S:t Sigfrids 2/09 KUNGÖRELSER. Vår kvinna i Botswana sid 8. Du kan säga: Jag var där sid 3. Bollspel. Vi flyttade sid 3 och 8

Transkript

1 2/09 S:t Sigfrids KUNGÖRELSER Vår kvinna i Botswana sid 8 Du kan säga: Jag var där sid 3 Vi flyttade sid 3 och 8 Bollspel Kevin är ivrig. Ung och snabb och träffsäker. Bollen sätter han dit. Där han vill. Livet har han framför. Framtiden strålar som en stjärnehimmel. Men mänskor är inte att bolla med. Förstår han det? Om alla han möter medan åren går. Varsamt. Inte slänga omkring i övermod. Kevin vet att Gud ger ivern. Men också varsamheten.

2 S:t Sigfrids KUNGÖRELSER Informationsblad för Sibbo svenska församling Redaktör: Helene Liljeström Redaktion: Viktor Djupsjöbacka, Fjalar Lundell Tryckt på Silverprint i Nickby 17. årgången April /09 Tidningen kan du också läsa i Internet. Adressen är sibbosvenskaforsamling.fi. Påsken den stora livräddningsoperationen Vi firar så gärna att våren kommer. Med solen. Med de första livstecknen i naturen. Vi längtar efter livet. Påsken är livets stora fest. Och kyrkans avgjort viktigaste högtid. Därför att vi då firar Guds stora livräddningsoperation för mänskligheten och skapelsen. På tre dagar vänder mörkret till ljus och död till liv. Mitt i detta drama finns Guds egen Son. Hans uppgift blev att rädda världen från ondska och död. Att rädda oss alla till ett liv som ingen någonsin kan ta ifrån oss. Det här är värt att fira! Med önskan om en glädjerik påskhögtid! Diakoni just nu Så förbereder församlingen sig för sämre tider Vad gör ni när folk får det sämre ställt? Frågan kommer från olika håll. I församlingen tar vi frågan på allvar. Diakoni är att stöda medmänskan. Det gör vi också under goda tider. Men nu blir det kanske ännu mera aktuellt, om ekonomipessimisterna får rätt. Församlingsrådet har beslutat grunda en diakonifond. Församlingens ekonomiska resurser är begränsade, men skall nu samordnas. Betydande understöd, och sådant som regelbundet återkommer 2 Helene Liljeström är på det kommunala och sociala bordet, inte på församlingens. Vår diakoni kan i allmänhet bara utnyttjas för engångsunderstöd, och i ganska begränsad omfattning. Men det kan ändå vara just det som hjälper över en akut kris. Kyrkoherden tar personligen över ledningen av diakoniarbetet. Besluten är ofta svåra, och kan tas endast av henne, visserligen i samarbete med diakonerna och diakoniprästen. Det förenklar beslutsgången. Diakonerna har utvecklat sina respektive ansvarsområden, och uppdaterar nu sina insikter i frågor som har att göra med myndigheter och understöd och blanketter och alternativa lösningar. Man skall finnas till hands för samtal, men också som stöd i den byråkratiska djungel som sociala sektorn är. Man räknar också med ett intensifierat samarbete med socialen. På det sättet kan de begränsade personresurserna utnyttjas effektivare. FL

3 Anonyma Pyromanerna En ungdomsgrupp med Milja Lönnqvist i ledningen kallar sig Anonyma Pyromanerna. Fast riktigt så allvarligt är det inte, berättar Milli. Men om vi skulle kalla oss Anonyma Nikotinisterna, som vi är, skulle förkortningen bli AN. Den används redan för Anonyma Narkomanerna, så det går inte. Vi valde humornamnet AP-gruppen. I AA-stil erkänner man varje gång sitt nikotinberoende: Hej jag är Milli och jag är nikotinist. I mitt fall handlar det lyckligtvis om förfluten tid. Vi tar reda på vad tobaken eller snuset gör med våra liv. Hoppas flere upptäcker sin egen starka motivation att få slut på sitt beroende. Då finns ett färdigt stödnät för den unga mänskan. Flere ryms