83 < lfversip:t af Konp:l Vetenskaps-Akademien Förhandlingar 1871 N:o l Stockholm Geologiska iakttagelser öfver den kambriska och siluriska lagföljden i Siljanstrakten Berättelse afgifven till Kongl Vetenskaps-Akademien af Sv LEONH TöRNQVIST Taft [Mcddcladt den I, II 26 :-<ovembel' 1870] I följd af det uppdrag, som af Kong! Vetenskaps-A k ademien blifvit mig lemnadt, att utföra geognostiska undersökningar inom D a l arnes silurområde, bereste jag denna terräng, i n ämnda ändamål, under något mer ä n två månader af förliden sommar Enligt m edde lad instruktion fästades derunder hufvudsaklig u pp m ärk samh et dels vid kambriska och siluriska laggruppernas geognostiska beskaffen het och inbördes ordniugsföljd, dels vid det sätt, hvarpå de för närvarande b efi nna s uppbygga den ifrågavarande trakten Då, serdeles för sistnämnda undersökningar, samma område måste genomkorsas i flera olika riktningar, återstod föga tid för pale ontol ogiska studier utöf'ver dem, som voro nödi ga för ett säkert igenkännande af samtidiga bildningar I en akademisk afhandling, nom lagerföljden i Dalarnes undersiluriska bildningar<<, utgifven i Lund l867, sökte jag, på grund af iakttagelser ö fver enskilda lokaler, uppställa en ålders följd för dessa laggrupper Mina undersökningar under sista sommaren, såväl öfver förut besökta lokaler, som öfver silur fältet i sin helhet, synas mig bekräfta riktigheten af den gjorda uppställningen Då jag emellertid, sedan den n äm nda uppsatsen sk re fs, haft flera tillfållen till ytterligare studier öfver Dalarnes paleozoiska formation, meddelas här först en i någon mån full-
84 Ö "VERSIGT AF K VETENSK-AKAD FÖRHANDLINGAll, 18 7 J ständigare öfversigt öfver de skilda laggruppernas allmänna geo gnostiska oeh faunistiska karaktärer A Kambriska lag, Regio Fucoidarum Ang Dessa utgöras hufvudsakligen af fältspatförande sandstenar, hvilka till färgen äro dels ljusgrå, dels brunröda; i senare fallet med eller utan ljusgula eller hvitgrå fläckar I vissa lag äro fläckarna små af en eller ett par linjers diameter; i andra hålla de ända till en tum eller mer i genomskärning På djupet öfver giir sandstenen delvis till konglomerat Såväl sa11dstenens som konglomeratets hårdhet vexlar betydligt; då den förra bergarten stundom är så lös, att den nästan söndersmulas af hammarslaget och blott med svårighet tillåter uthuggandet af en medelstor stuff, erhåller den på andra ställen en hög grad af hårdhet Till denna bildning anser jag mig nämligm; äf, en böra hänföra de euriter, som än lagvexla med sandstenen, än lägg:t sig under den samma eller intaga dess plats Eu, iten synes helt enkelt vara en metamorfaserad sandsten, analog med qvartsiten; och binde ämnet i konglomeratet är icke sällan euritartadt Att döma af de sträckor, öfver hvilka de kambriska lagen kunna utbreda sig, äfven i nästan upprättstående läge, måste deras ursprungliga mägtighet hafva varit högst betydande Försteningar tillhörande denna formation hafva hittills ej blifvit funna inom Dalarne Formationen är för öfrigt inom provinsen ej inskränkt till trakten kring Siljan, utan eger ganska stor utsträckning såväl i Öster- som Vester-Dalarne Den fläckiga sandsten, som utgör Städjans bas, har så stor likhet med sandstenen i Orsa, Ore och Rättvik, att man svårligen kan undgå att anse dem samtidiga; men till de skiffrar och deu gråvacka, som sammansätta de högre delarne af sanltna berg, har jag ej funnit någon motsvarighet i Siljanstrakten I Dalarnes grannprovins Gestrikland förekommer, mellan Gefle och Gestrike-storsjö, en hittills föga undersökt sandstensformation, som mycket liknar Dalarnes och företer all deles enahanda förändringat som den Efter all sannolikhet är den också dermed samtidig En närmare utredning af de kam briska lagens geologi, såväl inom Dalarne, som inom Sveriges
TÖRNQVIST, GEOLOGISKA IAKTTAGELSER I SILJANSTRAKTEN 85 öfriga landskap, har prof TORELL lemnat i >>Bidrag till Sparag mitetagens geognosi och paleontologi» (Lunds Universitets Årssk rift vol IV) B Siluriska lag l Regio Asaphorum Ang a Ortoce1 kalk Den består nedtill af brunröda hvarf af en oren kalk, m e d eller utan blågröna ådror Stundom vexla dessa hvarf med lag af blågrå kalk, och uppåt antager berg-arten helt och hållet denna färg Utan p etrografisk gräns öfvergår den se dermera i cystidekalken Ortocerk alkens m est utmärkande för steningar äro Megalaspis Beros Dalm, M giga s Ang, litniter och ortocerer, bland hvilka de allmännast förekommande arterna äro Orthoceras commune His och O vaginatum Schloth (0 trochleare His) Bland brachiopoder träffas allmänt en li t e n Orthis-art b (lystidekalk Denna bildas n ästan alltigenom af likartade grå kalklag Asaphus raniceps Dalm och andra mindre asaphider efterträda här ortocerkalkens större Megalaspis-arter Ortocererna, nästan alltid utan skal, kun n a ej t i l l arten bestämmas Af ga steropoder uppträda redan i de undre lagen Euomphalus qualte riatus Schloth och Pleurotomaria elliptica His Vid samma höjd träffas vidare Leptrena imbrex Pand och L quinquecostata M'Coy Först högre upp blifva cystideerna all m ä n n a, men om deras arter inom g ru p p en intaga olika zon er, vågar Jag ej ännu afgöra Koraller och e nkrinitleder genomgå cystidekalken i dess helhet, men förekomma ingenstädes till större mängd Gränsen mellan grupperua a och b, hvilken icke alltid är lätt att i fältet uppdraga, har jag hufvudsakligen bestämt efter ortocerernas aftagande och de stora Megalaspis-arternas upp hörande E n egendomlig förän dri n g af bergarten, hvarigenom den erhållit en oolitlik struktur, synes tillhöra såväl ortocerkal kens öfre lag, som cystidekalkens undre D e deruti ingaende kornen likna plattryckta frön af!-2 linjers diameter, med hård något glänsande yta, och sam manbindas af en röd eller svartgrå kalk m assa
86 Ö 'VERSIGT AF K VE'fENSK-AKAD 'ÖRHANDLINGAR, 18 71 Ortocerkalk och cystidekalk, tillsammans utgörande ANGE regio V Asaphorum, C, hafva inom Sverige en vidsträckt utbredning och återfinnas i alla provinser m e d undersilurisk bild ning Samma region uppträder i Norge såsom KJERULFS etage 3 och har i de ryska Östersjöprovinserna sin tydliga m otsvarig het i SCHMID'l'S zone l, Vagin atenkalk Att ortocerkalkens bild ning iir samtidig med Englands (upper) Llandeilo, an ser jag san nolikt De för Sverige och E ngland gemensamma ortocererna be hö fva alltigenom en n oggrannare utredning, än hittills k ommit dem till del Den l erskiffer, som vid Fågelsång i Skåne ligger öt\ er ortocerkalken, i nneh åller flera för England och Sverige ge m ensamma graptol itformer, hvilka i det senare Iandet allm änt föras till Ll andeilo Cystideka l kens eqvivalent i England torde vara svårare att med säkerhet uppvisa Med LINNARssoNs Beyrichiakal k 1) analoga lag har j ag ej lyckats urskilja i Dal arne, men noggrannare faunistiska und r sökningar s k oia möj ligen i eller närmast under cystidekalken kunna uppvisa en denned sam tidig horizont LINs 2 Regio Trinucleorum, Ang a Cementkalk 2) i n n eslutande lag af Tr-inucleusc<lcijfe1 Den förra består af harda lag a f en oren grå eller rödblå kalk, med tunna skifferblad m e llan hva1je kal khvarf På vissa ställen i n o m gruppen får skifl'ern en större mägtighet från 2 0 till 30 fot, och bildar då Trinucleusskiffern På ömse sidor begränsas denna all tir! af cem entkalk Skiffern i n n ehåller en!:e rde>ies individrik fauna a f graptoliter, bland hvilka Graptolithus priorlon Bronn (Gr l udeusis Sil Syst), Gr convolutus His och Diplograpsus pristis His allmiinnast förekomma Vidare äro brachiopoderna representerade af talrika exemplar af Orthis argentea His, Lep tama sericea Sil Syst och Orbicula? nitens Whlnb, samt trilobi ter i främsta rummet 11 f Trinucleus seticornis His samt en Re1) LrN,o;AJ<SSON: Om V estergötlands Vct-Akad Hand! 1t\69) sid 18 2) = Graptolitkalk i Geol iakttag Cambriska och Siluriska aflagringar (Kong! öfv Dalarnes undersil bildn Lund 1867
TÖRNQVIST, GEOLOGISKA IAKTTAGELSER I SILJANSTRAKTEN 87 mopleurides-art 3) Cementkalken hyser, utom samma grap tolite r en temligen torftig fossil fauna b Sferoidskijfer, l ers k iffer med inlagrade mergelbollar Då Trinucleusskiffern o ftas t hade en svart färg, är denna skiffer nä stan alltid grå Mergelbollarne, som hafva en genomskärning af 1 till l fot, sönderfalla efter längre tids inverkan af luften i oregelbundet kant ig a stycken, i hvilka ingen hvarfvighet kan upp tä ckas Faunan, s åväl i skiffern, som i bollarne, ut gö res till öfvervägande del af samma graptolitarter, som träffades i Tri nucleusskiffern I skiffern förekomma stundom ortocerer, hvilka alltid äro starkt sammantryckta, men i mergelbollarnes kärna h ar j a g e tt par gånger funnit opressade koniska stycken af dessa djur Häruti synes m ig l igga ett bevis för bollames bildning samtidigt med sk iffe rn Under de två sistförflutna åren sysselsatt med den r ika grap toli tfau n an i Dal arnes silurskiffrar, fann jag med förvåning, att flertalet af dess graptoliter, enligt BARRANDE 4), återfinnes i Böhmens silurfonnation, men der i de bildningar, som denne för fattare kallar basen för Bohmens öfversiluriska system 5) Då hiirtill kom, att den yngre k alken i Dalarne oftast förek o m i en staka höjder och blott sällan så, att jag under mina tidigare re sor i trakten kun n at med säkerhet iakttaga dess förhållande till andra laggrupper, fann jag_ häruti en uppmaning att egna syn nerlig uppm ärksamhet åt sk ifferns förhållande till de densamma omgifvande kalklagen Då dessa l aggruppers geognostiska förhållanden i det föl jande ofta komma att beröras, inskränker jag m ig här till n å gra paleontologiska anmärkningar I Trinucleu;;skiffern har jag funnit D i plograps us pristis His, D p al m e n s Barr, R astr ites peresom Trinucleusskiffern, 3) I min förut c iterade äldre sexlineatus Ang Sedermera uppsats augaf jag denna såsom Remoplenri des erhllllna fullständigare exemplar visa, att detta var ett misstag 4) BARRANDE: Graptolites de Boheme P rague 1850 (E xtrait el u Systeme silu rien du centre de la Bohcme) 6) LINNARssoN förhållande faster i det anförda arbetet sid 26 uppmärksamhet vid samma
88 ÖFVERSIGT AF K VETEN SK-AKAD FÖRHANDLINGAR, l 8 71 grinus Barr, Graptolithus priodon Bronn, Gr convolutus His och i cementkalken dessutom Retiolites Geinitzianus Barr, alla, med undantag af Diplograpsus pristis, arter, hvilka i Böhmen tillhöra öfversiluriska system ets b as Hos oss trätlas de tillsammans med Trinucleus seticornis His, Raphiophorus d epressus Ang m fl trilobiter, hvilka ovillkorligen anvisa skiffern sin plats inom AN GELINS regio Trinucleorum Att åter denna i Dalarne följer omedelbart efter cystidekalken, dero m kan man på m ånga stäl len öfvertyga sig I sferoidskiffern fortsätter den anförda grapto litfaunan, och huru näta denna skifl'er är faunistiskt förknippad med föregående grupp, visar sig dessutom d eruti, att den enda trilobit, en Arethusirra Koni n ckii n ärstående art, om ej dermed i dentisk, som jag funnit i sferoidskiffern, och den enda gastropod, jag sett i samma skiffer, redan uppträda i cementkalken, til l och med i dess undra lag skillnaden mellan de båda grupperna är således hittills endast petrografisk, hvarför de paleontologiskt nödvändigt måste sam m an föras Märkvärdigt förblifver i alla händelser de nämn d a grapto liternas uppträdande i så gamla lag, ett förhållande, som ännu väntar sin förklaring Att dessa grupper hafva s m plats inom ANGELINs regio Trinucleorum, är obestridligt; mindre l ätt är att afgöra, huruvida de tillhöra afd elningen D a el ler Db I Palreontologia Scandina vica finnes Telephus "\\r egelin i Ang teck n ad me d Da, Trinucleus seticornis His med Db, Raphiophorus depressus Ang med Da och Trinucleus affin is :\ng på ett ställe med Db? och på ett annat med Db (utan fråget eck en) Bäraf skulle följa, att båda afdelningarne förefunnes i Dalarne Dock har jag träffat alla dessa trilobiter i samma lag, Trinucleusskitfern Då emellertid prof ANGELIN vid u ppställningen af sina regioner endast omta l at Db från Dalarne, torde kanske D a på de citerade ställena vara tryckfel I denna händelse böra både cementkalken och sferoidskiffern, åtminstone den förra, tills vidare föras til l af delningen Db ANGELIN Utom Dalarne har jag funnit cementkalk jemte Trinucleus skiffer fast endast vid Hamra i Ö stergötland, der såväl bergar-
