Knutby, en förlorad sten i bevisvärderingens avgrund? - En studie av bevisvärderingen i Knutbymålet

JURIDISKA FAKULTETEN vid Lunds universitet Malin Roubert Knutby, en förlorad sten i bevisvärderingens avgrund? - En studie av bevisvärderingen i Knutbymålet JUEN01 Uppsats inom kursen Straffansvar och straffpåföljder med särskilt fokus på det kriminella våldet Handledare: Helén Örnemark Hansen Termin: HT 14

Innehållsförteckning FÖRKORTNINGAR 1 1 INLEDNING 2 1.1 Syfte och frågeställningar 2 1.2 Teori och metod 3 1.3 Material och avgränsningar 3 1.4 Disposition 3 2 BEVISVÄRDERING I BROTTMÅL 4 2.1 Terminologi och viktiga principer för bevisvärdering 4 2.2 Metoder för bevisvärdering 5 2.3 Särskilt om utsagors trovärdighet 6 3 FALLET KNUTBY 9 3.1 Händelseförlopp 9 3.2 Bevisvärdering i tingsrätt och hovrätt 10 3.2.1 Sara Svenssons utsaga 11 3.2.2 Helge Fossmos utsaga 12 3.2.3 Församlingsmedlemmars vittnesmål 12 3.2.4 Teknisk bevisning 13 3.2.5 Övriga omständigheter 13 4 ANALYS OCH SLUTSATSER 14 4.1 Är bevisvärderingen i Knutbymålet utförd enligt gällande principer? 14 4.2 Om bevisvärderingens utmaningar i allmänhet 15 4.3 Slutsatser 16 KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 17 BILAGA 1 19 BILAGA 2 20

Förkortningar HD NJA Högsta Domstolen Nytt Juridiskt arkiv 1

1 Inledning Den 8 januari 2004 ca kl. halv fem på morgonen vaknar Daniel Linde av att han blir skjuten i bröstet och huvudet. Gärningsmannen känner han igen som Sara Svensson, före detta medlem i den Filadelfiaförsamling han själv är med i och tidigare granne med honom. Vad Daniel då inte vet är att i huset bredvid, i parets Fossmos vita villa, ligger frun i huset, Alexandra, död efter att ha skjutits med två skott i huvudet. En historia mer spektakulär än vilken hollywood-produktion som helst nystas upp under månaderna som följer i det lilla samhället Gränstaholm utanför Knutby. Media pratar om en sektliknande församling, hårt sluten under bland annat pastor Helge Fossmo och mord utfört på uppdrag av Gud. Allt ställs på sin spets i efterföljande rättegångar mot den s.k. barnflickan Sara Svensson och pastor Helge Fossmo. Sara Svensson erkänner att hon utfört gärningarna under stark psykisk påverkan av pastor Helge Fossmo. Hon får efter en rättspsykiatrisk undersökning diagnosen osjälvständig personlighetsstörning och fokus riktas nu mot Helge Fossmo som anses vara hjärnan bakom dåden. Pastorn åtalas för anstiftan till mord och mordförsök. En stor del av bevisningen bygger på den utsaga Sara Svensson givit. Den tillsammans med stödbevisning anses av både tingsrätt och hovrätt räcka för en fällande dom, varpå Helge Fossmo döms till livstids fängelse. Sara Svensson döms för mord och mordförsök till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna uppsats är att utreda hur bevisvärderingen gjorts i Knutbymålet samt om denna värdering utförts på ett tillfredsställande sätt, ur rättssäkerhetssynpunkt, med bakgrund av den teori och praxis som finns på området. De frågeställningar som valts för denna sammanställning är som följer: Hur har man gjort bevisvärderingen i tingsrätt respektive hovrätt i fallet Knutby? Hur ser bevisvärdering ut i allmänhet i brottmål? Är bevisvärderingen i Knutbymålet utförd enligt gällande principer? 2

1.2 Teori och metod En traditionell rättsdogmatisk metod har använts i detta arbete. Lagtext, förarbeten, praxis och doktrin har studerats för att utreda frågeställningarna. Störst fokus legat på praxis och doktrin eftersom metoder för bevisvärdering främst har utarbetats där. Uppsatsen är sammanställd ur ett kritiskt perspektiv då den menar undersöka ett specifikt rättsfall ur rättssäkerhetssynpunkt. 1.3 Material och avgränsningar Meningarna går isär gällande de metoder som växt fram på bevisrättens område, varför det finns mycket litteratur med olika perspektiv. Ett fokus för denna sammanställning har varit på vissa mer välkända och respekterade författare och främst då de kopplade till straffrätten. Utöver det har en mängd praxis studerats, och ett fåtal rättsfall valt ut för att spegla praxis på området i allmänhet. På grund av det begränsade utrymme som getts för denna uppgift har analysen begränsats till åtalet mot Helge Fossmo gällande mordet på Alexandra Fossmo och mordförsöket på Daniel Linde den 10 januari 2004. Åtalet mot honom omfattade även mord på hans första fru som dog under mystiska omständigheter 1999 samt mordförsöket på Alexandra Fossmo 2003. 1.4 Disposition I det inledande kapitlet kommer teorin bakom bevisvärdering i brottmål presenteras kortfattat. Även viss praxis kommer tas upp. Därefter kommer ett avsnitt om Knutbymålet som redogör för bakgrund och händelseförlopp samt hur tingsrätten respektive hovrätten dömde i målet vad gäller bevisvärderingen. I det avslutande kapitlet presenteras analys och slutsatser, kopplade till uppsatsens frågeställningar, baserade på egna tankegångar. 3

