HT./. riksåklagaren m.fl. ang. förgripelse mot tjänsteman

Svarsskrivelse Sida 1 (6) Rättsavdelningen Datum Dnr 2015-12-03 ÅM 2015/3386 Ert datum Er beteckning Byråchefen My Hedström 2015-05-08 B 5605-14 Högsta domstolen Box 2066 103 12 Stockholm HT./. riksåklagaren m.fl. ang. förgripelse mot tjänsteman (Svea Hovrätts dom den 24 oktober 2014 i mål B 1942-14) Högsta domstolen har förelagt riksåklagaren att inkomma med svarsskrivelse i målet. Inför avgivandet av svarsskrivelsen har förundersökningen kompletterats i visst avseende, se bilaga. Jag vill anföra följande. Inställning Jag motsätter mig inte ändring av hovrättens dom på så sätt att HT istället för förgripelse mot tjänsteman döms för ofredande alternativt misshandel, ringa brott. Jag tillstyrker prövningstillstånd i fråga om brottets rubricering. Jag föreslår att Högsta domstolen, med utgångspunkt i vad hovrätten funnit styrkt kring gärningen, meddelar prövningstillstånd i målet. Justering av brottets rubricering Jag yrkar att HT, i andra hand, ska dömas för ofredande enligt 6 kap. 7 brottsbalken alternativt misshandel, ringa brott, enligt 3 kap. 5 brottsbalken till den av hovrätten bestämda påföljden. Frågan i målet Det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolens klargör under vilka förutsättningar en parkeringsvakt tillhör personkretsen enligt 17 kap. brottsbalken. Bakgrund HT har av hovrätten dömts för förgripelse mot tjänsteman. Påföljden har bestämts till dagsböter. HT har också ålagts att utge skadestånd till målsäganden CH med 5 000 kr jämte ränta enligt 6 räntelagen från den 26 juli 2013 till dess betalning sker. Den gärningsbeskrivning som ligger till grund för hovrättens dom lyder enligt följande. Postadress Gatuadress Telefon E-post Box 5553 114 85 STOCKHOLM Östermalmsgatan 87 C 010-5625000 registrator@aklagare.se Telefax 001-5625299 Webbadress www.aklagare.se

Sida 2 (6) HT har den 26 juli 2013 på Assessorsgatan/Domargatan i Eskilstuna för att hindra eller hämnas för myndighetsutövning, otillbörligen förgripit sig på parkeringsvakten CH genom att kasta stenar på honom. Gärningen har medfört lidande, skada eller annan olägenhet. HT har betett sig hänsynslöst. HT begick gärningen med uppsåt. Överklagandet till Högsta domstolen HT yrkar att han ska frikännas från ansvar och skadeståndsskyldighet. Han gör därvid gällande att han inte begått den gärning som påstås. I allt fall att målsäganden CH omfattades av personkretsen enligt 17 kap. brottsbalken. Till grund för prövningstillstånd gör han gällande att målets utgång i hovrätten uppenbarligen berott på grovt förbiseende eller grovt misstag. Grunderna för min inställning Bestämmelserna om våld mot tjänsteman m.m. Bestämmelserna om våld, hot och förgripelse mot tjänsteman finns i 17 kap. 1, 2 och 4 brottsbalken. En grundläggande förutsättning för att bestämmelserna ska vara tillämpliga är att våldet, hotet eller förgripelsen m.m. sker mot någon i dennes myndighetsutövning. I fråga om vad som förstås med myndighetsutövning hänvisas under kommentaren till 17 kap. 1 brottsbalken till vad som i denna fråga uttalas under kommentaren till 20 kap. 1 brottsbalken, som gäller ansvar för tjänstefel (Berggren m.fl., Brottsbalken. En kommentar [1 juli 2015, Zeteo] kommentaren till 17 kap. 1 ). Under nämnda kommentar anges att myndighetsutövning tar sig uttryck i beslut eller faktiska åtgärder som ytterst grundas på samhällets maktbefogenheter. De kommer till stånd och får i förekommande fall rättsverkningar för eller emot den enskilde i kraft av offentligrättsliga regler, inte på grund av avtal eller i övrigt regler av privaträttslig natur. Gemensamt för all behörig myndighetsutövning är att den ytterst är grundad på lag eller annan författning. (a.a., kommentaren till 20 kap. 1 ). Av 17 kap. 5 brottsbalken följer att vad som stadgas i 1, 2 och 4 ska gälla om någon på sätt som i nämnda bestämmelser sägs förgriper sig mot eller hindrar den, som enligt särskild föreskrift ska åtnjuta samma skydd som är förenat med myndighetsutövning eller som är eller varit kallad att biträda förrättningsman vid åtgärd som omfattas av sådant skydd. Under 17 kap. 5 brottsbalken finns hänvisningar till bl.a. 7 lagen (1974:191) om bevakningsföretag (enligt vilken väktare åtnjuter skydd enligt

