Maritima Birka Maritimt inriktad forskning och publik arkeologi på Björkö

Maritima Birka Maritimt inriktad forskning och publik arkeologi på Björkö Plats: Björkö, Mälaren Kommun: Ekerö Län: Stockholm Fornlämningsnummer: Adelsö 165:1 Undersökningstyp: Forskning/dokumentation Kontaktperson: Andreas Olsson, Statens maritima museer, Johan Rönnby, Södertörns högskola SMM diarienummer: 1144/04-51 1

Inledning Föreliggande undersökningsplan avser att utgöra underlag till Länsstyrelsens prövning om tillstånd för Statens maritima museers och Södertörns Högskolas planerade arkeologiska undersökningar på Birka. Statens maritima museer står bakom ansökan, men arbetet planeras i sin helhet att utföras tillsammans med Södertörns Högskola som också bidragit till framtagandet av undersökningsplanen. Undersökningsplanen redovisar det planerade fältarbetets målsättning, planering och inriktning, men redovisar också genomfört arbete och pågående forskning. I samband med fältarbetet planeras också en publik arkeologisk aktivitet tillsammans med Strömma turism och sjöfart AB. Projektet Maritima Birka Staden Birka på Björkö i Mälaren är något av en ikon i svensk arkeologi och historia. Genom platsens karaktär, de många fynden och de stora gravfälten så har platsen till stora delar fått stå som en representant för den period vi kallar för vikingatiden. Birkas betydelse i vår egen tid är inte minst också länkat till den roll just vikingatiden har haft och har i vårt lands historieskrivning. Birkas roll och funktion har till stora delar tagit fasta på fyndmaterialets karaktär. Staden har utifrån detta beskrivits som en viktig handelsplats. Dess ekonomiska betydelse som ett hantverks- och handelsnav i vikingatiden samhälle brukar framhävas. I jämförelse med det omgivande vikingatida samhället är dock staden i Mälaren till sin organisation och karaktär något mycket annorlunda och avvikande. På samma gång som stadens vikingatida betydelse framhävs beskrivs också staden ofta som första exemplet på en urban etablering i vårt land. En plats som förebådar medeltidens städer och den nya kungamaktens inflytande över ekonomi och varuutbyte. Birka beskrivs ofta som en tidig länk i en allmän kontinuerlig urbaniseringsprocess. En omständighet som ofta förbigås i detta sammanhang är dock staden upphör att finnas till redan i slutet av vikingatiden. Som skäl till upphörandet och en omlokalisering (till Sigtuna) brukar bland annat det geografiska läget och behovet av ny hamn för större skepp anföras. Men egentligen bör Birkas läge och topografi är även senare kunnat vara lämpligt strategiskt för seglation och kommunikation. Ändå fick platsen överges i slutet av 900-talet. Birka förefaller vara en plats som varken passar in i det omgivande vikingatida samhället och inte heller bara kan ses som en ovanligt tidig medeltida stad. En utmaning för Birkaforskning är därför att förklara stadens unika roll i sin egen tid och Östersjökontext. Vilka var det som bodde i Birka? Hur såg de på sig själva i förhållande till främmande långväga besökare och befolkningen på de vikingatida gårdarna runt Mälaren? (jfr diskussion i Hillerdal 2009:205-287). De maritimt inriktade arkeologiska undersökningarna på Björkö har bedrivits av Statens maritima museers och Södertörns högskola sedan 2002. Det övergripande syftet har varit, och är, att bedriva forskning kring hur Birkas sjöfart och hamnar, att beskriva Birkas egenskaper som sjöstad. Hur har Birkas hamnverksamhet och dess sjöfart varit organiserad? Hur många olika hamnar har Birka haft, hur har dessa fungerat och har de haft olika användare? Vilka olika typer av fartyg har besökt ön? Hur relaterar vi utifrån dessa frågeställningar Birka till andra samtida städer som Kaupang, Ribe, Staraja Ladoga och inte 2

