Kränglan 1 En gropkeramisk lokal utanför Örebro Arkeologisk förundersökning Olaus Petri 3:84, Örebro socken och kommun, Närke SAU rapport 2015:6 Fredrik Andersson
SAU rapporter 2015:6 ISSN 1652-9448 SAU 2015 UTGIVNING OCH DISTRIBUTION Societas Archaeologica Upsaliensis Thunbergsvägen 5B, 752 38 Uppsala post@sau.se www.sau.se TEKNISKA OCH ADMINISTRATIVA UPPGIFTER Länsstyrelsens dnr och datum för tillstånd: 431-4847-2014, 2014-09-29 SAU:s projektbeteckning: Bettorp 2175 Uppdragsgivare: Örebro kommun Belägenhet LANDSKAP: Närke LÄN : Örebro KOMMUN: Örebro SOCKEN: Örebro FASTIGHET: Olaus Petri 3:84 RAÄ: - FASTIGHETSKARTBLAD: 65F7BS Örebro KOORDINATER: N6574160, E514430 HÖJD: 33 36 m ö h Undersökningen TYP AV UNDERSÖKNING: Förundersökning DATUM I FÄLT: 2014-09-29-2014-10-03 UNDERSÖKT YTA: ca 500 m 2 KOORDINATSYSTEM: Sweref99 TM HÖJDSYSTEM: RH2000 INMÄTNINGSSYSTEM: RTK-GPS Personal: Fredrik Andersson (projektledare), Niklas Stenbäck (bitr. projektledare), Emelie Svenman, Fredrik Thölin, Jenni Lucenius Fynd förvaras: I SAU:s lokaler i väntan på fyndfördelning Arkivmaterial: Förvaras hos SAU i väntan på fördelning OMSLAGSBILD: Undersökningsområdet från väster under rutgrävningen. Foto: Niklas Stenbäck ALLMÄNT KARTMATERIAL: Lantmäteriet Medgivande MS2007/04080 DIGITALA PLANER: Fredrik Andersson LEKTÖR: Åsa M Larsson TRYCK: Societas Archaeologica Upsaliensis 2
Innehåll Sammanfattning 4 Inledning 5 Antikvarisk bakgrund 6 Topografi, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar 6 Undersökningen 9 Metod och genomförande 9 Undersökningsresultat 12 Fynd 13 Keramik 13 Stenmaterialet 14 Osteologiskt materialet 14 Övrigt 15 Analyser 15 14C 15 Fosfatkartering 15 Slutsatser 17 Referenser 20 Bilagor 21 Bilaga 1. Rutlista 21 Bilaga 2. Fyndlista 22 Bilaga 3. Fosfatanalys 23 Bilaga 4. 14C-analys 24 3
Sammanfattning SAU genomförde under en höstvecka 2014 en arkeologisk förundersökning av en stenåldersboplats i Kränglan vid Örebros norra infart. Vid förundersökningen framkom ett fyndmaterial bestående av dekorerad och odekorerad keramik, bearbetad sten samt enstaka brända ben. Fyndmaterialet tolkades som spåren efter en mindre strandbunden gropkeramisk boplats. En typologisk bedömning av keramiken tyder på att boplatsen bör dateras till ca 3350 2900 f Kr. Figur 1. Utdrag ur Terrängkartan med undersökningsområdet markerat. Lantmäteriet Gävle. Medgivande MS2007/04080. Skala 1:50 000. 4
Inledning På uppdrag av Länsstyrelsen i Örebro genomförde SAU under en vecka hösten 2014 en arkeologisk förundersökning inom fastigheten Olaus Petri 3:84, Örebro kommun. Anledningen till undersökningen var att Örebro kommun planerade att upplåta delar av fastigheten till nya bostads- och industriområden. Förundersökningsområdet låg i den planerade förlängningen av Skottvägen från Bettorps industriområde till Munkatorps trafikplats. Förundersökningen hade föregåtts av en arkeologisk utredning, etapp 1 då det vid en fältinventering i juni 2014 hade påträffats en lerfigurin samt keramik i markskador efter skogsarbete (Andersson 2015a). Fynden tolkades vid utredningen som spår efter en gropkeramisk boplats. En preliminär avgränsning av den nyupptäckta fornlämningen gjordes utifrån fynden och topografin. Lokalen bedömdes vara relativt liten ca 550 m 2 och denna yta kom sedan att utgöra förundersökningsområdet. Syftet med förundersökningen hade fastställts i uppdraget från Länsstyrelsen där det framgick att resultaten från förundersökningen skulle ligga till grund för den fortsatta antikvariska ärrendehanteringen inför kommande byggnationer i området. Underlag skulle omfatta undersökning av förekomst av kulturlager och anläggningar inom fornlämningen och en bedömning av deras karaktär, antal och ålder. lokalens fyndinnehåll och en bedömning av fyndens typ, antal och ålder. fornlämningens rumsliga avgränsning och dess bevarandegrad. vilka typer av aktiviteter som har genererat de anläggningar, kulturlager och fynd som framkom vid förundersökningen. Förundersökningen skulle också klargöra om en eventuell arkeologisk undersökning (slutundersökning) måste utföras innan byggplanerna kunde fortskrida. Inför den bedömningen skulle fornlämningens vetenskapliga kunskapsvärde utredas. Figur 2. Lerfiguren och en bit dekorerad keramik som påträffades vid utredningen, etapp 1. 5
