MÄNNISKOHANDEL FÖR SEXUELLA ÄNDAMÅL

Transkript

1 MÄNNISKOHANDEL FÖR SEXUELLA ÄNDAMÅL EN PROBLEMATISK LAGSTIFTNING? CORNELIA EK ANDREA EKERMANN Examensarbete i kriminologi hp Kriminologiprogrammet, maj 2013 Malmö högskola Hälsa och samhälle Malmö

2 MÄNNISKOHANDEL FÖR SEXUELLA ÄNDAMÅL EN PROBLEMATISK LAGSTIFTNING? HUMAN TRAFFICKING FOR PURPOSES OF SEXUAL EXPLOITATION PROBLEMS WITH LEGISLATION? CORNELIA EK ANDREA EKERMANN Ek, C. & Ekermann, A. Människohandel för sexuella ändamål- En problematisk lagstiftning? Examensarbete i kriminologi, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och Samhälle, institutionen för kriminologi, Människohandel för sexuella ändamål regleras i 4 kap. 1a BrB och innebär att någon genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att exploatera honom eller henne för sexuella ändamål. I de fall där offret är under 18 år, döms gärningsmannen för människohandel även om denne inte använt sig av något sådant otillbörligt medel. Uppsatsens målsättning är att studera huruvida lagstiftningen rörande människohandel för sexuella ändamål har tillämpats sedan lagen infördes år Syftet med uppsatsen är således att studera om det förekommer någon förändring i brottsrubricering mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut och varför denna eventuella förändring i brottsrubricering sker. Ett annat syfte är att föra en diskussion rörande polisens preventiva arbete gentemot brottet. Uppsatsen bygger på material i form av 41 domstolsavgöranden från Tingsrätt och Hovrätt mellan årtalen 2003 och 2012, där åtalet har gällt människohandel för sexuella ändamål. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i en kombination av två vetenskapliga metoder, juridisk metod och textanalys, samt en mindre litteratursökning. Sammanfattningsvis har det framkommit att lagstiftningen om människohandel för sexuella ändamål är svår att såväl tolka som att tillämpa. I hälften av åtalen sker en förändring av brottsrubricering och denna förändring är en direkt konsekvens av domstolens svårighet att styrka rekvisitet otillbörligt medel. Vidare behövs mer forskning kring tillämpningsproblematiken rörande lagstiftningen. Nyckelord: human trafficking, sexual exploitation, koppleri/grovt koppleri, köp av sexuell tjänst, lagstiftning, människohandel för sexuella ändamål, otillbörligt medel, preventivt arbete. 2

3 INNEHÅLL 1. INLEDNING Syfte Frågeställningar Operationalisering Avgränsning Disposition Förkortningar 7 2. BAKGRUND Vad är människohandel? Skillnaden mellan människohandel och människosmuggling Koppleri/grovt koppleri Skillnaden mellan människohandel och koppleri/grovt koppleri Köp av sexuell tjänst Grov organiserad brottslighet HISTORIK OCH FORSKNING Historik- hur tillkom lagen? Forskningsöversikt Omfattning Tillgång och efterfrågan Nätverken HUR ARBETAR POLISEN IDAG? Polisens arbete Rikskriminalpolisen SVERIGES RÄTTSSYSTEM OCH LAGSTIFTNING Rättsystemets uppbyggnad Brottsbeskrivning och rekvisit Lagstiftning- människohandel Förklaring till lagstiftning Individer under 18 år Påföljdsbestämmelse RÄTTSPROCESSENS FASER Brott och polisanmälan Förundersökning Frihetsberövande av gärningsman Tvångsmedel Gärningsmannens rätt till försvar Målsägandets rätt till målsägandebiträde Åklagarens prövning av åtal Åtal Gärningsbeskrivning Bevisning Huvudförhandling Meddelande av domslut Påföljd Överklagan av domslut METOD Val av metod Juridisk metod Textanalys 23 3

4 7.1.3 Litteratursökning Frågeställning 1 och 2- Juridisk metod och textanalys Datainsamling- domstolsavgöranden Datainsamling- rättskällor Urval och material Bortfall Tillvägagångssätt- rättsfallsanalys Diskussion rörande polisens preventiva arbete- Litteratursökning Sökord och databaser Tillvägagångssätt Validitet och reliabilitet För- och nackdelar med val av metod Etiska överväganden RESULTAT OCH ANALYS Förekommer det någon förändring i brottsrubricering mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut? Störningsmoment Störningsmoment Störningsmoment Störningsmoment Varför sker denna eventuella förändring av brottsrubricering mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut? DISKUSSION OCH SLUTSATS Resultatdiskussion Diskussion gällande polisens preventiva arbete gentemot människohandel för sexuella ändamål Metoddiskussion Framtida forskning Slutsats 34 REFERENSER BILAGA 1- Människohandel- nuvarande lagstiftning BILAGA 2- Människohandel- förändringar av lagstiftning BILAGA 3- Koppleri/grovt koppleri- nuvarande lagstiftning BILAGA 4- Etisk prövning- ansökningsblankett BILAGA 5- Etisk prövning- utlåtande 4

5 FÖRORD Vi har på uppdrag av polisen i Malmö fått möjlighet att fördjupa oss i lagstiftningen om människohandel. Uppsatsämnet är således av stort intresse för oss båda, och att ha fått chansen att uppmärksamma det juridiska inom kriminologin har varit mycket intressant och lärorikt. Vi vill därför först och främst tacka polisen i Malmö som gav oss möjligheten att genomföra vår uppsats rörande människohandel för sexuella ändamål. Vi vill även tacka vår handledare Marie Torstensson Levander, professor i kriminologi och prefekt för kriminologiska institutionen på Malmö Högskola, för hjälp och stöd under uppsatsskrivandets process. Avslutningsvis vill vi även passa på att tacka familj, vänner och andra personer som på olika sätt hjälpt oss under uppsatsskrivandet. Malmö Cornelia Ek och Andrea Ekermann 5

