Af J. G. o. LINNARSSON.

Transkript

1 339 Öfversigt af Kon!. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar N:o 3. Stockholm. Jemförelse mellan de Siluriska afiagringarna Dalarne och i V estergötlan d. Af J. G. o. LINNARSSON. [Meddeladt den 8 brs 1871.) Den Siluriska lagerserien i Dalarne har af olika författare blifvit på mycket olika sätt uppfattad. Lagrens rubbade läge gjorde det svårt att nöjaktigt utreda deras förhållande till!warandra, så läryge man saknade en närmare kännedom om de motsvarande bildningarne i andra trakter och om de organiska lemningar, som utmärka de särskilda etagerna. HisiNGER och MuR CHISON lyckades derför ej att utreda lagerföljden. I ANGELINs Palooontologia Scandinavica finner man antydningar till en riktigare uppfattning, grundad på ett tillbörligt beaktande af de organiska lemningarna. En mera detaljerad redogörelse för lagerserien, stödd på såväl profiler som palooontologiska iakttagelser leronades först af TÖRNQVIST 1), och hans arbeten äro således de enda, som kunna läggas till grund för en jemförelse. TÖRNQUIST uppställer tre siluriska hufvudlager, af hvilka de båda lägre hvartdera indelas i två afdelningar. Hvarje hufvudlager betraktas såsom motsvarande eu af ANGELINs regioner. Såväl hufvudiagren som deras underafdelningar begränsas i de båda om- 1) Om lagerföljden i Dalarnes nndersilnriska bildningar. Lund Geologiska iakttagelser öfver den kambriska och siluriska lagföljden i Siljanstraktcn. Öfvers. af K. Vet. -Akad. Förhand! För korthetens skull betecknas dessa blida afhandliugar i det följande med TÖRNQV!ST I och TÖRNQVIST II.

2 340 ÖFVERSIGT nämnda AF K. VETENSK.-AK.\D. arbetena på samm a sätt; i det senare delvis förändrats FORHANDLINGAR, endast benämningarna haf"va Följande sammanställning angifver först lagrens äldre benämningar, sedan de nyare, och slutligen det förhållande, hvari de antagits stå till ANGELINs regioner. 3. Krinoidkalk Leptrenakalk 2b. Skiffer med hårda bollar Sferoidskiffer 2a. Graptolitkalk ( Reg. DE. Harparum. } Cementkalk \ l b. Cystidekalk Cystidekalk l a. Ortocerkalk Ortocerkalk Inom de fossilförande bildningarna i hufvudsakligen i öfverensstämmelse med )) D Trinucleorum. " C Asaphorum. Vestergötland har jag 1 ), ANGELINs regionindelning, ansett nio hufvadlager böra uppställas: 9. Ö fre 8. Brachiopodskiffer, 7. Trinueleidskifi"er, Graptolithskifl'er, ö. Beyrichiakalk, 5. Orthoceratitkalk, 4. Undre Graptolithskiffer, 3. Ceratopygekalk. 2. Olenidskiffer, l. Fucoidsandsten. Af dessa lager äro de båda lägsta Cambriska. följande, som De två närmast börja den undersiluriska serien, äro ej synnerligen betydande och synas sakna motsvarigheter i Dalarne. Först med det femte, Orthoceratitkalkeu, börjar en följd af lager, till hvilka man har att söka eqvivalenter inom Dalarnes Siluriska område. Att kunna med noggrannhet bestämma förhållandet mellan Dalames de och Vestergötlands lager är så mycket vigtigare, som senare af ANGE L IN tagits till hufvadsaklig utgångspunkt vid den systematiska anordningen af Sveriges och Norges hela Silur formation. sådana Med tillhjelp blott af beskrifningar blir utredandet af frågor ofta omöjligt, isynnerhet derför att en iakttagare 1) Bid rag till Vestergötlands Geologi. Öfvers. af K. Vet.-Akad. Förhand! K. Vet.-Akad. - Om Vestergötlands Cambriska och Siluriska aflagringar. Hand!

