Thailand https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/ Den buddistiska monarkin Thailand är det enda av Sydöstasiens länder som aldrig har varit koloniserat. På några årtionden omvandlades Thailand från ett jordbruksland till en exportorienterad industrination. Landets sjuklige kung Bhumibol är vördad av folket men saknar formell makt. Sedan en kupp i maj 2014 styrs Thailand av militären. Geografi Thailand är till ytan ungefär lika stort som Spanien. Landet ligger till största delen i det inre av Indokina, men en långsmal landremsa sträcker sig ner längs Malackahalvön. Från gränsen mot Malaysia i söder till den norra delen där Burma och Laos möts är det 170 mil. I norra Thailand domineras landskapet av nord-sydliga kedjor av berg eller kullar, genomskurna av bördiga floddalar. Där finns landets högsta toppar på över 2 000 meter. Den nordöstra regionen utgörs av den småkulliga Koratplatån, som avgränsas av låga bergskedjor i väster och söder samt av Mekongfloden i norr och öster. Den bördigaste jorden täcker de centrala delarna, Thailands risskål, som bevattnas av landets viktigaste flod, Chao Phraya. Innan floden rinner ut vid huvudstaden Bangkok bildar den ett delta, där ris har odlats i århundraden. Den långsmala södra regionen består av tropiskt frodiga berg och kullar, avgränsade av kustslätter med vidsträckta stränder. Förr täcktes Thailand av tropisk skog, men hård avverkning har minskat skogsbeståndet. I landet finns vilda elefanter, tigrar, tapirer och bantenger (världens största oxdjur), men många däggdjur och fågelarter är utrotningshotade. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 1/59
Yta 513 115 km2 (2017) Tid svensk + 6 timmar Angränsande land/länder Burma, Laos, Kambodja, Malaysia Huvudstad med antal invånare Bangkok 6 800 000 (utan förstäder, uppskattning 2012) Övriga större städer Nakhon Ratchasima 2 800 000, Samut Prakan 1 300 000, Chon Buri 1 200 000 (uppskattning 2012) Högsta berg Doi Inthanon (2 576 m ö h) Viktiga floder Chao Phraya, Mekong Klimat Thailand ligger i den tropiska klimatzonen, vilket innebär höga temperaturer året om och relativt hög luftfuktighet. Merparten av regnet faller under sommarmonsunen mellan juni och oktober. Svalast är det mellan december och januari. I södra Thailand faller regnet mer jämnt fördelat över året. Där blir det inte heller märkbart svalare under vintermånaderna. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 2/59
FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Bangkok 30 C (april), 25 C (dec) Medelnederbörd/månad Bangkok 306 mm (sept), 7 mm (dec) Befolkning och språk Den thailändska befolkningen är en av de mest homogena i Sydöstasien. De allra flesta invånarna talar thaispråk och bekänner sig till theravadabuddismen. Men inom den thaitalande befolkningen finns regionala skillnader, och i landet ryms också flera etniska minoriteter. Befolkningen i nordöstra Thailand kallas ofta lao och är mer eller mindre identisk med majoritetsfolket i Laos. De räknas ibland som en egen folkgrupp. Kineserna är annars den största minoritetsgruppen. De har funnits i Thailand sedan 1300-talet och utgör en viktig del av näringslivet. I norr och väster lever olika bergsfolk, bland andra hmong, yao, akha, lahu, lisu och karen, som också finns i grannländerna. De utgör en urbefolkning som till stor del har behållit sina traditioner och är dåligt integrerad i det moderna samhället. Bergsfolken, idag sammanlagt bortåt en miljon människor, lever ofta i misär med eftersatt skolgång och missbruksproblem. Trots att de har bott i Thailand under många generationer har de ofta nekats medborgarskap och därmed flera av de rättigheter som andra thailändare har. Längs gränsen i nordväst lever också runt 150 000 flyktingar från Burma i uppsamlingsläger under usla förhållanden. Tusentals flyktingar från den muslimska minoriteten rohingya i Burma har under senare år med båt försökt ta sig till Thailand undan förföljelse i hemlandet. Många av dem har bogserats ut till havs igen av thailändska myndigheter, med flera dödsfall som följd. Enligt thailändska myndigheter deporterades 1 300 rohingya tillbaka till Burma 2013. I hela Thailand beräknas cirka två miljoner burmesiska flyktingar eller invandrare befinna sig, oftast utan uppehållstillstånd. Längs gränsen mot Laos finns tusentals illegala flyktingar från hmong-befolkningen i grannlandet. Längst i söder lever närmare 1,5 miljoner muslimska malajer med starka band till Malaysia. I området utkämpar flera grupper en väpnad kamp med målet att de malajiskdominerade provinserna ska få större självstyre eller bli självständiga från Thailand (se vidare Södra Thailand). Vid gränsen mot Kambodja lever khmerer, till stor del flyktingar, och längs gränsen mot Laos bor en del vietnameser. Trots en snabb ekonomisk utveckling bor två av tre thailändare ännu på landsbygden, men det pågår en omfattande inflyttning till städerna. De flesta bosätter sig i Bangkok, landets i särklass största stad. Minst tio miljoner människor bor i Bangkok med förstäder, medan västra och nordligaste Thailand är glesbefolkat. Den årliga befolkningstillväxten har sjunkit från 1,8 procent i början av 1980-talet till en bit under 1 procent några år in på 2010-talet. Närmare var femte thailändare är under 15 år. Thailändska, eller thai, utgörs av fyra ganska olika dialekter som geografiskt följer landets fyra huvudregioner. Dialekten på Chao Phrayaslätten, centralthai, fungerar som riksspråk, till exempel i högre undervisning och i massmedierna. Centralthai innehåller tidiga lånord från kinesiskan och har också påverkats av sanskrit, khmer och de theravadabuddistiska religiösa ceremoniernas språk pali. Utöver centralthai finns dialekterna nordthai, sydthai och lao. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 3/59