Antikvarisk bakgrund Topografi, fornlämningsmiljö och tidigare undersökningar Det aktuella undersökningssområdet ligger i den södra delen av skogsområdet Kränglan som är en del av ett större skogs- och bergsområde på gränsen mellan Närke och Västmanland. Området präglas av moränhöjder och låglänta kärrmarker. Höjdpartierna domineras av sandig morän som är relativt block- och stenrik, medan de låglänta partierna består av mer siltiga och leriga jordar. Undersökningsområdet ligger mellan 33 36 m ö h. Ser man till SGU:s befintliga strandnivåmodeller betyder det att den har varit strandbundna under århundradena runt 3000 f Kr (mellanneolitikum). Under större delen av 1900-talet var Kränglanområdet militärt övningsområde vilket bland annat har medfört att hundratals grävda skyttevärn är ett markant inslag i området. Arbetet med att omvandla skogsområdet till ett bostads- och industriområde har delvis påbörjats. Till exempel har den nya sträckningen för Skottvägen, i vilken förundersökningsområdet låg, avverkats vilket har föranlett en del körskador och stubbrytningsgropar. Figur 3. Undersökningssområdet blåmarkerat tillsammans med de kända fornlämningarna i närområdet enligt FMIS och efter utredningen, etapp 2 (Andersson 2015b). 6
Figur 4. Förundersökningsområdet från väster. Foto: Fredrik Andersson. När det gäller den kända fornlämningsmiljön i närområdet finns en annan gropkeramisk boplats registrerade sedan tidigare. Inom Örebro 210:1, ca 300 m söder om det aktuella förundersökningsområdet har gropkeramik, skärvsten och bearbetad sten, varav en halv skifferspets, påträffats (von Hackwitz 2009, p. 96). Ytterligare två förmodad neolitiska boplatser eller aktivitetsytor framkom i samband med en arkeologisk utredning, etapp 2 som genomfördes i området hösten 2014 (Andersson 2015b). Vid den ena, Kränglan 4, framkom vid utredningen bearbetad sten, bland annat en bit flinta med slipyta. Fyndet tyder på en neolitisk datering. Den andra, Kränglan 3, ligger inom synhåll, drygt 150 m, från det aktuella förundersökningsområdet. Också den lokalen ligger i den tänkta förlängningen av Skottvägen. Vid utredning gjordes ett antal fynd av bearbetad kvarts, vilket föranledd en förundersökning under senhösten 2014 (Andersson manus). Vid den undersökningen togs 135 bitar bearbetad sten tillvara, mestadels kvarts men även flinta, hälleflinta och bergart. Förutom stenfynden framkom några enstaka brända ben samt en odekorerad keramikskärva i ett fast välmagrat gods. En preliminär tolkning av platsen är att det rör sig om en neolitisk aktivitetsyta för insamling av råmaterial för tillverkning av stenverktyg och en inledande bearbetning av materialet. Hur den kronologiskt förhåller sig till de gropkeramiska lokalerna intill är i dagsläget ej klarlagt. Utöver detta finns en skafthålsyxa registrerad som ett lösfynd (Örebro 209:1) ca 400 m söder om förundersökningsområdet och antyder aktiviteter i området under senneolitikum äldre bronsålder. Längre österut domineras fornlämningsbilden mestadels av lämningar efter historiska bebyggelser, exempelvis torplämningen Örebro 389. 7