6 1. INLEDNING Den unga flickan kommer ursprungligen från ett östeuropeiskt land, men har för knappt ett halvår sedan transporterats till Sverige för att arbeta som prostituerad. Det hon inte visste, var att verksamheten hon skulle ingå i hade helt andra villkor än de hon fått bekräftat när hon antog jobbet. Flickan har precis fyllt 18 år, är fattig, besitter ingen utbildning, är lätt förståndshandikappad samt har varken familj eller vänner i det nya landet. Flickan har länge velat avsluta sitt arbete där hon dagligen blir sexuellt utnyttjad av äldre män. Men vart ska hon ta vägen? Samtidigt som hon fruktar extrem rädsla känner hon lojalitet gentemot sin arbetsgivare. Han ger henne trots allt en säng att sova på. Dessutom är hon inte ensam. I rummet intill sitter en yngre tjej i samma situation som hon själv. Ovan presenterades ett fiktivt exempel som återspeglar en ung kvinnas utsatthet i en kriminell verksamhet rörande människohandel för sexuella ändamål. Hur skulle man tackla problemet om det visar sig att bestämmelser i lagstiftningen om människohandel för sexuella ändamål inte går att tillämpa? Eller om lagstiftningen för brottet medför svårigheter för polisen att arbeta preventivt, och därmed inte komma i kontakt med de brottsutsatta som exempelvis flickan i exemplet ovan? Uppsatsen tar sin utgångspunkt i lagstiftningen om människohandel för sexuella ändamål som regleras i 4 kap. 1a BrB. Målsättningen med uppsatsen är att studera hur lagstiftningen har tillämpats sedan den infördes år Syfte Syftet med uppsatsen är att studera om det förekommer någon förändring i brottsrubricering mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut och varför denna eventuella förändring i brottsrubricering sker. Ett annat syfte med uppsatsen är att föra en kort diskussion gällande polisens preventiva arbete gentemot brottet människohandel för sexuella ändamål, vilket sedermera kommer att presenteras i kapitlet diskussion och slutsats. 1.2 Frågeställningar Förekommer det någon förändring i brottsrubricering mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut, gällande brottet människohandel för sexuella ändamål? Varför sker denna eventuella förändring av brottsrubricering? 1.3 Operationalisering För att underlätta för läsaren kommer en operationalisering av uppsatsens syfte och frågeställningar presenteras i kronologisk ordning. Operationaliseringen syftar till att klargöra förståelsen för enstaka begrepp i såväl syftet som i frågeställningarna (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 2011). Med ordet om, som innefattas i uppsatsens syfte, avses att studera hur många gånger ett åtal gällande människohandel för sexuella ändamål har prövats i domstol, samt hur stor andel av åtalen som lett till en fällande dom. 6

7 Förändring innebär således skillnaden mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut. Brottsrubricering avser det specifika brott åklagaren yrkar för och/eller domstolen dömer gärningsmannen till. Följaktligen avser begreppet åklagarens yrkande vilket brott åklagaren anser att gärningsmannen gjort sig skyldig till och därmed bör dömas för, i detta fall människohandel för sexuella ändamål. Domstolens beslut innebär vad domstolen, med stöd i bevisning, bedömer att gärningsmannen gjort sig skyldig till. Med ordet varför, som innefattas i uppsatsens andra frågeställning, innebär av vilken anledning en förändring i brottsrubricering sker. Vidare innehar begreppen förändring och brottsrubricering samma betydelse som i frågeställning ett, och definieras därmed likadant. Begreppet preventivt arbete innebär hur polisen arbetar förebyggande, d.v.s. förhindrar att ett brott uppstår. 1.4 Avgränsning Uppsatsen avgränsas genom att endast fokusera på brottet människohandel för sexuella ändamål. Avgränsningen syftar till att studera brottet människohandel för sexuella ändamål i allmänhet, och den svenska lagstiftningen gällande brottet i synnerhet. Önskvärt hade varit att studera alla typer av människohandel samt genomföra en studie gällande rättstillämpningen i andra Europeiska länder. På grund av brist på såväl tid som utrymme har en sådan studie tyvärr inte varit möjlig att genomföra. Trots denna avgränsning har det valda uppsatsämnet samt slutsatserna av uppsatsen givit oss mycket kunskap och öppnat många nya dörrar för vidare forskning kring ämnet. Varför vi enbart valt att föra en diskussion angående polisens preventiva arbete, och inte innefatta denna diskussion i en frågeställning, är p.g.a. att en betydligt mer omfattande litteratursökning/litteraturstudie hade krävts för att utförligt kunna besvara en sådan. 1.5 Disposition Uppsatsen disponeras enligt följande; i uppsatsens första kapitel (1) presenteras uppsatsens syfte, frågeställningar samt operationalisering, avgränsning och förkortningar. I andra kapitlet (2) redogörs en bakgrund till brottet människohandel samt för andra snarlika brottstyper som ofta förknippas med denna kriminella handling. I kapitel tre (3) redovisas historik gällande lagstiftningen samt en forskningsöversikt rörande omfattningen av brottet, följt av kapitel fyra (4) där en redogörelse för polisens preventiva arbete gentemot brottet presenteras. I uppsatsens femte (5) kapitel görs en noggrann beskrivning av lagparagrafen samt dess tre rekvisit, handelsåtgärd, otillbörligt medel och exploateringssyfte. Det sjätte kapitlet (6) innefattas av en förklaring till rättsprocessens samtliga faser. I kapitel sju (7) presenteras uppsatsens val av metod. Avslutningsvis presenteras uppsatsens resultat och analys i kapitel åtta (8) följt av diskussion och slutsats i kapitel nio (9). 1.6 Förkortningar För att underlätta för läsaren, presenteras nedan ett antal förkortningar som återfinns kontinuerligt i uppsatsen; 7