Det thailändska alfabetet infördes 1283 av kung Ramkhamhaeng. Det innehåller 44 konsonanter, 24 vokaler och fyra diakritiska tecken som anger ton. På senare tid har allt fler engelska lånord trängt in i centralthai, särskilt när det gäller teknik och vetenskap. Engelska är det viktigaste handelsspråket och barnen lär sig engelska i skolorna. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare 68 863 514 (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 131,6 (2014) Andel invånare i städerna 51,5 procent (2016) Nativitet/födelsetal 10,6 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 7,7 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 0,3 procent (2014) Fertilitetsgrad 1,4 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 51,0 procent (2014) Förväntad livslängd 75 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 79 år (2015) Förväntad livslängd för män 71 år (2015) Folkgrupper thaifolk (inklusive lao) Religion 1 Språk thai (thailändska) är officiellt språk med fyra dialekter (riksspråket centralthai, nordthai, sydthai, lao) 1. minoriteter av kineser, malajer, khmerer och olika bergsfolk 2. dessutom talas bland annat kinesiska dialekter, malajiska, khmer och olika minoritetsspråk En stor majoritet av befolkningen bekänner sig till theravadabuddismen, som genomsyrar samhällslivet och kulturen. Monarkin och staten har historiskt alltid haft starka band till religionen. Kungen måste enligt författningen vara buddist, men han ska samtidigt värna alla religioner. 2 I den thailändska theravadabuddismen är strävan efter att uppnå livscyklernas slutmål, nirvana, nedtonad. Man koncentrerar sig istället på att genom goda handlingar uppnå bättre förhållanden i detta livet eller nästa. Särskilt meriterande anses det vara att ge mat och annan hjälp åt munkar. Munkväsendet har stor respekt i samhället. I varje större by och stad kretsar mycket av livet kring ortens wat, en kombination av kloster och tempel. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 4/59
I religionsutövningen finns ett starkt inslag av gammal folktro. Intill många byggnader kan man se vackert utformade små hus som ska hysa platsens skyddsandar. Mat och dryck ställs ut vid andehusen på särskilda dagar. Bland andra religioner märks islam, som utövas av malajerna i söder, liksom av ett fåtal thailändare på centralslätten. En liten minoritet vietnameser och kineser är kristna. Bland kineserna finns också konfucianer. Hos bergsfolken dominerar traditionell andetro. Utbildning Thailand har de senaste årtiondena satsat mycket på utbildning, och andelen läskunniga är bland de högsta i Asien. Bland de vuxna är dock utbildningsnivån betydligt lägre än bland unga thailändare. De flesta vuxna har bara gått några år i skolan, om ens det. Sedan 1921 råder allmän skolplikt, som numera omfattar nio år. Barnen börjar den sexåriga grundskolan vid sex års ålder. Nästan alla barn går i grundskolan, men på landsbygden är det vanligt att barnen får hjälpa till i jordbruket istället för att gå i skolan. I genomsnitt går thailändska barn knappt åtta år i skolan. Undervisningen är avgiftsfri i 14 år, inräknat två års förskola. Men i praktiken måste föräldrarna ofta betala för böcker och annat skolmaterial till sina barn. Bland de många etniska minoriteterna är utbildningsnivån lägre än hos resten av befolkningen. Eftersom många människor från minoritetsfolken saknar medborgarskap har de begränsad tillgång till skolsystemet. De får till exempel inte några examensbevis. De flesta skolor drivs i statlig regi men det finns även privatägda, kooperativa och religiösa skolor. Efter grundskolan följer två treåriga påbyggnadsstadier som ungefär tre av fyra flickor och fyra av fem pojkar går vidare till. Knappt hälften av eleverna från det högre påbyggnadsstadiet läser vidare vid något av de många statliga eller privata universiteten och högskolorna, men det räcker inte för att tillgodose arbetsmarknadens behov av högutbildad arbetskraft. Det äldsta universitetet, Chulalongkorn i Bangkok, grundades 1917. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 95,6 procent (2009) Antal elever per lärare i grundskolan 16,3 (2012) Läs- och skrivkunnighet 96,4 procent (2010) Kostnader för utbildning i andel av BNP 4,1 procent (2013) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 18,9 procent (2013) Kultur En stark nationell kultur, djupt präglad av buddismen, har vuxit fram under 750 år av nästan obruten självständighet. Besökare slås ofta av de praktfulla templen i alla städer och större byar. De äldsta bevarade resterna av thailändsk https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 5/59
arkitektur och konst härrör från Dvaravatiperioden (cirka 500- till 1000-talet) som fick influenser från Kambodja, Burma och Sumatra. Först med Chiang Mai-stilen (cirka 1000 1767) utvecklades en egen thaikonst. I den gamla huvudstaden Ayutthaya finns lämningar av imponerande buddistiska byggnader i sten från olika epoker. Nästan alla äldre byggnadsverk har en religiös funktion och är rikt utsmyckade med en eller flera Buddhastatyer. Skulptörerna följde noga det utseende religionsgrundaren tillskrivs i sanskritpoesin ben som en hjort, haka som en mangokärna, hår som skorpionens styng. Även den klassiska bildkonsten hade religiös anknytning. Först mot slutet av 1800-talet började mer folkliga motiv dyka upp. Den thailändska litteraturen har anor från 1200-talet, då flera poetiska verk skrevs, ofta baserade på buddistiska sägner. Prosaverket Thraiphum Phraruang från 1345, troligen skrivet av kung Lithai, beskriver underjorden, jorden, himlen och en utopisk framtida värld. Verket har haft stort inflytande på thailändsk världsåskådning. Den första moderna författaren var nationalskalden Sunthon Phu, som under första halvan av 1800-talet blev läst och uppskattad både vid hovet och av en ganska bred allmänhet. Den thailändska romanen utvecklades med stöd av den diktande kungen Vajiravudh i början av 1900-talet. Sedan dess har en modern litteratur, påverkad av romantik, expressionism och andra västerländska strömningar, utvecklats i landet. Thailand har en stor filmproduktion, men språkbarriären gör att de thailändska filmerna sällan når utanför landet. 