Sida 3 (6) 17 kap. 5 brottsbalken) samt till lagen (1975:688) om skydd för viss tjänsteutövning. I NJA 1992 s. 528 dömdes en man för våld mot tjänsteman, ringa brott. Enligt åtalet hade mannen med våld förgripit sig på en uniformerad trafikvakt när hon i sin tjänsteutövning skulle placera en parkeringsanmärkning på hans bil genom att med händerna fatta tag om trafikvaktens överarmar och därefter skjuta henne framför sig för att slutligt knuffa henne ifrån sig. Högsta förvaltningsdomstolen har i ett avgörande den 20 oktober 2015 (mål nr 7009-14) uttalat att en parkeringsvakts beslut om parkeringsanmärkning vilar på offentligrättslig grund och utgör myndighetsutövning. Kontrollavgift för olovlig parkering Enligt 1 första stycket lagen (1984:318) om kontrollavgift för olovlig parkering får en markägare som upplåter ett område för parkering eller förbjuder parkering inom området under de förutsättningar som anges i lagen ta ut en avgift (kontrollavgift) om ett fordon parkeras inom området i strid mot förbud eller villkor som han har beslutat om (olovlig parkering). Enligt andra stycket samma lagrum får kontrollavgift inte tas ut om överträdelsen omfattas av förordnande enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift eller är belagd med straff enligt annan författning än brottsbalken. Enligt 12 samma lag ansvarar markägaren för att den som övervakar efterlevnaden av förbud eller villkor som avses i denna lag har för ändamålet lämplig utbildning. Av motiven (prop. 1983/84:104) framgår att möjligheten att ta ut kontrollavgift för olovlig parkering på privat mark bygger på avtalsrättslig grund. Vidare att införandet av lagen innebar en kodifiering av den tidigare praxis som gällde på området. Min bedömning Jag instämmer i Hovrättens bedömning av vad som är utrett kring själva gärningen som sådan. Det är enligt min uppfattning således styrkt att HT vid i åtalet angiven tid och plats har kastat stenar på CH, vilket för honom medfört visst lidande och olägenhet. Enligt min uppfattning har HT därigenom betett sig hänsynslöst mot CH. Enligt den av mig inhämtade utredningen (se bifogat tilläggsprotokoll) samt av det tidigare upprättade förundersökningsprotokollet framgår att CH under den aktuella tidpunkten var anställd som parkeringsvakt av bolaget Mobil Park och att bolaget idag ingår i bolaget Q-park. Enligt uppgift av den sedan år 2014 anställde verkställande direktören MK (tilläggsprotokollet s. 3) omfattas bolaget inte av lagen om bevakningsföretag. Såvitt framkommit av utredningen

Sida 4 (6) är den i målet aktuella parkeringsboten utfärdad med stöd av lagen om kontrollavgift för olovlig parkering. I NJA 1992 s. 528 dömdes en man för våld mot tjänsteman, ringa brott. Enligt åtalet hade mannen med våld förgripit sig på en uniformerad trafikvakt när hon i sin tjänsteutövning skulle placera en parkeringsanmärkning (min kursivering) på hans bil Som jag angett ovan har Högsta förvaltningsdomstolen i ett avgörande den 20 oktober 2015 (mål nr 7009-14) uttalat att en parkeringsvakts beslut om parkeringsanmärkning (min kursivering) vilar på offentligrättslig grund och utgör myndighetsutövning. Lagen (1976:206) om felparkeringsavgift är en offentligrättslig lag. Om ett fordon har stannats eller parkerats i strid mot föreskrifter som avses i 1 får en parkeringsanmärkning (min kursivering) meddelas av en polisman eller av en parkeringsvakt som med stöd av lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning m.m. har förordnats av kommunen. (5 ). Det är fordonets ägare som ansvarar för att felparkeringsavgiften betalas (4 ). Om avgiften inte betalas inom föreskriven tid kan förhöjd avgift påföras och indrivning ske (6 ). Parkeringsanmärkningen ska betalas även om talan förs om undanröjande av betalningsskyldigheten (7 ). Till skillnad från lagen om felparkeringsavgift bygger lagen om kontrollavgift för olovlig parkering på avtalsrättslig grund (prop. 1983/84:104). Vill markägaren ta ut kontrollavgift ska han utställa en betalningsuppmaning som överlämnas till fordonets ägare (8 ). Om avgiften inte betalas efter påminnelse får åtgärder för inkassering av avgiften enligt inkassolagen (1974:182) ske (8 andra stycket). Talan om att få ut kontrollavgift ska väckas vid tingsrätt (9 ). Markägaren ansvarar för att den som övervakar efterlevnaden av förbud eller villkor som avses i lagen har för ändamålet lämplig utbildning (12 ). Mot bl.a. denna bakgrund och med hänsyn till vad som enligt 17 kap. brottsbalken ska förstås med myndighetsutövning är det enligt min uppfattning tveksamt om kontroll av fordon på privat mark kan anses utgöra myndighetsutövning. Med beaktande härav och då såvitt framkommit CH under den aktuella tiden heller inte omfattades av det skydd som tjänsteman som följer av 17 kap. 5 brottsbalken bör HT inte dömas för förgripelse mot tjänsteman. Enligt min uppfattning innefattar förevarande gärningsbeskrivning även ett påstående om ofredande enligt 4 kap. 7 brottsbalken alternativt misshandel, ringa brott enligt 3 kap. 5 brottsbalken. Jag justerar därför brottets rubricering på så sätt att jag yrkar att HT, i andra hand, ska dömas för ofredande alternativt misshandel, ringa brott till den av hovrätten bestämda påföljden.