8 BrB HD Prop. SOU Brottsbalken Högsta Domstolen Regeringens propositioner Statens Offentliga Utredningar 2. BAKGRUND I detta kapitel presenteras inledningsvis en generell redogörelse av brottet människohandel. För att underlätta för vidare läsning samt få en ytterligare förståelse av uppsatsen och dess ämne, presenteras därefter en kortare introduktion av brott som ofta förknippas med människohandel, såsom människosmuggling, koppleri/grovt koppleri och köp av sexuell tjänst. Avslutningsvis följer ett avsnitt som beskriver människohandel som en del av grov organiserad brottslighet. 2.1 Vad är människohandel? Människohandel utgör ett brott mot enskild person, där någon genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande eller hot förmår en annan individ att utföra diverse handlingar (Brå, 2008). Gärningsmannen har således i syfte att utnyttja sitt offer, samtidigt som denne är strikt kontrollerad, ofta under bristfälliga förhållanden. Vidare består bestämmelsen om människohandel av tre centrala rekvisit, handelsåtgärd, otillbörligt medel och exploateringssyfte, varav alla måste innefattas för att brottet ska kunna rubriceras som människohandel. Lagstiftningen om människohandel innefattar således många olika typer av ändamål, såsom sexuell exploatering, tvångsarbete, tiggeri, avlägsnanden av organ etc. Nämnvärt är dock att poängtera att samtliga rekvisit som ingår i lagstiftningen är identiska för alla typer av exploateringssyften. (För vidare förklaring, se avsnitt lagstiftningmänniskohandel) (Dahlström et al, 2011; Lehti & Aromaa, 2006; Länsstyrelsen, 2010). Straffbestämmelsen för människohandel återfinns i 4 kap. 1a i BrB. Straffet för människohandel är lägst två år och högst tio år (Dahlström et al, 2011) (se bilaga 1) Skillnaden mellan människohandel och människosmuggling Människohandel och människosmuggling kan i vissa hänseenden antas vara två snarlika brottstyper. Skillnaden mellan brotten är dock stor. Till skillnad från människohandel är människosmuggling ett brott mot staten och innebär illegal inresa i ett annat land. Vidare återfinns ytterligare tre skillnader mellan människohandel och människosmuggling (Länsstyrelsen, 2010); 1. Gällande människosmuggling är brottet alltid gränsöverskridande, vilket inte är ett krav i människohandel. 2. Respektive parter i människosmuggling är alltid överens, vilket baseras på ömsesidigt samtyckte, medan människohandel bygger på bedrägeri, våld eller tvång gentemot offret. 3. Människosmuggling som brott upphör när parterna/offret når destinationslandet, medan offer för människohandel utsätts för brott i syfte att utnyttjas under obegränsad tid, trots att parterna/offret nått destinationslandet (a.a.). 8

9 Trots att människosmuggling kan ingå som ett led i människohandel, är bestämmelserna kring de olika brotten i de flesta fall lätt att urskilja i rättspraxis (a.a.). 2.2 Koppleri/grovt koppleri Koppleri innebär att en individ främjar eller på ett otillbörligt sätt utnyttjar att en annan individ, mot ekonomisk ersättning, erhåller en tillfällig sexuell relation. Lagen för koppleri innefattar således två typer av situationer, dels främjande och dels utnyttjande (Dahlström et al, 2011; Länsstyrelsen 2010; Wennberg, 2011). Främjande innebär att någon, oavsett syfte, bidrar, skapar möjlighet eller underlättar verksamheten för prostitution. Ett exempel är att någon medvetet meddelar adresser, arrangerar transporter eller hyr ut en lägenhet/lokal till någons förfogande. Vidare kan främjandet även innebära en psykisk påverkan i form av hot eller övertalning (a.a.) Utnyttjande innebär att gärningsmannen på ett otillbörligt sätt utnyttjar och drar fördel av att en individ prostituerar sig, exempelvis genom att ta del av den ekonomiska inkomst prostitutionen medför (Dahlström et al, 2011; Länsstyrelsen, 2010). Såväl främjandet som utnyttjandet måste ske vid ett flertal tillfällen för att omfattas av straffbestämmelsen. Att vid enstaka tillfällen främja eller utnyttja prostitution, är således inte koppleri, men kan istället vara medverkan till köp av sexuell tjänst (a.a.). Om en verksamhet gällande prostitution bedrivits i större organiserad omfattning, inneburit en stor ekonomisk vinst eller medfört ett grovt omänskligt utnyttjande, betraktas brottet som grovt (Dahlström et al, 2011; Länsstyrelsen, 2010; Wennberg, 2011). Grovt koppleri innefattar även de fall av människohandelsliknande karaktär, där bevis gällande otillbörlig påverkan inte kunnat styrkas (SOU 2010:49). Bestämmelserna för koppleri/grovt koppleri återfinns i 6 kap. 12 BrB. För koppleri är straffet fängelse i högst fyra år. Anses brottet grovt, är straffet fängelse i lägst två och högst åtta år (Dahlström et al, 2011) (se bilaga 3) Skillnaden mellan människohandel och koppleri/grovt koppleri Lagbestämmelsen om koppleri/grovt koppleri, kan även den uppfattas vara mycket snarlik lagbestämmelsen om människohandel för sexuella ändamål. Koppleri/grovt koppleri är således den kriminella handling som ligger närmast människohandel i rättspraxis, vilket innebär att händelseförloppet i de respektive brotten uppvisar näst intill identiska likheter. Den stora skillnaden mellan brotten är att människohandel för sexuella ändamål kräver att offrets fria vilja kränkts, medan koppleri/grovt koppleri enbart fokuserar på ett utnyttjande (Rikspolisstyrelsen, 2012). 2.3 Köp av sexuell tjänst År 1999 infördes lagen om förbud av köp av sexuell tjänst (6 kap. 11 BrB). Brottet innebär att en individ som erhåller en tillfällig sexuell relation mot ersättning, gör sig skyldig till brott och kan bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år. En tillfällig sexuell relation avser samlag eller annan form av sexuellt 9

10 umgänge, medan ersättning således kan vara av ekonomisk, materiell eller drogrelaterad form. I den svenska straffbestämmelsen är endast köp av sexuell tjänst kriminaliserat, och inte försäljning av en sådan tjänst, d.v.s. prostitution (Länsstyrelsen, 2010, Wennberg, 2011). 2.4 Grov organiserad brottslighet Människohandel utgör ett led i grov organiserad brottslighet då karaktären av brottet uppfyller de kriterier en sådan verksamhet avser. Trots att definitionen av grov organiserad brottslighet ofta varierar, följer många länder idag EU:s gemensamma definition. Definitionen innefattar 11 kriterier där minst 6 måste vara uppfyllda, varav 1, 3, 5 och 11 måste ingå för att brottet ska klassificeras som grov organiserad brottslighet (Brå, 2010; Sarnecki, 2009). 1. Samverkan mellan två eller flera individer. 2. Specifika uppgifter tilldelade varje enskild individ. 3. Bestående eller obegränsad varaktighet i tid. 4. Krav på kontroll och/eller disciplin. 5. Misstanke om allvarlig kriminell brottslighet. 6. Internationell samverkan. 7. Nyttjande av våld eller diverse metoder för hot. 8. Nyttjande av kommersiella och/eller affärsmässiga tillvägagångssätt. 9. Delaktighet i penningtvätt. 10. Otillbörlig inverkan på samhällsfunktioner som; ekonomi, media, politik, offentlig förvaltning samt rättsliga myndigheter. 11. Strävan till att uppnå makt och/eller ekonomisk vinning (Brå, 2010; Sarnecki, 2009). 3. HISTORIK OCH FORSKNING I detta kapitel kommer två avsnitt att redovisas, dels historik om hur lagstiftningen för människohandel tillkom och dels en forskningsöversikt rörande omfattningen av brottet människohandel för sexuella ändamål. Avsnittet gällande lagstiftningen presenteras för att få bakgrund till varför lagstiftningen tillkom, samt få en inblick i de ändringar som skett sedan lagen infördes år Forskningsöversikten presenteras för att få en övergripande bild av brottet människohandel för sexuella ändamål. 3.1 Historik- hur tillkom lagen? I december år 1997 tilldelades Rikspolisstyrelsen (RPS) ett uppdrag från regeringen, vars syfte var att samla in och studera information gällande omfattningen av handeln med människor, dels i Sverige och dels mellan Sverige och andra länder i världen. Syftet var även att undersöka hur ett preventivt arbete skulle kunna utvecklas mot denna typ av brott. Uppdraget bestyrdes av Rikskriminalpolisen (RKP) som regelbundet underrättade regeringen med framkomna resultat. Under uppdragets genomförande skedde ett kontinuerligt samarbete med såväl nationella myndigheter som frivilligorganisationer, men även tillsammans med de Europeiska polisorganisationerna Europol och Interpol (Prop. 2001/02:124). I juni år 1998 tillsatte regeringen sedermera en parlamentarisk straffrättslig kommitté, även kallad Sexualbrottskommittén, vars uppdrag var att granska de 10

