SVENSK STANDARD SS-EN 1341 Fastställd 2002-02-08 Utgåva 2 Markbeläggningsplattor av natursten för utomhusbruk Krav och provningsmetoder Slabs of natural stone for external paving Requirements and test methods ICS 93.080.20 Språk: svenska Tryckt i september 2002 Copyright SIS. Reproduction in any form without permission is prohibited.
Europastandarden gäller som svensk standard. Europastandarden ikraftsattes 2002-02-08 som SS-EN 1341, utg. 2 och utges nu i svensk språkversion. Detta dokument, som ersätter det tidigare utgivna ikraftsättningsdokumentet, har samma status som de engelska, tyska och franska språkversionerna. Standarden ersätter utgåva 1, som upphävs i och med att denna svenskspråkiga version av utgåva 2 blivit klar. Nationellt förord Standarden innehåller i stort sett inga definitiva krav utan anger enbart hur olika egenskaper skall mätas och deklareras. Lämpliga kravnivåer för de olika egenskaperna beror på användningsområdet och de aktuella belastningarna. Till hjälp för såväl tillverkare som beställare har SIS/TK 201 "Markbeläggningsprodukter" låtit utarbeta ett vägledningsdokument. Det är publicerat som bilaga NA till denna standard. Harmoniserad europastandard och CE-märkning Standarden är en s.k. harmoniserad europastandard. Det innebär att den får ligga till grund för CE-märkning av markbeläggningsplattor av natursten så snart standarden har noterats i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, EGT. Standarden noterades i EGT 2002-06-28 med angivande av att CE-märkning av ifrågavarande produkter får göras fr.o.m 2002-10-01 och att eventuella motstridande nationella standarder och regler skall vara tillbakadragna senast 2003-10-01. Boverket har regeringens uppdrag att förteckna de harmoniserade standarderna under EG:s byggproduktdirektiv. I standardens Bilaga ZA anges kopplingen till byggproduktdirektivet. Där noteras också att det kan finnas lagstiftning om hälso- och miljöfarliga ämnen/substanser som man kan behöva beakta utöver kraven i standarden. Den där noterade web-sidans adress är f.n http://europa.eu.int/comm/enterprise/construction/internal/hygiene.htm. Dokumentet består av 42 sidor. Upplysningar om sakinnehållet i standarden lämnas av SIS, Swedish Standards Institute, tel 08-555 520 00. Standarder kan beställas hos SIS Förlag AB som även lämnar allmänna upplysningar om svensk och utländsk standard. Postadress: SIS Förlag AB, 118 80 STOCKHOLM Telefon: 08-555 523 10. Telefax: 08-555 523 11 E-post: sis.sales@sis.se. Internet: www.sisforlag.se
EUROPASTANDARD EUROPEAN STANDARD NORME EUROPÉENNE EUROPÄISCHE NORM Provläsningsexemplar / Preview EN 1341 December 2001 ICS 93.080.20 Ersätter EN 1341:2000 Svensk version Markbeläggningsplattor av natursten för utomhusbruk Krav och provningsmetoder Dalles de pierre naturelle pour le pavage extérieur Exigences et méthodes d essai Slabs of natural stone for external paving Requirements and test methods Platten aus Naturstein für Außenbereiche Anforderungen und Prüfverfahren Denna standard är den officiella svenska versionen av. För översättningen svarar SIS. Denna europastandard antogs av CEN den 14 oktober 2001. CEN-medlemmarna är förpliktade att följa fordringarna i CEN/CENELECs interna bestämmelser som anger på vilka villkor denna europastandard i oförändrat skick skall ges status som nationell standard. Aktuella förteckningar och bibliografiska referenser rörande sådana nationella standarder kan på begäran erhållas från CEN/CMC eller från någon av CENs medlemmar. Denna europastandard finns i tre officiella versioner (engelsk, fransk och tysk). En version på något annat språk, översatt under ansvar av en CEN-medlem till sitt eget språk och anmäld till CENs centralsekretariat, har samma status som de officiella versionerna. CENs medlemmar är de nationella standardiseringsorganen i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike. CEN European Committee for Standardization Comité Européen de Normalisation Europäisches Komitee für Normung Management Centre: rue de Stassart 36, B-1050 BRUSSELS 2001 CEN All rights of exploitation in any form and by any means reserved worldwide for CEN national Members Ref. Nr. Sv