minst Hedeby (Se Kalmring 2009). Utgångspunkten för arbetet är en inventering och en dokumentation av hamnanläggningar, lämningar efter bryggor, pålverk och fartyg i Birkas strandzon och närliggande vattenområden. Arbetet har bedrivits med kortvariga fältinsatser: 2002-2003: Försök med georadar på isen utanför Svarta jorden i syfte att dokumentera pålanläggningen, kulturlagerutbredning och lokalisera fartygslämningar. Arbetet utfördes i samarbete med Sveriges geologiska undersökning, SGU. Den metod som användes kunde inte visa på förekomst av pålar eller fartygslämningar. 2004-2005: SMM och SH genomför en dykande besiktningar och inventeringar i vattenområdet utanför Svarta jorden. En digital inmätning av pålar påbörjas och ett antal pålar med konstruktionsdetaljer dokumenteras på ritning och med undervattensfotografi. Dykare från föreningen Marinarkeologiska sällskapet deltog i fältarbetet Parallellt utför också SH en provgropsgrävning vid Salviksgropen (Hansson 2004). 2006: SMM och SH fortsätter arbetet med inventering och inmätningar av pålanläggningen utanför Svarta jorden. Fyra dendrokronologisk analyser och en C 14 analys genomförs. Parallellt genomförs också vissa kompletterande inventeringar av lämningar efter bryggor och hamnanläggningar längs Björkös strandzon och i Korsviken och Kuggviken. 2008. SH genomför med stöd av SMM, en seminariegrävning på båtudden, Svarta jorden och fortsatta dokumentationsarbeten under vatten. Undersökningen på land utförs i syfte att fastställa om den stenansamling som båtudden tycks utgöra är anlagd eller naturlig 2008: En provgrop tas upp i vattenområdet utanför Svarta jorden. Arbetet utförs i SMM:s och SH:s regi. Undersökningen resulterar ett omkring 120 cm tjockt kulturlager med välbevarade fynd av företrädesvis trä. Dendrokronologisk analys av en påträffad kölstock i provgropen genomförs. En miljöarkeologisk studie och en osteologisk analys genomförs. Alla insamlade fynd har genomgått konservering. Rapportsammanställningen pågår, men är ännu inte helt färdig. Se appendix för delrapporteringar och pågående rapportarbete. Tidigare undersökningar av Birkas vattenområden Redan på 1680-talet gjordes observationer av trästockar i vattenområdet utanför Svarta jorden. De första mer pålitliga observationerna gjordes dock av Hjalmar Stolpe under 1871-1872. Stolpe tog prover av bottensedimenten med mudderskopa och kunde därigenom lokalisera förekomst av kulturlager (Rönnby 2001, Stolpe 1878). Det skulle dock dröja fram till 1957 innan de första rekognosceringarna med dykare utfördes utanför Svarta jorden. Undersökningarna genomfördes av Claes Varenius med hjälp av dykare från den brittiska marinen. Syftet var att lokalisera eventuella fartygslämningar, samt att utreda förutsättningarna för en kartering av lämningar inom området. Vid dykningarna observerades pålar. Vissa av pålarna visade sig vara bearbetade för att sammanfogas och bedömdes vara av ansenlig ålder (Terrel 1958). 1969 utförde Statens sjöhistoriska museer, i samarbete med Stockholms sportdykarklubb, ytterligare rekognoseringar i området. Vid detta tillfälle kunde ett trettiotal pålar konstateras (Waernström 1970). Året därpå utfördes en ny besiktning och 150 000 m² besiktigades med 3

