Rapport Arendus 2014:14 Havor 1:10 Arkeologisk utredning Havor 1:10 Alva socken Region Gotland Gotlands län 2014 Dan Carlsson
Arendus AB Färjeleden 5, 621 58 Visby. Org. nr: 556907 4411. Tel. 070-597 96 04, 070-311 80 32 Omslagsbild: Den kraftiga stenvallen i norra utredningsområdet. Foto Christian Hoffman.
3 Arkeologisk utredning, Havor 1:10, Alva socken, Gotland Typ av undersökning: Särskild utredning RAÄ-nr: Län: Gotland Socken: Alva Författare: Dan Carlsson Undersökande institution: Arendus Sammanfattning: Inom fastigheten Havor 1:10, Alva socken, planeras avverkning och omläggning av skogsmark till åkermark (Lst Gotland ärende 431-2603-13). I och intill det aktuella skiftet finns flera fornlämningar registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister RAÄ Havdhem 39:1, RAÄ Havdhem 178, RAÄ Havdhem 183, RAÄ Havdhem 184, RAÄ Havdhem 185, RAÄ Havdhem 186, RAÄ Havdhem 187 m.fl.) Fornlämningarna utgörs av boplatslämningar i åkermark och även ett troligt bortodlat gravfält. Skiftena ligger i och intill Riksintresse för kulturmiljövården kallat Havor. Det aktuella området utgörs av skogsmark i norr och hygge i söder (Storäng). Jordarten är morän. Utredningen har bestått i en genomgång av äldre kartor, parat med en fältinventering och kartering med hjälp av handhållen GPS och fosfatkartering av vissa områden. Utredningen har visat på ett ställvis väl synligt fossilt åkersystem i den norra delen och till delar i den södra delen i form av grunda diken, röjningsrösen och kraftiga stenvallar/stensträngar. Delar av åkersystemet kan beläggas ner i 1600-tal, andra delar är tillkomna under loppet av 1800-talet. I östra kanten av det södra området (Storäng) visar fosfatkarteringen på höga värden inom ett väl avgränsat område, som sannolikt indikerar en boplats från förhistorisk tid. Arendus Färjeleden 5 621 58 Visby Tel. 070-3118032
4
Innehåll Bakgrund Områdesbeskrivning Utgångspunkter Genomförande och metod Kartanalys Fältinventering Fosfatkartering Sammanfattning och tolkning Tekniska och administrativa uppgifter Objektbeskrivning 5 7 9 9 10 10 15 17 19 20 21
6
7 Bakgrund Fastighetsägaren planerar avverkning och omläggning av skogsmark till åkermark på rubricerad fastighet. Berörd sammanlagd yta; cirka 9 ha, är fördelat på två områden, åtskilda av en idag obrukad åkeryta. I åkern omedelbart öster om skiftena finns ett flertal fornlämningar registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (FMIS). Fornlämningarna består av bortodlade lämningar såsom en kämpgrav och stensträngar (förhistorisk husgrund och hägnadsrester) gravfält och fyndplatser som relaterar till boplatser samt en uppgift om en ödegård kallad Husarfwe (RAÄ Havdhem 39:1, RAÄ Havdhem 178, RAÄ Havdhem 183, RAÄ Havdhem 184, RAÄ Havdhem 185, RAÄ Havdhem 186, RAÄ Havdhem 187 m.fl.). Figur 1. Aktuellt område för omläggning är uppdelat på två delar, i kartan markerade med blå linje. I åkermarken öster om området finns ett flertal fornlämningar i form av boplatser från äldre och yngre järnålder, troliga bortodlade gravar och ett tolkat ödegårdsområde. Källa RAÄ FMIS.
