1/11 S:t Sigfrids KUNGÖRELSER Ungdomars ensamhet 3 En framgångssaga 5 Förtrolig? 4 På stengolvet Den missionären som hon litar på hade visat tavlan för henne. Den är berömd i hela världen, hade hon sagt. Tavlan med den första nattvarden, där han som heter Jesus sitter bland sina lärjungar. Vi är här för att hjälpa, hade hon sedan sagt. Precis som Han kom till oss för att hjälpa alla överallt. Men på natten drömmer hon att det fina festbordet med bägaren och brödet är vänt åt andra hållet. Jesus och de andra har vänt henne ryggen. Själv är hon någonstans bakom dem. Men nog på det fina stengolvet med rutorna. Ingenstans ser hon den missionären som hon litar på. Då är hon glad att hon vaknat.
S:t Sigfrids KUNGÖRELSER Informationsblad för Sibbo svenska församling Redaktör: Helene Liljeström Redaktion: Viktor Djupsjöbacka, Fjalar Lundell Tryckt på Silverprint i Nickby 19. årgången Januari 2011 1/11 Mera kan du läsa i Internet. Adressen är sibbosvenskaforsamling.fi. Frågorna för framåt Helene Liljeström Lär av gårdagen, lev för dagen, hoppas för morgondagen. Men viktigast sluta aldrig fråga! De här orden av Albert Einstein finns tryckta med gyllene bokstäver på ett litet brunt vardagligt häfte, som jag fick som uppmuntrande gåva av min livskamrat för en tid sedan. Den gyllene texten på pärmbladet är än så länge den enda text som finns i häftet. De övriga sidorna är tomma. När frågorna är många i livet kan det kännas gott att märka, att någon klok person tyckt att frågorna är så här viktiga. Frågorna för oss framåt i livet. Själv är jag tacksam att jag får ställa dem till ett Du. Att jag får fråga Gud själv, och föra samtal med Honom om livet, om det jag funderar på och brottas med, ja också om det jag inte alls förstår och vill ropa ut mina frågor om till Honom. Jag får också be Honom om hjälp att lära mig av gårdagens livserfarenheter. Jag får be om stöd att leva för dagen, och vara närvarande i livet som är just nu. Och egentligen är det Han som ger mig hopp för morgondagen. Om jag så skulle sluta fråga om allting annat, ber jag ändå till Honom om hopp för morgondagen. 2
Bot mot ungdomars ensamhet GA 2011: Insamling för att lindra ensamheten bland ungdomar i Finland och Mocambique Ensamhet och utslagning drabbar ungdomar på olika sätt i olika delar av världen. Men erfarenhet av utslagning är gemensam, och den kan ha tragiska följder. Finland Mannerheims Barnskyddsförbund, Föreningen för Mental Hälsa i Finland och Finlands Röda Kors arbetar tillsammans med församlingarnas ungdoms- och konfirmandarbete för att hjälpa ensamma ungdomar. Med de insamlade Gemensamt Ansvar-medlen utvecklar man en verksamhetsmodell som skall göra det lättare att effektivt identifiera de ensamma ungdomarna och förbättra deras situation. Mocambique Gemensamt Ansvar stöder ensamma ungdomar i sårbart läge, och stöder deras möjligheter att komma till rätta i huvudstaden Maputos fattigdistrikt Xikhelen. Stödpersoner som utbildas för uppgiften söker upp familjer som behöver stöd och föräldralösa ungdomar. Familjerna får mentalt stöd och vid behov mathjälp. Sjuka ges vård. För ungdomarna arrangeras yrkeskurser och utbildning för företagsverksamhet. Hiv-positiva erbjuds stöd, och de uppmuntras till att bilda stödgrupper. Insamlingen inleds söndag 6.2. Insamlingens beskyddare är Republikens President Tarja Halonen. GA är sedan starten år 1950 den största årliga insamlingen i Finland, och organiseras av en enhet inom Finlands evangelisk-lutherska kyrka. Målet är att öka medvetenheten om sociala orättvisor, att påverka