Sida 5 (6) Den åtalade gärningen begicks den 23 juli 2013. Preskriptionstiden för ofredande och misshandel, ringa brott, är två år räknat från den dag brottet begicks (3 kap. 5, 6 kap. 7 och 35 kap. 1 första stycket 1. brottsbalken). Högsta domstolen har i NJA 2011 s. 611 uttalat att rätten att bli informerad om den rättsliga kategorisering som ligger till grund för ett åtal får anses medföra att preskriptionsavbrott enligt 35 kap. 1 brottsbalken i princip förutsätter att den misstänkte inte endast har fått del av en gärningsbeskrivning som kan anses innefatta påstående om brott enligt en viss straffbestämmelse utan också har fått reda på att denna straffbestämmelse kan vara tillämplig. Undantag kan gälla i vissa situationer, t.ex. vid gradindelade brott och vid andra brott där förhållandet mellan olika straffbestämmelser är sådant att tillämpningsområdet för en straffbestämmelse ligger helt inom ramen för en annan straffbestämmelses tillämpningsområde. Brotten enligt 17 kap. 1, 2 och 4 brottsbalken är sådana att det genom dem straffbeläggs vad som redan är straffbelagt genom andra bestämmelser i brottsbalken. Syftet är då att ge ett förstärkt straffskydd genom att stadga en strängare straffskala för sådana gärningar som, om de riktades mot någon som inte äger skydd enligt nämnda lagrum eller med stöd av 17 kap. 5, är straffbelagda enligt 3 och 4 kapitlet brottsbalken. (Berggren m.fl., Brottsbalken. En kommentar [1 juli 2015, Zeteo] Inledningen till 17 kap.). Av detta följer att såväl ofredande som misshandel, ringa brott, måste anses ligga helt inom ramen för förgripelse mot tjänsteman. Enligt min uppfattning kan HT således dömas för ofredande alternativt misshandel, ringa brott, oaktat att han kommer att få del av min justering avseende brottets rubricering först efter att preskriptionstiden för de sistnämnda brotten löpt ut (se NJA 2011 s. 611, särskilt p. 18). Prövningstillstånd För att Högsta domstolen ska pröva hovrättens dom krävs prövningstillstånd. Förutsättningarna för att Högsta domstolen ska bevilja prövningstillstånd framgår av 54 kap. 10 första stycket rättegångsbalken. Enligt 54 kap. 10 första stycket 1 får prövningstillstånd meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen. Prövningstillstånd får enligt 54 kap. 10 första stycket 2 meddelas också om det finns synnerliga skäl för en sådan prövning, såsom att det finns grund för resning eller att domvilla förekommit eller att målets utgång i hovrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. HT har förnekat brott under åberopade av att det inte är styrkt att han gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. Enligt min uppfattning finns det inte något

Sida 6 (6) prejudikatintresse eller annat skäl för prövningstillstånd avseende bevisfrågorna i målet. När det gäller rubriceringsfrågan kan jag, efter att ha tagit del av ett antal hovrättsdomar, konstatera att underrättspraxis framstår som fast i det avseendet att parkeringsvakter bedömts ha skydd som tjänsteman oavsett om kontrollen skett på privat eller offentlig mark. I de fall jag tagit del är det därvid heller inte uttalat att lagen om bevakningsföretag är tillämplig. Jag har vid min genomgång bara funnit en hovrättsdom där gärningen bedömts som misshandel på den grunden att en parkeringsvakt som kontrollerade fordon på privat mark inte ansetts ha skydd som tjänsteman (Hovrätten för Nedre Norrlands dom den 21 oktober 2015 i mål B 596-15). I Åklagarmyndighetens rättspromemoria Förgripelse mot tjänsteman myndighetsutövning och skydd enligt 17 kap. 5 (RättsPM 2006:6) anges under rubriken Vem har skydd enligt 17 kap. 5 brottsbalken? att tjänstemannaskydd föreligger för parkeringsvakter varvid det hänvisas till NJA 1992 s. 528. Mot denna bakgrund och då det enligt min uppfattning kan ifrågasättas om kontroll av fordon på privat mark utgör myndighetsutövning är det enligt min uppfattning av vikt för ledning av rättstillämpningen att Högsta domstolen prövar rubriceringsfrågan i målet. Jag tillstyrker därför prövningstillstånd. Om Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd bör även målsäganden föreläggas att svara i målet. Bevisning m.m. Preliminärt åberopar jag inte någon bevisning. Jag ber dock att få återkomma med bevisuppgift samt med mina synpunkter på målets fortsatta handläggning för det fall Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd. Kerstin Skarp Bilaga Tilläggsprotokoll Kopia till UC Malmö Åklagarkammaren i Eskilstuna (AM-141658-13) Assistentåklagaren Miona Green My Hedström