FÖRSVARSBUDGETEN 2003

FÖRSVARSBUDGETEN 2003 Pärmbild: Finska Försvarsmakten

Försvarsminister Jan-Erik Enestam: Försvarsbudgeten för år 2003 följer riktlinjerna i den säkerhets- och försvarspolitiska redogörelsen Statsrådets säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse som förelades riksdagen i juni 2001 fastställde riktlinjerna för Finlands säkerhets- och försvarspolitik fram till nästa redogörelse som blir färdig år 2004. Vår verksamhetslinje är där sammanfattad i tre punkter: Finland bör upprätthålla och utveckla en trovärdig försvarsförmåga, Finland bör under de rådande förhållandena hålla fast vid sin militära alliansfrihet och Finland bör delta i det internationella samarbetet i syfte att stärka säkerheten och stabiliteten. Efter den 11 september 2001 har vår internationella omvärld märkbart förändrats. Förändringarna har dock inte inneburit att utgångspunkterna för 2001 års redogörelse har föråldrats. I och med de utmaningar som kampen mot den världsomfattande terrorismen för med sig har förväntningarna på det internationella samarbetet blivit allt större. Finland är allt intensivare med också i den internationella krishanteringen, oberoende av om den sköts inom FN:s eller EU:s ramar eller i samarbete med Nato. Utmaningarna förändras, de grundläggande lösningarna består Även om våra internationella förpliktelser har ökat är försvarsförvaltningens överlägset viktigaste uppgift att upprätthålla och utveckla det nationella försvaret. Detta förverkligas bäst genom att också i fortsättningen hålla fast vid den allmänna värnplikten och det territoriella försvaret, som har tjänat oss väl också hitintills. Funktionerna kan visserligen, och bör också effektiveras och förnyas, men detta förutsätter inte att våra viktigaste försvarslösningar förändras. håller på att frångå detta slag av försvar. Finlands exempel visar att det också i en värnpliktsarmé är möjligt att effektivt bemöta de militära utmaningar som den teknologiska förnyelsen genererar. Därför har Finland inte heller för avsikt att avstå från sitt system som har visat sig fungera väl. Huvudpunkterna i budgeten Jag är personligen rätt nöjd med vår försvarsbudget för år 2003, som till sin storlek utgör ca 5,5 % av den totala budgeten. Den uppskattade storleken av personalen på förvaltningsområdet år 2003 uppgår för sin del till något över 18 000 årsverken. Det är med andra ord möjligt att med stöd av anslagen uppnå försvarsförvaltningens centrala resultatmål. Den totala budgeten är 1 952 milj. euro och i den ingår 519 milj. euro för försvarsanskaffningar. De egentliga omkostnaderna uppgår till något över 1 200 milj. euro. Särskilt nöjd är jag över att anslagen för fredsbevarande verksamhet har dimensionerats enligt de för närvarande kända fredsbevarande operationernas styrkor och uppgiftskrav och att det för de anskaffningar som hänför sig till utvecklingsprogrammet för trupper som avsätts för den internationella krishanteringen finns ett anslag så som planerats. Vi kommer också i framtiden att leva i en värld där försvarsförvaltningens ekonomiska resurser är begränsade. Därför har jag också i vissa sammanhang fäst uppmärksamhet vid att hela försvarsförvaltningens medelsanvändning i fortsättningen måste vara allt mer planmässig och kontrollerad. Detta är desto viktigare nu när vi håller på att ta steget in i en värld som karakteriseras av nya osäkerheter, och där det är allt svårare att förutsäga den riktning från vilken hoten och utmaningarna kommer. Upprätthållandet och utvecklandet av totalförsvaret förutsätter ett ökat samarbete såväl nationellt mellan de olika myndigheterna som också internationellt. Framgång när det gäller att avvärja terrorism och andra nya hot är möjlig endast om många myndigheter agerar samtidigt. Försvarsministeriet kommer att ha en central roll inom totalförsvaret som samordnare av de olika sektorernas verksamheter. Även om Finland inte utgör det främsta målet för t.ex. terrorattentat måste