politiker och strukturer och att utveckla nya arbetsmetoder bland hjälpbehövande. Hjälpen som kanaliseras genom Gemensamt Ansvar är inte beroende av mottagarens nationalitet, religion eller politiska övertygelse. Varje år genomförs insamlingen i alla Finlands evangelisk-lutherska församlingar. Varje år har insamlingen ett specialmål. Genom åren har man lyft fram olika grupper med svåra levnadsomständigheter, tex. änkor, föräldralösa barn, hemlösa, mentalt eller fysiskt handikappade och ensamma åldringar. Insamlingen i vår församling: Med nästa nummer av S:t Sigfrids Kungörelser (23.3) får du ett inbetalningskort för din gåva till Gemensamt ansvar - insamlingen. Några GA-tillfällen med olika program anordnas under våren. Det blir en GA-konsert i Sibbo kyrka 18.2 med Thomas Lundin Foto: Ville Asikainen och Calle Pettersson. Alla hjärtans konsert utlovas, något som passar bra ihop med årets GAtema. En mångsidig GA-dag hålls också 9.4, med bl.a. modeshow och högklassiga The Mrs Bighill Singers. Mera om den dagen i nästa nummer. Ung mässa För unga och ungdomligt sinnade onsdag 16.2 kl 19 i Sibbo kyrka. Heidi Jäntti leder nattvardsgudstjänsten. Vi sjunger skribasånger, ett bänd av ungdomar spelar (orkester med gitarrer, bas och trummor), vi tänder ljus. Särskilt inbjuds konfirmanderna och de som vill vara hjälpledare till den annorlunda mässan. Efteråt dricker vi kvällsté i Källaren i Kyrkoby församlingshem. 3
Förtroendevalda som blev förtroliga Eller kanske rubriken lovar för mycket. Bedöm själva. Hur som helst så samlades de folkvalda till en första bekantning med varandra och uppgiften att sitta i församlingsrådet eller gemensamma kyrkofullmäktige. Fyra år har man på sig att hitta detdär förtroliga anslaget, så alltför mycket behövdes kanske inte genast vid starten. Dagen inleddes med gudstjänst och välsignelse inför uppgiften framme vid altaret i Sibbo kyrka. De flesta av de valda mötte upp. Sedan fortsatte man i församlingshemmet med en informell sits, som ändå visade vad man nu kastar sig in i. Information gavs av kyrkoherden, som är självskriven ordförande i församlingsrådet. En nyutkommen bok om den ansvarsfulla uppgiften delades ut, tillsammans med en ansenlig pappersbunt. I bunten sågs skymta bl.a. budget, verksamhetsplan och reglementen av olika slag. Julafton för förtroendevalda. Ögon sågs tindra överallt runt bordet. Slutligen pratade man sig samman om aktuella frågor att ta ställning till när de egentliga sammanträdena startar. Val skall förrättas inom olika organ. Det gäller att nominera folk till ordförande- och viceordförandeposter, och till gemensamma kyrkorådet. När detta läses är valen hoppeligen redan förrättade. Kvoter av kvinnor och män, och rätta proportioner mellan svenska och finska representanter är inte alltid så lätt att samköra med valresultat och egna preferenser. I korridorsnacket efteråt var tongångarna ljusa: man tyckte allmänt att det ser ut att bli bra. I nästa nummer berättar vi hur det gick. Graden av förtrolighet må vara en tolkningsfråga. Men konkreta resultat är nog också att vänta. 1. Varför hör du till Sibbo svenska församling och därmed till kyrkan? 