Sida 2 Innehåll Förord... 3 1 Omfattning... 4 2 Normativa hänvisningar... 4 3 Termer och definitioner... 4 4 Krav... 6 4.1 Dimensioner... 6 4.2 Frostresistens... 9 4.3 Böjhållfasthet... 9 4.4 Nötningshållfasthet... 9 4.5 Bestämning av halkmotstånd... 9 4.6 Utseendeaspekter... 10 4.7 Vattenabsorption... 10 4.8 Petrografisk beskrivning... 10 4.9 Kemisk ytbehandling... 10 5 Utvärdering av överensstämmelse... 10 5.1 Allmänt... 10 5.2 Första typprovningar... 11 5.3 Fabrikens produktionskontroll... 11 6 Acceptanskriterier... 12 6.1 Provuttag... 12 6.2 Kriterier för överensstämmelse... 12 7 Märkning, etikettering och förpackning... 13 Bilaga A (normativ) Mätning av dimensioner... 14 Bilaga B (informativ) Beräkning av brottlaster för plattor... 19 Bilaga C (normativ) Mätning av nötningshållfasthet... 20 Bilaga D (normativ) Bestämning av opolerat halkmotståndsvärde (USRV)... 27 Bilaga E (normativ) Provuttag... 34 Bilaga ZA (informativ) Avsnitt i denna europastandard som avser bestämmelserna i EGs byggproduktdirektiv... 35 Bilaga NA (informativ) Kommentarer och råd avseende tillämpningen av SS-EN 1341... 39 Sida
Sida 3 Förord Denna europastandard har utarbetats av den tekniska kommittén CEN/TC178 Paving units and kerbs med sekretariat hos BSI (British Standards Institution). Denna europastandard skall ges status av nationell standard, antingen genom publicering av en identisk text, eller genom ikraftsättning senast i juni 2002, och motstridande nationella standarder skall upphävas senast i september 2003. Denna europastandard ersätter EN 1341:2000. Denna europastandard har utarbetats under ett mandat som Europeiska Kommissionen och European Free Trade Association givit åt CEN och stöder väsentliga krav i EG-direktiv. Samband med EG-direktiv framgår av bilagan ZA, som är en integrerad del av standarden. Enligt CEN/CENELECs interna bestämmelser skall följande länder fastställa denna europastandard: Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland och Österrike.
Sida 4 1 Omfattning Denna europastandard specificerar funktionskraven och de korresponderande provningsmetoderna för alla markbeläggningsplattor av natursten för utomhusbruk. Den ger förutsättningarna för produktmärkning och för utvärdering av produktens överensstämmelse med denna europastandard. Denna europastandard täcker också egenskaper som är av betydelse för handel. Den täcker inte golvplattor av natursten för inomhusbruk, inte heller täcker den inverkan av avfrostningsmedel (se avsnitt 4.2). 2 Normativa hänvisningar Denna europastandard inkorporerar genom daterade eller odaterade hänvisningar bestämmelser från andra nedan förtecknade publikationer. Dessa normativa hänvisningar anges på de platser i texten där bestämmelserna skall tillämpas. För daterade hänvisningar gäller senare publicerade tillägg, ändringar eller reviderade utgåvor vid användning av denna europastandard endast när de har inkorporerats i denna genom tilllägg, ändring eller reviderad utgåva. För odaterade hänvisningar gäller senaste utgåvan (inklusive rättelser). EN 12371 EN 12372 EN 12407 EN 10083-2:1996 EN 13755 Natural stone tests methods Determination of