OFVERGÅNGSBILDNINGAR

Transkript

1 SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING. ÖFYEHSIGT NERIKES OFVERGÅNGSBILDNINGAR AF G. LINNARSSON. MED E:-\ KA1\'/.'A. Pris 76 öre.

2

3 SVE R IGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING. ÖFVERSIGT AF NERIKES ÖFVERGÅNGSBILDNINGAR. AF G. LINNARSSON. IED 2 T.\FLOR. (AFTRYCK UR ÖFVERS. AF K. VE'l".-AKAD. FÖRHANDLINGAR 1875 N:O 5.) STOCKHOLl!, P. A, NORSTEDT & SÖNER IOS'GL. BOKTRYCKA R

4

5 l. Inledning. Ofvergångsbildningarna 1) ega i Nerike en icke ringa utbredning, men de hafva hittills ej blifvit synnerligen uppmärksammade. Åtminstone äro de iakttagelser, som rörande dem blifvit offentliggjorda, temligen knapphändiga. Dock hafva äfven der dessa bildningar länge, arit kända af vetenskapsmannen och tillgodogjorda för praktiska behof. Förnämsta orsaken till det ringa intresse de ådragit sig torde Yara deras jemförelseyis en formiga sammansättning. Man finner nämligen i N e rike endast 1) Sedan WAHI,EXBEKGS och HISINGERS dagar hafva benämningarna,öfvergångsformation>>, J)öfvergångsUildningar)) o. s.,.. varit väl bekanta i Sverige. Det åsklldningssätt som föranledde WERXER att införa dessa benämningar i den geologiska terminologien är på vetenskapens nuvarande ståndpunkt ej hållbart, och de hafva derför börjat att allt mer komma ur bruk. Emellertid har jag ansett mig kunna, enligt det gamia bruket, under dessa benämningar sammanfatta de kambriska och siluriska aflagringarna. Dessa aflagringar uppträda inom Sverige nästan öfverallt i ett sll nära samband med hrarandra, att det från rent praktisk synpunkt är önskligt att kunna beteckna dem med ett gemensamt namn, isynnerhet son1 den gamla striden om gränserna mellan den kambriska och den siluriska formationen synes vara på väp: att åter upplåga med förnyad styrka. Att jag upptagit just. benämningarna öfvergångsfomjation och öfverg&ngsbildningar har berott derpft att dessa be11iimningar icke blott vu.nnit hurskap i vår äldre, vetenskapligt geologiska literatur, utan äfven hlifvit bekauta för den större allmänheten. Nftgot rilseledande torde ej ligga i dem, då numera knappast uftgon vid dessa namn förknippar den theoretisku uppfattning som gaf anledning till deras bildande.

6 4 några få af de afdelningar i hvilka den svenska öfvergångsfor mationen kan delas. Redan under förra seklet skall Nerikes geologi hafva gj orts till föremål för omfattande undersökningar af den för tidigt b o rtgångne J. A. GYLLENHAHL. En handskl ifven redogörelse för deras resultat skall enligt HrsrNGER, under titel >>Mineral Historia öfver Nerikell, hafva förvarats i Jernkontorets bibliotek 1). Vid ett gjord t försök att i J ernkontor et få studera den, kund e den ej återfinnas, och om innehållet känner j ag derför ingenting, ann at än gen o m ett enstaka citat hos HrsrNGER. Senare hafva \V AHLENBERG och HISINGER undersökt Nerikes öfvergångsfor mation, men o m dess sammansättning knappast meddelat n ågot annat än att den består af tre olika lager, sandsten, alunskiffer och kalksten, desamma som i allmänhet bilda de lägre delarna af våra öfl'ergån gsbildningar 2 ). Mera detaljerade redogörelser för enskilda delar af öfvergångsbildningen i Nerike hafva slutligen lemnats i beskrifningarna till de nyligen utgifna geologiska kart bladen )) Örebro)), >> S egersj ö ll, >>Riseberga» och >>Latorpll, och här igenom har ändtligen en fullständigare kännedom om lagerfölj den vunnits. ärvergångsformationens utbredning åskådliggj ordes redan af HERMELIN å hans >>Petrografiska karta öfver Nerike)) af år H a n använder endast tre färger, af hvilka en betecknar >>granit>>, en» fl ö tst rakt >> och en >>lerfält>>. Inom flötstrakten eller öfver gångstrakten är icke de olika lagrens utsträckning angifven, men ens k il da fyndorter för de olika bergarterna (>>alun-brandskiffer,. san dsten och flo kalk))) u t märk t a genom särskilda tecken för hvarj e bergart. I det stora hela iir öfvergångsformationens ut bredning ganska riktigt framstiilld, isynnerhet om man med flötstrakten får förena några min dre delar af >>lerfälten>>, hvilka eljest till största delen hafva urberg till u nderl ag. - HrsrNGERS 1) HISJNGER, Anteckningar i Physik och Geognosie, h. VI, sid ) Jfr W.u!LENBERG, tryck ur andra samt H!S!NGER, h. V, sid. fj8, m. Geologisk afhandling om svenska jordens bildning (Af upplagan af tidskriften Sveas första häfte), sid. 45 o. f.; Anteckningar i Physik och Geognosie, fl. st. h. IV, sid. 14 o. f.,.

7 5»Geognostiska karta öfver Medlersta och Södra Delarne af Sve rige)) ( 1834) ger en m ycket oful lständig föreställning om forma tionens utbredning, då s törre delen af densamm a j emte de mera låglända urbergstrakter som tillstöta, isyn n erhet i N. och Ö., inrymmes under tecknet för ))uppslammade jordlager och ge s chieben)). Enskilda delar af öfvergån gstrakten äro dock u t märkta med särskilda tecken, alltefter bergarten s beskaffenhet. Ett par större fält betecknas som sandsten, o ch några mindre fläckar dels som sandsten, dels som ski ffer eller kalk. FoRS SELLEs' år 1855 afslutade, men aldrig publicerade ))Geognostiska karta öfver Sverige>> skiljer sig från de båda föregående deri att den helt och hållet bortser från de l ös a j ordlagren och der för måst söka framställa de fasta lagrens verkliga utbrednin g, äfven der de äro dolda. Hvad Nerikes öfvergångsform ation i -dess helhet beträffar, sä är framstäl lningen af dess utbredning mera fel ak tig än hos HERMELIN, särskildt deri att den utdragits för långt mot s ydvest, under det att i nordost betydliga sträckor, som verkligen täckas af öfvergångslager, tecknats som granit. Om de s ärski lda l agrens utsträckning ger FORSSELLES' karta fullstän digare upplysningar än de föregående. Att i detal jerna flera misstag gj orts kan ej väcka förvåning. De kunna svårligen u ndvikas i trakter der berggrunden p å så få ställen kommer i dagen. Den nerkiska öfvergångsbildningens palreontologi har bl ifvit ännu mera knapphändigt behandlad än dess geognosi. Väl har redan i det närmaste halfann at s ekel förflutit, sedan de första försteningar härifrån omnämndes af BROMELL; men sedan dess.h ar antalet af från N erike kända försteningar föga ökats. Så upptager HISINGER i sin förteckning öfver Nerikes försteningar 1) endast 4 arter. I ANGELINs Palreontologia Scandinavica, som visserligen omfattar endast trilobiterna, uppgifves från N e rike blott en art, Peltura scarabceoides. Några tillägg hafva under -- 1) Anteckn., h. f VII, sid. 72. De uppgifna arterna äro: Asaphus expansus, JJattzts pisi o mis, Orthoceratiles communis, Sphre1 onites pomum.

8 6 de senare åren blifvit gjorda i beskrifningarn a till de af Sveri ges Geologiska Undersökning utgifn a kartbladen. Under de senaste åren har jag, p å uppdrag af Chefe n för Sveriges Geologiska Undersökning, genomrest Nerikes öfver gångstrakter, för att söka vin n a en ful lständigare kännedom om öfvergångslagrens utbredning, sammansättning och försteningar. Då dessa trakter, dels förut dels samtidigt, varit föremål för detaljundersöknin gar i och för d e geologiska kartorna i skalan l : 50,000, har den fördelen v unnits, att af de geologer som rekognoskerat de särskilda kartbl::tden, upplys ningar erh ållits om all a lokaler, som varit förtjenta af undersökning. Nerikes öfvergångsbildningar äro inrymda på de geologiska kartbladen nlatorpn,»risebergan, norebron,»s egersj ö» och >>Säfs taholm». bladet»latorpn har jag sj elf utfört de geologiska detalj undersökningarna. Vid m in a öfversigtsresor inom de öfriga kart områdenas öfvergån gstrakter har j ag haft til l ledning m u ntliga och skriftliga meddelanden af de geologer som verkstäl lt detalj u ndersök n ingarn a inom dem. Särskildt hafva talrik a upplysningar m eddelats af Hrr V. KARLSSON och M. STOLPE, som utarbetat kartbladen»segersj ö» och»riseberga», inom hvilka öfvergångs b ildningarn a hafva sin största utbredning. O m de försten ingar som under öfvers ig tsresorna påträffats inom enskilda delar af öfvergångstrakten hafva förut n ågra meddelanden blifvit gj orda i beskrifningarna till n ågra af de geologiska kartbladen. I det följ an de lemnas en samm anfattning af de resultat som vunnits vid min a u ndersöknin gar af öfvergångsfonnation e n i dess helhet. Efter att hafva gifvit en allmän öfversigt af fonnation ens ut bredning och afdelningar samt dessas geogn ostiska och palmon tologi ska karakterer, skall j ag öfvergå till e n mera detaljerad redo görel se för de fyndorter som blifvit undersökta och de förste n in gar som p åträffats.

9 7 IL Allmän öfversigt af den nerkiska öfvergångsformationens utbredning och afdelningar. Öfvergångsområdet i Nerike sträcker sig, med ständigt tilltagande bredd, från Hj elmarens södra del, der det ännu är ganska smalt, åt vester inemot Kilsbergen. Den största längden är nära 5 mil, den största bredden är inemot 4 mil. Som berggrunden här vanligen är dold af djupa jordlager, är det ofta svårt att med säkerhet bestämma gränserna såväl för området i dess helhet som för dess särskilda afdelningar. I brist på andra stödjepunkter måste man ofta hålla sig till slutsatser, som kunna dragas af höjdförhållandena, af grusets beskaff"enhet o. s. v..å fven af dessa hj elpmedel har jag dock blott i inskränkt mån kunnat begagna mig, då tiden ej tillåtit mig att i detalj genomforska hela området, utan jag måst i hufvudsak inskränka mig till att uppsöka och granska alla de lokaler, der den fasta berggrunden är tillgänglig, hvilket nästan endast är fallet i stenbrotten, då naturliga genomskärningar af öfvergångslagren så godt som alldeles saknas i dessa trakter. Den bifogade kartan torde derför i mången detalj vara mer eller mindre inkorrekt. De ställen der berggrunden verkligen kunnat iakttagas äro utmärkta genom särskilda tecken (*). Der dessa observationspunkter, såsom särskildt är fallet in om många delar af urbergsområdena, varit allt för täta, har blott en och annan blifvit utsatt. De ställen, der kartan angifver att fasta öfvergångslager observerats, hafva alla blifvit besökta af mig sjelf. Deremot äro observationerna öfver urbergets utbredning till större delen lånade från de af Hrr GuMJELIUS, STOLPE, KARLSSON och SIDENBLADH utarbetade kartbladen >> Ö rebro", "R iseberga", "S egersjö" och,>säfstaholm". Den vestra gränsen för öfvergångsbildningarna föl jer N. om Qvistbro kyrka i det närmaste Svartån och den i Svartån utmynnande å som flyter förbi Garphyttan och Lannafors. Söder om Qvistbro är gränsen mer osäker. FoRSSELLES låter på sin karta öfvergångssandstenen fortsätta vester ut ända till Teen,

10 8 men sannolikare är väl, att gränsen går från Qvistbro ungefär rätt söderut, och att den höj d sträcka som framgår på vestra sid an o m Trystorpssj ö n och Vibysj ön har urberg till underlag. Herr STOLPE har också funnit urberg ett obetydligt stycke V. om Trystorpssj öns sydspets. I s öder begräns as öfvergån gsom rådet af den höj d som stryker förbi Vretstorp och Hallsberg ut till Hjelmaren. Den n orra gränsen ger sig ej n ågot mera syn bart uttryck i traktens topografi. Den torde gå ungefär mellan Hj elmarens vestspets och norra ändan af Tyssl ingen. O rver gån gsbildnin garnas ö stli gaste del ligger under Hjelmarens niva, och dess grän ser kunna derför ej närmare bestämmas. Inom det af de nämnda gränserna omgit'na området hat'va ö fvergångslagren p å några ställen blifvit helt och hållet bort denuderade, så att urberget kommit i dagen. Ett större s ådant urbergs fält inuti öfvergångsområdet sträcker sig N. om Mosjön och Qvism aren. V. och S.V. om Mosj ön visar k artan några mindre urbergsfält. I anseende til l bristen p å observations punkter äro deras gränser mycket osäkra ; det är till och med ovisst, o m de alla äro helt och hål let skilda från hvarandra. Ett par mindre urbergshäck ar synas slutligen vid Hj e hnaren, V. och S. om Göksholm. Redan i det föregående har antydts, att Nerikes öfvergångs fonnatio n utgöres af tre hufvudlager, sandsten, skifl'er och k alk sten. Deras inbördes åldersförhållande har till en del ej kunnat konstateras genom direkta observationer, men det är dock full komligt otvifvel aktigt, att de, n edifrån uppåt, följ a hvarandra i den ordni n g i hvilken de här uppräknats. O afs edt de slutsatser som kunna dragas af de allmänna geognostisk a förhållandena, visas detta med full säkerhet af en j emförelse med våra andra öfvergångstrakter, af hvilka de flest a mer eller mindre l ikna såväl elen nerkiska som hvarandra. Särskildt öfverensstämma N erikes öfvergångsb ildningar nära med dem som uppträda på Falbygden i V estergötlan d, ehuru dessa senare, utom de lager som återfinnas i Nerike, innehålla åtskilliga yngre lager, som sakna motsvarigheter i Nerike. Jag går n u att först lemna en