8 Figur 2. Vid de efterundersökningar som företogs inom ramen för projektet Ett plundrat kulturarv kunde omfattande lämningar noteras i området öster om nu aktuella omläggningsytor (markerade med blå streckad linje). Det rör sig om både boplatser och bortodlade gravar av allt att döma. Möjligheten att det inom utredningsområdet kan finnas ytterligare fornlämningar är stor med tanke på närheten till befintliga. Det rör sig huvudsakligen om lämningar från den yngre järnåldern, men här finns även rester av äldre järnåldern i form av boplatsspår. De gröna områdena markerar områden med höga fosfatvärden, enligt Arrhenius kartering.
9 Mot bakgrund av förekomsten av flera fornlämningar i direkt anslutning till utredningsområdet har Länsstyrelsen bedömt att det krävs en arkeologisk utredning inför en omläggning för att belysa i vad mån fornlämningar berörs av omläggningen. Områdesbeskrivning Området öster om nu aktuellt område undersöktes som en del i projektet Ett plundrat kulturarv och gav ett rikt material med dateringar från den äldre järnåldern till sen vikingatid (rapport Arkeodok 2011:47). Även längre mot öster finns lämningar i form av silverskatter, husgrunder och boplatser från den yngre järnåldern (se figur 2 på föregående sida). Sammantaget visade undersökningarna att ängs- och åkerområdet norr om gårdarna Havor, Harald och Rangsarve utgör ett komplext fornlämningslandskap med rötter i den äldre järnåldern. Med tanke på lokaliseringen av fynd i västra kanten på Haralds 1:13 är det troligt att även östra delen av den forna Storängen (det södra utredningsområdet) kan hysa lämningar av äldre bebyggelse och även gravar. Vetenskapligt sett utgör området sammantaget ett av de vetenskapligt mest intressanta fornlämningsmiljöerna vad gäller frågan om kontinuitet och förändring i bebyggelsen under järnåldern och den tidiga medeltiden. Det ingår därtill till en del i riksantikvarieämbetets riksintresse Havors gård med fornborg, husgrunder etc. En fosfatkartering, utförd av Olof Arrhenius på 1930-talet, ger en belysande bild av området öster om aktuella ytor (figur 3). Fosfatkarteringen genomfördes enbart i dåvarande åkermarken. Områdena med höga värden sammanfaller i hög grad med förekomsten av påträffade fynd i samband med metalldetekteringen för några år sedan (se föregående figur). Utgångspunkter Syftet med utredningen är att fastställa om fornlämningar berörs av arbetsföretaget. Utredningen ska enligt Länsstyrelsens beslut ge förutsättningar att planera för att fornlämning inte ska behöva beröras eller att nödvändiga ingrepp minimeras. Ambitionsnivån är att klargöra bilden av ett komplext fornlämningslandskap, där huvuddelen av lämningarna är mer eller mindre bortodlade. Målgrupp för undersökningen är markägaren och Länsstyrelsen. Figur 3. Områden med höga och mycket höga fosfatvärden enligt Arrhenius kartering på 1930-talet. Bakgrundskartan är den äldre ekonomiska kartan. Det kan noteras härvid att det norra området för omläggning är öppen mark. Marken fungerar inte som åker vid den här tiden, men man kan ännu se spåren av den äldre odlingen i form av smala streck i nordsydlig riktning (diken).
