Att vara präst identitet utifrån den nya prästutbildningen

Att vara präst identitet utifrån den nya prästutbildningen Ingegerd Sjölin Rektor, Pastoralinstitutet i Lund Ett trettioårigt perspektiv Låt oss först ta ett kliv bakåt, 30 år, så långt sträcker sig min prästerfarenhet. Då gällde stora delar av 1686 års kyrkolag. Vi läste 1917 års översättning av bibeln, vi firade gudstjänst enligt 1942 års handbok, vi sjöng psalmer ur 1937 år psalmbok, pastorsämbetet var en utövande myndighet som bl.a. tvångsskrev personer på en adress, vi föddes in i kyrkan. Prästutbildningen var en termins praktisk-teoloigsk övningskurs som universitet var ansvarig för. Diakonerna utbildades vid diakoniinstitutionerna och vigdes där. Kyrkan förde en ojämn kamp med tidsandan. Att bli präst på 60 och 70-talet ansågs mycket konstigt om man hade möjlighet att bli något annat. I anslutning till Lutherska Världsförbundets möte 1977 i Dar es Salaam gav man i Sverige ut boken Församlingen en ny gemenskap. Det står i förordet: Den här boken vill hjälpa alla som på något sätt är engagerade i Svenska kyrkan att tänka igenom hur kristen gemenskap kan fördjupas och vidgas i församlingen. Ett avsnitt talar om prästen i församlingen. Jag citerar: Mycket i den pågående debatten om församlingens liv och arbete handlar om vad församlingen skall ha prästen till. För att tydliggöra prästens oklara roll ytterligare citerar man i boken en fransk församlingstidning: Om prästen stannar hemma för att arbeta, gjorde han bättre i att gå omkring bland sina församlingsbor och delta i deras förehavanden, men möter man honom på gatan, vore det bättre att han i stället stannade hemma för att förbereda sin predikan. Besöker han de församlingsbor som inte går i kyrkan, så är han en polis ; besöker han de fattiga, är han demagog, hälsar han på hos de rika, så syltar han in sig hos aristokraterna eller också är han kanske till och med kapitalist. Vi återvänder till vår egen tid. För något år sedan inträffade en stor bussolycka uppåt i landet. Jag var hemma och radion stod på hela tiden. Nyhetssändningarna avlöste varandra. Man rapporterade om antal skadade, de som förts till sjukhuset och de som fanns kvar. Tidigt i denna rapportering sa man: Vi väntar på att prästerna ska komma. Vid nästa sändning sa man; nu snart kommer prästerna att anlända till olycksplatsen. Nästa sändning; Nu väntar vi på att prästerna ska anlända. Ytterligare en sändning och man rapporterar: Prästerna har kommit och snart kommer de att hålla gudstjänst i den närbelägna kyrkan. Efter någon timme rapporterade man: Vi sänder nu ifrån gudstjänsten. Motvind födde kamplust Prästens roll och förväntningarna på såväl präst som församling/kyrka är i grunden totalt förändrade under den här 30 års perioden. Ett tydligt exempel på detta är när det inträffar 1

kriser och katastrofer. Svenska kyrkan och dess medarbetare, inte minst prästerna, har idag ett enormt förtroende i samhället. Vad är det då som gjort att Svenska kyrkan idag har en mycket god ställning i det svenska samhället i stort. Låt oss börja med de stora förändringarna som skett inom kyrkan. Vi döps in i kyrkan sedan 1996. En ny kyrkoordning år 2000. Bibel 2000. Ny psalmbok. 