frost resistance Natural stone test methods Determination of flexural strength under concentrated load Natural stone test methods Petrographic description Quenched and tempered steels Part 2: Technical delivery conditions for unalloyed quality steels Natural stone test methods Determination of water absorption at atmospheric pressure 3 Termer och definitioner För denna standard gäller följande termer och definitioner: 3.1 markbeläggningsplatta (nedan benämnd platta ) Alla enheter av natursten som används som markbeläggning, i vilka bredden överskrider 150 mm och också överskrider två gånger tjockleken 3.1.1 råkilad platta platta med kluven yta 3.1.2 ytbearbetad platta platta med bearbetad yta (t ex mekanisk eller termisk bearbetning) 3.2 överyta yta hos en platta avsedd att ses när plattan är i bruk 3.3 sidoyta ytor hos en platta avsedda att vara vertikala när plattan är i bruk
Sida 5 3.4 tillverkningsmått alla mått hos en platta som angivits för tillverkningen och som plattans färdiga mått skall uppfylla med angivna tillåtna avvikelser. 3.5 färdigt mått uppmätta mått hos en platta 3.6 tjocklek avstånd mellan över- och underytan av plattan 3.7 maximal längd den längre sidan av en rektangel med minsta längd som omsluter plattan 3.8 maximal bredd den kortare sidan av en rektangel med minsta area som omsluter plattan 3.9 finbearbetad ytbearbetning med maximalt 0,5 mm skillnad mellan toppar och försänkningar (t ex polerade, finslipade eller sågade med diamantskiva eller blad) 3.10 finslipad slät, ej speglande, yta 3.11 grovbearbetad ytbearbetning med mer än 2 mm skillnad mellan toppar och försänkningar (t ex krysshamrad, överhuggen, blästrad eller flammad) 3.12 krysshamrad färdig yta med toppar och försänkningar som åstadkommits med ett krysshammarverktyg med fyra spetsar 3.13 överhuggen färdig yta som erhållits av mekanisk bearbetning och som uppvisar märken efter verktyg 3.14 kant skarp kant som bildas då två ytor möts 3.15 avfasning snedfasad kant som visas i Figur 1
Sida 6 1 2 Förklaring 1 Rundad 2 Snedskuren Figur 1 Avfasning 4 Krav 4.1 Dimensioner 4.1.1 Allmänt Leverantören skall ange tillverkningsmåtten hos alla plattor som provas, såvida de inte levereras med utfallande mått. När de levereras i fallande längder, skall endast bredden och tjockleken anges. Dimensionerna skall mätas enligt bilaga A. 4.1.2 Tillåtna avvikelser 4.1.2.1 Planmått (med undantag för plattor med oregelbunden planform) Vid mätning enligt A.2 eller A.3 skall avvikelsen från tillverkningsmåtten i plan uppfylla kraven enligt Tabell 1.
Sida 7 Tabell 1 Avvikelse hos planmått Klass 1 Klass 2 Märkning P1 P2 Sågade kanter < 700 mm ± 4 mm ± 2 mm Sågade kanter > 700 mm ± 5 mm ± 3 mm Huggna kanter ±10 mm ± 10 mm Vid mätning enligt A.2 eller A.3 skall maximala skillnaden mellan måtten på de två diagonalerna hos en rektangulär platta inte överskrida värdena i Tabell 2. Tabell 2 Avvikelser hos diagonaler Klass Diagonal Skillnad Märkning D1 D2 1 < 700 6 mm 700 8 mm 2 < 700 3 mm 700 6 mm 4.1.2.2 Tjocklek Vid mätning enligt A.4 skall tjocklekens avvikelse från tillverkningsmåttet hos ytbearbetade plattor uppfylla kraven i Tabell 3. Tabell 3 Tjockleksavvikelser Ytbearbetade plattor Klass 0 Klass 1 Klass 2 Märkning T0 T1 T2 30 mm tjock Inget krav på ± 3 mm ± 10 % mätning av tjocklek 30mm < tjocklek 60mm ± 4 mm ± 3 mm > 60 mm tjock ± 5 mm ± 4 mm För råkilade plattor gäller inga krav men en tillverkare kan deklarera lämpliga tillåtna avvikelser, mätta enligt A.4. 4.1.2.3 Ytojämnheter Vid mätning enligt A.5 får ytojämnheterna hos råkilade plattor med högst 20 mm överskrida tjocklekens tillverkningsmått och inte vara under detta mått.