3 T,INNARSSON, SILUR. AFLAGR. I DALARNE OCH VESTERGÖTL. 341 dels sammanslår afdelningar, som särskiljas af en annan, dels förlägger gränserna på andra ställen. Så hade äfven i ifrågavarande fall inträffat, och jag hade derför länge ansett det önskligt att genom ett besök på platsen få tillfälle att utröna, i hvad mon den lagerindelning, som förhållandena i Vestergötland synts föranleda, kunde genomföras i Dalarne. Då jag under sistlidne sommar tillbragte ett par veckor i Dalarne för att anställa paireontologiska undersökningar och insamlingar för Geologiska Byråns räkning, gingo mina bemödanden hufvudsakligen ut på att skaffa materialier till besvarandet af denna fråga. De underlättades i väsentlig mon derigenom, att Herr M. STOLPE, som förut, i sin egenskap af tjensteman vid Sveriges Geologiska Undersökning, företagit omfattande undersökningar öfver de geognostiska förhållandena i dessa trakter, meddelat mig noggranna upplysningar om de vigtigaste profilerna, så att tid ej behöfde ödas med att uppsöka nya sådana. Att urtdersöka. alla genomskärningar och göra en någorlunda fullständig insamling af försteningar skulle kräft en vida längre tid, än jag nu kunde anslå härtill. Jag hann endast att besöka den östra delen af området. Det som iakttogs på den genomresta sträckan var dock i de flesta fa ll tillräckligt för det närmast föresatta ändamålet. TÖRNQVISTS 01'tocerkalk, la, är tydligen eqvivalent med Orthoceratitkalken i Vestergötland. Lagringsförhållandena äro olika, i det att kalken i Dalarne hvilar på granit eller försteningslös sandsten, medan han i V estergötland hvilar på alunskiffer med Oleni eller på lerskiffer med Graptolither. I afseende på bergartens beskalfenhet och de orga.niska lenmingama råder deremot en stor öfverensstämmelse. I Dalame liksom i Vestergötland hafva. olika delar af lagret olika färg och till en del olika förste, ningar. Sjelfva gränsen mellan Ortocerkalken och graniten såg jag blott på ett enda ställe, traxt norr om Vikarbyn, vid vägen till Röjeråsen. K al k en var d Pr grå med små svarta eller grönaktiga korn, sannolikt af glaukonit, och liknade således den lägsta delen af Falbygden.; Orthoceratitkalk, hvilken äfven innehåller dylika korn. Den enda förstening jag fann i honom var en

4 342 ÖFVERSIGT AF K. YETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, l 8 7 i. Orthis. En art af detta slägte är äfven den allmännaste försteningen i den lägsta Orthoceratitkalken i Vester göt land. Deras möjliga identitet kan jag ej afgöra, då jag för tillfället icke har något exemplar af den senare tillhands. På denna lägsta kalk, som har en helt ringa mäktighet, följer den vanliga röda och gråa Orthoceratitkalken, hvilken man finner i dagen äfven på en mängd andra ställen. Den röda innehåller hufvudsakligen Ortlwcerer, till största delen identiska med arter, som ymnigt förekomma i den röda Orthoceratitkalken i Vestergötlar:d, såsom O. trochlem e His.. O. commune Wahlenb. och O. ceutmle His. För öfrigt fa1111 jag blott Asapltider och LituiteJ'. Den gråa kalken synes mest tillhöra lagrets öfre del. Vid Vikarbyn hade lum brutits, och några upptagna stycken, som l å go q var, innehöllo temligen ta l rika försteningar, såsom lllcenus cmssicmula \Vahlen b., Asaphlls ran-icep" Dalm., l Iegulaspi.,; yiyas Ang., Ortlwcerer, s:häl caginata som regularia, Bellerap/ton sp., /Jyolithus sp., Euomphalus qualtej iat?ts, Schloth., Orthides, Rhy11clwnella uucella Dalm. ot:h ett litft fr agment af en G1 : aptolith, sannolikt Phy1log1 aptus. Större delen at dessa försteningar återfinnas an t ingen i V estergötlands Orthoceratitkalk eller i de motsvarande aflagringarna i Östergötland. Molluskerna, med undantag af Cephalopoderna, uppträd:l äfven i Vestergötland företrädesvis i den gråa kalken. Gysticlekalken, lb, och dess förhållande till de angränsande lagren studeras bäst vid Fjecka, nedom qvarnarue. Om man der följer ån nedåt kommer man från Ortocerkalken till allt yngre lager. Cystidekalken är grå med gröna, leriga aflossningar. De försteningar jag här fann voro Asaplws raniceps, Illcenus limbatus Lins n (sannolikt identisk med J. g laber K JERULF), Chasn,op:; vouicophthalmus Boeck. Leptcence, Ec!tiuosphce1'ites WLJ'autiant Gyll., Car yocystites granatum W ahleub., Chcetetes pettopolitanlls Pander m. fl. Vid gränsen till TÖRNQVISTS Cementkalk faun jag Ec!tinosphcerites uuj wttiu m och C/,cetetes petropolitauus tills<tnunans med RemoplettJ'ides sp., Diplo,qrap811s sp. och ett litet fragment af en Asapltid. Vid Furudal innehöll Cystidekalken, utom åtskilliga af de niimnda förstrningarna, Ptychopyge sp. (cfr P. gla-

