INVENTERING AV FÅGELFAUNAN PÅ VIKSJÖ GOLFBANA ÅR 2000. Utförd av Olle Bernard. Innehåll: 1. Inventeringsförutsättningar, sida 1 2. Golfbanans biotop och förutsättningar i området, sida 1. 3. Förslag till förbättringar för fågelfaunan vid golfbanan, sida 2-3. 4. Artförteckning, sida 4-8. 1. Inventeringsförutsättningar En representant från Viksjö Golfklubb kontaktade undertecknad och framförde då ett önskemål om jag, under våren och försommaren år 2000, skulle utföra en enkel inventering av fågelfaunan vid Viksjö golfbana. Inventeringen har utförts genom besök på golfbanan den 2/5, 12/5, 30/5 och 19/6. Mina besök har skett mellan klockan 5.00-8.00. Detta för att jag under dessa tidiga morgnar kunnat röra mig tämligen fritt i området och ej behövt vara störande för golfspelarna. Jag har kompletterat mina observationer med uppgifter, som jag inhämtat från andra ornitologer, vilka besökt golfbanan. Sjungande hanar, som observerats på samma plats vid flera besök, har bedömts utgöra sannolika häckningar eller häckningsförsök. 2. Golfbanans biotop och fågelfaunans förutsättningar i området Allmänt Viksjö golfbana kan, liksom många andra golfbanor, erbjuda en typ av biotop som minskar kraftigt inom och nära våra storstäder. Golfbanor är ju uppbyggda av stora gräsytor och dessa kan till vissa delar ersätta ytor som tidigare betats av kreatur. Tyvärr kan naturligtvis inte de klippta, och ibland besprutade gräsytorna, erbjuda t.ex. samma rikliga mängd med insekter som finns på en äng med betande kreatur och insekter utgör ju basfödan för många av våra fågelarter. Alla golfbanor har som regel någon form av dammar och dessa kan anses utgöra en typ av våtmark. Just våtmarker är något som ofta avlägsnats i det moderna samhället. Detta vid gäller vid utbyggnad av såväl städer som jordbruk. Diken, kärr, sumpdrag osv har fyllts igen eller dikats ur och detta har naturligtvis drabbat de djur och växter, som krävt den biotop som en våtmark erbjuder, mycket hårt. Alla insatser med skapande och återställande av våtmarker i alla former uppskattas därför mycket positivt av naturexperter. Viksjös golfbanedammar har under åren visat sig ha en otroligt bra dragningskraft på i synnerhet svarthakedoppingar, en art som haft det mycket kämpigt under de senaste åren (se mer om detta längre fram i sammanställningen). Golfbanedammar, även nyskapade, visar sig således fylla en viktig uppgift som en typ av våtmark för bl.a. vår fågelfauna. Biotoper De stora öppna gräsytorna, som kännetecknar en golfbana, gynnar främst vissa delar av fågelfaunan, vilket också framgår av artförteckningens sammansättning. På stora delar av golfbanan saknas tyvärr den typ av s.k. undervegetation som är ett krav för nästan samtliga markhäckande arter. En mera högvuxen.undervegetation skulle naturligtvis utgöra ett oönskat hinder för golfspelet, men definitivt gynna fågelfaunan i mycket hög grad.