11 9 allmän öfversigt af de i N erike förekommande lagrens geogno stiska och pal ontologiska karakterer, för att sedan öfvergå till en mer.a detalj erad redogörelse för de särskilda fyndorterna. l. S a n d s t e n s l a g r e t. En blick på den bifogade kartan visar, att sandstenen har en betydligt större utbredn in g än de öf'r iga lagren, och att dessa senare b lott i spridd a fläckar uppträda ofvanpå sandstenen, hufvuds akligen vid öfvergångso mrådets vestra och s ödra gräns. Tillika vis a dock de få observationspunkterna, att den fasta sandstensklyften blifvit b lottad endast på h ögst få ställen. Så dana äro Hjelm arsberg i Almby socken, Backa i Å n sta, Svinbro i Vietrosa och Linde i Hardemo, på hvilka alla s tällen sand stenen brytes eller åtminstone fordom har brutits. Mabän d a konuner sandstenen äfven i dagen vid Logsj ö nära Trystorps sj ön, i Edsbergs socken. Å tminstone sågos der på ett par ställen n ära stran den utskj utande häl lar af san dsten, som hade utseende af att tillhöra ett fast lager. HERMELINs karta an g ifver dessutom sandsten såsom förekommande på åtskil liga ställen, der nu inga genomskärningar finnas. Då sandstenen, såväl som de öfverl iggan de lagren, om m a n bortser från mindre, tillfälliga rubbningar, har ett i det n ärmaste Yågrätt l äge, kau man, oaktadt observationspunkternas ringa antal, vara temligen förvissad om att s an dstenen fortsätter i slättraktern a mellan dessa observationspunkter. En god ledning vid bestämmandet af sandstenslagrets utsträckning har man äfven i krossten sgruset och de på detta hvilande l ösa blocken. I de trakter, der kartan angifver sandsten såsom antagligen utgörande det fasta underla.get, förekommer denna bergart ymnigt i kross stensgruset, och ofta består detta, såsom på mån g a ställen i n ärheten af' Örebro o ch vid skyllersta o. s. v., nästan enbart af sammanhopade, kantiga sandstensblock. Utan tvifvel hafva dessa i de flesta fal l blifvit endast obetydligt flyttade från sin ursprungliga plats, och der såd ant krosstensgrus förekommer, t o rde man derför i allmänhet utan fara för m isstag kunna an-

12 lo taga att fast sandstenslager förek omme r p å djupet, såvida. det ej blifvit helt och hållet förstördt af den fordua inlandsisen. Sandstenen s petrografiska beskaffenhet är p å d e få ställen, der det fasta l agret blifvi t b lottadt, alltigenom d ensamma. Berg arten är öfverallt af ett jemnt och fint korn, med temligen spar samt bindemedel, och derför ej hård, til l färgen ljust grå, ofta med gulaktig anstryk ning, isynnerhet på aflossningsytorna. H varf' vens mäktighet är mycket vexlande. Ä n äro de helt tunna, nästan ski fferlika, än uppnå d e en betydlig tj ocklek. I palmontologiskt afseende är ej mycket att säga om san d s tenen. Sj elf fan n j ag i det fasta sandstenslagret inga förste ningar och i lösa block endast Pt>ammichnites gigas TO RELL. Professor TORE LL 1) uppgi fver från Nerikes s andsten, j emte denna art, Psammichnites Gumcelii och Scolithus pusillus, alla funna af Lektor C. HARTMAN. GYLLENHAHL uppgifver, enligt HisiNGER 2 ),» en art So len, 12 tum lång, q tum b red, litet krökt, med p å skalet snedt gående rugre,,»orthoceratit af 4 tums längd och litet krökt», samt»entrochiter». Alla dessa bestämningar äro n aturli gtvis felakt iga; sanno likt har han haft för sig n ågra "P sammichniter» eller dylika föremål. Af försteningarna kunna i detta fal l in a bestämda s lut satser dragas om förhållandet til l andra öfvergångstrakters af lagringar. Den fullkomliga likheten i petrografiskt afseende, äfvensom förekomstsättet, tillåter dock intet tvifvel om att det på de ofvan nämnda ställena blottade s andstenslagret motsvarar Fu uoidsandstenen på Kinnekulle och Falbygden i Vestergötlan d. Den nerkiska Fucoid sandstenens underlag har ingenstädes p å träffats. I V estergötland ligger under Fucoidsandstenen en hår dare och mera qvartsitlik, vanligen tunnskifvig, längst ned kon glomeratartad sandsten, den s. k. Eophytonsandsten en, hvilken åter hvilar olikformigt på gneis. Den s tora ö fverensstämmelsen öfrigt mellan de b åda landskapens äldre ö fvergån gsbildningar 1) Petrificata för Rr 2) Suecana 1869, Anteckningar, h. }'ormationis VI, sid. 29. tryckt Cambricre, Lunds Universitets Arsskrift

13 11 gör det antagligt att äfven i Nerike Eophytonsandstenen före kommer mellan Fucoidsandstenen och urberget. Detta blir ytter ligare sannolikt deraf att man i vissa delar af Nerikes öfver gångsområde i stor mängd finner lösa block som likna dels den typiska Eophytonsandstenen i Vestergötland, dels det i bottnen af samma sandsten förekommande konglomeratet. Man kan i cke antaga att deras moderklyft är att söka utom Nerike. Utanför det p å ka.rtan inrymda området skall, enligt O. GUMJELIUS, en isolerad sandstensbildning af mycket ringa ut träckning, på alla håll omgifven af urberg, förekonilna Ö. om Väringen, SO. om Ring:aby inom Ödeby socken 1). Detta ställe kom jag ej sj elf att besöka. GUMJELIUS uppgifver, att sand stenen der är mörkare än i Örebrotrakten. Inom det stora sandstensområdet vid Hjelmaren förekommer måhända äfven röd l ätt sandsten. Åtminston e såg jag i dess östligaste del, i Lennäs socken, talrika block af en sådan bergart., 2. Sk i ffe r l a gre t. Öfver sandstensslätten höja s i g på spridda ställen skiffer lagret och kalklagret, ofta i form af mer eller 1i1indre utpräglade terrasser. Särdeles markerad är den terrass som i vestra delen af öfvergångsområdet sträcker sig från närheten af Örsta i Tysslinge socken förbi Latorp och Holmstorp till Lanna i Hi dinge socken. I dess östra s luttning är skiffern tillgänglig i en mängd brott, under det att den längre mot vester är täckt af kalk.. Längre söderut åternnnes skiffer på andra sidan om Svartitn, omkring Sanna i Edsber:5 och Kil e n i Knista. T södra delen af öfvergångsområdet u tbreder sig ett större skifferfält utefter foten af den af urberg bildade höj dsträckningen, genom Skyllersta, Askers och Lennäs soeknar. Vester härom äro några mindre skifferfält, hvilkas läge ses af kartan. Slutligen har skiffern en icke så ringa utbredning n ära Hjelmaren, kring Östra Ryninge och Stånger i St. Mellösa socken. D et är icke omöjligt att ännu på ett eller annat ställe inom sandstensområdet Gågon 1) O. GuM..ELIUS, Beskrifniug till kartbladet»örebro», sid. 25.

14 12 mindre skifferbildning kommer att upptäckas under de lösa j ord lager som dölja berggrunden. I allmänhet har man skäl att misstänka, att kullar som till en något betydligare höj d resa sig öfver slätten, såframt de ej äro blotta moränbankar, innehålla skiffer. I de flesta genomskärningar äro endast enskilda delar af skifferlagret tillgängliga, oftast de öfre. De l ägre hafva knap past blifvit blottade på andra ställen än sådana der skiffern undergått en betydlig rubbning. Sädana rubbningar förekomma ganska allmänt der skiffern ej är betäckt af kalk. De kunna ej vara åstadkomna genom en underifrån verkande orsak, ty då skulle de lika väl hafva sträckt sig till kalklagret. Man kan derför ej tänka sig n ågon annan orsak till rubbningarna än is ti dens skridjöklar, hvilka äfven lenmat så många andra spår efter stn framfart. Ett fullkomligt bindande bevis härför har man deri att stundom krosstensgrus blifvit inpressadt under de rubbade skifferlagren, på samma sätt som krosstenslera blifvit in pressad under och mellan kritbäddarne på Mö en och Riigen 1 ). På kalklagret har isen ej utöfvat samma verkan. Det har an tingen blifvit all deles sönderbrutet eller också bibehållit sitt ur sprungliga l äge. Endast obetydliga partier hafva någon gång, såsom på ett ställe i Latm ps brott, undergått en större rubb uin g utan att brista i stycken. Från petrografisk synpunkt kunna inom skifferlagret sär skiljas två skarpt begränsade afdelningar, den undre till hufvud saklig del bestående af blågrön skifferlera, den öfre af svart alunskiffer. Den blågröna skifferleran blef först observerad af V. KARLs SON vid V rana i Skyllersta socken, men har sedan äfven träffats vid Ö stra Ryninge i Mellösa, Tomta i Hardemo m. fl. ställen, o ch är sålt:des säkerligen en fullt konstant led. Dess undre gräns 1) Jfr JoHNSTIWP»Om Hrevningsfrenomenerne i Möens Klint» (ll:te Skand. Naturforskaremötets förhand!.), och»ueber die Lagerungsverhältnisse und die Hebungsphänomen e in d e n Kreidefelsen auf Möen und Riigen» (Zeitschr. d. IJeutsch. geol. Gesellschaft, XX VI, 1874).

15 13 har ingenstädes blifvit iakttagen, men efter all sannoliket hvilal den omedelbart på sandstenen. Mäktigheten är obekant; då skifferleran icke har n ågon användning, har man i skifferbrotten ingenstädes brutit sig ned mycket djupare än till hennes öfre gräns, och i de aldra flesta är icke ens denn a uppnådd. Med borr har KARLSSON vid Vrana n edträngt lo fot, utan att nå skifferlerans botten. Anmärkas bör dock, att lagren der hafva en stupning af 300, så att den verkliga mäktigheten är mindre än den som angifves genom en b orrning. - Inuti skifferleran ligger, såsom körtelfonniga konkretioner, och måhända äfven som sammanhängande lager, en blågrå eller gröngrå kalk. Alunskiffern h ar här sitt vanliga utseende, och är således tunnskifvig, svart, med svartaktigt, glänsande streck. Bitumen halten är tillräckligt stor att göra den bränn bar. Deremot före kommer svafvelkis ej så ymnigt insprängd som på vissa ställen, isynnerhet i Skåne. Endast sällan är den här synlig för ögat. Genom hela alunskifferlagret förekommer bituminös kalk eller orsten, dels som körtlar, dels i sammanhängande hvarf. Dess färg är m örkgrå till svart. Texturen är än n ästan tät, än kri stallinisk, i senare fallet ofta stänglig. Alunskifferns m äktighet är antagligen betydligt större än skifl'erlerans. Till störst djup är den genombruten vid Latorp. A rven der har dess undre gräns ej uppnåtts, men torde ej vara aflägsen. På stället s äges, att vid en för länge sedan företagen borrning s an dsten påträffades närmast under ett orsten shvarf, som utgör bottnen i en del af brottet. Denn a uppgift är dock h ögst osannolik. Antagligen ligger här som på. andra ställen under det lägsta orstenhvarfvet först n ågon alunskiffer, sedan skifferlera. - Alunskifferns ut seende är detsamma genom hela lagret, och det är således endast geno m den inlagrade orstenen och framför allt genom de i denne förekommande försteningar som dess olika delar kunn a skiljas. I palreontologiskt afseende utmärker sig skifferlagret deri genom att dess alla delar, ehuru de innehålla olika arter af försteningar, dock endast innehålla sådana fonner som omiss känneligen tillhöra den s. k. primordialzonen. I all a svenska

16 14 öfvergångstrakter kan man från palreontologisk synpunkt indela prim ordialzonen i två hufvudafdelningar, Paradoxidesskiffer och Olenusskiffer, och hvardera af dessa åter i ett större eller mindre antal underafdelningar, så äfven i Nerike. Vissa af de un der afdelningar som uppträda i Nerike äro emellertid der så föga utvecklade, att det knappt sku l l e vara möj ligt att särskilja dem, o m man ej hade ledning af jemförelsen med andra trakter, i hvilka samma afdelningar äro bättre utvecklade. Bland de öfvergångs trakter som hittills äro närmare kända visa Vestergötlands den största likheten med Nerikes, o ch det kan derför vara lämpligast att utgå från Vestergötland, ehuru primordialzonen i Skåne nått sin fullständigaste utveckling. I Vestergötland har jag inom primordialzonen, som der alltigenom utgöres af alunskiffer med inlagrad orsten 1), uppställt 5 afdelningar, af hvilka 3 tillhöra Paradoxidesskiffern, 2 Olenusskiffern. Alla dessa afdelningar äro mer eller mindre väl representerade i Nerike, bäst Olenus skifferns båda afdelningar och den l ägsta afdelningen af Para doxidesskiffern. Den senares båd a öfre afdelningar äro deremot inom Nerike ganska ofullständigt utvecklade. - De palreontolo giska hufvudaf'delningarna sammanfalla ej med de petrografiska. D en blågröna skifferleran innefattar blott den lägsta afdelningen af Paradoxidesskitfern. Af alunskiffern är den Yida öfven ägande delen att hänföra ti ll Olenusskiffem, men den innefattar äf, ell de båda öfre afdelningarna af Paradoxidesskiffern. I sjelfva skifferleran hafva inga försteningar träffats, men i den i henne inlagrad kalken sökas de säl lan förgäfves. Y m nigas t har jag funnit dem vid Vinala och Tomta, mera sparsamt vid Vrana, Ö. Ryninge, Hjulsta och J dsbergs Sanna. Arternas antal är emellertid ytterst ringa. Allmännast förekomma Pam d(itcides Tessini BRONGN. och Ellipsoceplwhts muticus ANG. För öfrigt har jag knappt fun nit några mer arter än Liostmcus 1) SR är ålminsto11e förhållandet på Hunneb e r[( och efter all san11olikhet i södra uelen af l"albygden. Vid C a rls fors nära Billingens uordspets, 11ppgaf man, att en blå l er a skulle finnas under alunskiffern, men den var ej tillgänglig vid mina besök på stället.,