Sida 8 4.1.2.4 Planhet och rakhet 4.1.2.4.1 Kanter Vid mätning enligt A.6 skall planhetsavvikelsen längs kanterna på ytbearbetade plattor uppfylla kraven i Tabell 4. Tabell 4 Kantrakhet Längsta raka kant 0,5 m 1 m 1,5 m Finbearbetad yta ± 2 mm ± 3 mm ± 4 mm Grovbearbetad yta ± 3 mm ± 4 mm ± 6 mm 4.1.2.4.2 Ytor Vid mätning enligt A.6 skall avvikelserna från planhet och krokighet överensstämma med Tabell 5 om inte ytan är råkilad, i vilket fall leverantören/tillverkaren skall tillhandahålla information om avvikelser. Tabell 5 Planhetsavvikelser hos ytor Finbearbetning Mätlängd a Max. konvex avvikelse Max. konkav avvikelse (mm) (mm) (mm) 300 2,0 1,0 500 3,0 2,0 800 4,0 3,0 1000 5,0 4,0 Grovbearbetning Mätlängd a Max. konvex avvikelse Max. konkav avvikelse (mm) (mm) (mm) 300 3,0 2,0 500 4,0 3,0 800 5,0 4,0 1000 8,0 6,0 a Se Figur A.1 4.1.2.5 Kanter Kanter angivna som vinkelräta eller skarpa får ha en fasning med horisontella eller vertikala dimensioner som inte överskrider 2 mm, enligt tillverkarens val.
Sida 9 När plattor är försedda med avfasad eller rundad kant, skall dimensionerna deklareras av tillverkaren och den vertikala och horisontella dimensionen skall ligga inom ± 2 mm från de deklarerade dimensionerna. 4.2 Frostresistens Tillverkaren skall deklarera frostresistensen hos stenen enligt Tabell 6, då den provas enligt EN 12371. Antalet cykler skall vara 48. Provningen utförs för att bestämma effekten av frys/tö-cykler på funktionsegenskaper (EN 12372 böjhållfasthet). För några specifika tillämpningar kan det vara lämpligt att använda andra provningscykler, till exempel frysning i vatten, frysning till en lägre temperatur, eller provkroppar som är omgivna av icke-porösa silikatgranuler eller med ett annat antal cykler. I dessa fall kan nationella specificerande standarder tillämpas, men dessa variationer skall klart anges i provningsrapporten. Om det inte finns något krav på frostresistens eller prestanda inte bestämts, skall detta anges. Tabell 6 Frostresistens Klass Klass 0 Klass 1 Märkning F0 F1 Krav Inga krav på frostresistens Frostresistent ( 20 % ändring av böjhållfastheten) 4.3 Böjhållfasthet Tillverkaren skall deklarera en böjhållfasthet i megapascal (MPa) som det minimivärde som kan förväntas för enskilda provkroppar som provas enligt EN 12372. Om prestanda inte har fastställts skall detta anges. ANM. Vägledning om lämplig brottlast för olika användningsklasser ges i bilaga B. 4.4 Nötningshållfasthet Tillverkaren skall deklarera nötningshållfastheten (längd av spår i millimeter (mm)) såsom det maximivärde som kan förväntas för ett enskilt prov som provas enligt bilaga C. Om prestanda inte har fastställts skall detta anges. 4.5 Bestämning av halkmotstånd Tillverkaren skall deklarera minsta Opolerade Halkmotståndsvärdet (USRV) som kan förväntas för ett enskilt prov av finbearbetade plattor som provas enligt bilaga D. Om prestanda inte har fastställts skall detta anges. Om ett nationellt krav finns på beständighet hos halkmotståndet skall detta krav bestämmas som det anges i den nationella standard som gäller i det land där kravet är gällande. ANM. 1 Grovbearbetade och råkilade plattor kan förväntas ge tillfredsställande halkmotstånd. De kan inte provas på ett tillförlitligt sätt. ANM. 2 Det opolerade halkmotståndsvärdet gäller för plattor då de är tillverkade och tjänar som underlag för att säkerställa ett tillräckligt halk/slirmotstånd vid läggningen. ANM. 3 Erfarenheten har visat att vid USRV-mätningar som utförts med bred släptrissa/full svängning på en "TRL"-pendel kan resultat över 35 normalt anses säkra.