1986 års handbok. Ny prästutbildning 1980. Diakonerna vigs i respektive stift. Den yttre strukturen är totalt förändrat under de 30 åren. Det visar på att Svenska kyrkan tagit vara på den utmaning som fanns i samhället mot kyrkan i efterkrigstidens uppfattning att Gud var död. Trots att vi som kyrka kunde uppleva ett utanförskap väckte detta ett stort mått av framtidsoptimism och kampvilja. Ur detta växte den nya Svenska kyrkan fram. Dessa förändringar som man skulle kunna beteckna som yttre är naturligtvis tecken på en genomgripande inre förändring i Svenska kyrkan. Svenska kyrkan är idag en tydligare del av Kristi kyrka på 2000-talet. Men det vore inte troligt att denna förändring skulle ha blivit så radikal om inte Svenska kyrkans präster på ett tålmodigt och troget sätt gått på hembesök i samband med de kyrkliga handlingarna. Det började på bred front bland de unga prästerna på 70-talet och är idag en självklarhet. När man får möta prästen i det egna hemmet blir kyrkan ett DU. Detta har varit med och lagt grunden för kyrkans nya roll i samhället. Låt mig få ge ett exempel: Många säger: Präster är knepiga eller konstiga. Man vet ju hur de är, men vår doppräst, vår vigselpräst eller hon/han som begravde mamma var som en vanlig människa. Motvind i kyrkan nya utmaningar Den framtidsoptimism som har präglat de stora förändringarna i Svenska kyrkan under slutet av 1900-talet har nu naggats i kanten. Utträdena, vilket medför en försämrad ekonomi, gör att vi retirerar. Vad händer när församlingen får mindre pengar? Kommer det att finnas några tjänster kvar i kyrkan? Färre vigslar, sjunkande dop- och konfirmationsfrekvens och färre som begravs i kyrkan. Vilken kyrka är vi om vi inte utför de kyrkliga handlingarna? Om inte kyrkan delar människors stora livsögonblick, vad är då vår identitet? En stor utmaning nu är att våga möta de aktiva i våra församlingar. Vågar vi ge de trogna gudstjänstfirarna och erfarna bedjarna ett utrymme i församlingen? Firar vi gudstjänst med dem som kommer eller drömmer vi om en annan församling som inte är där? Tar vi de troende på allvar och ger utrymme för fördjupning. Öppnar vi trons väg för alla dem som söker sig till församlingen? Den andra stora utmaningen är samhällets båda många och stora förväntningar på oss som kyrka. Prästernas och kyrkans medverkan efterfrågas i de mest skiftande sammanhang. Det kan vara en ny stadsdel som ska planeras och man vill involvera kyrkan i det strategiska tänkandet, likaväl som konstföreningen ber om ett föredrag. Den här terminen har konstföreningen temat vatten och vill då få höra om dopet. Kyrkans förändrade roll medför förändrade utbildningar I en tid då kyrkan har en starkt förändrad roll och förväntningarna är tydliga krävs nya utbildningar för medarbetarna. Kyrkans medarbetare måste rustas för att kunna svara upp mot samhällets längtan och förväntan, men också fungera i att fördjupa den kristna tron hos dem som vandrar på trons väg. 2

Här var det pastoralinstituten som tog initiativ till en förändring. Redan 1998 kom Bo Larssons Präst idag och imorgon. Denna utredning har följts av andra för att ända i ett konkret förslag, som lades fram i december 2005. Detta förslag har framarbetats av Mats Aldén, här på Pastoralinstitutetet i Lund, och Sven Hillert från Pastoralinstitutetet i Uppsala. Alla kyrkliga utbildningar är sedan några år under utredning. Ett slutligt förslag kring dessa utbildningar kommer att ligga klart i december i år. Då ska kyrkans medarbetare få adekvata utbildningar utifrån de olika professionerna samtidigt som det ska ges möjlighet till ett fördjupat samarbete kring den gemensamma uppgiften. Utbildningen från 1980 och i framtiden När Svenska kyrkan tog över prakten och den blev två terminer var det en revolution. Under dessa dryga 25 år, sedan den utbildningen genomfördes, har präststudenten gjort praktik i en eller flera församlingar på sammanlagt 3 månader. Under det senaste årtiondet har präststudenten först deltagit i en gruppraktik och därefter en antagningskonferens. Följande somrar har så hon/han gjort ytterligare två månaders församlingspraktik. Stift och