17 15 ANG., Agnastus gibbus LINRS., och A. fallax LINR S. samt möj ligen obetydliga delar af någon ny Paradotcides. Så fåtaliga dessa försteningar än äro, utvisa de dock otvetydigt, att den blågröna skifferleran motsvarar lägsta afdelningen af Vester götlands Paradoxidesskiffer, ty äf1 en i den äro Paradoxides Tessini och Agnastus _gibbus bland de mest karakteristiska för steningarna. I p etrografiskt afseende erinrar skifferleran n ågot om det af SJÖGREN beskrifna lager, som på Öland öfverlagrar sandstensskiffern med Paradoxides Tessini. Detta senare tyckes dock hufvudsakligen innehålla egendomliga arter, såsom Pam dotcides ölandicus SJÖGR. och Agnostits 1'egius SJÖGR. Såsom vanligen är förhållandet i mycket tunnbladiga skiff rar, äro de försteningar som träffas i sjelfva alunskiffern i all mänhet starkt hoptryckta och derför mycket otydliga, så att de till och med lätt kunna förbises. Endast p å ett ställe, vid Lanna, har jag funnit väl bibehållna försteningar i skiffern. Deremot iunehåller orstenen n ästan öfverallt ymniga försteni ngar med full komligt bibehållen relief och utan spår af tryckning. Sannolikt hade orstenen redan antagit fast konsistens, innan det tryck som gaf alunskiffern dess utpräglade skifferstruktur bö1:jade verka. Någon gång finner man dock, ;\tminstone i de öfversta Jn arfven, spår af hoptryckning och skiffrig struktur äf1 en i orstenen. För steningarna tillhöra, med högst få undantag, arter som förut äro kända från de båda öfre afdelningarna af Vestergötlands Paradoxidesskiffer och från dess Olenusskiffer. Den mellersta afdelningen af V estergötlands, Paradoxides skiffer karakteriseras företrädesvis af Pa1 adoxi!les Forchhamme1 i ANG. och Selenopleura b rac hymetop a ANG. samt åtskilliga Bra chiopoder. Af dessa förekomma Paradorcidel5 Fm,chhamrne? i och Bracbiopuderna 01 t!tis erczjo?tecta LINR. och Ac1 othele co? iacea LINRS. äfven i Nerike. -- Den öfversta afdelningcn af Y estergötlands Paradoxidesskiffer i n neh tller h u fn1dsa k l igen Aguo stus leevigatus DAL:\I., l>iost? acns costatus ANG. och LepeHlitia JWimor dialis LINRS., hvilka alla äfven träffats i Nerike. - Före komsten af de ofvan nämnda fursteningarna vis;=tr, att Kerike eger aculeatus

18 16 motsvarigheter till d e båda öfre afdelningarna af Vestergötlands Paradoxidesskiffer. Här äro de emellertid, såsom redan anmärkts, föga utvecklade. De intaga i Nerike en mycket obetydlig del af alunskifferlagret och äro svåra att skilja såväl från hvarandra som från den l ägsta delen af Olenusskiffern. Deras förhållande till hvarandra och till Olenusskiffern torde bäst inses af den längre fram följ ande speciela redogörelsen för de särskilda ge nomskärningarna. Bland lokaler, der dessa båda afdelningar träffats, kunna nämnas Edsbergs Sanna, Hjulsta, Vinala, Vran a, och Östra Ryninge. Olenusskifferns lägre afdelning innehåller ej alltigenom samma försteningar. Isynnerhet på Hunn eberg i Vestergötland och vid Andrarum i Skåne h ar m an lätt att urskilj a flera underafdel nin gar med ol ika förstenin gar. Ä fven i Nerike kunna sådana spåras, ehuru mindre tydliga och mindre k onstant utvecklade. Mest konstant och bäst utvecklad är öfverallt i N e rike den lägsta delen, som utmärkes af Olenus gibbasus D ALM., och o truncatus B R ÖNN. samt Agnastus pis farmis LIN., o ch i hvilken jag för öfrigt icke funnit någon ann an förstening än Agnastus 1 eticulatus ANG., äfven den ganska sparsamt. Högre upp finner man på n ågra ställen, s åsom Östanfall, Stånger o ch Ö.stra Ry ninge, Pm abalina spinulasa WAHLENB. och Orthis lenticularis W AHLENB., men den af dem karakteriserade afdelningen sakn as p å andra ställen. Endast p å enstaka ställen har jag fun nit ett par andra underafdelningar, af hvilka den ena, som förekommer vid Tomta, utmär k es af Be;tj1 ichia Angelini BARR., den andra, som förekommer vid Hj ulsta, af Lep taplastus stenatus ANG. Af dessa har den förra sin plats mellan Olenuslagren och Para bolinalagren, den senare ofvanpå Parabolinalagren. Olenusskifferns öfre afdelning är i Nerike, liksom i n ästan alla öfvergångstrakter, hufvudsakligen karakteriserad af två tri lobitarter, Feltura scarabceaides W AHLENB. och Sphcm ophthalmus alatus B OECK, o ch kan derför l ämpligen betecknas som Peltura zonen. Utom de båda n ämnda försteningarna har j ag här blott

19 17 fun nit en Lingula. Petturazonen ha.r en j emförelsevis betydlig m äktigbet och är tillgänglig i de flesta skifferbrott i N erike. I praktiskt ekonomiskt afseende är alunskifferlagret af stor betydelse. Om i cke detta varit förhållandet, skulle vi känna föga eller intet derom, ty det skulle knappast vara tillgän gligt på n ågot ställe, om man ej för dess praktiska tillgodogörande beredt sig tillträde till det gen om det mer eller mindre mäktiga grustäcke, hvaraf det n ästan alltid är betäckt. Till alun beredning har alunskiffern i N e rike länge användts, dock blott vid ett. enda bruk. Detta anlades år 1765 under namn af Beatre Christinre alunverk. Råmaterialet, alunskiffern. har alltid hemtats från Latorp, men förarbetningen sk edde i bö1:jan vid Garphyttan, der änn u stora, nu till en del af gammal skog bevuxna högar af bränd skiffer erinra om alunbrukets gamla plats. År 1773 flyttades alun bruket till Latorp, der tillverk ningen sedan oafbrutet fortgått 1). Under de senare decennierna h afva emellertid förändrade konjunkturer gjort den mindre lönande, o ch den drifves derför nu i min dre o m fån g. Såsom biprodukter erhållas j ernvitriol och rödfärg. Af vida större praktisk betydelse än aluntillverkningen är numera kalkbränningen, vid hvilken såväl alunskitrem som den i hon om inlagrade orstenen komma till användning. Alunskiffern håller nämligen här, liksom t. ex. i Vestergötlan d, så mycket bitumen, att den med fördel använ des som brännmaterial, i cke blott vid alunbruket utan äfveu vid kalkbränninge n ; och orstenen anses i allmänhet vid bränning lemna en bättre kalk än den öfverliggande orthoceratitkalken. I allmänhet är dock orstenens mängd i förhållande till skiffern ej större än att det är lämp ligast att använda orthoceratitkalk som fyllnad, för att kunna med fördel använda all skiffer som bränsle. Der orthoceratit kalklagret saknas, brukar man derför hemta denne från annat h åll, om de.n finnes i n ärheten. På en del ställen, såsom vid Latorp och Lanna, brytas orthoceratitkalk och orsten i samma brott, och på sådana ställen är naturligtvis tillverkningen för' J Wt;sTERLING, Kalender för Ö rebro Län, 1869, sid. 329, 330. Linn arsson. 2

20 18 delaktigast. Bränningen sker i N erike e j i ugnar, utan i öppna högar eller s. k. fyrar, i hvilka skiffer och orsten eller ortho ceratitkalk läggas i ve xlan d e hvarf. För öfrigt använ des bränd alunskiffer j emte kalk till cement tillverkning. Härtill v älj as företrädesvis hårdt brända, något samm an s i n trade skifferpartier, s. k. rusor, hvilka anses lemna den b ä s ta prod uk ten. D e i alunskifferlagret ingående bergarternas stora ekonomiska värde gör det önskligt att, då någon del af lagret påträffats, kunna ungefärligen bestämma, huru långt det fortsätter på dj upet. n s äker ledning har man härvid af försteningarna, emedan, s åsom ofvan angifvits, och såsom ytterligare skall visas i den följande d etalj erade redogörelsen för de särskilda genomskärnin garna, olika delar af lagret innehåll a helt olika förstenin gar. Om man sålunda finner Feltura scarabceoides eller Sphceroph thalmu:; alatw;, kan man vara förvissad om att mycket återstår af l agret., innan dess botten uppnås. Finner man åter O le n u s gibbosus eller Ag n a s t u s pis ifcn mis, sa kan man deraf s l uta, att den återstående m äktigheten ej är synnerligen betydlig, o ch ännu säkrare utvisar ett fyn d af t. ex. Agnost ns leevigatus eller Le perditia p? imordialis, att man b e fi nner sig n ära lagrets botten. 3. K al k l ag re t. Kalklagret har sin största utbredni n g vid öfvergångsområdets v e stra grän s, mellan Örsta och Lann a. I s öder derifrån träffas det norr om Edsbergs Sanna. Vid öfvergångsområdets södra gräns äro tre mindre kalkstensfält kända, kring Hällebråten och Yxhult i Kumla s ocken, vid S ätterböl i Skyllersta och vid Skär s ätter i Aske r. Slutligen höj er sig en bildnin g af kalk och skiffer öformigt öfver sandstensslätten vid Vrana i Skyllersta socken. Såväl i afseende på bergartens beskaffenhet som i afs e e n de på förs t ening a rn a liknar Nerikes kalklager den sedan gammalt väl bekanta s. k. orthoceratitkalken i våra öfriga landskap, sär skild t i V est e rgötland o ch Ö stergötland. H varken bergartens

21 19 beskaffenhet eller förstenin garna äro emell ertid desamma genom hela lagret. Det k an derför delas i flera afdelningar, hvilka dock ej äro så skarpt b'3gränsade som de inom skifferlagret. De lägsta öfveren sstäm ma i al la afseenden med d e lägre delarne af Falbygdens orthoceratitkalk, de öfre tyckas hafva närmare mot svarigheter i Ö stergötland. Kalklagrets nedersta del o ch dess gräns mot skifferlagret h ar m an till fäll e att studera i flera brott, sås o m vid Latorp, Lanna, Hällebråten och Vrana. Det l ägsta kalk stenshvarfvet hvilar än på alunskiffer, än på ett orstenshvarf, som mycket ofta afslutar skifferlagret upp åt. I senare fallet äro orstenen <> ch den öfverliggande kal kstenen vanligen ej skiljda genom någon aflossning utan sammanväxta med hvarandra. I petrografiskt afseende är den lägsta delen af kalklagret utmärkt från de ö friga hufvudsakligen gen om sin halt af glaukonit och fosforit. Häruti liksom i afseende på läget ö fverensstämmer den fullkom ligt med glaukonitkalkcn p å Falbygden i Vestergötland. Glaukoniten upp träder i form af små, ymnigt insprängda, sv artgröna korn. Fos foriten bildar svartaktiga, oregelbundna k n ö l ar af vexlande storlek, dock s ällan öfverstigande en tum i diameter, och genom dessa fosforitknölar erhåller glaukonitkalken delvis ett konglomerat.artadt utseende. Jemte gl aukoniten och fosforiten förekommer y mnigt svafvelkis. Glaukonitkalkens mäktighet är i Nerike, lik som på de flesta andra ställen, obetydlig, i allmänhet föga öfver stigande en fot. Glaukoniten finnes insprängd alltigenom, fos foriten är deremot inskränkt till glauko nitkalkens aldra lägsta del, eller förekommer åtminstone endast i den i större mängd. Den i rikligare mängd fosforitförande kalken är i allmänhet lldast ett par eller några få tum m äktig. Analyser dels af sj elfva fosforiten, dels af den fosforitförande bergarten i dess helhet hafva blifvit utförda och offentliggj orda af Dr L. P ALM GRE N 1 ). En fullständig analys af fosforit från Latorp har gifvit följ ande resultat 2) : 1) Om svenska fosforitfö ran de k o n g l o m e r a t, st., sid. 21. Bd l, 2) Anf. Bihang t. Vet.-Akad. Hand!.,

22 20 Ca , 2 2.M g O, 1 6 Fe , 1 6 Äl Fe o , , 8 5 S"... Cl O l ö s t i syror Gl ödgnin gsförlu s t A l kalier O, i 27, , 3 1 6, , i 6 (vatten, fl u o r bitumen) o. 0, '7 2 98, 2 8. I andra fosforitstycken från samma ställe hafva erhållits : 26, o 9, 26, 0 2, 23, 6 6, 24, 4 6 och 28, 9 3 procent fosforsyra. Af fosforitförande glaukonitkalk från N e rike m eddela.r D r P ALM GREN följ ande partieja bestämnin gar 1) : Latorp. p.... 2, 2 2 O l ö s t i syror , 3 1 Vrana. 0, 8 1 Hällebråten. 1,8 9 14,o 1. P å försteningar är glaukonitkalken, i synnerhet den fos forit förande, ytterst fattig. Den synes hvarken här eller på andra ställen innehålla n ågra egendomliga arter, utan endast högst sällsynta representanter af n ågra få bland de arter som före komma i den närmast öfverligg tn de delen af kalklagret. På glaukonitk alken hvilar en m era ren, till färgen grön tktigt eller blåaktigt grå kalk, i allmänhet bildande temligen tj ocka hvarf. Vid slag sönderfaller den l ätt, i synnerhet efter att någon tid hafva l egat i luften, och är derför ej användbar til l hu ggning. Förstenin gar förekomma temligen ymnigt, men i ringa art antal. Allmännast är lviegalaspis p lanilirnbata ANG., en art som äfven i andra l tndskap i mängd förekommer vid denna nivå. För öfrigt finner man n ästan b lott några fa trilobitarter, bl tnd hvilka s ärskildt kunna nämn ts Symphysunts b1 eviceps A N G. och Niobe lceviceps D A L M., samt Orthis pa1"va PANDER. iiögst säl l synta äro Harpes etccavatus n. sp., Symphys1wus soci alis LINRS. m. fl. Såväl petrografiskt som palreontologiskt 1) A n f. st., sid. 28.