2. Hur vill du som förtroendevald göra en insats i din församling? Astrid Packalén 1. Till kyrkan får jag gå i livets olika skeden för att få påfyllning för mitt andliga liv. Där får jag ta del av nattvarden och dela gemenskapen med andra troende som bär på samma Gudslängtan som jag. Församlingen är mitt andliga hem. 2. Jag ser mig själv som en liten kugge i ett stort maskineri. Tillsammans med församlingens medlemmar och de övriga förtroendevalda vill jag göra församlingen synlig och attraktiv, genom att använda de resurser och den kunskap som jag har. Barnverksamheten, de äldre och församlingens musikliv är saker som jag brinner för. Olle Granqvist 1. För att jag är döpt, bott hela mitt liv i Sibbo och jag har en levande tro. 2. Jag vill få mina åsikter framförda. Maria Bergdahl 1. För mig är det en naturlig sak att höra till församlingen och kyrkan med dess andliga gemenskap. Som medlem i församlingen får jag ta del av de kyrkliga förättningarna och den verksamhet som finns i församlingen. Kyrkan är också för mig en stor del av vårt kulturarv. 2. Jag vill som förtroendevald verka för en aktiv församling i dagens samhälle som når människor och erbjuder dem en andlig frid och harmoni i motvikt till den hektiska vardagen. Jag vill också stärka och utveckla den redan befintliga verksamheten som stöder människor i en svår livssituation. 4
En framgångssaga: Sjätte året, nu för sex euro Lunchen för daglediga talar vi ju då om. Folk frågar hur länge vi har hållit på med luncherna i stora salen i Kyrkoby församlingshem. Det må nu bli sagt: sjätte året är på gång. Och framgångssaga var det, ja. För vad sägs om en församlingsverksamhet som hela tiden växer, om man ser till deltagarantalet. För första lunchen räckte det med ett bord. De 9 matgästerna den gången var en skara med flere män än kvinnor som samlades kring Fjalar Lundell, som startade det hela, och slickade sig om munnen när de såg rätterna som Susanne Ingelin- Laine dukade upp. Det maskulina inslaget har hållit sig väl i fortsättningen också. Sedan har det hela vuxit. Senaste höst höll deltagarantalet sig stadigt över 100. Sista gången före jul var vi 121 som åt. För den mängden kan det behövas hjälp i köket, och hjälptrupper i salen också. Vi vill inte att någon skall bli borta som har svårt att röra sig, eller som inte känner sig säker när tallriken skall balanseras till bordet. En grupp av församlingens anställda finns på plats för att assistera där det behövs. Fem euro kostade maten redan vid starten. Och det har den kostat tills nu. Med ökade omkostnader har vi blivit tvungna att höja till 6 (enligt mottot sjätte året för sex åro). För det får man en hel del. Varmrätt, sallad, bröd, dricka, efterrätt, kaffe. Och en trivsam samvaro vid borden. Andakt också, som vi inleder med. Den hålls av olika personer. Helene Liljeström tar nu över huvudansvaret i salen. I köket vikarierar Marianne Holm, kanske med hjälp av Carola Rantti, tills Susanne kommer tillbaka från tjänstledigheten. Dedär tornen kan väl inte höra till någon av våra sibbokyrkor? Eller kan de? Gå in på tävlingen i vår nätupplaga sibbosvenskaforsamling.fi. Tornen finns där, och annat med. Under sextusen men kurvan vänder uppåt Folkmängden i församlingen ser ut att ha dykt just under 6.000 medlemmar vid senaste årsskifte. Riktigt slutliga siffor hade vi inte när tidningen gick i tryck, så någon justering kan det ännu bli. Hur skall det här förstås? Den svenskspråkiga befolkningen i Sibbo hör i huvudsak till Sibbo svenska församling. Befolkningspyramiden förmånlig jämfört med vad som är vanligt på andra håll i Svenskfinland. Vi har flere födda än döda, vilket är rätt sensationellt. Med inflyttningen blir särskilt barnen och ungdomarna flere, eftersom barnfamiljer lätt hittar en livsmiljö åt sig i Sibbo. Församlingens folkmängd har stadigt sjunkit under ett antal år. Med östersundomområdet försvann många medlemmar. Men nu har trenden synbarligen vänt. Vi