5 LINNARSSON, SILUR. AFLAGR. I DALARNE OCH VE8TERGÖTL. Ang.), brata Primitia 343 Nileus Armadilla Dalm., Beyrichia eostala Linsn, strangulata Salt., Ortlwcems sp. af gruppen?>egularia, Strophomena sp. aumntium, o. s. v. Vid Vikarbyn fann jag Echinosphmrites Caryocystites gmnatnm, Chmtetes petropolitanus, Di plogmpsus sp. och lllmnus sp. - Bland dessa försteningar före komma lllm1ots limbatus, C!w. mop11 co11icophtlwlmus, Nileus Ar mad illa, BepricMa costata, P1>imitia st?>etufj'data och Echinosphm?>ite8 mmmtinm äfven i Vestergötland. Nästan alla uppträda de der, såvidt kändt är, först i Beyrichiakalken; endast 1Vileus A?> madilto tillhör Orthocemtitkalken. Asaphus raniceps, som ja g ej med säkerhet funnit i Vestergötland, förekommer i Östergötlands Orthocl'ratitkalk 1 ). rj, erhöllos i Cystidekalkens Brachiopoder och Graptolither med säkerhet bestämbara exemplar, men de likna mest Beyrichiakalkens. Jag tvekar derföre kalkeu uärmast Beyrichiablken, om ej att ställa Cystide också en eller annan af dess försteuingar i vi,-sa trakter förekommer i Orthoceratitkalken. Bland de kalkatlagringar i Vestergötland, som jag hänfört till Orthocera titkalken, är "lefverstenenn, på Kinnekulle någon större likhet med Cystidekalken. ArmadilLa har jag 2) den enda, som visar Med undantag af Nileu dock icke funnit någon förstening, som med säkerhet ä r grmensam för dem båda. En Cystide, som temligen ymnigt förekommer i»lefverstenenn, iir måhända Echiuosphcerites am antium, stämning. men Äfven de exemplar jag funnit tilläta Pj någon artbe de lemningar af Orthocerer och andra Mollus ker, som träffas i nlefverstenen» äro vanligen så otydliga, att en identifiering Pj är möjlig. I petrografiskt afseende företer "lefver stenen» ett visst närmande både till Deyrichiakalken och Cystide kalken, mest dock till den senare. Ät afdelningen 2a, Gmptolitkalk eller Cementkalk med Tri nucleusskijj-'er, har 1) TÖRNQVIsT gifvit en så stor omfattning, att jag TÖRNQVIST uppgifver dessutom fr&n Cystidekalken Asaplms expansus Dalm. och Sphreronites pomum Gyll., af hvilka den förre ymnigt förekommer i Östergötlands, den senare i V estergötlands O rthoceratitkalk. J ag fann ingen dera i Dalarne. 2) Jfr LINNAllSSON, Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., sid. 3:2.

6 344 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, l8 71. före mitt besök i Dalarne ej kunde bilda mig någon bestämd åsigt om dess förhållande till Vestergötlands lager. I förteckningarna öfver dess försteningar upptagas tillsammans arter, som i Vester götland tillhöra vidt skiljda lager. Man skulle pä grund häraf kunna förmoda, att faunor, som i andra trakter tillhöra olika eta ger, i D al arne äro blandade med hvarandra, ett förhållande, som TÖRNQVIST väl finner förv ånande, men dock antagpr verkligen ega rum. Mina iakttagel ser på stället stämde icke öfverens med denna uppfattning. De gåfvo tvärtom vid handen, att Cement kalken inn ehåller flera, från hvarandra väl begränsade, successiva faunor. Äfven bergartens beskaffenhet är vid olika ni\ åer helt qfika. Man kan derför såväl på petrografiska som p almontolo giska grunder särskilja flera afdelninga.r, som hittills delvis varit förbisedda eller förvexlade med hvarandra. Någon fullständig ge nomskärning af he la lagret - eller snarare den sprie af lager, som sammanförts under benämningen Cementkalk - finnes, så vidt jag känn er, icke. Ä fven genom kombinerande af all a för mig bekanta. genom skärningar låter det sig ej göra att sammanl änka alla afdelningarna. De l uckor, som ännu återstå att fylla, k unna dock ej vara betydl iga. Gränsen mellan Cementkalken och Cystidekalken har jag en dast vid Fjecka haft til l fäl le att undersöka. Lagringsförhållan dena derstäde synas af fö ljande profil :1) Profil vid Fjecka. (l b d d' 1) Denna och öfriga profiler äro s tillvida schematiska, att de ej noggrannt an gifva lagrens relativa mäkti ghet och stupningsvinklames storlek. D deras ändamål endast är att åskådli gg öra lagrens ordningsföljd, har en större nog grannhet i de>sa afseenden ej synts behöflig.

