59
Brandsøy/Bjørnset/Ellingsund statsskog i Flora kommune Referansedata Fylke: Sogn og Fjordane Høyde over havet: 0 180 m Kommune: Florø Veg.sone: Sørboreal Dato feltreg: 15-16 oktober 2005 Areal (undersökt) 2114 daa Kartblad: N 1118 II Eikefjord UTM sentralpunkt (sone 32N): 0299000 x 6836700 Navn på registranter: Magnus Andersson och Janolof Hermansson Verdi: * (lokalt verdifullt) Sammendrag Objektet som består av tre delar ligger på halvön ut mot Florø vid kusten, omgiven av fjordar i norr och söder. Det består av sydsluttningar med inslag av rikare berg och rasmarker som täcks av blandskog med fura och lövträd, bland annat kristtorn. Toppen av de upp till 180 m höga gneisshöjderna och nordsidorna täcks av kystfuruskog som ibland når åldrar upp mot omkring 200 år, men i allmänhet är 100-årig. Dessutom finns på flera platser ungskog av både fura, gran och lövträd. Arronderingen är bristfällig, men skog med naturvärden och intressanta lavförekomster finns på flera platser. Det gäller gammal furuskog nedanför Granåsens nordsida, Granåsens östra höjdparti och delar av höjderna nordväst om Granåsen samt på nord- och östsidan av den höjd som ligger öster om Bjørnset. Även på Klavens nordsida finns ett parti med äldre furuskog. Lavfynd finns knutna både till lövträd i sydsluttningarna och till lodytor i alla tre delområdena. Flera av lavarna tillhör de norska ansvarsarterna, men bara en är rödlistad i dagsläget. Arronderingsmässigt ligger de två västra delområdena något bättre till. Kraftledningsgator går genom alla tre, men i det östra delområdet ligger dessutom en avfallsanläggning. Inga kjernområden eller förslag till verneområden avgränsades, men några delar har nästan kjernområdeskvaliteter. Området bedöms ha ett starkt lokalt värde. Feltarbeidet Området skulle ges en grovsjekk. Två personer använde sammanlagt 21 h i fält. Vissa delar gavs en grovsjekk, medan andra delar (lövskog) undersöktes mer noggrant. Fokus låg på lavarna. Vädret var gynnsamt. Utvelgelse av område Området blev utpekat som ett av de områden där närmare undersökningar borde genomföras i den studie som genomfördes av Miljöfaglig Utredning AS på uppdrag av Fylkesmannen i Sogn og Fjordane i början av 2005 (Gaarder G. & Fjeldstad, H. 2005). I denna rapport konstateras att området är dåligt känt och har en dålig arrondering och att det har en relativtt låg potential för spännande miljöer, men att det kan finnas små värdefulla lokaler i anslutning till fuktiga miljöer eller till glimmerskiffern. Beliggenhet, naturgrunnlag og avgrensning Området som består av tre delområden ligger på den långa halvön ut mot Florø som omges av fjordar både i norr och söder. Det omfattar i stora drag höjderna Klaven, Granåsen och höjderna öster och söder om Bjørnset. Bälten av privat mark ligger emellan. En kraftledningsgata skär igenom områdena och i det östra området ligger en avfallsanläggning. Vägen ut till Florø går längs stranden i söder. Området har generellt en ganska stor variation. Topografi och berggrund Området är småkuperat och når inga höga höjder, men den södra sluttningen är relativt brant och följer troligen en bergartsgräns. Här är lodytor vanliga och marken stundom blockig. I sydbranterna finns på några ställen grunda och öppna raviner med klippväggar mot söder, öster och väster. Även nordvända lodytor finns i de norra sluttningarna. Höjderna är vanligen utsträckta i öst-västlig riktning. På topparna finns grunnlenta partier med rundade hällar, men även svackor med lösmassor. Berggrunden är relativt komplex och byggs främst upp av sandstein, gneis, fyllit och glimmerskiffer. Lokalklimatet har stora lokala variationer beroende på exponeringsriktning och i viss mån höjd. Vid inventeringstillfället var sydsidan mycket varm medan frost låg kvar på nordsidan under hela dagen. Temperaturens medelvärde för året ligger omkring 7 C. Florø har en årsnederbörd på i medeltal 1985 mm, medan Eikefjord i öster har ett motsvarande värde på 2597 mm. Det handlar alltså om stora nederbördsmängder. 60