också vi ha tillräcklig nationell beredskap för att kunna avvärja hotet från terrorismen. Det är en förutsättning också för att vi skall kunna vara med i den gemensamma fronten mot terrorismen. Förutsättningen för att vi skall kunna bemöta de nya säkerhets- och försvarsutmaningarna är att det nationella försvaret hålls i skick. Finland är såtillvida ett exceptionellt land att vi har lyckats upprätthålla ett trovärdigt försvar med relativt små försvarsbudgeter. Detta har varit möjligt framför allt för att vi alltjämt använder oss av ett territoriellt försvar som baserar sig på allmän värnplikt och en omfattande reserv, medan man i många andra länder i Europa stegvis Bild: Foto-Jatta 2

Innehållet i 2003 års försvarsbudget Utgifterna under försvarsministeriets huvudtitel i 2003 års budget Försvarsbudgeten andel av BNP Utgifterna på försvarsministeriets förvaltningsområde är år 2003 sammanlagt 1 952,2 milj. euro. I tabellen nedan kan utläsas att två utgiftsposter som är tydligt större än de övriga utgörs av försvarsmaktens löneutgifter och utgifterna för anskaffning av försvarsmateriel. Tillsammans utgör dessa poster ca 61 % av hela försvarsbudgeten. Andra stora enskilda utgiftsposter är fastighetsutgifter som ingår i hyror, mervärdesskatteutgifter och utgifter för utbildning och underhåll av värnpliktiga. 160 000 140 000 120 000 100 000 80 000 60 000 40 000 20 000 1,70 1,60 1,50 1,40 1,30 1,20 Försvarsförvaltningens utgifter enligt utgiftsslag 0 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Bruttonationalprodukt (milj. euro) Försvarsbudgetens andel av BNP (%) 1,10 Utvecklingen av säkerheten i Finlands omvärld och av Finlands försvarsförmåga 0 100 200 300 400 500 600 700 Milj. euroa Förvaltningsområdets övriga utgifter Utgifter för den internationella fredsbevarande verksamheten Värnpliktigas utbildning och underhåll (exkl. löner) Mervärdesskatteutgifter Hyror Försvarsmaktens övriga omkostnader Anskaffning av försvarsmateriel Försvarsmaktens löneutgifter Försvarsministeriets huvudtitel utgör ca 5,5 % av 2003 års statsbudget. När det gäller denna nivå har inga stora förändringar skett under de senaste åren. I 2003 års budget har till försvarsministeriets huvudtitel överförts mervärdesskatteutgifter till ett belopp av 165 milj. euro vilka tidigare ingick i finansministeriets huvudtitel. I budgeten ingår dessutom 45 milj. euro i utgifter som föranleds av försvarsförvaltningens fastighetsreform. Försvarsbudgetens andel av bruttonationalprodukten Den finländska försvarsbudgetens andel av bruttonationalprodukten, som år 2003 utgör ca 1,3 %, befinner sig på en låg nivå i en internationell jämförelse med EU:s övriga medlemsländer och de Natoländer som inte hör till organisationen. Försvarsbudgetens andel av bruttonationalprodukten har åren 1994 2003 varierat mellan ca 1,65 % och 1,2 %. De förändringar som det kalla krigets slut satte igång i Europas säkerhetspolitiska läge är djupgående och bestående. Hotet om en omfattande militär konflikt i Europa är obetydligt. Staternas agerande styrs allt mer av en gemensam värdegrund samt av likartade politiska, samhälleliga och ekonomiska intressen. Även om den ökade öppenheten i de internationella relationerna förbättrar konflikternas förutsägbarhet har de regionala kriserna starkt påverkat säkerhetsutvecklingen i Europa. En manifestation av detta är särskilt kriserna på Balkan och i Tjetjenien. Den säkerhetspolitiska utvecklingen har satt igång en strukturförändring både inom det nationella försvarssystemet och det internationella samarbetet. EU:s och Natos verksamhet utvecklas så, att organisationerna så snabbt och smidigt som möjligt kan reagera på internationella kriser. De länder som ansöker om medlemskap i EU och Nato strävar till att bygga upp och förnya sina strukturer så att de motsvarar den nivå som dessa organisationer förutsätter, vilket kräver en betydande satsning av resurser också på försvarssektorn. I och med att de militära faktorerna