23 21 öfverensstämmer denna kalk fullkomligt med en som p å Fal bygden intager samma p l ats i l agerserien. Högre upp ligger en fastare, i allmänhet mera tunnhvarfvig.k alk, af svagt rödlätt färg, men p å aflossningsytorna blåaktig. Den är j emföre lsevis fattig p å försteningar, och d e som träfras äro vanligen mera otydliga än i den föregående afdelningen, från hvilken denna dock ej är skarpt skilj d. De vanligaste äro Nileus A1 ma clillo DALM., som man här ej sällan fi n n er full ständi g, och.jifegalaspis p lanilimbata. Dessutom torde en och annan af den näst föregående afdelningens öfriga arter fortsätta i denna. De första 01'tho cm'erna fi!mer man i denna afdelning, men d e uppträda ännu ganska sparsamt. På Falbygden före kommer vid samma nivå en hvitaktig kalk, hvilken utom i af s eende på färgen, ful lkomligt likn ar denna. Båda förarbetas, i anseend e til l sin större fasthet, till golfstenar, trottoarplattor, m. m. Alla d e n ämnda afa elningarna af k alklagret äro tillgängliga i åtskilliga brott i kalkområden as utkanter, såsom vid Latorp, Lanna och Vrana, den rödlätta kalken för ö frigt. vid Yx h ul t, S ätterh öl m. fl. ställen. D eremot känner j ag ingen g e n o m s kär lling, i hvilken man har tillfälle att observera den rödlätta k alkens ö fre gräns, och har derför ej kunnat utröna beskatreu beten a f den kalk som följ er närmast ofvanpå den rödlätta. S äkert är emellertid, att åtminstone en yngre afdelning finnes. I några brott, af hvilka d e vigt. i gaste äro de vestligaste vid Yxhult och de nordligaste, n orr om land svägen b elägna, vid L anna, träffar man nämligen en kalk som har ett ann at ut.s eende och till en stor del andra försteningar än de föregående och som m åste intaga en h ö gre nivå. Den är grå, med grön aktig anstrykning, isynnerhet på aflossningarna, som äro met eller mindre ler- e ller m ergelartade. Försteningar förekomma i j emförelsevis stort antal. De tillhöra nästan u t an undantag arter som äro kända fr il n den på försteningar så rika gråa kalken vid Husbyfj ö l m. fl. ställen i Ö stergötland. Bland de vigtigaste äro A s ap lw s expansus LIN., Ptychopyge an9ustijro ns D ALM., J.Viobe j1 on talis DALM., Symphysurus palpebrosus DALM.,

24 22.lllcenus crassicauda WAHLENB., Dysplanus centrotus DALM. o ch Chiritrus clavifrons DALM. Orthocerer äro temligen sparsamma ;. j ag har funnit Orthoceras trochleare Hrs. och commune W AH LENE. samt en icke bestämbar art af afdelningen regularia. För ö frigt träffas nästan endast några få Brachiopoder. I Östergötland, Vestergötland och Dal arne m. fl. l andskap finnas ännu yngre afdelningar af Orthoceratitkalklagret. Huru vida några sådan a uppträda i Nerike, kan ej för närvarande afgöras. Annu har åtminstone ingen p åträffats. Dock är det j omöj ligt att s ådan a förekomma i de inre dt>larne af kalk områdena, der l agret antagli gen har sin största mäktighet, men der det döljes af djupa krosstenslager. Ett n ärmare aktgifvande på krosstensgruset och de lösa blocken skulle möjligen kun n a gifva visshet härom. Sjelf h a r j ag ej mycket riktat m i n upp märksamhet häråt o ch blott en gång funnit en lös kalksten, som antagligen tillhört en yngre del af kalklagret. Det var en röd kalk med Orthocerer. Detta enstaka fynd är dock af ringa betydelse,. då det är möj ligt att den röda kalkstenen j haft sin moder klyft i Nerike. Kalkens användning är redan i det föregående antydd. Till stenhuggeriarbeten användes m est den rödlatta, mindre den yngsta gröngråa kalken. Denna industri bedrifvt>s dock i Nerike blott i mycket ringa omfång. Endast vid Yxhult o ch Hällebråten är ett större antal arbetare regelbundet sysselsatt dermed. Den kalksten som hugges benämnes här vanligen tälj sten. Vid kalk bränningen begagnar man sig hufvudsakligen af de lägre delarne af l agret, dock ej af glaukonitkalken, som är för oren och der för bortkastas. Några försök att för j ordbrukets behof til lgodo göra den i denne inneslutna fosforiten hafva ej gjorts. Den rin ga halten af fos forit gör, att den svårligen kan bära någon kost sammare beredning eller l ängre transporter, men för den n är maste trakten torde den kunna vara af n ågon vigt, då den utan särskild kostnad erhålles i alla brott s o m äro anlagda på grän sen mellan skifferlagret och kalklagret. Å tminston e synes d et vara skäl att försöka, h vad verkan den fosforitförande glaukonit-

25 23 k alken skulle göra, om den, efter föregången bränning, utan vidare bearbetning, använ de s som gödningsmedel. En kalkfattig j ordmån skulle härigen o m erhålla på en gån g fosforsyra och en riklig mängd af kalk. Måhända skulle dock bergartens stora halt af svafvelkis och j ernsilik at utöfva en skadlig verkan. III. Speciel redogörelse f'ör de särskilda f'ymlorterna. Såsom redan ofvan anm ärkts, och som kartan utvisar, upp tager sandstenen ino m ö fvergångsområdet den störst a ytan. Bland de fläckar af skiffer o ch kalk som höj a sig öfver sandstenen kan för s t märkas den som sträcker sig l ä n g s öfvergångsområdets vestra gräns, V. och S.V. om T y ssl i ngen. Nästan endast i dess östligaste del, i och nära den terrass formiga sl uttning utefter hvilken vägen mellan Ö rsta, Latorp, H ol m storp och Via fram går, är berggrunden tillgän glig. Längst n o rrut är kalk ens och skifferns gräns osäker, såsom gående genom en skogbeväxt kross grusmark, utan b lottade hällar och med fö ga utpräg l a d topografi. Längre s öderut kan de båda lagrens östra grän s i a l lmii nhet u t a n svårighet uppdragas med ganska stor säk e r h e t. Vesternt äro öfvergån gslagren blottade endast på ett ställe m en san nolikt samma.nfaller kalkens vestra g r äns u n g e fär med Ga rp h y tt e å n Den n ordligaste punkt på hvilken berggrun den här är tillgänglig är belägen ett par tusen fot norr om Ö r s t a. Der h a r m a n brutit en rödlätt Orthoceratitkalk med Nilens Armadillo, en otydlig Asaphus eller J.l1eg a laspi8, Orthoceras couww n e och Euo mphalus obvallatus. Straxt invid Ö rsta gå r d är ett brott i iifre delen af alunskifferlagret. Skiffern innehåller spridda bol l ar af orsten med Peltm a scarabceoides. S.V. om Q v a r n t o r p är, n ågot Ö. om l an dsvägen, ett tem l igen stort brott i en lindrigt undulerande alunskiffer. [ öfre d e l e n innehåller skiffern orstensbollar, som stun d o m så n ärnh t sig till hvarandra att de ten dera till att bilda samman h ängande l age r. I dessa bollar träffades Feltunt s cm a b ce oid e s och Sphan- ophthalmus alatus. I sj elfv a bottne n af brottet l åg, vid mitt

26 24 besök, p å ett ställe i dagen ett orstenspeuti som syntes utgöra en del af ett verkligt l ager, genom aflossningar deladt i två eller tre hvarf. Det var dock b lottadt endast p a en liten sträcka. I det fasta orstenslagret erhöllos inga bestämbara försteningar. Bredvid l ågo högar af orsten, som antagligpn brutits ur samma lager, hvarom j ag dock ej kunde förvissa mig, då inga arbetare för tillfället funnos p å stället. Dessa stenar innehöllo Olenus g i bb o s u s eller truncatus och Ag n a s tus pisiformis samt 01 thi:; e.1por1 ecta och Aero t/tele J01"'tacea. De båda senare artern a till h ö ra egentligen Paradoxidesskifrern, de båda förra Olenusskiffern, men här förekommo de alla tillsammans, till och med p å ytan af samma stenskifva. S amma förhållande upprepas p å åtskilliga andra ställen, men detta o aktadt an ser j ag det ej san nolikt, att Paradoxidesskifferns och Olenusskifferns faunor här lejde till sammans. Antagligen var P aradoxidesskifferns fauna redan ut död, då Olenusskifferns faun a bosatte sig här ; men detta behöfde ej med n ö dvändighet hin dra att deras lemnin gar i vissa fal l hl efvo blandade med hvarandra. Längre åt vester eller sydvest äro n ära landsvägen flera brott i hufvudsakligen rö dlätt kalk. Den öfre delen af kalk l agret har b lifvit blottad på n ågra stäl len längre inåt kalkfältet, S. om O l o fs t o r p, på Gymninge och Rökerkulla m ark. Man finner der mest en grön aktigt grå kalk, med stora 01 tho,;ere1, men för öfrigt n ästan utan försteningar. N.V. om Bäcketorp är dock vid en liten vesterut gående väg ett brott i hvilket j ag äfven fann n ågra trilobiter, Symphysurus palp ebrosu ;, Jlfegalasp i S e.'ctenuata?, Ptyc!topyge ang u Stij1 ons och Illamus c1 as ;siccmda samt ett par brachiopoder, 01 tais calligr arnma och Lep twna sp. Vid B ä c k e t o r p s gård bryter man alunskiffer, tillhörande Felturazonen och in nehållande Peltm a s ca1 abceoides och Sph cer oph thalmus alatus. Störst af alla b rott i Nerike är det vid L a t o r p s alunbruk, der man genombrutit den lägre delen af kalklagret. och en be tydlig d e l af alunskifferlagret. O fverst ligger rödlätt kalk af

27 25 ej ringa mäktighet, derunder först grön aktig kalk och sedan glaukonitkalk. I glauk onitkalken har j ag här ej funnit n ågra försteningar, i de ö friga afdelningarna Megalaspis planilimbata, Niobe la:viceps, Symphysurus socialis, Symph. ln eviceps, Ampyx sp. och Harpes excavatus. Glaukonitkalken hvilar vanligen omedelbart på ett orstenslager. Under dett a följer til l betydligt dj up alunskiffer med spridda orstensbollar. Först n ära brottets botten m öter ånyo ett mera sammanhängande, dock p å mindre sträckor afbrutet, lager af orsten, liksom det öfversta til lhöran de. F e lturazonen och inn ehållande Peltu1 a scaraba:oides och Spha:1 ophthalnws alatws. Ett tredj e orstenslager finnes blottadt i kanterna af ett afloppsdike i brottets södra del. Der fan n jag Olenus gibbosus, Agn ostus pisijo1 mis, Acrot1 eta socialis (?) och Lingttla sp. Längre åt vester och p å högre nivå finner man på flera ställen b lottad en grönaktigt grå kalk med Orthocerer. P å H a k e l y c k a n s m ark brytes S.V. om gården alun skiffer, tillhöran de Felturazonen och innehållande Splue1 oph th almus alatus. Vester om N o r r a H o l m s t o r p är gränsen mellan Ortho ceratitk alken och alunskiffern b lottad i ett brott vid landsvägens ö stra sida. Kalklagret slutar, som vanligt, n edtill med glaukonit kalk. Skiffern är genombruten till ett ej obetydligt djup, m e n äfven i d e s s n edersta d e l träffades Spha:rop!tthalmus alatus, och den tillhör således i sin h elhet Pelturazonen. Till Felturazonen hör äfven den skiffer som brytes Yid V e s t r a V i a och vid S v a r t k ä r r. Omkring L a n n a finnas åtskil liga större o ch min dre brott. Ett stycke N. o m landsvägen till Lekhyttan har man brutit Orthoceratitkalk, tillhörande öfre delen af l agret. Den är grå, med grönaktig eller b låaktig anstryknin g, och ligger i vågräta h varf som än äro tj ockare och fastare, än tunnare och m era flisiga. Den tj ockhvarfviga kalken är fattig på försteningar ; i den tunnare träffades deremot åtskilliga s ådana. De s törre ar terna v oro i allmänhet illa bevarad e och ofta o bestäm b ara, sär skildt en stor 1l1egalaspis, af hvilken talrika stjertar sågos. -

28 26 Otydlig var äfven en Ptychopyge, som emellertid tycktes vara angust frons. I säkert bestämbara exempl ar erhöllos Phacops.sr:lerops, Chiru1 us ornatus och clavifrons, Arnphion Fischeri, J_,ichas crdo1 1 hin, N'ileus arrnadillo, Illamus crassicauda och Orthis calligramrna. Dessutom träffades Pleu1 otornaria sp. en obestämbar Strophomenid, Ptilodictya sp. - S ö d er invid l ands vägen är den rödlätta kalken blottad, stupan de omkring 1 2 m ot SO. - Ö ster om vägen mellan Ö fre o c h Nedre Lanna är Lan n a stora brott, näst Latorps det största i Nerike. Både kalk och skiffer äro der genombrutna til l ett ej obetydli gt dj up. De ligga vågrätt ; endast de öfversta kalkhvarfven hafva på mindre sträckor blifvit något rubbade ur sitt ursprungliga l äge. Brottets väggar äro til l största delen tvärbranta och der för otillgängliga, s å att observationer kun de göras endast p å vissa enstak a punkter. I a lun skiffern sågos inga sammanhän gande lager af orsten, e ndast boll ar, innehåll ande Peltura scctra bceoides och Sphcerophthalmus alatus. Den på alunskiffern hvi lande glaukonitkalkens mäktighet tyckes i allmänhet k n appt uppgå till e n fot. Endast ett par tum deraf äro fosforitföran de - åtmin ston e i nämnvärd grad. Högre upp ligger en tj ock hvarfvig, grö n aktigt grå kalk med Megala8pis planilirnbata, Syrnphysurus b1 eviceps, J.Viobe jrontalis och Orthis parva (?). Mellan k alkhvarfven finnas stundom tun n a l ager af en b låaktig skifferlera. Ett omkring två tum mäktigt sådant l ager sågs skil.i a glaukonitkalken från den öfverliggande grön aktiga kalken. - Längre. ut finnas, dels Ö. dels V. om vägen till Nedre Lan n a, flera mindre brott, alla i alun skiffer, hvilken här, i saknad af det skyddande k alktäcket, blifvit upprest och veckad. Af förstenin gar sågos Peltura scarabceoides, Sphcerophtlwlmus alatus, Agnostus pi.sijmmis och Olenus truncatus. A f den sistnämnd e fann j ag äfven fullständiga exemplar, dels i skiffer dels i orste n. l Neri k e fi n n e r m a n elj est af Olen iderna nästan aldrig annat ä n l ösa stj ert- o c h hufvudsköldar. Söder o m Lanna sänker sig marken 1 och berggrun den utgöres der efter all sannolikhet af sandsten. Först ett stycke på an dra