10 Genomförande och metod Som framgått ovan gränsar nu aktuella två områden för omläggning direkt intill en åker med omfattande lämningar av äldre boplatser och även sannolikt bortplöjda gravfält. Med hänsyn till detta har det bedömts att det är en uppenbar risk att det kan finnas ytterligare lämningar inom nu aktuella områden. Svårigheten i det här fallet ligger i att flatmarksgravar och boplatser i ringa grad är synliga ovan markytan, framför allt inte boplatserna. Detta har inneburit att det varit nödvändigt att komplettera en detaljerad arkiv- och kartanalys och fältinventering med insatser som kan belysa frågan om ytterligare, ovan jord osynliga, fornlämningar i området. Det gäller särskilt det södra området (Storängen), då en stor del av det norra området förefaller ha varit odlat under 1800-talet. Det andra steget, med utgångspunkt i resultatet av kartanalysen, har utgjorts av en fältinventering kombinerat med fosfatkartering av tillämpliga delar. I undersökningsplanen har föreslagits att som en avslutande del genomföra ett antal sökschakt med maskin, utgående från resultaten av de inledande momenten. I samråd med Länsstyrelsen och markägaren, har detta moment skjutits på efter resultaten av denna första etapp. Kartanalys En analys av de äldre kartorna över området ger en god bild av områdets användning från 1600- talet till våra dagar och en utgångspunkt för att tolka landskapets historia. Den äldsta kartan över området utgörs av den så kallade skattläggningskartan, upprättad för Alva år 1702. Den ger en bild av ett landskap som i mångt och mycket kan föras ner till medeltid, även om det troligen har försvunnit ett antal gårdar sedan dess. Kartan, figur 4, visar åker- och ängsmarken till de fyra gårdar som närmast bildar en liten by i norra delen av Alva socken, på gränsen till Havdhem. Den mesta åkermarken återfinns intill gårdarna, men även i ett samlat område i norr. Delar av de områden som planeras läggas om är upptagna som åker, men där huvuddelen ännu utgörs av äng. Man kan notera att de höga Figur 4. Gårdarna vid Havor under 1600-tal. Här ligger fyra gårdar tätt tillsammans i en mindre by med det mesta av åkermarken intill bebyggelsen. Dock finns tämligen mycket åker längst i norr på ägorna, närmare 1 km från bebyggelsen. Ett av områdena sammanfaller med ett område med mycket höga fosfatvärden. Området går under namnet Husarve, som antyder att här har funnits en gård under medeltid. De blå streckade linjerna markerar de två ytor som planeras läggas om från skog till åker. De berörs till ringa grad av åkermark vid denna tid.
11 fosfatvärderna helt sammanfaller med ett åkerområde i norr. En väg från gårdarna i söder leder upp till området med höga fosfatvärden. Området med de höga fosfatvärderna i norr sammanfaller med en äga som bär namnet Husarve, vilket antyder att här har legat en gård, som troligen försvunnit under loppet av 1300-talet. Följer man området framåt i tid till storskiftet, som för dessa gårdar är genomfört i början av 1800-talet. Kartan, figur 5, är en sammanställning av storskifteskartorna för de fyra gårdarna. Skillnaderna från föregående karta är främst att det skett en uppodling av delar av det norra området. Framför allt i anslutning till det norra omläggningsområdet, men även mindre delar av det södra omläggningsområdet är nu uppodlade. I beskrivningen till kartan över Harald benämns ett område kämpgravar, vilket visar på förekomsten av stengrundshus från den äldre järnåldern. Området med den benämningen är inringat med en gul pricklinje i kartan. Vägen upp till området med höga fosfatvärden, det vill säga till platsen för Husarve, är ännu helt intakt från den tidigare kartan. Följande karta visar Figur 5. En sammanläggning av storskifteskartorna över gårdarna Rangsarve och Harald i Alva socken och Havor och Rommunds i Havdhem socken. Kartorna är från 1809-1815. Vid den här tidpunkten är stora delar av det norra utredningsområdet uppodlat. Även mindre delar av Storängen, dvs det södra utredningsområdet, är uppodlat. På marker som hör till Harald har lantmätaren skrivit Kämpgravar inom ett par ägor, inringade med gul streckad linje i kartan. Dessa är idag borta, men en husgrund fanns ännu kvar på 1930-talet, enligt den gamla ekonomiska kartan. situationen vid laga skiftet, genomfört 1889 (figur 6 på följande sida). Den väsentligaste skillnaden är att mycket av ängsmarken nu har odlats upp Landskapet består av ett mycket stort antal små åkertegar omgivna av diken. Vid den här tiden är i princip hela det norra utredningsområdet uppodlat. I det södra området är situationen i ringa grad förändrad från storskiftet. Det rör sig om ett par mindre åkerområden i östra och västra kanten av ängen.
