Pastor & diakon. Kriterier för antagning, utbildning och tjänst i Svenska Missionskyrkan

Transkript

1 Pastor & diakon Kriterier för antagning, utbildning och tjänst i Svenska Missionskyrkan

2 Inledning Syftet med detta dokument är att visa vilka kriterier Svenska Missionskyrkans antagningsnämnd har för att bevilja eller avslå ansökningar från personer som önskar bli diakon- eller pastorskandidater. Dokumentet har också som syfte att informera sökande om detta. Det kan även fungera som ett underlag för samtal om diakon- och pastorsrollen. Enligt Svenska Missionskyrkans konstitution ordineras diakon och pastor till en särskild tjänst i kyrkan. Den särskilda tjänstens teologi bygger framför allt på orden: Så gjorde Kristus några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare (Ef 4:11). Orden kan återspegla en begynnande betoning av vissa tjänster i urkyrkans arbete. De andliga nådegåvornas mångfald kompletterades av de få specialisternas insatser. Dessas uppdrag var dock inte principiellt skilt ifrån allas uppdrag och allas nådegåvor (se 1 Kor 12:27-31). Kanske det var så att vissa personer, genom sina funktioner, fick möjlighet att ägna mer tid än andra åt församlingens uppdrag. Den särskilda tjänsten, ibland kallad det kyrkliga ämbetet, har olika utformning. I vissa kyrkor tillämpas det så kallade treledade ämbetet bestående av biskop, präst och diakon. Svenska Missionskyrkan har valt att inom den särskilda tjänstens ram ordinera till diakoner och pastorer. Kommunikationen med andra kyrkor underlättas därmed eftersom diakon och präst i många kyrkor hör till det ordinerade ämbetet. Den som ordineras har efter prövning bedömts vara lämplig för det uppdrag som ordinationen medför. Uppdraget som diakon eller pastor har bestående karaktär men utformas på olika sätt. För några pågår den diakonala eller pastorala tjänsten under hela det yrkesverksamma livet. För andra görs det uppehåll i tjänsten under vissa perioder. Uppdraget gäller så länge personen har förutsättningar att utföra det. Vilka dessa förutsättningar är skall det här dokumentet ge viss klarhet i. Att uppgiften som diakon eller pastor är en tjänst i församlingen betyder inte att tjänsten måste utföras där. Diakonen och pastorn har ett dubbelt uppdrag. Dels skall hon/han samla och utrusta församlingen för att dess medlemmar skall vittna om Guds kärlek i världen. Dels skall diakonen/pastorn själv utföra detta uppdrag i världen, utsänd därtill av församlingen. De egenskaper som vid ansökan om antagning efterfrågas är sådana som är nödvändiga för att tjänsten skall kunna utföras. De är i överensstämmelse med vad som i Svenska Missionskyrkans konstitution sägs om uppdragets innebörd och utformning och de skall möjliggöra att den som ordineras kan verka i enlighet med de löften som ges vid ordinationen.

3 Arbetsuppgifterna Diakonens uppgift är enligt församlingskonstitutionen att ha ett särskilt ansvar för församlingens diakonala arbete förmedla Guds ord, samt i bön och förbön bära församlingen, dess medlemmar och andra människor inför Gud medverka till att församlingens kallelse att vara tjänare i världen hålls levande, följa samhällsutvecklingen och vara lyhörd för människors behov medverka i församlingens undervisning och ansvara för omsorg och utveckling av medhjälpare i diakonin uppsöka och hålla personlig kontakt, särskilt med människor som är sjuka, ensamma eller som drabbats av livskriser och sorger samt ha själavårdande samtal dela ut nattvarden bland dem som har svårt att deltaga i gudstjänsten. Pastorns uppgift är enligt församlingskonstitutionen att förkunna Guds ord, undervisa, döpa, leda nattvarden samt andra akter i församlingen som barnvälsignelse, vigsel, begravning utöva själavård, ta emot bikt och förmedla avlösning föra församlingsboken, aktualisera medlemskapet och så långt som möjligt hålla personlig kontakt med medlemmarna och med dem som finns i församlingens gemenskap och omgivning förbereda och ansvara för gudstjänstlivet ha tillsyn över och omsorg om hela församlingens liv i bön och förbön bära sin församling och andra människor inför Gud tillsammans med styrelsen planera och leda församlingens arbete och i förekommande fall representera församlingen arbeta för församlingens närvaro i det omgivande samhället följa församlingens utveckling särskilt med hänsyn till dess framtid, till andra församlingar på samma ort och till det omgivande samhället verka för Kristi kyrkas synliga enhet på den ort församlingen arbetar. Allmän och särskild tjänst Diakon och pastor är, enligt konstitutionen, Kristi tjänare i församlingen. Det kan tolkas så att den särskilda tjänsten ges församlingen som en gudomlig gåva. Samtidigt är den särskilda tjänsten en funktion av allas tjänst. Det är i församlingens mångfald av nådegåvor som de särskilda gåvorna för det diakonala och pastorala uppdraget upptäcks. Ämbetssynen i Svenska Missionskyrkan befinner sig i spänningsfältet mellan de båda huvudlinjerna kallad av Gud och utsedd av församlingen. Svenska Missionskyrkans kyrkosyn tar sin utgångspunkt i församlingen och inte i ämbetet, och i församlingens gemenskap urskiljs den särskilda tjänsten. Det innebär att den sökandes förankring i en lokal församling efterfrågas.

