Människohandel en analys av svenska domstolars bedömning av frivillighet

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Magdalena Jansson Människohandel en analys av svenska domstolars bedömning av frivillighet Examensarbete 20 poäng Handledare: Helen Örnemark Hansen Straffrätt HT 2006

Innehåll SAMMANFATTNING 1 FÖRORD 2 FÖRKORTNINGAR 3 1. INLEDNING 4 1.1 Syfte och frågeställningar 4 1.2 Avgränsningar 4 1.3 Metod och material 5 1.4 Disposition 6 2. BAKGRUND 7 2.1 Läget i Sverige 9 2.2 Internationella instrument 10 3. LAGSTIFTNING 12 3.1 Människohandel 12 3.1.1 Allmänt om människohandelsbestämmelsen 12 3.1.1.1 Handelsåtgärderna 13 3.1.1.2 Otillbörlighetsrekvisitet 13 3.1.1.3 Kontrollrekvisitet 14 3.1.1.4 Utnyttjandesyftet 15 3.1.1.5 Andra fjärde styckena 15 3.1.2 Diskussionen i förarbetena kring otillbörlighetsrekvisitet 16 3.1.3 Offrets samtycke 18 3.2 Koppleri 20 3.2.1 Allmänt om koppleribestämmelsen 21 3.2.1.1 Grovt koppleri 21 3.3 Sexköp 22 3.3.1 Närmare om skälen för kriminalisering av sexköp 22 4. PRAXIS 24 4.1 Norsborgs-bordellen 24 4.1.1 Tingsrättens bedömning 25 4.1.1.1 Bedömningen av människohandel 26 4.1.1.2 Bedömningen av koppleri 27

4.2 Staffanstorps-bordellen 28 4.2.1 Tingsrättens bedömning 30 4.2.1.1 Bedömningen av människohandel 30 4.2.1.2 Bedömningen av koppleri 30 4.2.2 Hovrättens bedömning 32 4.3 Göteborgs-bordellen 32 4.3.1 Tingsrättens bedömning 34 4.3.1.1 Bedömningen av människohandel 34 4.3.1.2 Bedömningen av koppleri 34 4.4 Uppsala-bordellen 35 4.4.1 Tingsrättens bedömning 36 4.4.1.1 Bedömningen av grovt koppleri 36 4.4.1.2 Bedömningen av människohandel 38 4.4.2 Hovrättens bedömning 40 4.5 Stockholms-bordellen 40 4.5.1 Tingsrättens bedömning 41 4.5.2 Hovrättens bedömning 43 4.5.3 Högsta domstolens bedömning 44 4.6 Sammanfattning och analys av praxis 44 5. ÅTGÄRDER 46 6. ANALYS OCH SLUTSATSER 47 6.1 Hur skiljer sig synen på prostitution, såsom frivillig, åt mellan straffbestämmelserna om sexköp och människohandel? 47 6.2 Då domstolarna har att bedöma offrets frivillighet, vilka konsekvenser får otillbörlighetsrekvisitet? 49 6.3 Hur bör problemen med människo-handelsbestämmelsen åtgärdas? Är det önskvärt att ändra människohandelslagstiftningen? 50 BILAGA A 53 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 55 RÄTTSFALLSFÖRTECKNING 58

Sammanfattning Uppsatsen behandlar de problem som finns med människohandelslagstiftningens effektivitet. Främst uppmärksammas de bevissvårigheter som finns kring otillbörlighetsrekvisitet. Härigenom intas ett offerperspektiv, vilket syftar till att uppmärksamma de problem som uppstår för offren då en lagstiftning brister i effektivitet. Jag har fokuserat på domstolarnas bedömning av offrens frivillighet, genom att hänvisa till otillbörlighetsrekvisitet. I samtliga av de rättsfall som redogjorts för i uppsatsen diskuterar domstolarna offrets frivillighet genom att hävda att offret själv varit angelägen om att få komma till Sverige, eller att påpeka att offret frivilligt begett sig till Sverige i syfte att här prostituera sig. Otillbörlighetsrekvisitet har ställt krav på att åklagaren skall bevisa att gärningspersonerna haft uppsåt till det otillbörliga medlet, vilket betvingar offrets vilja. Detta har resulterat i att fall som skulle kunna bedömas som människohandel istället har medfört att brottet rubricerats som koppleri eller grovt koppleri. Mitt övergripande syfte i uppsatsen har varit att undersöka huruvida det finns ett inneboende synsätt av en frivillig prostitution hos offret i människohandelslagstiftningen, samt om detta synsätt, om det finns, korresponderar med det synsätt som finns i straffbestämmelsen rörande köp av sexuell tjänst. Vidare har jag haft till syfte att undersöka huruvida denna syn på frivillighet leder till några konsekvenser samt hur dessa eventuella konsekvenser kan åtgärdas. Då ett brott rubriceras som koppleri istället för människohandel förlorar kvinnan sin status som offer, och behandlas som ett vittne. Härigenom förlorar hon även rätten till ett målsägandebiträde samt rätten till skadestånd. I vissa fall av grovt koppleri kan hon ändå få offerstatus. Då det varit problem att få en fällande dom gällande människohandel där offret varit över arton år och otillbörlighetsrekvisitet skall tillämpas, leder lagstiftningen till att lika fall behandlas olika. I de fall där offret har varit minderårig har åklagaren inte behövt visa att något otillbörligt medel har använts av gärningspersonen vid företagandet av handelsåtgärden. Detta har resulterat i att åklagaren i dessa fall lättare kunnat uppnå en fällande dom. De problem som finns för åklagaren att bevisa huruvida något otillbörligt medel använts kan även resultera i att åklagarna väljer att väcka åtal för koppleri eller grovt koppleri i fall där offret är över arton år. Detta leder till att offret inte får möjlighet till ett enskilt anspråk gällande skadestånd. Dessa frågor diskuteras mer utförligt i analysen. 1

Förord Genom avslutandet av denna examensuppsats tar min tid som student på Juridiska fakulteten vid Lunds Universitet slut. Det var under en av de straffrättsliga fördjupningskurserna mitt intresse för människohandel väcktes. Det uppenbara offerperspektivet tilltalade mig och gav därför upphov till detta val av uppsatsämne. Jag vill tacka Monica Nebelius och Kajsa Wahlgren för att de tagit sig tid till att besvara mina frågor. Jag vill tacka min handledare Helén Örnemark Hansen för hennes goda råd och uppmuntran. Jag vill även rikta ett stort tack till min familj och mina vänner, som engagerat sig i min utbildning och gett mig sitt stöd. Jag vill även tacka Niklas för att han har stått ut med det stökiga skrivbordet. Magdalena Jansson Lund, februari 2007 2