2010 fick dock regissören Apichatpong Weerasethakul den prestigefulla Guldpalmen vid filmfestivalen i Cannes för sin film Lung Bunmi Raluek Chat (Uncle Boonmee who can recall his past lives). Nationalsporten thaiboxning (muay thai) har medeltida anor. Idag är den landets populäraste sport och ofta den enda vägen till framgång för fattiga pojkar från nordöstra Thailand. Massmedier I samband med en militärkupp i maj 2014 upphävde kuppledningen Thailands författning som garanterade press- och yttrandefrihet. Mediecensur infördes och en mängd TV- och radiostationer stängdes både regeringsvänliga och regeringskritiska. Etermedierna hänvisades till att enbart sända information från armén, medan pressen såg ut att kunna verka något friare. Den thailändska pressen ansågs länge vara en av de friaste i Sydöstasien. Men sedan millennieskiftet har svåra inrikespolitiska spänningar lett till att mediefriheten gradvis har urholkats, framför allt för etermedierna, genom censur och politisk påverkan. Situationen försämrades redan under premiärminister Thaksin Shinawatras tid vid makten (2001 2006). Thaksin var känslig för kritik och försökte på olika sätt pressa medierna till att ge en positiv bild av hans regering. En rad utländska tidskrifter fick sin utgivning tillfälligt stoppad och thailändska journalister som rapporterade om korruption och andra känsliga ämnen utsattes för hot och trakasserier. Under militärstyret 2006 2007 censurerades TV-sändningar och radiostationer stängdes för att undvika politiskt känslig rapportering. Självcensuren ökade under dessa år och är fortfarande relativt utbredd, särskilt när det gäller rapportering om kungahuset, militären och rättsväsendet. Det är i lag förbjudet att kritisera och förolämpa kungafamiljen (så kallat majestätsbrott). Åtalen för majestätsbrott har ökat kraftigt under det senaste årtiondet. Enligt en uppgift har de ökat från 30 åtal 2006 till 478 åtal 2010. Thailand rankades 2014 som 130:e land av 180 på organisationen Reportrar utan gränsers index över mediefriheten i världen. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 6/59
Pressen är koncentrerad till Bangkok. Viktigast bland dagstidningarna är Matichon, den tämligen sensationsinriktade Thai Rath, den av militären stödda Daily News och den mer seriöst inriktade Siam Rath, samtliga thaispråkiga. Bland de kinesiskspråkiga dagstidningarna är Tong Hua Daily News ledande, medan The Nation och Bangkok Post är viktigast av de engelskspråkiga. Thailand var 1955 först med TV-sändningar i Sydöstasien. Regeringen kontrollerar i praktiken alla markbundna TV-kanaler, men thailändarna har även tillgång till kabel- och satellit-tv. Militären äger de flesta radiokanaler och hyr ut dem till privata operatörer. Det statliga radiobolaget sänder över flera kanaler inom landet och har också flerspråkiga utlandssändningar. De nya medierna har en framträdande roll och ett stort antal hemsidor och bloggar har utsatts för granskning och i flera fall stängts av myndigheterna. Ofta har det handlat om olaglig kritik av kungahuset, men inskränkningar av yttrandefriheten har också gjorts med hänvisning till den oroliga politiska situationen i landet. Efter kuppen i maj 2014 stängdes hundratals webbsidor av militären. FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 40,1 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 144,4 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 34,9 (2014) Äldre historia Thailand har till skillnad från andra länder i Sydöstasien aldrig varit koloniserat. Landet har varit självständigt sedan 1200-talet, med undantag för några korta perioder av underkastelse under Burma och den japanska ockupationen under andra världskriget. De äldsta spåren av mänskliga bosättningar som hittats i Thailand beräknas vara cirka 40 000 år gamla. Enkla former av odling tros ha förekommit runt10 000 f Kr, och metallhantering och keramiktillverkning hade sannolikt introducerats runt 2 000 f Kr. Vid vår tideräknings början beboddes Thailand av mon-khmertalande folk. Omkring 500 e Kr grundades monriket Dvaravati i norra Thailand. Ungefär 500 år senare hade thaifolk, som successivt vandrat ned från södra Kina, etablerat sig längs floden Chao Praya. 1238 grundades det första thairiket, Sukothai, i den norra delen av Chao Phrayas flodsystem. Under kung Ramkamhaeng1283 1317 stärktes riket och två reformer genomfördes som ännu präglar landet: theravadabuddismen blev statsreligion och ett eget skriftspråk infördes. I mitten av 1300-talet skapades ett andra thairike, Siam, med centrum i staden Ayutthaya längre söderut. När Siam stegvis besegrade Angkorriket i Kambodja flyttades rikets gränser längre åt öster och söder. Kontrollen över Siams ytterområden var dock svag. Under kung Trailok på 1400-talet infördes ett förvaltningssystem, saktina, som var i bruk ända till början av 1900-talet och som man kan se spår av än idag. Kungen rangordnade sina tjänstemän i en strikt hierarki genom att tilldela dem olika stora markområden att förfoga över. På så sätt höll sig tjänstemän över hela riket väl med kungen. Chakri-dynastin anlägger Bangkok Ayutthayas läge vid Chao Phraya var fördelaktigt för såväl kontroll över regionen som handel med omvärlden. Många forskare anser att staden var störst i världen i mitten av 1600-talet. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 7/59
På 1500-talet började européer visa intresse för handel med Sydöstasien. Portugiserna var först med att upprätta ett handelshus i Ayutthaya och snart skrevs handelsavtal också med andra stormakter. Eftersom handel inte hörde till thailändsk tradition bedrevs den i hög grad av kineser. Siam fann sig snart klämt mellan rivaliserande europeiska stormakter, främst holländare, britter och fransmän. Kungarna försökte tillgodose olika koloniala krav för att bevara självständigheten. I slutet av 1600-talet kom en reaktion mot den utländska inblandningen och hundra år av tilltagande isolering följde. Det ledde till att Ayutthayas resurser minskade och regenterna försvagades. Ärkerivalen Burma såg sin chans och intog 1767 huvudstaden, som jämnades med marken. Den burmesiska ockupationen blev kortvarig. Thailändarna reste sig och en ny stat grundades. 1782 tog general Chao Phya Chakri makten och blev den förste monarken i den kungadynasti som än idag sitter på Thailands tron. Chao Phya Chakri lät bygga en ny huvudstad vid den lilla handelsplatsen Bangkok öster om Chao Phrayas flodmynning. De första Chakri-kungarna såg till att stärka Siam gentemot Burma och skydda riket mot hoten från Europas kolonialmakter. Landet utvecklades till en buffertzon mellan britter i väster och fransmän i öster. Med diplomati och landavträdelser kunde thailändarna bevara sin självständighet. Kungligt envälde upphör Under kung Mongkut (Rama IV, 1851 1868) och kung Chulalongkorn (Rama V, 1868 1910) växte intresset för teknik och idéer från västerlandet vid hovet och inom den övriga samhällseliten. Chulalongkorn kallas ofta det moderna Thailands fader, eftersom han avskaffade saktinasystemet, moderniserade förvaltningen och införde statliga skolor. Under 1900-talets första decennier tilltog Siams välstånd genom den växande exporten av ris. Bangkok utvecklades till ett viktigt handelscentrum. Spänningen ökade mellan kungahuset och den moderna tidens elit inom statsförvaltningen. Ett försök att störta kungen 1912 var en tydlig signal om den växande klyftan. 