med. Tag kontakt med Milli om tid och plats. Vi flyttade, som du minns Nya ämbetshuset invid Kyrkoby församlingshem är färdigt, och vi har alla flyttat in. Där finns pastorsexpeditionerna och ekonomikontoret, och en korridor med arbetsrum för svenska församlingens personal, och en korridor för finska församlingens. Vi har bott där en vecka och trivs utmärkt. Kom och se. En del telefonnumror har tagits ur bruk. Men pastorsexpeditionen har fortfarande och ekonomikontoret Personalens mobilnumror gäller som förut. Du kan säga: Jag var där Påskgudstjänsten är sådan. Om den kan du efteråt säga vid kaffepausen på jobbet, i klassen, eller när du träffar dina kusiner: Jag var där. Stora händelser vill man vara med om, och kunna berätta om efteråt. Påskgudstjänsten är just en sådan stor händelse. Egentligen den största händelsen under hela året. För det handlar ju om Livets uppståndelsefest. Glädjen över Jesu seger över ondska och död. Jubel och sång och myller och andakt. Herren lever, och Sibbo kyrka är platsen. Barn och vuxna och äldre är med. Kusiner och klasskamrater och arbetskompisar också, naturligtvis. Efteråt kan ni tumma på det: Vi var där! Pensionärsutfärden den årliga och vårliga, går av stapeln onsdag 6.5. Förutom pensionärerna själva deltar flere anställda i församlingen, den här gången åtminstone Anne Wiik, Kjell Lönnqvist och Fjalar Lundell. Man träffas på utfärden, och knyter kontakter. Flere äldre har hört av sig och önskat en kortare utfärd, i stället för de ganska långa bussresorna vi haft de senaste åren. Man har upplevt dem som tröttande. Nu åker vi alltså en kortare bit den här gången. Om resmål och anmälningstid: se annons i Kyrkpressen efter påsk. Anmäla sig kan man vid luncherna, och på pensionärssamlingar, men också annars till pastorsexpeditionen. Den senaste tiden har konfirmanderna flitigt slitit kyrkbänkarna. Gudstjänstbesöken skall vara avklarade före sommaren för dem som då skall på läger. Och så påminner vi om att Gemensamt Ansvarinsamlingen pågår. Inbetalningskort fanns i förra numret. Finns det inte kvar? Monica Mård på pastorsexpeditionen skickar gärna ett nytt, ring henne på tfn Temat är Arbete och delaktighet. Vi stöder församlingarnas och olika kristna Två gånger får du mat Luncherna i Kyrkoby församlingshem hålls ännu i april: 8.4 och 22.4 kl 12. Därefter blir det sommarpaus. Hoppas du ändå får något gott i sommar också. Så du inte behöver bita i gräset. organisationers projekt som skall ge invandrare arbete i Finland. Och genom Kyrkans utlandshjälp stöder vi de fattigastes utkomst och möjligheter att få arbete i Bangladesh. Sibbo svenska församling ger 70 % till det utländska projektet och 30 % till det inhemska. 3

4 Vad är viktigt för dej just nu, Kristina Lyytikäinen? Min familj. Dit hör min man, min mamma, de vuxna barnen. Och barnbarnen, treåringen och ettåringen, båda pojkar. Jag ser alltid fram emot att få vara barnvakt åt dem. Treåringen är av den pratsamma sorten. Det är härligt att diskutera med honom om allt möjligt. Den lilla, ettåringen alltså, ja han är en papegoja. Just nu är han i den åldern då han härmar allt som vi andra säger. Tala kan han egentligen inte, men han kan många ord. Jag har tänkt så här. Man är så hjälplös som nyfödd. Och ändå går det så snabbt att växa in i dethär livet. Under den tiden vill jag vara en mormor som finns till för mina barnbarn, och stöder där jag kan. De är ju små ännu. Hur det skall bli sedan när de är större har jag inte ännu tänkt så mycket på. Det är bara så fint nu när de är små. Och den tiden