När det gäller kända gropkeramiska boplatser i regionen finns ett tiotal registrerade, där Körartorpet i Götlunda sn kanske är den mest kända (se von Hackwitz 2009). Flertalet av lokalerna är undersökta under nittonhundratalets första hälft och endast i begränsad omfattning. Två av dem Gärdselbäcken (Arboga 87) och Tybble (Örebro 410) har dock undersökts under senare tid (Holm & Runesson 2001; Bergold & Holm 2004). Figur 5. Karta med kända gropkeramiska lokaler i regionen (efter von Hackwitz 2009) mot bakgrund av en tänkt strandlinje 3050 f Kr från SGU. 8
Undersökningen Metod och genomförande Valet av metod vid förundersökningen baserades dels på syftet med undersökningen såsom det preciserades i förfrågningsunderlaget och dels på förförståelsen av lokalen utifrån utredningsresultaten. Fynden från utredningen tydde på att det rörde sig om en gropkeramisk boplats. Lokalen bedömdes utifrån topografin att vara förhållandevis liten, men tidigare erfarenheter av undersökta gropkeramiska lokaler har visat att de ofta kan vara mycket fyndrika. Förväntat fyndmaterial vid förundersökningen var keramik, slagen sten, osteologiskt material samt övrigt organiskt material såsom hasselnötskal. I regel utgörs stenåldersboplatsers övre nivåer, oftast direkt under torven, av ett stratigrafiskt odifferentierat fyndförande lager. Anläggningar identifieras i allmänhet först på lägre nivåer, men indikeras oftast av förekomst av fynd och skärvsten i de övre nivåerna. Det faktum att utredningen, utan att gräva, kunde konstatera fynd i körskador antydde att det förekom fynd ytligt på platsen. Det var också framför allt i fyndmaterialet som information angående boplatsens karaktär och innehåll förväntades inhämtas. Utifrån dessa förutsättningar prioriterades handgrävda provrutor (0,5 x 0,5) där jorden vattensållades som grävmetod för att besvara de uppsatta frågeställningarna. Provrutor är ett effektivt sätt att tillvarata ett representativt fyndmaterial spritt över hela undersökningsområdet, samtidigt som det lämnar stora delar av boplatsen orörd inför en eventuell slutundersökning. Även en mindre yta var planerad att sökschaktas med grävmaskin. Sökschakt lämpar sig väl i identifierandet av anläggningar, lager och till viss del lösfynd, medan rutor bättre fångar upp den sammansatta fyndbilden. Figur 6. Jenni Lucenius och Fredrik Thölin vattensållar jorden från provrutorna. Foto: Niklas Stenbäck. 9
Figur 7. Jenni Lucenius undersöker hur djupt ner fynden sträcker sig i R234. Rutan var den fyndrikaste och keramik påträffades mellan 0,20 0,80 m djup. Foto: Niklas Stenbäck. Fältarbetet inleddes med att fornlämningens rumsliga avgränsning fastställdes. Provrutor grävdes ungefär var 8:e meter med syfte att följa fyndförekomsten. En viss förtätning av rutorna skedde därefter för att kunna precisera avgränsningen. Resultatet från de inledande provrutorna låg sedan till grund för nästa steg i undersökningen då ytterligare provrutor grävdes inom delar av lokalen där det förekom fynd. Syftet var att samla in ett representativt material för att kunna göra en bedömning av fornlämningens fyndinnehåll (typ, antal och ålder), samt dess bevarandegrad. Målsättningen var också att skapa ett underlag för att kunna beräkna antalet fynd och dess sammansättning inför en eventuell slutundersökning och kartlägga om det fanns en rumslig variation i fyndsspridningen inom lokalen med mer eller mindre fyndrika delytor. Eventuellt synliga markskador inom fornlämningen mättes in som ett led i fastställandet av fornlämningens bevarandegrad. Sammanlagt grävdes 19 provrutor vilket var mindre än vad som var beräknat i undersökningsplanen. En bidragande orsak till detta var att rutorna generellt var fyndförande djupare än vad som var förväntat. Fynd förekom från ytligt på marken (i markskador) ner till 0,80 meters djup som mest. Detta överraskande förhållande gjorde att när väl fornlämningens