1932 gjorde en oblodig kupp slut på kungens envälde. En konstitutionell monarki infördes där makten låg hos en folkvald regeringen. Siam kom dock att styras av en europeiskt utbildad elit inom förvaltningen och militären. Makten koncentrerades efterhand hos marskalk Phibun Songkhram, som beundrade Hitler och införde en fascistisk samhällsmodell. Phibun ändrade 1939 landets namn till Thailand, vilket betyder de frias land. Under andra världskriget samarbetade Thailand med Japan och hamnade 1941 därför under en mildare japansk ockupation än andra länder i regionen. I takt med att krigslyckan vände för japanerna växte missnöjet med ockupationsmakten bland thailändarna. 1944 avsattes Phibun av en USA-stödd motståndsrörelse och demokratin återupprättades. Modern historia Thailands moderna historia präglas av kupper, militärstyre och korta perioder av instabil demokrati. Militärdiktatorn Phibun Songkhram kom till makten i en kupp 1947. Därefter styrdes landet av olika generaler fram till 1973, då studentledda protester fick militärdikturen på fall. Efter tre år av skakig demokrati tog en ny militärregim över. 1992 återupprättades demokratin, och 2001 valdes Thaksin Shinawatra till premiärminister. Han avsattes i en kupp 2006, vilket blev startskottet för en långdragen tvekamp mellan anhängare och motståndare till honom. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 8/59
Efter den USA-stödda kuppen mot militärdiktatorn Phibun Songkhram 1944 återupprättades demokratin, men de politiska partierna var svaga. En ny militärkupp genomfördes 1947 och året därpå var Phibun åter Thailands ledare. Koreakriget i början av 1950-talet gav skjuts åt produktionen i landet och en period av ekonomisk tillväxt tog vid. Utrikespolitiskt såg USA och dess allierade de thailändska generalerna som en bastion mot kommunismen i andra delar av Sydöstasien och gav ett omfattande militärt och ekonomiskt stöd. Phibun försökte 1957 stärka sin ställning genom ett val, där fusket var så uppenbart att valsegern blev regeringens fall. En annan general, Sarit Thanarat, inledde en ny diktatur. Samtidigt fortsatte den snabba ekonomiska utvecklingen. Japan började göra stora investeringar i landet, och kriget i Vietnam gav Thailand fördelar som varuleverantör. Amerikanerna tilläts uppföra flera militärbaser och byggde samtidigt ut vägnätet och annan infrastruktur i den eftersatta östra delen av landet. Nya generaler tog över efter Sarits död 1963, och trots kommunismens framgångar i grannländerna fick vänstergerillan aldrig fotfäste i Thailand. Oroligt 1970-tal På 1970-talet blossade studentprotester upp i Bangkok. USA:s beslut att dra sig ur Vietnam och söka avspänning med Kina hade skapat osäkerhet om framtiden. Den ekonomiska uppgången avstannade, och det blev hårda tider för många, inte minst i huvudstaden. Studentledda protester mot regimen ledde 1973 till militärdiktaturens sammanbrott. Nu följde tre oroliga år. Partier bildades i snabb takt, och förutom studenterna började även bönder, arbetare och munkar att organisera sig. Då de civila regeringarna visade sig oförmögna att reda ut situationen växte den militärt ledda Nawaphon-rörelsen under slagorden nationen, religionen, kungen. 1976 installerades en militärledd regering, vilket gjorde slut på demokratin. Den nya diktaturen gick hårt åt vänsteraktivisterna. 1980 blev general Prem Tinsulanonda regeringschef och de nära kontakterna med USA återupprättades. Samtidigt mjukades hållningen upp mot oliktänkande, och politiska fångar frigavs. Thailand började nå lika höga tillväxtsiffror som på 1960-talet. Den modernisering som följde ledde till en förändring av den sociala strukturen i samhället, där en medelklass började växa fram. Vid valet 1988 gick landets äldsta parti, Demokratiska partiet, kraftigt tillbaka till förmån för högerpartiet Thainationen, de mäktiga affärsmännens parti. Dess ledare Chatichai Choonhavan blev premiärminister. Nu inleddes en marknadsliberal politik. Skyddstullarna avvecklades, en rad regleringar och understöd togs bort och ett privatiseringsprogram inleddes. Reformerna, i kombination med låga lönekostnader och jämförelsevis stabila politiska förhållanden, gjorde landet attraktivt för utländska investerare. Hundra demonstranter dödas Snart uppstod dock en oro för den fria kapitalismens negativa effekter: inflation, korruption, trafik- och miljöproblem med mera. Flera misstroendeomröstningar riktades mot regeringen, och höga officerare uttryckte sitt missnöje. En oblodig kupp genomfördes i februari 1991. I mars året därpå hölls val som resulterade i en svag koalitionsregering. När den inte kunde presentera en trovärdig ledare övertogs premiärministerposten av Suchinda Kraprayoon, en av männen bakom den senaste kuppen. Denna gång kom en kraftig reaktion från allmänheten. I demonstrationer i Bangkok ställdes krav på att regeringschefen måste vara folkvald. Protesterna fortsatte hela våren. Den 17 maj beslöt Suchinda att krossa protesterna med våld. Minst 100 personer tros ha dödats under tre dagars våldsamheter. Kungen ingrep för att finna en lösning. Suchinda avgick och en övergångsregering tillsattes. Den nye överbefälhavaren deklarerade att militären inte skulle ingripa under hans ämbetsperiod. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 9/59