2 Bevisvärdering i brottmål 2.1 Terminologi och viktiga principer för bevisvärdering När en domstol ska bedöma bevisningen i ett mål kallas det att för bevisprövning. En del i denna prövning utgörs i sin tur av bevisvärdering. Med bevisvärdering menas att man prövar varje enskilt bevis styrka. 1 Man avgör då om bevisningen är tillräckligt stark för att styrka bevistemat. Bevistemat är detsamma som det händelseförlopp som åklagaren hävdar i sin gärningsbeskrivning. Det ska i sin tur utgöra ett rättsfaktum för att få betydelse för målets utgång, d.v.s. det ska uppfylla rekvisiten i en rättsregel. 2 Bevisfakta kallas i sin tur de omständigheter som har betydelse för bevistemat på så sätt att de har bevisvärde. De kan, om de anses stämma, enskilda styrka bevistemat och vidare ha betydelse för utgången i målet. Dessa framställs genom bevismedel vilket helt enkelt är medel genom vilka bevis framställs, exempelvis vittnesiakttagelser eller sakkunnigutlåtanden 3. Omständigheter som inte ensamma kan bevisa ett brott, men som kan spela roll för ett bevisfaktums bevisvärde kallar man för hjälpfakta 4. Domaren är i dagens rättssystem inte bunden av några givna bevisprövningsregler eller några givna värderingsmetoder. Detta beror på att vi i Sverige idag har en princip om fri bevisvärdering och fri bevisprövning i vårt rättssystem. 5 Denna stadgas i RB 35 kap. 1 1 st, där man kan läsa följande: Rätten skall efter samvetsgrann prövning av allt, som förekommit, avgöra, vad i målet är bevisat. Principen har som syfte att man med alla medel tillgängliga ska komma så nära den materiella sanningen som möjligt 6. Denna bestämmelse ger dock ingen närmare beskrivning av hur man värderar bevisningen i ett mål, utan fungerar snarare, som Christan Diesen skriver i sin bok Bevisprövning i brottmål, som en generalklausul, som är väldigt allmänt hållen. 7 Vissa metoder har dock arbetats fram i praxis och doktrin. 1 Diesen, Christian; Bevisprövning i brottmål, s. 7. 2 Leidhammar, Bevisvärdering, i Svensk Skattetidning, nr 7-8 1992, s. 403-410. 3 Leidhammar, a.a. 4 Norh, Robert i krönikan Domaren och allmänheten. 5 Diesen, s. 7. 6 Leidhammar, s. 1. 7 Diesen, a.a. s. 7. 4

Att bevisvärderingen är fri innebär inte att en dom kan få olika utgång beroende på vilken domare som dömer. Domaren har ett ansvar att vara objektiv. Han eller hon får inte lägga subjektiva värderingar till grund för domen. Man ska alltså inte titta på en samlad bild av all bevisning och känna efter vad man själv tror om den tilltalades skuld. Det handlar istället om att se till varje enskilt bevis för sig. 8 Till hjälp har domaren sina egna erfarenhetssatser och faktiska kunskaper 9. I brottmål ligger bevisbördan alltid hos åklagaren. Denne måste alltså bevisa den tilltalades skuld. 10 Den tilltalade har inga krav på sig att visa att han eller hon är oskyldig. Detta följer av den s.k. oskuldspresumtionen som stadgas i 6.2 EKMR och som uttrycker den viktiga principen att den tilltalade ska ses som oskyldig tills motsatsen är bevisad. Beviskravet, d.v.s. den styrka bevisningen behöver ha för att den tilltalade kan dömas som skyldig, är i brottmål att det ska vara styrkt bortom rimligt tvivel. 11 Detta är fastställt i HDs praxis i ett flertal fall och anses idag som starkt förankrat inom straffrätten. 12 Utöver att bevisa att rekvisiten föreligger för ett visst straffbud, måste åklagaren också bevisa att gärningsmannen utfört gärningen med uppsåt. Gärningsmannen måste i vilket fall anses likgiltig inför att en viss följd av dennes gärningar ska inträffa (likgiltighetsuppsåt). Vad gäller anstiftan till mord måste anstiftaren vilket fall vara likgiltig inför risken att den påverkan man har med stor risk kan resultera i att personen också mördar offret. 13 2.2 Metoder för bevisvärdering Det har i doktrinen presenterats olika metoder för bevisvärdering där vissa har fått mer genomslag i praxis än andra. I detta avsnitt kommer kort redogöras för de tre metoder som man oftast framhåller när man diskuterar bevisvärdering i brottmål. Eftersom det främst är metoden med alternativa hypoteser som kommer att diskuteras i analysen, kommer lite mer utrymme ges till denna metod. Bevisvärdemetoden innebär att man ställer sig frågan om varför ett visst bevisfaktum talar för att bevistemat föreligger. Orsakssambandet 8 Leidhammar, 3 samt Diesen, a.a. s. 34. 9 Leidhammar, s. 1. 10 Diesen, a.a. s. 64 f. 11 Fastslogs i NJA 1980 s. 725 och har sedan tillämpats i flertalet fall i HD. 12 Diesen, s. a.a. 98. 13 Asp, Ulväng Jareborg, Kriminalrättens grunder 2013, s. 58 f. samt 284 ff. 5