ytmässiga utbredning hade fastställts prioriterades att försöka avgränsa boplatsen vertikalt och rutorna grävdes till minst 0,10 m under den fyndförande nivån. I genomsnitt kom provrutorna att grävas ner till 0,47 m djup, vilket är närmare dubbelt så djupt än vad som kan vara förväntat på denna typ av boplats. Detta medförde att även om antalet undersökta kvadratmetrar blev mindre än beräknat så var andelen undersökt volym mer i nivå med vad som var förväntat. Även ytan som undersöktes med maskingrävda sökschakt blev mindre än beräknat. Eftersom provrutsgrävningen kunde bekräfta att fornlämningen var till ytan begränsad men relativt fyndrik gjordes bedömningen att det fanns risk att större avbanade ytor skulle medföra ett mycket omfattande fyndmaterial att bearbeta; vilket inte behövdes för att besvara förundersökningens frågeställningar. 10
Det bedömdes att det var bättre att bevara så stor del av fornlämningen till en eventuell slutundersökning då mer riktade frågor kan ställas till materialet. Därför grävdes endast ett mindre schakt i kanten på boplatsen med syfte att undersöka en eventuell strandzon där den sandiga moränen övergick i mer lerig mark. Som ett led i att undersöka vilka förhistoriska aktiviteter som låg bakom lämningarna på platsen togs jordprov i provrutorna som sedan fosfatanalyserades. Fosfatanalysen syftade till att undersöka eventuella rumsliga skillnader i fosfathalterna vilket kunde bidra till tolkningen av hur platsen har använts under förhistorien. Samtliga rutor, schakt och prover mäts in med RTK-GPS. Även lösfynd mättes in medan fynd i rutor relaterades till respektive ruta och fynddjupet noterades. All data registrerades sedan i Intrasis och bearbetades vidare i GIS-miljö (ArcGIS). Figur 8. Plan över grävda rutor och schakt, samt större störningar mot bakgrund av höjddata från lantmäteriets laserdata. 11
Undersökningsresultat Vid förundersökningen framkom fynd i nio av nitton rutor. Fyndmaterialet bestod av keramik, bearbetad sten, brända ben samt en bit organisk material, förmodligen harts. Utifrån fyndspridningen och topografiska förhållanden gjordes en ny avgränsning av fornlämningen. Boplatsen bedöms ligga mellan 34-37 m ö h i en markant svacka inom vilken fynden förekom. Efter förundersökningen bedömdes boplatslämningen vara ca 430 m 2 och belägen i en östsluttning med skydd i nordöst av en närmast pir-liknande vågbrytare från moränhöjden. Den grusiga moränen inom boplatsens högre och centrala delar övergick längre ner i mer siltig närmast lerblandad morän i kanten på fornlämningsområdet. I det schakt som grävdes i östra kanten av undersökningsområdet framgick att övergången i mer lerblandad mark låg runt 34 m ö h, vilket kan utgöra en gammal strandzon som har utgjort boplatsens gräns mot vattnet. Figur 9. Plan över fyndförekomst med höjdnivåer från Lantmäteriets laserdata. En tänkt strandlinje är satt till 34 m ö h, vilket skulle motsvara ca 3100 f Kr enligt SGU:s strandlinjemodell. Fornlämningens nya avgränsning är rödmarkerad. Lösfynd och fynd i rutor, utom keramik, är markerade med fyndnummer. Keramik i rutor har summerats utifrån den sammanlagda vikten. 12
Fornlämningen bedöms bestå av ett fyndförande lager som inte går att särskilja rån den naturliga moränen. Fynd förekom från markytan ner till som mest 0,80 m, med ett genomsnittligt fynddjup på ca 0,40 m. Inga anläggningar eller andra strukturer konstaterades vid förundersökningen. Möjligen skulle en förklaring till att det i ruta 234 förkom fynd på 0,80 m djup vara att det rör sig om en nedgrävning av något slag. Fynd Sammanlagt registrerades 33 fyndposter från förundersökningen. Fynden bestod mestadels av keramik och bearbetad sten, vilket är i enlighet med andra undersökta gropkeramiska lokaler. Ingen fördjupad