Förkortningar Bet. Betänkande BrB Brottsbalken (1962:700) Ds. Dir. EU KUT NJA Mot. Prop. RKP SOU Departementsserien Direktiv Europeiska unionen Kriminalunderrättelsetjänsten Nytt juridiskt arkiv Motion Proposition Rikskriminalpolisen Statens offentliga utredningar 3

1. Inledning Filmen Lilja 4-ever introducerade problemet trafficking i den svenska debatten. Få hade kännedom om den slavhandel med människor som existerade i syfte att utnyttja offren för bl.a. sexuella tjänster. År 2002 infördes härför en strafflagstiftning på området, vilken förbjöd handel med människor för sexuella syften. Denna lagstiftning reviderades år 2004 till att omfatta även sådan slavhandel i syfte att utnyttja människor för tvångsarbete, organhandel samt utnyttjande i annat sådant tvångstillstånd. Trots en lagstiftning har inga gärningspersoner fällts till ansvar i fall där offret varit över arton år och det s.k. otillbörlighetsrekvisitet skall användas. Istället har kopplerilagstiftningen eller lagstiftningen rörande människosmuggling tillämpats, vilket inneburit ett kortare fängelsestraff för de ansvariga. Under en straffrättslig fördjupningskurs uppmärksammade jag ett par artiklar 1 som publicerats i Sydsvenska Dagbladet, vilka berörde de problem som uppkommit vid tillämpningen av straffbestämmelsen gällande människohandel. Artiklarna pekade ut otillbörlighetsrekvisitet som den svaga länken i kedjan. 1.1 Syfte och frågeställningar Det övergripande syftet med uppsatsen är att utreda och analysera varför otillbörlighetsrekvisitet utgör ett problem samt vad som kan göras för att lösa detta problem. Närmare bestämt har jag velat undersöka den bedömning av offrets fria vilja som görs i domstolarna. I detta syfte ingår att utreda och analysera vilka konsekvenser detta problem orsakar. Mina frågeställningar är: Hur skiljer sig synen på prostitution åt mellan straffbestämmelserna om sexköp och människohandel? Då domstolarna har att bedöma offrets frivillighet, vilka konsekvenser får otillbörlighetsrekvisitet? Hur bör problemen med människohandelsbestämmelsen åtgärdas? Är det önskvärt att ändra människohandelslagstiftningen? 1.2 Avgränsningar Brottet människohandel, eller trafficking som det även kallas, innefattar olika slag av utnyttjandesyften, såsom utnyttjande för organhandel, sexuellt 1 Barkman, Tobias, Traffickinglagen är tandlös mot sexhandel med vuxna. I: Sydsvenska Dagbladet, 2005-08-04 & TT, Människohandelslagen kan skärpas. I: Sydsvenska Dagbladet, 2006-03-02. 4

utnyttjande, utnyttjande för tvångsarbete samt även annat utnyttjande som kan jämställas med ovan nämnda utnyttjandesyften. Jag har valt att avgränsa denna uppsats till att beröra människohandel för sexuella syften. I de fall då ordet människohandel nämns är det sådan handel där utnyttjandesyfte har att göra med sexuell exploatering. Stor del av utredningen i uppsatsen berör praxis rörande människohandel. Denna genomgång av praxis är nödvändig för att i analysen kunna lägga fokus på de problem lagstiftningen orsakar för behandlingen av den här sorten av brottslighet. Då någon väljer att skriva en uppsats i straffrätt kan flera olika typer av perspektiv anläggas. Jag har valt att utgå från offerperspektivet. Den diskussion jag för i analysen skulle kanske därför inte ha varit intressant utifrån ett rättssäkerhetsperspektiv. Många av de gärningspersoner som åtalas för sina handlingar i en bordellverksamhet fälls även till ansvar för dessa, dock rubriceras gärningarna som koppleri eller grovt koppleri oftare än människohandel. Detta blir ett problem utifrån offerperspektivet men inte utifrån rättssäkerhetsperspektivet. 1.3 Metod och material I denna uppsats har jag använt mig av den rättsvetenskapliga metoden, vilket innebär att jag har sökt min information i lagar, förarbeten, praxis och doktrin. Det innebär även att jag har kunnat använda mig av intervju till hjälp för att samla information. 2 Till viss del har uppsatsen bestått av att redogöra för och förstå lagtext, vilket har medfört att jag till stor del i de styckena använt mig av förarbeten till lagtext i uppsatsen. Då uppsatsen även har till syfte att ta reda på hur rättsläget ser ut i Sverige vad gäller straffansvaret för människohandel har praxis spelat stor roll. Jag har valt att redogöra för fem rättsfall. Några av de rättsfallen har enbart prövats av tingsrätten, medan andra prövats av hovrätten och ett rättsfall även av högsta domstolen. Slutligen har jag även använt mig av en artikel skriven av Ida Vikström och Görel Granström. Denna artikel har jag använt mig av som ett avstamp i analysen. Jag har även genomfört två intervjuer, en med sekreteraren i den utredningen som nu genomförs om straffansvaret för människohandel samt en med den polis som på Rikspolisstyrelsen är ansvarig för hanteringen av människohandelsbrott. Intervjuerna har varit av ostrukturerade vilket innebär att endast ett tema presenterats för intervjupersonerna. Färdigkomponerade frågor har följaktligen inte funnits. 2 Sandgren, Claes, Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 39. 5

1.4 Disposition För att ge en introduktion till ämnet människohandel har jag valt att först beskriva bakgrunden till fenomenet, dess historia, utbredning samt något om de internationella instrument som ligger till grund för den svenska lagstiftningen. Denna del är viktig för att förstå varför den svenska lagstiftningen utformats som den gjorts. Därefter kommer en redogörelse av aktuell lagstiftning på området, vilket innebär lagstiftning angående människohandel och sexköp. Jag har valt att enbart föra in kopplerilagstiftningen i bilagan då den regeln endast rör uppsatsens ämne indirekt. Även tidigare människohandelslagstiftning finns att finna i en bilaga, då denna kan vara intressant att ha tillgång till vid en läsning av praxis-avsnittet. Straffbestämmelsen rörande sexköp är väsentlig i redogörelsen för att senare kunna analysera skillnaderna i synen på prostitution som självvalt eller som något den prostituerade tvingas in i pga. omständigheter i hans eller hennes liv. En redogörelse av praxis på området finns att finna som en tredje del av uppsatsen. Där behandlas rättsfall med såväl fällande som friande domar vad gäller människohandel, även rättsfall där åklagaren enbart åtalat för koppleri. De rättsfall som endast utreder koppleribrott visar på hur lika ett kopplerifall och ett människohandelsfall kan vara, samt hur brottet grovt koppleri kan förhålla sig till människohandel. Sista avsnittet innan analysen består av intervjuer med Monica Nebelius, sekreterare i den utredning som pågår av människohandelsbrottet, samt Kajsa Wahlberg, Rikskriminalpolisens expert på handel med kvinnor. 6