Vegetasjon Området tillhör den boreonemorala vegetasionssonen och vegetasionssektion O3h. Vegetationen är typisk för regionen med dominans för Røsslyng-blokkebærsskog av kystutforming, men även Grasdominert fattigskog av blåtopp-utforming förekommer. I sydvända sluttningar övergår den furudominerade skogen ibland i lövblandskog med bland annat kristtorn, mycket osp och hasselkratt. På några ställen i väster förekommer eik och yngre lind. Underväxt av einbuskar är mycket vanlig, liksom kysteinstape. Karplantefloran är fattig och innehåller typiska oceaniska arter såsom kysteinstape (Pteridium aquilinum ssp. aquilinum), rome (Narthecium ossifragum), klokkelyng (Erica cinerea) och storfrytle (Luzula sylvatica) och på något ställe bjönnkam (Blechnum spicant). Blåtopp (Molinia caerulea) är vanlig i de fuktiga stråken. På ett flertal platser kommer även tyttebær in bland blåbæren. Trots att området ligger vid kusten påträffades endast ett fåtal arter bland lavarna som anses vara oceaniska, bland annat kystprikklav (Pseudocyphellaria norvegica). Det är känt att de mest gynnsamma lägena för att finna oceaniska lavar ofta är en bit in i landet från kusten. Skogstruktur, påvirkning Både äldre och yngre skog ingår, men medelålders skog dominerar. Lövskogspartierna i sydsluttningarna är i allmänhet yngre eller medelålders. Dessa är tydligt påverkad av genomhuggningar och har en splittrad beståndsstruktur med små grupper av medelålders träd med ungskog av osp, björk, rogn och lövkratt emellan. På flera platser finns även hasselkratt. Enstaka äldre osp, kristtorn och eik förekommer. Mer sammanhängande medelålders ospblandskog finns högre upp i Klavens sydsluttning, men även på nordsidan av densamma. Förekomster av specifika lavar tyder på en viss kontinuitet i trädskiktet. I andra delar av sydsluttningen utgör istället furuskogen bas och har då ett inslag av gruppvis stående osp och andra lövträd. Furorna i sydsluttningen är i allmänhet omkring 100 år och börjar på en del ställen med bättre jordtäcke få lite grövre dimensioner. Norr om toppen på Klaven ingår i väster furuungskog och i öster ett granplantefält. Rakt norr om toppen är dock furuskogen äldre. På toppen söder om Bjørnset växer granungskog. Barrungskog täcker även bottnen av de två små dalgångarna norr och öster om höjden som ligger öster om Bjørnset. Furuskogarna i området är i allmänhet omkring 100 år gamla. De äldre träd som fläckvis förekommer är oftast inte äldre än ca 130 år. På några platser finns dock gamla furor i skog med en naturlig struktur. Det gäller nedanför nordsluttningen av Granåsen, Granåsens östra höjdparti och delar av höjderna nordväst om Granåsen samt på nord- och östsidan av den höjd som ligger öster om Bjørnset. På dessa platser förekommer 200-åriga furor och nedanför nordsluttningen av Granåsen furor upp till 250 år. Här har skogarna en egen karaktär och en tilltalande struktur, men de omfattar ganska små arealer. De utgör dels sumpskogsartad skog i sluttning och sänkor och dels lågvuxen hällmarksskog på höjderna. I en sydvänd klyfta på Granåsen finns även äldre granskog med överståndare av fura. Död ved finns oftast sparsamt i form av torrträd och enstaka äldre furugadd. Det gäller oftast även de äldre furuskogarna. På Klavens västra höjdparti finns en hel del klena lågor och torrträd av fura och i en svacka i sydsluttningen nästan längst österut, i sydvästsluttningen av Uförefjell ligger många färska granlågor. Kontinuiteten av död ved i området är svag och inga intressanta fynd av arter knutna till den döda veden gjordes. Lågor som bildas i området har i allmänhet svagt utbildad kärna, vilket gör dem olämpliga för många kjuker. I sydsluttningen ses på något ställe solbelysta och nedbrutna lågor av fura som kan vara av värde för vissa insekter. Spår av äldre tiders plockhuggning ses överallt, men de flesta av de äldre skogarna saknar spår av sentida ingrepp. Kjerneområden Inga kjernområden blev avgränsade. Områden som nästan har kjernområdeskvalitet finns dock på flera ställen (se ovan om furuskogar). De har antingen värden knutna till ett olikåldrigt och relativt gammalt trädskikt eller ett större innehåll av signalarter eller arter som Norge har ett speciellt ansvar för. De omfattar ofta små partier som utan skarpa gränser övergår i mer trivial skog. Artsmangfold Området har i och med sitt oceaniska läge förutsättningar för en viss mångfald knuten till detta klimat, men den begränsas av den ofta stora påverkan av skogsbruk som skogarna är eller har varit utsatta 61