29 27 sidan om Svartån möter ett nytt fält af skiffer ock kalk, som blottats på n ågra ställen mellan Kilen i K nista och Sanna i ]<_; dsbergs socken. Vid K i l e n är, helt n ära Svartån, ett mindre, men ternl igen djupt brott, i nästan vågrät alunskiffer. I denne s ågos blott spridda, temligen sparsam ma bollar af orsten med Peltura sca rabceoides och Sphcerophtlwlmus alatw;. Samma arter erhöllos äfven i sjelfva skiffern. Ett stycke söder om Kilen, vid K n ista sockens vestra gräns, h ar mau brutit en rödlätt eller b låaktig kalk, i hvilken jag ej fann några andra försteningar än obestämbara Orthocerer och Asaphids j ertar. - Län gre vesterut, ej långt från ån, finnes ett temligen stort skifferbrott, hvars sidor em llertid, vid mitt besök, voro til l stor del öfverväxta eller h ölj da af n edrasad j ord och grus. I brottets öfre del sågos i skiffern bollar af orsten med otydliga exemplar af, som det tycktes, Sphce1 ophthalmus alatus. Nära bottnen var en tjock orsten s b ank, beståen de <t f flera hvarf. Den innehö l l i sin öfversta del Olenus gibbosus, som upptog bl ott en ringa del af mäktigheten. Derunder kom Agno8lus pisiformis på dj upet blandad m e d Orthis expm 1 ecta och A c1'othele co1"iacea. A ldra längst ned mister orstenen sin bitumenhalt och blir lj u sare, grönaktigt grå, samt innehåller Agnost.us gibbus och obe tydliga fragment at' Pcwadoxides. Paradoxidesskiffern är således här mycket litet utvecklad, då kalken med Ag no stn s [Jibbus, som tillhör P aradoxidesskifferns n edersta afdelning, s å god t som omedel bart öfverlagras af orsten med A g n as t u s pisiformis, tillhöran d e Olenusskifferns lägre afdelning. Ett obetydligt stycke norr om E d s b e r g s S a n n a gäst gifvaregård finnes ett gammalt ski fferbrott. Dess sidor voro helt och hållet öfverväxta, så att det fasta l agret p å intet ställe var s ynligt, men qvarliggan de stycken af orsten med Olenus gibbosu s och Agnastus pisiformis samt af gröngrå kalk med fragment af Pa1Ytdo.ccides antydde att såväl P aradoxidesskiffern som Olen usskiffern här varit genombrutna.

30 28 I den stora slätt som utbreder sig n ärmast Ö., S. O. och om de båda nämnda kalkstens- och skifferområdena kanuner berggrunden på ytterst få stäl len i dagen, men den utgöres efter all sannolikhet af sandsten. De enda ställen i dessa trakter der fast sandsten påträffats äro Backa i Å nsta socken, Svin bron i Vintros a och Linde i Hardemo, och äfven på dessa ställen har den blifvit i mycket ringa omfång b lottad, utom vid S vinbron, der en mera regelbunden brytning och huggning eger rum. På ej obetydliga sträckor N. och V. om Mosj ö n har emellertid, såsom redan blifvit nämndt, äfven sandsten en blifvit bortdenuderad, s å att urberget kanunit i dagen. K alksten åter finnes först i Kurnia socken. De n ärmaste fyndorterna för skiffer äro Hj ulsta i Hardemo socken och Ö stanfall i Viby socken. Vid Hj u l s ta sträcker sig e n liten höj d l ängs l andsvägens norra sida. Der vor o två små brott upptagna, helt n ära hvar Rn dra. Det östligare inneh ö l l en sadelformigt böj d alunskiffer med temligen sparsamma orstensbol l ar. l de öfversta af dessa trät:... fades Peitura scw abceoides och Sphce1 ophthalmus alatus, djupare ned I-eptoplastu8 stenotus. Den sistnämnda arten fan n j ag icke på n ågot annat ställe i Nerike, men enligt NATHORST före kanuner slägtet Leptoplastus vid Andrarum i de lager som ligga närmast under Pelturazonen. l öf're delen af det vestligare brottet låg ett tjockt orstenslager, innehållande Olenus gibbasus och Agnastus pisifm mi!, den förre n ästan blott i den ö f'versta delen, den senare i den mellersta och undre. Under orstens l agret sågs alunskiffer, men dennas underlag var ej synligt, em edan brottets botten var dold af affall från brytningen. En h ö g af uppbrutna stenar visade e m e llertid, att P aradoxides skiffer m öter dj upare ned. Bland dem voro nämligen åtskilliga stycken af gröngrå kalk med Paradateides Tessini äfven ett full stän digt, ehuru otydligt exemplar - och Ellipsacephalus mu ticus. Ett stycke af denn a kalksten inneh ö l l äfven ymniga l emningar af Agnastus pisifonnis, m en af det sätt hvarpå de fiirekommo framgick tydligen, att de, j emte den mörkare och mera bituminösa kalk i hvilken de voro inbäddade, blifvit neds. - -

31 29 sl ammade i sprickor eller andra håligheter i den grön gråa kalken. E n annan sten bestod til l e n a hälften af den gröngråa kalken, till den andra af e n mörkare, bituminös, något spatig, med Ac1 athele ca1 iacea och 01 this sp. s amt fosforitkn ölar. Samma försteningar förekomma allmänt i en liknande, äfvenledes fos foritförande bergart inom mellersta afdelningen af V estergötlands P aradoxidesskiffer. Vid Ö s t a n fa l l har man nyligen anlagt ett brott i vågrät alunskiffer, tillhörande Olenusskifferns un dre afdelning, hvilken här har en större mäktighet än jag funnit den hafva på andra ställen i Nerike. I brottets ö fre del innehöll skifl'ern ett orstens lager med Pam b a lin a spinulasa och Orthis lenticularis. Ofvan detta orstenslager sågs blott e n enda boll med Pm abalina, n är mast under detsamma en och ann an boll med 01 this lenticularis. Djupare ned var ett lager af orsten med Agnastus pisifm mis, och såväl öfver s o m under detsamm a spridda bollar innehållande s amma art. Under alunskiffern sades ligga blå l era, men den var ej synlig vid mitt besök på stället. Något Ö om Ö stanfall s ågs i j ernvägsskärnin garna blågrön skifferlera. Den var s å söndersmulad, att det ej kunde afgöras, o m den förekom i fast klyft, hvilket emellertid synes s an n o likt. J s ammanhang med de båda näst föregående skifferbildnin garn a står m åhända den s o m träffas i ett brott i h öj dsl uttningen söder om T o m t a, i Hallsbergs socken. Skiffern är der temligen starkt upprest och måhända n ågot skjuten från sin ursprungliga p l ats ; dock äro s ammanhanget och den regelbundna ordnings följden mellan de s ärskilda afdelningarna fullkomligt bibehållna. J brottets öfversta del sågos linsfonniga konkretioner af orsten, som hufvudsakligen innehöllo Beyrichia Angelini, utom hvilken endast mycket sparsamt träffades en n ågot afvikande form af Agnastus pisifarmis. Den förra arten fan n j ag ej p å något annat ställe i Nerike, men den förekommer på motsvarande nivå i Skåne och V estergötlan d. Djupare ned v oro två n ästan sam m anhängande lager af orsten, i mängd innehål l ande Agnastus pisifarmis. Under det l ägsta orstenslagret följde först alunskiffer,.

32 30 sedan blågrön skifferlera, med kalkkonkretioner innehållande PaPadoxides Tessini och Agnostus gibbus. Inga af de förste ningar som utmärka d e c fre afdelningarna af Paradoxidesskiffern träffades, sannolikt derför att ingen kalk eller orsten förekom inom den del af skiffern som här torde representera dessa af delningar. Brottets djupaste d e l var n u fyl l d med vatten til l flere alnars dj up, o c h derför otillgänglig för iakttagelser. E n p å stället l e m n ad uppgift, att d e n >>starkaste skiffern» ( d. v. s. den mest brännbara) fåtts npå djupet», är högst osannolik. Ett sadant förhåll ande skulle ej kunn a förkl aras annat än med til l hj elp af mycket betydliga och ej p å andra ställen i dessa trakter iakttagna rubbnin gar i l agrens läge ; antingen skulle l agren vara rent af omböjda och derför upprepas p å djupet, eller också.s kulle det ofvan skildrade skifft>rpartiet vara en lösryckt massa som b lifvit skj uten öfver det egentliga fasta skifferlagret. Man h ar n ämligen inga skäl att antaga, att p å n ågot ställe, der lagren bibehållit sitt ursprungliga läge, någon brännbar skiffer före k anuner under skifferlera11. Ö ster o m det urbergsfält som sträcker s i g V. o c h S.V. om Mosjön är utan tvifvel sandsten rådande, ehuru den knappast på något enda ställe med säkerhet träffats i fast klyft. Skiffer och kalk förekomma, med undantag a f ett enda isoleradt parti,.endast i ö fvergångsbil dningens södra del. Vid Hj o r t s b e r g a i Kumla socken - ett ställe som jag ej k o m att besöka - har V. K ARLsS ON funnit alunskiffer, men enligt hans uppgift 1) är den der»skrynklad och sönderbruten, s å att man möj ligen skulle kunna ifrågasätta huruvida den syn liga skiffern verkligen tillhör sj elfva berggrunden». Sedan gammalt bekanta äro k alkbrotten omkring Y x h u! t och H ä l l e b r å t e n i Kumla socken. Kalkl agret är der på en större sträcka betäckt endast af ett helt tunnt j ordlager, en omstän dighet som föranledt öppnandet af en mängd brott. Närmast l andsvägen, på ömse sidor om densamma, bryter man til l hugg ning en rödlätt kalk med endast få försteningar, såsom Mega1 ) Beskrifning till kartbladet»s egersj ö», sid. 1 9.

33 31 laspis planilimbuta, Nileus a1'madillo, OhinJrus clavij1 o ns och otydliga Orthoce1'er. Åtskilliga gamla, n u ej arbetade brott n ågot l ängre söderut innehålla en grönaktigt grå kalk. Denna kalk, som säkerligen intager en högre nivå än den rödlätta, är j emförelsevis rik på försteningar, isynnerhet Trilobiter, och många af dem erhållas ej sällan i fullständiga exemplar. Ehuru dessa, öfverhufvud taget, ej kun n a täfla med dem s o m man fi n n er t. ex. vi d Husb yfj ö l i Ö stergötland, så måste dock Yx hult, då det gäller kännedomen om Orthocerkalkens trilobitfauna. betraktas som en af d e vigtigaste fyn dorterna i hela Sverige, knappast öfverträffad af någon utom Ö stergötland. De arter j ag här fann v oro : Asaphus expansus, A. r-aniceps, Ptyclwpyge ang tstu1'0ns, Megalaspis n. sp., Niobe f1'0ntalis, J.Vileus fm'ma dillo, Illamus C1'assicauda, D.1Jsplanus centrotus, Chi1'urus clavi jrons, C.IJbele bellatula, Ampyx nasutus, 01'tlwceras trochlea1 e och commu.ne samt en obestämbar form af regularia, Orthis calli gmmma o ch ftfonticulipora petropolitana. - Ett stycke N. om l andsvägen finnas, p å Norra Mossby mark, n ågra brott vi d gränsen mel l an alunskiffern och Orthocerkalken. A l u n s k i tfem tillhör Petturazonen och innehiuier dennas vanliga försteningar, Peltu1'a scarabceoides och Sphce1'ophtftalmus alatus. På a l u n skiffern följer som vanligt glaukonitk alk. I ett af brotten träf fades i glaukonitk alken talrika exemp lar af 01'this parva. Andra brott i närheten innehålla endast kalksten. Ett stycke öster om den kalkplatå som utbreder sig kring Yxhult och R ällebråten, och skiljd från den genom en torffylld sänka, som antagligen har sandsten till underlag, möter en ny kalkplatå i n ärheten af S ä t t e r b ö l i Skyllersta socken. Der träffas norr om byn en rödlätt kalk, mycket fattig på förste ningar. Denna kalkplatås o mkrets är, lik som till e n stor del den föregåendes, p å kartan bestämd med l edning e ndast a f höjdförhållandena, hvarför n ågon större s äkerhet ej kan tillmätas den. Den rand af skiffer som p å kartan omgifver kalken är helt och hållet konstruerad, men dess tillvaro kan s vårligen

34 '" ).) dragas i tvifvelsmål, ehuru den ej kunnat konstateras genom di rekta iakttagelser. Norelvest om Sätterbö l har en mindre fläck omkring H ö g t o r p å kartan tecknats som skiffer. Intet fast l ager har der träffats ; men antagligt är att den jemförelsevis betydliga h öj d på hvilken d e n n a by ligger ej ä r bildad blott a f grus. O m ett fast l ager har del i dess bildning, måste detta vara skiffer och m åhända de1:j e mte kalk. Längre österut har skiffer blifvit blottad på en mängd ställen n orr om den af urberg begrän sade höjdsträckning som i söder be gränsar N erikesslätten. Sannolikt bildar skiffern här ett, åt minstone i det närmaste, sammanhängande fält, som i ungefär ost-vestlig riktning sträcker sig från Ö fre A kerby och Tarsta i Skyllersta socken till Stenkulla i Lennäs socken, i söder stöd jande sig direkte mot m bergshöjden, i norr mer eller mindre terrassformigt sluttande ned m ot s andstensslätten. Endast p å ett ställe, omkring Skärsätter i Askers socken, har ski ffern in om detta fält befunnits öfverlagrad af kalksten. Vid Ö fr e Å k e r b y är ett litet brott öfverst i e n kulle. S kiffern stupar ö fverallt utåt. Endast få orstenskonkretioner s å gos, innehållande Sphcerophthalmus alatus. Vid T a r s t a är skiffern mycket veckad. I orstenskonkre tioner träffades Peltura scarabceoides o ch Sphce1 ophthalmus alatus. S kiffern tillhör således, liksom den vid Ö fre Å kerby, Peltura zonen. En något djupare del af skifferlagret har blifvit blottad vi d Ö s b y. Der voro vid mitt besök två helt små brott omedelbart bredvid hvarandra. I det östra sågs ingen orsten, och skifferns ålder kunde derför der ej bestämmas. I det vestra innehöll skiffern ett orstenslager med Olenus gibbosus och öfver detta bol l ar med Peltura scarabceoides och Sphcerophthalmus alatus. A nnu djupare delar af skifferlagret har man genombrutit i ett l itet brott ö ster om U 1 1 a v i. I brottets vestra vägg s ågs en orstensbauk, s o m i mängd innehöll Olenus gibbosus och må hän da äfven trunr;atus, men för ö frigt blott några få exemplar