och särskilt det militära motsatsförhållandet vikit undan har andra än militära gränsöverskridande säkerhetsproblem ökat också på Östersjöområdet. Den internationella terrorismen och spridningen av massförstörelsevapen samt de nya asymmetriska hoten är en del av den internationella säkerhetssituationen. Den internationella kriminaliteten, miljöproblemen och de risker som hör samman med kärnkraftssäkerheten kvarstår som betydande utmaningar och understryker det inbördes beroendet mellan länderna på området. Staterna på Östersjöområdet bedriver också för närvarande ett livligt samarbete. De nordiska ländernas samarbete har för sin del en lång tradition. Mellan de nordiska och de bal- 3

tiska länderna har skapats en samarbetspraxis som innefattar åtta länder. Samarbete på olika områden bedrivs mellan alla länder på området också inom en vidare ram, särskilt i Östersjörådet. Natos roll har förstärkts på Östersjöområdet under de senaste åren. Polen blev medlem i Nato 1999 och de baltiska länderna fick vid Natos toppmöte i Prag i november 2002 inbjudan till medlemskap. Dessa länders medlemskap i Nato har en stabiliserande inverkan på Östersjöområdet. Finland och Sverige har intensifierat sitt säkerhetspolitiska samarbete utgående från synpunkter som gäller de gemensamma intressena, den geografiska närheten, EU-medlemskapet och den militära alliansfriheten. Detta samarbete fördjupas i en nära framtid. De danska sundens strategiska betydelse har redan minskat. Tyngdpunkten i Östersjöns militära verksamhet har förflyttats närmare de baltiska ländernas, Finlands och Rysslands havsområden. Framtiden i fråga om kärnvapennedrustningen mellan Förenta Staterna och Ryssland inverkar också på Finlands och dess närområdens ställning. Den världsomfattande kamp mot terrorismen som har följt på terrordåden den 11 september och som leds av Förenta Staterna har närmat Förenta Staterna och Ryssland till varandra. Ryssland står också i ett nära samarbetsförhållande till Nato. Rysslands utrikes- och säkerhetspolitiska inriktning samt dess politiska stabilitet och ekonomiska utveckling är faktorer av stor betydelse för hela Östersjöområdets framtid. Oavsett den allmänna positiva utvecklingen är det när det gäller den säkerhets- och försvarspolitiska planeringen nödvändigt att reservera sig också för en ogynnsam utveckling. Även om det är svårt att förutspå hur Rysslands roll på Östersjöområdet kommer att utvecklas är det sannolikt att Ryssland trots svårigheterna kommer att fortsätta sina strävanden att förnya sitt samhälle och sin ekonomi. En sådan utveckling skulle, om den lyckas, bidra till att främja stabiliteten i förhållanden i Nordeuropa och på Östersjöområdet. Målet för Finlands försvar är att i alla situationer garantera landets självständighet, trygga medborgarnas livsbetingelser, förhindra att territoriet utnyttjas samt att trygga statsledningens verksamhetsförutsättningar och handlingsfrihet. Till de centrala principerna i Finlands försvarslösning hör en trovärdig nationell försvarsförmåga och militär alliansfrihet under de rådande förhållandena samt ett territoriellt försvarssystem och allmän värnplikt. Beredskap för militärt försvar bör finnas på rikets hela område. Det internationella samarbetet i EU:s och Natos försvarsplanering och de Nato-ledda operationerna stöder utvecklandet av Finlands nationella försvar. Avvärjandet av den internationella terrorismen, förhindrandet av spridningen av massförstörelsevapen och avvärjandet av andra asymmetriska hot måste beaktas som en del av de krav som ställs på försvarets utveckling. Finlands försvarsförmåga baserar sig på personalens och truppernas höga utbildningsnivå samt på den i landet befintliga, kvantitativt tillräckliga och kvalitativt tidsenliga militära utrustningen. Till hörnstenarna i den trovärdiga försvarsförmågan hör medborgarnas starka försvarsvilja och försvarssystemets förmåga att reagera så som situationen förutsätter. Utvecklingen i fråga