specialregistrering av fynden gjordes i detta skede utan fokus låg på basregistrering utifrån material, sakord, vikt och antal. Dock noterades förekomst av dekorelement och mynningsbitar i keramikmaterialet. Även vid stenregistreringen noterades vissa element såsom eldpåverkan, slipytor etc. Tabell 1. Sammanställning av de fynd som registrerades vid förundersökningen med vikt och antal. Material Antal fyndposter Vikt (g) Antal Keramik 24 243,5 155 Sten 6 19,9 7 Ben (boplats) 2 0,2 2 Organiskt material 1 0,5 1 Totalsumma 33 264,1 165 Keramik Totalt samlades 155 skärvor och fragment av keramik in med en sammanlagd vikt av drygt 240 gram. Närmare 70 % av keramiken påträffades i två av rutorna (R233 och R234). Materialet bestod nästan uteslutande av ett poröst gods som sannolikt har varit ben- eller kalkstensmagrat. Enstaka fragment var av ett fastare gods med inslag av bergartsmagring. I materialet fanns skärvor från olika delar av kärlen bland annat två mynningsbitar. (F22 och F30). Den ena mynningsbiten (F22) hade en fiskmönsterdekor strax under mynningskanten. Ytterligare två skärvor var dekorerade; F19 hade vertikala streck och F23 hade en mer otydlig streckdekor. Utifrån godset och dekorstilarna bedöms keramikmaterialet uteslutande typologiskt tillhöra Fagervik III, och verkade således vara kronologiskt homogent. En översiktlig genomgång av materialet tyder på att det finns en variation av kärlstorlekar från mindre koppar till större krukor. I snitt väger keramiken 1,56 gram per fragment/skärva, vilket tyder på en fragmenteringsgrad som är i nivå med andra undersökta gropkeramiska lokaler. 13
Figur 10. De keramikskärvor med dekor som framkom vid förundersökningen (F19, F23 och F22). Stenmaterialet Sju bitar bearbetad sten i fyra olika material samlades in vid förunderökningen. Det rörde sig om en del av en tånge i skiffer, förmodligen från en pilspets. I kvarts togs ett avslag tillvara och i kvartsit ett avslagsfragment, båda med eggar som skulle kunna användas som skrapor eller liknade. Av de fyra bitarna flinta som framkom var ett fragment bränt och hade slipyta och tecken på retusch (F6). I en ljusgrå flinta framkom den nedre delen av ett spånliknande avslagsfragment med spår av bruksskador. Slutligen påträffades i R226 ytterligare ett avslag och ett avslagsfragment i ett mörkare flintmaterial, som tolkas som någon form av uppfriskningsavslag. Den rumsliga spridningen för stenmaterialet skiljer sig något från keramiken. Till exempel hade de två rutorna med absolut mest keramik inga fynd av bearbetad sten. Det är utifrån den begränsade undersökta ytan för tidigt att dra för stora slutsatser men det skulle kunna vara ett tecken på rumsliga skillnader i aktiviteter på boplatsen. Noterbart är att det vid förundersökningen inte framkom några tydliga tecken på att redskapstillverkning har skett på platsen. Osteologiskt materialet Två fragment bränt ben med 0,1 grams vikt vardera påträffades i R234. Benen har analyserats av Rudolf Gustavsson, SAU. Fragmenten var hårt brända. Ett fragment bestämdes till ospecificerat däggdjur medan det andra inte kunde klassificeras alls. Inget av benfynden var tillräckligt stora för att 14C-dateras. 14
Figur 11. Några av de fynd av bearbetad sten som påträffades vid förundersökningen. Från vänster i flinta ett bränt avslagsfragment med både slipyta och retusch (F6) och en del av ett spån (F5), en eventuell kvartsitskrapa (F2), samt ett förmodat fragment av en pilspetstånge i skiffer. Övrigt I R206 framkom en bit organiskt material som bedömdes vara harts. Biten hade tydliga avtryck på ena sidan och var slät på motsatta sidan. Fyndet skickades in på 14C-analys. Dateringen gav ett modernt resultat (efter 1950) vilket visar att hartsbiten inte har ett förhistoriskt