11 framtagna bestämmelserna gällande brott av sexuell karaktär i 6 kap. BrB. Syftet var att undersöka om det fanns ett behov av en ny lagföring i Sverige avseende handel med människor för sexuella ändamål gällande främst kvinnor och barn (Justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU5). Två år senare, år 2000, presenterade FN sin konvention angående gränsöverskridande organiserad brottslighet med ett tilläggsprotokoll, det s.k. Palermoprotokollet. Protokollet berör förebyggande, bekämpande och bestraffande gällande handel med människor världen över. Palermoprotokollet och dess definition av människohandel innefattar således tre centrala rekvisit, handelsåtgärd, användning av otillbörligt medel och exploateringssyfte, varav alla måste innefattas för att brottet ska definieras som människohandel (Prop. 2001/02:124, Prop. 2003/04:111, Prop. 2009/10:152). Som en följd av FN:s konvention, det s.k. Palermoprotokollet, presenterade den svenska sexualbrottskommittén år 2001 sitt betänkande- SOU 2001:14 ett ökat skydd för den sexuella integriteten och angränsande frågor. Betänkandet innefattade ett förslag gällande att straffansvar för handel med människor för sexuella ändamål skulle införas som ett nytt brott i Brottsbalken (BrB). Regeringen lämnade därefter en proposition, prop. 2001/02:124- Straffansvar för människohandel, till riksdagen. Riksdagen antog regeringens förslag och den 1 juli 2002 inrättades gränsöverskridande människohandel för sexuella ändamål som ett nytt brott i Sverige (Justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU5). Den svenska lagstiftningen antog Palermoprotokollets utarbetade definition av brottet. Syftet med lagstiftningen var att förstärka det straffrättsliga skyddet mot handel med människor som utnyttjas för sexuella ändamål. Innan lagstiftningen infördes som ett nytt brott i BrB dömdes gärningsmän för fall av människohandel, enligt en rad andra brott såsom koppleri/grovt koppleri, människorov, olaga frihetsberövande och olaga tvång (Prop. 2001/02:124). Två år senare, 1 juli 2004, tillskrevs lagen även att omfatta människohandel för andra ändamål än sexuella, samt att brottet inte längre behövde vara av gränsöverskridande karaktär. Brottsrubriceringen människohandel för sexuella ändamål ändrades därmed till brottsrubriceringen människohandel (Prop. 2003/04:111) (se bilaga 2). Den 1 juli 2010 ändrades lagen om människohandel ytterligare då det s.k. kontrollrekvisitet togs bort. Tidigare var kravet att gärningsmannen genom handelsåtgärden tog kontroll över brottsoffret, vilket inte längre är ett krav för att gärningsmannen ska göra sig skyldig till brott. Ändringen inrättades för att förstärka det straffrättsliga skyddet mot människohandel samt effektivisera tillämpningen av brottsrubriceringen då endast ett fåtal domar gällande brottet avkunnats sedan lagen infördes år 2002 (Prop. 2009/10:152). 3.2 Forskningsöversikt Under 2000-talet har det publicerats en mängd vetenskaplig forskning kring brottsbestämmelsen människohandel för sexuella ändamål, dock tenderar denna forskning endast att innefatta övergripande aspekter kring brottet i allmänhet och inte huruvida en tillämpning av kunskapen kring brottet kan appliceras i synnerhet (Laczko, 2005). 11