om Finlands internationella krishanteringsförmåga och -beredskap samt den fredsbevarande verksamheten Finlands deltagande i fredsbevarande operationer är en central del av Finlands utrikes- och säkerhetspolitik. Finlands deltagande i den fredsbevarande verksamheten bygger på att den nationella beredskapen utvecklas genom att vi drar nytta av de erfarenheter som inhämtas från deltagandet i den fredsbevarande verksamheten och från de internationella organisationernas krishantering. Finland stöder effektiveringen av FN:s fredsbevarande verksamhet genom att delta i fredsbevarande operationer som verkställs av FN. I fråga om upprätthållandet och utvecklandet av den nationella krishanteringsförmågan spelar deltagandet i krishanteringsoperationer som verkställs av EU och Nato en central roll. Finland deltog år 2002 i olika operationer med en personal vars styrka uppgick till 1000 personer. Av dem deltog 925 personer i Nato-ledda operationer på Balkan, 43 personer i FNoperationer och 50 personer i ISAF-operationen i Afghanistan. Jämfört med nivån år 2002 sker följande förändringar i deltagandet under år 2003: I samband med de inskränkningar och organisationsförändringar som Nato genomför i KFOR-operationen i Kosovo övertar Finland ledningsansvaret för mellersta brigaden MNB (C) (Multionational Brigade (C)) av Storbritannien så, att Finland fungerar som koordinerande ledande nation under ett halvt års tid börjande från maj 2003. Man bereder sig samtidigt på att minska brigadens storlek och använda den sålunda frigjorda personalen för utökade stabs- och stöduppgifter. Finland blir det genom tiderna första partnerlandet som ges ledningsansvaret för en brigad i en av Nato verkställd operation. Finlands deltagande i FN:s UNMEE-operation på gränsen mellan Etiopien och Eritrea utvidgas så att i operationen utöver militärobservatörerna ställs upp ett stabskompani med en styrka av knappt 200 personer och stabsofficerare i juni 2003 för en tid av tolv månader. Finland tar emot uppgiften av Irland, som har satt in ett stabskompani i operationen allt sedan våren 2002. I SFOR-operationen i Bosnien-Hercegovina har Finland, underställd staben för en division som letts av Förenta Staterna, svarat för samarbetet mellan civila och militärer (CIMIC) och stött återflyttningen till området. I och med att verkställigheten av fredsavtalet i Dayton framskrider blir det möjligt att överföra den finländska avdelningens uppgifter på de lo- 4

kala myndigheterna, andra organ och medborgarorganisationerna. Finland drar sig tillbaka ur operationen så att avdelningen stegvis hemförlovas före slutet av augusti 2003. Finland fortsätter tills vidare sitt deltagande i den multinationella säkerhetstruppen i Afghanistan (ISAF) på 2002 års nivå. På den finländska avdelningens ansvar står verksamhet som hänför sig till samarbetet mellan civila och militärer (CIMIC). Utvecklandet av den europeiska krishanteringsförmågan stöds genom aktivt deltagande i den beredning som gäller utvecklandet av EU:s och Natos krishanteringskoncept och den militära krishanteringsförmågan. Via Natos partnersamarbete (PfF) och planerings- och utvärderingsprocessen (PARP) utvecklas de trupper som används för den internationella militära krishanteringen samt personalen och materielen, och dessas samverkansförmåga. Det materiella utvecklingsprogrammet för Finlands internationella beredskapstrupper fortsätts så att operationell beredskap för de första trupperna uppnås år 2003. Den fredsbevarande verksamheten finansieras för närvarande med anslag från försvarsministeriets och från utrikesministeriets förvaltningsområde. Bruttoutgifterna för verksamheten är följande: Milj. euro Den fredsbevarande verksamhetens bruttoutgifter 120,0 100,0 80,0 60,0 40,0 20,0 0 2001 2002 2003 Utrikesministeriets förvaltningsområde Försvarsministeriets förvaltningsområde Verkställigheten av försvarsredogörelsen Försvarsministeriet leder och koordinerar verkställigheten av den