församling har arbetat tillsammans kring denna del av utbildning. De teologiska studierna har ägt rum på CTR eller något annat universitet eller högskola. Sista året innan prästvigningen har så prästkandidaten gått på Pastoralinstitutet. Att fungera som tre separata enheter i prästutbildningen är långt ifrån optimalt. För att kunna ge en bred utbildning som är väl förankrad i såväl praktik som teori krävs ett nära samarbete mellan stift/församling å ena sidan och Pastoralinstitutet å andra. Det krävs också ett nära samarbete mellan CTR och pastoralinstitutet. I den nya utbildningsförslaget är detta själva grundbulten. Församling/stift, pastoralinstitutet och universitet/högskola samarbetar under hela utbildningen. Dokumentet Att vara präst För att kunna skapa den nya utbildningen utarbetades dokumentet Att vara präst. Vad är prästens identitet? Jag kommer här att till stora delar citera ur detta dokument. Vi startar med det grundläggande. Kallelse och tro Prästen behöver vara trygg i sin yttre och inre kallelse och öppen för andras, behöver ha en personlig och genomreflekterad tro, i den känna samhörigheten med Svenska kyrkan och dela dess tro och liv. Prästen behöver ha mött evangelium för att själv ge ord och gestalt åt evangelium. Vad är då prästens uppgifter i Svenska kyrkan på 2000-talet? Traditionellt finns det fyra uppgifter som är prästens. Förkunnare Guds folk har uppdraget att förkunna evangelium. Som det gudomliga ordets tjänare skall prästen bära fram evangelium genom sitt sätt att möta människor och med ord som öppnar för ett möte med Gud. Liturg Liturgin är gudsfolkets tjänst för världen i tjänst åt Gud. Där församlingen samlas till bön och lovsång har prästen sitt uppdrag att förvalta sakramenten, att befrämja mötet mellan Gud och den enskilda och gemenskapen mellan dem som firar gudstjänst. 3

Kateket Till församlingens grundläggande uppgift hör att främja lärande. Prästen har ett kateketiskt ansvar i församlingen. Hit hör att tillsammans med andra anställda och frivilliga stödja barn, unga och vuxna i deras lärande och att själv stå i ett livslångt lärande. Själavårdare Själavårdsuppdraget är givet åt församlingen. Prästen har att tillsammans med andra göra församlingen till en själavårdande miljö. Tro och tillit är grundläggande i detta sammanhang, men också samhällssyn och människosyn. Homilet, Liturg, Kateket och själavårdare är prästens fyra klassiska uppgifter. Uppgifter som är grundläggande även i mötet med vår samtid och dess utmaning. Förväntningarna på kyrkan och prästerna i samband med kriser och katastrofer ställer stora krav på prästen som själavårdare, liturg, homilet och även till viss del som kateket. De nya utmaningarna att möta sin församling med respekt för varje persons egen tro och samhällets förväntan att prästen ska kunna tillföra nya aspekter i en rad sammanhang gör att ytterligare två uppgifter, ledare och tolkande teolog, måste lyftas för att visa på vad det är att vara präst på 2000-talet. Ledare Med biblisk förebild är en ledare satt att tjäna människor. Liksom övriga ledare i kyrkans sammanhang skall prästen ge plats för andra att växa och myndiggöra församling. Prästen har i alla tider haft en ledande roll. Men i en tid där den kristna församlingen behöver bli myndigförklarad och få möjlighet att växa i sin tro ställs andra krav på ledarskap. Det är knappast den auktoritäre ledaren, den ledaren som inte syns eller den som inte vill ta ansvar som svarar mot dagens situation. Istället kan vi hämta bilden av ledare från prästvigningsritualens formuleringar; Tjänare och Herde. Tjänarens ödmjuka inställning kan frigöra så att människor växer i sin tro och