'f Ö RNQVIST, GEOLO GISKA IAKTTAGEL SER I SILIANS TRAKTEN 89 ten, som faunan fullkomligt öfverensstämmer med motsvara n de bildning i Dalarn e Grå skiffer med mergel b ollar fullt liknande Dalarnes sferoidskiffer, förekommer i lö s a stenar i stor mängd likaledes i trakten kring Ham ra Vid Borenshult träffas äfven brottstycke n af dessa bå da laggrupper blandade med sådana från andra åldrar I ryska Ö stersjöprovinserna kan knappt någon med denna re gion sa m tidig bildning u p p visas I E ngland öfverensstämmer den när m a s t med Garadocformationen och i Norge med KJERULFS, etage 4 Harparum Ang yn g sta kalkbildning, hestår nedtil l af hvar fv i g kalk m e d tunn a skifferlameller mellan hvarfven, hvar igenom den får en viss likhet med cementkalkeu Till färgen äro dess a hvarf gr å, gröna eller röda och hafva s k i k ty t orna all deles fullspäckade med brac hio poder och enkrinitleder Bland de f5rra äro släg t e na Leptama ( in c l Strophomena) och Orthis t alrikast represent e rade Ofvanpå dessa lag hvi lar en hård, stun dom krista llinisk kalk af hvit, grå eller r o senröd färg De n ä mnda brachiopodslägtena fortsätta genom denna vid sidan af nya, bland hvilka slägtet Pentamerus redan uppträder med flera arter Af 14 i Dalarn e fun n a L e p tre naarter tillhöra 10 denn a grupp, hvaraf jag tagit a nle dn i n g a tt för k orthets skull i sin h elhet benämna den Leptrenakalk Tril obiter förekomma äfven i stor mängd: De all m ä n n a ste arterna äro Sphrurexochus augusti frons Ang, Il lrenus glaber Kjer och Remopleurides sexlineatus :\ng 6) Af koraller träffas slägtena Halysites, Favosites, Helio lites och Propora m fl 7) Gastropoder och lamellibranchier för e ko m ma likaledes, ehuru ingens t ä de s till större mängd Denna grupp, hvarti ll jag ej k än n e r någon fullkomlig m ot sv arighet inom S verige, har jag jemfört med E nglands Llandovery och med KJERULFS etage 5 ( undre a fdelningen) i Norge I 3 R egio Leptmnakalk, Dalarnes 6) Angående denna hyser jag 7) Mina tid ig are literatur, äfven bestämningar af mindre säkra tvifvelsmill om artbestämningens riktighet Dalarnes koraller blefvo, i följd af bristande
90 ÖFVERSIGT M' K YETENSI\-AKAD FÖllHANDLING AR, J 8 i l Ry sslan d motsvaras den af SCHMIDTS zone 3, Lyckholm'sche och Borkholm'sche S chich t De t vi fvel, j ag i min tidig a re uppsats yttrad e angående öfverensstämmelsen mellan L e p ta m ak alken och si st n ämnd a r ysk a lag, hafva bli fv it häfda genom senare med delande från Dr SCHMIDT 8) och af h ög a bergsidor begränsade för dj upni ng i Dalarnes b e r g lll as s a, som betecknas af Ore-sjön, S katt ungen, 'Ore-elf, O r sa sj ö n och Silja n, li g ga d e t ta l a nd skap s vigti ga s t e paieozoiska bildningar anlagda Af sj ö a rn e ligga Siljan och Orsa-sjön djupast, Oresj ön och S k attu n gen omkring 100 fot högre Kretsformen fu l l änd a s genom d en sänk n i n g, som sträcker sig mellan Rättviken, Ljugarn o ch Or esj ö n 9) D alb ottnen är dock här, under sin stigning från Siljan, bredare o c h sj e lf ge n om dragen af mindre h öjder och d a ls ä n k n i ngar, hvar i g e no m nivå förhåll a nde na i någon mån blifvit m era invecklade än i n om den öt'r iga delen a f omr å det 1) I den 8) l kretsformiga Dalarnas samtliga ringa mängd eller flytande olja af liren bildandd tillgoclogöra söken uti hafva de tingen på åter i Denna lag träffas bergbeck och bergolja till ej petrifikat äro ofta alldeles fyllda med stelnad omständighet föranledde under de af de 9 Sedan för här nedsänkta borrhålen krönts med framgltng, öfvergifvits i sistförflutna Bergoljeaktiebolag med ändam31 att genom borrning söka djupet möjligen befintliga större oljetillgångar intet sökas paleowiska HRiigheten Orsaken till försökens misslyckaode måste an verklig brist på underjordiska reservoirer, som kunnat upp taga den i bergen spridda oljeqvantiteten, eller deri att s dana reservoirer, om de finnas, ej anträffats med borrbrunnarne Ursprunglig brist pll olja finnes ej 0) J m f de arbeten, som eljest behandla Dalarnes Geologi: HISINGER: Anteckningar i Physik och Geognosie 5 häftet, Stockholm W AHLENBERG: MuRCHISON: 1831; 1 häftet, Upsala Bidrag till Sveriges Geognosie, Stockholm Om Svenska jordens bildning, Upsala On the Silurian 1819; 1837 1824 and Associated Rocks in Dalecarlia etc (Qvarterly Journ of Geol Soc of London vol lll) TORELL: Bidrag till Sparagmitetagens Geognosi och Paleontologi (Lunds Univ Årsskrift Tom lv) 1) Den sin medföljuncle mån bidraga geologiska till kartskizzen hat textens förtydligande inga andra ansprllk, än att i Bristen pll säker geografisk karta har mycket försvårat mina undersökningar under sommaren, serdelcs
T Ö RNQVIST, GEOLOGJSKA IAKTTAGELSER I SILJANS'l'RAKTEN 91 Då man reser landsvägen från Leksand till Rättvik, färdas man till en början oafbrutet genom granitdistrikt, tills bergens geologiska byggnad i närheten af Utby gästgifvaregård ändrar karaktär I sluttningen m ot Siljan frim de granithöjder, som, på något afstånd från sjön, här begränsa Rättvikens dalglwg, anlägga sig nämligen siluriska bildningar Ofvanför byn Bäck uppskjuter graniten, men straxt ned anför gatan i samma by visa sig lag af röd ortocerkalk,!!enomskurna af en liten bäck På en punkt fan n jag stupni ngen vara 200 NW; på en annan var den sydvestlig I den närliggande Al m byn finnes likaledes kalk, stödd nwt l;ranit Vid kontakten är den senare bergarten starkt vittrad, så att den nästan liknar grof"t grus Kalkhvarfven, hvilka, å vidt d e stiga i d agen, alla synas tillhöra ortocerkalken, &tupa 300 till 40 NW och äro n ärmast graniten röd a, sedan riida med blågrå ådror och slutligen grå Längre norrut visa sig ej utmed denna ;;]uttn ing silurlag i dagen Hvarken i Gärde byn eller i Lerdal har man vid brunnsgräfn ing mött fast berg, och hiigre Uf'P närtnare granitberget synes endast mäktig lös jordbe täckning Ofvanför Lerdal ernår berget sin största höjd, böjer sig derefter åt öster amt utsänder ett par n ordliga utlöpare till Gärdsjö och B l eck et Det syn liga kalkbältet vid Bäck och Al sarbyn har ringa bredd och döljer sig snart under lösa jordlag, för att sedan närmare Siljan, i byn Tina åter uppträda Här anträffas vid brunnsgräfning röd och grå kalk - ortocerkalk och cystidekalk - samt skiffer, hvilken senare äfven här och der lär stiga i dagen Förmodligen åsyftar MURCHISON denna skiffer, då han i sin u ppsats öfver Dalarnes geologi omtalar en sådan bergart vid Utby, 2) der den ej är synlig Uppe på sjelfva grundbergshöjden, ofvan alla silurlagen, der graniten bildar en m ängd kullar och dälder, ä r denna täckt af flera o lika lagdelta bergarter, såsom gneiss, gl immerskiffer, qvartde nordligare socknarne - Den profilerna bifogade längdskalan är ej heller fullt så tillförlitlig, som hade varit önskvärdt 2) Anf arb - Som jag ej har den ifrl\gavarande uppsatsen jag blifva citatet skyldig till hands, måste
92 Ö 'VERSIGT AF K VETENSK-AKAD }'ÖRHANJJLINGAR, l 8 7 l sit Den senare, som ofvanför Bäck har någon utsträckning, är genomdragen af qvartsådror, hvilka ofta förete tydligt utbildade kristaller med mellanrum m en fyllda af bergbeck Längs utmed Rättvikens nordöstra strand är landet från Lerdal till Rättviks kyrka fla ckt o ch föga h öjdt öfver vattenbry net Inga fasta berg äro här synliga och Enån genom skär i sitt nedre lop p endast lösa jordl< g Vid RättPiks kyrkoby åter uppträder en egendomlig kalksandsten, synlig såväl på flera stäl len i byn, som serskildt uppskj utande i ett par kullar norr om landsvägen Stenen är hvit eller lj usröd m e d m ö rkröda punkter I syror löses den med ringa återstod af sm å k l ara qvartskorn af mindre knappnålshufvuds storlek Närmare sjön ligger samma bergart, men med ett utseende, som för e n flyktig blick starkt påminner om vissa slag af den kambriska sandstenen Då jag hvarken i denna bergart funnit fossi l eller sett l aget i kontakt m e d andra kända sil urlag, vågar jilg ej yttra något afgjordt an gående d ess geologiska p lats, m e n är böjd att anse det närmast sluta sig til l Leptrenakal ken Af k alksandstenens förekomst på flera p unkter af Rättviksheden synes, att den har en temligen vidsträckt utbredning i den n a trakt Att silurbildningen vid Rättvik på djupet sträcker sig upp emot Lerdalsberget och ut med detta står i samband med kalkbältet vid Bäck och Alsar byn, är högst san n olikt, serdeles d å m a n tager sjelfva terrängen beskådande Lika sannolikt är att srun m a bildning äfven sträcker sig upp på östra sida n af den utdraget rundade granitklump, som reser sig vester om Rättviks kyrkoby emel l an Sjurberg, Nit jö, Sätra och Lu net Visserligen träffas på östra sidan kalk, dock ej un der sådana omständigheter, att jag vågar uppgifva den sa som fast i d a gen Sådan förekommer den dock med säkerhet på vestra och norra sluttningen af samma granitklump Vid Sjur berg utskj uter graniten med en udde i Siljan Mot dess vestra sida, vid Räfn äset stödja sig petrefaktrika hvarf af röd ortocer kalk, fallande NNW, ned i sjön Att l agföljden fortsätter under vattnet i bottnen af viken mel lan Sjurberg och Wikarbyn, visas
T Ö RNQVIS'l', GEOLOGJ SKA IAKTTAGELSER l SILJANSTRAKTEN 93 af den m ängd lös Trinucleusskiffer, som stundom uppkastas p å Sjurbergssidan vid det s k Brudhålet Dessa lag sträcka sig vidare uppefter hela vestra sluttningen af granithöj den, der än ortocerkalk, än cystidekalk och än cementkalk stiger i dagen, m ed stupning alltjernnt utåt från berget I Sätra by, på affallet mot Hosjön visar sig äfven Leptrenakalk Under gåendet k ring graniten har jag, såsom redan n ämnts, ej kunn at följa silurlagen äfven på dess östra sida Den vid Häfnäset synliga kalken är östra sidan af ett veck, hvars vestra sida bildas af de l ag, som hvila m ot Wikarbyber Åt nurdvest sän k a sig de bildningar, som här omgifva gra gm niten, un der den dalgång, i hvilken Hosjön, lgeltjern och Bysjön ä ro belägn a, för att sedan på dalens motsatta sida bilda ett hvalf öfver den höjd, som från Bysjön och Amtjern sträcker sig ett stycke i sydvest mot Siljan Bäcken, som utflyter ur Am tjern och går förbi )\/it,jö tegelbruk, h a r djupt nedskurit sig i lagen, som bilda hvalt'vets nordvestj a hälft Profilen 2, som går nästan rätt i vester och öster, skär detta hvalf tvärsöfver genom byarne Westberg och Gliskärna, går vidare öfver den nyssnämnda dalsänkningen med Kulsberget samt upp till den granit, so m mö ter vid Backa Profilen börjar pa Nitsjöbäckens vestra sida, der höga vä ggar af Leptrenak alk resa sig Dess lag falla 20 till 30 W Midt emot dessa stå, på östra sidan om bäcken, lik nande väggar af sferoidskifi'er, hvars hvarf stupa åt s amma håll som Leptrenakalk ens, men något bra n tar e Skiffern hyser här en rik graptolitfauna, har syn barl igen betydande mägtighet och bry tes för tegeltillverkningen vid Nitsjö Längre åt öster i sjelfva höjden har jag under skiffern funnit celllentkalk Sferoidskifferns plats är sålun da genom den n a profil tydligt angifven På höi deus östra sluttning mot Bysjön gå ej fasta berg i dagen, men vid brunnsgräfning i Westber-g har m an stött på hvarf af orto cerkalk med vackra försteningar och serdeles praktfulla glacial repor Då kalken ligger i bottnen af brunnar, har jag hvarken kunnat iakttaga repornas riktning eller hvarfvens fall, men på profilen har jag tecknat det senare såsom ostligt, hvilket folket