mellan bevisfaktum och bevistema är alltså i fokus. 14 Exempelvis vid bedömning av bevisvärdet på en vittnesiakttagelse av en misshandel utförd av den tilltalade, så prövar man sannolikheten för att vittnets övertygelse orsakats av misshandeln 15. Temametoden innebär att man ställer sig frågan om bevistemat är vanligt eller ovanligt förekommande när visst bevis föreligger i ett mål. Man ger bevistemat en viss ursprungssannolikhet. 16 För att återgå till exemplet ovan så frågar man sig hur stor sannolikheten är för iakttagelsen om man antar att misshandeln utövades där och då. Ger man denna sannolikhet ett värde på 0,3 så visar detta bevisfaktum en sannolikhet på 30 % att det är den tilltalade som utfört misshandeln, alltså att bevistemat föreligger. 17 En annan metod för bevisvärdering som vunnit stor framgång i praktiken är att pröva alternativa hypoteser mot åklagarens gärningspåstående. Denna metod användes av HD när man fastslog beviskravet för brottmål till att det ska vara ställt utom rimligt tvivel i NJA 1980 s 725 och har använts i flertalet fall efter det. 18 Denna metod har sitt ursprung i beviskravet ställt utom rimligt tvivel och man kan förklara den med att beviskravet är uppfyllt när gärningspåståendet är det enda återstående alternativet efter att alla andra uteslutits, alltså när det inte längre finns underlag för tvivel att gärningen hänt så som åklagaren beskrivit. 19 När det gäller de alternativa hypoteser som kan ställas mot gärningsbeskrivningen lämnar metoden öppet för domstolen att ex officio lansera egna alternativa hypoteser och pröva dem 20. 2.3 Särskilt om utsagors trovärdighet Många gånger får utsagor stor betydelse för utgången i vissa brottmål. Detta har särskilt diskuterats när det gäller sexualbrottsmål men blir även aktuellt när det gäller anstiftan. Ibland finns det kanske inte mer bevisning än målsägandens utsaga att gå på. Ord står mot ord. Det räcker inte i dessa fall att målsägandens utsaga verkar mer trolig än den tilltalades för en fällande dom. Rent teoretiskt, med stöd av principen om fri bevisvärdering, så kan det räcka med en utsaga som 14 Leidhammar, 3. Ekelöf, Bevisvärdemodellen kontra bevistemamodellen s. 26. 15 Ekelöf a.a. s. 26. 16 Leidhammar, 3. 17 Gregow, Några synpunkter på frågan om bevisprövning och bevisvärdering I mål om sexuella övergrepp mot barn!. s. 27-28. 18 Diesen, a.a. s. 120-121. 19 Diesen a.a. s. 129. 20 Diesen a.a. s. 130. 6

bevis om den är tillräckligt tillförlitlig för att uppfylla beviskravet 21. Dock är det i praktiken så att viss stödbevisning krävs som talar för målsägandens utsaga innan man kan se beviskravet som uppfyllt. Målsägandens utsaga måste också stå självständigt stark, d.v.s. den kan inte bara jämföras med den tilltalades och, efter ett konstaterande om att den tilltalades är mindre trovärdig, läggas till grund för en fällande dom. 22 Hur stark stödbevisningen måste vara kan däremot diskuteras. Advokat Claes Borgström skriver i sin artikel Bevisvärdering i brottmål att bara ett påstående om att någon har misshandlat en annan talar med en viss styrka för att den tilltalade är skyldig (ursprungssannolikhet). Har målsäganden dessutom uppsökt läkare och gjort polisanmälan i nära anslutning till den påstådda misshandeln är saken mer eller mindre klar. I fallet om det s.k. Sturebymordet hittades en femtonårig flicka kvävd till döds i en skogsdunge den 6 juni 2009 utanför stadsdelen Stureby i Stockholm. En sexton år gammal pojke erkände tillslut mordet, men även hans jämngamla flickvän fälls i tingsrätt och hovrätt för anstiftan till mord, eftersom hon uppmanat honom att mörda femtonåringen. Bakgrunden visade sig vara ett triangeldrama. Flickan ställde ultimatum på sin pojkvän att om han inte dödade femtonåringen så skulle det vara slut mellan dem för alltid. Enligt vittnesuppgifter var den sextonåriga flickan mycket dominerande i förhållandet och kontrollerade sin pojkvän helt. Tingsrätten konstaterar att pojkens utsaga om flickvännens inblandning är mycket trovärdig. Den styrks också av övrig bevisning i form av telefonitrafik, återskapade SMS och vittnesutsagor. Flickvännen har i SMS direkt uppmanat honom att döda femtonåringen och gjort uttalanden om att hon ska dö. 23 Två begrepp som man ofta stöter på i domskälen när man diskuterar utsagors bevisvärde är begreppen trovärdighet och tillförlitlighet. Dessa begrepp är inte synonyma med varandra utan ska förstås med olika innebörd. Hur trovärdigt ett vittne eller en målsägande är, utgår från en subjektiv bedömning med utgångspunkt hos en genomsnittlig person. Bedömningen ska i rättsliga sammanhang göras under huvudförhandlingen. Berättar personen sin version med säkerhet och på ett spontant sätt? Verkar berättelsen inövad och manusbunden? Berättar personen med känslouttryck eller är denne känslokall? 24 Tillförlitlighet har att göra med vilket bevisvärde en utsaga har. Är utsagan tillförlitlig nog att ligga till grund för en fällande dom? I rättegången mot Christer Pettersson som följde mordet på Olof Palme, nämnder hovrätten vissa punkter som man kan utgå ifrån vid 21 Se NJA 1992 s. 446 där HD uttalar sig om detta i ett sexualbrottmål. 22 Borgström, Bevisvärdering i brottmål, Ny Juridik 2:98, s. 103-104. 23 Södertörns tingsrätts dom den 26 oktober 2009 med mål nr B 7225-09 samt Svea Hovrätts dom den 5 februari 2010 med mål nr B 8874-09.. 24 Borgström, a.a., s. 105 samt Mellqvist, s. 753. 7