dykare varpå kulturlager, stenansamlingar och en ca 300 meter lång pålanläggning konstaterades. Vid dessa undersökningar bärgades enstaka timmer och fotograferades. Man ansåg att anläggningen var resterna efter en avspärrning och tolkade vissa timmer som flytbommar. Ett antal prover för C14-analys togs vilka daterade timren till 700-talet (Ingelman-Sundberg 1971, 1972). Inventeringen av vattenområdet fortsattes under ledning av Sören Fridman under ytterligare två säsonger, varvid ytterligare pålar lokaliserades och beskrevs (Fridman 1973). Parallellt med de mindre insatser som företagits med dykare utanför Svarta jorden har delar av Birkas hamn undersökts på land. Under 1969-1971 genomfördes undersökningar i syfte att lokalisera äldre strandlinjer och hamnanläggningar (Ambrosiani 1985). Förutom vattendeponerade kulturlager påträffades pålar och två stenpackningar, vilka tolkades som bryggfundament. Fundamenten var belägna 4,75 respektive 5 meter över dagens havsnivå och tolkades vara anlagda på 900-talet (Ambrosiani 1985, Ambrosiani & Erikson 1992). Vid undersökningar 1990-1994 påträffades ytterligare ett bryggfundament beläget omkring 6 meter över vattennivån. Fundamentet har på grundval av höjdnivån daterats till 700-talets mitt (Ambrosiani & Erikson 1994:19). Från 1980-talet fram till idag har ett flertal mindre undersökningar genomförts av bottenområdet utanför svarta jorden, där också delar av pålanläggningen mätts in med totalstation (Ingelman-Sundberg & Rönnby 1991, Rönnby 2001). Det har gjorts observationer att pålarna i vattenområdet slagits ner i grupper, vilket tillsammans med förekomst av stenansamlingar tolkats som att anläggningen inte enbart tjänat som avspärrning, vilket varit den gängse tolkningen av anläggningen (Rönnby 2001). I samband med undersökningarna på land i mitten av 1990-talet togs sedimentprover med ryssborr i vattenområdet utanför Svarta jorden. Provtagningarna avsåg pollenanalys men gav också en uppfattning om kulturlagernas utsträckning och datering. Provtagningarna visade att kulturlagret befann sig drygt 1 meter under dagens botten. Det var 10-30 cm tjockt, bestod av en lerig gyttja med hög organisk inblandning och kunde C14 dateras till 700-900-talen. Enligt dessa undersökningar var kulturlagret i huvudsak beläget utanför pålanläggningen på 5-6 meters djup. I norr överensstämde dess utsträckning ganska väl med anläggningen och svarta jorden, men i söder sträckte sig lagret längre (Risberg & Björck 1997:254, Risberg & Miller 1997:263ff). Det har även gjorts undersökningar av brygglämningar utanför området för Svarta jorden. Under slutet av 1990-talet gjordes rekognosceringsdykningar i vattnet nedanför Garnisonen, söder om Svarta jorden, i syfte att lokalisera eventuella hamnanläggningar. Vid dykningarna påträffades ett antal stående störar samt två stenansamlingar (Stålberg 2000:13). Under 2000 utfördes kompletterande inventering av bottenområdet och ytterligare störar iakttogs. Dessa C 14-daterades till 17-18-tal och anläggningen utgör sannolikt lämningarna efter en fast fiskeanläggning. Vid inventeringen påträffades även en bearbetad trästock och några ekplankor, till större delen begravda i bottensedimenten (Lindström 2003:6). Inventeringen utfördes i samband med utgrävning av en stenkista på stranden nedanför Garnisonen, vilken på grundval av höjden över dagens vattennivå daterats till 900-talet (ibid.). Vid dykningarna utanför Garnisonen har iakttagits kulturlager. Bland annat påträffades ett välbevarat svartgodskärl exponerat ovanpå botten (Stålberg 2003:12). 1997-1998 karterades delar av Björkös strandzon med avseende på brygglämningar och hamnanläggningar av Örjan Hermodsson, Riksantikvarieämbetet. Denna inventering avslöjar ett komplex av anläggningar som indikerar att Birkas hamnverksamhet bestått av flera olika hamnar med olika funktioner. En särskilt intressant anläggning finns i anslutning 4