I valet hösten 1992 fick Demokratiska partiet flest platser, men nästan lika många gick till Thainationen och ett nytt parti, Nationell utveckling, som Chatichai bildat efter våldsamheterna i maj. Demokratiska partiets ledare Chuan Leekpai blev premiärminister. I samband med ett program för jordfördelning anklagades regeringen våren 1995 för korruption. Efter en misstroendeförklaring hölls nyval i juli. Valet blev en triumf för röstköparpolitiken på landsbygden. Thainationen säkrade flest mandat i parlamentet, men inte ett enda vanns i Bangkok. Partiledaren Banharn Silapa-Archa blev premiärminister i en sjupartiregering. Regeringen visade sig alltmer öppet korrumperad och allmänhetens stöd rasade. Hösten 1996 avgick Banharn och nyval utlystes. Thaksin gör entré i politiken Valet vanns av Partiet för ny strävan mycket genom att partiet köpte röster i det fattiga nordöst. Yongchaiyudh Chavalit blev premiärminister i en sexpartikoalition. Liksom tidigare regeringar misslyckades den med att enas om nödvändiga reformer, vilket bidrog till den djupa ekonomiska kris som utbröt sommaren 1997 (se Ekonomi). Under tiden pågick en annan politisk process: försöken att få majoritet för en författningsreform, som skulle ge Thailand en verkligt demokratisk grundlag. I september 1997 antogs den nya författningen, som slog fast att Thailand skulle vara en konstitutionell monarki med ett parlamentariskt system inbegripet pressfrihet, mötesfrihet och andra grundläggande fri- och rättigheter. Till följd av kritik mot regeringens hantering av den ekonomiska krisen avgick Chavalit i november 1997. Demokratiska partiets ledare Chuan Leekpai blev åter premiärminister i en ny koalition, men redan från början uppstod konflikter. Det gjorde reformarbetet trögt, samtidigt som den ekonomiska återhämtningen gick långsamt. I valet 2001 segrade miljardären Thaksin Shinawatras två år gamla parti Thailändare älskar thailändare (TRT) stort och Thaksin blev premiärminister för en trepartikoalition. Flera mindre partier gick därefter upp i TRT, som helt kom att dominera parlamentet. Thaksin var känd som affärsman men hade just ingen politisk erfarenhet. Han hade tjänat en förmögenhet inom telekombranschen och ansågs vara Thailands rikaste man, tills han 2001 överförde stora delar av sina tillgångar på sin son. Thaksin anklagades snart för att i strid med författningen ha undanhållit uppgifter om sin förmögenhet före sitt inträde i regeringen, men han frikändes av författningsdomstolen. Thaksin bildar enpartiregering Thaksin lovade i sin valkampanj att starta ett krig mot narkotikan och korruptionen. Han gav bönder tre års uppskov på återbetalningar av lån till en statlig bank, landets alla byar skulle få tillgång till investeringsfonder och han införde allmän sjukvård. Åtgärderna var populära, särskilt på landsbygden. Kriget mot narkotikan inleddes 2003. Det blev en blodig historia som kostade fler än 2 500 människor livet och mötte skarp kritik från omvärlden. Ungefär samtidigt blossade ett uppror upp i de muslimska provinserna i södra Thailand (läs mer här). Annandag jul 2004 drabbades Thailand av en svår naturkatastrof. Flodvågor (tsunami), utlösta av en jordbävning i Indiska oceanen, slog in över den sydvästra kusten, särskilt kring turistön Phuket. Flera tusen människor i Thailand dödades i tsunamin, däribland över 500 svenskar. Många turistorter och fiskebyar förstördes och hundratusentals människor förlorade sin försörjning. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 10/59
De thailändska myndigheterna ansågs hantera katastrofen väl. Skadade fick snabbt hjälp av sjukvården och de hemlösa fick tillfälliga bostäder. Återuppbyggnaden kom igång relativt snabbt och turismen återhämtade sig efterhand. När val hölls i februari 2005 vann TRT en jordskredsseger. Thaksin kunde bilda en enpartiregering med stor majoritet i parlamentet. Premiärministerns popularitet byggde på de reformer han hade genomfört, bland annat billig sjukvård samt förmånliga krediter till jordbruk och småföretag. Landets goda ekonomi gynnade också Thaksin, liksom de hårda tagen mot narkotikarelaterad brottslighet och upproret i söder. Thaksin avsätts i kupp Men 2005 kom flera avslöjanden om Thaksins privata affärer. Han anklagades för maktmissbruk och korruption. Kritiken tilltog när det kom fram att familjen Thaksin hade sålt landets största telekomföretag till Singapore för två miljarder dollar utan att betala skatt på vinsten. Protesterna tvingade Thaksin att utlysa nyval i april 2006. Oppositionen beslutade sig för att bojkotta valet. TRT vann åter stort och Thaksin kunde sitta kvar på sin post. Kungen uppmanade nu författningsdomstolen att städa upp i oredan. Han påpekade att ett parlament utan opposition inte kan kallas demokratiskt. Författningsdomstolen beslöt att valet skulle göras om under hösten. Men något val hann man inte genomföra. Istället avsattes Thaksin den 19 september 2006 i en oblodig militärkupp. Kuppledaren Sonthi Boonyaratglin meddelade att ett militärt råd skulle styra landet tills en ny regering utsetts. Nyval skulle hållas inom ett år, efter det att en ny författning antagits. Någon dag senare gav kungen kuppmakarna sitt stöd. Militärkuppen fördömdes internationellt, men i milda ordalag. Dagarna efter kuppen slog militären till mot Thaksins närmaste medarbetare. Flera ministrar i den avsatta regeringen sattes i förvar. Den 1 oktober utsåg militärjuntan den pensionerade generalen Surayud Chulanont till premiärminister fram till nyvalet hösten 2007. Samtidigt presenterades en tillfällig författning som gav juntan stora befogenheter, bland annat rätt att avsätta regeringen, utse ett övergångsparlament och tillsätta en kommission med uppgift att utarbeta ett förslag till en ny permanent författning. Ny författning I Chulanonts nya regering hade bara han själv och försvarsministern militär bakgrund. Övriga ministrar var akademiker, bankmän eller byråkrater. Det övergångsparlament som juntan presenterade i oktober bestod nästan uteslutande av partipolitiskt obundna byråkrater, akademiker och militärer. Efter kuppen började TRT upplösas i snabb takt. Thaksin lämnade posten som partiledare och gick i självvald exil. I maj 2007 förbjöds TRT av författningsdomstolen, som slog fast att mutbrott förekommit inom partiet i samband med valet i april 2006. Thaksin och drygt hundra andra TRT-politiker förbjöds att verka politiskt i fem år. I juni 2007 åtalades Thaksin för att ha utnyttjat sin position som premiärminister för personlig ekonomisk vinning. Bland annat skulle han ha hjälpt sin hustru att köpa mark till ett fördelaktigt pris. När rättegången inleddes i augusti vägrade Thaksin att infinna sig i rättssalen, och en internationell arresteringsorder utfärdades mot paret Thaksin. Vid det laget pågick flera andra korruptionsutredningar mot den tidigare premiärministern. I flertalet fall misstänktes han för att ha fört en politik som gynnade hans stora familjeföretag. Författningskommissionens förslag till ny grundlag godkändes i en folkomröstning i augusti 2007 (se Politiskt system). https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 11/59