7 LINNARS S ON, SILUR. AFLAGR, N är m a st Cytid ekalken, I DALARNE OCH VE STERGÖTL. b, lig ger 345 en g rönakt igt grå kalk, c, vex lande m ed tunna hvarf af grön, l ö s skiffer. J ag fann i denna kalk Phacops maeronrus Sjögr., Illrenus limbatus Linsn, Illamus n. sp., Belleroplwn sp., Pleurotomaria sp., Orthis bijorata S chlo th. a rte r, Strophomena sp., Cladopora cedilis Eichw?, Ptilodic och Chcetetes petropolitanus. TÖRNQVIST upp gifver från Grap tolitkalken vid Fjecka Trinucleus seticornis I-lis., Remopleu m. fl. tya sp. rides 6"-lineatus Ang., Leptcena transversalis Dal m., L. sericea.sil. Syst.?, L..5-costata M'Coy, Orthis pm 1Ja Pand., Spirije1 bi Schl., v. Lyn.x Eichw., Chcetetes petropolitanus Pand. och Str eptelasrna corniculum Hall1) - således till största delen andra arter. Läget och fr ån v aron af Cys tid ee r utesluter dock alla tvif fo ratus vet om, att det är rl e n n a k alk, som TÖRNQVIST vid Fjecka be teckn ar som Gra p t o litk al k (Cementkalk). Den om s tändigheten att vi gjort så o l i k a fynd, later fö rm o d a, a: t detta l ager i nnehålle r en ganska artrik faun a, som förtjenar nä l '! na re undersökningar. Jag har ej sett den l ägsta afdelni n gen af Cementkal ken blottad på nå got annat ställe än Fjeck H. Bland de hittills påträffade för ste i1 ingarna De till h öra m en t ka l ken s återfinnes endast ett mindre antal i Ves tergötland. der företrädesvis Beyrichi akalken. För den lägsta Ce paralleliserande med B e yrich i a k alke n väl l äget s om b ergartens beskaffenhet. talar äfven så Gränsen mot Cy s tid e k al ken synes så i petrografiskt som palreontologiskt a fseende vara föga s k a rp. Man torde derför med s k äl kunna sammanslå Cysti dekalken och den l ä gst a Cementkal ken samt betrakta dem såsom tillsammans e qvi v alent a med Ves ter g ö tlands Beyrichiak a lk. Åt de motsvarande b i l dni :: g a rn a i Nor ge har KJERULF git'vit benäm ningen Chasmopsregionen. Detta namn är det äldsta och dess utom lager s ärde le s lyckligt val dt, såsom hemtadt från en för dessa k an ske mer än n åg on annan karakteristisk s l äg tfo r m. De if råga v arande aflagringarna i Dalarne och Vestergötland kun n a derför l ä m pligen benämna s Chasmo pska l k. Efter Chas mopskalken följer en spröd, grå kal k, d, mellan Han har ett orehvars hva r f ja g ej observerade nå gon skiffel 1) TÖRNQVIST I. sid. 10.

8 :J.±(:j ÖFVJmSJ.GT hopi!yttradt dii!t massan \"ETE:\Sl\..\KAD. FÖUHAI\DLli\GAR,,\l K. u t -; eende, beroende derpå, att den Uita hufvud är genomdragen af tunna kalkspatspartier, hvarigenom b ergar t e n stundom tår en viss breccie-lik struktur. Jag fann inga l iknar han en kalk, som i Vestergiitland, isynnerhet på Billingen och Kin nekulle, förekommer i lä g s t a delen af Trinucleidskiffern, dock, savidt jag funnit, ej i försteningar i honom. Till utseendet omedelbar kontakt med Beyrichiakalken. Med denna kalk sluter den naturliga g e n o m s kärning en vid Gen om gräfning i den branta åbrädden finner man lätt Fiir t kommer en svart tunnbladig lerskiffer, e, med temligen ymn iga försteningar, ehuru ej af synnerligen stort Fjecka. f orts ä ttn in g en. artantal finnes s,l.lllllla skiffer, af TÖRNQVIS'l' benämnd Trinucleusskiffer, b l otta d Draggåbro och Gulleråsen, öfverallt vid Vikarbyn, lätt igenkänlig, isynuerhet på sina organiska männaste försteningarna iiro Ti inur:lew; (=Raphioplwms tetr-agonus A ng. His., etic o 1'1 t is Ortltis ar gentea His., De all Amp,IJ.?.' Calymene dppressus Ang.l) Barr.2), en Ci1 1!topod, sannolikt Remoplen1 ides r(ll.lia118 H. WooDWARD: ), lcmningar. Leptcena sp. sp., Tu rrilepa8 "At1 ypw) ni- 1) Vid Vikarbyn fann jag talrika fragment af en Ampyx, som fullkomligt öf verensstämma med ANGELINs beskrifning och figurer af Rnphiopho1 us de En jemförelse med exemplar frftn Vestergötland af Ampyx tetrago zwessus. nus har öfvertygat mig, att dessa supponerade arter äro identiska, och att de skenbara olikheterna endast bero pä det olika skick, hvari de blifvit varade. P''essus Att skalet hos Ampyx tetragonas silväl som hos Raphiopho1 us har intryckta exemplar. punkter, be dt finner man af genom förvittring rengjorde Äfven A. telraganus har pannans spröt reffladt (den af mig lem nade figuren - Om Vesterg. Cambr. o. Sil. aflagr., fig är i detta afseende felaktig) och hennes bas, dl\ skalet är at!ägsnadt, försedd med ett par svaga intryck. förklaras Pannans mera breda och platta form hos R. depresws genom den starka hoptryckningen i den tunnbladiga skiffern. äfven pygidiets olika form. Jemte pygidier som likna ANGELINs figur af Så R. dep> essus, fann jag andra, mindre hoptryckta, som fullkomligt öfverensstäm ma med A. tetragonas fran Vestergötland. 2) Jag fann i Dalarne endast fragment. smalare än hos exemplar frlln pygidium från Vikarbyn Thorax' sidolober tyckas vara något, och pil BARHANDEs figurer. Ett V estergötland har den andra rachisleden nftgot tillspetsad och sidoloberna alldeles platta, men öfverensstämmer för öfrigt med BARRANDEs figurer. 3) Quart. Journ. Geol. Soc., vol. XXI, p. 486.