Golfbanans dammar har under åren lockat till sig bl.a. svarthakedoppingar, vilket varit mycket positivt eftersom denna art noterats för en kraftig tillbakagång i hela landet. Tyvärr förändras vattennivåerna i dammarna under häckningstid, främst dammen vid Viksjöleden, på ett sådant sätt att detta skapar stora problem för t.ex. doppingarna att häcka. Detta märktes mycket tydligt under årets häckningssäsong, då svarthakedoppingarna fick bon dränkta. I år visade sig nivåförändringarna extra olyckliga, eftersom doppingarna dessutom fick svår konkurrens av sothöns beträffande de få möjliga platserna för bobygge. Svarthakedoppingarna minskning hänvisas ibland till att dessa fått svår konkurrens om föda med vissa fiskarter. Att svarthakedoppingarna sökt sig till dammar på många golfbanor anses därför bero på att dessa ofta saknar fisk. Enligt uppgift finns det dock fisk (karp?) i dammarna. En förhoppning är just denna fiskart inte konkurrerar med svarthakedoppingarna om födan. Negativt för aktuella sjöfåglar (svarthakedopping, gräsand, vigg och sothöna), som försöker häcka vid dammarna, är att strandzonen klipps ned till låg nivå ända ned till vattenlinjen. Mycket liten del av högvuxen strandvegetation har lämnats kvar, vilket naturligtvis är gynnsamt för golfspelet, men klart negativt för fågelfaunan. De skogsdungar och täta snår, som finns inom golfbaneområdet, utgör häckningsplats för i princip samtliga häckande arter inne på golfbanan, med undantag för sjöfåglarna. Detta märks mycket tydligt vid Skylsta, en äldre gård med trädgård, där ett flertal häckande arter finns. Vid mina inventeringsbesök har jag upplevt fågelfaunan som allra intensivast i de till golfbaneområdet angränsande skogspartierna. I dessa förekommer ett betydligt större antal häckande arter jämfört med vad som gäller för golfbanan. Fågelfaunan gynnas av den i flera partier tämligen orörda skogen med tillhörande undervegetation. 3. Förslag till förbättringar för fågelfaunan vid golfbanan Fågelholkar Vid mina besök vid golfbanan har jag noterat att det sannolikt inte finns en enda uppsatt fågelholk i området. Eftersom det är mycket välkänt att saknaden av lämpliga boträd för hålhäckande fåglar är mycket stor, är det naturligtvis positivt om ett antal holkar kunde sättas upp. Arter som skulle gynnas av detta är t.ex. stare, svartvit flugsnappare, talgoxe och blåmes. Förutom holkar åt småfåglar kan det vara intressant med några få större holkar för t.ex. kattuggla, knipa och tornfalk. Kattuggla borde säkert kunna trivas bra i området. Jag bifogar nedan ett citat, saxat ur Göteborgs-Posten den 19/10 1999, om vilken nytta t.ex. starar kan bidra med vid anläggningar med stora gräsytor. Starar sköter planunderhållet Starar och fotboll har egentligen ingenting med varandra att göra. Men i år har fåglarna minskat kostnaderna för besprutningsmedel för fotbollsarenan i danska Kolding, till glädje för både naturen och arenainspektörens bokföring. Tidigare år har man varit tvungen att använda besprutningsmedel i jakten på områdets många harkrankslarver som äter upp gräsrötterna. I år har detta jobb varit överlagt på stararna och de klarar det galant. - Jag var mycket skeptisk och trodde inte på idén när det föreslogs att vi skulle hänga upp starholkar för att på det sättet bli av med harkrankslarverna. Men jag måste säga att metoden har varit oerhört effektiv. Resultatet har varit så bra att alla arenaanläggningar i Koldings kommun kommer att förses med 50 holkar var under nästa år, säger arenainspektören Jörgen Bröndum. 2
Vattennivåer Golfbanans dammar har under flera år utgjort en mycket värdefull lokal för häckande svarthakedoppingar. Detta har varit verkligt positivt, eftersom arten noterat en mycket kraftig nedgång i stora delar av landet. Golfbanedammar har på många platser, av någon inte helt lättförklarad anledning, visat sig utgöra populära häckningslokaler för svarthakedoppingar. Ett problem vid Viksjö golfbana, som åtminstone visat sig under årets häckningssäsong, är variationerna på vattennivån under häckningstid. Detta då främst i dammen vid Viksjöleden. Tidigare har doppingarna lyckats bättre och detta sannolikt då beroende på att de fritt kunnat välja