12 Figur 6. Renritning av laga skifteskartan över området, upprättad år 1889. Vid den här tiden är hela det norra utredningsområdet uppodlat. Storängen, det södra utredningsområdet, är till stora delar ännu äng, bortsett från några mindre områden i nordöst och i väster. I östra kanten av den mark som efter skiftet hör till Haralds finns markeringar i kartan som förefaller kunna vara husgrunder från den äldre järnåldern. Stämmer detta har det funnits två områden med husgrunder från den äldre järnåldern inom här behandlat område. Längre mot öster, på mark som hör till Rangsarve (utanför kartan), finns ytterligare en gård från den äldre järnåldern. Ännu vid den här tiden finns vägen i öster, som löper från gårdarna i söder upp mot området i norr med höga fosfatvärden. I kartan finns det ett par markeringar i östra kanten av ägorna till Haralds som troligen utvisar förekomsten av ett par husgrunder från den äldre järnåldern. Det innebär att det funnits två områden med husgrunder från den äldre järnåldern. Följer man utvecklingen fram till 1930-talet och den äldre ekonomiska kartan kan man notera att den åkermark som fanns inom utredningsområden under laga skiftet till stor del har upphört att odlas när ekonomiska kartan upprättas (se kartan, figur 7 på följande sida). Man kan i kartan ännu till en del se spåren av dikena som omgav åkrarna på 1800-talet Strax sydöst om det södra utredningsområdet finns en kämpgrav registrerad i fornminnesregistret och en stensträng. Det är detta område som lantmätaren i storskifteskartan beskriver som kämpgravar. Hela området vid husgrunden är idag uppodlat och husgrunden är borta, liksom tillhörande stensträng.
13 Figur 7. Den äldre ekonomiska kartan, upprättad 1938, sammanlagd med åkermarkens utbredning enligt laga skiftet från 1889.Den största förändringen ligger i att större delen av Haralds äng har odlats upp. I södra delen finns en husgrund registrerad, som till idag är borta. Den andra väsentliga förändringen är att åkermarken inom de två utredningsområdena nu intre längre odlas. Spåren av den tidigare odlingen, i form av grunda diken, kan ännu till en del utläsas av kartan. Spåren av den tidigare odlingen, i form av grunda diken, en del röjningsrösen, stenvallar etc, är ännu väl urskiljbara i landskapet, vilket framgår av en laserhöjdkarta över området (figur 8 på följande sida). Sammantaget kan man konstatera att de aktuella områdena har till delar varit odlade sedan 1700-talet, där det norra området är fullt uppodlat i samband med att laga skiftet genomförs, Uppodlingen har skett från början av 1800-talet fram till laga skiftet, där huvuddelen troligen varit uppodlad redan vid mitten av 1800-talet, av storskifteskartan att döma. I det södra utredningsområdet, Storäng, har mindre delar odlats upp i östra och västra kanten. De läggs ner, troligen i början på 1900-talet. Av laserhöjdkartan framgår det att åkermönstret är klart synligt än idag. Spåren har inte påverkats av sentida aktiviteter.
14 Figur 8. Laserhöjdkarta över utredningsområdena. Spåren av den tidigare odlingen är fullt läsbara i bilden. Det som finns i bilden är de diken som fanns runt de skilda tegarna. I det norra området har den nordöstra delen ett något ändrat åkermönster sedan laga skiftet, medan övriga delar av området, inklusive åkermarken i det södra utredningsområdet, har ett, från laga skiftet, oförändrat landskap. I det södra området kan man även identifiera den kraftiga stenvall som löper i västra kanten av åkerytan i östra delen av änget. I sydöstra hörnet syns tydligt de dumphögar som finns här från sen tid. Karta Amanda Karn.
