Mi l j ö Ri sker vi d r i vni ng och under hål l Ri vni ng och f ast i ghet sunder hål l kan i nnebär a en f ar a f ör vår mi l j ö. Mi l j ö- f ar l i ga ämnen f i nns i dag i de f l est a byggnader. Ri sken f ör at t dessa ämnen ska hamna i nat ur en kan undvi kas genom at t f ar l i ga ämnen hant er as på et t f ör mi l j ön r i kt i gt sät t. I den här br oschyr en f i nns i nf or mat i on om sor t er i ng och hant er i ng av mi l j öf ar l i ga ämnen f r ån r i vni ng och f ast i ghet sunder hål l.
Dagsläget Kadmium, kvicksilver, bly och PCB är särskilt miljöfarliga ämnen som redan idag är ett påtagligt miljöproblem. Det är därför angeläget att deras spridning i miljön minimeras. Idag hamnar dock mycket av dessa ämnen på tipp eller i avloppet. Vanliga soptippar, deponier, ger inte det skydd mot spridning av farliga ämnen som skulle behövas. På sikt lakas ämnen ut och sprids via grundvattnet till sjöar och andra vattendrag där det tas upp av djur och växter. På så vis sprids de också till människan. För alla Det finns bättre sätt... För att hindra spridningen av miljöfarliga ämnen till miljön måste de först sorteras ut från annat avfall. Den här broschyren ger en vägledning om vilka ämnen det gäller i första hand. Transport och lagring av farligt avfall kräver särskilda tillstånd. Kontakta kommunens miljökontor (eller motsvarande) för mer information. Enskilda hushåll kan lämna in mindre mängder farligt avfall på kommunens miljöstationer. Vid rivning av byggnader krävs rivningslov och upprättad rivningsplan. Kontakta kommunens stadsbyggnadskontor (eller motsvarande) för mer information. miljöfarliga ämnen gäller också att de är svårnedbrytbara Därför kan de inte heller tas omhand i reningsverket, utan hamnar i slammet eller sprids ut i sjöar och hav. Slammet används i jordbruket och ämnena kan därför hamna i våra livsmedel. Det är därför av största vikt att mängden miljöfarliga ämnen till såväl avfallstippar som till avloppet minimeras.
KADMIUM (Cd) Kadmium är en tungmetall som är giftigt för människor och djur. Det lagras upp i kroppen och kan orsaka njurförändringar, benskörhet och blodbrist (anemi). Kadmium användes mycket under 1960- och 70-talen, främst som stabilisator eller pigment i plastmaterial, En stor del har använts inom byggsektorn. Kadmium finns ofta i plaster med klara nyanser av gult, orange och rött. Kadmium kan finnas i följande produkter: plastprofiler, plaströr, inredning av plast, plastgolv och våtrumstapeter. Kadmium har också använts för ytbehandling av byggnadsbeslag och plåt samt som legeringsämne. Batterier märkta med Cd innehåller kadmium, ofta i kombination med nickel, NiCd. Batterier är farligt avfall och ska läggas i uppsamlingsboxar. Plast med tillsats av kadmium klassas inte som farligt avfall, inte heller finns det idag någon metod för att omhänderta den här typen av avfall. KVICKSILVER (Hg) Kvicksilver lagras upp i kroppen och kan skada bl a hjärnan och njurarna. Det kan ge fosterskador och framkalla allergi. Kvicksilver är giftigt för vattenlevande djur och ansamlas i näringskedjorna. Kvicksilver har använts i elektriska komponenter och mätinstrument fram till 1993. I en byggnad kan kvicksilver finnas i bl a nivågivare, reläer, termometrar, termostater, pressostater (tryckmätare) och varmvattenberedare. Strömbytarreläer med kvicksilver har använts i trappströmbrytare fram till 70- talet. Äldre frysboxar kan ha strömbrytare med kvicksilvervippa i locket. Termostater och pressostater kan innehålla kvicksilver i mätkropp och kontaktvippa. Nivågivare i pumpgropar kan innehålla kvicksilver. Kvicksilverbaserade termostater tillverkas fortfarande i USA och har fram till och med 1992 varit tillgängliga för den svenska marknaden. Kvicksilver kan förekomma som förorening i vattenlås och avloppsrör i lokaler där det finns (eller har funnits) tandläkarpraktik, samt i skolor. Kvicksilver finns också i batterier, lysrör, kvicksilverlampor. Kvicksilver är klassat som farligt avfall och måste separeras från annat avfall. Alla komponenter som man misstänker eller vet innehåller kvicksilver ska