94 ÖFVERSIG1' At' K VETENSK-AKAD FÖRHA DLINGA R, l 8 7 l byn ansåg vara förhållandet Från Gliskärna till Kulsberget är markpn j emn dalbotten och upptages af åkrar och ängar Nä stan midt emellan Gliskärna och Backa reser sig Kulsherget likt en ås af ringa längd och ett par hundra fots bredd Dess lag luta omkring 300 O, stundom något ONO, stundom OSO - De äldsta l agen, som ligga i bergets åt Gliskärna vända sida, bestå af en hvarfvig, något grönaktig kalk med tunna skiffer l ameller, derefter följer en hårdare likaledes hvarfvig, rödbrun eller brunflammig kalk, späckad med enkrinitleder, och sist en spiintrig grå kalk, mest syn lig i bergets östra sida I samtliga lagen träffas de för Leptamakalken k arakteristiska försteningarne Sedan kalken sänkt sig under dalbottnen, fortsätter profilen öfver den senare upp till Back a, der graniten vidtager Hela profilen låter med stor en kelhet förk lara sig Samtliga lagen hafva bil dat ett hval f öfver höjden mellan G liskärna och Nitsjöbäckeu Ortocerka l k en vid Westberg böjer sig häröfver och ligger på motsatta sidan jemte cystide k a l k under de här ti amträdande la, gen Cementkalken och sferoidskifl'ern hafva åter derifrån fort satt öfver Westberg och Gliskärna ned under Kulsberget s k alk, m en den denud ation, om h vilken reporna vid Westberg bäi a vittne, h ar för&tört sammanhanget mella n de på ömse sidor om höjde n liggande delar af samm a laggrupp och til l i k a bortfört be tydliga masso r af cementkalken och sferoidskiffern på östra si dan K u Isbergets kalk utgör ett stycke af det h v alf, som en gång förenat den med m otsvarande l ag på vestl a sidan om Nit sjöbäcken Leptrenak alken, såsom från börj an liggande högst, har synnerligen varit utsatt för förstöring och i dalbottnen upp träder närmast ytan mestadels skiffer, om man får d öma efter den mängd l ösa stenar af denna bergart, som der p åträffas I den bon brunn, som af Dala-Bergolje-"\ktie-Bolag blifvit n edsänkt nordvest om Hosjön, mötte också först skiffer Ett sammandrag af den vid borrbrunnen förda journalen jelllte ett försök att till bestämda l a ggrupper hänföra de genomgångna bergarterna med delas här: -
TÖRNQVIST, GEOLOGISKA IAKTTAGELSER I SILJANSTRAKTEN Grus och lera Leror och skiffrar Skiffermergel och grå kalk Kalk, vexlande grå och röd, hård Kalk, röd, med lag af röd skiffer Kalk, grå»,» m ed l ag af svart skiffer Lerskiffer, svart 30,s Kalk, grå, hård 82,1 28,oo fot 29,7 8,s 95,5 >> ) 71,1 " 25,oo» 26,oo >>» 95 } Sferoidskiffer lf Cementkalk { Cementkal Cystidekalk l f Ortocerkalk Trinucleusskiffer k " Kalk, röd, med lag af röd skiffer 5,5»»», hård 37,a >> n 9,2 l> grå,», röd, m e d l af! af röd skiffer 21,7 >> Grus och lös granit Il,!l» Graniten vid Backa bildar en rund uppskjutande bergtopp, kring hvilken in a silurl ag träda i d agen, ehuru det knappt k an betviflas, att sådana djupare n ed krin gsl uta hon o m Från sjur bergsgraniten skiljes han genom en mindre dalsiinkning Norrut går Gliskärna-dalbottnen med jemn stigning ända upp emot Ö st björka och genot11strömmas derunder af Draggån Silurbildnin g kan i ytan blott följas något n orr o m Bysjön I öster gränsar dalen till Rättviksheden Beträffande trakten närmast vester o m Nitsjöbäcken, u pptages den a f åsar, skoga r o c h mossar, i hvilka jag ej funnit fast sten förr än vid Wik arbybergen wester om vvilcarbyn går en temligen b etydlig granitsträck ning, utmed hvilken lag af silurisk kalk lägga sig på sluttningen mot sjön Ofvanför norra ändan af byn kan en fullständigare lagfölj d iakttagas Omedelbart mot graniten stödja sig vackra hvarf af röd ortocerkalk Den tunna jordbetäckning, som här dolde kontakten m ellan båda bergarterna, lät jag på en sträcka bort föra, för att kunna iaktt aga sjelfva kontaktslinjen Närmast denna var graniten vittrad och nästa n grusartad, och äfven kal keu företedde åtskilliga afvikelser från sitt vanliga utseende In till graniten låg en grön aktig något kristallinisk massa fullsatt
96 Ö F V E RSIGT AF K V E T EN S K -A K A D FÖRHA NDLINGA R, 1871 med små, mörka, aflångt utdragna k orn ; d erefter föl jde en grön grå hvarfvig k alk, i skiktytorna tätt belagd med små bitumi nösa k a l k spatskristaller ; s m åningom blef kalken hård are, ehuru ännu grö ngrå och lerhaltig ; slutligen hade den på ungefär 2i fots afstånd från kontakten återtagit sin typiska gestalt Efter dessa lag följer cystidekalk och sist ce m e ntkalk med Trinucleusskiffer Denna senare visar sig t ydligast i e n liten bäck, som nedström m ar från höjden Profilen l skär dessa lager och är vidare dra gen öfver Sjurberg och Rättvik til l Lerdals berget Naturligtvis tillater kalkens uppträdande vid Rättvik mer än en tolkning wikarbylagen fortsätta åt nordost till den o m kring l mil der ifrån belägna T'rollskumn Denna är en s m al dalkj usa, nedtill blott af n ågra fots bredd, men med e n l ängd af inemot l 000 steg Den o mgifves på ömse sidor af branta bergväggar Norra väggen består af grafkornig vittrad granit af sam ma slag som Wikarbygraniten, den södra af ortocerkal k, stupande åt söder och SW Dalgången torde hafva uppstått pä det sätt, att de mot graniten stödda kalkhvarfvens öfre del slagit sig ut från den samma, hvarefter l ös jord n edförts i den sål unda uppkomna rem nan, tills e n smal dalbotten bild ats En företeelse, som kanske förtjenar nämn as, är ett nära klyftans östra ingång befintligt hål i granitväggen Dess öppning har oval form, är omkring Ii fot lång och fot bredd Urhålkningen ingår nästan vågrätt i berget och delar sig inåt i tva grenar, hvilka, då jag besökte platsen, voro fyllda med småsten, men sägas vara ganska djupa Hålans väggar äro släta, utan framstående p artier Från den större granitmassan o fvanför Wikarbyn utgår åt sydvest en s m al arm, mot hvilken ortocerkalk fortfarande hvil ar Serdeles vack ra framstå dess lag vid Lissel-Öja, der de falla 30 SS"\V Kontakten m e d graniten ligger p å ett ställe under landsvägen, och i närheten deraf tror ja:g mig hafva funnit min dre sandstensstycken omslutna af granit Den s niala granitryg gen stryker ända ned til l Siljan och forts ätter på en liten holme i sjön, kallad Storön, der äfven kalk sluter sig till densamma I vecket mellan granitens hufvudmassa och denna rygg träffas ytter-
TÖ RNQVI S T, GEOLOGISKA IAK'l'TAGELSER I SILJANS TRA KTEN 97 ligare ortocerkalk Den uppträder flerstädes i Oja by, men bry tes hufvudsakligen i ett större brott, som an lagts i en kulle mellan landsvägen och graniten H varfven stå nästan u ppräta och äro mycket brutna Alla hvarfven skäras af en snedt öfver dem gående sandstensgång Sandstenen är svartgrå, och, emedan gången uppstått genom igenläkning af en äldre remn a, vexlar dess tjocklek l etydligt Petrifik at har j ag ej funnit deruti, så framt ej en underligt gestaltad k ropp, med glatta ytor och till formen n ågot liknande ett stycke af en benpipa, m öj ligen kan vara af organiskt ursprung - Närmare lekholmen sänka sig de fasta bergen under lösa jordslag Angående Wik arbygranitens ut st räckning k an jag endast uppgifva, att den fortsätter ännu vid Gra nmor och W estbj örka Vid östra Stumsnäs ligga silurlag i två skiljda afsatser Ofvanför byn går granit, och nära söder derom uppsticka här och der i åkrarne hvarf af ortocerkalk, hvi l k a i det enda verk liga brott, jag funnit, stupa 25 S Nedom byn på föga afstånd från sj ön uppstiga ett par mi ndre kullar af hyperit, hvilka gå i sträckningen NW och SO Annu närmare sjön och n ästan i vattenbrynet går en s m al remsa af ortocerkal k, och straxt intill denna l igger ett konglomerat eller en breccia den står emellan båda - af qvarts, sandstensstycken och grå eller röd kalk Denna bergart förekomm r ät'ven i den mängd lös sten, som lig ger uppkastad längs med strandbrädden Dessa bildningars för hållande till de förut omtalta kan jag ej angifva, men för när varande synas de fullkomligt fristående, och har m an sannolikt att söka fortsättningen af dem i bottnen af Silj a n Rättviksheden, hvil k en i geologiskt hänseende k a n sägas åt öster begränsas af Lerdalsbergen och nya landsvägen mellan Ler dal och Boda samt i vester af graniterna vid Sjurberg och Backa jemte en linje dragen från den senare byn till graniten m ellan W estanå och Ö stbjörka, företer m erendels i dagen endast djupa sandmassor och är nästan helt och hållet skogsmark Trakten höjer sig med j e m n stignin g från Rättviken till Boda Om till- Öf'vers al K Vet Akad Fö1 h, 4rg 28 N:o 1 7
8 Ö FVERSIG'l' AF K F Ö lt H A N D J I N UAR, V E 'l' ENSK -AKA D l 8 71 9 varon af silurlag under den djupa sandbetäckningen vittna de här och der uppstående partierna af denna bildning Så uppskjuter i Stormyren, mellan Hedsl und och Lugnet, nästan l i k en ö, en låg kulle, kal l ad Mångelsholn, innehållande samma kalksandsten, som förekommer vid Rätt vik Ungefär midt emellan K ungsholnsqvarn och Backa, ett stycke vester om gamla l andsvägen, träffas kullar af sam m a bergart, i hvilka igenväxta kalkbrott och ugnsgropar visa, att kalken här fordo m blifvit bränd Dess l ager slutta starkt åt söder Ö ster om landsvägen, något n ärmare Draggån reser sig en annan höjd, likaledes bestående af kalksandsten Vid Sågbron, som för öfver Draggån, träffas den gen o m H ISINGERS och ANGELINs arbeten bekanta skiffern H varfven stä der nästan uppräta, bildande ett omkring 20 fot mägtigt lag, på båda sidor omgifvet af cementkalk Den senares hvarf stupa något SO Utmed ån och ej långt från b ron är en af Dala Bolags borr brunnar belägen, i hvilken lagföljden, enligt borrjournalen, gest a l tar sig sålunda : Lösa aflagringar 48, o o fot Lerski ffer, röd, och kalk, röd, vexlande ) Kalkmergel, grå 7, 9 9 0 >> Cementkalk K a lk, grå 25,, 32 0 ) Lerskiffer; röd 50, J o Trinucleusskiffer Kalk, grå 24, 5 0 Cementkalk Lerskiffer, svart 25, o o Trinucleusskifl:'er Kalk, grå ; 59, 3 0 Cementk alk 'l Sandsten, ljusgrå 77, 7 Sandsten, röd, och lerskiffer, röd, vex0 lande 22, o o J)? Kalk Cementkal k 8, 6 0 Lerskiffer, röd 33, 2 0 Trinucleusskiffer Kalk, grå, hård 5, 2 0 > > Cementkalk J ag anser sålunda sannolikast, att borrbrunnen efter hela sin längd genomgår cementkalk med dess under o rdnade lag af Trinu cleusskiffer Der hvarfven vid ån äro blottade, visa de en högst ringa lutning, hvarigenom deras lodräta mägtighet måste blifva l
TÖRNQVI S T, G E O L OGISKA IAK T TAGELS E R I SILJANSTRAKTEN 99 m ycket betydande Det är emellertid möjligt, antingen att m an alltjemnt borrat i nya snedt stående h varf, e l l er att hvarfven n edti l l äro så böjda, att m an mer än en gång genomgått samma lag Med det sen are antagandet låter förekomsten af sandsten med kalk ofvan och nedan l ättast förklara sig Sandstenen har då bli fvit in böjd i borrbrunnens linje från lag hvilka högre upp och längre ned befinna sig stående vid sidan derom Annu längre norrut höjer sig, p å vestra sidan o m l nds vägen, Hvitningsuerget, med starkt resta och åt olika väderstreck stupande l ag De tillhöra öfre kalken och sannolikt dess äl dre afdelning Bergartens färg är röd, rödbrun, gröngrå, ljusgrå och svartgrå Att dessa uppstående kalkspetsar tillhöra en under Rättvi ks heden mera utbredd bildning, är h ögst samwlikt, men att af de spridda fläckarne bilda sig en föreställning om la gens förekomst sätt i sin helhet är för närvarande ej möjligt Det förtjenar emellertid uppmärksam mas, att alla de nu omtalta kalkklintame från Rättvik skullarne till Hvitningsberget ligga utefter samma räta linje i sydvest och n ordost, samt att de äldre silurlagen, ortocerk alk och cystidek alk, så vidt j ag k änner, ej här upptr da Det ligger nära tillhands att antaga en höj ning i grundberget under d e uppskjut ande siiurkull arne ; dock kan man med lika stort skäl här tä n k a på en fördjupni n g i graniten Utefter denna förd,iupning skul l e då d e yngsta silurlagen h afva bibehållits på d e ;;run der, hvilka v i d förklaringen a f Osmundsbergets nuvarande byggnad komma att något närmare skärskådas Förhållandena vid Draggån vittna ej om något granitens närmande till jordytan på denna punkt För n ärvarande k an j ag dock i denna fråga blott framställa hypoteser Det är också möjligt, att silurlag uppträda på flera mig okända punkter af heden ; ty i en skogs trakt med denna utsträckning beror det oft a på en lyckträff, om m an under sina van dringar finner en liten uppskjutande fast klint Mellan Hvitningsberget och Solberga ligga endast dj upa sandmassor i dagen D etsamma är äfven förhållandet i trakten