9 LlNNARSSON, SILUR. AFLAGR. I DALARNE OCH VESTERGÖTL. 347 tens His. och Diplog mp su s ;.n istis His.- På Kinnekulle, och san nolikt äf\ en på Billingen, betäckes Beyrichi ak alken om ede lbart af en lös, svart skiffer, i hvil ken jag funnit nästan endast några få Brachiopoder af slägten a Orthis, Leptcena och Discina(?), liknande dem so1i1 förekomma i Dalarnes Trinucleusskiffer. Ofvan denna skiffer ligger en af en öfvervägande grön färg och med en rikare fauna, bland annat innehållande alla de ofvannämnda Trilobiterna och Diplograpsus p1 isti s. I de öfriga Vestgötabergen är den svarta skiffern nästan utträngd a f den grön a. Den svarta och gröna skiffern bilda til lsamman den lägre del en a f Vestergötlands Trin ucleid skifft>r och äro att betrakta som en ungefärlig eqviva lent till d en svarta Trinucleusskiffern i Dalarne. ANGELIN har, om ock så m ed tvekan, hänfört den sistnämnde (»Schistus argilla ceus ni grescens, qui ad Draggå alibique in Dalecarlia reperitur>> ) till sin regio Db 1 ), så l edes til l samma afdel ning som Trinncleid skiffern i Vestergötland. Att några af hans förstenin gar uppgif vas frå n regio Da, beror m å hända, såsom TÖRNQVIST anmärkt, på tryck fel. Såsom representant för regio D a kan bland Dalarnes lager endast Chasm opskal ken betraktas. - TÖRNQVIST uppgifver, att i Dalarnes Trinucleusskiffer ti l l s ammans med Trinucleus seti cm nis och Rhaphioplwrus depressus förekomma icke bl ott Diplo gmpsus pristis utan äfven Diplogmpsus palmeus Barr., Rastrites p ereg 1 inu s Barr., Graptoli th u s pi io do n Bronn och Grapto li th u s convolntus His.,2) således en Graptolithfauna, som i Vestergötland först uppträder i det högsta fossi lförande lagret, den öfre Gra.pto lithskiffern, och i B öhmen först vid basen af det öfversiluriska sy stemet, i BARRANDEs etage E. Denna uppgift beror måhända på en förvexling af Trinucleusskiffern med ett annat lager. På alla ställen, der j a g hade tillfälle att undersöka Trinucleusskiffern, visade hans fauna samma utseende. Diplograpsus pristis var den enda Graptolith jag fan n i honom. Å tskilliga af de öfriga upp räknade Graptolitherna fann jag derem ot i ett yngre lerskifferlager 1) Palreontologia Scandinavica, 'l 'l'öhi'qvist II, sid. 87, 88. p. \"i.

10 348 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, af något liknande utseende, men i detta sågs ingen enda af Trinuelensskifferns Trilobiter. På andra sidan om den svarta Trinucleusskiffern finner man ett nytt lager af grå kalk, d', liknande det som på pro filen betecknats med d. Icke heller i detta fann jag här några förste. ningar. Ä fven vid Vikarbyn, Draggåbro och Gulleråsen ser man Trinucleusskiffern ligga mellan två lager af grå kalk. De vid Gulleråsen likna fullkomligt dem vid Fjecka.I) Vid Vikarbyn är kalkens utseende mindre hopgyttradt och mera närmande sig till Chasmopskalkens; några fragment af förstpningar (P1 aetus. p. och Murchisania sp.) träffades der sparsamt i honom. - Vid Fjecka fann jag ej något yngre lager än denna kalk. För att lära känna den närmaste fortsättningen af lagerserien måste man taga till hjelp andra genomskärningar. två sådana, båda vid Gulleråsen. Herr STOLPE hade anvisat mig Genom hela Gulleråsens by stryker en långsträckt höjd, bildad af siluriska lager. Ungefär i midten af byn, vid >>Skräddar Hans',, gård, ser man i dess östra sluttning den svarta Trinucleusskiffern, e, och de honom närmast omgifvande kalklagren, d och d', blottade, alla stupande omkring 40 mot Ö ster. Profil i midten af Gulleråsens by. d e d' f Lagret d' öfverlagras af en rödbrun, kalkig skiffer, f, med mycket sparsamma och illa bevarade försteningar. J ag fann i honom Agnastus trinodus Salt., Proetus sp., Illamus sp. och ett par Brachiopader. Af dessa försteningar är endast Agnastus trinodus 1) Herr STOLPE fann vid Gullerlisen leder af Crinoidstjelkar på deu vittrade ytan af nrgra kalkstycken.