skulle ha haft en ökning senaste år ifall vi inte också drabbats av svallvågorna kring den hysteriska massutskrivningen i oktober. Visserligen berörde den inte oss i större omfattning, men är ändå orsaken till att det som såg ut att bli en ökning i stället blev en (rätt obetydlig) minskning. Nu tror knappast någon att liknande mediakampanjer kommer att ha nämnvärd effekt i fortsättningen. Mången tycks ha fått en tankeställare, och insett att man blivit skickligt manipulerad. Intresset för att ansluta sig på nytt till kyrkan blir allt märkbarare. Värdet av kyrkans arbete tycks ha blivit tydligare för mången, och det börjar synas i medlemssiffrorna. En annan trend som också ger oss i Sibbo svenska flere medlemmar är att den intensiva språkdebatten gett insikten, att endast den svenska församlingen värnar om den svenska identiteten, medan andra aktörer i samhället tycks vackla i den frågan. I Sibbo finns en hel del svenskspråkiga som på grund av lagstiftningen skrivits in i finska församlingen som barn, och nu som ungdomar eller vuxna vill höra till den svenska. Att byta församling är en enkel åtgärd, som pastorsexpeditionen kan sköta. Fortfarande har vi också (oftast unga) mänskor som inte vet vart de hör det visade tex. församlingsvalet i höstas. Det är skäl att kolla upp saken, och är man svensk borde man också se till att man hör till Sibbo svenska. En annan sak är att utlänningar som bosätter sig i Sibbo, och talar ett utländskt språk av Befolkningsregistercentralen vanligen automatiskt skrivs in i finska församlingen. Intressant nog gäller dethär också ofta personer som flyttar in från Sverige, och alltså talar svenska Om det av någon orsak är naturligare att en utlänning hör till svenska församlingen (tex. på grund av äktenskap med en svenskspråkig) går det bra att anmäla att man önskar flytta. I det fallet avgör kyrkoherden. Fjalar Lundell Äldre i Söderkulla samlas onsdagarna 9.2 och 9.3 kl 13 i Söderkulla församlingssal. Katja Korpi är med. Kaffeservering. Diakonisyföreningen samlas 7.2 kl 18.30 hos Kyllikki Melén, Storgårdsv 32, och 21.2 kl 18.30 i Kyrkoby församlingshem. Barbro Hindsberg leder. 5
En Gud med personligt ärende Gudstjänster 30.1 4. söndagen efter trettondag Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström, Anders Ekberg. Startdag för skriftskola kl 10.30 (augusti Nilsasgården) 2.2 Onsdag Servicehuset Linda: veckomässa kl 18 Katja Korpi, Lauri Palin 6.2 Kyndelsmässodagen Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström, Lauri Palin, barnkören, ungdomar medv. med musik, kyrkkaffe i kyrkan 13.2 6. söndagen efter trettondag Sibbo kyrka: mässa kl 12 Heidi Jäntti, Anders Ekberg Norra Paipis bykyrka: mässa kl 10 Heidi Jäntti, Anders Ekberg 20.2 3. söndagen före fastetiden Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström, Lauri Palin 27.2 2. söndagen före fastetiden Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström, Lauri Palin 6.3 Fastlagssöndagen Sibbo kyrka: mässa kl 12 Katja Korpi, Anders Ekberg, särskilt för konfirmander. Kyrkkaffe i kyrkan 13.3 1. söndagen i fastan Sibbo kyrka: mässa kl 12 Helene Liljeström, Lauri Palin, särskilt för konfirmander 20.3 2. söndagen i fastan Sibbo kyrka: mässa kl 12 Heidi Jäntti, Lauri Palin, särskilt för konfirmander Ändringar förekommer Nattvard med valmöjligheter Redan länge har det varit möjligt att få glutenfria oblater (nattvardsbröd) i Sibbo kyrka. Sådana finns alltid med på altaret. Någon anmälan på förhand behövs inte. Det är bara att be om en sådan oblat av prästen. Men det är noga