för. Gynnsamma miljöer för lavar finns dock som fläckar på flera platser. Det gäller grunda sydvända klyftor eller bergväggar med humida förhållanden, en klippvägg i nordläge liksom på lövträdsbark i ljusa lövskogar och sumpskog. Rika vegetationstyper finns endast som fläckar i rasmark i sydsluttning. Förväntade fynd av rikmarkssopp uteblev. Karplanter og moser Området bjuder inte på några överraskningar vad gäller karplanter och moser. Utöver ovan nämnda karplanter sågs även bland annat svartburkne (Asplenium trichomanes), vivendel (Lonicera periclymenum) och den frostömma arten hestespreng (Cryptogramma crispa), alla i sydsluttning. På fuktig klippvägg i sydvänd ravin på Granåsen växer krusfellmose (Neckera crispa) tllsammans med fjellpolstermose (Amphidium lapponicum). På ospstammar ses matteblæremose (Frullania tamarisci) allmänt. Lav Artinventeringarna fokuserade på lavar, så det är inte konstigt att det gjordes flest intressanta fynd av dessa. Förutom muslinglaven som hittades ganska allmänt sågs de flesta andra signalarterna bara på någon plats. Trädstammarna har oftast en tjock hinna av grönalger, vilket missgynnar de epifytiska lavarna. Orsaken till detta förhållande kan inte förklaras här. Växtplatserna för intressanta lavar förekommer glest och ligger i skyddade lägen, exempelvis klippskärningar som inte utsattes för alltför mycket rinnande yt- och regnvatten. De intressantaste fynden var kystprikklav (Pseudocyphellaria norvegica)v, skorpelaven Claurouxia chalybeioides, Lecanactis latebrarum och Fuscopannaria praetermissa, samtliga med växtplatser på klippa. Buktporelaven (Sticta sylvatica) förekommer rikligt på ett par ställen, tillsammans med andra blad- och busklavar. Claurouxia chalybeioides är sällsynt och är ny art för fylket. Tabell. Intressanta arter i Brandsøy/Bjørnset/Ellingsund statsskog i Flora kommune Norsk navn Vitenskapligt navn Truethet Antal funnplasser+ (substrat) Lav: Claurouxia chalybeioides Ny för SF 2 (3) skjellglye Collema flaccidum 2 (2) glatt lærlav Dermatocarpon miniatum 1 olivenlav Fuscopannaria mediterranea 1 (1) kalkfiltlav Fuscopannaria praetermissa 1 (1) Lecanactis latebrarum 1 Leprocaulon microscopicum 1 kysthinnelav Leptogium palmatum (corniculatum) 1 skrubbenever Lobaria scrobiculata 1 (1) kystvrenge Nephroma laevigatum 3 (3) grynvrenge Nephroma parile 1 (1) glattvrenge Nephroma bellum 1 (1) muslinglav Normandina pulchella 3 (30-tal) grynfiltlav Pannaria conoplea AF 2 (2) stiftfiltlav Parmeliella triptophylla 2 (ca 10) blank bikkjenever Peltigera degenii 1 kystprikklav Pseudocyphellaria norvegica V, AE 1 (1) buktporelav Sticta sylvatica AF 3 (5) rurlav Thelotrema lepadinum 2 (10-tal) Karplanter: hestespreng Cryptogramma crispa 1 vivendel Lonicera periclymenum 1 svartburkne Asplenium trichomanes 2 kristtorn Ilex aquifolium 2 Moser: matteblæremose Frullania tamarisci 3 (mer än 50) ryemose Antitrichia curtipendula 2 (4) krusfellmose Neckera crispa 1 (2) 62
Avgrensning og arrondering Området har en uppsplittrad arrondering. Dels består det av tre delar med privat mark emellan och dels går det en kraftledningsgata genom alla delområden. Dessutom ligger en avfallsanläggning i det östra delområdet. Därifrån sprids avfall av fåglar även utanför anläggningen. De delar av området som består av äldre skog är utspridda på olika platser. Det kan bli svårt att få till en avgränsning för ett eventuellt vernat område om man inte är beredd att inkludera delar med lägre värde. De två västra delområdena är bättre lämpade än det östra ur arronderingssynpunkt. Vurdering og verdisetting Området som helhet har i första hand lokalt värde, men små partier har likväl regionalt värde. Det beror på förekomst av norska ansvarsarter bland lavarna och i viss mån på förekomsterna av kystfuruskog. Området är representativt för regionen. Det är inte särskilt stort och uppfyller bara delvis naturvernlovens krav på urørt eller tillnærmet orørt eller speciell naturtype. Det har dock en relativt god potensial att på sikt utveckla höga naturvärden. Området värderas till att ha ett starkt lokalt värde. Oppfylling av påviste mangler ved dagens skogvern: Området uppfyller knappast något av de prioriterade skogstyperna eller förhållanden som anges i mangelanalysen, åtminstone inte på ett bra sätt. Visserligen finns här norska ansvarsarter, men med små förekomster och visst finns här kystfuruskog, men frågan är om den är tillräckligt väl utvecklad för att kallas sterkt oseanisk. Stjernevärden för Brandsøy/Bjørnset/Ellingsund statsskog i Flora kommune. Urørthet/ Påvirkning Størrelse Variasjon Arrondering Interessante arter Rike vegtyper Død ved mengde Død ved Kontinuitet Treslags fordeling Samlet verdi * * ** * ** * * 0 ** * 63