11 LINNARSSON, SILUR. AFLAGR. I DALARNE OCH VESTERGÖTL. 349 med säk erhet bekant från Vestergötland, der han har en stor vertikal utbredning. Med stöd endast af de knapphändiga pala:mtologiska iakttagelserna skulle man derför icke kunna parallelisera denna skiffer med något visst lager i Ve:stergötland. Af läget och bergartens beskaffenhet kan man sluta, att han närmast motsvarar den röda Trinncleidskift'ern. Härför talar äfven hans stora likhet med ett lager, som jag funnit i Östergötland nära.motala, och hvars öfverensstämmelse med Trinucleidskiffern jag förut påpekat 1 ). Såväl de vid Gulleråsen funna Brachiopoderna som Agnostus trinodus förekomma i det nämnda lagret vid Motala, och bergarten är på båda ställena nästan alldeles densamma. Genom byns nordligaste del, vanligen kallad Sanden, flyter en bäck mot öster. Han har skurit djupt ned i den förutnämnda höjden, och i hans branta södra bädd synas, öster om landsvägen, några af de siluriska lagren, de som i de föregående profilerna betecknats med e, d' och f. Äfven här kan man, i anseende till jordtäckning, ej utröna beskaffenheten af det lager, som ligger närmast ofvan den röda, kalkiga skiffern, och en lucka, g, har derför måst lenmas i profilen. Profil vid Sanden. d' f g h Något längre ned i sluttningen visar sig en mörkgrå eller svartaktig lerskiffer, h, hnfvudsakligen innehållande Graptolither och hoptryckta Orthocerer. Dessa försteningar förekomma i stor mängd, men de som insamlades äro öfverhufvud ganska otydliga. Graptolitherna synas vara Diplogmpsus pal1neus Barr., Graptoli- 1) Vesterg. Cambr. o. Sil. Aflagr., sid. 21.

12 350 ÖFVERSIGT AP K. VETENSK. AKAD. FÖRHANDLI:\GAR, Barr. och G. convolutus His. Ä f ven om artbestämningama ti ll en del må ste anses något osäkra, hyser jag. på grund af faunans allmänna kara kter, ingen tvekan thus sagittariw; His., G. Becki ått betrakta denna skiffer såsom, åtminstone delvis, eqvivalent med Vestergötlands öfre Graptolithskiffer, hvi lke n h an äfven till bergartens beskaffenhet liknar. J ag såg honom ick e på något annat ställe i Dalarne, men att han äf ven der har en större ut bredning, kan jag sl uta aj en samling lerskifferförsteningar, som Herr v. Pasto r A. SVEDERUS i Orsa haft godheten tillsända mig. Dessa försteningar äro från två ställen, Kallholn och En ån, b åda i O rsa socken. De från Kallholn til lhöra s amt och synnerligen elen fauna, som utm ärker ele n öfre Graptolithskiffern. De flesta äro Gra.ptolither, b land hvilka Diemnograptus 1 ectan,qularis M'CoY, G rap toli thw; convolutus His.? o. G. Becki B arr. Samlingen från Enån innehåller deremot såväl Trinucleusskifferns Trilobiter, Am pyre, Tl'i nucleu s, Remople w i des, Telephus o. s. v., som den öfre Graptolithskiffl rns Graptolither, Dicranograptus rectan g u l aris, Ra strites peregrinus, G1 aptolithus Becki och G. sagittorins m. fl. De lers k ifferstycken i hvilk a de ligga äro alla svarta och förete inga synnerligen anmärkningsvärda olikheter. Man skulle derför kunna förmoda, att de alla h ärstamma frå n ett och sarmua lager. Detta strider emellerti d mot all t hvad jag haft t i llfälle att iakt taga såväl i Dalame som i and ra t rakter, ock jag må ste derför antaga, att vid Enån lik som vid Gullerå sen uppträda två o l i k a lerskifferlager, Trinucl eusskiffer och öfre Graptolitskiffer. Dessa två lager hafva sedan gammalt förvexlats, men för den riktiga uppfattningen af Dalarnes lagerserie, är det af stor vigt att sär skilja dem. Bå da hafva tydliga motsvarigheter i B öhmen. Nä stan alla Trinucleusskifferns Trilobiter föreko mma i Barrandes etage D d 5 eller ersättas der af mycket närstående arter. Re mopleurides ra dian s Barr. och Telepltus fractus Barr. förekomma i D a larne såväl som i Böhmen, Ampya: tetragonus Ang. torde knappast vara skiljd från A. Portlocki B arr. och Tri nucl e us seti comis His. stå r ganska nära T. Bucklandi B arr. Den öfre Graptolithskiffems Graptolither återfinnas till största delen i BAR-