bedömningen om huruvida en utsaga är tillförlitlig eller ej 25. Man kan beakta vittnets sinnestillstånd vid iakttagelsen, hur lång tid varade iakttagelsen, på vilket avstånd gjordes den och var det god sikt, ljust eller mörkt, hur längesedan gjordes iakttagelsen, har yttre påverkan förekommit, t.ex. mediabevakning som kunnat påverka vittnets minnesbild? Många gånger stannar domstolen vid ett konstaterande om att utsagan är trovärdig och att det därför inte vidare behöver ifrågasättas huruvida de lämnade uppgifterna är riktiga. 26 I vissa fall händer det att den utsaga man har att gå på tillhör en medåtalad. Detta fick betydelse i ett fall där en pappa mördat sin treåriga dotter. Fadern var skild från flickans mor och hade ett nytt förhållande. Hans sambo var starkt dominerande i förhållandet och hade misshandlat honom både fysiskt och psykiskt. Sambon såg hans tidigare liv med f.d. frun och dottern som det största problemet i deras förhållande. Fadern döms efter mordet till rättspsykiatrisk vård 2004. 2010 åtalas sambon för anstiftan efter att fadern tillslut erkänt mordet och kommit med nya uppgifter om sambons inblandning. 27 Hovrätten ogillar dock domen mot sambon eftersom man kommer fram till att faderns nya utsaga inte är trovärdig, då man inte kan utesluta att fadern har egna motiv till att sätta dit sambon. 28 25 Svea hovrätts dom den 2 november 1989 med mål nr 1952/89. 26 Borgström, a.a., s. 106-107. 27 Göta hovrätts dom den 4 oktober 2010 i mål nr B 2164-10. 28 Göta hovrätts dom den 4 oktober 2010 i mål nr B 2164-10. 8

3 Fallet Knutby Följande avsnitt beskriver det händelseförlopp som leder upp till morden i Knutby år 2004. För att lättare hänga med i denna del har en skiss över personernas relationer bifogats sist i denna sammanställning under rubriken Bilaga 1. Detta avsnitt baseras på Uppsala tingsrätts dom B 73-04 av den 30 juli 2004 (bilaga 2), samt Svea hovrätts dom B 6665-04 av den 12 november 2004 om inte annat anges. 3.1 Händelseförlopp Helge Fossmo blir pastor i Filadelfiaförsamlingen i Knutby 1997, då han flyttar dit med sin familj bestående av hustrun Heléne och två barn. Den 18 december 1999 påträffar man Heléne Fossmo död i parets badrum. Hennes död anses vara en olyckshändelse. Efter hustrun död gifter Helge Fossmo om sig med församlingsmedlemmen Alexandra Fossmo den 25 november 2000. Familjen Fossmos hus ligger utanför Knutby i Gränstaholm. Runt deras hus ligger fyra andra hus. Där bor Per-Arne och Gun-Britt Waldau, deras son Patrik Waldau med hans fru Åsa Waldau, och deras dotter Anette Linde med sin man Daniel Linde och makarna Susanne och Urban Fält. I makarna Lindes hus bor även paret Samuel och Josefine Frankner. Från hösten 1998 till sommaren 2000 bor också Evelina Gillsberg inneboende hos paret Fossmo som barnflicka. Alexandra Fossmo, Helge Fossmos andra fru, är syster till Åsa Waldau. Samtliga av de nu uppräknade är medlemmar av Filadelfiaförsamlingen i Knutby. Helge Fossmo är en av sex pastorer i församlingen ihop med bl.a. Åsa Waldau och Peter Gembäck. Han är av många medlemmar ansedd som den ledande pastorn och har utsetts till föreståndare och ansikte utåt. Helge Fossmo sägs också uppleva övernaturliga fenomen och antas därför ha en särskilt nära kontakt med Gud. Inom församlingen diskuteras mycket intima angelägenheter som familj och äktenskap ur religiös utgångspunkt. Åsa Waldau och Helge Fossmo fungerar som rådgivare till resterande medlemmar på dessa områden. Församlingen umgås mycket intensivt vilket förstärks ytterligare av deras släktband (se bilaga för relationsskiss). Sara Svensson, även kallad barnflickan, blir medlem i församlingen 1999. Hon gifter sig med en annan församlingsmedlem, Jonatan Waldenvik, år 2000. 9