med hur det skall gå till: prästen ger inte oblaten, utan nattvardsgästen tar själv en sådan ur det lilla skrin, där endast glutenfria förvaras. Nu kommer nästa valmöjlighet, också den viktig. Alkoholfritt vin kommer att finnas vid sidan om det traditionella nattvardsvinet, som innehåller alkohol. Eftersom det nya systemet medför en del praktiska problem är det inte ännu klart när det blir möjlighet att välja. Men det är på gång. Kyrkbesökarna kommer att få anvisningar hur man skall göra. Vår kyrkas nattvard består av både bröd och vin. Men det är möjligt att endast doppa oblaten i vinet. Dethär är särskilt lämpligt för barn som deltar i nattvarden. Barn kan också bara välsignas vid altaret, särskilt mycket små barn som inte vet vad nattvarden är för något. Förbönsgudstjänst med Ulla-Christina Sjöman blir det 24.2 kl 19 i Sibbo kyrka. 6 Sibbo kyrka passade på att fylla 125 år dan före dan, dvs. 22 december. Den dagen invigdes kyrkan år 1885. Efter renoveringen för ca 10 år sedan framstår kyrkan idag i samma glans som säkert på invigningsdagen. Vad kan jag göra för min vän som är sjuk? Hur kan jag hjälpa mina kära som kämpar med svårigheter? Vem hjälper mig med min oro över den sjukdom jag har fått? Ingen människa klarar sig undan oro och bekymmer. Men Gud har gett oss förbönens möjlighet. Vi får lämna alla våra bekymmer och all vår oro inför Honom. Tillsammans gör vi det under den förbönsgudstjänst som vår församling anordnar tillsammans med frikyrkorna på orten. Förbönen är en kraftkälla som vi får ta vara på. Vi får räkna med att Gud hör våra böner och att Han hjälper så som Han ser att det är bäst. Under vår förbönsgudstjänst får man lämna in böneämnen som skrivits på särskilda lappar.
Festen Annorlunda Jesus berättar i Lukasevangeliet 14:13 hur vi skall göra när vi ställer till fest. Att Han samtidigt har i tankarna den stora fest som Han själv en gång skall inbjuda oss alla till är tydligt. Det är Festen Annorlunda. Den festen gör faktiskt livet redan nu festligt för oss. Men på ett annorlunda och oväntat sätt. Under vårens bibelserie i Bykyrkan Tabor i Box får vi tillsammans med Fjalar Lundell söka öppna ögonen och upptäcka livets annorlunda fest. Serien genomförs i samarbete med Allan Lindqvist. Söndagar kl 16. Öppet för alla. Var med alla gånger eller när du kan. Fritt inträde, men kollekt. 6.3 Vem rörde? Mark 5:30 20.3 Makt att förlåta Mark 2:10 3.4 Ge mig tid Matt 18:29 Alla hjärtans konsert i Sibbo kyrka Fira Alla hjärtans dag i kyrkan med dina vänner de närvarande och frånvarande. Kärleken och vänskapen hyllas i en varm konsert om glädje och tacksamhet, sorg och saknad, försummelse och förlåtelse. Artisterna Thomas Lundin & Calle Pettersson bjuder på visor och schlager i en salig blandning. På repertoaren finns sånger av bland andra Eva Dahlgren, Vladimir Vysotskij, Tom Gardberg, Abba och Jonas Gardell. Konserten hålls i Sibbo kyrka, fredag 18.2 kl 19. Programblad à 10 euro säljs vid dörren. Överskottet går oavkortat till insamlingen Gemensamt Ansvar. Thomas Lundin Calle Pettersson Downstairs Alltså ner för trappan, och i Källaren under Kyrkoby församlingshem håller ungdomarna till medan Prästgården är stängd för renovering. Onsdagar håller man öppet från kl 14. Programmet börjar kl 19. Putte Frisk kan berätta mera. 26.1 Filmkväll, 2.2 Skivrådet, 9.2 Bibel-bisi, 16.2 Varför ber man?, 23.2 stängt för sportlov. Från ett tidigare allsångstillfälle, den gången i Söderkulla skolcentrum. Nästa gång sjunger vi i Wessmansalen i Kungsvägens skola söndag 20.3 kl 16. Läsarresan fullbokad S:t Sigfrids Kungörelsers läsarresa blev också den här gången fullbokad på nolltid. 47 personer är på väg till Dalarna 15 18 april. De ivrigaste anmälde sig redan innan man visste resmålet... Fråga efter eventuella avbokade platser. 7