100 ÖFVERSIGT AF K VETENSK-AKAD FÖRHANDLIN GAR, ls 7 1 m ellan sjöarne Ensen, Lissaxen Storaxen, Grafvarne och Gärd sjön, ehuru höjder och dalar här mera omvexla Ö ster om Gärdsjön vidtaga åter silurbildningar Ö fre Gärd sjö by ligg er på en granithöjd, som i söder sammanhänger med b ergen ofvanför Lerdal och norrut sänker sig ungefär midttör sjöns norra ända Utmed bergets vestra sluttni n g, mellan öfre och nedre Gärdsjö, hvilken senare by ligger utmed sj ö n af samma namn, träffas öfverallt i åkrarne ortaterkalk och m öj ligen äf'ven cystidekalk Stenen brytes här o m hösten, sedan grödan inber gats, och när brytningen slutats, igenskottas åter brotten Detta brytningssätt, som i Dalarne användes nästan öfvera l l t, der åk rarne hvila på kalkbotten, försvårar betydligt geologiska under sökningar under den tid, säden står på rot B l ott på få ställen kunde jag derföre erhålla tillträde till k alken i Gärdsjötrakten, som då alltid var ortocerkalk Bland de högar af uppbruten sten, som här och d e r lågo uppstaplade, trodde jag mig dock äfven se n ågon cystidekalk På Gärdsjöhöjdens östra affall visar sig graniten änd a tills jemn mark möter ParaHel med denna höjd går en annan ostligare, som äf'ven utgår från Lerdalsbergen och sträcker sig i riktningen m ot Lju garn Vid Blecket, som ligger på denna höjd, finner man vackra Ö ster o m dessa uppstiger grundberget, lag af röd ortocerk alk som här består af gneiss, genomdragen af granitådror Profilen 3 är dragen från graniten öster o m Gärdsjö utför s luttningen till sjön, vidare ö fver den n a förbi södra ändan af En sen och öfver Hvitni n gsbcrget, al lt i vestnordvestlig riktning, samt derefter i nordvest upp till graniten vid Ö stbj ö r ka Den visar här Rättvikshedens n ivåförhållanden till de berg, som begränsa den Norrut från öfre Gärdsjö och ej långt från Ljugarn ligger byn Born I dess n orr a ända brytes Leptrenakalk, och straxt vester om detta brott ligger ett annat brott med s a n d s t en Blott en körväg skiljer dem åt S a nds t e n e n lutar något åt öster, så ledes, om den ej är afbruten, in und e r kalken Denna s a ndsten anser jag sträcka sig härifrån ända upp till Silfberget Den sti,
TÖRNQVIS T, G E O L O G I S K A IAKTTAGELSER I SILJANS TRAKTEN 1 0 1 ger ej på många punkter upp i dagen, men m ellan Born, Len åsen och Ofvanmyra består n ästan all lös sten af denna bergart I östra gårdarne af Ofvan myra tror jag mig hafva sett fast sand sten Vid Boda pastorsboställe har den träffats vid en nyligen företagen brunnsgräfning och öster om K littbergs kulle är ett sandstensbrott anlagdt Mellan dessa punkter är också sandste nen förherrskande i lös sten Silurlagen i Badatrakten ligga m e l lan tvenne granitsträ ck n ingar : en i ves ter, som går ofvanför Stygfo rsen samt mellan VITestanå och Ö stbjörka, samt en i öster, som höjer sig nordvest om en l iten sjö, kallad Jutjern, sedan stryker i nordnordvestlig riktning och sänker sig öster om Sinksjön I samma linje höjer sig ännu en granitspets n å got nordligare, till utseendet ligga n de alldeles enstaka Den förra af dessa höjder k al l ar jag i det föl j ande för korthetens skull vvestanå-höjden och den senare, efter en af Lenåsen s gårdar, som ligger vid dess fot, Möckj as-höjden Parallel med den na h öjdsträckning går en vestligare höjd, utefter hvi lken flera granitspetsar, af rinrr a omfång, höja sig genom det paleozoisk a täcket Den syd ligaste uppskjuter i Lenåsen ; der e fter följer e n a n n a n i K nap ersgården af Siltverbergs by ; ett stycke nordligare l i gger ännu en liten klint ; och slutligen upp t räder en större granitklump vid södra ändan af Sinksjön, der den bildar e n utskjutande udde Ehuru graniten mellan dessa spetsar ligger ganska djnpt, utgå de dock antagligen från e n gemen sam rygg Vesterut från denna linje sänker sig graniten til l e n biirj a n l ån gsamt under d e m äktiga silurl a gen, men stupar sedermera brant under den dalgång, som framgår från E11sen, m e l lan Solberga och \Vestanä samt vidare mellan Boda och Stygforsen Utmed Möckjasgranitens hela längd lägga sig vackra l ag af ortocerkalk, stupande 1 0 till 20 SvV, W och NW Här och der träffas den \'idare öfverlagrad af cystidek alk Från M öckjas gårdarne upp til l Siltberg bilda dessa lag bl o tt en smalare eller b redare remsa, som lägger sig ut öfver den här fram gående sandstensformationen O fvanför Silfberg synes åter kalk upp-
102 ÖFVERSIG'l' H' K VETEN S K - A KAD FÖRHANDLING Alt, 1 8 i l taga hela o m rådet mellan Möckjashöjden och de mindre gran it kullarue samt mellan dessa sammanhänga med de lag, som t ä c k a terassen m ellan sam m a kullar och Boda-Ensendalen Af serski l dt i n tresse är en enstlika stående höjd, KLittuerget, belägen nordost om Knapersgårdens granit Den består af kalk och sandsten Ö fverst i kullen visar sig Leptren akalk, men län gre ned visa sig förhållandena olika på olika ställen I vestra sidan af kullens norra ända, der berget blif, it mest bl ottadt, framstå följande l ag Emellan gra niten och sje l fva K littberget stå uppresta lag af sandsten I en inåt kullen gående skärpning visa sig sedermera starkt resta h varf först af röd kalk och sedan a f en grå, hvilka jag anser representera ortocerkalk och cystide kalk Båda lagen hafva ringa m ägtighet och stupa inunder kul lens öfriga lag Derpå följer ett konglomerat af qvartsstycken och kal k jemte svarta oregelbundet form ade korn, som prof AN Den halt af fosforsyrad kalk, som GELIN antagit vara k oproliter k ongl o meratet och företrädesvis de deruti ingående svart a kornen befunnits innehålla, har föran l edt företagsamma m än att tänka på til lgodogörandet af detta i vår tid så vigtigblifn a göd n i ngsii mne, och den omtalta skärp n ingen har verkställts p å deras föranstal tande K onglomeratets p l ats i lagserien synes infalla inom cy stidekalken eller vid dess öfre gräns l K littberget h afva echi nosferiter blifvit funna omedelbart under k on glomeratet, på grii n sen til l den grå kalken Det enda fossil, som hittills träffats i sjelfva konglomeratet, är en brachiopod af slllgtet Obolus, efter hvilken V O N PosT benämnt laget O b o l us-konglomerat Genom hela massan är arten ytterst allmän, wen i Dalarnes öfriga lag sällsynt Ö fver konglomeratet ligger i K littberget en granitlik b reccia Båda d essa lag h afva mindre stark stupning än den underliggande kalken H vilka bergarter sedan om edelbart följ a, har jag ej k unnat i akttaga, men högre u p p i kullen triiffas Lep trenakalk I södra ändan af samma höjd finnes, jemte andra si Jurlag, äfven sandsten Boda bolags borrbrunn N:o 4, som blifvit nedsänkt i dessa l ag, visar följande geno mskärning :
'l' Ö itnqvist, GEOLOGISJ(A IAKTTAGELSE!t I SILJANSTRAKTEN 103 23,oo fot Lösa jordla g Sandsten, ljusröd 65,90» Kam brisk san dsten Mergel och kalk, grå 42,6o» Cem entkalk Kalk, grå 72,30 >> Cystidekalk >>, röd 74, 4 0 >> Ortocerkalk 18,3o >> Qvartsit? Granit 2,oo >> På östra sidan om Klittberget n ära dess södra än da l igger ett sandstensbrott, uti hvil ket st enen stupar n ågra få grader OSO, således under k ullen Nordligare, fast på något l ängre af stån d från denna, visar sig ortocerkalk med liknande fall Jem föres dessa lllgs nästan orubbade läge med Klittbergslagens starka resn ing, och tages vidare i betraktande, att sandstenen l igger al ldeles intill sjelfva hö jden, så synes det sannolikt, at t Klitt b ergslagen, uppskjutne af d e n närliggande gra niten vid Knapers gården, afbrutits från sitt sammanhang med den öfriga silurbild n ingen, g l id it utför gran iten, blifvit kastade öfver de n e danföre Jiggande lagen, samt inkilade bland eller til l och med under d essa Ä r så förhållandet, bli r oregelbundenheten i b o rrbrunnens lagföljd mindre underlig Vester om Knapersgårdens granit ligger Silfbergets gruffält, i hvi l k et flera skärpningar blifvit gjord a i den blyglansförande ortocerk alken och ::ystidekal k en Vesterut sträcka sig dessa lag till landsvägen eller något längre; i norr sän k a de sig snart un der m yrtrakter; åt söder torde de redan i Boda by utkila öfver sandstenen, s om här fortsätter terassen inemot kanten af Ensen Boda-dalen Sandstenen sträcker sig fortfarande under gruffäl tets k alklag; ty i bottnen af grufvorna har man ofta funnit denna bergart Kalkhvarfven äro m yck e t veckade och brutna liksom genom pressning från sidorna De i profilen 4 synliga brytnin garne äro tecknade efter naturen Att rubbn in g af lagen inträf fat p å olika t i der, bevi sas deraf, att blyglansstrecke t skär kalk hvarfven snedt på sådant sätt, att hvarfven på ömse sidor o m detsamma ej pas sa ihop, och att vidare sj elfva malmstrecket företer åts ki l l i ga förkastnin gar Rubbn ing har således egt rum 0 0 o o O, o o o o 0 0 o o o o o o o o, 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 o o o o O o o o o 0 0 o o O O o o 0 0 0 0 0 O O 0 0 o o,, 0 0 0 0 0 0 0 0
104 ÖFVEltSIG'l' AJ<' K VE'l'ENSK-AKA:V FÖRHANDI,INGAR, l 71 både före och efter blyglansens afsättning - Det Obolus-kon glomerat, som först anträffades v id Klittberg, har sedermera åter funnits på granitens andra sida, dels i en gammal grufva, nästan n orr om Kn apersgårde n, d els öfver en sträcka af omkring 80 fots längd, p å h vi lken j ordrymning egt rum ej långt från graniten och n ästan vestligt derom Då Klittbergs-k onglomerate t antagligtvis blott utgör ett fra g m e n t af en bildning, som åtminstone i denna trak t haft st örre utbredning, och då de l ag, till hvilk a det hör, ej här b lifvit bortdenuderade, kunde man också vänta, att kon gl omeratet s k ulle återfinnas vid gruff'ältet Huru vidsträck t dess u tbredning här är, k an n aturligtvis ej säkert afgöras, d å den n a trak t är ovan ligt m ycket bruten, men omöj li gt ä r ej, att det sträcker sig öfver hela gruffältet, om också stundom p å betydligt dj up E n änn u sv årare fråga att besvara är den, h uruvid a k on glomeratet b l o tt är en lok al bildning i Bodatrakten eller o m det utgör ett k onstan t led i Dalarnes si lurformation Å en a sidan har j a g ej, oaktadt ifrigt eftersökande, l yckats anträffa det på n ågot ann at ställe, m e n å den a ndra sidan b ör äfven ihåg k om mas, att de undre silurl agen kn appt på något ställe i Dalarne uppträda i Jagen med hela sin m ägtighet, samt att äfven vid Silfberget, der dock kon glomeratet ej visar sig obetydligt, sku l l e det sann olikt ännu länge h af\ a förblifv it oupptäckt, derest ej händelsevis en äidre sk ärpning just träffat detta lag Vidare k an för n ärvarande intet skä l uppgifvas, hvarföre j ust p å den punkten s k u lle bildas ett lag ej blott af e n egen bergart, utan ät'ven med en egendomlig fauua, nästan inskriinkt till denna berg art S lutligen har j ag v id S tu msnäs funnit en bergart, som n og mycket liknar det ölver k on glomeratet i Klittberget liggande gra n itlika breccielnget, Frågan s b esvara n de m åste derföre tills vi d are uppsk jut as På sjelfv<t gruli'iil tet har it\ren en borrbrun n, Boda b olags brunn N:o ö blifvit nedsänkt Den ligger ej län gt öster o m l ands vägen Följan de lag hafva der blifvit gen omgångna:
T Ö RNQVIST, GEOLOGISKA IA KTTAGELSER l SILJANSTRAKTEN } 05 Kalk, grå 79 fot Cystidek alk 57 ", röd Ortocerkalk 24 Skiffer, r öd 14 >> Gran it Deraf att graniten här redan mötte vid 160 fots djup synes man k u n n a draga den slutsats, att grundberget under gruffältet icke synnerligen sänker sig I borrbrunnen vid Klittberget träffades den först vid 298 fots djup, och fråndrages deri fran 100 fot så som maximum af h öjdskilnaden mellan båda brunnames dagöpp n in g, ligger dock graniten vid Klittberget, trots sitt grannskap till Knapersgårdens gran it, n ågot d jupare än i brunnen N :o 6 I en af de djupaste b l a n d grufvor n a, belägen helt nära Knapers gården, lär grund berg ej ännu påträffats vid 70 fots djup Jem för man åter med djupet i N :o 6, djupen i b orrbrun name :is 3, 5 och l, hvilk a i denna ordning aflägs n a sig vesterut från N: o b, visar sig här en gan sk a plöts lig sänknin g af grani ten m ot E nsen B odadalgån gen, en omständighet af vigt vid försöket att tol k a den lagbyggnad, som n u följ er i ordni n gen att omtala Bodbaclcen eller den höjd, på hvilken Boda k apell står, ut göres helt och hållet af p ale ozoiska lag, h vil k as hufvadstrykning går i söder och n orr I en liten bygata, s om från landsvägen går upp till kyrkan, vandrar man, följande tidsfölj den, öfver de äldre lagens s kikthufvuden Först träffas en vittrad sandsten, d erefter uppresta hvarf af röd ort ocerkal k, sedan en grå kalk, sannolikt cystidekal k Det närmast följande laget har jag ej kunn a paleontclogisl\t besti:imma, men i petrografiskt hänseende liknar det ce mentkalken Slutligen k om m a hvarf af röd kalk, tillhörande Leptrena k alken s li:igre afdelning, hvilk a stupa ät vester eller n ordvest inunder kyrkan wester om kyrkan fortsättes lag följden med en hård, r öd eller hvit kalk, rik p å de försteningar, som utmärka Leptrenakalken, sam t med nästan utplånad skikt nin g Sedan följer åter en mera tydligt lagrad blågrå till gul grå } k alk, med skifferlameller m ellan hvarfven Härigenom får den en viss yttre likhet med cementkalke n, m en de inneslutna fossi len tillkännagifva tydligt dess samband med Leptrenakalken -