ursprung. Den påträffades också i en annars fyndtom ruta i utkanten av fornlämningen. Analyser 14C Som ett led i dateringen av fornlämningen beräknades det i undersökningsplanen för att tre prover skulle skickas till 14C-analys. Eftersom det 14C-daterbara materialet från förundersökningen endast utgjordes av en bit organsikt material, troligen harts, skickades denna för analys. Analysen genomfördes av Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet (se bilaga 4). Resultatet blev som sagt en modern datering (efter 1950). Hartsfyndet och dateringen hör således inte samman med det övriga fyndmaterialet. Fosfatkartering I undersökandet av vilka förhistoriska aktiviteter som kan ha legat bakom lämningen genomfördes en fosfatkartering som ett komplement till fyndspridningen. Syftet med karteringen var att undersöka eventuella rumsliga skillnader i fosfathalterna inom fornlämningen som skulle kunna uppstå om olika aktiviteter som avfallshantering och slakt har utförts inom olika delar av boplatsen. 15
Jordprover samlades in från samtliga rutor med undantag av tre. Provtagningen skedde på samma nivå i rutorna, ca 30 cm under markytan. Jordproverna analyserades sedan av Kerstin Westrin, SAU med Merck Fosfat Reflectoquant och resultaten bearbetas därefter statistiskt och rumsligt i ArcGIS. Fosfatvärdena låg 3- mellan 0 till 210 ppm PO 4 och visar på att det förekommer en variation av fosfater inom fornlämningen (se figur 12 och bilaga 3). De högsta värdena uppmättes centralt inom boplatsen och karteringen antyder att det finns en korrelation mellan höga fosfater och utbredningen av keramiken. Ett förhållande som också har noterats på gropkeramiska boplatser på Åland (Vinberg 1985, Stenbäck 2003:144ff). Förundersökningens fosfatkartering var begränsad men visar ändå att det finns potential för mer riktade fosfatanalyser på för att se rumsliga spridningar av aktiviteter inom lokalen och även eventuellt att undersöka strandlinjezonen med hjälp av fosfater. Figur 12. Interpolering av de uppmätta fosfatvärdena vid förundersökningen i relation till förekomsten av keramik. 16
Slutsatser Vid förundersökningen kunde fornlämningen avgränsas utifrån fyndspridningen och till viss del topografin. Fornlämningen får anses vara välbevarad även om det förekommer en del markskador efter skogbruksmaskiner. Anläggningar eller regelrätta kulturlager kunde inte konstateras vid förundersökningen. Resultaten tyder på att fornlämningen består av ett fyndlager blandat med den naturliga sandiga moränen. Det faktum att fyndförekomsten gick att följa över 0,80 meter ner i en ruta kan dock tyda på att det kan förkomma enstaka nedgrävningar inom boplatsen. Fyndmaterialet från förundersökningen bestod av keramik, bearbetad sten och enstaka brända ben. Ser man till mängden keramik som framkom vid den ändå begränsade förundersökningen kan fornlämningen innehålla en förhållandvis stor mängd keramik. Utifrån förundersökningsresultaten är en uppskattning att det inom lokalen kan finnas 10-15 kilo keramik. Materialet verkar vara kronologiskt homogent och hör typologiskt hemma i den gropkeramiska kulturen (Fagervik III). Keramik bör således dateras till århundradena runt 3000 f Kr (mellanneolitikum A). Vad gäller andra fynd i bränd lera så framkom inget vid förundersökningen i stil med den lerfigur som hittades vid utredningen. Men det är en fyndkategori som det kan finnas mer av inom lokalen. Stenmaterialet bestod i stort sett uteslutande av redskap. Trots att det bara rör sig om sex fyndposter består materialet av tre olika material vilket visar på en variation i fyndmaterialet. Åtminstone ett av materialen, flinta, är inte lokal och vittnar om kontaktvägar söderut till Sydskandinavien. Inga tecken på att stenhantverk har skett på plats kunde