boplats utan den konkurrens som de i år fick av några par sothöns. Önskvärt är naturligtvis att vattennivån kunde hållas relativt stabil under svarthakedoppingarnas ruvningstid. Beträffande möjlig alternativ lösning med boplattformar=kvistöar, se nedan. Boplattformar Eventuellt skulle man kunna lösa problemet, med de för svarthakedoppingarna oönskade vattennivåvariationerna, med några mindre boplattformar. Boplattformarna borde kunna utföras genom att binda ihop ett knippe grenar/kvistar, som sedan läggs ut i dammarna, där de förankras med sänke eller vid en nedslagen stolpe. Svarthakedoppingarna bygger alltid egna bon, i princip alltid en flytande konstruktion, och en förhoppning är att doppingarna väljer att förankra sina bon vid de utplacerade flytande kvistöarna. Genom att dessa flyter, och därmed också de till kvistöarna förankrade bona, kommer förhoppningsvis inte vattennivåförändringarna inte att besvära doppingarna. Dammarnas strandzoner För att gynna fågellivet vid dammarna är det värdefullt om strandzoner med lite högre växande strandvegetation kunde kvarlämnas. En lite högre strandvegetation utgör såväl skydd som möjlighet till boplacering för häckande sjöfåglar. Även andra arter fåglar, dvs icke sjöfåglar, skulle få stor nytta av en något högre växande strandvegetation. Undervegetation/Gräsytor För golfbanespelet erfordras naturligtvis välansade gräsytor, samt ytor som befriats från s.k. undervegetation. Dessa ytor lämpar sig mycket bra för födosök för ett flertal fågelarter, men är däremot helt omöjliga för boplacering och häckning. På dessa ofta mycket välansade gräsytorna finns ingen som helst möjlighet för fåglar att häcka, eftersom förutsättningarna för att dölja bon saknas. På de få platser där gräset fått växa lite högre, har fåglarna genast försökt finna häckningsmöjlighet. (Se sånglärka i artförteckningen). Det är således värdefullt för fågelfaunan om man på vissa delar av området, där detta är möjligt utan att besvära golfspelet, försöker lämna ytor med lite högre gräsväxt. Observera att dessa något mera friväxande gräsytor inte får klippas under häckningstid. Detta skulle spoliera eventuellt påbörjade häckningar. Snår och buskar Snår och buskar är alltid mycket värdefulla för fågelfaunan. Här hittar många småfåglar skydd och möjlighet för bobygge. Snår och buskar ger även födotillgång i form av insekter och bär. Fågelfaunan vid golfbanan skulle definitivt reagera positivt på om det fanns fler buskar och snår inne på området. För att förbättra för fågelfaunan är det önskvärt att plantera s.k. täta buskar typ nypon, slånbär på de stora öppna ytorna mellan de olika hålen. Buskarna behöver inte vara särskilt stora eller höga och borde därför kunna placeras mellan hålen, utan att inkräkta på golfspelet. Även små snår och buskar är en stor tillgång för att t.ex. ge skydd för de på gräsytorna födosökande småfåglarna då en fara hotar dessa. Buskarna skulle kanske kunna placeras så att de kommer att utgöra lämpliga och trevligt naturliga avdelare/gränsmarkeringar mellan de olika banhålen. 3
4. Artförteckning Svarthakedopping Svarthakedopping har under 10-15 år häckat med relativt stor framgång i golfbanans dammar. Vissa år under 90-talet har antalet par på Viksjö golfbana utgjort den största samlingen av svarthakedoppingar inom Stockholmsområdet. Detta har varit välkänt bland ornitologer och betraktats som mycket positivt, eftersom arten sedan 70- och 80-talet noterat en kraftig tillbakagång i Sverige. Under årets häckningssäsong har tyvärr samtliga par (5 st inne på golfbaneområdet) misslyckats med häckningen. Detta har bl.a. orsakats av alltför varierande vattennivåer i dammarna, främst gäller detta dammen närmast Viksjöleden. Bon har konstaterats vara dränkta och trots att doppingarna försökt med nya bobyggen, har häckningarna misslyckats. Situationen har dessutom försämrats för svarthakedoppingarna genom att några sothönepar etablerat sig i dammarna och övertagit de bästa platserna för bobygge. Vid konkurrens om boplatser mellan dessa båda arter är det i princip alltid sothönorna som blir vinnare. Redovisning av antal häckande svarthakedoppingpar vid Viksjö golfbana och i dammen öster om golfbanan år 1994-2000. I dammen utanför golfbanan tycks det årligen finnas ett häckande par. Uppgifterna hämtade från Stockholms Ornitologiska Förenings årsrapporter. 