106 ÖFVERSIGT AF K VE'l'ENSK-AKAJ> FÖRHANDLINGAR, J 8 7 J denna lagfölj d synes sålunda sferoidskiffern saknas, men de här anlagda borrbrunname visa, att d et blott vid ytan synes så, och att skiffern äfven här i n tager sin vanliga plats Boda bolags borrbrun n N: o 3, belägen ett stycke norrut från kyrkan, g eno m går följande lag: Kalk, h vit 43,oo fot Leptamakalk», grå 89,20 " Lera, blå 25,5 o >> Sferoids kiffer Skiffer l3,oo " Kalk, röd 27,ao " Cementkalk eller Ortocerkalk G rani t 50,oo» Samma b olags borrbrunn N:o 5, liggande sydligare samt någo t längre vesterut närmare dalgången, företer följande lagring: 18,oo fot Kalk, grå >> brun 4,oo >> >>, grå och h vit 22,oo >> >> 9,oo >>, bru n '', grå 39,oo >> lo,oo >> Skiffer Kalk, grå 71,oo >> l Leptronakalk 43,oo " >>, röd >>, grå 24,oo >> Skiffer, svart 24,oo >> Kalk, grå 8,oo >> >i, skiffrig, grön svart JO,oo» } } n, grå 22,oo >> röd? 54,oo >> J Skifferlera 127,oo» Sferoidskiffer Kalk 2l,oo >> Cem entkalk Skifferlera lo, oo >> Trinucleusskiffer Kalk 29,oo " Cementkalk Gran it l5,oo >> Det kunde tyckas som o m en allt för stor mägtighet blifvit anvisad Leptamakalken, men då man sett, med hvilken mägtig het dess lag gå i dagen vid Bodbacken, och ihågkommer, att»
T ÖRNQVIST, GEOLOGISKA skär borrbrunnen IAKTTAGELSER I SILJANSTRAKTEN 107 alla Jagen snedt, försvinner denna bet än k l ighet och den kambriska sandstenen, hvilka tydligt framträda öster om k y rk a n, saknas i båda borrbrunnarne Denna företeelse förklaras d ock af bildni n Underligare förefaller, att gens läge i sin helhet antyder nen en de undre silurlagen Framträdandet af den uppresta sandste brytnin g öfver den gran i tka n t, tydligt här som begränsar dalgån gen och torde sträck a sig utmed hela dess östra upp s l,jutande hafva de undre sedimentära lagen a f brutit s och ett parti af dem medföljt graniten, under det mellan d ett a p a rti och dess q va rl igg and e fortsättning en sträcka blifvit blottad p å dessa undre lag Deras plats åter har uppta gits af skifframe, som glidit und an mellan de fastare b erg a rte rn a Denna upp fattning bekräftas deraf, att de under sferoidskiffern li ggan de l a gen stå i Bodbacken uppresta i vertik al ställ ning, då åter Leptamakalken, nedtill h v il a nde på s k iffenn a sso r lutar blott 200 till 30 Norrut sträcka sig B odahöjdens lag till ungefär m idtför Silfverberg och stöta i öster till gruffältet Utmed landsvägen uppskjuter sedermera närmare Änderåsen en höjd med Lep trena kalk, m en dess förhållande t ill n ä rl i gg ande lag har jag ej kunnat utreda Från Bodbacken skil j es den gen om e n mindre sänkning i mar k en, och inga äldre lag synas, hvilka kunna gifva någon led nin g vid sammanbindandet af denna höjd med öfriga bildnin gar i trakten Sjelfva höj d e n drager sig mot S t ygforse n till, men blott i närheten a f l a n d s väge n visar den fast berg; den bil ranri g r ani t e n s Vid, das sedan af lösa jordslag Söderut sänker der u pp tr äda nolikt ända g å ngens finnas, till sandstenen, kant Innan torde Bodbacken gan ska snart De lag, som äro i sin sydliga fortsättning bortdenuderade, san, östra fortsätta sig jag I hvilken synes bilda en sjelfva öfvergår del af rhll dalen åter anser jag Bodalagen till de bildn ingar, som der före dock vara nödigt att redogöra för den vestra dal sträckning, i hvi lk e n blott sällan fast berg är synligt Högst upp har jag funnit gra nit, s å väl ruelian Stygforsen och Ö st björ k a, som mellan denna by randen Den bildas af Westanåhöjden, en
108 ÖF VERSIGT A}' K VETENSK-AKAD FÖRHANDLINGAR, l 8 7! och Wes tanå Dess lägre afsatser mot Boda-Ense ndalen bildas åter helt och h ållet af sandsten Vid Stygforsen förekommer en gan ska märkvärdig genomskärning af de l ag, som stödja sig mot b ergets fot I min äldre u ppsats öfver Dalarne s undersiluriska lagföl jd har jag l em nat e n temligen vidlyftig beskrifn i ng jemte profil iifver Stygforsens bil dningar D å j a g v i d mina s enare be sök h är funnit d essa iakttagelser bekräftade, samm anfattar jag d e m n u i korthet, för att sedan följa de längsmed bergfoten be l ägna lagen längre s öderut, än j ag förut gjort De båda bäckar, s om v id Styg fo rs en fören a sig, vis a ful l ko mligt enahanda genom skärning, hvarföre d et är ti ll r äc k ligt att följ a den ves tliga re se dan d en s törta t utför en hög grani tklippa, strö mm ar d en geno m e n dju p klyfta, hvars vestra nära 80 fot höga vägg t i l l en bör jan utgöres a f gran i t o c h sandsten Den östra väggen visar n är mast graniten en s tarkt m etamorfaserad s an d st en och derefter normal sådan, i upprättstående l ag och, liksom d e föl jande lagen, strykande i NNO och SSW Då n u b äckens riktni ng i d et heia går i SSO, komma de på östra sidan synliga l agen alltid at t i ves tra väggen börja n ågo t sydligare Niirmast intill san dstenen stå hö ga h varf af cementkal k I ö st ra bäcken vi sar s i g p å ett stiille t ydligt Trinucleusski ft'er, omgifven af d en senare b ergarten Efter ce mentkalken följ er sferoidski ffer, s o m i s i n tur faller ö fver ett u p p skju tande s an dstenshvalf På den m o ts at ta sidan af d Pt ta hvalf, d v s på d ess sl uttn i n g mot s öd er, hvi lar i östra väggen ånyo cementka lk, h varefter på d Pnna sida i nga fasta Jag vida re äro synliga l vestra väggen fö ljer san d ste n, e n fortsätt ning af det nämnda hvalfv et, bäcke n ett stycke ; sedan lägger sig äfven här cement k a l ken derö fver Cementk al k en åter e fterföl jes af skif fer Man har sålun da här en ful l ständ ig upprppn ing af d en lag följd, som före ko m h ögre u p p i bäcken Ett stycke längre ned i b äck en har jag ånyo sett hvarf af cem e ntkalk, stupande, lik s om d en sis t omtalta ski ffern, än åt ett håll än åt ett ann a t Sydii gare täckes bergsl ut tningen endast af sandst en I en liten r ännil, som nedskurit sig i d et sist omtalta cement kal klaget, fin ner man, att h ögre upp i väggen hänger san d sten böjd inifrån
TÖRNQVJS'l', GEOLOGISKA IAKT'l'AG}jLSEll I SILJANSTRAK'l'EN 109 utöf"ver cementkalken och att den har nedtryckt denna i olika riktningar Förhållandena i denna rännil visa tydligt, att samtliga lagen nedglidit utför bergets sida, hvilket också står i bästa öfverensstämmelse med Stygforsens öfriga geologiska byggnad Lagens hu fvadstrykning är i det närmaste paraiiel med bergets riktning Den närmast graniten liggande bergarten är öfverallt sandsten och de följande lagen, cementkalk och sferoidskiffer hafva städse bibehållit sin inbördes ordning, ehuru de jemte sandstenen på åtskilliga sätt böjts, brutits, eller, såsom längst i söder, inverterats Som Stygforsbäcken skär alla lagen i en riktning, som närmar sig till strykningslinjen, måste äfven en ringa böjning i profilen längs tued bäcken framstå so m en betydande oregelbundenhet Hvad som bidrager att förvirra en sådan profil, är den granitklippa, utför hvilken fallet störtar, emedan man lätt förledes, att från denna börja kedjan af skedda rubbningar Den är emellertid sj elf blott ett nedrasadt granitfragment Derom kan man öfvertyga sig såval genom betraktande af klippan sjelf som deraf att mellan henne och granitens hufvudmassa träffas sandsten Den regelbundna lagföljden erhålles, då man utgår från sj elfva berget ocl skär den angifna lagstrykningen vinkelrätt Profilen 4 afviker blott föga från denna riktning En oregelbundenhet här förblifver dock alltid saknaden af ortocerkalk och cystidekalk Såsom redan iir nämndt, åtföljes W estanåberget under en sträcka söderut af sandsten, säkert till midt för Ofvanmyra, men som jag tror ända till Westanu I denna by ligger, på något afstånd från det större berget, en enstaka kulle, i hvilken Leptamakalk brytes Såvidt jag sett ligger den blott i lösa block, men den täta anhopningen af dessa låter förmoda, att den i grannskapet funnits fast; kanske finnes den sådan dj upare ned i kullen Genom en mindre däld är den skiljd från en terass af det stora berget Denna terass har allt utseende af att vara en fo rtsättning af den afsats, som vid Stygforsen utmärker sandstenens område Om Leptamakalk finnes fast vid grufkullen, bör denna till sandstenen stå i samma förhållande som Kulsberget till
ll0 ÖFVERSIGT AF K VETENSK-AKAJ), FÖRHANDLINGAll, l S i l de äldre lage n vid \Vestberg, d v s de mellanli gga nd e lagen äro hortdenuderade, lag, som å sin sida utgjort fortsättning af Stygforsens siluriska bildni ngar I Ensen-Bodadalens botten, e m e l la n Stygforse n och k apell et, men n ärmare det s e nare är Boda -bolags borrbrunn N :o l belägen Borrj ournalen angifver här följa ud e lagring 3): Lösa jordl ag 15,oo fot Kalk, b lågrå 37,50 Ka lkskiffer 7,1 o >> 21,oo >> Kalk, hård, grå >>, lös, röd 36,30 >> >>, hård, röd 4,40 Lept rena '' >>, grå 22,50 k a lk Lerski ffe r, svart 46,3o " Trin u cleusski ffer Kal k, hård, lj usgr å 78,so " röd 3,1 o»», grå 30,7 o» Cementka lk >> l> röd 17,60 " Lera, röd 5,oo "? Skiffer, fi n, b l å 19,50 Sferoid Lera, röd 15,70 21,20 Kalk skifi'er 9,40 Cys tidekalk och Kal kskiffer, röd Ortocerkalk I e ra, röd 2:3,öo " Ka,lksk iffer, rör! 26,60 Kal k, grä 27,10 Såsom af de nna och n ästfö lj ande borrjournal syn e s, täcka l ös a j ordlager af betyd ande rnägtighet de i dalgången li ggande fasta bi ldoin garne I en af de oregelbundet formade kullar, som höja sig ur d alens botten mellan Boda och Ofva nmyra, har jag do ck 3) ]i"it af borrjournalerna äro sil svåra att förklara som denna Jag har i tex ten framställt två försök att till kända bihlningar hänföra här genom [ngna lag Det första grundar sig uteslutande pli de i journalen uppgifna berg arterna I det senare har jag mera fritt behandlat dessa uppgifter, men sökt en förklaring som kunde stå i samklang med traktens geologi för öf rigt J ag har trott mig desto mera berättigad härtill, som borrjournalen ej alltid är fullt begriplig
T ÖRNQVIST, GEOLOGISKA IAK'l'TAGELSElt I SILJANS'l'RAKTEN l ll funnit skiffer I dalsidorna uppgräfvps vidare här och der ett slags lera, som egentligen är ett uppb l ött siluriskt skifferlag, m ed s tundom bibehål lna spår af graptol iter I Boda bolags borr brunn N:o 2, som är nedsänkt i dalen mel l an W estanå och Sol berga, utgör ocks å skiffer e n betydlig del a f de gen o mgå ngna bergartern a Dess a äro enli gt borrjournalen följan d e : Lösa jord l ag er Sk iffer och lera, svart >> svart» l jusgrå» h årdare " och lera Kal k, l ös Skiffer,», >>, hård, mörkgrå svart )l lös >>, hård are Kalk, grå Kalkskiffer Lera, h vit Kalk, röd >), grå S kiffe r, svart Kalk, lju sgrå», m örkgrå Kalkskiffer, röd Kalk, röd Sandste n Granit 43,oo 77,oo fot) >> 40,oo» 79,5o >> 20,60 l 25,9o 14,oo >> 26,50 r 15,so >> 7,60 6,oo» 24, l o 77,20 5,oo» S feroids k iffer l J 6, 7o >> 24,40 28,30 23,1 o } ) } Ortocerkalk >> 157,70» 6,oo >> 23,50 73,32 6,oo? Cementkalk Trinucleusskiffer Cementkalk och Cys tidekalk» Karnbr sandsten SolbeTga by äfvens o m mellan denna och Ofvanmym upp sticker här och der Leptamakalk, h vilken ocks å fortsätter ett styck e på dalgångens östra sluttning, alldeles så som förhållan det är vid Boda, ehuru kalk en i dagen uppträder mindre sammanhängande I