går så fort. Visst kan det vara känsligt också. Man måste tänka igenom sin roll. Akta sig för att blanda sig i den unga familjens liv för mycket. Men man skall stöda dem alla. Jag upplever att föräldrarna är tacksamma för det. Jag vill leva intensivt med dem alla. Jag är glad att jag bor nära dem och kan vara med i deras vardag. Jag kan följa med hur barnbarnen växer och vad de lär sig. Du är sibbobo, och hade länge en central position inom kommunens ledning. Hur ser du på livet här i Sibbo, och sibboborna? Ja, sibbobo är jag ju. Själv sätter jag värde på att kunna bo på landet med naturen och djuren i skogen. Jag får bo på min hemgård, och gå på stigar som fäderna har trampat före mig. Det är viktigt. Samtidigt är jag glad att ha all service nära till hands. Livet i Sibbo tycks sibboborna i allmänhet vara nöjda med. Det visar bland annat en opinionsundersökning från senaste höst. Där kom kommunen på andra plats. Det är glädjande att se hur nöjda sibboborna tycks vara med sin hemkommun. Ibland är det mest missnöjet som kommer fram i offentligheten. Därför är det bra att få proportioner på dethär. I stort sett tycks folk vara nöjda i alla fall. Traditionellt har särskilt den gamla sibbobefolkningen varit rätt så nöjd. Dethär såg jag tydligt under min tid som kommunsekreterare. Folk blev vana vid att ta kontakt med mig i många slags ärenden. Tröskeln har alltid varit låg för det. Man frågade. Och klagade också när det gällde. Men allmänt tycks sibboborna värdesätta detsamma som jag själv: närheten till naturen och till den egna arbetsplatsen. Att vi i Sibbo värnar om grundtryggheten, mat, bostad, kläder och sådant för alla, värdesätter man. Och kommunens ansvarstagande när det gäller bostäder och byggande, skolor, service osv. Jag vill också särskilt lyfta fram dagens ungdomar som oftast är mycket förnuftiga. De värnar om miljön till exempel. Sådant är fint. Så har jag förstått att man i allmänhet också är nöjd med församlingsverksamheten. Särskilt när tiderna bli sämre tyr man sej till kyrkan. I kommunen ser man församlingen som en viktig komplettering av verksamheten till förmån för kommuninvånarna. Man räknar med att kyrkan har resurserna att klara av den andliga sidan. Jag tycker att dethär fungerar väl. Som revisor för den kyrkliga samfälligheten är jag bekymrad över, att församlingen just nu har det kärvt. Bättre tider har vi ju haft, om man ser på det ekonomiska. Att folk allt mera skriver ut sig ur kyrkan bekymrar också. Det kan i värsta fall leda till en höjning av kyrkoskatteprocenten. Jag tycker att det är viktigt att få fram att mänskan behöver kyrkan i glädje och sorg, men också i det dagliga livet. Själv har jag upplevt det så. Jag brukar försöka gå i by- 4

5 kyrkan här i Norra Paipis när jag har möjlighet. Ibland talar budskapet just till mig. Jag minns särskilt en julandakt i Sockengården för de anställda där. Då tog jag till mig julbudskapet på ett särskilt sätt, för jag insåg att jag behövde det. När det är stressigt på jobbet till exempel inser man att man behöver kyrkan och församlingen. Kan inflyttade nya sibbobor bli hemmastadda här, i din egen hemby Norra Paipis till exempel? Vi måste inse att tiderna förändras, ingenting står stilla. Nu är en ny tid: Människors attityder och intressen förändras. Man frågar efter det nya, men borde samtidigt akta sig för att slå sönder någonting av det som har varit. Nya sibbobor kan säkert hitta sitt liv här bland oss gamla, med öppenhet för det nya, men också med bevarande av det som ännu är livskraftigt i vår hemkommun. De