Sara och Helge inleder dock snart en sexuell relation. De umgås mycket intensivt och Sara flyttar in i Helges sovrum. Sara skiljer sig från sin man 2002 eftersom hon är övertygad om att hon är menad att vara med Helge. Förhållandet pågår under ca ett år innan församlingen får reda på deras relation. Helge påstår då att det är Sara som förlett honom till att svika församlingen vilket, enligt Sara leder till att församlingen vänder henne ryggen. Hösten 2003 inleder Helge ett nytt förhållande med Anette Linde, men hade ibland ändå en sexuell relation med Sara. Sara har under hösten 2003 lånat ut sin kontantkortstelefon till Helge. På den mottager Sara sedan de meddelanden som hon tror innehåller uppmaningar från Gud. Det finns inga direkta uppmaningar att just döda någon i dessa meddelanden. De är snarare utformade som bibelord eller vilket fall oklara uppmaningar som t.ex. meddelandet från den 17 december 2003: Det första är ditt måste. Det andra kan du göra av kärlek. Det måste ske på något sätt. Din osjälviska hjälp skulle räknas dig tillgodo inför Honom. Du kan!. Den 8 november 2003 vid ca klockan tre på natten överfalls Alexandra Fossmo av Sara Svensson med en hammare. Flera slag riktas mot Alexandra Fossmos tinning. Alexandra Fossmo lyckas dock avväpna Sara Svensson som efter händelsen tvingas lämna Knutby. Detta överfall polisanmäls inte. Dagen därpå åker paret Fossmo till Hongkong. Den 10 januari 2004 vid ca klockan halv fem på morgonen skjuts Daniel Linde i bröstet och i huvudet medan han sover. Samuel Frankner kommer till hans hjälp och Helge Fossmo följer honom sedan till sjukhuset. När man ska underrätta Alexandra Fossmo om det inträffade hittas hon död i sin säng i paret Fossmos villa, skjuten med tre skott, två av dem i huvudet. Dagen efter, den 11 januari 2004, grips Sara Svensson misstänkt för delaktighet i mord och mordförsök. I Uppsala samma kväll erkänner hon att det var hon som sköt Alexandra Fossmo och Daniel Linde som ensam gärningsman. Den 28 januari 2004 anhålls den mördade Alexandras make Helge Fossmo för anstiftan till mord och mordförsök efter att Sara Svensson kommit med nya uppgifter om hans inblandning i dåden. 3.2 Bevisvärdering i tingsrätt och hovrätt Bevisningen i domstolarna bygger mycket på den detaljerade utsaga som Sara Svensson ger. För att fullt förstå det komplicerade händelseförlopp och på vilket sätt Sara återger det bör man läsa denna i sin helhet. Under rubriken bilaga 2 återfinns därför tingsrättsdomen i med alla inblandades utsagor återgivna i domsbilaga 2. 10

3.2.1 Sara Svenssons utsaga Tingsrätten anser Sara Svenssons utsaga som trovärdig i sig själv eftersom den är detaljerad, noggrann och ingående vad gäller händelseförlopp, tider och platser. Dessutom har hon kunnat redogöra för sina sinnesstämningar och sinnesintryck på ett övertygande sätt. Hon påstår först att hon varit ensam gärningsman men ändrar sig när polisen visar henne att det är Helge som skickat sms:en. Efter det är hennes utsaga i princip oförändrad. Det finns heller inget, enligt tingsrätten, som tyder på att hon lämnat felaktiga uppgifter. Förhållandet att Sara under utredningen genomgick en rättspsykiatrisk undersökning nämner domstolen som ett förhållande man får beakta med försiktighet, detta eftersom det i viss mån kan påverka utsagans trovärdighet. På vilket sätt det kan ha påverkat henne går man inte vidare in på. Man skriver endast att ingenting tyder på att hon lämnat felaktiga uppgifter. Utsagan stämmer också väl överens med ytterligare bevisning som t.ex. telefonlistorna och de återskapade sms:en. De platser hon berättar att hon varit på vid en viss tidpunkt stämmer med var hennes telefon befunnit sig och de personer hon haft kontakt med via telefon stämmer överens med den telefontrafik man fått fram på hennes telefon. Hon har även kunnat återge de meddelanden som hon fått på sin telefon och som uppmanat henne till dåden redan innan polisen återskapat dem. De återskapade meddelandena har hon dessutom lyckat koppla till de samtal hon haft med Helge Fossmo, på ett övertygande sätt. Hovrätten tar även de upp frågan om Sara Svenssons trovärdighet och om hennes utsaga kan ligga till grund för en fällande dom. Man diskuterar om Sara Svensson kan ha något eget intresse, i egenskap av medtilltalad, av att baktala Helge Fossmo. Man kommer fram till att det inte kan uteslutas även om hon har tagit på sig gärningarna. Man poängterar även att hennes utsaga inte ska ställas emot Helges utan han måste i så fall dömas på självständiga grunder. Domstolen kommer, likt tingsrätten, fram till att hennes utsaga är trovärdig. Den är detaljerad, ej förenklad och förefaller inte styrd mot ett mål. Den är dessutom sammanhängande, logisk och strukturerad. Hon har inte ändrat sin historia sedan hon berättat om Helge Fossmos inblandning. Utsagan stämmer också med kontrollerbara förhållanden som telefontrafik och platsbeskrivningar. Sara Svensson har på ett övertygande sätt beskrivit händelseförloppet genom en brottsplatskonstruktion företagen på gärningsplatserna. Hon har visat prov på hur man hanterar den revolver som användes vid dåden och hennes berättelse stämmer med Daniel Lindes vittnesmål. Vapnet hittades dessutom på den plats Sara Svensson anvisade polisen till. 11