35 33 af Ag n o st n s pisifonnis och ett enda af A. reticula tus. I den ö stra väggen var en annan orsten sbank synlig. Den innehöll Orthis exp arrecta, Lepe1 ditia p1 imardia lis, Agn a s tus lre1jigatus och A. pisy'rmn is, således representanter af både P aradoxides skifferns och Olenusskifferns faunor. Hvilket l äge de o lika ar terna intogo i förhållande til l hvarandra, kun d e j a g ej utröna, d å om ständigheterna ej till äto mig att åtkomma mer än en högst liten del af d enna orsten sban k. Det såg snarast ut som o m de varit utan n agon bestämd ord n i n g bland ade o m hvaran dra, ett förhållande som dock torde vara endast skenbart. orr om V i n a l a är ett brott, som är temligen stort men l än ge varit öfvergifvet, så att vä ggam e till en stor del äro öfve rvuxna. I öfre delen af brottet framsticka här och der or sten sparti er, som tyckas utgöra delar af ett sammanhänga11de l ager. Det innehåller i m ängd Olenus gibbasus eller t1 uncatus. Under detta lager sågos i skiffern bl ott n ågra få spridda bollar af orsten, i al l mänhet fattiga p a förstenin gar. De flesta inne höllo Agn astns pisym rnis. Dock förekomma äfven n ågra af Paradoxidesskifferns van liga försteningar här i orsten en. Vid mitt först a besök på detta ställe, ;h 187 1, fann jag nämligen Acrothele cariaaa och Agnastus lceoigatus ; men dem l yckad es j ag ej återfi nna vid ett förnyadt besök år ( då, blan d ann at, häftiga åskbyar förs vårade arbetet ), och j ag kunde derför nu ej vinn a några närm are upplysningar O IU deras förekomstsätt. I vissa d el ar af brottet innehål l a, såsom j ag vid det senare be söket fann, äfvt>n de lägsta orstensbollam e en dast Agnastus p is ifa r mis, men i andra delar finnas antagligen orstensbollar med andra försteningar vid en ännu l ägre nivå. På ett ställe, der alun skiffern var syn lig utan afbrott, var dock afståndet från en orstensboll med Agnastus pistfannis ned til l alunskifferns bas helt obetydlig. De ö fre delarne af P aradoxidesskiffern, för hvilka Acrathele 1:ariacea och Agnastus leevigatus äro utmärkande, kunn a således här, liksom i allmänhet i Nerike, en dast hafva en mycket ringa mäkti ghet. Mera utvecklad är h är den lägst a afdelningen, hvilkens mäktighet dock ej kan bestämmas, emedan b lott dess 3 L i n n a r s s o n.

36 34 ö fre del blifvit gen om bruten. Den bestär som van ligt af blå grön skifferlera med inlagringar af kalk. Försten ingar före ko m m a ymnigt, ehuru a f ringa artantal ; jag fan n Agnastus fa lla,?:, El lipso cephalus m u ticus och Para doxicles Tessini. Nordost om N e d r e S k r u k e är ett gammalt skifferbrott. Skiffern ä r starkt böj d och i n n e h å l l e r o r s t e n s b o l l ar, i hvil ka, sa väl nedti l l som uppti l l, s ågos en dast Peltur-ct scar auceoides och Sp luer op htlwlmus a la tu s. Vid A s k e r s kyrka är, n orr o m landsvägen, ett litet, gam malt skifl"erbrott. Vid mitt besök hade u n der e n l ägre tid i n gen brytning skett, och endast obetydligt af det fasta l agret var synligt. I lösa orsten ar, som lågo i brottets botten, togs Aguo stus p isi.formis, äfven några fu l l ständiga exe m p l ar. I fast klyft s ågs ingen orsten. Öster om sist nämnda ställe är på en l ån g sträck a intet fast l ager synligt. Efter all san nolikhet fortsätter skiffern utan afbrott. Det första stäl le der den är ti l l g ä n g l i g är ett brott pa S katteby mark, öster o m S ä t t r a n. Skiffern stupar der temli gen starkt åt n o rr. B rottets n o rra sida har formen a f en brant v iigg, i hvilkeu skiffern är tviirt afsknren, så att man har godt tillfälle att l ära känna l agerfölj den. Ö fverst innehåller skiffern der orsten med Feltura scara u a:oides och Sp h cetophthalnm:; eda tus, dj up are ned o r s t e n m e d Olenus giuuosus o ch Agn a s t u s p isi for n ris. B rottets botten o ch dess s ö dra, långsamt sluttande sida, voro mest dolda af affa l l. P å ett ställe framträdde doek orsten med Agnastus lcevigatus, Liostr'acus cos tatus och Lep er d itia p r imonl i alis. Att äfven den närmast äldre delen af P aradoxides skiffern här är representera d, kan man sluta deraf att i l ösa s t e n ar, som säkerli gen voro uppbrutna här, fann s Ortids ex p m 1 ecta. Lägre s ö derut brytes kalksten på flera ställen i n ärheten a f S k ä r s it t e r. Den ä r rödl ätt och l i gger n ästan vågrätt. De enda försteningar s o m sagos voro Megalaspis p lwrilim uata och Ni o u e sl '

37 35 I ö ster härifrån är fast öfvergångslager blottadt endast pit ett stäl le, vid S t e n k u Il a. Der är straxt n orr om byn ett tem ligen stort alunskifferbrott, hvilket dock p å senare åren ej ar betats Skiffern, som stupar lin drigt norrut, innehåller i riklig mängd orsten, hvilken på ett par nivåer tenderar till att bilda s a m m anhängand e l ager. D e enda försteningar som sågos, äfv en i nedersta delen af brottet, voro Peltu1 a s r:arabceoides och Sphce1 ophthalrnus alatus, och den här genombrutna skiffern tillhör så Ö ster om Stenkulla fortsätta led es i sin helhet P elturazonen. ö fverg å n g slagren ej l ångt. Snart m öter äfven vid Hj elm aren s strand urberg. Möj l igt är dock, att sandstenen sträcker sig l ängre i bottnen a f Hj elmaren. orr om det stora skifferfältets vestligaste del reser sig en liten höjd af skiffer och k a l k. D e fasta l agren hafva ej blifvit b lotto.de mer än i ett par brott vid V r a n a, och utsträckningen kan derför e.i med n ågon större säkerhet bestämm a s. Temligen säkert är emellertid att sandsten bildar berggrunden i trakten omkring Skyllersta kyrka. På åtskilliga ställen deromkring ut gör den nästan ensam materialet i grusk ullarne. Vid större djup, och på några ställen äfven n ära jordytan, äro sandstens styckena. ofta my cket stora och te m l igen rege l bundet l cl g rade, och om man än n u ej kan anse sig h a fv a påträffat n ågot alldeles fast l a ger, så kan man svårligen betvifla, att sådant fi n n e s i närheten. Likaså är sandstenslagret s nnolikt att träfra på ringa dj up vid Nynäs N..V. om Vrana. _:_ Närmast Yran a gård är e t t kalkbrott, innehållande upptill rödlätt kalk, nedti l l glaukonit kalk med fos fo r i t. Endast i ett hörn af brottet har g l : w ko n it kalkt>ns undre gräns blifvit blottad. Den ljvilar der än p å alun s kiffer, än på orsten. - Lä_n gre österut är ett större skiff'erbrott i sluttnin gen af den höj d på hvilken V ran a ligger. Vid mitt fiirsta besök på stället, år , hade man der den fullständigaste g e n o m s k ä rn ing a. f sk i fi'e r l a gr e t som j a g fu nn i t på n å g o t stäl le i Neri k e. Vid mitt a nd r a besök, år 1 874, voro de l ägsta afdel nin g a rn a otillg;än gliga. E medan de bergarter, af hvi l k a de b estå, äro dels a l l de l e s oanvändbara dels min dre använ dbara vid k a l k. -

38 36 brännin gen 1), hade man då igenfyllt d en dj upaste delen af brottet. Ö fverst innehåller skiffern spridda bollar af orsten med Feltura sca1 abo:aides och Sphceraphthalmus alatus. Som vanligt har Felturazonen större mäktighet än de öfriga afdelningarna af skifferlagret. Dj upare ned blifva orstensbollam e talrikare och fören a sig vid vissa nivåer till bildande af mera sammanhän gan d e hvarf. D e t öfversta a f dessa innehåller Olenus giboasus eller t1 uncatus, de nedre Agnastus pis farmis. Vid mitt sista besök var intet l ager med Paradoxid esskiffern s förstenin gar tillgängligt, men vid det fiirsta befann s d et lägsta orstenshvarfvet innehål l a, j emte Agnastus pisifarmis, äfven Agnastus lcevigatus, Pamdaxi des Farchhamrne1 i och A m athele coriacea. S åsom ofta är fallet i Nerike, förekommo dessa förstenin gar på s å rl ant sätt tillsam mans, att man svårligen s k u l l e kunna misstän k a, att de här stammade från o lika tider, om ej förhållan dena p å andra trakter talade för ett sådant antagande. Un der det l ägsta orstens hvarfvet låg först alunskiffer, sedan en gröngrå kalk med Paradoxides Tessini, Liost1 acus aculeatus och Ellipsacephalus muticus. Under kalken låg blågrön skifferlera, i hvilken V. K A RL S S ON borrat 1 0 fot, utan att n å bottnen 2). Mellan alun skifferns n edre grän s och dess öfversta, här tillgängliga del hade han fun nit en h öj dskilna d af 26 fot. Häraf kan man dock ej draga några säkra slutsatser om alunskifferlagrets m äktighet, dels emedan dess öfre grän s här ej är synlig, dels emedan skif fern är rubbad nr sitt ursprungliga läge och stupar åt olika hål l i olika delar af brott. Det åt.erstår n u b lott att redogöra för en mera i solerad skifferbildning, som sträcker sig längs Hjelmarens stran d, i norra d elen af Mellösa socken. Pa äldre k artor hänföres h el a denn a trakt till urterritoriet. Först i beskrifningen till b l adet >>Seger sj ön omnämndes förekom sten af alunskiffer vid Stånger, medan 1 ) sk ifferl e r a n män h e t v a r a kan ej mindo e alls använ d a s, och den lägsta alunski ffern t o r d e i all b i t u m i n ö s och rl erför m i n d r e a n v ä n d b a r till br äns le än den ö fre. 2) V. K ARJ,s ON, B e s k r i fn i n g till knrtbl ndet»segersjö», sid. 18.

39 samtidigt i beskrifningen till bladet, Ö rebro" uttalades den ås igten att sandsten, ehuru ej trätrad i dagen, antagligen förekommer i den angrän sande trakten. Senare p åvisades alunskifferlagrets fortsättning åt vester genom u p ptagandet af nya skifferbrott vid Ö stra Ryninge och Börsholm, om hvilka några meddelanden blifvit gj orda af D r TH. NORDSTRÖM 1). Vid S t å n g e r är ett temligen stort brott, i ln ilket skiffern stupar mot N. eller N. N. V. Orsten förekommer rikl igt och inne håller i största de l en af genomskärningen endast Feltunt sca r a b ceaides o ch Sphceraphthalmu s. a latus satnt en Lingula. F ö rst i den aldra lägsta delen s ågs, i brottets vestra vägg, ett orsten s lager som ej innehö fl Pelturazonens förstening'ar. Det var i stället uppfylldt af Orthis lenticu laris, jemte hvilken endast s ågs ett enda fragment af en trilo bit, sannolikt Para balina spin ulasa. I brottets s ödra sida var det fasta lagret doldt a f affall. Der l ågo emellertid talrika orsten sstycken med Olenus gibbasus eller t1 uncatus och Agnastu s pis {a1'1nis, hvi lka säkerligen upptagits på stället. Dessa orstensstycken härstamma utan tvit'vel frå n e n lägre nivå ä n orsten e n m e d Orthis len t icu laris. Ett nyupptaget brott K. om Ö s t r a R y n i n g e, beläget i norra sl uttningen af den der framstryk ande höjden, visade vid mitt besök ( 1874) följande förhållande n. Skiffern stupade åt öster, hvarför de yngre afdelningarna voro att se i brottets östra vägg, de äldre i den vestra. P elturazonen s aknades helt och hållet. Den öfversta orstensbollen i brottets östra vägg innehöll 01 this lenticu la1 is. Dj upare ned var ett, som det tycktes sam m anhängande, lager af orsten med Ole n u s gibbasus eller trun catus och Agnastus pisija1 mis. Aldra nederst fan n s s lutligen e n orstensboll med Agn astus pis farrnis, Agnastus lcevigatus, Lep erditia primordialis och Ku targina cingulata var. pusilla. Ehuru förekommande i samma boll, tycktes dessa arter h är p å sådant s ätt varå skilj da frå n hvarandra, a t t d e n första nr in1) O m fö rek o m s t e n a f siluriska lager i nen Bj örsholm sid. 160, 1874). och Öster närheten a f sj ö u Hj elmaren å h e m m a Ry n llinge ego r ( G e o L F ö re u. F ö rh a u d L, B d II,