strukturförändring som hänför sig till 2001 års säkerhets- och försvarspolitiska redogörelse. Syftet är att minimera de menliga följderna för försvarsmaktens personal och de berörda orterna av nedläggningen och förflyttningen av truppförband eller motsvarande enheter. Materielpolitiken och det materiella utvecklandet av försvaret Försvarsförvaltningen använder 519 milj. euro för materielanskaffning år 2003, vilket är ca 27 % av hela försvarsbudgeten. Detta är en god internationell nivå och den möjliggör försvarsmaktens materiella utveckling enligt de uppställda målen. Enligt 2001 års försvarsredogörelse är de prioriterade områdena alltjämt sådana anskaffningar för armén med vars hjälp beredskapsförbanden skall utrustas, men det materiella utvecklandet också av marinen och flygvapnet fortsätts enligt de utstakade riktlinjerna. Särskild uppmärksamhet kommer att fästas vid anskaffningarnas kostnadseffektivitet och det internationella samarbetet. Upphandling och utbud kommer i första hand att granskas med avseende på de nordiska länderna och EUländerna samtidigt som möjligheterna att bedriva projektsamarbete via bi- eller multilaterala internationella arrangemang bedöms och så vitt möjligt utnyttjas. Vad materielen beträffar prioriteras de färdigt utvecklade arrangemang som har de behövliga referenserna och vilkas funktionering och tillförlitlighet kan bedömas vara tillräckligt goda. Man strävar till att trygga den inhemska försvarsindustrins orderstock och utvecklingsprogram genom en tillräcklig orderstock samtidigt som man strävar till att främja exportsatsningarna för industrin inom branschen. I de utländska stora systemanskaffningarna innefattas i regel en förpliktelse om industriellt samarbete, där det prioriterade området utgörs av samarbetet med den inhemska försvarsindustrin. Anskaffning av försvarsmateriel Milj. euro Bevilj. År Senare Best.fullm. Beställningsfullmakt tidig 2003 år sammanl. Utrustande av beredskapsförband 530,2 120,4 383,4 1 034,0 Anskaffning av spanings-, övervaknings- o. ledningssystem 166,0 101,8 180,4 448,2 Tryggande av system o. verksamhetsmöjligheter vid luftförsvarets baser 77,7 27,8 87,9 193,4 Förnyande av marinen 111,8 84,1 138,0 333,9 Service o. system vid helikopterbaserna 10,4 18,3 151,4 180,1 Utvecklande av huvudstadsregionens försvar 24,3 37,8 156,5 218,6 Försvarsmaktens tekniska forskning o. produktutveckling 16,8 25,2 109,3 151,3 Komplettering av beredskapsförbandens utrustning 39,4 549,3 588,7 Utvecklande av Finlands krigsekonomiska beredskap 168,0 168,0 Beställningsfullmakter sammanlagt 454,7 1 924,2 3 316,2 Övriga försvarsmaterielanskaffningar 53,7 Index- o. valutakursutgifter 10,6 MOMENTET SAMMANLAGT 519,0 Försvarsförvaltningens personalpolitik och personalresurser Statsrådet svarar för den statliga personalpolitikens allmänna förutsättningar som en del av budgetpolitiken. Det principbeslut som statsrådet fattade i augusti 2001 om linjen för personalpolitiken stärker den gemensamma värdegrunden och verksamhetskulturen samt tillhandahåller utvecklingsmål också för försvarsförvaltningens verksamhetsenheter. 5

I enlighet med statsrådets personalpolitiska principbeslut är syftet att förbättra försvarsmaktens konkurrensförmåga som arbetsgivare genom att ta i bruk ett nytt lönesystem som beaktar de krav som ställs på uppgifterna och den personliga arbetsprestationen. Inom försvarsmakten är målsättningen att de nya systemen tas i bruk i så stor omfattning som möjligt år 2003, likväl så att också ett partiellt ibruktagande vid behov är möjligt för de enskilda personalgrupperna. När det gäller utvecklandet av försvarsförvaltningens personalresurser beaktas förutom statsrådets försvarsredogörelse också riktlinjerna i statsrådets personalpolitiska redogörelse. Målet är att garantera att försvarsmakten har en yrkeskunnig och motiverad personal som kvantitativt och kvalitativt räcker till för behoven i kristid och fredstid. I samband med översynen av statsrådets redogörelse uppdaterades under år 2001 försvarsmaktens personalstrategi. I personalstrategin har riktlinjer dragits upp för de viktigaste utvecklingsåtgärderna på personalområdet under de närmaste åren. Försvarsmaktens personalstruktur utvecklas så att den svarar mot personalbehovet i kristid och fredstid och personalresurserna balanseras så att de svarar mot försvarsmaktens uppgifter och de områden inom kunnandet som skall utvecklas. 