STINKSOT OCH DVÄRGSTINKSOT I VETE Lennart Johnsson 1 och Jan Ö Jönsson 2 1 Enheten för växtpatologi och biologisk bekämpning, Box 7035, 750 07 Uppsala 2 Svalöf Weibull AB, 268 81 Svalöv E-post: Lennart.Johnsson@vpat.slu.se Sammanfattning Vanligt stinksot och dvärgstinksot är allvarliga sjukdomar på vete som måste motverkas om vi vill ha rimlig produktion. De kan bekämpas med resistenta sorter, lämpliga betningsmedel eller en kombination av resistent sort och betningsmedel. Biologi och uppförökningspotential Stinksotsvampen (Tilletia caries) angriper både höst- och vårvete. Den är både utsädes- och markburen och den har en mycket stor uppförökningspotential. Vad som kan hända om man odlar vete efter vete och använder sitt eget obetade utsäde illustreras i tabell 1. Tabell 1. Teoretisk uppförökningspotential för vanligt stinksot för höstvete i monokultur (fritt efter Johnsson m fl, 1995). År Sotsporer på marken, g/kvm Sotsporer i utsädet, antal/g Sotax / kvm i fältet Sotsporer / g skördad vara 1 0,0 50 0,01 500 2 0,1 500 25 13 000 3 2,5 13 000 75 40 000 4 7,5 40 000 300 500 000 Dvärgstinksotsvampen (Tilletia contraversa) är huvudsakligen markburen och stationär. Den angriper i praktisk odling endast höstvete även om vårvete och råg är mottagliga. Sjukdomen kan spridas med utsädet. Kombinerade sort- och betningsförsök Under många år har vi utfört kombinerade sort- och betningsförsök på naturligt och artificiellt dvärgstinksotsmittad mark på Gotland. De sammanfattande resultaten för perioden 1986-2002 redovisas i tabell 2. Det ska omnämnas att Panoctine inte har effekt mot dvärgstinksot utan har använts för att skydda mot utvintringssvampar. Kombinationen av Tjelvar eller Stava och Sibutol visar god effekt. Panoctine 400 har använts i dosen 4 ml och Sibutol 280 LS i dosen 2.68 ml per kg utsäde. Resistensproblematiken har diskuterats av Jönsson & Svensson (1990), Jönsson (1990, 1997) och Nielsen m fl (1999). Tabell 2. Höstveteförsök på dvärgstinksotsmittad mark på Gotland under åren 1986-2002. Försöksled Angripna plantor/ar under åren Sort + betningsmedel 1986-95 1993-00 1993-02 Kosack + Panoctine 600 A 100 576 A 100 619 A 100 Kosack + Sibutol 55 B 9 63 C 11 63 C 10 Tjelvar + Panoctine 77 B 13 Tjelvar + Sibutol 4 C 1 Stava + Panoctine 109 B 19 125 B 20 Stava + Sibutol 15 D 3 14:1
Antal försök 20 16 20 Duncananalysen utförd på logaritmerade värden. I tabell 3 redovisas betningsförsöken mot markburen dvärgstinksotsmitta utförda 1999/00 och 2000/02. Av tabellen framgår att Dividend har betydligt bättre effekt än Sibutol även om det inte gått att visa statistiskt. Sorten Stava i kombination med den mycket låga dosen Dividend har mycket god effekt. Tabell 3. Betningsförsök i höstvete mot dvärgstinksot (R11-1112), 1999/00 och 2000/01, medeltal av fyra försök. Duncan analys, P < 0.05. Analyserna är uppdelade sortvis. Planttäthet Sotanangripna Försöksled Höst 0-100 Vår 0-100 plantor/100 kvm Kosack Panoctine 400 4.0 ml 100 A 99 A 482 A 100 Celest 2.0 ml + Dividend 1.0 ml 100 A 100 A 1 B 0 Celest 2.0 ml + Dividend 0.5 ml 100 A 99 A 2 B 1 Sibutol 280 LS 2.5 ml 100 A 99 A 39 B 8 Stava Panoctine 400 4.0 ml 100 A 100 A 104 A 100 Celest 2.0 ml + Dividend 1 100 A 100 A 3 B 3 1) Celest = Celest 025 FS och Dividend = Dividend 030 FS där dosen 1999/00 var 1.0 ml och 2000/01 var 0.25 ml/kg. Figur 1 visar hur restsmittan i procent varierat för Sibutol (Kosack-ledet betat med Sibutol) och de Panoctine-betade sorterna Tjelvar och Stava under åren 1986-2002. Restsmittan är relaterad till Kosack-ledet betat med Panoctine. 45 40 35 Sibutol Tjelvar Stava 30 Procent 25 20 15 10 5 0 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 Figur 1. Restsmitta av dvärgstinksot i procent för Sibutol och höstvetesorterna Tjelvar och Stava. 14:2