12 3.2.1 Omfattning Forskningsresultat gällande omfattningen av människohandel för sexuella ändamål är något bristfälliga och tenderar att underskattas snarare än överskattas, främst gällande minderåriga flickor (Feingold, 2005; Lehti & Aromaa, 2006). En sann bild av omfattningen för människohandel existerar således inte, p.g.a. avsaknad av jämförbar statistik över anmälda brott, åtal, rättsfall och offer, samt huruvida människohandel globalt är kriminaliserat, klassificerat och definierat (Lehti & Aromaa, 2006). Trots något inkonsekventa siffror är människohandel för sexuella ändamål således ett världsomfattande problem (UNODC, 2010). I rapporten Global Report on Trafficking in Persons framkommer det att människohandel för sexuella ändamål utgör ca 80 % av den totala handeln med människor världen över (UNODC, 2009), vilket även stöds i annan forskning av Lehti och Aromaa (2006). I Europa antas ca kvinnor och barn dagligen falla offer för människohandel för sexuella ändamål och närmare kvinnor och barn uppskattas årligen bli nya offer för denna typ av brott (UNODC, 2010). I de flesta fall tenderar dock sådana siffror, gällande omfattning, endast baseras på uppskattningar. Vidare tenderar få myndighetsrapporter att redovisa hur uppskattningarna är genomförda och beräknade (Lehti & Aromaa, 2006). För att underlätta beräkningar av omfattningen gällande brottsrubriceringen människohandel för sexuella ändamål har FN utformat en databas med ca 500 rapporter från över 160 länder, samt statistik från 200 nationella och internationella myndigheter. Även här tenderar dock information och statistik vara bristfällig och snedvriden, bl.a. genom överrepresentation av välbärgade länder (a.a.). Människohandel för sexuella ändamål är även ett problem i Sverige. Rikskriminalpolisen uppskattade att mellan 400 och 600 kvinnor och barn utsattes för prostitution år Mellan åren 2004 till 2011 har Rikskriminalpolisen sedermera valt att inte redovisa några sådana siffror då de menar att det endast återspeglar i vilken utsträckning polisen fördelar sina resurser och prioriterar brottet (Rikspolisstyrelsen, ) Tillgång och efterfrågan Människohandel för sexuella ändamål styrs till stor del av tillgång och efterfrågan. Handeln tenderar att i de flesta fall ske från fattig landsbygd till välbärgade storstäder. Forskning visar på att de som utsätts för människohandel för sexuella ändamål främst är kvinnor och unga flickor i åldrarna år. De kvinnor och barn som faller offer för denna typ av brott har i de flesta fall levt under mycket svåra förhållanden med extrem fattigdom i sina ursprungsländer. Offren ser en möjlighet till att tjäna pengar genom erbjudanden samt löften om arbetstillfällen i andra länder. En del kvinnor är medvetna om att de kommer att utsättas för någon typ av prostitution, men är omedvetna om under vilka förhållanden (Brå, 2008; Lehti & Aromaa, 2006) Nätverken De kriminella nätverk som existerar i Sverige, rörande människohandel, är förhållandevis små. Det finns dock indikationer på att dessa nätverk ingår i mer omfattande gränsöverskridande konstellationer världen över (Brå, 2008). Denna forskning får stöd från Lehti och Aromaa (2006), vilka hävdar att små nätverk på lång sikt tenderar att involveras i större organiserade kriminella nätverk. 12

13 I etablerade nätverk skiljs profitör och främjare åt, men tillsammans är de skyldiga för organiseringen av människohandel (Brå, 2008). Profitör innebär rekryterare/människohandlare, som genom sin verksamhet gör en ekonomisk vinst (a.a.). Främjare är en individ som medvetet eller omedvetet på något sätt bidrar till den kriminella verksamheten. Det kan exempelvis vara taxichaufförer, hotelloch restaurangpersonal eller fastighetsägare etc. (a.a.). Att urskilja profitör från främjare kan såldes vara problematiskt, då en individ kan utgöra en position som både profitör och främjare (a.a.). Forskning tyder på att rättsliga åtgärder gentemot lokala rekryterare (profitör) eller transportörer (främjare), inte har någon större inverkan på den totala handeln med människor för sexuella ändamål. Individer, såväl profitörer som främjare, blir i de flesta fall direkt ersatta av nya individer och den brottsliga handeln kan fortsätta utan svårigheter för nätverken (Feingold, 2005). 4. HUR ARBETAR POLISEN IDAG? I detta kapitel följer en presentation av polisens arbete i Sverige gentemot brottet människohandel för sexuella ändamål. Kapitlet ligger således till grund för kommande diskussionen rörande polisens preventiva arbete, som presenteras i avsnitt 9.2- Diskussion gällande polisens preventiva arbete gentemot människohandel för sexuella ändamål. 4.1 Polisens arbete Människohandel för sexuella ändamål är ett prioriterat brott för polisen i Sverige. Polisen arbetar således utifrån två strategier för att bekämpa denna brottslighet (Polisen, 2013); 1. Bekämpa redan existerande organiserade nätverk. 2. Arbeta preventivt för att förhindra uppkomsten av nya nätverk (a.a.). Målsättningen med polisens strategi är att göra Sverige till en oattraktiv marknad för människohandel, som utgör ett led i grov organiserad brottslighet (a.a.). På grund av brottets karaktär är anmälningsbenägenheten i princip obefintlig. Brottet upptäcks sällan och kommer först till polisens kännedom genom utredning av annan brottslighet (UR, 2011). Individer involverade i nätverk för människohandel, tenderar att begå andra typer av grova kriminella handlingar (Brå, 2010; Sarnecki, 2009). För att upptäcka och bekämpa redan etablerade nätverk i Sverige, arbetar polisen aktivt med att lagföra gärningsmän för andra typer av brott. Syftet är främst att identifiera de penningströmmar som uppkommer genom den kriminella verksamheten, och på så sätt såväl förebygga som bekämpa människohandelsbrott (Polisen, 2013). En stor del av det preventiva arbetet handlar även om att påverka individer som köper sexuella tjänster av kvinnor och barn, d.v.s. påverka efterfrågan (Skr. 2007/08:167). 13

14 Eftersom det råder hög problematik gällande arbetet gentemot människohandel, utgör samverkan med andra myndigheter ett viktigt led i arbetet mot denna typ av brottslighet. Polisen samverkar med bl.a. Migrationsverket, Socialtjänsten, Åklagarmyndigheten och Skatteverket. Trots att polisen prioriterar brottet, är det likväl andra myndigheters ansvar att bekämpa och förebygga människohandel eftersom samtliga myndigheter utgör en viktig roll i arbetet, dels gällande offer och dels gällande identifiering av förövare (a.a.). Människohandel är således ett allvarligt gränsöverskridande brott och nätverken tenderar att vara av stor omfattning. Därför krävs även ett globalt samarbete länder emellan, vilket i sin tur är svårt att uppnå (a.a.). Under senare år har lagstiftningen gällande vissa straffprocessuella tvångsmedel ändrats, vilket dels har givit polis och åklagare möjlighet att nyttja hemlig avlyssning vid förundersökningar, och dels även möjliggjort för dessa instanser att använda straffprocessuella tvångsmedel i syfte att förhindra allvarlig brottslighet (a.a.) (se kapitel rättsprocessens faser, avsnitt tvångsmedel) Rikskriminalpolisen Rikskriminalpolisen, som en del av Rikspolisstyrelsen, är Sveriges nationella rapportör gällande människohandel och redovisar årligen lägesrapporter rörande brottsutveckling, övriga insatser samt domslut, för varje enskilt år. Lägesrapporterna är till för att sprida kunskap om brottet till framförallt regeringen och andra berörda myndigheter, men även till allmänheten (Rikspolisstyrelsen, 2012). 5. SVERIGES RÄTTSSYSTEM OCH LAGSTIFTNING För att underlätta för läsaren samt för att få en djupare förståelse av lagstiftningen för människohandel inleds kapitlet med en kortare beskrivning av rättssystemets uppbyggnad, följt av en förklaring av brottsbeskrivning och rekvisit. Vidare följer en utförlig redogörelse av lagstiftningen samt en ingående förklaring av de tre rekvisiten. 5.1 Rättsystemets uppbyggnad I 1 kap. 1 BrB fastslås den s.k. legalitetsprincipen, vilket innebär att inget brott kan fastställas utan reglering i lag. Vidare definieras brott, enligt Sveriges Rikes Lag; Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller annan lag eller författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet. Lag (1994:458). Ett samhälle är uppbyggt av ett rättssystem som i sin tur är indelat i olika avsnitt beroende på vilken roll dess regler har i samhällsordningen (Hydén & Hydén, 2011). Rättssystemet delas in i två huvudområden, civilrätt och offentlig rätt, varav offentlig rätt innefattar straffrätt som i sin tur reglerar brott och påföljder mellan stat och medborgare (Wennberg, 2011). Syftet med straffrätten är att säkerhetsställa den sociala ordningen samt tryggheten i ett samhälle. Straffrätten regleras således i BrB, rörande såväl brott som bryter mot individers fysiska 14