till den forna lagunen i Salviksgropen, men också norr om Kugghamn, ovanför Korshamn och i anslutning till stadsvallens norra avslut mot vattnet kan ha utgjort egna avgränsade hamnmiljöer (se Dahlin 2001, hansson 2004, Heamägi 2006). Undersökningens målsättningar Den övergripande målsättningen är att komplettera den kunskap som erhållits i samband med den tidigare genomförda provgropsgrävningen. Framförallt är det angeläget att få förståelse för hur kulturlagret ser ut närmare land in mot land. Troligtvis är det mera eroderat på grundare vatten och bör därför vara tunnare och mindre välbevarat. Sannolikt är då också fyndförekomsten mera sparsam jämfört med den tidigare provgrävningen. Den stenansamling som Båtudden utgör, kan vara anlagd under Birkatid och vara en del av den komplexa hamnanläggning som pålanläggningen tycks indikera. Slutsatsen stöds av att pålar är belägna under den del av stenansamlingen som är belägen under vatten, dels att seminariegrävningen på land inte indikerade att stenansamlingen skulle vara anlagd efter Birkatid. Kanske har stenansamlingen ursprungligen utgjort någon form av kistkonstruktion? Ytterligare mindre stenansamlingar finns också längs strandkanten söder om Båtudden. En av undersökningens målsättningar är att gräva en provgrop i anslutning till en av de mindre stenansamlingarna söder om Båtudden för att dels fastställa kulturlagrets karaktär och omfattning på platsen, dels om möjligt få kunskap om även dessa stenansamlingar kan härröra från Birkatid. En annan målsättning är att förlänga provgropsgrävningen med en eller flera gropar på grunt vatten nära land. Avsikten är att försöka få en stratigrafisk överblick av kulturlagret och få en uppfattning om hur kulturlagret i den tidigare genomförda provgropsgrävningen mera centralt i kulturlagret ter sig i relation till det grundare området med stenansamlingarna. Längre söderut påträffades i samband med det dykande fältarbetet 2008, ett spant tillhörande ett vikingatida fartyg. Spanten indikerar förekomsten av en fartygslämning i området. Troligtvis förekomster ytterligare rester av detta fartyg i så fall under bottensedimenten. Målsättningen är att omhänderta spantet, som ligger så till att det kan flyttas av pågående erosion. Spantet kommer att konserveras. 5

Figur 1. Undersökningsområdet för den planerade undersökningen 2010. Karta: Sjöfartsverket, bearbetad av Mikael Fredholm, SMM. 6

Metod och genomförande Provgropsgrävningarna utförs med vattensug. Allt uppgrävt material vattensållas och fynd omhändertas för registrering, dokumentation och konservering. Prover för miljöarkeologisk analys samlas in om kulturlagerna är av sådan karaktär att makrofossil kan förväntas vara bevarade. Provtagningar för dendrokronologisk analys och/eller C14 analys komma att samlas in. Parallellt med undersökningen genomförs också en publik arkeologisk förmedling i samarbete med Strömma turism och Sjöfart AB. Projektledning och samordning Projektledare före den arkeologiska undersökningen är Johan Rönnby, SH och Andreas Olsson, SMM. Pernilla Flyg ansvarar för den publika förmedlingen. Susana Monaxius, Student vid Södertörns högskola och praktikant vid SMM assisterar i det publika arbetet. I den arkeologiska undersökningen deltar i övrigt Jim Hansson, Odd Johansen från SMM samt 3 arkeologistudenter på Masternivå från Södertörns högskola. Rapportarbetet kommer att utföras av Johan Rönnby, SH, Andreas Olsson och Jens Lindström, SMM. Kompetensredovisning SMM är en museimyndighet som verkar för bevarande och levandegörande av det maritima kulturarvet. Myndigheten består av de tre museerna Vasamuseet och Sjöhistoriska museet i Stockholm samt Marinmuseum i Karlskrona. SMM är en av få institutioner i Sverige som bedriver maritimt inriktad arkeologisk uppdragsverksamhet, forskning och utvecklingsarbete omfattande både land- och undervattensarkeologi. Personalstyrkan uppgår för närvarande till åtta tillsvidareanställda arkeologer, varav sex dykande. SMM förfogar över lämplig utrustning för analys av side scan sonar-data och arkeologiskt fältarbete under vatten. Myndigheten har lång erfarenhet av arkeologiska uppdrag och expertkompetens avseende konservering av vattendränkt arkeologiskt material. Kvalitetssäkring och kontroll Statens maritima museers undersökningsverksamhet har flera olika typer av kvalitetssäkringsinstrument, av vilka de viktigaste redovisas nedan: Varje steg i ärendeprocessen kontrolleras mot en checklista för att förebygga eventuella förbisedda moment i handläggningen. Ärendet föredras för beslutsfattande chef av ansvarig handläggare. Vid föredragningen närvarar vanligtvis samtliga i ärendet medverkande tjänstemän. Den digitala dokumentationen kommer att registrerats enligt Riksantikvarieämbetets standard i det arkeologiska informationssystemet Intrasis. Ekonomisk uppföljning sker bland annat genom månatlig tidrapportering per person, aktivitet och timme samt genom månatlig granskning av projektets status. Underlag för denna granskning framställs av myndighetens ekonomihandläggare, i form av budget- och utfallssammanställning per projekt, i redovisningssystemet Agresso. 7