18 000 16 000 14 000 12 000 10 000 8 000 6 000 4 000 2 000 0 Storleken av försvarsförvaltningens personal 2000 2001 2002 2003 Försvarsministeriet Försvarsmakten Försv.förvaltn. byggverk 2000 2001 2002 2003 Försvarsministeriet 128 122 130 122 Försvarsmakten 16 395 16 465 16 550 16 570 Försv.förvaltn.byggverk 1 517 1 392 1 402 1 370 Sammanlagt 18 040 18 060 18 082 18 062 Försvarsmaktens personalresurser kan inte ökas på nuvarande nivå. Strukturförändringen inom personalsystemet fortsätts genom att personalresurser som frigörs genom naturlig avgång och genom partnerskapsprojekten riktas till försvarsmaktens centrala uppgifter. Utbildningssystemet för försvarsmaktens befäl har reformerats för att den militära personalens åldersstruktur skall kunna bibehållas sådan att den svarar mot uppgifterna samt för att en välutbildad ung officersreserv skall kunna fås till stånd. I det nya utbildningssystemet för befälet är det möjligt att avlägga lägre högskoleexamen för officer som ger behörighet för visstidstjänst för yngre officer, samt högre högskoleexamen för officer som ger behörighet för tjänst för yngre officer. Dessutom kan fullgörande av de ca ett år långa grundstudierna för officer ge behörighet för visstidstjänst för reservofficer. De första som studerat inom det nya utbildningsprogrammet blir färdiga år 2003. Storleken av försvarsförvaltningens personal Den avlönade personalen på försvarsministeriets förvaltningsområde uppgår till ca 18 000 personer. Vad antalet personer beträffar är detta det största förvaltningsområdet näst efter undervisningsministeriets. Personalen fördelar sig på förvaltningsområdets ämbetsverk som följer: På försvarsministeriets förvaltningsområde finns förutom den avlönade personalen beväringar som fullgör militärtjänst och reservister som deltar i repetitionsövningar. Antalet beväringar och reservister är följande: Utbildade beväringar och frivilliga kvinnor 28,000 26,000 24,000 22,000 20,000 18,000 16,000 14,000 12,000 10,000 8,000 6,000 4,000 2,000 0 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Reservister och repetitionsövningsdygn 40 000 250 000 35 000 200 000 30 000 25 000 150 000 20 000 15 000 100 000 10 000 50 000 5 000 0 0 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 Antal reservister Repetitionsövningsdygn 6

Försvarsförvaltningens fastighetsreform och dess genomförande Genomförandet av försvarsförvaltningens fastighetsreform fortsätts fr.o.m. år 2003 i enlighet med statens fastighetsstrategi genom att försvarsförvaltningens fastighetsbestånd överförs till Senatsfastigheter. Samtidigt överlåts vissa områden till Vägförvaltningen och Luftfartsverket. Reformen syftar till att förbättra försvarets regionala och strukturella verksamhetsförutsättningar och möjligheterna att utveckla dem, trygga högklassig fastighetsservice för försvarsförvaltningen, utveckla fastigheternas ägar-, bygg- och underhållsuppgifter, sätta fart på investeringsverksamheten genom att skapa förutsättningar för utnyttjande av finansiering utanför budgeten, trygga personalens ställning och höja försvarsministeriets anslagsram till fullt belopp på det sätt hyressystemet förutsätter. I enlighet med reformen hyr försvarsförvaltningen de områden som behövs av Forststyrelsen, Senatsfastigheter, Kruunuasunnot Oy, Luftfartsverket och Vägförvaltningen. Anslagsramen för försvarsministeriets förvaltningsområde har fr.o.m. början av år 2003 höjts med 45 milj. euro, vilket på överenskommet sätt svarar mot det tilläggsfinansieringsbehov som föranleds av den