Inför valet i december samma år samlades Thaksin-politikerna i högerpartiet Folkets maktparti (PPP), lett av Samak Sundaravej. Under valkampanjen sade Samak att han såg sig själv som Thaksins ställföreträdare. Det var ett budskap som gav stor framgång på valdagen. PPP vann 233 av de 480 mandaten i representanthuset, medan huvudmotståndaren Demokratiska partiet fick 165 mandat. Gulskjortor mot rödskjortor När det nya parlamentet sammanträdde för första gången i januari 2008 valdes Samak till premiärminister, och PPP bildade en koalitionsregering tillsammans med fem småpartier. De viktigaste ministerposterna gick till personer med starka band till Thaksin. En månad senare återvände Thaksin till Thailand. Han infann sig i rätten för att höra åtalet mot honom och släpptes därefter fri mot borgen. I april hävdes krigslagarna i hela landet, med undantag för de tre upprorsdrabbade provinserna Yala, Pattani och Narathiwat i söder. I augusti 2008 dömdes Thaksins hustru, Pojaman Shinawatra, till tre års fängelse för skatteflykt. Några dagar senare lämnade makarna Thaksin åter Thailand och bosatte sig i Storbritannien. Thaksins motståndare hade samlats i folkrörelsen Folkalliansen för demokrati (PAD), eller gulskjortorna, som i huvudsak utgjordes av rojalister, urban medelklass och folk inom näringslivet. Gulskjortorna hade organiserat massdemonstrationer mot Thaksin-regeringen innan kuppen inträffade hösten 2006. Rörelsen hoppades nu även kunna bidra till PPP-regeringens fall. Gulskjortorna började organisera demonstrationer i Bangkok i maj 2008, vilka eskalerade under hösten samma år. Deras krav var att Samak-regeringen skulle avgå. Vid flera tillfällen stormades offentliga byggnader, bland annat regeringskansliet. Thaksins anhängare samlade sig till motstånd i en rörelse kallad Demokratiska alliansen mot diktatur (UDD), eller rödskjortorna. När en person dödades vid sammandrabbningar mellan de två grupperingarna i Bangkok i september infördes undantagstillstånd tillfälligt i huvudstaden. Gulskjortorna ockuperar flygplatser Samma månad meddelade författningsdomstolen att Samak måste avgå, eftersom han hade brutit mot lagen när han mot betalning ställt upp i ett matlagningsprogram i TV. Enligt författningen är det förbjudet att ha inkomster vid sidan av förtroendeuppdraget som politiker. Ny premiärminister blev den före detta domaren Somchai Wongsawat, PPP-politiker och svåger till Thaksin. I samband med Somchais regeringsförklaring i parlamentet i oktober utbröt åter tumult. Två människor dödades när tiotusentals gulskjortor försökte hindra ledamöterna från att genomföra sessionen. Somchai och övriga ledamöter lyckades ta sig in i parlamentet, men väl där fick mötet avbrytas. I oktober 2008 dömdes Thaksin i sin frånvaro till två års fängelse för korruption i samband med markförvärvet till hustrun. I slutet av november var läget i Bangkok ytterst spänt. En rad regeringsbyggnader var ockuperade av gulskjortorna, och regeringen hade tvingats flytta ut till stadens gamla flygplats. Gulskjortornas demonstrationer kulminerade med att de ockuperade Bangkoks nya flygplats, där premiärminister Somchai väntades landa den 26 november. Alla flygningar måste ställas in och trafiken dirigerades om till stadens gamla flygplats. Somchai tvingades landa i Chiang Mai i norra Thailand. Dagen därpå ockuperade gulskjortorna även den gamla flygplatsen. Bangkoks flygtrafik var därmed helt utslagen. Regeringen, som samlats i Chiang Mai, utlyste undantagstillstånd och rykten om en ny kupp cirkulerade. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 12/59
Demokratiska partiet får makten Än en gång trädde nu Thailands författningsdomstol in i bilden. Den 2 december 2008 förbjöds PPP och två andra Thaksin-trogna partier sedan de konstaterats ha gjort sig skyldiga till valfusk i samband med valet 2007. Förbudet ledde till att PPP-regeringen föll och gulskjortorna lämnade flygplatserna. Då hade runt 300 000 turister suttit strandade och landets ekonomi hade skadats av uteblivna inkomster från turismen. Sex människor hade dödats i oroligheterna sedan i augusti och hundratals hade skadats. Den 15 december 2008 valdes Demokratiska partiets ledare Abhisit Vejjajiva till ny premiärminister vid en särskild omröstning i parlamentet. Därmed återfick det liberal-konservativa partiet regeringsmakten efter åtta år i opposition. Abhisits koalitionsregering rymde visserligen allt från personer med starka band till gulskjortorna till avhoppade Thaksin-politiker, men den dominerades av Demokratiska partiet. Abhisit, som var född i Storbritannien och utbildad vid Eton och Oxford, företrädde den traditionella maktelit som har sin bas i militären, kungahuset och Bangkoks medelklass. Omedelbart efter regeringsskiftet började rödskjortorna organisera demonstrationer i Bangkok. De ansåg att Abhisits regering inte var legitim, eftersom den inte tillsatts i allmänna val. De såg istället den folkvalde Thaksin som landets rättmätige ledare. Rödskjortornas protester trappades upp under mars 2009 för att utmynna i våldsamt upplopp i april. Centrala regeringsbyggnader i Bangkok omringades och ett planerat Aseanmöte i Pattaya fick ställas in sedan rödskjortorna stormat möteslokalerna. Polis och militär kallades ut på Bangkoks gator. Den 13 april nådde våldet sin kulmen då tiotals människor skadades i sammandrabbningar mellan rödskjortor och polis. Militären ökade därefter trycket mot demonstranterna, som tvingades dra sig tillbaka. Blodiga protester De politiska spänningarna tilltog när den högt respekterade kung Bhumibol lades in på sjukhus i september 2009 sedan han drabbats av lunginflammation. Bhumibols svaga hälsa skapade oro bland såväl makthavare som befolkning, eftersom kungen anses vara garanten för att det splittrade landet hålls samman. Efter en period av relativt lugn samlades i mars 2010 omkring 100 000 rödskjortor i huvudstaden för att åter kräva regeringens avgång och nyval. En uppmärksammad protestaktion genomfördes 15 16 mars då runt 20 000 rödskjortor i protest mot regeringen