tar eget ansvar. Herden går efter sin flock och leder den framåt. Den springer inte först med stora åthävor och försöker få andra med sig. Den vandrar bakom och ser till att alla kommer med. Tolkande teolog Att som tolkande teolog reflektera teologiskt i ett pastoralt sammanhang. Prästen har att tolka tillvaron utifrån Bibeln och att tolka bibeltexterna utifrån sin egen samtid. Det handlar om att se samhällets liv och människors behov. Samhällets förväntan ställer krav på prästen som tolkande teolog. När kommunen ber om hjälp i att planera en ny stadsdel är det prästen som tolkande teolog som kan tillföra gruppen något som inte någon annan tillför. När konstföreningen ber prästen tala om dopet när man har temat vatten är det andra utgångspunkter för prästen som tolkande teolog. Ingen av prästens uppgifter är isolerade från varandra. För att vara en tolkande teolog kan det krävas att man är en god homilet, själavårdare och kateket. Likaså krävs för att vara en god själavårdare att man är en god ledare. De här uppgifterna är delar av en helhet, nämligen att vara präst. Försöksutbildning i Lund I höstas hade vi här i Lund en försöksutbildning. Här samarbetade församling/stift, pastoralinstitutet och CTR. På pastoralinstitutet hade kursen smeknamnet Adam. Det officiella namnet var Svenska kyrkan. Utbildningen gick över hela terminen. Tiden delades i 4

veckorna mellan CTR och Pastoralinstitutet. Under två gånger två veckor gjorde studenterna verksamhetsförlagd utbildning, VFU, i en församling i hemstiftet. Låt mig få ge ett exempel på hur den här utbildningen är upplagd. Under den verksamhetsförlagda utbildningen i församlingen fick de i praktiken se vilka prästens uppgifter är. Efter den första VFU fick de skriva ett PM om att vara präst. Materialet till detta PM fick de genom att intervjua en eller flera präster i VFU-församlingen. Denna kunskap hämtad ur det praktiska församlingslivet kompletteras med pastoral fördjupning på Pastoralinstitutet och med bred teologisk kunskap på CTR. Jag som homilet Som avslutning på terminen fick de skriva en självreflekterande uppgift kring Jag som homilet, liturg, kateket, själavårdare och ledare. När jag hade slutseminariet med en av grupperna bad jag att få citera deras PM. De gav mig tillåtelse till det. Här vill jag förmedla till er av de skriv om dessa prästens uppgifter. En del av dem som gick kursen har läst teologi under endast ett år. Några hade läst längre. Jag som homilet Jag har i skrivande stund bara predikat två gånger i mitt liv. Upplevelsen var vid båda tillfällena snudd på euforisk. Att läsa ur evangeliet och därefter uttrycka sin egenhändiga tolkning av densamma; det är något att vara tacksam över att man får lov att göra, att man får det förtroendet! Liturg Jag måste erkänna att jag inte känner mig helt hemma i gudstjänstens liturgi, för jag upplever två saker som är märkliga för mig. Dels tycker jag att det är mycket roligare att leda liturgin än att själv delta i den och då frågar jag mig ifall det verkligen är för församlingens skull som jag gör det. Det andra är att jag har väldigt svårt att ta den till mig som min bön till Gud, min lovsång till Gud och min relation med Gud. Kateket Jag vill vara en kateket som är öppen att lära mig, för inte kan jag undervisa enkelriktat om en relation som lever i båda riktningarna. En bra kateket uttrycker sin undervisning med egna ord. En väldigt bra kateket lever sin undervisning att leva som man lär. Jesus måste vara den bästa kateketen han lärde som han levde. Själavård Själavård, vad är det? Är det andlig vägledning? Eller är det vård av själen? Kanske är det att vara medvandrare/medmänniska i svåra