Europeiska unionens råd Bryssel den 26 juli 2016 (OR. en) Interinstitutionellt ärende: 2016/0230 (COD) 11494/16 ADD 2 FÖLJENOT från: inkom den: 22 juli 2016 till: Komm. dok. nr: Ärende: CLIMA 93 ENV 512 AGRI 434 FORETS 35 ONU 88 CODEC 1101 IA 56 Jordi AYET PUIGARNAU, direktör, för Europeiska kommissionens generalsekreterare Jeppe TRANHOLM-MIKKELSEN, generalsekreterare för Europeiska unionens råd SWD(2016) 246 final ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen För delegationerna bifogas dokument SWD(2016) 246 final. Bilaga: SWD(2016) 246 final 11494/16 ADD 2 np DG E 1B
EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den 20.7.2016 SWD(2016) 246 final ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen {COM(2016) 479 final} {SWD(2016) 249 final}
Sammanfattning A. Behov av åtgärder Varför? Vilket problem behöver åtgärdas? Europeiska rådet har bekräftat att LULUCF-sektorn inklusive utsläpp från jord- och skogsbruk är en del av ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och bör bidra till den inhemska utsläppsminskning på minst 40 % som EU har åtagit sig att uppnå inom ramen för Parisavtalet. I konsekvensbedömningen diskuteras hur denna integration kan genomföras och fastställs tre viktiga problemkomponenter: Behovet av EU-styrning av LULUCF-sektorn när Kyotoprotokollet löper ut. Det behövs en lämplig bokföring av utsläpp från biomassaanvändning genom LULUCFräkenskaper. Den kostnadseffektiva minskningspotentialen inom jordbruket är mindre än inom andra sektorer, men inom LULUCF-sektorn finns en outnyttjad minskningspotential. Synergieffekterna mellan minskningar av utsläpp från markanvändning och icke-co2- utsläpp från jordbrukssektorn måste därför förstärkas. Vad förväntas detta initiativ uppnå? - Stödja framsteg mot EU:s mål att minska de inhemska utsläppen av växthusgaser med minst 40 % per år fram till 2030 jämfört med 1990 års nivåer, och mot målet att minska växthusgasutsläppen inom sektorer utanför utsläppshandelssystemet med 30 %. - Spegla EU:s stöd av den långsiktiga vision att begränsa temperaturhöjningen som beskrivs i Parisavtalet, eftersom upptaget av koldioxid kommer att spela en allt större roll på vägen mot 2050, och i synnerhet ytterligare minska utsläppen av växthusgaser och öka upptaget, både i sektorer som omfattas av ansvarsdelningsbeslutet och från markanvändning, utgöra en ram för en kostnadseffektiv minskning inom markanvändning, framför allt med tanke på den begränsade minskningspotentialen när det gäller icke-co 2- -utsläpp från jordbrukssektorn. Vad är mervärdet av åtgärder på EU-nivå? Klimatförändringarna är ett gränsöverskridande problem som inte kan lösas med enbart nationella och lokala åtgärder. EU:s behörighet att vidta åtgärder mot klimatförändringarna kan härledas till artikel 191 i EUF-fördraget. Minskningen av utsläppen av växthusgaser och utvecklingen av förnybara energikällor är en av Europeiska kommissionens tio viktigaste prioriteringar. EU har antagit ett gemensamt utsläppsminskningsmål i sin ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030. För att genomföra den övergripande ramen och dess delar för olika sektorer krävs unionslagstiftning. Eftersom EU fullgör sina klimatåtaganden gemensamt måste även LULUCF-sektorn hanteras på ett samordnat sätt. B. Lösningar Vilka alternativ, både lagstiftning och andra åtgärder, har övervägts? Finns det ett rekommenderat alternativ? Varför? LULUCF-sektorn omfattas sedan 2008 av EU:s internationella klimatpolitiska åtaganden enligt Kyotoprotokollet och det finns sedan dess ett väl fungerande internationellt övervaknings- och bokföringssystem. För perioden efter Kyotoprotokollets upphörande, från 2021 och framåt, har två kritiska formfrågor bedömts: 1. Val och förbättring av bokföringsregler för utsläpp och upptag i olika LULUCF-kategorier: val av basår eller period för jordbruksmark, rationalisering av rapporterings-/bokföringssystem och byte till markbaserad redovisning, kriterier och robust styrning för fastställandet av referensnivåer för skog. 2. Behovet av och utrymmet för flexibilitet för jordbrukssektorn i ansvarsfördelningsbeslutet: fyra olika nivåer av flexibilitet, från ingen till stor flexibilitet, bedömdes. Bästa alternativ: en fristående LULUCF-pelare, som även i fortsättningen skulle användas tillsammans med förbättrade och förenklade redovisningsregler. En begränsad grad av flexibilitet mellan LULUCF och sektorer utanför utsläppshandelssystemet skulle vara möjlig och motiverad med hänsyn till den andel jordbrukssektorn utgör i varje medlemsstat. Ett sådant hybridalternativ (som kombinerar delar av de tre ursprungliga 2