omhändertas separat. Lysrör och kvicksilverlampor är också farligt avfall. Eftersom kvicksilver är svårt att hantera och dessutom förångas lätt ska man inte öppna eller skada komponenter som man misstänker innehåller kvicksilver så det kan läcka ut. BLY (Pb) Bly lagras i kroppen och kan ge kronisk blyförgiftning. Detta kan orsaka blodbrist (anemi) och skador på lever, njurar och nervsystem. Bly kan dessutom förorsaka fosterskador. Bly är giftigt för vattenlevande och varmblodiga djur samt ansamlas i näringskedjor. Inom byggsektorn används bly både i metallisk och organisk form. Förr användes bly bl a i skarvar som skulle vara vattentäta eller tåla frätande kemiska processer. Man lade ofta blyplåt under skarvar mellan andra plåtmaterial (tak, balkonger, badrum). Skarven löddes sedan med blylod. Som isolering av grunden användes under 1920-talet s k blyasfaltfilt. I äldre bostadshus finns ofta blyinfattade fönster i trappuppgångar och ibland kan kyrkor och slott ha hela taket täckt med blyplåt. I lokaler där man använt röntgenutrustning (tandläkarpraktik, kliniker) har väggarna ibland en inbyggd blyplåt som strålningsskydd. I ett vanligt bostadshus som byggts före 1970 finns den största mängden bly i skarvarna mellan avloppsrör av gjutjärn. Många av husen som byggts om under 90- talet har den här typen av rörsystem. Äldre el- och teleledningar har ofta kabelmantlar av metalliskt bly. Från sekelskiftet och fram till 1950-talet användes så kallade B-rör för kabelgenomföringar i och utanpå väggar. B-rören har en kärna av järn, men har ytbehandlats med bly. Organiska blyföreningar används som stablilisatorer i plast (stor andel bly i PVC-plast) och som pigment för gula, röda och gröna färgnyanser. Blymönja har använts som korrossionsskydd för metaller för utomhusbruk eller i aggressiv miljö. Bly finns också i batterier. Större mängder bly som går att separera kan säljas som skrot. Blybatterier är klassat som farligt avfall och ska samlas in. Övrigt blyavfall hanteras separat. PCB (Polyklorerade bifenyler) PCB ger störningar på immunförsvaret och fortplantningen samt försvårar näringsupptaget. PCB kan orsaka sänkt födelsevikt och senarelagd utveckling hos barn. PCB finns med i Arbetarskyddsstyrelsens lista över hygieniska gränsvärden för cancerframkallande ämnen. PCB är giftigt för vattenlevande djur. Hos djur (säl, utter och havsörn) orsakar PCB reproduktionsstörningar. PCB har också konstaterats i fet östersjöfisk.
Tillverkning av PCB började på 1920- talet och användningen nådde sin kulmen under åren 1960-1970. Inom byggsektorn har PCB använts som tillsats i fogmassor, i kondensatorolja och som tillsats i halksäkra golv (akrydurgolv). För att foga fasadelement och täta isolerglasfönster har fogmassor av polysulfidtyp (innehåller ca 20 % PCB) använts framför allt under 1950-1972. Kondensatorer med PCB-olja har använts i Sverige mellan 1950 och 1972. Transformatorer och kondensatorer kan förekomma i tvättmaskiner, lysrörsarmatur, oljepannor. Halksäkra golv med kvartssand (akrydurgolv) har främst använts i industrilokaler fram till 1972. Kondensatorer, fogmassor och golv som innehåller PCB är klassat som farligt avfall och ska separeras från annat avfall samt sändas till godkänd destruktionsanläggning. Kondensatorer i tvättmaskiner får inte plockas ur av en lekman. Den som avlägsnar PCB-haltig fogmassa ska bära A-filtermask eller friskluftsmask. CFC (Klorfluorkarboner) miljöskador som minskad produktion av växtplankton och livsmedelsgrödor. CFC har använts för uppblåsning av cellplaster samt som köldmedium i kylskåp, frysar, kylanläggningar och värmepumpsanläggningar. CFC ger cellplasten god isoleringsförmåga. PURisolering uppblåst med CFC har använts sedan 1960-talet. Enkomponentigt PURskum har använts sedan 1970-talet, bl a för att dreva runt dörrar och fönster och för att täta mellan golv och väggar i äldre hus. Tvåkomponentigt PUR-material säljs som färdiga element eller skivor och används huvudsakligen som tilläggsisolering. CFC-blåst skumplast har också använts till markskivor i grund, som isolering i utfackningsväggar, som tilläggsisolering, i flytande golv, som isolering av fjärrvärmerör, kylskåp, frysar och kylrum. CFC som köldmedium är klassat som farligt avfall och ska omhändertas av ett auktoriserat kylteknikföretag. Kylmöbler innehållande CFC i isoleringen ska fr o m 1995 tas omhand så att CFC inte släpps ut i luften. Kylmöbler och byggnadselement kan fragmenteras i anläggningar där CFC omhändertas. Utsläppen av CFC (freoner) förstör ozonlagret som skyddar mot solens ultravioletta strålning. Som en följd av detta har förekomsten av hudcancer ökat, liksom starr och skador på immunförsvaret. Den ökade UVstrålningen kan också orsaka andra