konstateras, vilket annars är en aktivitet som vanligtvis genererar en stor andel fynd i form av avslag m m. Även stenmaterialet bör dateras till neolitikum och således samtida med keramiken. Benmaterialet var som sagt mycket begränsat och fragmentariskt. Bevaringsförhållanden för ben verkar således inte vara särskilt goda på platsen, vilket sannolikt betyder att inga större mängder ben finns kvar inom fornlämningen. Enstaka brända ben kan dock förekomma och kan vara nog så viktiga för att tolka och datera boplatsen. När det gäller frågan om vilka aktiviteter som har genererat fyndmaterialet så är det naturligtvis svårt att besvara efter en så förhållandevis begränsad insats som en förundersökning är. Hur man ska förstå gropkeramiska lokaler med sitt ibland mycket omfattande innehåll av keramikskärvor är en omdebatterad fråga inom arkeologiforskningen. Är keramiken ett resultat av ett medvetet rituellt förstörande av materiell kultur eller oavsiktliga spår efter vardagslivet på en boplats? Eller både och? I jämförelse med andra undersökta neolitiska lokaler kan dock förundersökningsresultaten indikera vad man inte har gjort på platsen och därmed skapa en förståelse av materialet mer indirekt. Till exempel verkar Kränglan 1 skilja sig från flera andra undersökta gropkeramiska lokaler i regionen (såsom Körartorpet och Tybble) som är både till ytan och innehåll mer omfattande och innehåller ett större tidsdjup. Detta kan bero på skillnader i hur stor grupp människor som har rört sig inom lokalen, hur ofta man återkom till platsen, hur länge man stannade och under hur lång tid lokalen användes. I 17
Lokalen Kränglan 1 tolkas utifrån förundersökningsresultaten som en liten gropkeramisk boplats. Sannolikt har den utgjort en säsongsbunden tillfällig hemvist för en mindre grupp människor vid stranden i det innersta av den havsvik som Hjälmaren då var. Inför en eventuell slutundersökning så bedöms fornlämningens vetenskapliga potential vara mycket hög. Tillfället att undersöka en, både rumsligt och kronologiskt, välavgränsad gropkeramisk boplats öppnar upp för många möjliga infallsvinklar i materialet. Till exempel kan ett bra dateringsunderlag av boplatsen bli ett viktigt bidrag till strandlinjedateringar i regionen om man vid en slutundersökning gör en riktad undersökning för att identifiera boplatsens strandzon vilket det finns förutsättningar för. Av de handfulla gropkeramiska lokalerna i Närke som är kända så är de flesta undersökta endast i begränsad omfattning. Vid Kränglan 1 finns möjligheten att i det närmaste få upp ett komplett boplatsmaterial. De tidigare undersökta lokalerna utgör ett bra jämförelsematerial för att diskutera skillnader och likheter när det gäller kronologi, funktion och placering i landskapet. Det är kanske ur ett landskapsperspektiv som lokalen kan ha sin största vetenskapliga potential och då tillsammans med de andra kända neolitiska lokalerna i Kränglanområdet. I området börjar nu en lokal neolitisk miljö ta form som kan jämföras med liknade miljöer i Mälardalen och på Åland. De olika lokalerna verkar delvis skilja sig åt till innehåll och placering i landskapet. Skillnader som kan bero på kronologiska skillnader och en förändring i landskapsutnyttjandet eller att platserna har varit samtida men med olika funktioner. Utifrån ett lokalt landskapsperspektiv kan fortsatta undersökningar av Kränglanlokalerna komma att bidra till forskningen kring hur den gropkeramiska kulturen förhåller sig till de föregående mesolitiska och tidig neolitiska traditionerna, den samtida stridsyxekeramiska kulturen samt den efterföljande senneolitiska perioden. 18
Figur 13. De kända neolitiska lokalerna i Kränglanområdet mot bakgrund av en teoretisk strandlinje 34 m ö h (ca 3100 f Kr). 19