13 LINNARSSOl\, SILUR. AFLAGR. I DALARNE OCH VESTERGÖTL. 35}, randes etage E, i h1,ilken en helt annan Trilobitfauna, än den som utmärker Trinucleusskiffern, uppträder. -- För fyllandet af luckan mellan den röda skiffern f och graptolithskiffern h gifva de genomskärningar jag undersökt ingen ledning. I betraktande af den stora öfverensstämmelse med Vestergötlands lager, som i öfrigt visar sig, kan man förmoda, att ett lager motsvarande Brachiopodskiffern här förefinnes under jorcltäckningen. I bäcken fann jag några lösa stycken af grå kalk, innehållande en bligarkorall samt crinoidstjelkar. Då denna kalk rj fullt liknar någon, som jag känner från de öfriga lagren, skulle det gissningsvis kunna antagas, att han haft sin plats vid g 1). Vid Enån skall man ;nåhända lättare kunna vinna upplysningar om denna del af lagerserien. af Annu återstår att omnämna en afclelning - elen yngsta -- TönxQVISTS Cementkalk, som jag sett blottad endast på ett ställe, vid Stygforsen nära Boda. Der uppträda, utom sandsten, dels en kalk, som vexlar med tunna skifferhvarf och af TÖRN QVIST hänförts till Cementkalken, dels rn lös, grönaktig skiffer med hårda, lins- eller klotfonniga konkretioner, TÖRNQVISTS Sferoidskiffer. Hvacl deras lagringsförhållanden angår får jag hänvisa till TÖRNQVISTS utförliga beskrifningar och profiler. Kalklagret är fattigt på organiska lemningar. Inuti sjelfva kalkstename träffas knappast några försteningar; på ytorna och i skifferhvarfven fann jag Graptolithus P'riodon Bronn och convolutu<> His., Euomphalus sp., Aretitusina sp. och en liten Brachiopod. TÖRNQVIST anför dessutom Retiolites Geinitzianus Darr. och intryck, liknande dem af en Stictopora. 2) Sje1 oidskijfern, 2b, innehåller i mängd Graptolitlms priodon oeh convolutus samt Retiolites Geinitzianus, mindre ymnigt regnliera 01 tlwcere1'. TÖRNQVIST uppgifver dessutom Arethusina 8p.3) Faunan är således nästan elensamma som i Stygforsens Cement- 1) I bäcken träffades äfven bollar, liknande dem som förekomma i Sferoidskiffern, men af flera skäl är det osannolikt, att denne finnes här i fast klyft. 2) TÖR1'iQVIS'r I, sid. 6. :') TiiRNQVIST Il, sid. 88. Öfvers. r\1 f(. l"et.. ka d. Fii, li. _4, g. 28. N:o 3. 3

14 352 ÖFVERSIGT AF K. VETENSK.-AKAD. FÖRHANDLINGAR, l kalk och Vestergötlands öfre Graptolithskiffer. Sferoidskifl'ern kommer äfven i dagen norr om Nittsjö, men der ej i kontakt med något annat lager. Så isolerade som de båda graptolithförande lagren vid Stygforsen äro, möter bestämmandet af deras plats i lagerserien vissa svårigheter. TÖRNQVIST anser, att de följa omedelbart efter Cystide-kalken, och att således Stygforsens Cementkalk motsvarar Cementkalken vid Fjecka - eller en del af det lager, för hvilket jag föreslagit benämningen Chasmopskalk - samt den svarta Trinucleusskiffern vid Vikarbyn och Draggåbro jemte de honom närmast omgifvande kalklagren. Detta är tydligen ett misstag. Redan bergartens utseende antyder, att man här har framför sig ett annat lager än Chasmopskalken. Ännu bestämdare framgår detta af de organiska lemningarna. Såvidt jag kunde finna, innehåller Cementkalken vid Stygforsen alltigenom samma fauna, och denna fauna är en helt annan än den, som utmärker Cementkalken vid Fjecka, eller Chasmopsregionen i allmänhet. Lika litet som man i Chasmopsregionen finner den öfre Graptolithskiffe rns Graptolither, lika litet fann jag vid Stygforsen någon af Chasmopsregionens Trilobiter, och TÖRNQVIST har icke heller uppgifvit någon sådan dm ifrån. Slägtet Arethusina, det enda som jag funnit representeradt vid Stygforsen, tillhör i Böhmen den ntredje faunaml och är i Skandinavien ej kändt fr ån Chasmopsregionen eller Trinucleusskill'ern. Ått inom ett så litet område två helt olika faunor skulle uppträda vid en och samma nivå, är alldeles oantagligt. Cementkalken vid Stygforsen kan således ej vara eqvivalent med den vid Fjecka. I alla händelser måste han vara yngre än den röda skiffern, f, vid Sanden. Möjligen skulle man kunna antaga att han, jemte Sferoidskiffern, intager en nivå motsvarande luckan g mellan den röda skiffprn f och Graptolithskiffern h..å. fven detta är dock föga sannolikt, bland annat derför, att de svårligen skulle rymmas der, om de bibehålla en någorlunda oförändrad mäktighet. Förmodligen äro således de båda lagren vid Stygforsen yngre än Graptolitskiffern vid Sanden. Om man antager detta såsom gifvet, så återstår att bestämma