I tabell 4 redovisas resultaten av 2001/02 års kombinerade sort- och betningsförsök mot utsädesburen smitta av vanligt stinksot och markburen smitta av dvärgstinksot. Av tabellen framgår att sorterna Stava och Magnifik har mycket god resistens mot vanligt stinksot men även Tarso synes ha en viss resistens. Det framgår också att Stava och Magnifik har likvärdig resistens mot dvärgstinksot och att kombinationen av resistent sort och Sibutol ger ett bra skydd. Tabell 4. Höstvete- och rågvetesorters resistens mot vanligt stinksot samt höstvetesorters resistens mot dvärgstinksot. Fältförsök 2001/02. Sort Betning Vanligt stinksot Sotax/kvm 1 Dvärgstinksot Angripna plantor/kvm 2 Kosack Obetat/Panoctine 400 3 308 100 13,2 100 Kosack Sibutol 280 LS 1.25 ml 0 0 2,8 21 Kosack Sibutol 280 LS 2.50 ml 0 0 1,1 8 Stava Obetat/Panoctine 400 3 0 0 3,6 27 Ballad Obetat/Panoctine 400 3 185 60 11,9 90 SW Magnifik Obetat/Panoctine 400 3 0 0 3,6 27 SW Magnifik Sibutol 280 LS 1.25 ml 0 0 0,9 7 SW Magnifik Sibutol 280 LS 2.50 ml 0 0 0,3 2 Tarso Obetat/Panoctine 400 3 78 25 3,9 30 Revelj Obetat/Panoctine 400 3 207 67 9,8 74 SW Gnejs Obetat/Panoctine 400 3 287 93 7,2 55 SW Korpral Obetat/Panoctine 400 3 281 91 6,9 52 SW Harnesk Obetat/Panoctine 400 3 207 67 10,1 77 SW Agaton Obetat/Panoctine 400 3 259 84 6,3 48 SW Terje Obetat/Panoctine 400 3 335 109 7,0 53 SW Hurtig Obetat/Panoctine 400 3 215 70 11,1 84 SW 49720 Obetat/Panoctine 400 3 1 0 3,4 26 SW 51110 Obetat/Panoctine 400 3 0 0 3,7 28 SW 51136 Obetat/Panoctine 400 3 0 0 2,6 20 SW 51137 Obetat/Panoctine 400 3 0 0 2,2 17 Rågvete 4 Obetat 0 0 1) Medeltal av försöken i Landskrona och Kölbäck. 2) Medeltal av Gotlandsförsöken i Allekvie och Fole. 3) Obetat gäller för försöket med vanligt stinksot och Panoctine 400 i dosen 4.0 ml/kg gäller för dvärgstinksotförsöken. 4) De testade rågvetesorterna var Fidelio, Algalo och Falmoro. I år testade vi några betningsmedel mot utsädesburen smitta av vanligt stinksot i vårvete. Det var emellertid inte själva de olika betningsmomenten som var försökens behållning utan det var hur 3 olika sorter reagerade på den utsädesburna smittan (tabell 5). Av tabellen framgår att det synes vara resistensskillnader mellan vårvetesorten Vinjett å den ena sidan och sorterna Dacke och Curry å den andra. Kanske borde också vårvetesortimentet testas igenom för stinksotresistens - om inte annat så för att bistå den ökande ekologiska odlarkåren. Betningsförsök mot mark- och utsädesburen smitta av vanligt stinksot Under odlingssäsongen 2001/02 utfördes två betningsförsök för att testa olika preparats effekt mot mark- och utsädesburen smitta av vanligt stinksot (tabell 6). Utsädet i leden A-E var smittat med 2 g malda sotax/kg och all försöksmark var smittad med ca 3.2 g malda sotax/kvm. Av tabellen framgår 14:3
att Dividend och Sibutol har mycket god effekt mot såväl den markburna som den utsädesburna stinksotsmittan. Tabell 5. Betningsförsök med utsädesburen smitta av vanligt stinksot i vårvetesorterna Curry, Dragon och Vinjett år 2002. Sotax per kvm hösten 2002 Sorter Fransåker Brunnby Hedemora Curry 41 51 Ej med Dacke 43 73 Ej med Vinjett 0 0 10 Tabell 6. Betningsförsök i höstvete mot mark- och utsädesburen smitta av vanligt stinksot, Tilletia caries, medeltal av två försök (R11-1022), 2001/02. Duncan analys, P < 0.05. Bestånd, 0-100 Antal sotax/ kvm Försöksled 1 Höst Vår A. Obetat, smittat utsäde i A-E 88 A 84 C 132 A 100 B. Celest 025 FS 2.0 ml/kg 87 A 87 B 36 B 27 C. Cel 1.5 ml/kg + Div 0.5 ml/kg 88 A 90 A 0 C 0 D. Cel 1.5 ml/kg + Div 1.0 ml/kg 90 A 88 BA 0 C 0 E. Sibutol 280 LS 1.0 ml/kg 90 A 88 BA 0 C 0 F. Pan 4.0 ml/kg, endast marksmitta 92 A 86 BC 132 A 100 1) Cel = Celest 025 FS, Div = Dividend 030 FS och Pan = Panoctine 400. Betningsförsök mot utsädesburen smitta av vanligt stinksot Av tabell 7 framgår att