som flyttar in i tätorterna kan vara svårare att få med i de sociala sammanhangen. Men jag tror att det åtminstone i byarna är möjligt för de nya sibboborna att bli hemmastadda. De gamla invånarna borde kanske mera se sitt ansvar här. Det är mycket man kan göra. Bjud grannen på kaffe. Så enkelt kan det vara. Min hemby Norra Paipis är ett bra exempel på dethär. Mycket görs, och de nya hittar sin plats i vårt sammanhang. Det tycker vi här, men jag har också hört folk på annat håll säga detsamma om oss och vår by. Visst finns det sådant som komplicerar det hela. Språket till exempel. Föreningslivet har rätt mycket handlat om svenskspråkig verksamhet, och nu införs tvåspråkigheten i många sammanhang. Det är inte alltid så enkelt. Men här i Norra Paipis har vi nog inga större problem med svenskt och finskt. Vi har ju alltid levat med finska trakter omkring oss, så vi är vana. När det gäller skolan kunde man kanske fundera på möjligheten till finskspråkig undervisning vid sidan om den svenska som vi redan har. I vår skola går ju för övrigt också svenska träskändabarn. Vad jag förstår uppskattar träskändaborna det här arrangemanget mycket. Det Norra Paipis vi i vår by vill visa på för de nya handlar om en mycket vacker natur, och en bykyrka, en byskola, ett daghem och en ungdomsförening. Och så finns sammanhållningen i byn. Men den kan man kanske inte visa på. Den måste upplevas. När du lämnade kommunpolitiken uttalade du dig ganska kritiskt i offentligheten om det politiska sibbospelet. Hur ser du nu på din tid i kommunledningen? I åtta år var jag med i politiken. Men trots det har jag alltid sagt, att jag inte är någon politiker. Jag ville vara med. Men det var nog inte för min egen skull. Jag kände att jag ville arbeta för det som gagnar sibboborna. Då insåg jag att bland dem som var med fanns det sådana som främst tyckte att det var viktigt att skaffa sig själva en position. Så borde det inte vara. Själv ångrar jag ingenting. Fjalar Lundell intervjuade De ljusa kvällarnas bibelserie hålls igen traditionsenligt i Norra Paipis bykyrka. Fjalar Lundell leder. Vi samlas kl 18 de här onsdagarna: 15.4, 29.4 och Tag med egen Bibel. Vi använder översättningen Bibel Vi hämtar kraft ur ett himmelskt budskap, och närheten till vår Skapare. 5

6 Påsktidens gudstjänster 5.4 Palmsöndagen Sibbo kyrka: mässa kl 12 Heidi Jäntti. Hjäpledarvälsignelse. Kyrkkaffe i kyrkan. 9.4 Skärtorsdagen Sibbo kyrka: veckomässa kl 18 Heidi Jäntti, kyrkokören 10.4 Långfredagen Sibbo kyrka: gudstjänst kl 12 (ej nattvard) Helene Liljeström Påskdagen Sibbo kyrka: mässa kl 12 Fjalar Lundell, Helene Liljeström, Anders Ekberg. Kyrkokören och barnkören. Konfirmanderna deltar Annandag påsk Sibbo kyrka: mässa kl 12 Fjalar Lundell söndagen efter påsk Sibbo kyrka: mässa med sportlovsskriftskolans konfirmation kl 12 Heidi Jäntti Norra Paipis bykyrka: mässa kl 10 Helene Liljeström söndagen efter påsk Sibbo kyrka: mässa kl 12 Katja Korpi söndagen efter påsk Sibbo kyrka: mässa kl 12 Fjalar Lundell. Kyrkkaffe i kyrkan söndagen efter påsk Sibbo kyrka: mässa kl 12 Heidi Jäntti söndagen efter påsk Sibbo kyrka: mässa kl 12 med dagskriftskolans konfirmation Gun Lundell, Katja Korpi Gudstjänsterna under sommartiden hålls i allmänhet kl 12 i Sibbo kyrka. Ett undantag är Kristihimmelsfärdsdagen, då gudstjänsten hålls kl 18. Vissa sommarsöndagar flyttas gudstjänsten till Sibbo gamla kyrka S:t Sigfrid, men är ändå kl 12. Under sommaren hålls inga gudstjänster i Norra Paipis bykyrka. Tid och plats ändras inte. Namnen kan bytas ut. Två konfirmandjubileer