15 Fältinventering Området fältinventerades under vintern 2013 och under april månad 2014. Beskrivningen nedan är uppdelad på de två delområden som är planerade att läggas om. Inledningsvis det södra området, Storäng. Det utgörs idag av ett hygge, förutom i den sydöstra delen av ägan som är delvis skogbeväxt. De centrala och västra delarna är tämligen låglänta, i söder och i norr delvis sanka. Den östra delen, med spår av äldre odling, är något högre belägna. Höjdstråket fortsätter ut mot öster ut i den intilliggande åkern. Spåren av den odling som skett i området under 1800-talet i den nordvästra delen av änget är väl synligt i form av grunda diken. I den södra, centrala delen av ängen, finns ett större röjningsröse, beläget i en sänka i marken. Blandningen av sten och rösets utseende visar att det är från sen tid. Den sydöstra hörnan av fastigheten utgörs av ett område med dumpmassor av jord och sten. Norr om detta område finns tydliga spår av den odling som skett här och med rötter i alla fall i 1600-talet. Åkerområdet omges av diken, vissa av dem tämligen breda. Åkermarken ligger tämligen högt i terrängen i relation framför allt till marken väster ut. I väster begränsas den forna åkern av en markant stenvall/stensträng, som till en del bildar en terrass med sluttning mot väster. Stenvallen kan urskiljas som en streckad linje redan i storskifteskartan över Havor från 1810 (se figur 5). Även på norra sidan av åkermarken finns en stenvall av motsvarande slag som längs västra kanten. Även den kan till del ses som en terrass, då marken norr om är något lägre. De två stenvallarna kan således följas ner i tidigt 1800-tal, men har säkerligen en högre ålder, vilket framgår att det fanns en åker här redan i den äldsta kartan över området, upprättad år 1702. Strax söder om nämnda gamla åkerområde kan man ana en svag terrass i östsydöstligvästnordvästlig riktning, med en sluttning mot söder. Det rör sig sannolikt om spår av en ännu äldre odling, sannolikt från järnåldern. I norra kanten av Storängen finns en stensträng som löper något snett i förhållande till norra kanten av ängen. Den är av en karaktär som indikerar att den troligen är från den äldre järnåldern. Går vi så över till det norra området aktuellt för omläggning, kan man notera att området utgörs av skog och sly längs kanterna, medan den centrala delen är tämligen öppen. Figur 9. Stenvallen som avgränsar det forna åkerområdet mot väster i östra delen av Storäng. Skillnaderna i vegetation speglar i hög grad jordtäckets tjocklek, där den centrala delen hyser
16 Figur 10. Fältinventeringen. Det norra området hyser tydliga spår av den äldre odlingen i form av diken, röjningsrösen och ett par markanta stenvallar. Åkerytorna avgränsas av grunda diken. I det södra området finns omfattande spår i den östligaste delen av äldre odling, parat med stensträngar/stenvallar, odlingsterrass och diken. Längst i väster är spåren ännu tydliga efter odlingen från 1800-talet.
17 tunna jordlager på häll. Som framgått av kartgenomgången har i princip hela det norra området varit odlat under 1800-talet och odlingen har upphört under första hälften av 1900-talet. Spåren av odling är tydliga i form av grunda diken och enstaka röjningsrösen. I sydöstra delen av ägan finns två sentida röjningsrösen och en hög med halmbalar. I den norra delen av området finns ett par markanta stenvallar av ålderdomlig karaktär. Framför allt bör noteras den stenvall som löper i nordvästligsydostlig riktning. Den består av stenblock av upp till 1,5 meter stora gråstenar. Även något längre mot norr finns en markant stenrad som löper i nord-sydlig riktning, och som tidigare torde ha fortsatt längre mot norr, ut i den nutida åkern. Den bildar en tydlig gräns för en odling på framför allt östra sidan. Stenvallarna är inte av äldre järnålderskaraktär utan skall sättas i samband med uppodlingen av området under loppet av 1700-talet och 1800-talet. Fosfatkartering Figur 11. Den kraftiga stenvallen med meterstora stenblock i det norra utredningsområdet. Utgående från landskapsanalysen, fördelningen av högre liggande partier och sanka områden, genomfördes en begränsad fosfatkartering. Den koncentrerades till den östra delen av Storäng, i och med att här finns ett högre liggande område och att det i åkern utanför i öster påträffats åtskilliga föremål från järnåldern. Totalt togs 17 prover, vilka analyserades vid Gotlands Museum. Normala värden för en idag odlad åker ligger mellan 20-30 P. I icke odlad mark ligger den naturliga halten mellan 5 20 P. Värden över detta kan indikera mänsklig aktivitet på platsen, oftast speglad i form av boplatser. Resultatet av fosfatkarteringen visade på en tydlig koncentration av höga fosfatvärden inom och intill det ålderdomliga åkerområdet i östra delen av Storäng. De höga värdena sammanfaller väl med höjdstråket på vilket den forna åkern ligger. Intilliggande områden, såväl mot norr som söder och öster ut i den nutida åkern, visar på relativt låga värden. Ett undantag är ett enstaka högt värde norr om Storäng, i det tidigare odlade området mellan de två utredningsområdena. De höga värdena inom det forna åkerområdet i söder markerar mycket troligt spår av en boplats från förhistorisk tid som sannolikt skall knytas till förekomsten av ett stort antal fynd från järnåldern i åkern öster om, tolkat som ett bortodlat gravfält från vendel- och vikingatid (RAÄ Alva 183).