Man tar även upp två alternativa hypoteser till Saras utsaga; att hon kan ha missuppfattat Helges meddelanden eller att hon skulle drivas av svartsjuka. Dessa avvisas med invändningen att hon ju menat avlägsna både Helges och Anette Lindes makar, vilket skulle göra det möjligt för dem att vara med varandra. Detta är inte förenligt med svartsjukemotivet. Vad gäller missuppfattningshypotesen hänvisar man till den intensiva telefonkontakt Sara och Helge haft under gärningstillfället och under dess förberedelsefas. 3.2.2 Helge Fossmos utsaga Man gör i tingsrätten även en bedömning av Helge Fossmos utsaga. Man finner sammantaget inte hans berättelse trovärdig. Han har lämnat motstridiga uppgifter under förundersökning och huvudförhandling. T.ex. har han först förnekat att han haft kontakt med Sara Svensson via kontantkortstelefonen för att därefter ändra sig när teknisk bevisning framlagt för honom. Han förklaringar till varför han ändrat sina uppgifter har inte enligt tingsrätten heller varit trovärdiga, t.ex. att han skulle skämmas för att det i de meddelande som de skickat ska det framgå att han bett henne om ekonomisk hjälp, vilket han skäms för. Han menar också att han visste hur det skulle se ut om det kom fram att de haft den kontakten. Det de diskuterat i meddelandena och i samtalen menar han vidare är svåra för någon utomstående att förstå då de behandlar sammanfattningar på bibelord. Hovrätten poängterar vikten av att Helges utsaga inte ska jämföras med Saras utan att Saras utsaga måste stå självständigt stark för att kunna ligga till grund för fällande dom. Man går ändå igenom Helges berättelse punkt för punkt och avvisar den som osannolik och orimlig. Man avvisar den som ett alternativt händelseförlopp till den gärningsbeskrivning som åklagaren kommit med. 3.2.3 Församlingsmedlemmars vittnesmål Tingsrätten dikuterar vidare övriga församlingsmedlemmars trovärdighet. Från början försvarade de Helge Fossmo, men ändrade sig efter att Anette Linde släpptes och berättade för dem att Helge ljugit för dem. Anette Linde, Daniel Linde, Peter Gembäck och Patrik Waldau inställde sig självmant till polisen den 16 februari 2004 för att lämna nya uppgifter. Detta menar tingsrätten bör leda till att man bedömer deras vittnesmål med viss försiktighet. Dock har de gett rimliga förklaringar till varför de ändrat sina uppgifter och lämnat nya. Det finns heller ingenting som tyder på att deras uppgifter skulle vara oriktiga eller att de gått ihop för att sätta dit Helge Fossmo. Det finns alltså inget som rubbar trovärdigheten i deras utsagor. 12

Hovrätten diskuterar även de andra församlingsmedlemmarnas vittnesmål. Man tar upp det faktum att de ändrat sina berättelser efter att de förstått att Helge Fossmo ljugit för dem. Att de varit bittra och besvikna på hans agerande kan ha färgat deras minnesbilder menar hovrätten. Däremot finns det inget som tyder på att man lämnat oriktiga uppgifter. Vissa av de påståenden om t.ex. vad Helge Fossmo sagt för en lång tid sedan till någon församlingsmedlem konstaterar domstolen dock har mycket lågt bevisvärde så här i efterhand ryckt ur sitt sammanhang. 3.2.4 Teknisk bevisning SMS och telefontrafik som man lyckats få fram i utredningen visar att det är Helge som skrivit de SMS till Sara Svensson som hon har trott kommit till henne genom Gud. 3.2.5 Övriga omständigheter Tingsrätten tar slutligen upp övriga omständigheter i fallet som man anser vara försvårande för Helge. Man nämner de uttalanden han gjort till flera av församlingsmedlemmarna, redan innan mordförsöket på Alexandra Fossmo den 8 november 2003, om att Alexandra och Daniel ska dö. Enligt Marina Svensson har han bett henne att be för att Gud ska ta hem Alexandra så att Helge ska kunna gifta sig med Sara. Dessutom menar tingsrätten att det är anmärkningsvärt att Helge inte vaknat av skotten i hemmet när Alexandra sköts. Helge Fossmo har dessutom motiv till mordet och mordförsöken i större utsträckning än Sara S eftersom han ville dela sitt liv med Anette Linde men inte kunde skilja sig från Alexandra p.g.a. sin ställning i församlingen. Även Anettes man Daniel Linde skulle ju vara borta ur bilden om Sara S lyckats döda honom. Sara Svensson däremot saknar enligt domstolen motiv för handlingarna. Hon visste redan innan hon utförde dem att hon och Helge inte skulle gifta sig. Sara Svensson får i den rättspsykiatriska utredningen diagnosen osjälvständig personlighetsstörning där symtom bl.a. består av att man går till ytterligheter för att få stöd och uppmuntran från andra. Detta stärker bilden av att hon programmerats till att begå handlingarna. 13