4 Löftena Vid ordinationen ställs vissa frågor till ordinanderna. De frågor som ställs till både de blivande diakonerna och pastorerna är följande: Vill ni här bekräfta er tro på Jesus Kristus som korsfäst, död och uppstånden? Vill ni ta emot uppdraget att vara pastor respektive diakon och utöva denna tjänst så att Gud blir ärad, Kristi kyrka uppbyggd och Guds vilja förverkligad i världen? Vill ni i er tjänst följa Svenska Missionskyrkans gemensamma ordningar och arbeta för Kristi kyrkas synliga enhet? Vill ni i Andens kraft förverkliga er kallelse och leva så bland människor, att ni blir bärare av Guds kärlek och försoningens hemlighet? De frågor som riktar sig enbart till de blivande diakonerna är följande: Vill ni, som Kristi tjänare i församling och samhälle, förmedla Guds ord, ge gemenskap och omsorg som uttryck för församlingens kallelse till tjänst i världen, hjälpa dem som behöver samt stå på de förtrycktas sida i samhället? Vill ni iaktta er tystnadsplikt om sådant som anförtros i själavårdande samtal eller det som rör människors personliga förhållanden? De frågor som riktar sig enbart till de blivande pastorerna är följande: Vill ni, som Guds ords tjänare i församling och samhälle, samla och bygga upp Kristi kropp, genom Guds nåd predika Ordet och undervisa, förvalta sakramenten, utöva själavård samt leda församlingens liv i gudstjänst och mission? Lovar ni att inte för någon röja vad som anförtros er under bikt eller i enskild själavård? Kallelsen Beslutet att vilja bli diakon eller pastor är svaret på en kallelse. Kallelse innebär att initiativet kommer från Gud. Men för den enskilda personen är kallelsen en syntes av många erfarenheter, till exempel bibelläsning, bön, samtal med andra kristna, reflexion över personliga egenskaper, egna resurser och yrkesval. När detta kombineras med att uppgiften som diakon eller pastor fokuseras kan det erfaras som ett gudomligt tilltal. På kallelsen svarar den enskilde i tro. Kulmen på detta gensvar är de löften som ges i ordinationen. I dessa löften möts den personliga kallelsen (inre kallelsen) och kyrkans kallelse (yttre kallelsen). Både den inre och den yttre kallelsen är förutsättning för att arbeta som diakon/pastor. Den inre kallelsen är personlig och erfars på många olika sätt. Den yttre är mer homogen men utgör ett starkt stöd för den enskilda personen när tron på den inre kallelsen sviktar.