hällde ut mängder av blod, som de tappat från sig själva, utanför premiärministerbostaden, regeringsbyggnaden och demokraternas partihögkvarter. I början av april utlyste myndigheterna undantagstillstånd sedan demonstranterna försökt storma parlamentet. Genom undantagstillståndet förbjöds större folksamlingar men rödskjortorna drog sig inte tillbaka. När poliser och soldater den 10 april gjorde ett försök att få rödskjortorna att lämna gatorna utbröt regelrätta kravaller i vilka 26 människor dödades och över 800 skadades. Rödskjortorna förflyttade sig därefter till Bangkoks centrala affärs- och finansdistrikt, där många utlänningar befann sig. De barrikaderade sig i distriktet Silom, och polis och militär placerades ut runt dem. Militären slår tillbaka Förhandlingar i början av maj mellan regeringen och företrädare för demonstranterna om nyval och en försoningsplan gick snart om intet. Istället varnade regeringen för hårdare tag mot rödskjortornas basläger där runt 5 000 demonstranter var samlade. Under några dagar i mitten av maj dödades över 35 människor och minst 200 skadades i sammandrabbningar mellan soldater och demonstranter. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 13/59
I gryningen den 19 maj gick militären slutligen in i rödskjortornas område, skingrade demonstranterna och upplöste deras läger. Rödskjortornas ledare överlämnade sig till polisen. En mindre grupp militanta rödskjortor fortsatte ytterligare någon dag att göra motstånd, bland annat genom att sticka ett trettiotal byggnader i brand. Men redan samma kväll låg stora delar av Bangkok öde. 14 människor hade dödats under dagen. Totalt hade närmare 90 människoliv skördats sedan demonstrationerna inleddes i mars. Den 21 maj tillkännagav Abhisit att ordningen hade återupprättats. Några mindre sprängladdningar detonerades i Bangkok under sommaren och hösten 2010, och misstankar fanns om att en liten grupp hårdföra rödskjortor gått under jorden och på detta sätt drev motståndet vidare. Samtidigt började andra rödskjortor åter hålla fredliga demonstrationer på huvudstadens gator, trots rådande undantagstillstånd. Regeringen utlyser nyval I december 2010 hävde regeringen det undantagstillstånd som rått i Bangkok sedan de regeringskritiska upploppen utbröt drygt åtta månader tidigare. Istället för undantagstillstånd gällde nu den så kallade lagen om inre säkerhet som ger säkerhetsstyrkor rätt att sätta människor i förvar i 30 dagar utan åtal. Normalt gäller sju dagar innan den häktade måste åtalas eller släppas fri. I Bangkok hölls samtidigt regelbundna, fredliga demonstrationer som samlade tusentals människor. I slutet av samma månad dömdes 79 gulskjortor till fängelse eller skyddstillsyn (minderåriga) för delaktighet i stormningen av en nationell TV-station i samband med gulskjortornas protestaktioner i augusti 2008. Domarna var de första som riktats mot medlemmar av PAD. Bland de dömda fanns inga ledare för rörelsen. I februari 2011 samlades tusentals gulskjortor i nya regeringskritiska protester denna gång mot Abhisitregeringen. Missnöjet gällde regeringens hantering av en gränskonflikt med Kambodja (se Utrikespolitik och försvar) i vilken nationalistiska gulskjortor ansåg att Abhisit gått grannlandet alltför mycket till mötes. Runt 2000 gulskjortor slog läger utanför regeringsbyggnaden i huvudstaden. Tidigare samma månad hade omkring 30 000 rödskjortor genomfört stora manifestationer på Bangkoks gator. Aktionerna sågs som en del av de politiska lägrens positionering inför det nyval till parlamentet som regeringen i maj hade utlyst till den 3 juli samma år. Politiskt system Thailand är en konstitutionell monarki, där kungen måste vara buddist. Kungahusets formella makt är begränsad men i verkligheten har hovet ett stort inflytande över samhället. Den 22 maj 2014 avsattes landets folkvalda regering i en militärkupp och parlamentet upplöstes. Författningen, som föreskrev att Thailand är en parlamentarisk demokrati, upphävdes av armén. Idag styrs landet av en tillfällig regering, uppbackad av militären. I samband med militärkuppen våren 2014 upphävdes samtliga delar av författningen, förutom den som berör kungahuset. Det militärråd som styr landet sedan dess har sagt att politiska reformer måste genomföras innan ett val kan hållas, tidigast hösten 2015. Vad de politiska reformerna ska innebära är inte helt känt. I juli antog militärledningen en tillfällig författning, som ger juntan själv stora maktbefogenheter. En månad senare tillsatte den även en tillfällig lagstiftande församling. Av dess 200 ledamöter var drygt hälften militärer. Senare samma månad valde denna av juntan handplockade församling arméchefen och kuppledaren Prayuth Chan-ocha till premiärminister (se Kalendarium). I hans nya tillfälliga regering satt flera generaler. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 14/59
Den senaste permanenta författningen antogs 2007 och byggde till stora delar på en tidigare författning från 1997. Den del av författningen som ännu gäller säger att monarken är både statschef och överbefälhavare men hans formella makt är i själva verket starkt begränsad. Ändå har kungahuset en stark maktställning i praktiken, framför allt för att hovet av tradition har täta band med mäktiga aktörer inom militären, förvaltningen och domstolarna. Den nuvarande monarken Bhumibol Adulyadej har varit kung sedan 1946 ingen annan nu levande monark har suttit så länge på tronen. Thailändarna hyser i allmänhet en djup respekt för Bhumibol, som vid flera tillfällen ingripit för att lösa konflikter mellan de politiska makthavarna. Bhumibol har uppnått en hög ålder och hans hälsa är vacklande. Det har bidragit till att öka den politiska oro som Thailand plågats av sedan 2006 (se Modern historia och Aktuell politik), eftersom olika maktcentra har börjat positionera sig inför ett framtida skifte på tronen. Till hjälp i sin ämbetsutövning har kungen ett rådgivande kronråd, vars högst 18 medlemmar utses av kungen själv. Den verkställande makten innehas för närvarande av den tillfälliga regeringen, medan den tillfälliga församlingen stiftar lagarna. Enligt författningen från 2007 ska dock den lagstiftande makten ligga hos ett parlament (nationalförsamlingen) bestående av ett underhus (representanthuset) och ett överhus (senaten). Representanthuset ska