Svansen där bak Valpigt Jag vill inte mera vara varg, sa han, just hemkommen från besöket hos kusinerna i Västra Gafsele, strax norr om Mossaträsksjön på väg mot Lillögda, vid Ångermanälven. I Sverige, som ni fattade. Där de hatar vargar. Jag förstod mitt barnbarn (eg. min valpvalp). Kusinerna hade nyligen begåvats med styvfar. Kungliga Svenska Myndigheten hade i sin vishet importerat en varghanne med exklusiva gener från Finland, att ersätta pappan där i reviret i V. Gafsele. Han som inte mera fanns. Förutom finsksvenska språkproblemet hade kusinerna fått känna av misstro från de annars så vänliga V.G.-borna. Att man inte sedan mera vill vara varg, är lätt att begripa. Men problematiskt också. Jag mindes plötsligt ättlingens födelse, och alla föräldrarnas förväntningar. Lille Akela skulle växa upp till något stort, bli en stolthet för sina föräldrar och hela vargflocken på Kitö. Visa tänder och yla mot månen medan den ädla profilen avtecknar sig mot aftonhimlen, precis som farfar. Ärorika namnet Akela fick han därför med sig i livet. Men Akela ville inte. Den lille växte upp till en skygg varelse med känslor. Och ovilja att visa tänderna, som bitvarg. Eller ens yla mot månen. Föräldrarna vred sina tassar. En vargvalp som helst vill vara ett litet ulligt lamm, nej hörni nu. Alla vill vi väl någon gång vara en annan. Sällan nöjer vi oss med att Gud vet bäst, när Han skapar. Bättra på och förändra, sådant drömmer vi om. Men bara stundvis. Inte för jämnan, som Akela. 8 Personalen Anders Ekberg, kantor 050 330 47 34 Patrik Frisk, ungdomsarb. 050 566 36 88 Heidi Jäntti, kaplan 050 566 36 89 Katja Korpi, församlingspastor 050 540 08 69 Helene Liljeström, kyrkoherde, kontraktsprost 050 566 36 92 Eva Lindberg, barnledare 050 324 58 48 Kjell Lönnqvist, ungdomsarb.led. 050 557 23 42 Isabella Munck, barnledare 0400 342 033 Lauri Palin, tf. kantor 044 566 36 54 Carola Rantti, husmor på Nilsasgården 050 307 16 56 Milja Westerlund, diakon 050 566 36 90 Ann-Christine Wiik, diakon 050 566 36 91 Pastorsexpeditionen (St. byvägen 1) må-fr kl 9-12 (09) 239 10 05 Monika Mård, förs.sekreterare, Elisabet Lundström, släktforskare Ekonomikontoret (St. byvägen 1) må-fr kl 9-12 (09) 239 12 62 Sirkka Toukomies, ekonomichef, Jarmo Sivén, fastighetschef, Inger Bergdahl, kanslisekreterare Han drömmer kanske om den nya värld som en gång skall komma, när vargvalpen och lammet leker tillsammans på den grönaste av ängar. Vi är inte där ännu, ens i Storskogen, fast vi annars trivs ganska bra med varandra här. Hur det skall gå när den där riksdagskvinnan kommer dragande med sina vargar norrifrån, vet man inte. Fortsätter friden i Storskogen, eller blir också vi andra som Akela? Vargar som helst ville vara något annat. För mej blev det en tankeställare. Vi vet så bra hur man skall vara, vad vi borde göra och säga. Vi tänker på makt och inflytande, berömmelse och rykten med vingar. Gud tänker kanske annorlunda om oss, när Han ger oss livet. Det ärorika namnet Akela dras kanske inte alls i smutsen bara för att bäraren vägrar morra och visa tänderna. Jag tror att han egentligen vill vara den han är menad till. Varg visst, men med ett liv för andra. Gammelvargen Och till sist: stilprov av sjungande tomtar på pensionärsjulfesten. Milja Westerlund bakom ryggen på Bella Munck.