2. Bakgrund Första gången handeln med kvinnor, som fenomen, nämndes var av abolitioniströrelsen under slutet av 1800-talet. Rörelsen drev en kampanj mot slaveri och medlemmarna i denna rörelse orsakade medvetet problem för människohandlarna. De inriktade sitt agerande mot den rekrytering av kvinnor som bordellägare och hallickar bedrev. Denna typ av människohandel förekom mellan England, Frankrike, Belgien och Nederländerna. Till USA transporterades kinesiska flickor i syfte att utnyttjas på bordellerna. Abolitioniströrelsen jämställde denna kvinnohandel med den annars illegala handeln med människor och benämnde den därför handel med vita slavar. 3 Under de senaste årtiondena har en stor förändring ägt rum avseende den internationella handeln med kvinnor från fattiga länder. Till följd av bl.a. en ökad internationalisering och större ekonomiska skillnader mellan fattiga och rika har även antalet kvinnor som fallit offer för människohandeln ökat. Trafficking anses därför nu vara ett etablerat internationellt socialt problem. 4 Människohandeln kan beskrivas som den ena hälften av den internationaliserade prostitutionen, medan den andra sidan är de rikas sexturism till fattiga länder. Denna sexturism skapar hallickar i syfte att förmedla kvinnor till kunderna. 5 De kvinnor som faller offer för människohandel hamnar inte sällan i utsatta situationer. Många befinner sig illegalt i det land till vilket de förts och undviker härför all kontakt med det landets myndigheter. Dessutom finns risken för att de kvinnor som söker hjälp utsätts för repressalier eller utvisas ur landet, vilket leder till att kvinnorna inte vågar eller kan söka hjälp. Slutligen är det inte helt ovanligt att offren låses in eller på annat sätt hindras från att ta kontakt med andra personer som talar samma språk som dem samt att pass och andra resedokument fråntas dem. 6 RKP rapporterade i sin första lägesrapport om människohandel att det från polisutredningar i Europa framkommit att de kvinnor som utsätts för människohandel inte sällan haft kännedom om den kommande prostitutionen. De har dock saknat vetskap om prostitutionens omfattning och villkor samt att de saknat möjlighet att göra något åt sin situation i destinationslandet. Ofta har rekryteringen bestått i att lockats till destinationslandet genom erbjudanden om arbete som värdinnor på klubbar eller barer. Från rapporten framkommer även att det är ovanligt att 3 SOU 1995:15, s. 45f. 4 A.a., s. 46. 5 A.a., s. 46. 6 A.a., s. 47. 7

kvinnorna utsätts för våld eller hot om våld i den inledande fasen av människohandeln, dvs. vid rekrytering och transport. 7 De vanligaste metoderna avseende rekryteringen är istället att rekryteraren kommer i kontakt med en pojkvän eller släkting till kvinnan. I östeuropeiska länder är det inte helt ovanligt att människohandlarna annonserar i tidningar efter kvinnor som är intresserade av att åka till väst för att arbeta. Oftast går det utläsa från annonsen att det arbete som åsyftas är prostitution. Rekryteringen kan även bestå i kvinnor som arbetar på diskotek eller barer kontaktas av en rekryterare för arbete i väst. Även i de fallen framgår att det kommande arbetet är inom sexindustrin. Slutligen framgår av rapporten att det inte är helt ovanligt att de kvinnor som redan arbetat som prostituerade i väst efter sin återkomst till hemlandet hjälper människohandlarna att rekrytera kvinnor till prostitution. Endast från italienska och tyska polisutredningar framkommer att kvinnor rekryterats genom våld eller hot om våld. 8 I den senaste lägesrapporten från RKP uppges dock att gärningspersonernas vanligaste metod för rekrytering av kvinnor består i att betona de svåra levnadsförhållanden under vilka kvinnorna lever. I samband med det erbjuder gärningspersonerna offren en möjlighet till att tjäna mycket pengar. Något tvång är följaktligen sällan nödvändigt. 9 Det är inte ovanligt att gärningspersonerna erbjuder offren att betala deras färd till Sverige samt de kringkostnader som uppkommer på vägen. Genom detta förfarande hamnar offren i en skuldsituation till gärningspersonerna, vilken har till syfte att offret aldrig kommer att kunna tjäna ihop tillräckligt med pengar för att kunna betala sin skuld till gärningspersonen. Väl i Sverige uppkommer nya skulder för offret genom att gärningspersonen kräver betalning för hyra, annonsering, m.m. Offren har inte vetskap om att de här skulderna kommer att uppstå före avresan från hemlandet. 10 Vanligaste sättet för transporteringen av offren till Sverige är bil, buss och färja, det förekommer även att flyg används. Vid de tillfällen då färja tillämpas för transportering åker offren antingen ensamma eller tillsammans med en person som har till syfte att transportera dem. Offren får själva visa upp sina passhandlingar vid inresan samt de pengar de fått låna av någon av gärningspersonerna. Efter inresan i Sverige återtas de lånade pengarna samt även, i vissa fall, offrens passhandlingar. 11 Då kvinnorna utnyttjas för prostitution får gärningspersonerna antingen besöka offret i den lägenhet där hon befinner sig annars kör 7 RKP, lägesrapport, 1999, s. 9. 8 A.a., s. 9f. 9 RKP, lägesrapport 8, 2005, s. 21. 10 A.a., s. 21. 11 A.a., s. 21. 8