15 L I NNAR S S O N, AFLAGR. SILUR. <leras förh å l l a n d e till DALARNE OCH VESTERGÖTL. I h_varandra. Sannolikast är väl, a t t 353 Sferoid s k iffe rn, s å s o m TÖRNQVIST an t a ger, är yngre än Cementk a l k e n. T i l l ful l v i s s h e t i d e t t a a fseende kan m a n d o c k svårligen kom ma, i nn an man l y c k at s finna e n genomskärning, som sam man länkar d e s s a b ä d a lager m e d de ö friga () n t o l ogiskt afs e e n d e äro de delarna af l agerserien. I palre n ära fö rbundna m e d Graptolithskif fer n v i d San d e n, och d e s s a tre bi l d ningar k u n n a derför m e d skäl bet r a k t a s om af ett o ch samma hufv u d l ager, o l i k a a fd e l n i ngar u ng e fä r mots vara n d e den ö fre Graptolithski ffern i Vestergötland. S feroidsk iffern kan närmast j e m föras m e d d e n högre och betyd lig a r e d e l e n a f K i n n e k u l l e s ö fre fern vid Grap t o l ithskiffer, Graptolitskif S a n d e n m e d d e n ö fre Graptoliths k i ffe rn på F a lbyg d e n. T i l l S t y g fo r s e n s C e m e n t k a l k k a n i Vestergötl a n d ingen l i k a t y d lig m o t s v a righet u p p visas 1). - TÖRNQVIST u p p gi fv e r, att Ceme nt k a l k e n vid S tygfo r s e n i n n e h å l l e r et t l ager a f Trin ucleusskiffer Sj t> l f 2). o b s e rve ra d e j a g på detta s täl l e ej n ågot l ager, s o m e n s i p t> t r o g r a fi s k t a fse e n d e l i k n a d e Tri n u c l e u s s k i ffern ; m e n om ett så dant fi n n e s, så kan d et i alla h ä n d e l s e r ej vara c l eussk i ffer, då S t y g for s e n s Cem e n t k a l k i v er k l i g Trinu s i n helhet är vi d a yngre än denne. Leptcenakalken, fern och - ran d e ning, 3, h vi l ar e n l i g t TÖRNQVlST p å S feroidskif intager således en högre nivå än n ågot af de fo s s i l fö- l a gren att i i nt e t V esterg ö t l a n d. Det kan d erfö r ej väcka för vå af Vestergö t l a n d s l ager, vare sig i p etrografiskt eller p almontologisk t a fs e e n d e, visar någon större likhet m e d ho nom. Han i nne hål l e r e n stor rikedom p å försteningar, m e n bland dessa a t e rfi n n e s en dast ett hög s t r in ga fåt a l - alla ö fverhufv u d utm ärkta f ö r e n stor vertikal utbredning - i Vestergötl and. Leptre n a k a l k e n DE H arparnm. i Ves t erg ö t l a n d uppställdes af ANGELIN s o m typ för hans regio T i l l samma region ansåg han Brachiopodskiffern böra h ä n föras. Att d e s s a båda lager ej k u n n a v a ra e q viv a l e n t a, fr a m gå r a f d e ras o l i k a stä l l ning i l ag e rs e rie n. 1) Denna omständighet vore lätt förklarlig, om man finge kalken vid Stygforsen är yngre än Sferoidskiffern. 2) TÖRNQVIST I, sid. 7 ; II, sid an t a ga att, cement

16 354 ÖFVEltSJGT AF K. VETE:NSK.-.\KAD. FÖltHANDLING.Hl., 18 7 J. Vill man emellertid med ANGELIN hänföra dem till en och samma region, så m åste denna anses innefatta åtminstone tre afdelningar: l:o Brachiopodskiffern i V estergötland och en del af kalken vid Borenshult i Östergötland samt möjligen ett ännu obekant lager i Dalanw; 2:o den öfre Graptolithskiffern i Vestergötland, Skåne och Östergötland samt de ofvrumämnda, hufvudsakligen af Graptolither karakteriserade bildningarna i Dalarne; :):o Dalarnes Leptmnakalk 1). För att till si t i korthet sammanfatta det ofvan sagda, visar jemförelsen en stor öfverensstämmelse me!ian Dalarnes och V estergötlands Siluriska lager. Om man unelantager Brachiopoclskiffern, hafva tydliga motsvarigheter till alla Vestt rgötlands öfra. lager, från och med Orthoceratitkalken, kunnat uppvisas i Dalarne. Då i följd af profilernas ofullständighet den del af Dalarnes lagerserie, i hvilken man skulle hafva att söka t'n eqvivalent till Brachiopod;;:kiffern, ännu är okänd, så är det, såsom förut antydts, långt ifrån osannolikt, att kommande undersökningar äfven skola bringa i dagen ett lager motsvarande honom. - Med fästadt afseende på förhållandena i andra trakter, och särskildt i Vestergötland, skulle jag vilja föreslå uppställanejet af följande lagerserie inom det Siluriska området i Dalarne : 6. Leptmnakalk, 5. Öfre Graptolithskiffer, ( 4. Brachiopodskiffer?), 3. Trinucleusskiffer, 2. Chasmopskalk, l. Orthocerkalk. Hvilken betydelse och omfattning jag anser böra gifvas åt hvart och ett af dessa lager, torde inses af det föregående. Trinuelensskiffern kommer enligt denna uppstiuining att bestå af temligen olikartade delar, e, d', f och sannolikt äfven d; men en jemförelse med det lika benämnda lagret i Vestergötland synes rättfärdiga deras sammanslående. 1).-\ NGELIN yttrar i Palreontologia Seandinavien (p. VII), att regio Harparum möjligen förekommer äfven i Sk?tne. Om de Skllnska lager, som här Rsyftas, har jag ingen kännedom, och kan sålecles ej afgöra, till hvilken afdelning de höra. Den öfre Graptolithskiffern synes ANGELIN hafva hänfört till Regio Trinucleorum.