KAPITEL 1 LÄGET! Hej! jag heter Kalle Svensson. Jag är nio år och kommer från Mallorca och går på Skogskolan. Jag gillar att åka trial och åka BMX. Jag tycker om min bästa kompis Thomas jag gillar honom så mycket för han är snäll och gillar samma saker som mig. Jag bor på Skoggatan 23478. Mina kompisar heter Anamma, Sivert, Sige, Omar, Elvis, Hubert, Thomas, Evil och Isabell. Vi brukar cykla och busa. I skolan är jag rädd för vaktmästaren Svinus Svingren han är asläskig för han har ögon i näsborrarna för han är missbildad och ögonen är helt kritvita och det allra konstigaste är att hans ansikte är ett svinface. Han är elak för att han slår eleverna i smyg och gör fula tecken mot eleverna. Det finns en dörr i mitt klassrum som jag undrar över. För den är inte likadan som de andra dörrarna och ibland hör jag ljud där inifrån men jag inbillar mig nog bara.

KAPITEL 2 BLODIGT BREV När jag var på väg ut på rast en dag kollade jag på den magiska dörren. Då såg jag att det stack ut ett glänsande rött brev under dörren. Jag tog upp brevet och öppnade kuvertet. Så här stod det: Hej! Vi behöver hjälp här på andra sidan av den magiska dörren. Vi har nämligen blivit invaderade av zombiegrisar som käkar upp oss och vi är bybor. Jag bor i kanten bergskedjan MINECanyon. Jag heter Steve Drogersson. VI behöver hjälp med att få bort zombiegrisarna!!!! Jag tänkte vad konstigt det är skrivet med blod. Det måste vara väldigt illa på andra sidan den magiska dörren.

KAPITEL 3 Vaktmästarens kontor När jag hade läst brevet gick jag in i klassrummet och letade efter nyckeln runt om i klassrummet men jag hittade den inte. Jag letade tills rasten tog slut. Då kom Hubert och frågade vart jag hade varit under rasten. Jag svarade att jag hade varit inne och jobbat igen matten. Men Hubert förstod att något var galet. Då förstod jag att var tvungen att berätta sanningen om brevet och allt annat. Jag berättade allt. Hubert rös av tanken över att det verkligen var något med dörren. Sen på rasten sprang vi till vaktmästarens kontor det var spindelnät i alla hörn och det var helt svart. Jag och Hubert gick längs väggen. Det kändes läskigt att gå där längs väggen i vaktmästarens kontor. Då kom jag åt en knapp och då hörde att det gnisslade till lite. Jag tittade in genom dörren som hade öppnats. Jag såg en tunnel utan slut som lystes upp av några facklor. Men jag såg inget slut på tunneln. Jag och Hubert gick in tunneln.då hörde vi att någon kom upp för korridoren. Då såg vi en liten öppning i berget. Vi kröp in där och gömde oss. Vi rös av att se när gick vaktmästaren förbi sedan när vi inte hörde några fotsteg längre vi gick ut ur den lilla hålan. Och sen fortsatte vi ner för trappan vi kom ner till en dörr. Men då hörde vi att någon gick. Men det var försent han såg oss. Jag tänkte det var det nu är det över. Han lyfte upp oss och sa ni är dumma huvudet som bryter er in i mitt näste ni kommer att hamna i buren. Han gick iväg med oss. Jag sprattlade så mycket jag kunde men han tappade inte greppet. Då öppnades en port på vänstra sidan av gången och slängde in oss sedan stängde han porten och gick iväg. Vi försökte komma på något sätt att komma ut. Jag tittade upp och då såg jag en öppning i taket och såg jag några små hål i berget. Jag sa till Hubert att jag hittade en öppning. Jag och Hubert klättrade upp och vi hoppade ut genom öppningen. sedan öppnade vi dörren försiktigt. Han låg och sov i sin fåtölj. Där såg vi en nyckel ovanför stod det Hemliga dörren. Jag smög fram och tog nyckeln. Sedan sprang vi uppför trappan och sedan ut genom porten. Sedan sprang vi bort till klassrummet. Vi gick till dörren sen vred jag långsamt om nyckeln.