gärningspersonerna offret till sexköparens bostad, till ett hotellrum eller till någon annan plats där gärningspersonerna och sexköparen avtalat möte. 12 För gärningspersonerna är det viktigt att det verkar som om offret bedriver sin prostitution i egen regi. Härför får offret strikta anvisningar av gärningspersonerna att säga att prostitutionen bedrivs i egen regi om hon påträffas av polisen. Genom detta förfarande kan gärningspersonen befinna sig i ett annat land, och därifrån styra prostitutionen. För att kunna skaffa sig och behålla kontrollen över offren har det hänt att gärningspersonerna har krävt offren på två tusen kronor i hyra per dag. I vissa fall har även gärningspersonerna avsiktligt dröjt med att lägga ut en Internetannons i syfte att offret skall hamna i skuldförhållande till gärningspersonerna. Härigenom kan gärningspersonerna skaffa och behålla kontroll över offret. 13 Beroende på rubriceringen av brottet i åtalet är den prostituerade att ses som målsägande i målet. Avgörande för en bedömning av huruvida offret skall ses som målsägande eller inte är frågan mot vem eller vad brottet riktat sig. För att kunna vara målsägande krävs att brottet är riktat mot enskild snarare än att brott anses vara riktat mot staten. En klassificering som målsägande medför rätt att föra en ansvartalan för brott och möjligheten till att väcka talan om enskilt anspråk i samband med det allmänna åtalet. Som målsägande har offret även viss rätt till målsägandebiträde. 14 Koppleribrottet anses vara ett angrepp riktat mot staten. Den person vars prostitution utnyttjats för ekonomisk vinning är generellt att betrakta som ett vittne. Konsekvenserna av detta är att offret inte får något målsägandebiträde utsett för sig samt att inga möjligheter finns till skadestånd genom enskilt anspråk. Ett undantag är dock i fall av grovt koppleri som innebär ett ekonomiskt utnyttjande eller är av människohandelsliknande karaktär, då offret istället är att anse som målsägande. 15 2.1 Läget i Sverige I sin senaste lägesrapport rörande handel med kvinnor har RKP valt att inte göra någon uppskattning av hur många som fallit offer för människohandel under år 2005. Anledningen uppges vara de svårigheter som finns med fastställandet av en sådan beräkning. De fall av människohandelsoffer som upptäcks är helt avhängiga de resurser som polisen har att tillgå för att undersöka sådan brottslighet. Resurserna varierar även beroende av geografiska områden samt från ett år till ett annat. 16 12 RKP, lägesrapport 8, 2005, s. 21. 13 A.a., s. 21f. 14 A.a., s. 9. 15 A.a., s. 9f. 16 A.a., s. 18. 9

Under år 2005 har sju personer funnits skyldiga till brottet människohandel, tio personer har fällts för grovt koppleri samt nio för koppleri. I samtliga människohandelsfall med fällande utgång har offret varit under 18 år, vilket innebär att inget krav på otillbörligt handlande från gärningspersonens sida krävs. 17 Organiseringen av gärningspersonerna beskrivs av RKP som små nätverk, vilka varierar från att ha bekräftade kontakter till den estniska maffian till att istället påminna om ett familjeföretag där det gifta eller sammanboende paret försörjer sig på utländska kvinnors prostitution. Det kan rapporteras att andelen kvinnliga gärningsmän har ökat, särkilt i Stockholmsområdet. De kvinnor som är verksamma i sådant slag av brottslighet har inte sällan själva varit utsatta för liknande brottslighet. De kvinnliga gärningspersonerna tilldelas ofta ansvaret för de kvinnor som utnyttjas i prostitution då de lättare lyckas vinna de utnyttjade kvinnornas förtroende. RKP hävdar vidare att det sällan påträffas fler än tre till fyra kvinnor vid ett tillslag mot en bordell. 18 RKP kan även rapportera att handeln med kvinnor via internet till viss del har ändrat karaktär. Sexköpare kan numera köpa sexuella tjänster via internet genom att ringa en bokningscentral, vilken ligger utanför Sverige. Kvinnan skickas sedan till Sverige och direktiv om var och när sexköpet skall äga rum skickas sedan till den prostituerade och sexköparen via SMS eller internet. 19 2.2 Internationella instrument Under slutet av år 2000 antog FN en konvention 20 rörande gränsöverskridande organiserad brottslighet. Till konventionen hör två protokoll, ett angående människosmuggling samt ett angående människohandel för sexuella ändamål 21. Protokollen har till syfte att uppmuntra medlemsstaterna att lagstifta på nationell nivå gällande människosmuggling och människohandel för sexuella ändamål. 22 Människohandelsprotokollet har tre uttalade syften vid bekämpandet av människohandel. Först ska människohandel förebyggas och bekämpas, vid vilket kvinnor och barn särkilt skall uppmärksammas. Andra syftet består i att skydda och bistå offren med full respekt för de mänskliga rättigheterna. Det sista syftet innebär att medlemsstaterna skall främja samarbetet emellan dem för att på så sätt kunna uppnå de andra syftena. FN-protokollet inskränker inte utnyttjandet till att avse endast sexuellt utnyttjande utan tar även sikte på den personen som rekryterar en person i syfte att utnyttja offret i prostitution, vilket innebär att utnyttjandesyftet inte måste ha 17 RKP, lägesrapport 8, 2005, s. 18f. 18 A.a., s. 19. 19 A.a., s. 20. 20 FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. 21 FN-protokollet mot människohandel. 22 RKP, lägesrapport 4, 2001, s. 3. 10

realiserats för att straffansvar för människohandel skall kunna aktualiseras. 23 Människohandel beskrivs enligt FN-protokollet och rambeslutet som ett handlande bestående av tre element. Det första element utgörs av de åtgärder som krävs för att handeln skall kunna genomföras. Med sådana åtgärder avses rekrytering i hemlandet, transport till destinationslandet, m.m. Det andra elementet är de medlen som används för att genomföra handelsåtgärderna, vilket t.ex. kan innebära att tvång riktas mot offret för att få honom eller henne att bege sig till destinationslandet, eller att offret vilseleds beträffande de omständigheter under vilka han eller hon skall arbeta. Det sista elementet tar sikte på utnyttjandesyftet, dvs. det sexuella ändamålet. Här avses inte enbart prostitution utan även medverkande vid framställande av pornografiska alster eller uppträdande på sexklubbar. 24 Även EU har kommit med ett rambeslut 25 beträffande människohandel, vilket har till syfte att skapa minimiregler i medlemsstaterna vad gäller påföljder samt andra slag av straffrättsliga åtgärder mot människohandel. Rambeslutet tar inte sikte endast på den sexuella exploateringen utan även på arbetskraftsexploatering. Det har även ett något snävare tillämpningsområde än FN-protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av människohandel då rambeslutet enbart siktar på den straffrättsliga aspekten av problemet människohandel samt endast behandlar den människohandel som syftar till en arbetskrafts- eller sexuell exploatering. 26 Syftet med rambeslutet var att skapa minimiregler för unionens medlemsstater gällande straffrättsliga påföljder samt andra former av straffrättsliga åtgärder mot människohandel. Det har inom EU funnits en vilja att, beträffande de straffrättsliga åtgärderna, gå längre än vad som stadgas i FN-protokollet. Rambeslutet och protokollet utgör dock tillsammans en utgångspunkt för vidare lagstiftning i de anslutna staterna. 27 23 RKP, lägesrapport 4, 2001, s. 3f. 24 A.a., s. 4. 25 Rådets rambeslut av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel (2002/629/RIF). 26 Prop. 2003/04:111, s. 21. 27 A.a., s. 21. 11