1}2 ÖFVERSIGT AF K VETENSK-AKAD FÖRHANDLINGAR, 18 7 l Längre söderut sänka sig de paleozoiska lagen under Rättviks heden Af de meddelta bo rrjournalern a fra mgår tydli gt, att om al la de lagbildande bergartern a kunde aflyf'tas graniten, skulle den i dalgången visa en s än kning s å dj up, att de n uvarande ytförhållan den a ej derom gifva n ågon antydan I borrbrunnen N:o 2 m ötte graniten först på ett djup af 811 fot, och dock ligge r brunnens öppning ännu omkring 300 fot under den i W estanåberget upp trädande granitens hjessa O m man också an tager, att silurlage n v i d Bodbacken och Solberga utgöra qvarst ående partier a f e n (fordom) sam manhängan de bildni n g, s o m kläder granitsän kningens östra sida, kunna de do ck svårligen jemnt samm an h änga med de lag, som stödja sig mot W estanåberge ts östra sida Hafva dessa, såsom jag tror, nedglidit en längre eller kortare sträcka utför berge t, torde deras sammanhang med mo tsatta sidans Jag redan fö rut hafva afbrutits, och sannolikt m öta de båd a a fdel uingama hvarandra i dalbottne n på sådant sätt, att den ena lagt sig öfver den andra e ller in kilat sina l ag i dennas Förhållande n a vid Boda syn as gifva det förra alte rnativet m e r a: stöd Lagens ord ningsfö ljd behöfver härigen o m ej hafva lidit någon rubbning utom vid sammanstötnin gslinj e n Också vis ar den sig i borrbru nnen N:o 2 gan s k a rege lb u nden Märk värdigt är emellertid, att, d å sandsten i bru nnen först träffades på 805 fot s djup, ligger den o mkring 1000 fot sydligare helt n iira jordytan Detta förhållande, som för ett p ar år sedan var synligt i en då n yss verkställd j ordry rn ning, har j ag i år ej kunn at n ärmare iakttaga, då gropen numera är fylld De t anföres dock som ett bevis på svårigheten att h är draga säkra geologiska slutsatser Såsom redan är nämn dt, är graniten i Westan åberget ej synlig på många ställen På högsta höjden mellan Stygforsen och sjön Gryssen uppträder den dock pa en min dre sträcka ; li kaså mellan W estan å och samma sjö sa mt vid dess södra ända; slutligen svänger den sig kring Ö stbj örka by Norr om Stygfor sen har jag deremo t förgäfves efter sökt den ända till trakten vester o m Gulleråsen, der den ånyo går i dagen Westanåberget
TÖRNQV!S't', GEOLOGISKA IAKTTAGELSER I SILJANSTRAKTEN 1 13 synes l ikväl sammanhä nga m ed höjderna ofvanför Guller å sen och utgör i sådan h ändel se ett utskott från den stora Siljan spla tån Si lurlagen vid Ö stbjörka äro anlagda i en fördjupni ng af detta utskott man från Stygforse n vandrar kortaste väge n till Öst jörka, möta, sedan man lemnat gra nithje ssan bakom sig, i ve stra sluttningen, nära Östbjö r ka bys egor, hvarf af ortocerkalk, hvilka falla 20o SW t W Än n u et t stycke vestl igare l igga v äld i ga massor af Lept renakalk, med en stor mängd stenbro tt Kalken bildar en h öjd, som sträcke r sig från norra ändan af Gryssen åt nordve st och håller o m kri ng -&, m il i längd Bergarte n är röd, g rå eller hvit, o fta k r istallin isk, samt i hög gra d oregelbundet skiktad stu p ni ngen vexlar mycket, och hela kl ippor tillhörande h ögre lag hafva i nk ilats i remnor af flera famnars bredd inom de l ägre Ett för denna lokal egendomligt breccie-artadt konglo merat, svart och nästan fossil fritt, fö rekommer st undom på detta sätt Det är sam m ansatt af kalk och skifferstyckeu På v issa p u n kter är berget mycket rikt på petrifikat, bland hvil k a jag äfven fun n it ett pa r arter, som jag eljest ej sett i Dalarne Ko raller före k o m m a ock så i större mängd än vanligt Kanske be ror detta derp å, att d e högre lagen v id Östbjörka bl ifvit mera skydd ade mot förstöring än på andra ställen I sjelfva Östbjörka by träffa s på sp ridda fläckar hvarf af en röd och grå kalk, som jag antager vara ortocerkalk Möjligen sammanhänger den u nder Lreptenakal ke n med de motsvarande lagen ö ster om denna Ö ster och nordo st om Gry ssen uppst iger ytterligare ett enstaka berg af Lept renak alk, Kl ittberg Des s sidor äro så täckta af ras, att jag ej kunnat iakttaga de ss sk iktn i ng Berget är mycket r ikt på petrifikat Söder om detta berg går granit i dagen Norrut från Ö stbjörka höjer sig Sil ja n splatån, och de paleozo iska lag, som i det följande komm a att omtalas, gå b lott i fortsätt n ingen af den bildni ng, som b efinner sig mellan vvestan åh öj den och Möckjasberget Då Ö/vers af K Vet-Akad Förh Å> g 28 N:o l 8
1 14 ÖFVERSIGT AF K VETENSK-AKAD FÖRHANDLINGAR, l 87 l kring Änderåsen synas endast lösa jordlag Blott Hytts eden, söder om den lilla sj ön M ödalen, har jag sett nå gra uppskjutande spetsar af Leptrenakalk, men kan ej ens afgöra om d em, huruvida de b e fin n a sig i fast klyft e l ler i cke Emellan Sin k sjön o ch Bysjön vidtaga åte r kambris k a och si l ur iska l ag Norr om Sin ksjön reser sig Osmundsberget gan ska h ögt öfver den kri ngligga n de nejden Hela det b erg, som inne fattas under detta namn, utgör en höjd af Leptrenakal k, hvars största längd i NO o ch SW kan ans lås t i l l fz eller l m il På ves t ra sidan höj er sig berget mecl branta sidor, åt öster åter med terasslika afsatser På båda sidor omgifves det af smala myrar We ste r u t träffas dereft er sandsten fas, såvä l utmed landsvägen som i flera gårdar af K ärfs åsens by, och sannolikt upp tager den hela sluttningen d erifrån ned t ill Bysj ön Norr om Os m u n ds b e r get trä ffas likaledes sandsten o ch fortsätter den här öfver ett s törre område I d e lägre höjder, som s tö ta in til l m yren öster om berget, har j a g ej sett fast sten, m e n de t a l ri ka l ösa block, der an trä ffas, bestå nästan uteslutande af sandsten Det synes häraf som berge t vore på alla sidor o mgi f v e t af sandstfm, kanske med u n d an tag af den söd ra, der S in k sj ön st öter ti ll dess fot I sj el fva Osmundsberget fin ner man flertalet af de pe tr og rafi s k a förändringar, under hvilka Lep trenakal k e n u p p tr äder i Dalarne_ H var fv e n s l utni ng vexlat, dock så ti ll vida regelbundet, att de öfverallt falla mot bergets miclt I dess n o rd ve s tra ända är stup ningen nord ostlig, i d en nordöstra sydvestlig; utmed sidoma falla äfven lagen inåt, ehuru med lokala undan tag I södra än dan har jag vid kringgåe ndet af den öfra p l atån kunnat följ a samma skikt från ena sidan till de n andra, och på s y d östra sidan fu n n i t stupninge n nordvestlig, på no rdvestra sy dostlig, samt mid t emellan dessa pun kter rätt n ordli g Vid bergets ves tra sida li g ger sferoidskiffer intill k alk e n På samma sida mot norra ä ndan af berget har Osmanelsbergs bolag n ed s än k t sin enda borrbrunn till e tt betydligt djup Den ge n o mg å r följande l ag : I t rak te n
TÖKN!tVIST, G!;OLOIHSKA!AKT I'AGELSER Lösa jordslag skifferlera Bituminös skiffer, lera och ka lk, vex lan de Kalk, hvit Sk iffer, mörk " och lera ", svart, med bollar Kalk, sandhaltig >>, grå och lera ", hvit och grön,, miirk >>, grå och h vit >>, gråh vit sandhaltig», grå och h vit >>, rö d >>, h vit,, röd J,erskiffer, röd och m örkgrå Sandsten, röd Lerskiffer, röd l:i,oo fot Hi,4o,l >>, o 5 9,JO 7 6,90 Ö, J o 15,J o 7,oo " :),40 :1,60 4,10 1 9,6 0 5 2, J 5 " 12,85 6,80 l53,so " 6,60 9,3u 1} 5 Sferoidski ffe r Sandsten 4) SnHXSTRAKTEN 35,1 o l 69, o 3,5o Leptamak alk lsferoidskiffer J Cem entkal k l J C ys t ide ka l k Ortocerkalk lkam br sandsten J» 62 5, l o me d gifva en ganska De ssa fakta s amm an lagd a enkel förklari n g öfver Osmundsbergets nuvarande form B o rrni n g sarb etet h ar lem n at det oväntade re s ul t at, att än n n på 1080 fots dju p (ungefär ijemn höj d med Östersjöns yta!?) intet grundberg anträffats Då vidare s a n ds t e n på tre sidor af berget går upp i närheten af jordytan, men i bo rr brun n en först mötte vid 386 fots djup, synes häraf, att den sänkning i berggrunden, hvarom brunnens hela djup vitt nar, har sitt maximum under sjelfva Osmundsberget Man kan då tänka sig ; att hvad som nu bildar bergets hjessa i en forntid, före denud ationen, utgjort bottnen i en sk ålformig eller trågfor4) Sand;teneu var här dels hvit dels röd, men gifva fottal för det ena eller andra slaget för närvarande kan j ag ej upp
l J 6 Ö F V E R SIGT Al'' K V E 'n: N S K - A K A D 'ÖRHAND LINGAR, 1871 mig fördjupning i de paleozoiska lag, hvilka maotelformigt slutit sig efter grundbergets gestalt En gen o mskärnin g af denna för dj u pning, omgifven af de numera förstörda kan terna, torde vid dennft tid hafva gestaltat sig l'å som de streckad e linjerna i när stå ende figur utvisa A' A _ -- a d Sandsten Cementkalk b e Ortocerkalk Sferoidskiffer c f Cystidekalk Leptrenakalk U nder den tid Isen egde sin största mägtighet och utsträckning har sannoli k t b lott ringa d e n udation egt rum i kringstängda da lar Dessa hafva blifvit fyllda m e d en stillastående ismassa, och den i rörelse stadda isen har vandrat öfver bergsk anterna samt den mellan dem liggaode isen liksom öfver ett sammanhii ngan de plan I e n senare tid, då den aft agande ismassan redan följde dalgångames riktningar, m å st e den, under för öfrigt lika omstän digheter, hafva utöfvat sin största kraft på uppstående partier från dalbottnarne En sådan s k å lformig fördjupning, som den j ag antagit ligga öfver Os rnu ndsberge t, har åter varit fylld med is, till en början ända upp til l l i nj e n A-A', öfver hvilken den öfriga isen framskridit Denn a åter har oafbrutet eroderat på kanterna, hvilka derigenom j e mte den inneslutn a isklumpen minskats i höjd När åter denudationen n ått linjen B-B', träffade den ett lag, skit fern, med ytterst ringa motståndskraft, h varföre den också, der skifferns strykning låg i den vandrande isens riktning, med större
'rör!\qvjs'l', GE O L O GIS K A IAKTT\GF;LSEit f SILJA N S TR A K 'l' N!\ 1 17 lätthet och hastighet nedskurit sig i detta lag än i den vida hår dare Leptamakalken Denudationen har sålunda på sidorna om k a lken fått ett försprång, hvi lket den under fortgående den uda tion genom is och sedan genom vatten a lltiemnt bibehallit För lägges nu denudationen till en så sen tid af g lacialepoken 5), att det m e llan skiffern uppstående partiet af Leptamakalk ej hunnit all deles förstöras, måste ett berg af Osm undsbergets form uppstå De under skiffern belägne bergarterna p å bergets sidor tyckas också böra hafva varit utsatta fiir en långvarigare erosion såv ä l a f d e n minskade ismassan som a f vatten Sedan sjelfva Os mundsberget på såd ant sätt blifvit en fristående kalkmassa af ej obetydlig mäktighet, har den åter i tidens längd, genom tryck på den underliggande skiffern, krossat och samm anpressat denna, samt sje lf nedsjunkit deruti På detta sätt b lir skifferns ringa m ii k tighet i borrbrunnen begrip lig, liksom orsaken till dess före komst o fvanpå k alken Skiffern har näm ligen de l vis frampres sats af kalke> n och så k om m i t att om gifva eller til l och med täcka dess kanter Borrbrunnen tyckes gå genom en tunn fram skjutande kant af Leptrenakalken - Måhända äro de geologiska förhåll andena vid Ö stbjörka i n ågon mån analoga med d e m vid Osmundsberget Tänker man sig i stället, att denudationen verk ar på lag, som täcka en s luttning i grundberget, inträder ett n ästan lik ar tadt förhållande, framställdt i figuren på fö ljande sida Från högsta pun kten ti l l linjen A-A' fortgår den udationen temligen likformigt genom Leptren akalkeps lag Me ll an l injern a A-A' och B-B' skär isen med större hastighet ned i skiffern, hvarigenom Leptrenaka lken k o rumer att bilda en uppskjutande rygg Nedanför linjen B-B' siiker isen nedskära sig eme llan d e båda k a lk lagen, hvilka äfven, ehuru långsammare, bortnötas H uru långt denudationen n u fortskrider, k ommer alltid sedan Leptrenakalken att antaga formen af en rygg, jemnlöpande med ') Om glacialepokens i n delning i lid skiften se : TottnLs Inledning till nlakt tagelser öfvet' -:i'i ärkeu i Skrtne efter Istidena af L P HoLMSTRÖM, Malmö 186fl
1 1 8 Ö F V E R S I G 'l' U ' K V 'l' E N S K - A K A D F O RH A N DLING AR, l87j s tr äckn i ngen af den höj d, utmed hvilken den ursprungligen l egat Isynnerhet blifv e r detta förhållande p å tagligt, om de öfre l agen afskäras genom denudationen ända ned emot den n ärliggande dalbottnen Härunder kunna naturligtvis äfven de under skiffern liggande lagdelt a bergarterna delvis eller helt och hållet förstöras i granitens afsluttning Nästan öfver allt, der Leptrenakalk upp träder i dagen, bekräft as denna åsigt Dess lutning rättar sig A /--------- - ----------- --;>" <"' B ------ /- - - /,/ :_ '-:: ' - A' >: > --:_,_--- B' efter närmaste granitslut tning, och formen är ofta den af en rygg Intill kalken går en s m a l are eller bredare myr, som betecknar den förstörda skifferns plats Derpå följa de äldre laggrupperna i ordning efter tiden för sin bild n ing och med en lutning, som m otsvarar Lept::en aka lkens O tta kun n a de, såso m n ämndes, vara delvis eller al ldeles bortdenuderade Sist följer graniten, som dock ej alltid är sy n lig Profilen 2 visar ett exempel på en dy lik 'föreko mst och i det följande skola flera lemnas Ö ster om Sinksjöns n orra ii nda ligger en fristående höjd af Leptrenakalk, tillhörande gruppens äldre afdelnin g H varfven falla 200 SW Ö ster om denna höjd åter går en smal myr och bakom denna höjer sig en granitklippa På gran i tens sluttning e mot myren förekommer en myckenhet lös sar1dsten och sannoli kt finnes den äfven fast här Denna granit ligger i rätt nordvestlig,