1994-6 par fick 3 ungar 1995-4 par fick 4 ungar 1996-5 par fick 12 ungar 1997-5 par fick 7 ungar 1998-6 par fick 5 ungar 1999-6 par fick 7 ungar 2000-6 par fick 1 unge (ungen i dammen öster om golfbanan) Knölsvan Ett par uppehöll sig vid några av inventeringsbesöken i dammen nära Viksjöleden. Kanske finns möjlighet till häckning trots dammens måttliga storlek. Grågås En grågås observerades överflygande den 30/5. Kanadagås Kanadagäss, som ofta gjort sig impopulära genom att besöka och smutsa ner gräsytor vid t.ex. badplatser och golfbanor i samband födosök, har endast observerats vid ett enda tillfälle, då 2 ex. fanns vid dammen nära Viksjöleden. Gräsand Arten häckade med 1 par i såväl Viksjöledsdammen som i den centrala dammen. Vigg 1-2 viggpar fanns i dammarna vid flera tillfällen. Ingen lyckad häckning konstaterades. Fasan Arten hördes vid några tillfällen och bör häcka utanför golfbanan. Sothöna Arten häckade i år vid både centrala och Viksjöledsdammen (totalt 3 par), vilket medförde att sothörnorna tyvärr drev bort de betydligt mera sällsynta svarthakedoppingarna från deras tidigare nyttjade boplatser. Enligt uppgift är detta första säsongen som sothönor häckat i golfbanedammarna. 4
Mindre strandpipare En mindre strandpipare observerades vid minst 2 tillfällen vid den nybyggda delen av den centrala dammen. Detta på ytor som ännu inte blivit gräsbevuxna. Artens häckningsbiotop är grusiga/sandiga. Tofsvipa Födosökande tofsvipor sågs vid flera tillfällen ute på golfbanan. Häckar dock ej här. Brushane 2 st rastande brushanar observerades vid den centrala dammen vid ett tillfälle. Skogssnäppa Arten har observerats vid flera tillfällen vid bl.a. dammarna och häckar sannolikt med något par i närliggande skogsområden. Grönbena 3 st rastande grönbenor observerades vid den centrala dammen vid ett tillfälle. Skrattmås Ca 25 skrattmåsar sågs födosöka på gräsytorna under tidiga morgnar. Skrattmåsarna kommer från den stora kolonin vid Säbysjön. Fiskmås Enstaka individer sågs överflygande. Skogsduva Observerades överflygande vid några få tillfällen. Kan häcka i angränsande skogspartier. Ringduva Häckar med flera par i området. Några av dessa i skogsdungar inne på golfbana samt ännu flera par i de skogsområden som gränsar till golfbanan. Tornseglare Kan möjligen häcka inne på området. Detta vid de äldre byggnaderna, där lämpliga boplatser kan finnas under t.ex. tegelpannor. Göktyta Göktyta observerades vid flera av inventeringsbesöken vid Skylsta, där de sannolikt häckade i ett bohål i något av de gamla träden. Eftersom göktyta är en art, som noterat en tydlig nedgång på senare tid, var upptäckten av en trolig göktytehäckning mycket positivt. Gröngöling Observerad vid endast 1-2 tillfällen. Större hackspett Häckar sannolikt med 1-2 par i gränsande skogspartier. Sånglärka Arten häckar med troligen 2 par på den gräsyta där gräset tilläts växa lite högre och ej klipptes ned till lika låg nivå som övriga gräsytor. Trädpiplärka Häckar med flera par i skogspartierna inne på golfbana. Dessutom även i anslutande skogsområden. 5
Sädesärla Observerades vid samtliga besök födosökande ute på gräsytorna. Bör häcka med flera par vid och nära golfbanan. Rödhake Häckar med några par i angränsande skogspartier. Näktergal Sjungande näktergal hördes några få tillfällen i ett buskage nära Viksjöledsdammen och kan eventuellt häcka här. Koltrast Häckar med flera par i angränsande skogspartier. Dessutom sannolikt även något par inne på golfbanan. Björktrast Förmodligen den allra vanligaste arten som observerades under inventeringen. Gynnas uppenbart av de stora gräsytorna och häckar med flera par såväl inne på som i närheten av golfbanan. Taltrast Arten häckar med flera par i angränsande skogspartier. Rödvingetrast Arten häckar med några par i angränsande skogspartier. Kärrsångare Sjungande hane har noterats i ett buskage nära Viksjöledsdammen, vilket är mycket positivt eftersom arten är relativt sällsynt förekommande i Stockholmstrakten. Ärtsångare Sjungande ärtsångare hördes nära Skylsta gård i ett för