4 Analys och slutsatser 4.1 Är bevisvärderingen i Knutbymålet utförd enligt gällande principer? Både tingsrätt och hovrätt bedömer Sara Svenssons utsaga som trovärdig för att den ska kunna ligga till grund för domen även mot Helge Fossmo. Det är en väldigt detaljerad och ingående historia Sara Svensson berättar. Med tanke på att denna bedömning bör härledas från huvudförhandlingen är det svårt att göra någon annan bedömning än den domstolen gör vad gäller Sara Svenssons trovärdighet. Trovärdighet och tillförlitlighet är som ovan nämnts inte synonyma. Det är tillförlitlighet som krävs för att en utsaga ska kunna få ett högt bevisvärde. Ändå benämner domstolen sin bedömning av utsagan som trovärdig och stannar där. Det domstolen syftar till när man pratar om utsagans detaljrikedom, stabilitet över tid och klarhet handlar som nämnts om utsagans tillförlitlighet. Tingsrätten nämner kort att Sara Svenssons rättspsykiatriska undersökning kan påverka hennes minnesbild. Man går dock inte närmare in på hur. Överhuvudtaget att hon anses lida av en psykisk störning bör kanske lyfta frågan om det kan få någon betydelse för hennes minnesbilder? I hovrätten lyfter man denna fråga ytterligare. Dock nöjer man sig med att konstatera att hon endast lider av ickegenerella vanföreställningar enligt undersökningen och att inget tyder på att hon lider hallucinationer eller liknande. En annan fråga är hur en medtilltalads utsaga ska bedömas när den läggs som underlag för fällande dom mot en annan tilltalad. I tidigare anförda fall, där en pappa dödade sin dotter, på uppmaning av sin sambo enligt honom själv, ogillades åtalet mot sambon på just denna grund. Går det att utesluta att en medtilltalad inte har egen vinning i att baktala den andre? Om Sara Svensson själv varit initiativtagaren till gärningarna skulle hon kanske i högre grad utsättas för andras missaktning? Kanske har hon hämndmotiv mot Helge? Domstolen fortsätter med att man därför inte ska väga Helges utsaga mot Saras och gå på den som är mer trovärdig, utan Saras utsaga måste stå självständigt stark för fällande dom (ihop med övriga omständigheter). När man sedan fortsätter verkar det ändå som om domstolen i det närmaste väger utsagorna mot varandra, då man på punkt efter punkt avvisar de förklaringar Helge gjort till de kontrollerbara omständigheterna. Att man ändå på detta sätt lägger mycket vikt vid Helges utsaga, kan ha att göra med att man använder sig av metoden med alternativa 14

hypoteser. Man prövar om hans alternativa berättelse kan leda till tillräckligt mycket tvivel gentemot åklagarens gärningsbeskrivning så att den inte kan anses ställd bortom rimligt tvivel. Att det är Daniel Linde som skjuts och inte hans fru talar som domstolen säger mot att det är svartsjuka som driver Sara. Missuppfattningshypotesen däremot kan diskuteras. Hennes täta kontakt med Helge under förberedelse och mord tyder i viss mån på att hennes historia är riktig, men det finns ju ingenting i SMS:en som direkt tar upp mord. Man vet ju inte heller vad Helge och hon diskuterat under de många samtalen. En annan sak som förefaller anmärkningsvärd med domarna, i jämförelse med andra liknande domar, är att man inte tycks diskutera Helges uppsåt i någon utförligare mening. För fällande dom krävs ju att han i vilket fall förhåller sig likgiltig till risken att Alexandra Fossmo och David Linde dör. På det sätt som domstolarna bedömer Saras utsaga, kan man ju tänka sig att det förefaller självklart att uppsåt föreligger hos Helge, dock är det en så viktig del av bedömningen i brottmål att det kanske inte bör uteslutas ur domskälen på detta sätt. 4.2 Om bevisvärderingens utmaningar i allmänhet Problematik föreligger vid bevisvärdering gällande anstiftan till brott eftersom det, likt våldtäktsmålen, ofta blir en bedömning av utsagor. Domstolen måste dessutom bedöma en psykisk och omätbar påverkan som en person haft på en annan. Principen om fri bevisvärdering lämnar frågan om hur man rent metodiskt ska värdera bevisningen i ett visst mål upp till domstolarna. Detta har resulterat i att ämnet är väldigt omdiskuterat och en rad olika metoder, som ovan anförts, har utkristalliserats i praxis och doktrin. Det hade såklart varit fördelaktigt, ur rättssäkerhetssynpunkt, om man på ett bättre sätt kunde förutse hur bevisvärderingen ska göras i ett mål. Detta ställs samtidigt mot den fria bevisvärderingens syfte, att man ska komma så nära sanningen som möjligt utan hinder i form av bestämda regler. När man förr i tiden hade regler som t.ex. två samstämmiga vittnen är lika med fullgott bevis kan man ju tänka sig att det ibland kunde bli fel och missvisande domar. Detta är såklart ytters angeläget att rättsväsendet motverkar. Det torde ju komma närmare sanningen om domaren i varje enskilt fall värderar de specifika bevis som finns i just det fallet och försöker göra en så objektiv bevisvärdering som möjligt eventuellt efter de metoder och principer som lärda och erfarna inom ämnet efter mycket omtanke tagit fram. 15