ASBEST Inandning av asbestfibrer kan ge sjukdomar som exempelvis asbestos och lungcancer. Rökning i samband med exponering för asbest ökar hälsoriskerna. Asbest är samlingsnamn för flertal fibrösa silikatmaterial som finns i berggrunden. Ända fram till förbudet 1976 användes asbest i byggvaror, främst inom installationssidan. Kulmen nåddes omkring 1950-1960. Trots förbudet har asbest påvisats i anläggningar byggda så sent som 1982. Inom byggsektorn förekommer asbest främst som brandskydd, värmeisolering, kondensisolering, bullerdämpning, armering, alkaliskydd samt som fyllmedel i färger och plaster. Vid installationsarbeten har asbest använts som värmeisolering och brandskydd för pannor, rökrör, spisar, varmvattenberedare, ledningar och elektriska apparater. I ventilationsanläggningar har porösa skivor eller sprutasbest använts som isoleringsmaterial. Wellad asbestpapp förekommer i strypdon och värmeväxlare. Asbest har också använts som beklädnad av yttertak, skärmtak, väggar, bjälklag och undertak. Materialet har använts i fönsterbänkar, kakelfix, fönsterkitt, murstenar. Asbestcement förekommer som plattor eller rör. Asbestsnören användes som tätningsmaterial och asbestpapp som brandskydd. Det finns särskilda regler för omhändertagande av asbest vid rivningsoch reparationsarbeten. Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut föreskrifter om hur asbest och asbesthaltigt material ska hanteras. För asbestsanering krävs tillstånd av Yrkesinspektionen. Naturvårdsverket har gett ut allmänna råd om hur asbest bör deponeras. Isolermaterial som innehåller asbest är klassat som farligt avfall. PVC (Polyvinylklorid) PVC är den största enskilda klorkällan i byggavfall. Den största miljöbelastningen sker när PVC-avfall förbränns, då saltsyra bildas. Vid okontrollerad förbränning finns det risk för att även kloroganiska föreningar bildas (t ex dioxiner). Andra miljöstörande ämnen som kan avges från PVC-avfall är tillsatsmedel som bly, kadmium, antimon, ftalater och klorerade aromatiska kolväten. I dagens bostadsbestånd är ca 50 % av alla lägenheter i Sverige byggda under PVC-perioden, dvs 1960-1990. Därför kommer också mängden PVC i det fasta avfallet att öka när dessa lägenheter ska byggas om. PVC har främst använts i plastgolv och plasttapeter. PVC-material i byggnader är oftast lätt att separera. Vid källseparering av rivningsavfall borde mer än hälften av all konsumerad PVC kunna samlas in,
eftersom 50-80 % konsumerats inom byggsektorn. ÖVRIGT FARLIGT AVFALL Vid underhåll, reparation och rivning av byggnader kan också annat farligt avfall uppstå. Detta kan vara olja, fett, färg, lim, hartser, lösningsmedel, syror, baser, batterier, kemikalierester, förorenad betong, förorenade schaktmassor, bekämpningsmedelsrester m m. Allt sådant avfall är klassat som farligt avfall och ska samlas in, hanteras separat och tas omhand av godkänd destruktionsanläggning. Återvinning och hantering av bygg- och rivningsavfall, Maskinentreprenörerna, Stockholm, 1994 Kartläggning av materialflöden inom bygg- och anläggningssektorn. Naturvårdsverkets rapport 4659 Miljöpåverkan av byggvaror (litteratursammanställning). Naturvårdsverkets rapport 4663 Läs mera... Bygg- och rivningsmaterial i kretsloppet, Birgitta Johansson, Byggforskningsrådet, 1995 Miljöstörande material i rivningsavfall, Lotta Sigfrid, Stiftelsen REFORSK, FoU nr 81, 1993 Minskad miljöstörning från bygg- och rivningsavfall, Kemikalieprojekt Älvsborg, Länsstyrelsen Vänersborg, 1995 Riktlinjer för rivningsplaner enligt PBL, Lotta Sigfrid, Stiftelsen REFORSK, FoU nr 140, 1996 Utsläpp av avloppsvatten från miljöfarlig verksamhet, Stockholm Vatten m fl Varning för kvicksilver vid rivning och ombyggnad, Stockholm Vatten