TÖRNQVIST, GEOLOGISKA IAKTTAGELSER I SILJANSTRA KTEN 119 fortsättning af Möckjasgraniten, men skiljes derifrån genom en sänkning i marken Den nyssnämnda kalkhöjden är genom en dal skiljd från Osmundsberget Norrut stöter den till det sandstensområde, som från Osmundsberget sträcker åt öster ned emot norra Oknm och i norr ända till Oresjön l senare riktningen går den först på östra sidan om den lilla å, som utflyter ur Bysjön, men genomskäres sedan af d nsamma Sjelf har jag ej sett sandsten fast mer än på de redan nämnda ställena i närheten at' Osmundsberget samt vid Oresjön, men folket i trakten uppgifver, att den verkligen utefter hela denna sträcka träffas fast här och der i marken Säkert är, att den förekommer såsom block i otalig mängd I allmänhet är det sällsynt att finna sandsten med fast klyft, der den ej ligger i omedelbar kontakt med granit Äfven der den förekommer till största massa, såsom inom Orsa socken, ligger den städse dold under ett hölje af lösa lag Lagbyggnaden vid Gnlle1'åsen, som skäres af profilen 5, erbjuder ett ganska stort intresse Straxt vester om ån, som utströmmar ur Bysjön, uppstiger en klint af Leptoonakalk, Lissberget, med nästan vågräta lag Under vandringen härifrån vesterut möter först en liten dalgång och derefter en höjd med ortocerkalk, stupande omkring 400 Ö, således under Lissberget Ortocerkalken åter hvilar på sandsten med likformigt fall Den höjd, som innehåller dessa bergarter, stryker igenom hela Gulleråsens by från söder till norr, med högsta ryggen öster om landsvägen, hvilken å sin sida på längre sträckor är anlagd öfver sandstenen Att dalgången emellan Lissberget och ortocerkalken motsvarar platsen för de mellan de båda kalkgrupperna belägna lagen, synes tydligt i höjdens norra ända, der ortocerkalken öfverlagras af cystidekalk och denna åter af cementkalk Vid östra foten af höjden har jag vidare der ät'ven träft'at skiffer Leptoonakalken, som sedan borde följa i rätt fortsättning af Lissberget, är här bortdenuderad En så fullständig lagföljd änd-a från sandstenen träffar man sällan i Dalarne Tänker man en linje dragen mehan Lissbergets östra och Osmundsbergets vestra sida,
1 20 Ö 'VEitSIGT A}' K VETENSK-AKAD FÖRHANDJ,IN G R, 1 871 skulle dess fortsättniqg i söder gå genom de punkter vid Boda och Solberga, der jag antagit graniten g å närmast jordytan Kan ske fortg å r granitryggen äfven här, hvilket är s å m ycket troli gare, som Lissberget i öster gränsar o m edelbart inti l l sandstens fältet Förh å llandet utmed Ensen-Bodadalen var n ågot likar tadt - Följes profilen vidare m ot vester, så stryker först en dalg ån g fram utmed landsvägen igenom hela byn och skiljer den östra ryggen frå n en annan vestligare, hvars lagbyggnad full kom ligt lik nar den förra Lutningen af lagen är äfven ensartad i b åda höj derna I min tidigare uppsats öfver dessa bildninga r meddelade jag en mindre profil öfver b å da ryggarue vid Bygg m ästareg å rden och sökte, i motsats till HrsrNGERS antagande, att sandstenen vore ett underordnadt lag i k alken, visa att en kastning framgår mellan båda höjderue i d algångens riktning A sigten erh å ller ytterligare bekräftelse deraf, att i Löflunden, vid den vestra höjdens norra ända, hvilar cystidekalk ofvanp å ortocerkalken, h vilken ensam är synlig vid Byggmästaregården I en liten k älla vid k ullens fot har j ag till och med sett skiffer, san n o likt Trinucleusskiffer V ore här ej en kastning, skulle lag serien således till en del upprepas under sandstenen Ty en böj ning är här ej tän kbar, d å det ringa afst åndet m ellan b åda höjderna ej till åter en sådan - Ännu längre vesterut ligga san k a ängs trakter, hvilka ungefär midt emellan Gulleråsen och de höga berg sidorna i vester afbrytas af en enstaka granithöjd, men derefter åter fortsätta ända till närheten af den nämnda bergsluttningen Denna utgör Siljansplat å ns östra rand I Storsveden är randen täckt af röd ortocerkalk, hvars lag stupa 60 Ö I de öfre hvarfven träffas den oolitartade förändringen af den n a kalk m ed röd bindmassa, i motsats mot vanliga förh å llandet, då den är svartgrå Ö ster om kalken g å r en dalg ång, som åter gränsar till en, med bergssidan parallel rad af kullar med Leptrenakal k Profilen 5 g år öfver Storsvedens l ag N ågot i söder härifr å n lig ger Slogsveden, äfvenledes utmed plat åns afsluttning, men den ortocerkalk, som här anträffas, g år icke intill bej get, utan p å n a got afst ånd derifr ån Dess hvarf falla omkring 20 NW, således
TÖRNQVIST, G E O L O Gl S K A I A K T T A GELS E R J S I L J A N S T RA K T E!\ 121 m ot berget Det s y n es tänkbart att m ellan dessa lag och Stor s vedens en syn k linal linje framgår Stiger man uppför den brant a berg väggen vid Storsveden, befinner man sig u ppe på sjelfva Siljanspl at ån, som med sakta stigning ännu höjer sig U ll d er en h a l f m i l s sträcka, för att s e d a n i n o m Mora socken åter sänka sig mot Silj an I bergkanten utgöres grundberget a f gneiss, men längre inåt fan n j a g en annan svart bergart, förvitt rad till oigenkännelighet Märkvärdigt nog fanns här uppe e n fläck af Leptrenak a l k, s å s o m det tycktes m i g, o mgifven af den svarta bergarten Norrut sträcker sig p l atåns rand igen om Ore socken, men jag har der ej fun n it fast berg förrän i närheten af Fjecka Ö ster om landsvägen, som frän Gulleråsen går till Arfvet, ligger sandstensfältet Eljes synas icke heller här till en början fasta berg Genom Dalbyn gå tvenne höjder i nordlig och syd lig riktning, skiljda från hvara11dra af en dalgång I den östra, iifver hvilken landsvägen i södra delen af byn framgår, m öter granit vid brunnsgräfning gan s k a nära jordytan På östra slutt ningen af höj den brytes Leptrenakalk i ett brott med serdeles vackra marmorartade lag, tläckvis alld eles snöhvita De stupa starkt m ot vester I den blottade berghällen kring stenbrottet syn as glacialrepor, a f hvilka de tydl igaste och djupaste g å i norr och söder H öjden sänker sig så småningom mot Oresjön, och n orra ändan af Dalbyn ligger på den vestra ryggen I östra sluttn ingen af denna stå uppresta hällar af röd ortocerkalk samt grå oolitartad kalk Derefter följer vestligare en liten däld och sedan en kulle med Leptrenakalk, stupande mot sydvest och ve ster, antagligen till följe af i nversion Ö ster om Dalbyn ligger sandstensonhädet På en udde i Oresj ön, öster om Ore kyrk a har ett stenbrott nyligen blifvit anlagdt för huggning af slipsten Ungefä r! mil nordvest ifrån Dal byn ligger Fjecka qvarn, der Moldån (Fj eck å n) gjort en genomskärning genom platåran den samt de lag, som hvila mot densamma Då min äldre pro fil öfver denna lokal är ofullständig 0ch delvis oriktig, lemoas nu en ny k o rrigerad (Profilen *) Det yngsta lag, j ag här funnit, är -
) 22 ÖFVERSIG'!' AF K VETENSK-AKAD FÖRH\NDLINGAR, l 8 7 l cementkalk med Trinucleussk iffer Fullt typisk visar sig ej den senare 1 abrädden, men på ringa afstånd derifrän Följer man sedan ån uppföre, ligga de äldre lagen efter hvarandra i ordning följd, men nedom qvarnfcdlet samt och synnerligen inverterade och stupande mot öster, de yngsta mest, de äldsta nästan lodrätt ställda På gränsen mellan cystidekalken och cementkalken är den senare nästan mergelartad samt innehåller en del af Trinuelensskifferns försteningar jemte en antydning om den ri kare brachiopodfauna, som uppträder i Leptrenakalken Gränsen mellan cystidekalken och ortocerkalken, som här bättre kan studeras än på något annat mig kändt ställe, ii r ej så skarp, att ett bestämdt plan kan påvisas, som skiljer de båda grupperna åt, men detta hindrar ej, att de i faunistiskt hänseende äro sinsemellan betydligt skiljaktiga Den bergart, mot hvilken ortocerkalken stöder sig, är ej, såsom jag förut antagit, porfyr, utan sandsten, eller kanske riktigare eurit Den har på olika punkter olika utseende; än liknar den en vanlig sandsten, än blir den mycket hård och nästan hälleflintartad, än får den ett slags porfyrstruktur, men talrika öfvergångap visa, att all<t dessa fonner tillhöra samma lag Denna bergart fortsätter upp till en gammal vattensäg, der den till utseendet afbrytes af uppresta cystidekalkhällar, hvilka, liksom de föregående lagen, stryka i norr och söder Vid noggrannare efterseende, finner man dock emellan båda bergarterna en liten uppskjutande gång, knappt fotsbred, af en bergart, som på denna punkt svårligen låter bestämma sig, men i sin fortsättning ett stycke från ån visar sig vara hyperit Ett stycke vester om cystidekalken ligger ortocerkalk stupande mot öster Huruvida den förra af dessa bergarter öfverlagrar den senare, så att båda blifvit afskurna af hyperiten, eller om cystidekalken är ett lösryckt stycke, som åtföljt denna vid dess höjning, vågar jag ej afgöra Ortocerkalken å sin sida hvilar ånyo på eurit, hvilken sedan fortsätter långt inåt platåns inre område J ag har följt den omkring! mil vesterut från Fjecka Platåkanten böjer sig härefter mot nordvest, liksom för att följa Skattungesjöns södra strand På dess sluttning träffas ännu
l'örnqvist, GEOLOGiSKA iakttagelser I SILJANSTRAK'l'EN 123 silurlag nära intill det ställe, der landsvägen mellan Arfvet och Sbttungbyn går öfver Fjeckån Många stenbrott äro här anlagda i Leptrenakalk l det största af dem finnas skikt tillhörande både de öfre och de undre delarna af denna grupp De äldsta lagen stupa 700 till 800 SO Sedermera synes euriten från höjdplatån gå ända ned mot Skattungesjön, hvarunder den lik en kil mellan T ägtsberg och J o,;ksäll åtskiljer Ore-Riittviks silurområde från Orsafiiltet På norra sidan om Oresjön, nära Furudals jernbruk ligger ännu en silurbildning Kalk brytes här i tv[! sammanhängande stenbrott af betydlig vidd l det vestligare ligga vackra hvarf af gråblå cystidekalk, hvilka falla 15' SO; i det östra brottet utgöres bergarten af Leptrenakalk med starkt åt OSO fallattde lag l nejden förekommer ofta skiffer i lös sten, och troligen finnes den äfven fast på djupet Fyndorten för flera af HISIN GERS graptolitarter är just Furudal, men alla hans exemp lar derifrån äro funna i lösa stycken Djupa sandlager täcka traktens fasta berg, hvarföre silurbildningens utsträckning här är obekant Sannolikt är den ej så ringa Bildningen synes mig vara en sparad fläck af den formation, som en gång beklädt sluttningen af den yttre berggördel, hvilken omsluter Dalarnes nuvarande silurfält Inpressad mellan de berg, som följa Furudalsån, torde den af dem hafva blifvit skyddad mot förstöring På andra sidan om den nyssnämnda euritkilen uppträda åter silurlag i ()ranån, der landsvägen ungefär 1 mil öster om skattungsbyn leder öfver densamma Vid bron ligga praktfulla hvart' af röd och rödgrå ortocerkalk, stupande några få grader åt NO Nedom brou sänka sig lagen snart under jordytan, men följer man ån uppför i sydlig riktning, fortfara de en något längre sträcka Ofvanför en der förekommande kastning, som betecknas af en med kalkspat nästan igenläkt remna, antager hällen en lutning mot sydost, men återtager snart sitt nordvestliga fall Inom ortocerkalken förekommer äfven grå kalk med oolitstruktur Högre upp i ån skjuta sandstenslager upp med likformig lutning med kalken I vissa hvarf är sandstenen tunnbladig som skiffer,