Tidplan Undersökningen är planerad att genomföras under perioden 20100824-20100905. Referenser Tryckta Arbman, H. 1939 Birka. Sveriges äldsta handelstad. Stockholm. Ambrosiani, B. 1985. Jetties in Birka and Stockholm and the changing water levels in the Mälar area. Conference on Waterfront Archaeology in North Europe. Herteig (red). Historisk Museum. Bergen. Ambrosiani, B. & Erikson, B. G. 1993. Birka Vikingastaden volym 3: Askan i Svarta Jorden avslöjar de första husen! Stockholm. Crumlin-Pedersen O. 1994 Foteviken - en tidigmiddelalderlig naturhavn, slagmark og markedsplads i Skåne, Sjöhistorisk årsbok1994-1995, Stockholm Crumlin-Pedersen O. 1997. Viking-Age Ships and Shipbuilding in Hedeby/Haithabu and Schleswig, Ships and Boats of the North, Volume 2, Schleswig & Roskilde Clarke, H. & Ambrosiani, B. 1993. Vikingastäder. Höganäs. Eriksson N. 2006 Dokumentation och provtagning av pålanläggning vid Birka, Teknisk rapport, SMM Hillerdal, C. 2009. People in Between. Etnicity and Material Identity a New Approach to Deconstructed Concepts. Uppsala universitet. Ingelman-Sundberg, C. 1972. Undervattensarkeologisk undersökning utanför Birka. Fornvännen 67. Ingelman-Sundberg, C. & Rönnby, J. 1991. Marinarkeologiska undersökningar utanför Birka på Björkö i Mälaren 1990. Etapp 1. Marinarkeologisk tidskrift: Meddelanden från Marinarkeologiska sällskapet. Jørgensen M. S. 1997. Vikingetidsbroen i Ravning Enge nye undersøgelser, Nationalmuseets arbejdsmark 1997, Köpenhamn Kalmring, S. 2009. Der Hafen von Haithabu. XXXX Olsson, A. 2005. En marinarkeologisk dagdröm. Uppdrag arkeologi nr 2. Stockholms län under dina fötter, s98-110. Risberg, J. & Björck, J. 1997. Litho-stratigraphy in the Björkö Strait, Läke Mälaren. Birka Studies 4 - PACT 52, s. 249-260. Miller & Clarke (red). Stockholm. Peterson, R. & Rönnby, J. 2003. Vad döljs i Birkas vatten? Populär Arkeologi nr 1, s 24-25. Risberg, L. & Miller, U. 1997. Siliceous Microfossils in Soils, Ash Strata and Sediments from the Birka Excavation Site and its Surroundings. Birka Studies 4 - PACT 52. s. 261-275. Miller & Clarke (red). Stockholm. 8

Rönnby, J. 1989. Undervattensrekognocering Björkö, Adelsö sn 3/7 1988. Meddelade från marinarkeologiska sällskapet nr 1-2. 1989. Rönnby, J. 2001. Birka under vatten. Birkas krigare. Borgar och befästningsverk i Mellansverige 400-1100 e. Kr. Rapport nr. 5. Olausson (red.). Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet. Stolpe, H. 1878. Summarisk redogörelse för de år 1877 utförda undersökningarna på Björkö i Mälaren. Stockholm. Stencil. Otryckta Dahlin, M. 2001. Birkas hamnar. En jämförande studie med några andra vikingatida handelsstäder. Skriftlig uppgift påbyggnadskurs i arkeologi vid Södertörn högskola. Stencil. Fridman S. 1973. Rapport från kompletterande inventering av vattnen utanför Birka, stencil. Hansson,J. 2004. Salviksgropen Birkas hamn? Skriftlig uppgift påyggandkurs i arkeologi vid Södertörn högskola. Stencil. Heamägi, C. 2006. Bryggfundament och topografi på Björkö. Södertörns högskola 2006. Stencil. Ingelman-Sundberg, C. 1970. Inventerings- och besiktningsrapport från vattenområdena utanför Birka, Björkö, Mälaren, Stencil SMM Terrel, M. 1958 Diver Survey report, stencil Waernström, J. 1970. Rapport från UV-besiktning vid Birka, Björkön i Mälaren, Stencil 9