18 Figur 12. Utgående från resultatet av den inledande kartanalysen och fältinventeringen bedömdes det mest intressant området finnas i det södra områdets östra del. Totalt 17 prover togs inom den östra delen och med några prover i åkern öster om. Resultatet visar på ett koncentrerat område med höga fosfatvärden sammanfallande med området för den äldre odlingen.
19 Sammanfattning och tolkning Utredningen har gett vid handen att det förekommer ett flertal lämningar från äldre tid inom de två utredningsområdena. Inom det södra området, Storäng, finns i den östra delen ett sannolikt boplatsområde från järnåldern avspeglat av höga fosfatvärden. Här finns även stensträngar, stenvallar och en odlingsterrass inom ett anslutande parti av ängen. Dessa lämningar kan föras tillbaka till 1600-tal vad gäller åkersystemet och sannolikt till järnåldern vad gäller boplats och stensträngen i norr och lämningarna inom området är som helhet att betrakta som fornlämningar i enlighet med den nya kulturmiljölagen. I den nordvästra delen av området finns spåren av en odling som i dess västra del går tillbaka till 1700-talet och den allra östligaste delen är upptagen någon gång mellan 1810 (storskiftet) och 1889 (laga skiftet). Utgående från resonemanget i den nya kulturmiljölagen är den västra delen att betrakta som fornlämning, i och med att den är tillkommen före 1850 och är varaktigt övergiven samt minner om ålderdomligt bruk. Den östra utvidgningen av nämnda åker är tillkommen omkring mitten av 1800-talet, närmare än så går inte att precisera utifrån tillgängligt källmaterial. Med hänvisning till att denna del är direkt kopplad till den äldre åkern, är det min bedömning att hela området är att betrakta som fast fornlämning. Förutom redovisade fornlämningar finns inom Storäng ett par röjningsrösen från sen tid, vilka är att betrakta som övrig kulturhistorisk lämning, då de är tillkomna efter 1850. Inom det norra området är spåren av den äldre odlingen väl framträdande i landskapet, även om den täta vegetationen inom vissa delar gör det svårt att se dikena etc. Större delen av området är uppodlat redan i samband med storskiftet (1811) och vissa mindre delar i norra delen redan under 1600-talet. Resterande delar odlas upp fram till laga skiftet. Området upphör som odlingsmark, av den äldre ekonomiska kartan att döma, under början av 1900- talet. Inom området, framför allt dess norra del, finns ett par markanta stenvallar och ett par röjningssrösen som speglar områdets långvariga brukning som åker. Utgående från att större delen av området är åker redan under 1800-talets början, att området är varaktigt övergivet och att det minner om äldre bruk, bör det klassas som fornlämning, vilket inbegriper de två stenvallarna och röjningsrösena i norra halvan av området. I sydöstra delen av området finns ett röjningsröse och en jordhög av sent datum, vilka är att betrakta som övrig kulturhistorisk lämning. Kartan på följande sida, figur 13, visar en tolkning av fornlämningsbilden i området och med en beskrivning av påträffade lämningar.