}24 ÖFVERSIG'l' AF K VE'l'ENSK-AKAD t'örhandlfncoht, 1871 andra har den nästan qvartsitlikt utseende Småningom antager bergarten porfyrstruktnr, under det den än döljer sig under åus botten, än reser sig med höga väggar vid dess sidor I å bottnen förekommer hyperit allmänt i lös sten, hvadan jag förmodal' att den äfven finnes fast under euritporfyrn, ehuru jag ej lyckats finna någon punkt, der den träder i dagen Först på sluttningen från Skattungsbyn mot Ore-elf framträda sedan ånyo silurlag Bäst studeras lagföljden i byns vestra del Eurit visar sig i sjelfva bygatan Gitr man sedermera i norr ned mot elfven, träffas i iikrarne först röd ortocerkalk, derefter grå cystidekalk och sedan en anuan grå kalk, som jag antager vara cementkalk, emedan den stöter omedelbart intill ett lag af Trinucle sskiffer strykningen går öfverhufvud i öster och vester, men kalklagens lutning vexlar och skiffern stitr nästan upprätt För öfrigt uppträda här och der i åkrarna nedom skattungsbyn än det ena, än det andra af dessa lag, hvaraf kan slutas, att hela denna sluttning mot elfven är silurisk l höjden söder om byn ligger röd eurit, hvars sedimentära ursprung framgår deraf, att bergarten ofta har konglomeratstruktur Mera tveksam är jag beträffande förklaringen af den i byns vestra ända uppträdande porfyrartade bergarten Å ena sidan synes den, att döma efter läget, vara en fortsättning af de förut nämnda eurithvarfven, men å andra sidan vore det mycket tänkbart, att verklig eruptiv porfyr hiir framträngt mellan de kambriska lagen, till hvilka jag utan mycket betänkande för sjelfva euriten Som de lokala förhållandena ej tillåtit noggranna undersökningar öfver de olika bergarternas gränser, måste jag inskränka mig till anförande af företeelsen Den upprepas i det följande på flera ställen Huruvida vid Granån, lagen vid Skattuugsbyn sammanhänga med dem eller om icke de senare snarare tillhöra den högre liggande platåranden, hvilken sedan går ofvantör höjden vid Skattungsbyn och derifrån förbi byarne Åberga, Mickelvål, Orsbleck och Stackmora, på längre afstånd från Ore-elf, må lemnas oafgjordt Huru äu härmed förhåller sig, ligga de sedimentära bildningarne vester om skattungsbyn i tvenne afsatser, den ena
TÖRNQVJST, GEOLOGISKA lak'l"l'aqjlseti I SILJANS'l'RAKTEN 125 utefter den linje, som bildar platåranden, den andra närmare Ore-elf under Kallmora, Björken och Nederberga Emellan Skattuugshyn och K allmora iakttagas till en börjar: eurithvarf, stundom öfvergåend e i sandsten, men ungefär midt emellan byarne afbrytas de tvärt af en klint med Leptmnakalk Dennas förekomst här kan jag ej förklara, såframt den ej utgör ett större lösryckt fragment Närmare Kallmom uppträder sandstenen med mägtiga bäddar Som den först möter efter större eller mindre jordrymning kan dess förhållande till andra bergarter, såsom till den porfyr, som ofvanför Kallmora visar sig i en liten bäck, ej nöjaktigt undersökas Sandstenen är dels röd, dels ljusgrå eller gulgrå och har vexlande, oftast svag stupning I Nederberga åter är den hvit, och lagen stå lodrätt Sedermera visa sig ej fasta lag i den nedre terassen förr än i närh eten af Orsa Sannolikt döljer sig dock sandstenen under de djupa sandmassor, som åt trakten mellan N ederberga och Orsa gifva ett utseende, som påminner om Rättviksheden Följer man åter den öfre bergskanten, möter vid Abe1 ga, i sjelfva bygatan en vittrad hyperit med tydlig sferoidalstruktur, och i sluttningen norr om byn hvilar mot hyperiten röd ortocerkalk, följd af grå cystidekalk Hvarfven luta olika i skilda brott, men mest åt NW Hyperiten omsluter i sjelfva bygatan ett stort brottstycke af Ortocerkalk, nedsänkt i en utdragen fördjupning i berget Stycket har 80 till 90 fots längd samt omkring 15 fots bredd Skikten stå uppresta och stryka i midten af fördjupningen i NO och SW, men äro mot båda iindarne böjda bågformigt utåt Med svårighet låter denna bildning förena sig med föreställningen om hyperitens neptuniska ursprung Söder om hyperiten ligga uppåt höjderna vidsträckta lag af enrit, hvilka ännu högre upp genombrytas af en tät svart bergart Densamma har jag äfven funnit under liknande omständigheter i högsta höjderna ofvanför Skattungsbyn Emellan Å berga och Mickelvål fortsätter såväl euriten som hyperiten Den förra intager det vida största området och är ensam synlig vid Mickelvål, ehuru den svarta bergart, som vid brunnsgräfning säges påträffas i byn,
126 ÖFVERSIGT AF K VE'l'ENSK-AKAJ) }'ÖRHANDLI:KGAR, l S 7 l torde vara hyperit Vid 01'sbleck uppträdi\ åter ortocerkalk och cystidekalk, den senare med synnerligen vackra hvarf, som falla 20 NW och W Nedanför Stackmora ligger likaledes ortoeerk;tlk, fallande 20' N\V, men i sjelfva byn uppträder porfyr Den linje, utefter hvilken dessa silurlag draga sig mellan Åberga och Stackmora, aflägsnar sig småningom från högsta platåkanten ned till granskapet af sandstensterassen Området mellan samma linje och sandstenen visar blott på få ställen fast berg, men hvad 111an är i tillfälle att se antyder, att silurbildningen fortsätter äfven på detta område Emellan Åberga och sandstenslagen vid Björken, nära intill de senare, uppgräfves en till lera omgestaltad skiffer, som helt säkert är sferoidskiffer Kallho/n ligger på en höjd - såsom namnet antyder -- i hvilken träffas Leptrenakalk I en liten bäck, som flyter omkring höjden, visar sig sferoidskiffer, lutande 20o N\V och dykande ned under kalken Sjelf hvilar den åter på lag af cementkalk med i det närmaste likformig lutning Dessa bildningar äro ej så långt aflägsna från Åbergalagen, att de ej kunna tänkas sammanhänga med dem, förutsatt att grundberget mellan båda byarne ej går för djupt under jordytan Vidare ligger vid Stackmora i m y ren nedanför ortocerkalken, en lera af samnu beskaffenhet som den vid Björken Sandstenens uppträdande i nedre terassen måste då förklaras antingen genom en kastning eller en häftig böjning utmed sandstensterritoriets sydöstra gräns Höjdplatåns afsluttning mot Orsasjön bildas af Di,qer&e ryet, om nära Orsa framskjuter något förbi ändan af den sluttning, vi nyss lemnat l Enåu, som genomskär de siluriska lagen i Digerbergets norra ända, resa sig vid Enå qvarn höga porfyrväggar Mot dessa stöder sig ortocerkalk, som åter efterföljes af cystidekalk, stupande 20 till 30 WNW Nedom bron, som leder öfver ån, befinnes cystidekalkeu öfverlagrad af cementkalk i uppräta lag med inlagrad Trinucleusskiffer Den senare lemnar ett serdeles rikt utbyte af fossil - De båda förstnämnda lagen jemte porfyren, som stundom blir e uritartad, fortsätta sedan ut-
TÖR!'IQVIST, GEOJ,OGISKA IAKT'l'AGELSEU l SILJANSTKAKTEN 127 med berget genom byarne Stenl1erg och Kårgärde med hufvudlutning åt nordvest Sedermera förekommer en liknande lagföljd mellan Kårgärde och Wattuäs Den börjar ett stycke vester om landsvägen med cementkalle Går man sedermera höjningen uppför, följa de äldre lagen i ordning, cystidekalk och ortocerkalk Öster om landsvägen fortsätter sedermera lagfölj den upp emot Risa med resta hvarf af sandsten, konglomerat och e u rit Ungefär mi d t i sluttningen afbrytas dessa bergarter af en smal hyperitrygg, hvilken jag dock endast funnit synlig på en liten fläck Derefter följa ånyo eurit, konglomerat och sandsten i oregelbunden vexling Åfven med antagande att lagen äro brutna eller böjda af hyperiten, måste deras mägtighet vara högst betydlig Längre söderut har jag ej funnit fasta silurberg Digerberget fortsätter med temligen oförändrad riktning förbi Bergkarlås mot Mora Derefter böjer sig platåkanten åt öster och torde mellan Stygforsen och Gulleråsen möta den del af densamma, som omtaltes vid redogörelsen för Bodatrakten Dessförinnan utsänder den dock ett p;u utskott åt söder Såsom ett sådant torde granitberget vid Wikarbyn böra betraktas Tiden medgaf mig ej förliden sommar att följa bergkanten på dess sträckning österut från Bergkarl ås Silurlager lä ra der fullkomligt saknas Beträffande Solleröns geologi har jag föga att tillägga till mina äldre iakttagelser Sydöstra delen lär utgöras af granit Jag har Pj fullständigt genomvandrat detta område, men öfver öns midt uppträder granit med säkerhet I närheten af Sophia Magdalena kyrka ligger ortocerkalk nära graniten och faller lo' till 20 NW Längre i nordv<>st ötverlagras den af cystidekalk, som äfven faller åt NW omkring 15 Cystidekalken gränsar till en myr, som i NO och SW går tvärsöfver ön Nära Bengtsarfvet stöter dock äfven ortocerkalk och granit till myren Denna är en fördjupning, bildad i sferoidskifi'er, af hvars fossil jag funnit flera i deu mergelbollar inneslutande lera, som uppgräfves ur myren l nordvest gränsar åter myren till sandsten Profilen 7 börjar nära kyrkan, skär myren och når på Utanmyras egor Siljan Af
128 ÖFVERSIGT U' K n;n NSK-AKA D t'öjthandlingalt l 8 7 l denna synes som om sandstenen erhållit sitt nuvarande läge genom en kastning Ä nnu återstå ett par fläckar med silorbildning, hvilka för sammanhangets skull här upptagas, ehuru jag ej besökt dem förliden sommar Vid Wika och Selbäcks byar, af hvilka den förra ligger på fasta landet midt för Sollerön och den senare någt>t närmare Mora, finnes ortocerkalk och cystidekalk, dock på så små områden synliga, att någon noggrannare ondersökning der ej f n är möjlig Likaså ligger på Wåmåns venstl a strand, ej långt från Wåmhus qvarn, nästan i vattenbrynet, flammig röd ortocerkalk i nästan vågräta lag Denna omständighet låter förmoda, att kalken här har vidsträcktare utbredning, ehuru den döljes af lösa jordhvarf Dessa fläckar anser jag liksom lagen vid Furudal för sparade fragment af den bildning som slutit sig till de yttre bergen Den tvistepunkt, som för närvarande söndrar geologerna i två motsatta partier, frågan om de s k massiva bergarternas ursprung, har i det föregående blott föga blifvit berörd, ehuru jag ofta, utan anförande af skäl, henhat uttryck och förklaringar från det plutoniska åskådningssättet Ur kemisk synpunkt, från hvilken de flesta och starkaste skälen mot plutonismen framträdt, synes KJERULF genom sitt arbete Das Christiania Silurbecken, chemisch-geognostisch untersucht (Christiania 1855) hafva en gång för alla gifvit frågan en sådan belysning, att åtminstone plutonismens rimlighet ej längre kan dragas i tvifvel U r fysisk geognostisk synpunkt låta de flesta fenomen förklara sig enligt såväl neptuniska som plutoniska åsigter Hvad serskildt Dalarnes silurterräng beträffar, medgifver plutonismen enklare förklaringar öfver dess ytförändringar och torde i vissa fall ensam kunna Iemna någon antaglig tydning Sjelfva formen på den dalgång, i hvilken de paleozoiska lagen ännu qvarligga, synes mig till och med tala till förman för plutonismen En kitteldal kan lätt tänkas uppkomma genom en sänkning i berggrunden; mindre lätt en kretsformig dal kring ett qvarstående centralparti Att jag antagit möjligh,eten af porfyrartade bergarters sedimentära ursprung, är ingen afvikelse från plutonismen Flera af
TÖRNQVIST, G ;QLOGISKA L\KTTAClELSER I SlLJANSTRAKTEN 129 våm moderata plutonister tala om sedimentär porfyr jemte eruptiv En kortfattad framställning af förloppet vid bildningen af Siljanstraktens nuvarande relief synes mig således ännu kunna uttryckas med HISINGERS ord: 6) "vid dessa sannolikt plutoniska massors uppskjutande från jordens inre blef den i Siljans bassin förut danade petrifikatförande öfvergångsbildningen äfven upplyftad, dess lager än störtade än uppresta till vertikal ställning Den krökta kedjan af Siljan, Orssa(-), Skattunge- och Ore( -) sjöar, erhöll då sin nuvarande gräns» - Nya förändringar inträdde sedan med glacialepoken Redan tidigt måste de på Siljansplatån upplyftade sedimentära lagen hafva blifvit i stor skala bortförda; sedermera har isen, följande dalgångarne, ytterligare urgröpt dessa och isynnerhet förstört de lag, som voro "belägna på sluttningen af de yttre gränsbergen, då dessa berg ständigt tvungit isen att böja sig ur sin riktning; ännu senare har isen, och sannolikt äfven vatten, i dalbottnen mest förstört de åtkomliga lag, som minst förmådde göra motstånd och i deras plats åstadkommit underordnade dalar, hvilka kunna kallas rena denudationsdala r i motsats till de större dalgångar, hvilkas form hufvudsakli en rättar sig efter grundbergets konturer 6) Anf arb 5 häftet, sid 2, 3 Ö(t ers al K Vet Akad För/i, 4rg 28 N:o 1 9
T aj U Karlskizz Hamhri -ka or/,,,filurijla boy v Silj a n s l rak ten - t(rt"ri' /{mulwi "l<t lag [=:J filurisjn lf!fj l/im jm dla!l L1th o trh SclJachte1 & Seedorff, Srockk
Ofvenigt aj Kong l Vet Akad föilt 1811 TafUI!, _, i 6tYlllif" l! Pro/i'! Z SUnJitld i/jt, /fl,r,t 1lf 1h:nw l;-u, skifk1:j -- - --- '""' --- - - Pro/d J Pndi't i Profil ti f/ 1/ - * * Prohl Y Proli:lJ Prolit *,(' le a l a, ;ltj(/0 /)()1)(} ==-===+=l=====j fit: roo 9tJo