15 integritet såsom misshandel och mord, men också brott gällande avtal och köp, exempelvis bedrägeri. Vidare finns, utöver BrB, ett antal specialstraffrätter som reglerar bl.a. narkotika och smuggling (Hydén & Hydén, 2011) Brottsbeskrivning och rekvisit Samtliga brott som regleras i BrB innehar en brottsbeskrivning, vilken anger bestämmelser för huruvida ett brott bedöms föreligga eller ej. Vidare innehar varje brottsbeskrivning objektiva rekvisit, d.v.s. specifika villkor för att respektive lagrum ska uppfyllas och motsvara det aktuella brott som uppdagats. Subjektiva rekvisit innebär att det endast krävs uppsåt eller oaktsamhet för att bli skyldig till ett brott (Wennberg, 2011). 5.2 Lagstiftning- Människohandel Straffbestämmelsen för människohandel återfinns i 4 kap. 1a i BrB och inrättades, som tidigare nämnt, år Sedan dess har en rad olika förändringar gjorts, och nedan följer den lagstiftning vi rättar oss efter idag. 4 kap. 1a BrB 1 a Den som, i annat fall än som avses i 1, genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år. 2 st. Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts. 3 st. Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Lag (2010:371) Förklaring till lagstiftning Bilden nedan illustrerar de tre rekvisit, varav alla måste innefattas för att brottet ska kunna rubriceras som människohandel. Handelsåtgärderna såsom rekrytering och transport av människor, måste vidtas med hjälp av otillbörliga medel såsom hot eller vilseledande, i syfte att utnyttja offret. I uppsatsens mening avser exploateringssyftet, utnyttjande för sexuella ändamål (Länsstyrelsen, 2010). 15

16 Handelsåtgärd: Åtgärder som sker för handelns genomförande, både inom ett och samma land men också mellan ursprungs-, transit- och destinationsland. Handelsåtgärderna innefattar åtgärderna rekrytera, transportera, överföra, inhysa eller ta emot en person (Dahlström et al, 2011; Prop. 2009/10:152). Alla ovan nämnda handelsåtgärder behöver dock inte förekomma eller ske i någon specifik ordning för att brottet ska rubriceras som människohandel. Vidare är det inget krav på att handelsåtgärderna måste genomföras av en och samma person (Länsstyrelsen, 2010). - Rekrytera innebär de olika förfaranden en gärningsman vidtar gällande värvning av brottsoffer. Det kan vara såväl rekrytering av arbetskraft som missvisande avtalsbestämmelser för arbete i andra länder. - Transportera syftar till både organisering av brottsoffrets resa och transportering av brottsoffret till angivet destinationsland. - Överföring avser tillvägagångssätt gällande förflyttning och överföring av brottsoffer till annan person eller när den brottsutsatta individen själv tvingas bege sig till angiven destination där arbetet ska fortgå. - Inhysa innebär att brottsoffret tillskrivs tillfälligt alternativt permanent boende av gärningsmannen. - Ta emot en person avser ett direkt mottagande och övertagande av primärt ansvar av brottsoffer (Dahlström et al, 2011; Prop. 2009/10:152). Otillbörligt medel: Medel som används vid hantering av brottsoffer, vilka innefattar olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller annat sådant otillbörligt medel (a.a.). - Olaga tvång avser, likt 4 kap. 4 Olaga tvång, att gärningsmannen genom misshandel, våld eller hot om brottslig gärning tvingar brottsoffret att utföra, tåla eller underlåta något. - Vilseledande kan likt 9 kap. 1 Om bedrägeri och annan oredlighet avse att gärningsmannen framkallar, förstärker och vidmakthåller en inadekvat föreställning hos offret genom att ge en felaktig beskrivning av arbetet de skall utföra. - Utnyttjande av någons utsatta belägenhet, exempelvis att gärningsmannen utnyttjar brottsoffrets sårbarhet såsom ekonomiskt svaga förhållanden, sjukdom, familjeproblem etc. för att brottsoffret skall utföra en tjänst i form av sexuella ändamål. - Annat sådant otillbörligt medel innebär att gärningsmannen får kontroll över brottsoffrets fria vilja, vilket resulterar i att brottsoffret inte har något annat alternativ än att följa gärningsmannens uppmaningar (a.a.). Exploateringssyfte: Avser syftet med handeln. Gärningsmannen skall inneha ett direkt uppsåt att använda sig otillbörligt av brottsoffret samt behandla vederbörande som en handelsvara/objekt. För att gärningsmannen 16