20 Beskrivning påträffade fornlämningar Ny fnl. 1. Fossil åkermark, ca 300 x 150 meter (nordnordväst-sydsydost), bestående av ett delvis väl synligt mönster av långsmala tegart avgränsande av grunda diken. I norra delen finns ett par röjningsrösen och två längre stenvallar, där den ena löper i nordsydlig riktning längds en åkerteg och där den andra går på tvärs mot riktningen för åkrarna och troligen är äldre än det nu synliga åkermönstret. Huvuddelen av åkertegarna finns vid upprättandet av storskiftet år 1810, delar redan under slutet av 1600-talet att döma av skattläggningskartan från 1702. Bedömning, fornlämning. Ny fnl. 2. Fossil åkermark, ca 100 x 100 meter stort, bestående av 5 åkertegar omgivna av grunda diken. Större delen av området finns i samband med storskiftet 1801, en mindre del i öster tas upp mellan 1810 och 1889 enligt laga skifteskartan. Bedömning fornlämning. Ny fnl. 3. Fossil åkermark, ca 150 x 50 meter (nordnordväst-sydsydost), bestående av åkertegar omgivna av grunda diken. Längs västra kanten finns en kraftig stenvall, ca 200 meter lång. Längs norra kanten av åkern en kortare stenvall. Strax söder om de dikesomgärdade åkertegarna finns en svag odlingsterrass (sydväst-nordost), sluttande mot söder, ca 30 meter lång, ca 1-2 meter bred och upp till 0,2 meter hög. Centralt i åkerområdet är det höga fosfatvärden, vilket indikerar att åkermarken överlagrar en äldre boplats. Bedömning fornlämning. Ny fnl. 4. Röjningsröse, ca 10 x 5 meter (nord-syd), bestående av en flerskiktad stenpackning av gråstenar, ca 0,3-0,6 meter stora. Röset ligger i en svag sänka i marken. Röjningsröset är tillkommet efter laga skiftet 1889. Bedömning. Övrig kulturhistorisk lämning. Figur 13. Påträffade fornlämningar markerade med brun färg. Tidigare kända och registrerade fornlämningar är markerade med blå färg.
21 Tekniska och administrativa uppgifter Arendus projektnr Länsstyrelsens diarienr: Uppdragsgivare: Typ av undersökning: Utförandetid, fältarbete: Län: Landskap: Kommun: Socken: Fastighet: Fastighetskartans blad: Koordinatsystem: Höjdsystem: Projektledare: Fältarkeologer: Rapportansvarig: Kartor & Layout: Kvalitetssäkring: Underkonsulter: 2014:14 431-2603-13 Magnus Ahlsten Arkeologisk utredning December 2013, 1 fältdag April 2014, 1 fältdag Gotland Gotland Gotland Alva Havor 1:10 63H4a NV SWEREF RH 00 Dan Carlsson Dan Carlsson, Christian Hoffman Dan Carlsson Dan Carlsson Inga
22 Tabell över fosfatvärdena med koordinater ID lat lon P 30 57,2072199638933 18,3190170116723 25 31 57,2070519905537 18,3189460169524 59 32 57,2068899683654 18,3192340191454 46 33 57,206790978089 18,3192379586399 51 34 57,2067029681057 18,3193050138652 114 35 57,2064240183681 18,3193220291287 27 36 57,206370960921 18,3195510227233 30 38 57,2064250241965 18,3196810260415 64 39 57,2063289675862 18,3197709638625 32 40 57,2060520295054 18,3188559953123 47 41 57,2065009642392 18,3198859635741 31 42 57,2064909897745 18,3200609777123 22 43 57,2066370025277 18,3199410326779 20 44 57,2071170341223 18,3196009788662 47 45 57,2077369596809 18,3190210349858 22 46 57,207752969116 18,3186750300229 59 47 57,2077699843794 18,3183020353317 23