40 skriinkt till b ollens öfre del, de senare till d e n n e d r e. l brottets vestra vägg träffades öfverst en orsten sboll m ed Ag n a s tu s leeri gatus o ch Liostmcus costatus. Öfv e rs t a delen af denna vägg motsvarade s å l e d e s u n gefär basen af den motsatta. Un der den n a orstensboll l åg först alunskiffer, s e d a n blåaktig skifferl era o ch s l u tl i g e n blågrå kalk med fr ag m e nt a f Pm adoxides 1 ) Ehuru detta brott, biide till dj up och utstriickning, var ganska. li t et finner man således der den lägre afdeln i n g en a f Ol e n u sskiffe rn samt d e n ö fversta och den nedersta a fd e l n ing e n af Paradoxides skiffern, utmärkta!war o ch en genom sina försteningar. Der emot sågos inga af d e förs t e n i n gar, som vanligen ut m iirka den mellersta afdelnin gen af P aradoxidesskiffern. Något längre i vester h ade ungefår vid samma tid ett brott up ptagits S. om B ö r s h o l m. S kiffern var der sta. r kt omböj d. D e n i skiffern inlagrade orstenen in n e h ö l l i brottets ö f, ersta d e l Feltura sca1 abawides o ch Sphcm ophthalmus alatus. Dj u p are ned låg först orst e n med Orthis lenticu laris, sedan m e d Olenus gib bosus och Agnastus pisifonnis. L än gr e k unde j ag ej sträck a mina u n d e r s ö k n in gar, emedan d e n dj up a s t e delen af brottet vid mitt besiik stod un der vatten..,. IV. :Förteckning öfver försteningitrna. Trilobiter. K alk : Lan n a. K al k : Lan n a. Ch. clavifrons DALM. Kalk : Lan n a, Yx hult. Amphion Fi s ch e 1 i E r c r-r w. K al k: Lan n a. Cybele bellatnla DALM. Kal k : Yxh u l t. Lich as cel01 1 hin A_NG. Kal k : L an n a. Jia? p es excavatus n. sp. T a f. V, tig. I-:3. H. cap it e l ate rotun dat o ; fro n te an gusta, l obis basalibus disti n ctis, anterioribus obsolet i s ; genis val d e c o n v e xi s, costis Plwcops selerops D A L M. Chirunts 01 1W tu s ' ') San nolikt är DALM. d e tt a d et Iage s o m af j NoRDST RÖ)! beskrifves sy a. hv i l k en fräser starkt v i d h e!( utn i n g med såsom en l e ra,

41 39 faci alibus in ter front e m et oculos prrediti s ; li m b o la t o, testa in toto limbo et p arte exteriore gen arum in c o n ca v o ; v e n u l osa, 1 11 parte interiore genaru m obs o l ete favulosa, i n fronte l re v i. O ccurrit in calce ad L atorp. Af en denn a art träffades be t y dli g del rundad, utan n åg ra säkert bestäm m as, då den el l e r 18 Hi l än gd af 6 och Bredden främsta är s t ö r sta bredd af en som u t m ärker 28 m. m., l än gden kan ej fattas, d e n torde varit d el e n P ann an m.m. som saknar O m k re t s e n ii r j emnt k anten. insnörning midt för n a ck r i n ge n den arter af s l ä g t e t. o mkri n g b l o tt e t t e n d a h ufv n d, den nedtryckta af är liten 5 m.m. och s m a l ; med en Basal l o b e r n a är o väl utpräglade, n ästan transvers e l a, fr a m å t beg r änsad e af en kinderna ä r n ä r m a s t gi att fält. Den o af b r ute n I den inre hälften hålln a ex e m p l ar e t har e n d ast n o m talrika s m å, s k a l e t orn eradt b asaliober kin dern a d e l ar är af men ett n e dtryckta hvil k et dock det er behil l l, oj e m n t ge gropar. I k i n d e rn a s y t t re å t er fi n n es äfven eger ru lll pä hela fö rdj u p n i n gar. del är den S a nun a n e d t ryc kta kanten, i sj e l fva g r äns l i ni e n m e l l an ki n d e rn a kant. Si'L vidt j ag kunnat fi n n a, äro ej fördj u p n i n garn a mellan n ätådrorna v e rk l i g a pe r fo r ati o n e r, sådan a som besk ri fv e r hos all a de böhmisk a artern a ; de un dre med om med t a l r i k a, fi n a, jem nbrecl a, upphi)jda n ät itd r o r, a f b ro t t och d e n n a P å, litet, in siinkt, ( ob eräk n adt den s k a l et, hvi l k as mel l anrum visa täta, s m å., o o r d n a d e o rn a m e n t eri n g ett d e l as a J e n m i n d re d e lar i o r e ge l b u n d n a Nad: få.ra ski lj d t'r1ln p a nn an. i n v i d p an n a n s li friga d e l e n a f kretsen kon centrisk linie i två kanten). s är s k i l j a s. D e främre sid u l o b e rn a kun n a ej t y d l ig fåra. r in g e n är ge n o m en s o m öfre sidan a f s k a l et, men torde ej B A RRANDE fi n n a s s åväl p å g eno m t r ii n g a d etta Ö gonen äro på det e n d a ex e m p l aret först iirda, men deras pl ats synlig. Gen o m e n upph öj d list fö r b i n d a s dt> i dess helhet. m e d pannans främsta del, som der ä r k n appt dubbelt bredare iin a fs t ånde t till iir lindrigt ö g a t. k o n kav, Den n e dtryckta k a n te n kri n g hufn1det o mkrin g 6 m.m. bred. Gen om den nedtryckta kantens form o ch skalets ornamen t e ri n g sk i lj e s den n a art lätt frå n al l a h i tt i l l s k ä n da arter. Någon

42 40 likhet i sen a re afseendet nsar H. vemt iosus CORDA, men hos den saknar s åväl kantens yttre d e l som kin derna nätådro r. Från Sveriges Orthoceratitkalk är förut bl ott en art, H. s can i cu:s ANG., beskrifven. Diagnosen och figurerna gifva en mycket ofu l l ständig kännedom om d e s s karakterer, o c h särskildt lenu;a d e alldeles ingen upplysning om orn amenteringen. Att d ö m a a f diagnosen skall emel lertid d e n skånska arten skilj a s i g från den n erkiska genom en platt kant och gen o m frånvaron af ögonlister. Pamdo.xides Te. sini BRONGN. Skilferlera : Hjulst a, Tomta, Yinala, Vrana. - Vid Vinala erhölls äfven ett fullständigt, ehuru otydligt exemplar. Det är 55 m.m. l å n gt. l thorax k a n j ag ej räku a m er än 1 9 leder. D e n restaurerade figuren : Palreontol ogia ScandinaYi ca Yisar 20, ett antal som ä fv e n, en ligt B A RRANDE, är kon stant hos den n ärstående, om ej identiska, P. bohemicus. Det är derför möj ligt, att e n led hos exemplaret frän Vinala blifvit dold genom förskj utning, ehuru ingenting synes antyda ett sådant förh ållan de. Bå lens sidolober äro betyrlligt smalare än ;i figuren i P a l. Scand. P. Forclth amme? i A N G. Alunskiffer : Vrana. - E n dast h ögst obetydliga fragment, som dock på grund af skal ets struktur med temli säk erhet kunna hän föras till den n a art. P. sp. (?). Skifferlera : Vinal a ; ett enda fragment, bestående af 13 thorakal segment, af hvilka hart och ett bär en t agg i midten af rachis. Som a l l a pleura> äro afbrut n a im id basen, k an slägtet ej bestämmas. I\iåh ända tillhör detta fragm e n t s n arare Li o s tra c u s a c u le a tuö. Ellipsocephalus m u ticus A N G. V, fig E. capite an nulo occipital i distincto, s nlcis dorsal i b us fe r e rectis et parallelis, fronte utrinque sulcis l ateral i bus ternis ; tho race postice valde angustato, ple urarum apice acu minato, retro flexo. Occnrrit ad Hj ulsta. Vinala tet Vra n a una C' tl l ll P aradoxi d e Tessin i. T a f.

43 41 Hufvudets längd ä r vanligen omkring 8 m.m., m e n h o s ett otydligt exemplar, som synes tillhöra sanuna art, är den n ästan dubbelt större. D orsalfårorn a äro nästan paralleja o ch raka, till dess de vid pannans främsta del tvärt b öja sig inåt o ch m ötas under en vinkel något större än en rät. I följ d häraf är pannan jemnbred, framtill till spetsad. Genom en tydlig o ch o afbruten fåra är den skilj d från n ackringen, som är slät och j emnbred. Framtill b egränsas pannan af en mycket smal - hos exemplar af vanlig storlek omkring en m.m. bred - och starkt l utande kant. P å hvardera sidan har den 3 sido fåror, som dock, isynnerhet de båda främre paren, äro ganska svaga. - Af thorax har j ag b lott funnit ett enda fragment, bestående af 7 leder. Det af s malnar hastigt bakåt. Rachis upptager en tredj edel af hela bredden. Pleurre b öj a sig i sin yttre del starkt, men jemnt n edåt. Deras spetsar äro ej rundade, såsom de framställas å figurerna af andra arter, utan utl öpa i en hvass, lindrigt bakåt böj d tagg. Denna tagg kan dock lätt förbises. Der den, såsom fallet är i åtskilliga p leurre, är d o l d i stenmassan, har pleuran alldeles det utseende som BARRANDE s figur af E. llojfi visar. - Skalet visar hos n ågra exemplar en ytterst fin granul ering ; endast i speten af pleurre är det strieradt. Från de bömiska arterna - de enda som hittills blifvit på ett tillfredsställande sätt beskrifn a - skiljer sig denna genom nackfåran och pannans sidofåror. Huruvida ät'ven de hvass:t spetsarne hos p leurre utgöra ett specifikt kännemärke, torde der ce mot vara ovisst. D å formen af pleurre inom ett och s amma s lägte vanligen vexlar h elt obetydligt, ligger den förmodan n ära til l hands, att dessa spetsar äfven finnas hos andra arter, m e n blifvit förbisedda. I P alreontologia S candinavica uppgifves slägtet Ellipsocephalus ej från S verige, men ANGELIN skall vid beseendet af BARRANDE s samlingar hafva kommit til l den åsig ten, att de tre arter af hvilka han bildat slägtet Livstracus vore att hänföra til l Ellipsocephalu8 1). Att detta, åtminstone - 1 ) J fr B AtntANDE, Parallele e ntre l e s dcpots Siluriens d e Boheme e t Scandinavic, sid. 20.

44 -12 hvad en af dem, L. eostatns, beträffar, var ett misstag, h ar j ag förut visat 1 ). Att deremot ANGE LINs L. m u tiens verkligen är en Ellipsocephalu s torde vara otvif,,elaktigt, ehuru figur och be skrifning lemna det osäk ert. Redan före utgifvandet af P al re ontologia Sean dinavica hade n ämligen SJÖGREN iakttagit och omnämnt en Ellipsocep h a lus från Ö land 2) och den kan således ej h afva varit obekant för detta verks författare ; men af de i P al reontologia S candinavica omnämnda trilobitern a kan omöjligen n agon an n an än L. m u ticu s vara iden tisk med SJÖGRENS El lip socep halns. I en senare uppsat s 3) har SJÖGRE N ånyo om nämnt samma öländska Ellipso ceph alus under n amnet E. 1-Ioffi Z EKK., en bestämning som dock svårligen kan vara rikti g, då den enligt S.JÖ GRE N skall hafva mer ii.n 12 (13 eller 1 4) leder i thorax, medan detta antal enligt BARI ANDE aldrig öfverskrides hos den böhmiska E. Ho,yi. D e n ö l än dska arten torde derför böra benämnas Ellipsocephalus mnticus. Huruvid a ANGELINs E. muticus och den här ofvan b eskrifn a arten från Kerike äro specifikt identiska, är måh ända ej fullt s äkert. E. muticus skall n ämli gen, enligt s lägtkarakteren och diagnosen i P alreontologia Scandin avica, alldeles sakna si dafåror å pann an, och den n as form visar sig äfven i figuren n ågot afvikande, m era afsmaln ande o ch jemnt rundad fram åt. Det är dock san nolikt att figuren och diagnosen i P aj. S c an d. grundats på otydliga exemplar, och att vii.] bibeh ållna exemplar hafva de karakterer som tillkomma den nerkiska arten. A tminstone har j ag vid Borgholm i k alk sten funnit en Ellipsocep h a lns, som i all a afseenelen fullkom ligt öfverensstämm er med den n erkiska. Det bör dock n ämnas att i skiffer med Parado wides ölan dz'ws talrikt förekomma otydliga exemplar, likn a n d e figuren i P alreontologia Sean dinavica. vvahlenb. och o. t1'1tncatus BRUNN. Alun skiffer : L atorp, Lan n a, X.V. om Sanna, Hj nlsta, Ö s by, Olenns gibbosu s 1) Om Vestergötl an d s kam b ri ska o c h s i l u riska afla ringar, i V e t. - A k a d. Hatul L 1869, sid ) A n t e ck n i ngar o m Ö l a n d, i Ö fv e r. 3) Om Bd ni\gra fö rs t e n i n g a r I, af V e t. - A k a d. F ö rhandl., i ()] a n d s kambriska lager, i Geol. f ij r e n. F ö rh an d l.,

45 Ullavi, Vinala, Sättran, Vrana, <')stra Ryninge och Börsholm. Endast sällan finner man sådana exemplar, a,tt man med säkerhet kan afgöra, till hvilkendera af dessa nära beslägtade arter de höra. tillsammans. erhållits vid Lanna. Jag har derför här uppfört dem Fullständiga exemplar af O. trnncatus hafva. Parabalina spintdosa vv AHLENB. Alunskiffer : Östanfal l. Leptoplastus stenatus ANG. Alunskiffer : Hj ulsta. - Ta f. V, fig Det enda exemplar af pygidiet som jag funnit vid Hjulsta Mven det ofullständigt - öfverensstämmer med den kortfattade diagnosen i Palreontologia Seandinavica deri att det är alldeles helbräddadt. Mindre väl iifverensstämmer det med figuren. Det är nämligen ej så jemnt rundadt, utan mera tvärhugget vid spetsen, och dessutom äro ribboma på sidaloberna vida mindre utvecklade än de framstiillas å figuren i Palreontologia Scandinavica. Oaktadt denna brist på öfverensstämmelse har jag vågat en identifiering, ehuru jag ej haft tillfälle att bekrilfta den genom jemförelse med originalexemplar från Andrarum. Hufvudet visar inga framstående karakterer. med 2 par otydliga sidofåror. svag antydning till en kniil i midten. Pannan är kort, Nachingen har blott en högst Den rörliga kinden utsänder en kort, något böjd tagg, från hiirnet, som för iifrigt är rundadt hopdraget. Sphrerophthalmus alatus BOECK. Alunskiffer : S.V. om Q v amtorp, Bäcketorp, Latorp, Hakelyck an, Lanna, Kilen, Hj ulsta, Häll ebråten, Öfre Åkerby, Tarsta, Ösby, Skruke, Sättran, Stenkulla, Vrau a, Stånger, Börsholm. Pelbtm scambceoides \VAHLENB. Alunskiffer: Örsta., S.V. om Qvarntorp, Bäcketorp, Latorp, Lanna, Kilen, Hj ulsta, 1:-Jällebråten, Tarsta,, Ösby, Skruke, Sätt.ra.n, Stenkulla, V ra na, Stånger, Börsholm. Liostracus costatns AxG. L. ar:nleatus ANG. Skifferlera : V rana. Alunskiffer: Ostra Ryninge, Sättran.