policyalternativen) skulle vara optimalt för att uppmuntra utsläppsminskningar inom både jordbruks- och LULUCF-sektorn. Vem stöder vilka alternativ? När det gäller policyalternativen hade hälften av respondenterna ingen tydlig preferens. En tredjedel av respondenterna, främst miljöorganisationer och skogsbruksorganisationer, var för att behålla LULUCF-sektorn som en separat pelare inom ramen för klimatpolitiken, vilket gör detta till det bästa alternativet (exklusive tomma svar). Alternativet att slå ihop jordbruks- och LULUCF-sektorn i en separat pelare utanför ansvarsfördelningsbeslutet fick minst stöd (1/5). Nationella regeringar föredrog en separat LULUCF-pelare, eventuellt med flexibilitet, eller att LULUCF-sektorn skulle omfattas av ansvarsfördelningsbeslutet. Om bokföring: starkt intresse bland medlemsstaterna för fortsatt markbaserad bokföring och att referensnivåer för skog. Intresse bland alla intressenter för en vidareutveckling av de nuvarande reglerna, med ett fåtal förbättringar och effektivisering. C. De rekommenderade alternativens konsekvenser Vad är nyttan med de rekommenderade alternativen (om sådana alternativ finns, annars anges för huvudsakliga alternativ)? Miljö Förbättring av bokföringsreglerna stärker EU:s styrning av LULUCF-sektorn ytterligare. I konsekvensbedömningen kvantifieras kreditpotentialen för beskogad mark och jordbruksmark med gällande regler (mycket hög) och förbättrade regler (lägre). Den visar också att kreditpotentialen fortfarande skulle vara mer än tillräcklig för att tillgodose jordbrukssektorns behov av flexibilitet. Ekonomiska Den gör en lämplig avvägning mellan flexibilitet och ansvarsfördelningsbeslutets miljöintegritet. I konsekvensbedömningen dras slutsatsen att alternativet med medelstor flexibilitet skulle leda till en mycket begränsad total effekt av minskningsinsatserna inom jordbruksproduktion, konsumtion och nettohandel. Den visar också att medelstor flexibilitet är bättre än full flexibilitet, eftersom full flexibilitet helt skulle undanta jordbrukssektorn från ytterligare utsläppsminskningar (till skillnad från alla andra sektorer i ekonomin). I konsekvensbedömningen utvärderas även fördelningsrättvisan i varje flexibilitetsalternativ (full, medel, låg flexibilitet). Slutsatsen blir att alternativet med medellång flexibilitet ger en optimal fördelningsrättvisa. Sociala Fördelningseffekter och sociala effekter beror mestadels på vilken metod medlemsstaterna väljer för att genomföra politiken. På EU-nivå är effekterna mycket begränsade om minskningsåtgärderna genomförs med flexibilitet och kostnadskompenserande stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken. Vad är kostnaderna för de rekommenderade alternativen (om sådana alternativ finns, annars anges för huvudsakliga alternativ)? Beroende på vilka minskningsåtgärder som ingår i modelleringen beräknas marginalkostnaderna i euro/ton koldioxidekvivalenterför minskning av icke-co 2 -utsläpp inom jordbruket (årskostnader år 2030) 7,3 31,4 euro i bästa alternativet, vilket utgör en minskning av kostnaderna med minst 60 % jämfört med referensvärdet. Med tanke på den begränsade minskning av icke-co2-utsläpp från jordbruket som krävs i det bästa alternativet skulle prishöjningarna på jordbruksråvaror bli mycket begränsade, och produktions- och konsumtionsförändringar följaktligen mycket blygsamma och i allmänhet mindre än 1 % (och så lite som 0,1 % för mjölkprodukter och kött). Nettoeffekterna på handeln skulle vara mindre än 1 % utom för kött (som dock skulle minska med bara 5 %, jämfört med över 25 % i referensvärdet). Studier visar att stöd från kompletterande åtgärder i till exempel programmen för landsbygdsutveckling inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken skulle kunna minska de negativa effekterna ytterligare. Hur påverkas företagen, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag? Förslaget riktar sig till medlemsstaterna och ska genomföras på nationell nivå. Detta överensstämmer med tidigare erfarenheter och bygger på befintlig LULUCF-lagstiftning där detta tillvägagångssätt har anammats sedan 2008. EU har tidigare med framgång lyckats skydda kollager och minskat utsläppen utan att direkt reglera enskilda aktörer. Påverkas medlemsstaternas budgetar och förvaltningar i betydande grad? Ytterligare administrativa effekter förväntas bli minimala, eftersom relevanta bokföringsregler redan infördes genom LULUCF-beslutet 529/2013/EU. Medlemsstaterna lämnar redan information årligen om bokförda utsläpp och upptag för beskogning, skogsförvaltning etc. De håller även på att utveckla bättre system för att bokföra jordbruksmark och uppfylla befintlig lagstiftning. Uppstår andra betydande konsekvenser? Nej D. Uppföljning När kommer åtgärderna att ses över? 3
I linje med de femåriga översynscykler som fastställs i Parisavtalet planeras en första översyn ske 2024. 4