Sibutol 280 LS, Celest 025 FS samt kombinationsbetningarna med Premis 25 FS och Prelude 20 LF visat fullständig effekt mot den utsädesburna smittan av vanligt stinksot. Tabell 7. Betningsförsök i höstvete mot vanligt stinksot (R11-1021), medeltal från åren 2001 och 2002, 6 försök. Utsädet i B-ledet är helt osmittat medan övriga led är nedsmittade med 2 g malda sotax/kg. Duncan analys, P < 0.05. Försöksled Kärna kg/ha Planttäthet, 0-100 Sotax/ kvm Höst Vår A. Obetat, Sotsmittat 5901 B 100 98 A 93 B 68,1 A 100 B. Obetat Ej sotsmittat 6691 A 113 98 A 94 BA 0,8 B 1 C. Panoctine 400 4,0 6689 A 113 99 A 97 A 2,5 B 4 D. Sibutol 280 LS 1,0 6851 A 116 99 A 97 A 0,0 B 0 E. Celest 025 FS 2,0 6838 A 116 99 A 97 A 0,0 B 0 0,6 6739 A 114 99 A 97 A 0,0 B 0 G. Premis 1,2 + Prelude 0,45 6807 A 115 98 A 95 BA 0,0 B 0 Premis = Premis 25 FS (tritikonazol 25 g/l) och Prelude = Prelude 20 LF (prokloraz 200 g/l). 14:4
Biologiska medel och fysikaliska metoder Av tabell 8 framgår att MA 342 (Pseudomonas chlororaphis) har god effekt mot utsädesburen smitta av vanligt stinksot. Även andra harmlösa substanser som mjölkpulver, vetemjöl och senapspulver har effekt (Borgen, 2000; Nordin, 1982). Dessutom har ny värmebehandlingsteknik visat lovande resultat (Forsberg, 2001). Tabell 8. Resultat från betningsförsök i höstvete mot utsädesburen smitta av vanligt stinksot under åren 1992, 1993, 1995 and 1996. (Johnsson m. fl, 1998). Behandling Antal sotax/kvm under åren Medel Bestånd, 0-100 1992 1993 1995 1996 Höst Vår Kontroll 69,0 133,8 56,2 105,1 75,2 A 100 88,3 B 73,5 B Panoctine 400 1 6,5 30,0 5,8 9,6 9,2 B 12 93,3 A 84,6 A MA 342 2 0,0 20,0 2,1 4,6 4,3 B 6 93,3 A 77,6 B 1) 4.0 ml/kg. 2) 200 eller 300 ml/kg Samband mellan angrepp av vanligt stinksot och utvintringsskador Våren 1999 noterade vi i två sortförsök mot vanligt stinksot i höstvete ganska stora beståndsskillnader. När vi sedan avläste försöken på hösten så visade det sig att de höstvetesorter som hade de svagaste bestånden på våren var starkare angripna av stinksot än övriga sorter. Stinksotangreppet verkar nedsätta veteplantans övervintringsförmåga. Tack Vi vill framföra vårt varma tack till firmorna Aventis, Bayer, BioAgri och Syngenta för finansiellt stöd med fältförsöken rörande stinksotsvamparna. Referenser Borgen, A. 2000. Hvedens stinkbrand en udfordring for principperne for ökologisk plantebeskyttelse. (ISBN 87-988060-9). Forsberg, G. 2001.Värmebehandling ett realistiskt sätt att uppnå friskt ekologiskt utsäde. Konferenstryck, Ekologiskt lantbruk, november 2001, 140-142. SLU. Johnsson, L., Hedene, K.-A. & Gustafsson, G. 1995. Stinksot och dvärgstinksot i höstvetet 1994 - en översikt. 36:e svenska växtskyddskonferensen 1995. Jordbruk - Skadedjur, växtsjukdomar och ogräs., 205-218. Johnsson, L., Hökeberg, M. & Gerhardson, B. 1998. Performance of the Pseudomonas chlororaphis biocontrol agent MA 342 against cereal seed-borne diseases in field experiments. European Journal of Plant Pathology, 104, 701-711 Jönsson, J. Ö. & Svensson, G. 1990. Tjelvar ny höstvetesort med resistens mot dvärgstinksot. Weibulls Årsbok 1990, 14-16 Jönsson, J. Ö. 1990. Resistens och kemisk bekämpning kan samverka. Ett stabilt skydd i ett balanserat odlingssystem. Växtskyddskuriren 2/90, 8-10 Jönsson, J. Ö. 1997. Stava. Nytt stinksotresistent och vinterhärdigt brödvete. Odalaren. Mellansvenska Lantmännen Odals medlemstidning, 3, 36-37 14:5
Nielsen, B. J., Christiansen, S. & Bagge, J. O. 1999. Ny resistens mod fröbårne sygdomme i korn. 16:e Danske Plantevaernskonferense 1999. Plantebeskyttelse i ökologisk jordbrug/sygdomme og skadedyr. Nordin, K. 1982. Några försök avseende möjligheten för vanligt stinksot, Tilletia caries, att angripa vårvete. Examensarbete vid institutionen för växt- och skogsskydd (Examensarbete 1982:1, SLU) 14:6