i år? 50 år efter konfirmationen skall det vara jubileum. Det finns redan en fast tradition om den saken. Det är bara det att jubileerna blir två i år. Konfirmanderna i södra Sibbo blev på den tiden konfirmerade i Östersundom kyrka på pingsten. För femtio år sedan var pingsten 17 maj, och därför planeras nu ett jubileum till den dagen, med gudstjänst på eftermiddagen i Östersunom, och fest på Linda. Det hela är inte riktigt klart, men förbered er på att det kan bli så. Klart är inte heller den stora gruppens firande. De flesta blev alltså konfirmerade i Sibbo kyrka på midsommardagen. Också här finns planer på att jubelkonfirmanderna skall delta i gudstjänsten i Sibbo kyrka kl 12 den dagen, och därefter samlas till fest i Kyrkoby församlingshem. Men det förutsätter aktivitet av gruppen själv: vill man fira skall man ta hand om de praktiska arrangemangen. Närmare uppgifter ger Helene Liljeström. Födelsedagsfesten Ni som fyller 90 år eller 80 år under det här året är hjärtligt välkomna på födelsedagsfest i Kyrkoby församlingshem onsdag 13 maj kl 13. Tag gärna med en följeslagare på festen. Det blir servering och festligt program. De flesta av församlingens anställda är med. Alla jubilarer får en personlig inbjudan med posten. 6

7 Sommarens barn- och tonårsläger I sommar arrangerar församlingen sex barnläger på Nilsasgården i Gesterby, för skolelever i åk 1 5. Ett tonårsläger för elever i åk 6 7 hålls på Prästholmen Barnlägren är: , , , 6 9.7, och Alla barn som hör till vår församling får komma med. Också barn som hör till finska församlingen men är från tvåspråkiga hem och går i svensk skola. Lägren har deltagaravgift. Syskonrabatt ges, också om barnen är med på olika läger. Nämn detta när barnet anmäls. Anmälan till alla läger tas emot måndag 20.4 kl 9 12 av Patrik Frisk, tfn och Kjell Lönnqvist, tfn Anmälan tas också emot tisdag 21.4 kl 9 12, men endast av Kjell Lönnqvist. Anmälan mottas endast per telefon. Senare kan man anmäla barnet, om det finns platser kvar, på pastorsexpeditionen, tfn Pastorsexpeditionen tar inte emot anmälningar , och inte heller tidigare. Dagsutfärd i missionens tecken blir det lördag 6 juni. Då åker vi till Finska Missionssällskapets missionsfest och missionens 150-årsjubileum i Tammerfors. Det är en heldagsutfärd med bekväm buss. Deltagare kommer från Domprosteriets församlingar. Reseledare: Fjalar Lundell. Bussen kör Sibbo - Borgå - Tammerfors, och samma väg tillbaka. Resan kostar 20, och för maten betalar man själv. Ditresan tar ca 3 timmar. Hemfärden lika länge. Programmet som vi deltar i: kl 11 Folkens bytesbord, Ratina stadion (flerspråkigt). Färggranna möten med representanter för utländska samarbetskyrkor. Lunch blir det Kl deltar vi i svenska huvudfesten: Finska Missionssällskapet 150 år, i Sampola skola. Mission då och nu med rektor Anneth Munga, biskop Nicholas Tai, fd missionsdirektorn Henrik Smedjebacka. Sång av elever från Svenska samskolan i Tammerfors och Amani. Programledare Ann-Christine Marttinen. Efter kaffe kl 16 startar vi hemåt. Vill du vara säker på att rymmas med kan du anmäla dig redan nu till pastorsexpeditionen, tfn Tillfällig utökning av personalen: Satu Nahkola utför sin praktik för studierna i kyrkligt barn- och ungdomsarbete i vår församling. Läs om henne på sibbosvenskaforsamling.fi. Nationella veterandagen firas 27 april, som i år är måndag. För ett år sedan inleddes en ny tradition för firandet. Veteranerna samlas till tvåspråkig uppvaktning vid veteranstenen i Nickby, i parken utanför gamla Kommunalhuset. Om det är som senast hålls högtidligheten kl 14, och efteråt bjuds på ärtsoppa i Kommunalhuset. Ny kantorsvikarie Som vikarie för tjänstlediga kantorn Kirsi Naulapää har församlingsrådet anställt Kajsa Dahlbäck. Hon bor i Träskända och jobbar från början av maj på deltid 80 %. Tidigare vikarien Anders Ekberg är nu ordinarie kantor på församlingens andra kantorstjänst. Äldre i Söderkulla samlas ännu under vårterminen kl 13 följande onsdagar: 1.4, 15.4 och Med är Anne Wiik. 7