46 44 jlfegalaspis planilimbata ANG. Kalk : Latorp, Lan n a, Yxhult, Häll e bråten, Skärsätter. JJ1.. extenuata \VAHLENB.? K alk : K.V. om Bäcketorp. Ett en da, otydligt och derför ej säkert best ämbart exemplar af stj ert skölden. JJ1. n. sp. Kalk : Yxhult ; ett i det närmaste ful lständigt, men otydligt exemplar ; hufvudet är framåt utdraget i en spets, pannan kon v ex, tydligt flikig, stjerten otydlig och ej alldeles fullständig. - Obestämbara fragment af andra arter hafva äfven träffats N. V. om Bäck etorp och i de n ordligaste brotten vid L anna. Asaplw s expansus (LIN.) DALM. K alk : Yxlmlt. K alk : Yxhult. Nileus armadilla DALM. Kalk : N. om Ö rs ta, Lan n a, Y xhult. Symphysunts palpebrosus D A L M. K alk : N.V. om Bäcketorp. S. b1 evicep s AN G. Kalk : L atorp, Lanna. A. ranicep s D A L M. /i. socialis LINRS. Kalk : L atorp. E n stj ertsköld, som väl öfverensstämmer med exemplar från V estergötl ands Ceratopygekalk. Niobe frontal-is N. l ce v i cep s Kalk : Lanna, Yxhult. Kalk : Latorp. DALM. DALM. Pt_ychopyge a ngu ;tijtons D A L M. hult. Illcenus K alk : N.Y. o m Bäcketorp, Yx Afven exemplar från Lanna synas höra hit. crassicauda ViT A H L ENB. K alk : N.V. om Bäcketorp, Lanna, Yxhult. Dysp lanus cent1 otus DALM. Kalk : Y xhult, allmännare än före gående. A mpyx nasutu ; DALM. Kalk : Yxhult. Ett obestämbart frag ment af en Ampyx från L atorp hör m åhända äfven hit. Agnastus ]Yisiformis LIN. Alun skiffer: Latorp, Lanna, N.V. om S anna, Bj ulsta, Ö stanfall, Tomta, Ullavi, Vin ala, Sättran, Vrana, Ö stra Ryninge, B örshohn. A. gibbus LINRS. A. fallax L nm s. Skifferlera : N.V. om Sanna, Tomta. Skifferlera : Vin ala.

47 A. lu!vigatus D A LM. Alunskiffer : Ullavi, Vinala, Siittran, Vrana, Ö str<l Ryninge. A. reticu latus ANG. Alunskiffer : Ullavi. Tvåskaliga Entomostraceer. L eperditio pr imordialis LINR S. Alunskiffer : U l l avi, Ö stra. Ry ninge, Sättran. Be.lJTichia A ngelini BARR. T af. V, fig B. valvulis s ubsemicircularibus, angulis acumin<ltis, tuber culis n umerosis sed obsoletis, test<l lrevigata, polita.. Oceurrit in s chisto alumin<lri ad Tomta. Ofva.nstående n amn h ar BARRANDE, utan att bifoga någon beskrifning, gifvit åt e;1 art som af ANGELIN at'b i ldats å en för åtskillig<l itr sedan tryckt, m e n ännu ej publicerad t afla 1). Artens generiska ställning synes mig gan ska osäker, men j <Lg vil l ej för n ä rvamnde skilj a den från slägtet Beyr>ich ia, ehuru bland dettas mångskiftande former ej finnes någon som n ärmar sig till denna. Omkretsen är n ästan hal fcirkelformig, med til l spetsade ändar. Ryggkanten är alldeles rak, bukkanten temligen j emnt o ch likformigt rundad. De båda hälfterna k ontur är således n ästan den samma, och d et är d erför svårt att afgöra hvilken dera bör betraktas som den främre och hvilken dera s o m den bakre. Jag är böj d att betrakta som främre den mera plattade och, som det tyckes, i allmänhet n ågot m era tillspetsade delen. Skalet är glatt och glän sande. Det företer åtskilliga. knölar, som dock till större delen äro föga utpräglade och ej skiljda genom egentliga fåror, såsom hos de typiska arterna. Den största knölen är belägen straxt bakom skalets midt, ungefär mifltemellan ryggk anten och bukkanten. Den är svagt m arkerad, liksom tre knölar som van ligen kun n <L urskilj as omkring dess nedre kant. Temligen starkt markerade äro deremot två små knölar snedt bakom den storas öfre kant. I skalets främre drl - 1) BARRANDE, Systeme S i l u r i e n, S n p p l. a n Vol. I, p nad m e d A, och fig. 36 fra m ställer den här i frågavaran d e Taflan arten. är beteck

48 46 finnas endast svaga antydningar till knölar. De båda skalens bukka11ter synas på e n kortare sträcka i främre hälften ej slutit sig til l s ammans. Åtminstone visa alla fullständiga exem plar der e n utskärning. - Skalets största längd är omkring 3 m.m. Vid alldeles sammit nivå som i Nerike har j ag insamlat exemplar af denna art vid Andrarum i Skåne. Hit hör äf\ en s annolikt en art från Hunne berg, som j ag förut omnämnt 1), men af hyi lken j a.g n u ej har n ågot exemplar ti l l j emförel se tillgängligt. C ephalopoder. troeldear e Hrs. Kalk : Yxhult. 0. commune vvahlenb. Kalk : N. om Ö rsta, åtskilliga brott V. om L atorp, Yxhult. O. sp. af gruppen 7"egula1'ia. Kalk : Yxhult. 01 th o c ent 8 Gastropoder. Euomphalus oljljallatw; vva HLEKB. Plem rtom cwia sp. Kalk : K alk : K. om Orsta. Lann a. Brachiopoder. Leptcena sp. Kalk : N.V. om B äcketorp ; ett enda, obestämbart exemplar. Orthis calligntrnma DALM. Kalk : N.V. om Bäck etorp, Lan n a, Yxhult. O. pa1-ra PAND. (?) Kall e Lan n a, Hällebråten. U. len ticu lcwis WAHLENB. Alunskiffer : Ö stanfall, Stånger, Ö stra Ryninge, Börsholm. O. e.vp07'1'ecta LINRS. 2). Alunskiffer : N. V. om Sanna, Ullavi. Synes äfven förekomm a S.V. om Qvarntorp och vid Sättran, a tt döma af exemplar funn a i orstensstycken som antagligen upptagits ur brotten vid dessa ställen. 84. K. V e t.-akad e rn i e n i n l e rn n a d 1 ) O m Y e s tergötl a n d s C a rn b r. o c h S i l u r. aflagr., s i d. 2) B eskr i fv e s i e n särskild, till rneu ännu ej p u b l i c e r a d u p p s a t s,» O n the B rachi o p o d a o f the Paradoxides Beds o f S w e d e n»,

49 47 cm iacea LINR S. 1 ). Alun skiffm : N.V. om Sanna, Hju l sta, Vinal a, Vran a ; äfven funnen tillsamman med före gående art i brottet S.V. om Qvarntorp. Ac1 othele A c1 o treta socialis SEEBACH (?) A lunskiffer : Latorp ; ett enda ventralskal, som n ågot afviker från den vanliga formen. Kutargina cingulata BIL L., var. pitsilla 1 ). Alun skifl'er : Östra Ryninge. Lingula sp. indet.. Alunskiffer : Stånger (Pelturazonen), L atorp (ti l lsammans med Agnostus pisifonnis ). Bryozoer. Ptilodictya sp. Kalk : Lann a ; ett litet fragment, sannolikt en ogren ad art. 1l1onticulipm a petrop outa n a P AN D. (?) af K alk : Y x hult. Incertre sedis. Psamrnichnites enligt gigas T o RE L L. S an dsten : Ö rebro ( H ART! AX T orell). P. GwnCI!lii Sandsten. T O RE L L. (HARTMAN enligt ToRELL ; lokal ej uppgifven). Sco litlms pusillus TORE L L. ( H ARTMAN enligt Sandste n, tillsammans m e d fgde. TOJ:{E L L ). 1 ) S e n o t. 2) å fö regående s i d a. Förklaring öfver taft. V. Fig )) 4-7. )) )) 11. Harpes e.r:cavatus n. s p. : l h u fv u d, 2 detsamma o fl au i från, 3 en d e l af h u fv u det:;; k a n t. Ellipsoceplwlus rnuticus ANG. : 4 hufv u d, 5 d etsa m m a från s i d a n, 6 fragm e n t a f thorax, 7 p l e u r a. Leptoplastus s tena tus A N G. : rörlig kind, 1 0 pygi d i u m. Bey richia Angeliui BARR. 8 fr agment af h ufv udet, 9

50

51 GEOLOGISK ÖFVERSIGTSKARTA öfver en del af ar G. Linnars s o IL 1/rbCJ"!} C:_ J Scaulvien/ Jtf Observa.Livn:oJp un.to;l. l"' Skalo.Ju

52 Vid Central-tryckeriets brand förstördes den tafla, till hvilken hänvisas vid beskrifningen af försteningarne. Att å nyo litografiera och trycka en sådan har ej ansetts behöfligt, då ifrågavarande afbildningar återfinnas i en lätt tillgänglig tidskrift (Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar, N:o 5).

53 Af Sveriges Geologiska Undersökning hittills utgifna äro: A. a) i skalan l : : Geologiska kartbladen med beskrifningar. l. vv esterås, 2. Arboga, 3. Skultuna, 4. Södertelge, 5..Ef.skilstuna, 6. Stockholm, 7. Enköping, 8. Fånö, 9. Säfstaholm, 10. Angsö, ll. Köping, 12. Hellefors, 13. Lindholm, 14. Lindsbro, 15. Skattmansö, 16. Sigtuna, 17. Malmköping, 18. Strengnäs, 19. Ramnäs, 20. \Vårgårda, 21. Ulricehamn, 22. Eriksberg, 2:t Kyköpiug, 24. Tärna, 25. Sämsholm, 26. Sala, 27. JUnäs, 28. Borås, 29. Leufsta 30. r Eggegrund, 31. Upsala, 32. Orbyhu;o, :33. Svenljunga, 34. Amål, 35. Baldenmäs, 36. Wingershamn, :37. U pperud, 38. Degeberg, 39. Rådanefors, 40. W cnersborg, 41. vviskafors, 42. Engelsberg, 43. Salsta, 44. ydboholm, 45. Hörningsl,lolm, 46. Riddarhyttan, 47. Linde, 48. Orebro, 49. Segersjö, 50. Arsta, 51. Nynäs, 52. Trosa, 5:. Björksund, 54. Riseberga, 55. Latorp, 56. Nora, 57. Stafsjö, 58 & 59. Sandhamn & Tärnskär, 60. Båstad, 61. Hessieholm och 62. Claestorp. P1 is: för kartbladen N:o 30 och 36 med beskrifning 1,o u kr. " 34, 38, 51,53 och 58 & ö9 1,50 kr. alla öfriga blad :2,oo kr b) i skalan l : : l. Huse by, 2. I:,jungby och 3. V exiii. P.ris: för hvarje kartblad med bcskrifning 1.50 kr. B. Öj'venigtslca1 ta öfver glaciallenms utb1 edni11g ih0111 :iödnt delen af Svm ige, af A. EJWM:ANN. Skala l : Pris 2 kr. C. Bladindelning fö1 det geolo,g iska /ccu tvm ket, jemte betydelsen af alla derå artvända tecken. Pris 0,50 kr. D. Bidr ag till lcännedvmen om Sum iges qcar tiim bildnijtga1, af A. ERDMANN, med atlas innehållande 14 kartor. Pris 8 kr. Expose des jor rnations qum tetnaites de la Suede, accompagne d"tm atlas, par A. ERDMANN. Edition abn\gee ponr l'etranger. Pris 8 kr. E. Geologis/;; öfre1 sigtska1 ta öfcer be1gar tenw på ö:itnt Dal. Skala l: Pris 1,50 kr. F. Beskr'l:jiting öjve1 Skånes stenkolsjö1 ande jo1onwtion, af E. EnDMANN, med In1rta och 4 taflor. N edsatt pris 6 kr. Samma arbete, åtföljdt af en Hesume på franska, af E. ERDMANl". Pris 10 kr. G. Beskr'd1Iing öfoe1' Besie1 -Ecksteins kr omolitogi aji och litotypog1 a;i, af A. Bön.TZELL. Pris 1,50 kr. H. CJeognostisk pnj.fil öjver den skandinavislca j)ell1 yggen mellan (]öfer suncl och LevangeT, af A. E. TöRNEBOHl\I. Pris 0,50 kr. L J. K. L. M. N. o. Bidrag till lcämtf!:dome,! om Sver iges e1tatiska b ildningar, samlade å g.ol. kartbladet "Orebro", af O. GuMJELIUS, med 4 taflor. Pris O, 7 5 kr. Ofversigt af de geologiska förhållandena 1:id Hallandsås, af D. HuM MEL, med 2 ta flor. Pris O, 7 5 kr. Uebe1 die CJeognosie de1 Schwedischen J-l ochgebi1 ge, von A. E. TÖRNEBOHJ\I. Mit einer Karte. Pris 1,50 kr. Om några jö1'steninga7 fr ån Sveriges och Nm'ges ''PPimorclialzon", af J. G. O. LINNAH.SSON, med l tafla. Pris 0,25 kr. Om mellenta Sceriges glaciala bildn ingcw, af O. GuMJELIUS. I. Om k'l osstensgr"us. Pris O, 7 5 kr. II. Om rnllstensgnts. Pris O, 7 5 kr. Om rullstensb ildninga1', af D. HU3IlVIEL. Pris O, 7 5 kr. Om malmlagr ens åldersföljd och deras användande såsom ledlager, af O. GuMJELIUS. Pris l,,o kr.