Referenser Andersson, F 2015a, Nyupptäckt boplats i Kränglan. SAU rapport 2014:21, Societas Archaeologica Upsaliensis, Uppsala. Andersson, F 2015b, Nya neolitiska fynd i Kränglan. SAU Rapport 2015:1, Societas Archaeologica Upsaliensis, Uppsala. Andersson, F manus, Kränglan 3. Förundersökning av en neolitisk aktivtetsyta, Societas Archaeologica Upsaliensis, Uppsala. Bergold, H & Holm, J 2004, En järnåldersboplats och en gropkeramisk boplats vid Tybble bytomt. UV Bergslagen 2004:2, Riksantikvarieämbetet, Örebro. Holm, J & Runesson, H 2001, Gärdselbäcken. Gropkeramisk boplats, skogsbrukslämningar från järnålder och en massa kvarts. UV Bergslagen 2001:3, Riksantikvarieämbetet, Örebro. Stenbäck, N 2003, Människorna vid havet. Platser och keramik på ålandsöarna perioden 3500-2000 f.kr., Stockholms universitet, Stockholm. Vinberg, A 1985, 'Fosfatundersökning och provgrävning av en stenåldersboplats i Geta', Åländsk odling:135-148. von Hackwitz, K 2009, 'Längs med Hjälmarens stränder och förbi - relationen mellan den gropkeramiska kulturen och båtyxekulturen.', Institutionen för arkeologi och antik kultur, Stockholms universitet, Stockholm. 20
Bilagor Bilaga 1. Rutlista Rnr Stl Jordart Djup (m) Notering 200 0,5x0,5 Grusig morän 0,5 Omrörd. Keramikfynd från påfört material på ytan. Fynddjup max (m) Fynd 0 F10 201 0,5x0,5 Silt 0,35 0,25 F2 202 0,5x0,5 Silt 0,55 0 204 0,5x0,5 Siltig sand 0,5 0,4 F1, F16, F17, F18 205 0,5x0,5 Sand 0,5 0,1 F11 206 0,5x0,5 Silt 0,6 0 F7 207 0,5x0,5 Sand 0,5 0 217 0,5x0,5 Silt 0,25 2 stora stenar i rutan 0 219 0,5x0,5 Siltigt morängrus 0,45 0 226 0,5x0,5 Grusig morän 0,5 0,3 F3, F12 227 0,5x0,5 Siltig lera 0,4 0 229 0,5x0,5 Humöst grus 0,15 Under gruset berg i dagen 230 0,5x0,5 Silt 0,35 Mycket sten 0 233 0,5x0,5 Sandig silt 0,5 0,4 F19-23, F31 234 0,5x0,5 Grusig morän 0,85 0,8 F24-30, F32 235 0,5x0,5 Sandig silt 0,55 0,4 F13 236 0,5x0,5 Siltig sand 0,55 0,4 F5, F6, F15 399 0,5x0,5 Silt 0,4 Ytan nedtryckt av maskinspår. Mycket sten i rutan. 405 0,5x0,5 Stenrik sandblandad morän 0,5 0,35 F4, F14 0 0 21
Bilaga 2. Fyndlista Fnr Material Sakord Antal Vikt (g) Notering Insaml. djup (m) Ruta 1 Skiffer Bearbetat 1 1,1 Tånge (från pilspets?) 0,20 204 2 Kvartsit Bearbetat 1 11,7 Avslagsfragment 0,25 201 3 Flinta Bearbetat 2 2,8 1 avslag, 0,25 226 1 avslagsfragment 4 Kvarts Bearbetat 1 0,7 Avslag 0,4 405 5 Flinta Bearbetat 1 3,3 Del av ett spån 0,3 236 6 Flinta Bearbetat 1 0,3 Bränt 0,1 236 avslagsfragment med slipyta och retusch. 7 Harts Harts 1 0,5 Inskickat till 14C 0,2 206 8 Keramik Skärva 2 1,2 - Lösfynd i markskada 9 Keramik Skärva 1 13,9 - Lösfynd i markskada 10 Keramik Skärva 1 1,3 Ytligt i påfört material - 200 11 Keramik Skärva 1 1,4 0,1 205 12 Keramik Skärva 5 17,1 0,25 226 13 Keramik Skärva 1 2,6 0,4 235 14 Keramik Skärva 1 1,8 0,35 405 15 Keramik Skärva 5 7,4 0,4 236 16 Keramik Skärva 12 30,7 0,2 204 17 Keramik Skärva 2 2,6 0,3 204 18 Keramik Skärva 1 5,1 0,4 204 19 Keramik Skärva 1 8,6 Dekor av vertikala 0,1 233 streck 20 Keramik Skärva 12 23,7 0,1 233 21 Keramik Skärva 65 51,3 0,3 233 22 Keramik Skärva 1 0,6 Mynningsbit med 0,3 233 fiskbensmönster 23 Keramik Skärva 1 0,7 Streckdekor 0,3 233 24 Keramik Skärva 3 8,9 0,15 234 25 Keramik Skärva 4 7 0,2 234 26 Keramik Skärva 3 6,8 0,35 234 27 Keramik Skärva 4 4,3 0,5 234 28 Keramik Skärva 1 1,1 0,7 234 29 Keramik Skärva 20 28,3 0,75 234 30 Keramik Skärva 5 6,6 Mynningsbit 0,8 234 31 Keramik Skärva 3 10,5 0,4 233 32 Bränt ben Däggdjur 1 0,1 0,7 234 33 Bränt ben Oidentifierat 1 0,1 Liten ledyta finns på fragmentet 0,6 234 22
Bilaga 3. Fosfatanalys Pnr Ruta Fosfatvärde (ppm) 1 201 0 2 204 170 3 200 150 4 217 0 5 205 0 6 219 45 7 206 0 8 207 0 9 202 60 10 226 35 11 233 195 12 399 80 13 235 50 14 236 35 15 405 45 16 234 210 23
Bilaga 4. 14C-analys 24