nya verksamhetsmodellen. I förhöjningen ingår ett anslag om 3 milj. euro som används för betalning av hyror vilka föranleds av nya lokaler som behövs under året och ombyggnadsarbeten. Fastighetsreformen baserar sig på den kapitalhyra som försvarsförvaltningen på grundval av arrende- och hyresavtal betalar till områdenas och lokalernas ägare samt underhållshyra som betalas till Försvarsförvaltningens byggverk på grundval av underhållsavtal. Utvecklandet av försvarsförvaltningens byggverk är en del av fastighetsreformen. Byggverket utvecklas till expertorganisation och anskaffare av service för förvaltningsområdets fastighetsfunktion, medan byggverkets egna serviceproduktion utvecklas för behoven gällande försvarsfastigheterna under kristid och beredskap. Försvarsförvaltningens partnerskapsprogram Utgångspunkten för försvarsförvaltningens partnerskapsprogram är att det bör finnas garantier för att de begränsade resurser som försvarsmakten förfogar över räcker till för att garantera att de centrala uppgifterna kan fullgöras. Upprätthållandet av en tillräcklig servicenivå förutsätter för stödfunktionernas del att nya alternativ för organisering utreds och tas i bruk. Genom pilotprojekt inhämtas erfarenhet och kunskap för partnerskapsprogrammets fortsatta utveckling. Pilotprojekten har valts på följande utvecklingsområden: hälsovårdssystemen, verkstäderna, dataförvaltningen, bespisningen, beklädnadsvården, transporttjänsterna samt ekonomiförvaltningen. Syftet är att med hjälp av pilotprojekten hitta modeller där de existerande funktionerna utvecklas med hjälp av rationalisering av den egna verksamheten och samarbete med en utomstående kompanjon. I förutredningsskedet undersöks om det lönar sig att inleda ett pilotprojekt och i vilken form det skall genomföras. Samtidigt planeras och igångsätts personaladministrativa arrangemang som stöder projektet. För personalens del är försvarsmaktens målsättning när det gäller partnerskapsprogrammet att rikta personalresurser till försvarsmaktens centrala funktioner. Personalen omfördelas enligt de krav som verksamheten ställer. I situationer, där en produkt eller tjänst som förvarsmakten tidigare själv producerat blir en verksamhet som sköts av partnern, fastställs de omständigheter som gäller personalens ställning i ett så tidigt skede som möjligt i partnerskapsförhandlingarna. Forskningsverksamhet Målsättningen för forskningsverksamheten är att åstadkomma grunder för utvecklingsavgöranden och beslutsfattning som är strategiskt viktiga för ministeriet. Beredningsarbetet för 2004 års försvarsredogörelse kommer att vara särskilt betydelsefullt för detta. Ett sätt att fylla behovet av kunskap är att låta utföra undersökningar, bedömningar och utredningar om saken med beaktande av såväl den nationella säkerhetens som totalförsvarets intressen. De undersökningar som skall finansieras är centralt förknippade särskilt med två mera omfattande helheter: - De förändringar som äger rum i säkerheten i Finlands omvärld och i de asymmetriska hoten, samt verkningarna av de europeiska säkerhetsstrukturernas utveckling på Finlands nationella försvarspolitiska lösningar. De nya asymmetriska hoten, bl.a. terrorismens förändrade karaktär och informationskrigföringen, medför press på att också med forskningens hjälp bedöma de metoder som kan användas för att behärska hoten samt förebygga dem och minimera deras följder. För att kunna fylla sitt behov av forskning styr försvarsministeriet den underställda förvaltningens forskningsverksamhet till den del den är av strategisk betydelse. Den forskning som bedrivs inom försvarsförvaltningen koordineras i första hand med hjälp av det forskningsråd som kommer att inrättas år 2003. 7

FÖRSVARSMINISTERIET WWW.PUOLUSTUSMINISTERIO.FI SÖDRA MAGASINSGATAN 8 PB 31 00131 HELSINGFORS E-POST: tiedotus@plm.vn.fi förnamn.efternamn@plm.vn.fi TFN (09) 16001 (CENTRALEN), (09) 160 88200 (INFORMATIONSENHETEN) FAX (09) 653 254 (INFORMATIONSENHETEN)