8 Vår kvinna i Botswana I maj och juni skall jag bekanta mig med Finska Missionssällskapets arbete i Botswana. Jag kommer att syssla med församlingsarbete. Jag skall arbeta i eller omkring huvudstaden Gaborone. Delvis blir det liknande uppgifter som jag nu har i Sibbo. Arbete bland unga och barnfamiljer, läger, diakoni. Så blir det också arbete bland HIVsmittade. Botswana har dystraste statistiken i hela världen. Jag kommer att jobba ett par dagar i veckan på ett aidsstödcenter. Ett par dagar i veckan blir det också att arbeta i ett barnstödcenter (ett slags dagis) för föräldralösa barn och barn från familjer med stödbehov. På det sättet får jag bekanta mig med nästan all FMS-verksamhet i landet. Så hoppas jag få vara med i församlingens musikliv. Tänk er de glada rytmerna, trummor och marimban. Ah! Två tonårspojkar, barn till missionärer, skall jag hjälpa i deras finskastudier. Pojkarna har alltid bott i Botswana så de är kanske inte så motiverade för att läsa finska. Det blir en utmaning. Största delen av landets yta tas upp av Kalahariöknen. Naturen är karg. Människorna är stolta över sitt land trots problemen de har. AIDS är ett av problemen. Ett annat är att andar, trolldom och traditionella helbrägdagörare fortfarande har ett starkt inflytande. Andarnas inflytande stöter missionärerna ofta på. Folk är rädda för att bli förhäxade av någon de inte drar jämnt med, olika kroppsdelar tagna från människor används för trolldom osv. Folket tror på guden Modimo. Han har alltid funnits, tänker man. Men Kristus är det nya. I Botswana frågar man inte om det finns en gud. Men man diskuterar kontakten med honom. Man har brukat be till sin gud via förfädernas andar då man inte vågade närma sig guden direkt. Botswana var ett brittiskt protektorat och blev självständigt år Sedan hittade man diamanter i marken. I dag är landet världens största exportör av ädelstenarna. Läs gärna Alexander MacCall Smiths bokserie om Mma Ramotswe och Nya ämbetshusets huvudingång Bilden är tagen några dagar innan flyttningen. Numera behöver man inte hoppa över packlådor för att komma in. Personalen Anders Ekberg, kantor Benita Fallström, barnledare tjänstledig Patrik Frisk, ungdomsarb Päivi Hyttinen, vikarie för barnledare tj el tj Heidi Jäntti, kaplan Katja Korpi, församlingspastor Helene Liljeström, kyrkoherde, kontraktsprost Fjalar Lundell, kaplan Kjell Lönnqvist, ungdomsarb.led Milja Lönnqvist, diakon Isabella Munck, barnledare Carola Rantti, husmor på Nilsasgården tj Ann-Christine Wiik, tf. diakon Pastorsexpeditionen (St. byvägen 1) må-fr kl Monica Mård, förs.sekreterare, Elisabet Lundström, släktforskare Ekonomikontoret (St. byvägen 1) må-fr kl Sirkka Toukomies, ekonomichef, Jarmo Sivén, fastighetschef, Inger Bergdahl, kanslisekreterare Damernas detektivbyrå med kontor i Gaborone. Ja, den här praktiken är redan andra utopiska drömmen som blir verklighet för mig. Inte vågade jag drömma om att få jobba som diakon i Sibbo svenska församling. Inte hade jag heller vågat drömma om att få åka till Botswana. Hurja vad jag är ivrig!!! Milja Lönnqvist 8