situationer, där man är tydlig med att utgångspunkten är den kristna tron. Ledare En god ledare skall vara allas tjänare. Jesus tvättar lärjungarnas fötter. Jesus som är den största ledaren i världshistorien tvättar sina lärjungars stinkande fötter. Genom att bli en tjänare så blir han en förebild och en person som blir trovärdig och en som man gärna lyssnar på. På det sättet skall vi också leva. Att bli kvar i en ödmjuk syn på sitt kall och prästtjänst. Det är inget extra fint att vara präst. Våra akademiska poäng gör oss inte till bättre kristna. Vi skall ner i skiten, bland de små och tjäna de minsta. Det klottrades en gång på en kyrka ner med Gud i skiten detta stod kvar i månader innan det togs bort. Sen klottrades ner med kyrkoherden i skiten och detta togs bort redan följande dag. 5

Tolkande teolog togs inte upp i denna del av utbildningen. Den nya utbildningen Hur kommer då den nya utbildningen att utformas? Anmälan till stift Gruppraktik Antagningskonferens Under utbildningen kommer det att ges tre pastoralteologiska kurser som samverkansterminer mellan Pastoralinstitutet, CTR och församling/stift. Den första pastoralteologiska kursen, kallad PA, kommer att beröra prästens olika uppgifter på ett översiktligt sätt. Den bör man helst gå termin tre eller fyra. I pastoralteologisk kurs B, PB, sker en koncentration på homiletik och liturgik. I pastoralteologisk kurs C, PC, sker en motsvarande koncentration på själavård och kateketik. Dessa två kurser kommer troligtvis att vara förlagda under perioden studenten läser mellan 120 till 160 poäng. Utbildningen avslutas med en sluttermin vid Pastoralinstitutet efter det att präststudenten läst 200 poäng. Olösta frågor Det finns mycket som är olöst ännu. Vår erfarenhet från höstens försöksutbildning ger oss möjlighet att arbeta vidare med att forma kurserna B och C på ett realistiskt sätt. Bolognaavtalet som förändrar förutsättningarna på CTR - vad kommer det att betyda? Kommer prästutbildningen att utformas på olika sätt beroende av var man läser? Stryper den nya formen av trepartssamarbete mångfalden av utbildningsorter? Blir det svårare att läsa till präst senare i livet? Kan man gå de pastoralteologiska kurserna utan att vara antagen? Frågorna är oändliga. Metodiskt och i ett gott samarbetsklimat arbetar vi oss framåt. En del frågor kan lösas lätt och andra kommer att ta tid. Vissa frågor kan inte lösas förrän utbildningen blir verklighet. För att utbildningen ska bli användbar och motsvara dagens krav både från församlingen och samhälle krävs ett rejält nedslag i den praktiska verkligheten samtidigt som de teologiska studierna inte förblir teori utan leder till pastoralteologisk reflexion. Tillsammans kan vi När nu församling/stift, pastoralinstitutet och CTR kommer att samverka under hela prästutbildningen ger det präststudenterna möjlighet att utveckla sina förmågor och kompetenser samt fördjupa sin egen tro så att de kan utöva prästens sex huvuduppgifter homilet, själavårdare, kateket, liturg, ledare och tolkande teolog på ett adekvat sätt. De kommer att vara rustade så att de kan möta utmaningarna i församlingen och samhället. Nämligen det som nu krävs att bemyndiga de aktiva i församlingen, att låta de fromma i församlingen få en tydlig plats och också ge möjligt för alla som på ett eller annat sätt söker sig till församlingen att gå trons väg. Man är också rustad för att möta de nya förväntningarna i samhället. Att som präst, eller mycket hellre, som präst tillsammans med någon mer i församlingen gå ut i samhället och möta den nyfikenhet och förväntan som finns på kyrkan idag. Tillsammans kan vi ge de nya prästerna dessa förutsättningar. 6