Om man istället vänder på det kan man fråga sig om den fria bevisvärderingen är så ändamålsenlig? Domarna förväntas luta sig på sina egna erfarenhetssatser och kunskaper vid bedömning av bevisning samtidigt som man inte får vara subjektiv och låta känslor och fördomar komma i vägen för en objektiv bedömning. Man kan nog sluta sig till att helt objektiv blir en människa aldrig. Frågan är om den fria bevisvärdering ytterligare lämnar öppet för subjektiva inslag i bedömningen? Kanske hade det blivit mer rättssäkert om vissa regleringar fanns om hur värderingen ska gå till? Kanske på så sätt att lagstiftaren istället ger vägledning i hur domstolarna i domskälen ska redovisa för sin bevisvärdering i varje enskilt mål. Detta skulle gynna rättssäkerheten ur förutsebarhetssynpunkt. Dock kanske det är lättare sagt än gjort. Var går gränsen den fria bevisvärderingen? 4.3 Slutsatser Knutbymålet öppnar för många frågeställningar för hur bevisvärdering ska gå till i brottmål. Hur bedömer man bevisvärdet på en medtilltalads utsaga? Hur beaktar man en psykisk diagnos i samband med en utsaga? Vilken styrka behöver stödbevisningen ha om man annars bara har en utsaga att gå på? Hur bedömer man egentligen alternativa hypoteser? Många av dessa frågeställningar kan diskuteras vad gäller bevisvärderingen i detta omtalade rättsfall. Eftersom det inte finns lagstadgade metoder för bevisvärderingen som domstolen kan följa så är det svårt att peka på direkta felaktigheter i en dom. Principen om att bevisvärderingen ska vara fri resulterar ju just i att domaren efter egna erfarenhetssatser och kunskaper ska utforma värderingsmetoden. Även om det finns mer eller mindre tillämpningsbara metoder i praxis och doktrin för hur bevisvärdering kan gå till så är det därav inte ett krav på domaren att följa dessa. Önskvärt vore dock att man på ett utförligare sätt redovisar för den bevisvärdering man väljer i ett mål. Om inte lagstiftaren ska besluta om direkta bevisvärderingsregler så kanske en reglering kring domskälens presentation av sin bevisvärdering skulle gynna rättssäkerheten? Problematisk blir bara att genomföra sådana utan att ingripa på den fria bevisföringen och bevisvärderingen. En annan problematik som aktualiseras i Knutbymålet är den om bevissvårigheter i mål där det främst är utsagor som ligger till grund för åtalet. Hur ska man överkomma dessa problem så att domen blir så materiellt sett rättvis som möjligt? Och hur gör man det utan att rubba förutsebarheten och rättssäkerheten? 16

Käll- och litteraturförteckning Rättsfallsförteckning Högsta domstolen NJA 1980 s. 725 NJA 1992 s. 446 Hovrätterna Svea hovrätts dom den 2 november 1989 med mål nr 1952/89 (Mordet på Olof Palme) Svea hovrätts dom den 12 november 2004 i mål nr B 6665-04 (Knutbymålet) Svea hovrätts dom den 5 februari 2010 med mål nr B 8874-09 (Sturebymordet) Göta hovrätts dom den 4 oktober 2010 med mål nr B 2164-10 (Barnmordet) Tingsrätterna Uppsala tingsrättsdom B 73-04, av den 30 juli 2004 (Knutbymålet) Södertörns tingsrätts dom B 7225-09, av den 26 oktober 2009 (Sturebymordet) Jönköpings tingsrätts dom B 1852-10, av den 16 juli 2010 (Barnmordet) Litteratur Asp, Peter m.fl. Borgström, Claes Kriminalrättens grunder, andra upplagan, Iustus Förlag AB, Uppsala 2013. Bevisvärdering i brottmål, i Ny Juridik, nr 2 1998, s. 99-111. 17

Borgström, Peter Diesen, Christian Leidhammar, Börje Rättegångsbalken, (1 oktober 2014, Karnov), kommentaren till 35 kap. 1. Bevisprövning i brottmål, Juristförlaget, Stockholm 1994. Bevisvärdering, i Svensk Skattetidning, nr 7-8 1992, s. 403-410. Internet Nordh, Roberth Domaren och allmänheten, krönika i Mitt i Juridiken, publicerad 26 november 2013. http://www.infotorgjuridik.se/p remium/mittijuridiken/opinion/ article199304.ece?format=print 18

Bilaga 1 19

Bilaga 2 20