3. Lagstiftning Nedan kommer att redogöras för straffbestämmelsen rörande människohandel samt de bakomliggande skälen för kriminaliseringen av sexköp. Redogörelsen för människohandelsbrottet kommer av naturliga skäl vara grundlig och omfattande, med fokus på otillbörlighetsrekvisitet och kontrollrekvisitet. 3.1 Människohandel BrB kapitel 4 1a Människohandel Den som, i annat fall än som avses i 1, med användande av olaga tvång eller vilseledande, med utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med något annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, inhyser, tar emot eller vidtar någon annan sådan åtgärd med en person, och därigenom tar kontroll över personen, i syfte att den personen skall 1. utsättas för brott enligt 6 kap. 1, 2, 3, 4, 5 eller 6, utnyttjas för sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål, 2. utnyttjas i krigstjänst eller tvångsarbete eller annat sådant tvångstillstånd, 3. utnyttjas för avlägsnande av organ, eller 4. på annat sätt utnyttjas i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två år och högst tio år. Detsamma gäller den som i sådant syfte som anges i första stycket, 1. till annan för över kontrollen över en person, eller 2. från annan tar emot kontrollen över en person. Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte fyllt arton år skall dömas för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. Är ett brott enligt första tredje styckena mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Lag (2005:90) 3.1.1 Allmänt om människohandelsbestämmelsen Straffbestämmelsen rörande människohandel innefattar sedan år 2004 fyra delmoment, handelsåtgärderna, de otillbörliga medlen, den uppnådda kontrollen samt det efterföljande utnyttjandet. Delmomenten återfinns i lagstiftningens första stycke. Brottet har nått sin fullbordanspunkt då en 12

människohandelåtgärd som genomförts, med hjälp av ett otillbörligt medel i ett av de nämnda utnyttjandesyftena, har medfört att gärningspersonen tagit kontroll över offret. 28 3.1.1.1 Handelsåtgärderna För att straffrättsligt ansvar skall kunna aktualiseras krävs att en handelsåtgärd har blivit utförd. Denna åtgärd kan vara företagen i såväl destinationsland som transit- och ursprungsland. De åtgärder som i bestämmelsen uppräknas är: rekrytering, transportering, inhysning, emottagande av offret samt även andra sådana åtgärder. Handelsåtgärderna skall resultera i att gärningspersonen tar kontroll över offret. 29 Men rekrytering avses att gärningspersonen värvar offret till verksamheten, vilket kan innebära att gärningspersonen erbjuder offret ett arbete. Med begreppet vidtar annan sådan åtgärd med en person innefattar åtgärder som utgör ett led i förflyttning av en person eller ett led i överförandet av offret mellan olika gärningsmän i verksamheten. En sådan handelsåtgärd kan innebära att offret förmås av gärningspersonen, att själv bege sig till ett annat land eller en annan ort. Den här typen av handlande faller varken in under åtgärden transportering eller rekrytering. Slutligen kan ett handlande som innebär att gärningspersonen bjuder ut offret i ett av utnyttjandesyftena, för överföring av offret till en annan person, betecknas som en handelsåtgärd. 30 Som subjektivt rekvisit krävs uppsåt, och det sträcker sig längre än de objektiva rekvisiten. För straffansvar krävs att det finns ett subjektivt överskott vad gäller att handelsåtgärderna är företagna i syfte att utnyttja offret för sexuella ändamål. 31 3.1.1.2 Otillbörlighetsrekvisitet För att ansvar för människohandel skall kunna utdömas krävs att handelsåtgärderna vidtagits med hjälp av ett otillbörligt medel. Till dessa medel räknas olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller något annat sådant otillbörligt medel. 32 Olaga tvång korresponderar med straffbestämmelsen om olaga tvång som finns i BrB kapitel 4 4, vilket innebär att någon genom misshandel, annat våld eller hot om brottslig gärning tvingar offret till underkastelse av handelsåtgärderna. Med uttrycket vilseledande avses ett förmedlande av en oriktig uppgift, rekvisitet återfinns sedan tidigare i BrB kapitel 9 1. Utnyttjande av någons utsatta belägenhet siktar på att träffa de situationer då offret befinner sig i ett ekonomiskt skuld- eller tjänsteförhållande gentemot 28 Prop. 2003/04:111, s. 66. 29 A.a., s. 65. 30 A.a., s. 65f. 31 Holmqvist, m.fl., Brottsbalken. En kommentar, del 1, s. 4:4f. 32 BrB 4:1a 13

gärningsmannen, men kan också innefatta en narkomans beroendeställning till den person som förser offret med narkotika. Det kan även innebära att en person befinner sig i vanmakt, lever under svåra ekonomiska förhållanden, befinner sig i flyktingskap, lider av ett förståndshandikapp eller någon sjukdom. Slutligen används formuleringen annat sådant otillbörligt medel, vilket betyder att de medel som till sin art kan jämställas med ovan nämnda otillbörliga medel leder till straffansvar. För att detta alternativ ska föranleda straffansvar krävs att omständigheterna varit sådana att offret inte haft något verkligt eller godtagbart alternativ än att underkasta sig människohandelsåtgärden. Syftet med de otillbörliga medlen är att de ska ha som mål att, på olika sätt, betvinga offrets fria och verkliga vilja. 33 Vidare krävs även att det föreligger ett kausalsamband mellan det otillbörliga medlet och handelsåtgärden, vilket innebär att offret skall ha förmåtts att acceptera människohandelsåtgärden genom användandet av det otillbörliga medlet. 34 3.1.1.3 Kontrollrekvisitet År 2004 infördes kontrollrekvisitet i människohandelsbestämmelsen. För att straffrättsligt ansvar för människohandel nu skall aktualiseras krävs att en handelsåtgärd företas med hjälp av ett otillbörligt medel, vilket leder till att gärningspersonen uppnår kontroll över offret. 35 Kontrollrekvisitet återfinns även i det rambeslut och det FN-protokoll som legat till grund för den svenska straffbestämmelsen. Dessa internationella instrument beskriver hur människohandelsbrottet vanligtvis genomförs. Kontrollen ingår där som ett moment i de olika förfarandena som beskrivs. 36 Lagstiftaren påpekade att kravet på huruvida kontroll uppnåtts eller ej, borde ställas lågt. Kontrollen kan vara av såväl faktisk som juridisk slag. Med begreppet kontroll avses ett maktförhållande, vilket kan vara av relativt inskränkt art. Det krävs dock att offret står under ett tryck som, för honom eller henne, uppfattas som allvarligt. Kontroll kan även innebära de situationer som präglas av ett påtagligt underläge. Genom kontrollen kan gärningspersonen utöva ett påtagligt inflytande över offrets agerande, i vart fall i något avseende. 37 Kontrollen kan ha sin grund i ett ekonomiskt skuldförhållande mellan offret och gärningspersonen, men även i anställnings- och lydnadsförhållanden. Då offret är minderårig ställs kraven för huruvida kontroll uppnåtts lägre än då vuxna är offer. För att kontroll, i sådana fall, skall uppstå borde det vara tillräckligt med den vuxnes psykiska överläge över den minderåriga. 38 33 Holmqvist, m.fl., Brottsbalken. En kommentar, del 1, s. 4:4d. 34 Prop. 2003/04:111, s. 59. 35 A.a., s. 52ff. 36 A.a., s. 50. 37 A.a., s. 51. 38 A.a., s. 66. 14