17 skall kunna förklaras skyldig till brott krävs därför endast direkt uppsåt till brott, och inte att brottet nödvändigtvis fullbordats. Vidare har samtycke från offer, gällande syftet med exploateringen, ingen betydelse för avkunnad dom (a.a.). - I syfte att innebär ett direkt uppsåt av gärningsmannen. Det återfinns således tre exploateringssyften, exploatering för sexuella ändamål, exploatering gällande avlägsnande av organ samt exploatering i krigstjänst, tvångsarbete eller likande situationer där offret inte kan bestämma över sina egna förehavanden. Då uppsatsen avgränsas till att endast fokusera på människohandel för sexuella ändamål, beskrivs nedan endast exploateringssyfte 1- exploatering för sexuella ändamål- i denna uppsats (a.a.). - Exploatering för sexuella ändamål innebär att gärningsmannen har ett direkt uppsåt att exploatera brottsoffret för sexuella ändamål. Följaktligen, brottsoffret skall utnyttjas sexuellt i form av exempelvis prostitution, men även andra tjänster där betalning inte sker samt deltagande vid framställning av pornografiskt material (a.a.) Individer under 18 år I 4 kap. 1a 2 st. berörs de individer som ännu inte har fyllt 18 år. Gärningsmän som begått brott avseende 1a 1 st. gentemot individer som ännu inte har fyllt 18 år, döms utan nyttjande av otillbörligt medel. Detta innebär att det inte krävs att gärningsmännen använt sig av olaga tvång, vilseledande, eller något annat sådant otillbörligt medel för att handlingen skall rubriceras som människohandel (a.a.). Med andra ord krävs det endast att gärningsmannen vidtagit rekvisit 1 och 3, d.v.s. en handelsåtgärd och ett exploateringssyfte för att dömas till brott (Länsstyrelsen, 2010) Påföljdsbestämmelse Straffet för människohandel är lägst två år och högst tio år. En gärningsman som begått en sådan kriminell handling mot en individ som ännu inte fyllt 18 år, döms för människohandel utan hänsyn till om otillbörliga medel använts. Är brottet att anse som mindre grovt i första eller andra stycket, döms till fängelse i högst fyra år (Dahlström et al, 2011; Länsstyrelsen, 2010). 6. RÄTTSPROCESSENS FASER Eftersom syftet med uppsatsen inte knyter an till någon specifik kriminologisk teori, har vi heller inte valt att innefatta någon sådan i vår uppsats. För att underlätta samt skapa ytterligare förståelse för läsaren har vi istället valt att studera rättsprocessens olika faser. Nedan följer den allmänna rättsprocessen från att ett brott kommer till polisens kännedom till att gärningsmannen får en fällande dom. Koppling till människohandel kommer därefter redovisas i resultat och diskussion. 17

18 6.1 Brott och polisanmälan Brott avser en handling som bryter mot de straffrättsliga principerna som regleras i BrB. När ett brott inträffat och kommit till polisens kännedom påbörjas en s.k. förundersökning (Heimer & Sandberg, 2008). 6.2 Förundersökning Beslut gällande inledning av förundersökning fattas av antingen Polismyndighet eller åklagare, vilket regleras i rättegångsbalken 23 kap. 1-2 (a.a.). Åklagaren har som uppgift att leda förundersökningen framåt, medan polisen genomför majoriteten av arbetet kring utredningen (Wennberg, 2011). Förundersökningens syfte är att klargöra diverse omständigheter kring ett eventuellt brott, skapa ett underlag för ett eventuellt beslut om åtal samt för att bereda inför en eventuell rättegång (Heimer & Sandberg, 2008). Under förundersökningens process genomförs en utredning för att få kännedom angående huruvida ett brott har begåtts eller ej, om det finns en eventuellt misstänkt gärningsman samt vilka eventuella bevis som återfinns (Wennberg, 2011). Polisen genomför förhör med såväl målsäganden, vittnen samt den misstänkte gärningsmannen. Vidare samlas eventuell bevisning in och analyseras. I förundersökningens slutskede får den misstänkte gärningsmannen tillfälle att ta del av den slutliga förundersökningen och ge sitt ställningstagande för anklagelsen till brott (Heimer & Sandberg, 2008) Frihetsberövande av gärningsman Under pågående förundersökning sker under vissa omständigheter ett frihetsberövade av gärningsmannen. Finns det en misstänkt gärningsman har polisen rättighet att anhålla personen under högst 12 timmar om skäl för häktning föreligger (Wennberg, 2011). Åklagaren kan således ta ett beslut om fortsatt anhållan i väntan på beslut av häktning av Tingsrätten. Häktning ska ske senast tre dagar efter åklagarens beslut om att anhålla den misstänkte gärningsmannen (Heimer & Sandberg, 2008). Häktning får endast ske om gärningsmannen på sannolika skäl är misstänkt (högre misstankegraden), straffskalan för ett brott överstiger ett års fängelse samt i de fall där det finns risk för någon av följande företeelse (Wennberg, 2011); 18

19 1. fara för flykt, 2. fara för att gärningsmannen förstör viktig bevisning eller försvårar utredningsarbetet i form av exempelvis inverkan på vittnen, samt 3. risk för att den misstänkte begår ytterligare brott (a.a.). Undantag för skäl av häktning kan dock ske redan vid den lägre misstankegraden, skäligen misstänkt för brott, om det är av särskild vikt för utredningen (Heimer & Sandberg, 2008). I häktningsprocessen återfinns en rad bestämmelser som måste efterföljas av såväl Tingsrätt som åklagare. Finns det krav för särskilda restriktioner för den misstänkte gärningsmannen, exempelvis besöks- och telefonförbud, måste åklagaren få sitt medgivande av Tingsrätten. Om det under förundersökningsprocessen inte längre finns skäl för häktning ska den misstänkte gärningsmannen friges (a.a.) Tvångsmedel För användning av tvångsmedel krävs att det valda tvångsmedlet väger tyngre än det integritetskränkande som föregås av någon typ av tvångsmedel. Utöver ovanstående beskrivna tvångsmedel, anhållan och häktning, återfinns vidare andra tvångsmedel såsom, beslag, husrannsakan, hemlig kameraövervakning och hemlig övervakning av elektronisk kommunikation samt hemlig rumsavlyssning och hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (Wennberg, 2011). Bestämmelser gällande användning av tvångsmedel för beslag och husrannsakan fattas av åklagare eller den aktuella förundersökningsledare, för brott där fängelse ingår i straffskalan (a.a.). - Beslag innebär att polisen har rätt att beslagta föremål som kan användas som bevisning i förundersökningen. - Husrannsakan möjliggör för polisen att beslagta föremål i den misstänktes bostad eller annan lokal för att kunna fastställa andra eventuellt viktiga omständigheter kring brottet (a.a.). Användning av tvångsmedel för hemlig kameraövervakning, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation samt hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation är begränsad. Tvångsmedlen får endast tillämpas i de förundersökningar där straffskalan för det aktuella brott som begåtts är minst två års fängelse, eller i de specifika fall där brott är av särskild karaktär. Vidare måste gärningsmannen vara skäligen misstänkt för brott och åtgärden vara av hjälp för utredning. Ett undantag är dock tvångsmedlet för hemlig rumsavlyssning, eller s.k. buggning, som endast får tillämpas vid mycket grova brott där straffminimum är fängelse i minst fyra år. Beslut för användning av nedan nämnda tvångsmedel måste fattas av domstol (Säkerhetspolisen, 2013). - Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (RättsPM 2012:8) innebär att polisen har rätt till att inhämta information gällande vilka personer den misstänkte gärningsmannen har kontakt med. 19