5 Tron Den första fråga som ställs en blivande diakon och pastor i ordinationsakten är: Vill du här bekräfta din tro på Jesus Kristus som korsfäst, död och uppstånden? Frågan har en direkt relation till den lokala församlingsordningens ord om att församlingen är en gemenskap av dem som blivit lemmar i Kristi kropp genom tro. Tron har två sidor. Tron är å ena sidan andligt liv. Den är en personlig tillit till Gud som tar sig uttryck i och får näring av bön och bibelläsning. Men tron är å andra sidan också en bekännelse. Tron har med andra ord också ett kunskapsinnehåll. Den kan, om än bristfälligt, uttryckas med ord. Den kristna trons innehåll utformas inte enbart av den enskilda personen utan framför allt i gemenskap med andra med bibeln som grund. Den troende människans tro tar sin början i andras tro och utvecklas i gemenskap med andra kristna. Att tron är både andligt liv och bekännelse till ett innehåll betyder att den kan förmedlas till andra. Att tron växer innebär att den får mer och mer relevans för det personliga livet och för världen. Trons växande innebär därför att dess innehåll och bärighet prövas och stärks i en pågående livsprocess. Den personliga tron är ett avgörande kriterium för antagning som diakon/pastorskandidat. Den som vill utbildas till diakon eller pastor skall ha en personlig tro som lever och utvecklas i gudstjänstliv och andaktsliv och som är i samklang med andra kristna människors tro. En diakons/pastorskandidats tro är integrerad i det egna livet. Hon/han har en beredskap att bearbeta tvivel och leva i trons kamp. Den som vill bli diakon/pastor måste också kunna förmedla trons innehåll till andra människor i ord och handling, vilket betyder en ständig reflexion över vad tron och dess uttryck är. Samtalet om tron med en blivande diakon/pastorskandidat är av grundläggande betydelse. En sökande skall kunna berätta om den egna trons utveckling och med ord uttrycka dess innehåll. En skriftlig berättelse om den personliga trons väg utgör ett underlag för detta samtal. Svenska Missionskyrkans konstitution är ett annat underlag för samtal med pastorskandidater om gudsbilden, om hur evangeliet gestaltas i vår tid, om församling, dop och nattvard med mera. Som grund för samtalet förutsätts kännedom om Svenska Missionskyrkans grundsatser, vilka den som önskar bli diakon eller pastor förutsätts bejaka. Men ett samtal om tron går inte ut på att försöka urskilja en färdig teologisk syn. Framför den sökande ligger både studier och bearbetande av egna trosfrågor.

6 Personliga egenskaper De personliga egenskaperna relateras till det arbete som skall utföras som ordinerad. I detta arbete är förmågan till ledarskap, kommunikation och samarbete, både för diakoner och pastorer, av mycket stor vikt. Ledarskapet innebär förmåga till strukturering, förmåga att se medarbetares kapacitet och erfarenhet, förmåga att sammankoppla rätt person med rätt uppgift, ärlighet i omdömen och tydlighet i konflikter, flexibilitet och demokratisk livssyn samt beredskap att ändra ståndpunkt. Förmågan till kommunikation tar sig uttryck i varsamhet i mötet med enskilda människor, hänsyn och respekt. Men det är också viktigt med tydlighet i vem man är, något som bygger på en reflekterad och realistisk självbild. Det gäller också att veta vilken roll man har som pastor och diakon i kommunikation med omvärlden. Intresse och förmåga för samarbete med enskilda medarbetare såväl som med övriga församlingar, samfund och samhälle är en nödvändig egenskap för en diakon/pastor. Till samarbetet hör att klargöra olika parters roller och villkor för samarbete. Till ledarskapet, kommunikationen och samarbetet hör en god förmåga att lyssna. Ett fundament för dialog är trygghet i den egna tron med öppenhet för nya tankar. Livsstil och etik Ställer samfundet större krav på en diakon och pastor än på andra medlemmar? I det som ovan sagts om uppdragets innebörd ligger det, naturligt nog, inbyggt en större förväntan på den som innehar den särskilda tjänsten. Tron skall vara fördjupad och genomreflekterad. Förmågan att vara ledare skall motsvara högt ställda krav. För detta är den personliga mognaden viktig. Dessutom är den viktig för att en diakon/pastor skall kunna uppfylla kravet på tystnadsplikt. I kyrkostadgarna anges att det finns handlingar som leder till att förtroendet för medarbetaren hotas eller utgör missbruk av uppdraget men för övrigt sägs inget konkret i konstitution och ordinationsordningar om diakonens/pastorns livsstil och etik. I konstitutionen står dock att kallelsen förverkligas med Kristus som förebild. Det går inte att försvara en etisk gräns mellan en diakons eller pastors arbete och fritid. En diakon och pastor skall leva så att han/hon blir vittne om Guds kärlek och försoningens hemlighet. Lära och liv skall harmoniera. Den som förkunnar evangelium i ord skall också göra det i handling. Att skilja mellan privatliv och liv i tjänst i det fallet är att skilja ord från gärningar. Hur evangeliet gestaltas i en ordinerads livsstil är något som ständigt prövas och därför svårt att konkretisera i en sådan här skrift. En god förmåga att kunna bedöma och reflektera över det egna livet och dess livsstil är ofrånkomligt viktig.