3.1.1.4 Utnyttjandesyftet Det sista elementet utgörs av utnyttjandesyftet. De syften som nämns i bestämmelsen är utnyttjande för sexuella ändamål, utnyttjande i krigstjänst, tvångsarbete eller annat liknande tvångstillstånd, utnyttjande i syfte att anskaffa organ samt utnyttjande i situation som utgör nödläge. 39 Vad gäller det sexuella utnyttjandet hänvisas till BrB kapitel 6 1, 2, 3, 4, 5 och 6, vilket innebär att offret utsätts för brotten våldtäkt eller grov våldtäkt, sexuellt tvång eller grovt sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande eller grovt sexuellt utnyttjande, våldtäkt mot barn eller grov våldtäkt mot barn, sexuellt utnyttjande av underårig eller sexuellt övergrepp mot barn. Det sexuella utnyttjandet kan dessutom bestå i att offret utsätts för tillfälliga sexuella förbindelser eller på annat sätt utnyttjas för sexuella ändamål. I första hand avser dessa formuleringar att träffa ett utnyttjande i prostitution, men är även avsedda att träffa de utnyttjanden som inte sker mot ersättning, det kan t.ex. innebära att offret tvingas till medverkan vid framställningen av pornografiska alster. Det krävs dock att det rör sig om en handling av sexuell art eller av ohöljd sexuell exponering. 40 Det andra utnyttjandesyftet som uppräknas i bestämmelsen är då offret utnyttjas i krigstjänst, tvångsarbete eller annat liknande tvångstillstånd. Med uttrycket tvångstillstånd avses en inskränkning av offrets handlingsfrihet. Denna inskränkning kan skiljas sig åt i art och svårighetsgrad, den kan vara partiell eller total. En förutsättning är dock att offret varit förhindrad att själv bestämma över sitt handlande. 41 Det tredje syftet är utnyttjande för organanskaffning. Det organ som i praktiken avlägsnas oftast borde vara njuren. Avlägsnande av vävnad och brosk kan inte anses falla under denna formulering, det borde snarare kunna innebära ett sådant utnyttjande som avses i det sista utnyttjandesyftet. 42 Det sista utnyttjandesyftet avser utnyttjande i något annat nödläge. Begreppet nödläge är avsett att innefatta alla de situationer då offret befinner sig i en verkligt svår belägenhet som varken är helt tillfällig eller övergående. Brottet anses fullbordat då en människohandelsåtgärd blivit genomförd med hjälp av ett otillbörligt medel i ett av de uppräknade utnyttjandesyftena. 43 3.1.1.5 Andra fjärde styckena Bestämmelsens andra stycke föreskriver att straffansvar föreligger även om något otillbörligt medel inte har använts då kontrollen av offret förs över till 39 Holmqvist, m.fl., Brottsbalken. En kommentar, del 1, s. 4:4e. 40 A.a., s. 4:4e. 41 A.a., s. 4:4e. 42 Prop. 2003/04:111, s. 66f. 43 Holmqvist, m.fl., Brottsbalken. En kommentar, del 1, s. 4:4f. 15

en annan person, eller då en annan person tar över kontrollen av offret. Överflyttandet av offret måste dock ha skett i något att de ovan nämnda utnyttjandesyftena. Detta stycke ställer inte heller upp krav på att kontrollen uppnåtts genom en av de uppräknade handelsåtgärderna. Brottet anses i det här fallet vara fullbordat då överföringen av kontrollen åstadkommits. 44 Tredje stycket fastslår att inte heller när offret är under arton år krävs att något otillbörligt medel använts för genomförandet av handeln. För att straffansvar skall kunna utdömas krävs emellertid alltid att någon form av påverkan från gärningspersonens sida. Regeringen menade att i de fall där offret är minderårig och befinner sig i en sådan sårbar situation, att en person kan utnyttja barnet för sexuella syften, medför att alla de åtgärder som företas härför är tillräckligt straffvärda för att utan otillbörlighet bedömas som människohandel. 45 I fjärde stycket fastlås att den som fälls för människohandelsbrottet har att vänta ett fängelsestraff på minst två år och högst tio år. För straffansvar krävs vare sig att utnyttjandesyftet förverkligats eller att syftet lett till avsett resultat. 46 3.1.2 Diskussionen i förarbetena kring otillbörlighetsrekvisitet Redan innan människohandelsbestämmelsen infördes diskuterades huruvida ett otillbörlighetsrekvisit skulle användas i lagtexten. I propositionen som föregick den första lagstiftningen om människohandelsbrottet nämns att trots att majoriteten av remissinstanserna tillstyrkte användandet av ett otillbörlighetsrekvisit så avrådde flera från formuleringen. Bland de remissinstanser som ställde sig skeptiska till rekvisitet återfinns t.ex. Brottsoffermyndigheten, Sveriges psykologförbund, Institutionen för socialt arbete vid Göteborgs universitet, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige och Stödcentrum BEDA. 47 Regeringen försvarade sin ståndpunkt att använda ett otillbörlighetsrekvisit genom att argumentera att brottsbeskrivningen utan detta rekvisit skulle bli kraftigt uttunnad samt att en avsaknad av rekvisitet skulle leda till konsekvenser som är svåra att överblicka, bl.a. ur legalitetssynpunkt. Den menade dessutom att det skulle kunna ifrågasättas huruvida den föreslagna straffskalan fortfarande skulle vara adekvat om otillbörlighetsrekvisitet inte användes i lagtexten. Utöver detta hävdades det att det fanns ett behov av att tydligt markera avgränsningen gentemot andra brott, såsom människosmugglingsbrottet. 48 44 Prop. 2003/04:111, s. 67. 45 Prop. 2001/01:124, s. 28. 46 Holmqvist, m.fl., Brottsbalken. En kommentar, del 1, s. 4:4g. 47 Prop. 2001/02:124, s. 23f. 48 A.a., s. 24. 16