20 - Hemlig kameraövervakning innebär att polisen har rätt till utplacering av kameror för övervakning av den plats där brott har begåtts (Säkerhetspolisen, 2013). - Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (RättsPM 2012:8) innebär att polisen kan ta del av den kommunikation den misstänkte gärningsmannen för med andra personer via såväl telefon som internet. - Hemlig rumsavlyssning, s.k. buggning innebär att polisen kan ta del av enskilda samtal i enrum eller vid andra sammankomster (Säkerhetspolisen, 2013) Gärningsmannens rätt till försvar Antas gärningsmannen vara skäligen misstänkt (lägre misstankegraden) för brott, har denne rätt till offentlig försvarare, d.v.s. en advokat (Wennberg, 2011). Advokatens uppgift är att försvara gärningsmannen och dennes rättigheter och inte det eventuella brott som gärningsmannen står misstänkt för. För att undvika att oskyldiga individer döms är det viktigt att utreda och granska det material som framställts av polis och åklagare i förundersökningen. Advokaten framför den misstänktes talan samt visar sin klient lojalitet (Heimer & Sandberg, 2008) Målsägandes rätt till målsägandebiträde Målsäganden som blivit utsatt för ett brott har i de flesta fall rätt till ett s.k. målsägandebiträde. Ett målsägandebiträde är antingen en advokat eller en jurist som tillsätts under förundersökningens process och ska fungera som stöd för den brottsutsatta individen, under såväl förundersökning som huvudförhandling (a.a.) Åklagarens prövning av åtal När förundersökningen är genomförd överlämnas den till en åklagare som i sin tur gör en bedömning om huruvida åtal ska väckas mot den misstänkte gärningsmannen. För att ett åtal ska väckas krävs tillräckliga skäl i form av stark bevisning som med stor sannolikhet kan leda till fällande dom. En jämförelse genomförs med liknande fall där rättspraxis studeras, d.v.s. Högsta Domstolens (HD) tidigare bedömningar i fällande domar (a.a.). Ett åtal som har väckts, men där bevisningen bedöms som vag och inte tillräcklig, leder till en frikännande dom för den misstänkte. Därmed är målet avslutat och kan inte återupptas. Däremot kan en förundersökning som lagts ner p.g.a. bristande bevisning upptas på nytt, om det framkommer ny bevisning i målet. Ett exempel är i de fall där gärningsmannen grips för ytterligare brott och i samband med den aktuella förundersökningen erkänner tidigare begångna brott, där brist på bevisning lett till att förundersökningarna lagts ner. Vidare exempel är fall där gärningsmannen begått nya brott mot samma brottsoffer där tillräcklig stark bevisning för åtal återfinns (a.a.). 6.3 Åtal I de förundersökningar där åklagaren finner stark bevisning mot den misstänkte gärningsmannen, beslutar åklagaren att väcka ett åtal. Det innebär att en stämningsansökan skickas till domstolen där uppgifter om den åtalade, eventuella frihetsberövanden samt ansvarsyrkanden anges, d.v.s. den/de brottsliga gärningar som den åtalade står misstänkt för (a.a.). 20

21 6.3.1 Gärningsbeskrivning Gärningsbeskrivningen redogör för den/de brottsliga händelser som den åtalade står misstänkt för. Den/de brottsliga händelser redovisas i enskilda åtalspunkter där åklagaren beskriver brott, gärning, åberopat lagrum, målsägande samt bevisning (a.a.). Denna gärningsbeskrivning ligger till grund för det slutliga domslut som fattas av rätten (Wennberg, 2011) Bevisning Åklagarens bevisning består av förhör med målsäganden, eventuella vittnen, den misstänkte gärningsmannen samt annan eventuell bevisning i form av rättsintyg/läkarintyg och fotografier på eventuella kroppsskador. All bevisning som kunnat styrkas måste även stämma överens med varje enskild detalj i gärningsbeskrivningen. Stämmer inte bevisning och gärningsbeskrivning överens, finns det för åklagaren, möjlighet att ändra gärningsbeskrivningen. Efterföljs inte restriktionerna ogillas åtalet (Heimer & Sandberg, 2008). 6.4 Huvudförhandling När stämningsansökan samt ett exemplar av förundersökningsprotokollet inkommit till domstolen betraktas åtal vara väckt. Därefter kallas den åtalade, målsäganden samt eventuella vittnen till huvudförhandling (a.a.). Huvudförhandlingen inleds med att åklagaren yttrar ansvarsyrkandet, d.v.s. de brott den misstänkte gärningsmannen står skyldig till. Gärningsmannen får chans att erkänna eller förneka gärning. Vidare gör åklagaren en sakframställning som innefattar gärningens händelseförlopp och särskilda omständigheter gällande såväl bevisning som gärning. Rätten tar sedan ställning till åklagarens utlåtande. Bevisning som uppdagats granskas noga och förhör med målsägande, åtalade samt eventuella vittnen genomförs. Slutligen avslutas huvudförhandlingen med att åklagare, målsägandebiträde och försvarare anger skäl för hur rätten bör avkunna domen (a.a.). 6.5 Meddelande av domslut När huvudförhandlingen är avklarad sker en sekretessbelagd överläggning av rätten där det mest centrala från huvudförhandlingen granskas ytterligare (Wennberg, 2011). Överläggningen avslutas med att rätten styrker eller ogillar åtalet, d.v.s. om rätten anser att den åtalade gjort sig skyldig till brott eller ej (Heimer & Sandberg, 2008). Meddelande av domslut sker i de flesta fall efter två veckor, och innehåller information beträffande vilket/vilka brott som den åtalade gjort sig skyldig till, påföljden samt om den åtalade är skyldig att betala eventuellt skadestånd och/eller målsägandebiträde (a.a.) Påföljd Påföljden ska stå i proportion till hur allvarligt brottet anses vara, vilket regleras i respektive lagrum. Påföljder som kan dömas ut är; böter, villkorlig dom, skyddstillsyn, överlämnande till särskilt vård samt fängelse (a.a.). De flesta brott kan även delas in i olika grader, ringa brott, normalgradiga brott och grova brott, beroende på hur allvarligt brottet anses vara. Därmed kan även påföljden variera (Wennberg, 2011). 21