anta nya lagar men senaten ska kunna lägga in veto mot lagförslagen och avsätta politiker. Det upplösta representanthuset bestod av 500 ledamöter som utsågs i allmänna val vart fjärde år. I senaten satt 150 ledamöter. Tidigare utsågs samtliga senatorer i allmänna val vart sjätte år, men 2007 2014 utnämndes 77 av senatorerna av ett särskilt utskott bestående av främst högt uppsatta domare. Thailändska val brukar betraktas som fria, men röstköp och korruption är vanligt. Den verkställande makten ska enligt den tidigare författningen ligga hos en civil regering. Premiärministern ska utses av representanthuset och måste ha stöd av fler än hälften av ledamöterna. Premiärministern ska därefter utse övriga ministrar. Enligt författningen får en person inneha premiärministerposten i högst åtta år i rad. Partiväsende Inrikespolitiskt har Thailand under 2000-talet delats upp i två skilda läger: anhängare av den tidigare premiärministern Thaksin Shinawatras politik och motståndare till honom och hans allierade. Thaksin valdes till premiärminister 2001 med löften om bland annat sociala förmåner för fattiga och hårda tag mot brottsligheten. Hans dåvarande parti Thailändare älskar thailändare (Thai Rak Thai, TRT) segrade i valen 2001 och 2005 och dominerade thailändsk politik fram till september 2006, då Thaksin avsattes i en militärkupp och flydde utomlands (se Modern historia). TRT förbjöds senare samma år av författningsdomstolen på grund av anklagelser om valfusk. Thaksin-politikerna samlades då i det lilla högerpartiet Folkets maktparti (Palang Prachachon, PPP), som vann valet 2007 men förbjöds av samma skäl ett år senare. Även PPP:s koalitionspartier Thainationen (Chart Thai) och Neutrala demokratiska partiet (Matchimathipataya) ogiltigförklarades. Därefter var Thaksin-sympatisörerna länge splittrade mellan flera olika småpartier. Inför valet i juli 2011 samlades de dock i För Thailand (Puea Thai), som leddes av Thaksins lillasyster Yingluck Shinawatra och segrade stort i valet. De tre små koalitionspartierna Thailändsk nationell utveckling (Chart Thai Pattana), Chon Buris kraft (Palang Chon) och Partiet för nationell utveckling (Chart Pattana Puea Pandin) ingick i Yinglucks regering mellan 2011 och 2014. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 15/59
Thaksin-motståndarna samlas främst i det liberal-konservativa Demokratiska partiet (Pak Prachatipat). Det har sin väljarbas bland medelklassen i städerna, medan Thaksin-sympatisörerna främst återfinns bland landsbygdsbor i norra och nordöstra Thailand. Demokratiska partiet fick regeringsmakten i december 2008 sedan partiledaren Abhisit Vejjajiva utsetts till premiärminister vid en särskild omröstning i parlamentet. Demokraterna förlorade valet i juli 2011. Politiska folkrörelser Såväl Thaksins anhängare som motståndare har under 2000-talet byggt upp omfattande och välorganiserade folkrörelser som genom stora protestdemonstrationer kommit att påverka politiken. Thaksins motståndare samlades länge i Folkalliansen för demokrati (PAD, även kallad gulskjortorna). Den vill namnet till trots minska parlamentets makt och ge militären ett slags dömande och övergripande roll i politiken. PAD anses ha nära band till Demokratiska partiet. 2009 bildade ledare inom gulskjortorna ett nytt parti, Nya politikens parti (New Politics Party). Hösten 2013 samlades PAD-anhängare på Bangkoks gator och ställde krav på den Thaksinvänliga, folkvalda regeringens avgång. Från slutet av året fick de stöd av en annan liknande proteströrelse, Folkets kommitté för demokratiska reformer (PDRC), som leddes av en före detta medlem av Demokratiska partiet och tidigare vice premiärminister, Suthep Thaugsuban. Demonstrationerna upphörde när kuppen genomfördes i maj 2014. Thaksin-anhängare samlas i Demokratiska alliansen mot diktatur (UDD, eller rödskjortorna). De kämpade för att avsätta den regering som tillsattes 2008. Rödskjortorna krävde nyval och ansåg att Abhisits regering kom till makten på ett odemokratiskt sätt eftersom den inte var folkvald. Efter valet 2011, då Thaksins syster Yingluck Shinawatra och hennes parti För Thailand segrade, drog sig rödskjortorna tillbaka från gatorna. En del av rödskjortorna vill att Thaksin ska återinsättas som premiärminister, men inte alla. Rättsväsendet Enligt 2007 års författning är domstolsväsendet indelat i tre nivåer: förstainstansdomstolar, appellationsdomstolar och högsta domstolen. Det finns också en författningsdomstol som ska se till att lagstiftningen inte strider mot författningen. Den består av nio domare som sitter i nio år och utses av kungen på inrådan av senaten, som i sin tur delvis utnämns av domare (se ovan). Därutöver finns administrativa domstolar som dömer i förvaltningsrättsliga frågor. Korruptionen är utbredd inom hela rättssystemet och inflytelserika personer kan påverka rättsprocesserna. Straffrihet förekommer. Även inom polisen är korruptionen omfattande. Situationen för de mänskliga rättigheterna har förbättrats sedan demokratiseringen i början av 1990-talet. I södra Thailand, där ett separatistiskt uppror pågår, råder dock undantagslagar på flera håll. Därifrån kommer många rapporter om övergrepp mot civilbefolkningen, utförda av såväl polisen och militären som upprorsmännen (för mer information om konflikten i södra Thailand se här). Sedan kuppen i maj 2014 råder undantagstillstånd i hela Thailand. Polisen och militären har kraftigt utökade befogenheter att till exempel gripa och sätta människor i förvar. Mediecensur råder (se Massmedier) och folksamlingar på fler än fem personer är olagliga. I september samma år fick militärregeringen kritik av Amnesty International för omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna sedan kuppen i maj. Brotten bestod enligt människorättsorganisationen av bland annat godtyckliga gripanden, kränkningar av yttrandefriheten, orättvisa rättegångar samt anklagelser om misshandel utförd av polis och militär. Förhållandena i landets överbelagda fängelser är bristfälliga och det förekommer att fångar misshandlas och torteras. Dödsstraff utdöms för mord och grova narkotikabrott. De senaste avrättningarna verkställdes 2009, då två narkotikasmugglare togs av daga genom giftinjektion. https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/thailand/skriv-ut-alla-kapitel/ 16/59