g 10 bitar 10 bitar tall Tall 56mg 517 18 Kokgrop 6.2g 4.1g 6 bitar 6 bitar tall Tall 53mg 534 19 Kokgrop <0.1g <0.1g 5 bitar 5 bitar tall Tall 21mg 534 20 Kokgrop 1.3g <0.1g 1 bit 1 bit tall - 551 21 Kokgrop 3.6g 0.3g 8 bitar 8 bitar björk Björk 46mg 567 22 Kokgrop 25.3g 15.6g 11 bitar 11 bitar al Al 87mg 601 23 Kokgrop 10.2g 0.7g 6 bitar 6 bitar tall Tall 52mg 619 24 Kokgrop 6.3g 1.0g 10 bitar 10 bitar tall Tall 355mg 651 25 Kokgrop 0.9g - - - Inget analyserbart 794 26 Kokgrop 3.3g 2.0g 30 bitar 30 bitar tall Tall 335mg 901 27 Kokgrop 3.1g 2.4g 16 bitar 16 bitar tall Tall 242mg 901 28 Kokgrop 10.9g 4.3g 15 bitar 14 bitar al 1 bit tall Al 311mg Övrigt

De här trädslagen förekom i materialet Art Latin Max ålder Al Alnus sp. 120 år Klibbalen är starkt knuten till Gråal Alnus incana vattendrag. Gråalen är mer Klibbal Alnus anpassningsbar glutinosa Ask Björk Glasbjörk Vårtbjörk Tall Fraxinus excelsior Betula sp. Betula pubescens Betula pendula Pinus silvestris Växtmiljö Egenskaper och användning Övrigt 250 år Näringsrik jord, solig växtplats. 300 år Glasbjörken är knuten till fuktig mark gärna i närhet till vattendrag. Vårtbjörken är anspråkslös och trivs på torr näringsfattig mark. Båda arterna är ljuskrävande. 400 år Anspråkslös men trivs på näringsrika jordar. Den är dock ljuskrävande och blev snabbt utkonkurrerad från de godare jordarna när granen kom Motståndskraftigt mot fukt. Brinner lugnt och ger mycket glöd. Hård, elastisk och seg. Hjulaxlar, redskap Stark och seg ved. Redskap, asklut, träkol. Ger mycket glöd. Stark och hållbar. Konstruktionsvirke, stolpar, pålar, båtbygge, kärl (ej för mat) takspån, tjärbloss, träkol, tjärbränning Klibbalen kom söderifrån ca 5000 f.kr. Gråalen vandrar in norrifrån ett par tusen år senare Viktigt för lövtäckt. Yggdrasil var en ask. Mycket folktro knutet till asken. Glasbjörk bildar även underarten Fjällbjörk. Förutom veden har nävern haft stor betydelse som råmaterial till slöjd. Underbarken till nödmjöl, årsskott kokades för C- vitaminerna. Även som kreatursfoder Uppgifter om maximal ålder, växtmiljö, användning mm är hämtade ur: Holmåsen, Ingmar Träd och buskar. Lund 1993. Gunnarsson, Allan Träden och människan. Kristianstad 1988. Mossberg, Bo m.fl. Den nordiska floran. Brepol, Turnhout 1992. Vedartsanalysen görs genom att studera snitt- eller brottytor genom mikroskop. Jag har använt stereolupp Carl Zeiss Jena, Technival 2 och stereomikroskop Leitz Metalux II med upp till 625 gångers förstoring. Mikroskopfoton är tagna med Nikon Coolpix 4500. Referenslitteratur för vedartsbestämningen har i huvudsak varit Schweingruber F.H. Microscopic Wood Anatomy 3 rd edition och Anatomy of European woods 1990 samt Mork E. Vedanatomi 1946. Dessutom har jag använt min egen referenssamling av förkolnade och färska vedprover.

Bilaga 4. Rapport 14C-analys.

Bilaga 5. Schaktplaner. Schaktplan 1. Alla arkeologiska objekt, med berget i sydöst. Skala 1:400.

Schaktplan 2. Kokgroparnas spridning i relation till det markanta centrala stolphålet (totempåle?) och möjliga rester av en byggnad i sydväst, med tillhörande härdbotten. Skala 1:400.