Representanter från riksdagen svarade med kritik mot den tilltänkta formuleringen. I en motion från Folkpartiet hävdades det att otillbörlighetsrekvisitet sätter offret i en orimlig situation då hon måste bevisa att gärningspersonen rekryterat henne på ett otillbörligt sätt, att hon inte förstått vad som förväntades av henne samt att hon inte frivilligt gett sitt samtycke till utnyttjandet. Vidare hävdades att gärningspersonens handlande borde sättas i fokus och att det inte borde vara väsentligt huruvida offret nått en viss ålder eller grad av medvetande. Slutligen jämfördes människohandelsbrottet med sexköpslagen, där köparen kriminaliserats trots motpartens insikter. Det hävdades att ett användande av rekvisitet inte harmonierar med den svenska sexköpslagen. 49 Även Miljöpartiet lade in en protest angående otillbörlighetskravet med hänvisning till att fokus måste läggas på de personer som handlar med människor istället för på offren för människohandel. 50 I betänkandet tillbakavisades de ovan nämnda motionerna med hänvisning till legalitetsaspekten. Det menades att utan ett otillbörlighetsrekvisit fanns risken att en tilltalad som organiserat en resa för en annan person som planerar att frivilligt delta i framställningen av pornografiska alster, fälls för människohandel och därmed tilldöms ett relativt långt fängelsestraff. 51 Även i senare förarbeten har rekvisitet diskuterats. I propositionen från 2003/04 menade regeringen med hänvisning till propositionen från 2001/02 att de skäl som där framställdes fortfarande var aktuella. Effektivitetsaspekten fördes dock fram, det ansågs väsentligt att människohandelsbestämmelsen skulle göras så effektiv som möjligt. Det framfördes dessutom information om att otillbörlighetsrekvisitet skulle kunna innebära ett problem vid tillämpningen av bestämmelsen. Det hävdades att det fanns tecken på att rekvisitet kan vara svårt att styrka och att fokus vid brottets utredning och lagföring kan hamna på brottsoffret och dess bakgrund snarare än på gärningspersonens handlande. Fokus kan speciellt riktas mot i vilken omfattning offret varit medveten om vad det kommande utnyttjandet skulle innebära. Utöver detta framfördes även argumentet att ett otillbörlighetsrekvisit skulle strida mot de principer som legat till grund för sexköpslagen. Regeringen menade att det fanns anledning att se över användandet av rekvisitet och att de därför skulle tillsätta en utredning härför. 52 Som svar på regeringens proposition lämnades en moderat motion in av bl.a. nuvarande Justitieminister Beatrice Ask. I den framfördes att flera av de personer som åtalats för människohandel istället fällts tills ansvar för grovt koppleri, anledningen anses vara bevissvårigheterna med otillbörlighetsrekvisitet. Ett annat problem med otillbörlighetsrekvisitet 49 Mot. 2001/02:Ju24, s. 27. 50 Mot. 2001/02:Ju25, s. 29f. 51 Bet. 2001/02:Ju27, s. 8. 52 Prop. 2003/04:111, s. 57f. 17

ansågs vara hur fokusen riktades bort från gärningspersonernas handlande och istället mot offrets kännedom om kommande utnyttjande. 53 Justitieutskottet redovisar i sitt betänkande den information det inhämtat från de internationella åklagarkamrarna. I de fyra åtal som dittills hade väckts hade tre dittills prövats i domstol. I ett av fallen var offret under arton år, otillbörlighetsrekvisitet tillämpades därför inte och målet resulterade i en fällande dom. I de andra fallen där offren var över arton år hade domen istället blivit grovt koppleri. I vissa åtal rörande koppleri hade brottsmisstanken till att börja med gällt människohandel, dock hade inte några otillbörliga medel kunnat styrkas, därav koppleriåtalen. Utskottet bekräftade därutöver betydelsen av en effektiv lagstiftning och problemet med fokusförskjutningen och antydde även att otillbörlighetsrekvisitet kan medföra tillämpningsproblem. Det hävdade slutligen att det kan finnas klandervärda situationer då människohandlaren uppnått kontroll över offret utan att använda sig av något otillbörligt medel eller att gärningspersonen utnyttjat offrets utsatta belägenhet även om det inte finns möjlighet att styrka. 54 Den 20 december 2005 tillsattes på uppdrag av regeringen en utredning av bl.a. människohandelsbrottet och dess otillbörlighetsrekvisit, som ska utreda rekvisitets fortsatta existens. Även detta direktiv uppmärksammade tillämpningsproblemen med de otillbörliga medlen. 55 Så sent som under 2005/06 inkom motioner angående problemen med människohandelslagstiftningen. De skäl som framfördes var skiftandet av fokus 56 samt bevisproblemen som uppkommer då de otillbörliga medlen ska styrkas. Det hävdades att kraven för vad som ska betraktas som otillbörliga medel satts så högt i praxis att det i princip verkar omöjligt att få någon fälld för människohandel då offret varit över arton år. 57 3.1.3 Offrets samtycke I en utredning från år 2003 föreslås att offrets samtycke i förhållande till det åsyftade utnyttjandet skall regleras i människohandelslagstiftningen. Det FN-protokoll och rambeslut som ligger till grund för den svenska bestämmelsen innehåller regler om att offrets samtycke till det åsyftade utnyttjandet saknar betydelse om gärningspersonen använt sig av ett otillbörligt medel. 58 Det fastslås att en reglering av offrets samtycke i lagtext skulle sakna betydelse för tillämpningen av svensk rätt då det enligt svensk rätt är 53 Mot. 2003/04:Ju21, s. 65. 54 Bet. 2003/04:Ju20, s. 13f. 55 Dir. 2005:152. 56 Mot. 2005/06:Ju326, s. 6. 57 Mot. 2005/06:Ju383, s. 10. 58 Ds. 2003:45, s. 173f. 18