häckning lämpligt buskage. Törnsångare Sjungande hanar noterades nära Viksjöledsdammen och vid Skylsta. Bör häcka med 1-2 par inne på golfbanan och då t.ex. i buskaget nära Viksjöledsdammen. Trädgårdssångare Sjungande trädgårdssångare hördes nära Skylsta. Bör häcka med något par inne på golfbanan och i banans närhet. Svarthätta Arten häckar sannolikt med 2-3 par inne på golfbanan och i dess omedelbara närhet. Grönsångare Sjungande hanar hördes vid 2-3 platser i golfbanans omedelbara närhet och bör häcka där. Lövsångare Arten häckar med något par inne på golfbanan samt ett flertal par i angränsande skogspartier. Kungsfågel Arten häckar med några 2-3 par i angränsande skogspartier. Grå flugsnappare Arten häckar sannolikt med 1-2 par vid golfbanan. Svartvit flugsnappare Häckar med 2-3 par i golfbanans omedelbara närhet. 6
Blåmes Arten häckar med några par inne på golfbanan och i angränsande skogspartier. Talgoxe Arten häckar med några par inne på golfbanan och i angränsande skogspartier. Nötväcka Häckar med 2-3 par i angränsande skogspartier. Trädkrypare Arten noterades vid några få tillfällen. Bör kunna häcka med något par i angränsande skogspartier. Törnskata En hane observerades vid ett tillfälle. Detta i ett buskage där arten enligt uppgift även funnits tidigare år. En förhoppning är att arten årligt häckar på denna plats. Nötskrika Observerades vid samtliga inventeringsbesök. Häckar med flera par nära golfbanan. Skata Häckar förmodligen inne på och i närheten av området. Kråka Häckar möjligen i anslutande skogspartier. Stare Häckar med några par inne på området och flera par anslutning till golfbanan. Antalet par kan mycket lätt ökas genom uppsättning av holkar. Den typ av gräsytor, som en golfbana erbjuder, bör lämpa sig verkligt bra för födosökande starar. Pilfink Häckar med flera par vid byggnaderna inom området. Bofink Häckar med flera par i golfbanans skogspartier. Grönfink Bör häcka inne på golfbanan samt alldeles säkert i anslutande skogspartier. Steglits Observerades vid samtliga besök. Häckar med största sannolikhet med 2-3 par inne på golfbaneområdet. Grönsiska Arten observerades vid några få tillfällen. Bör häcka med några få par inne på golfbaneområdet och de skogspartier som gränsar till golfbanan. Stenknäck Arten observerades vid några få tillfällen och då i angränsande villaområde. Gulsparv Några få individer har observerats. Kan möjligen häcka i golfbanans utkant. Häckar sannolikt i golfbanans närhet. 7
Arter som ej observerats men ändå bör finnas vid golfbanan. Vissa arter är normalt aktiva under andra tider av dygnet än de morgontimmar då mina inventeringsbesök genomfördes. Några exempel på sådana arter: Rovfåglar: Ormvråk, duv- och sparvhök. Ingen av dessa arter rovfåglar kan dock tänkas häcka inne på golfbaneområdet, eftersom den mänskliga aktiviteten av naturliga skäl är alldeles för omfattande här. Möjligen kan dessa arter häcka i närliggande skogspartier och nyttja området för jakt på t.ex. småfåglar eller gnagare. Ugglor: Kattuggla, hornuggla. Kattuggla har tidigare konstaterats häcka inne på golfbanan eller i dess omedelbara närhet. I år saknades dock områdets häckande kattugglor, något som det för övrigt gjorde på många platser i landet. År 2000 utgjorde inget bra år för landets kattugglor. Artens häckningsframgång är, förutom god tillgång på föda/gnagare, också beroende på om lämpligt bohål (t.ex. kattuggleholkar) kan hittas. Golfbanans öppna stora gräsytor borde vara mycket lämpliga för jakt på smågnagare. Även hornuggla, som dock är en mera ovanlig art, skulle kunna häcka i området. Övriga arter: Ladu- och husvala finns alldeles säkert i området och båda arterna bör kunna häcka här. Detta dock endast om lämpliga boplatser finns vid t.ex. byggnaderna inne på golfbanan. Gråsparv bör finnas vid klubbhuset. Arten brukar ju inte missa denna typ av uterestaurang. Under sträcktid, dvs vår och höst, bör ytterligare ett antal arter utnyttja golfbanans stora gräsytor som rastplats och för födosök. Bland dessa arter bör t.ex. gulärla och ängspiplärka finnas. Järfälla 2000.08.25 Olle Bernard Aspnäsvägen 28 177 37 Järfälla Tel. 08-580 37 257 (bostaden), 070 340 5883 (mobil) E-mail. o.bernard@telia.com 8