7 Utbildning Den yttre kallelsen innebär att den inre kallelsen tar konkret gestalt. Den yttre kallelsens grundfråga är inte vilket behov hos mig uppfylls när jag blir diakon eller pastor?. Den yttre kallelsens fundamentala fråga är: Vilka av församlingens behov bidrar jag till att uppfylla när jag blir diakon eller pastor? De behov som församlingen har av diakoner och pastorer finns uttalade i konstitutionen och bygger på samlad erfarenhet. För att den som har en särskild tjänst skall kunna utföra den i överensstämmelse med kyrkans önskemål anordnas adekvat utbildning och fortbildning. Den inre kallelsen sammanträffar med den yttre när vilja och förutsättningar finns för utbildning och konkret tjänst. För att bli pastor erfordras fyra års teologiska studier vid Teologiska Högskolan, Stockholm. För att bli diakon krävs en grundläggande utbildning till fritidsledare, socionom, sjuksköterska eller annat socialt eller pedagogiskt inriktat yrke samt ett diakonalt påbyggnadsår på Lidingö folkhögskola. I antagningsproceduren prövas viljan att utbilda sig. Den som saknar den viljan har kanske inte de förutsättningar som svarar mot kyrkans kallelse. Den gudomliga kallelsen kan finnas men den måste gestaltas på annat sätt än som diakon eller pastor. Antagningsnämnden har möjlighet att i särskilda fall besluta om särskild studiegång. Livserfarenhet, minst femton års yrkeserfarenhet eller annan högskoleutbildning kan anses motsvara och ersätta vissa delar av den utbildning som i allmänhet krävs för att bli pastor. Utbildning till diakon och flerårig erfarenhet av arbete som diakon kan även hänföras hit. Den särskilda studiegången omfattar cirka två och ett halvt års heltidsstudier inklusive ett program för distansstudier. För utbildning till diakon ges i regel inte möjlighet till särskild studiegång. Antagningsnämnden har även möjlighet att då särskilda skäl föreligger besluta om att delar av utbildningen till pastor kan ske vid annan högskola. I samtliga dessa utbildningsalternativ skall pastors- och diakonkandidaten deltaga i de särskilda utbildningstillfällen som Svenska Missionskyrkan anordnar. Ansökan om att bli diakonkandidat eller pastorskandidat Den som vill bli diakon eller pastor skall inlämna en ansökan om att bli diakonkandidat eller pastorskandidat till Svenska Missionskyrkans antagningsnämnd. Ansökan till antagningsnämnden kan ske innan studierna påbörjas eller under studietiden. Efter gymnasieutbildning skall sökande ha minst ett års yrkeserfarenhet samt för diakoner nämnd grundutbildning innan ansökan kan behandlas. Antagningsnämnden insamlar referensutlåtanden från personer som den sökande själv har uppgivit eller från andra personer som antagningsnämnden anser lämpliga. Som underlag för beslut ingår även intervjuer av sökande. Dessa intervjuer görs, vid ansökan om att bli pastorskandidat, av personalchefen, samfundssekreteraren samt utbildningssekreteraren/kontaktläraren. De som önskar bli diakoner intervjuas av personalchefen, samfundssekreteraren samt diakonisekreteraren.

8 Beslut om ordination Blivande diakoner och pastorer ansöker om prövning för ordination under det diakonala påbyggnadsåret respektive sista läsåret i den teologiska utbildningen. Ansökan om att bli diakonkandidat eller pastorskandidat skall dessförinnan ha skett och beviljats. Om den sökande önskar bli ordinerad till diakon direkt efter utbildningen måste kandidatansökan göras senast i samband med att studierna påbörjas. Om ansökan att bli diakonkandidat sker senare under det diakonala påbyggnadsåret kan inte ordination äga rum förrän tidigast ett år efter utbildningen. Antagningsnämnden föreslår, efter beredning av första tjänst i församlingsrådet, kyrkostyrelsen vilka kandidater som skall ordineras till diakon eller pastor. Beslut om ordination fattas av kyrkokonferensen.