omöjligt att lämna ett relevant sådant. För att ett samtycke skall ha ansvarsbefriande verkan krävs att samtycket förelegat vid tidpunkten för gärningens företagande. Människohandelsbrottet är fullbordat redan innan ett utnyttjande ägt rum, huruvida offret därefter lämnar sitt samtycke saknar följaktligen relevans för bedömningen av straffansvaret. 59 Vidare konstateras att för att 24 kapitlet 7 BrB skall vara tillämplig krävs att gärningen är försvarlig utifrån en bedömning av den skada, kränkning eller fara den medför. En gärning som faller innanför människohandelsbrottets gränser eller avser medverkan till ett sådant brott kan därför inte omfattas av denna lagregel. 60 För att samtycke skall befria från rättsligt ansvar krävs slutligen att det är lämnat av en person som är behörig att förfoga över samtycket. Personen måste även förstå av det samtycke han eller hon lämnar. Slutligen skall samtycket vara frivilligt, allvarligt menat och lämnat med full insikt om alla de omständigheter som föreligger. Om ett samtycke åstadkoms genom otillbörliga medel kan det därför inte befria från straffrättsligt ansvar. 61 Trots de svenska samtyckesreglerna anser utredningen att människohandelsbestämmelsen borde innehålla en reglering av offrets samtycke. Som skäl härför anförs att den svenska lagstiftningen därigenom fullständigt skulle överensstämma med de bakomliggande internationella instrumenten. Vidare skulle en sådan formulering tydligt markera för rättstillämparen att kravet på otillbörliga medel endast omfattar handelsåtgärderna. En sådan reglering skulle även klargöra att brott som till det yttre har karaktären av koppleri snarare kan utgöra sista ledet i ett människohandelsbrott. 62 Regeringen fastslår i propositionen att ett införande av offrets samtycke till det kommande utnyttjandet saknar betydelse för straffansvaret, då svensk rätt redan omöjliggör ett beaktande av offrets samtycke i fall rörande människohandel. Denna kritik har även framförts av Rikspolisstyrelsen, Juridiska fakulteten vid Lunds universitet samt Sveriges advokatsamfund, vilka yttrat sig i egenskap av remissinstanser. Inte heller lagrådet finner förslaget motiverat då det framgår med tillräcklig tydlighet att de otillbörliga medlen endast ska omfatta handelsåtgärderna. Någon bestämmelse avseende offrets samtycke till det åsyftade utnyttjande skall därför inte införas. 63 Justitieutskottet gör i sitt betänkande i likhet med regeringen bedömningen att det inte finns anledning att införa en särskild bestämmelse om offrets samtycke i lagregeln om människohandel med hänvisning till de skäl regeringen anfört. 64 59 Ds. 2003:45, s. 174f. 60 A.a., s. 174. 61 A.a., s. 174f. 62 A.a., s. 175. 63 Prop. 2003/04:111, s. 60f. 64 Bet. 2003/04:JuU20, s. 15. 19

Offrets samtycke har inte enbart diskuterats i förarbetena. I artikeln Kroppar till salu förs en diskussion kring konsekvenserna av en lagregel utan ett särskilt stadgande av offrets samtycke. 65 Författarna menar att de personer som arbetat med den svenska utredningen missförstått hur det svenska samtycket förhåller sig till det samtycke som regleras i FN-protokollet. Syftet med den uttryckliga regleringen av samtycket i protokollet är antagligen att tydliggöra att de gärningar som människohandlarna företar är kriminella oavsett om offret samtycker därtill eller ej. Införandet av samtyckets betydelse verkar dock även vara avsedd som ett förtydligande av att offret inte frivilligt underkastar sig människohandeln, samtycket är härav irrelevant under förutsättning att ett otillbörligt medel använts vid handelsåtgärderna. Vidare menar de att genom att inte införa samtyckesregleringen ansluter sig lagstiftaren till den europeiska synen på prostitution som frivillig 66. Vidare menar författarna till artikeln att handeln med kvinnor från fattiga länder möjliggörs genom att prostitution kan ses som både frivillig och påtvingad. Om offret frivilligt kommit till Sverige accepteras människohandeln. Genom att endast ingripa i de fall där offret tvingats eller vilseletts in i prostitution har sexualbrottskommittén tillgodogjort sig det internationella synsättet på prostitution. 67 3.2 Koppleri BrB kapitel 6 12 Koppleri Den som främjar eller på otillbörligt sätt ekonomiskt utnyttjar att en person har tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, döms för koppleri till fängelse i högst fyra år. Om en person som med nyttjanderätt har upplåtit en lägenhet får veta att lägenheten helt eller till väsentlig del används för tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning och inte gör vad som skäligen kan begäras för att få upplåtelsen att upphöra, skall han eller hon, om verksamheten fortsätter eller återupptas i lägenheten, anses ha främjat verksamheten och döms till ansvar enligt första stycket. Är brott som avses enligt första eller andra stycket att anse som grovt, döms för grovt koppleri till fängelse i lägst två och högst åtta år. Vid bedömandet av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet 65 Granström, Görel, Vikström, Ida, Kroppar till salu Sveriges väg till en lagreglering av trafficking, s. 238f. 66 A.a., s. 238ff. 67 A.a., s. 240. 20

som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinning eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lag (2005:90) 3.2.1 Allmänt om koppleribestämmelsen Kopplerilagstiftningen har till syfte att motverka prostitution, och därmed även begränsa de problem som uppkommer i samband härmed. 68 För att straffansvar skall kunna inträffa krävs antingen ett främjande eller ett otillbörligt ekonomiskt utnyttjande av prostitutionsverksamheten. 69 Främjandet kan exempelvis bestå av att gärningspersonen upplåter den lokal som används för prostitutionsverksamheten, men kan även innebära att han/hon lämnar beskrivningar till de prostituerades adresser. Även en psykisk påverkan på någon för att förmå den personen att börja eller fortsätta att prostituera sig kan utgöra ett främjande inom ramen för koppleri. Det är för straffbarhet tillräckligt att gärningspersonen genom sitt agerande skapat en möjlighet för den prostituerade att ha tillfälliga sexuella förbindelser mot ersättning, eller i vart fall underlättat därtill. 70 Med ett ekonomiskt utnyttjande åsyftas ett handlande där gärningspersonen tillskansar sig en del av den förtjänst som prostitutionen genererar. Det ekonomiska utnyttjandet blir otillbörligt då någon skaffar sig fördelar antingen utan vederlag eller mot vederlag som inte är proportionerligt till det gärningspersonen presterar. 71 3.2.1.1 Grovt koppleri För att brottet skall betraktas såsom grovt koppleri bör särskilt beaktas om brottet avsett en verksamhet som bedrivits i större omfattning, medfört betydande vinnig eller inneburit ett hänsynslöst utnyttjande av annan. Lagstiftaren påpekar att det är upp till rättstillämparen att i varje enskilt fall avgöra vad som skall betraktas som betydande vinning. 72 Vid bedömningen av huruvida ett fall av skall anses vara grovt koppleri istället för koppleri av normalgraden kan exempelvis nämnas sådana fall som är av människohandelsliknande karaktär. Detta kan innebära att en person i Sverige med kontakter i ett annat land med hjälp av dessa kontakter organiserar att flera kvinnor förs till Sverige i syfte att utnyttjas för prostitution. Med begreppet betydande vinning innebär att vinningens omfattning i sig kan medföra att brottet blir att bedöma såsom grovt koppleri. Denna vinning måste dock ha uppgått till mycket stora summor. 73 68 Prop. 1983/84:105, s. 37f. 69 Prop. 2004/05:45, s. 107f. 70 A.a., s. 108. 71 A.a., s. 108. 72 A.a., s. 112. 73 A.a., s. 151. 21