KAPITEL 4 En skum värld När jag hade vridit om nyckeln tog jag tag i handtaget. Men plötsligt drogs jag in i dörren av en kraftig vind. Hubert sprang där ifrån helt vettskrämd. Jag flög in i dörren och landade på mage på en platt mark. Jag tänkte det här ser ut som på minecraft. Och sedan tänkte jag Hubert kissade nog på sig. Plötsligt började det låta psss. Jag kollade bakom mig och där stod det en creeper som var på väg att sprängas. Jag hoppade undan. Jag landade i en slänt. Det var inte riktigt en slänt utan som en trappa. Jag studsade ner för den konstiga slänten. Sedan reste jag mig upp och såg mig omkring. Det såg ut som att allt var fyrkantigt. Det luktade datasystem. Jag såg några bybor. De var också fyrkantiga. De var klädda bruna och vita kläder. Jag gick omkring. Jag hörde att något grymtade. Jag ryckte till fast det visade sig tjockt fyrkantig vildsvin. Jag tog ett äpple från ett träd. Det smakade ungefär som äpplena hemma. Det smakade bara lite sötare. Det började bli mörkt. Jag gick till ett träd. På trädet satt det en stege jag klättrade upp. Där såg jag att det fanns en säng jag la mig och sov. Innan jag somnade kollade mig omkring. Det såg ut som en koja inne bland löven. När jag vaknade sträckte jag på mig. Då såg jag att jag att mina armar var fyrkantiga. Jag blev chockad när jag kollade på resten av kroppen.

KAPITEL 5 STEVE DROGERSSON På morgonen gick jag ner för stegen. Jag kollade ovanför mig där var det en ruta där det stod turbo1671. Men det är jag ju på minecraft hemma på min dator. Jag gick en liten sväng. Då träffade jag en som hette Angeistar2. Vi började prata. Och han sa: -Hej! Sa Angeistar2 med glad röst. -Hej! På dig också sa jag med lite darrig röst. -Jag har aldrig sett dig här, sa Angeistar2 -Nä jag är här för att jag fick ett brev från den magiska dörren, sa jag med lite säkrare röst. -Menar du portalen till Olika formersvärld, sa Angeistar2 med glad röst. -Känner du någon vid namn Steve Drogersson, Sa jag med frågande röst. -Ja jag träffade honom en gång fast det var längesedan, sa Angeistar2. -Men vet du vart han bor? Sa jag lite frågande. -Han bor ett jättestort hus i en by, Sa han rätt så säkert. -Kan du vägen dit, frågade jag. -Ja fast det är väldigt långt dit, sa angeistar2. -Vi går till mitt hus och äter lite, Sa han. Vi gick till hans hus. Vi åt några chokladkakor var. -De här påminner mig om min kompis Thomas kolakakor. -Bara så du vet när vi är ute sedan måste du akta dig för endermans, creepers, spindlar, zombies och skelett, sa Angeistar2. -Så du kommer att få en hel diamant rustning och en Pilbåge med 64 pilar till, sa Angeistar2. -Tack, sa jag -Men nu måste vi gå. Vi gick iväg. -Vart ligger Newnether city, sa jag. -Det ligger på Minecanyon, sa Angeistar2. Vi gick tills det blev mörkt vi byggde en stege och klättrade upp. Vi la trägolv där uppe. Sedan la vi fram två sängar sedan somnade vi. Jag tänkte kommer detta gå att göra. Jag är ju inte så bra på minecraft. När jag vaknade var Angeistar2 redan uppe vi åt lite bröd. Sedan tog han sängarna och sedan när vi gick ner för trädet så tog han stegen. När han var klar tog fram en järn yxa och hackade ner trädet.

Sedan gick vi iväg. Vi gick och gick till slut kom vi fram till höga berg. En bit upp såg jag ett litet hus det var snöigt på taket vi gick upp till huset på grusstigen efter en stund var vi uppe vid huset. På en skylt stod det: Här Bor Steve Drogersson. Knacka på sa Angeistar2. Jag knackade på. Det kom någon. Sedan var det någon som öppnade dörren. Han hade ljusblå t-shirt och mörkblå jeans. Han sa: -Hej! Jag heter Steve. Vad heter du? sa Steve. -Hej på dig också. Jag heter turbo1671, sa jag. Vi fick komma in. Han gav oss lite mjölk och kaka. Sedan sa Steve: -Om ni vill kan ni få sova här under natten, Sa Steve. -Ja det gör vi gärna, sa Jag. -Bra då får ni göra det, sa Steve. Det började bli mörkt. Vi gick in i ett rum. Där fanns det sängar. Vi gick och la oss. Innan jag somnade tänkt jag: Det här är helt hopplöst.

KAPITEL 6 PLANEN När jag vaknade gick vi och åt lite bröd. Sedan kom jag på hur jag skulle göra. -Jag kom på hur jag ska rädda NewNether city, sa jag. -Hur då? Frågade angeistar2 och STEVE. -Jag ska komma in dit där zombierna skapas och förstöra zombieskaparna, Sa jag. -Men jag behöver lite grejer från min värld, Sa jag. Jag behöver: En motorsåg En spade Ett rep En yxa Min motordrivna lådbil och släpet. Steve och Angeistar2 följde mig ner till gången. Sedan sprang jag bort till den magiska dörren.

Kapitel 7 Tillbaka hos vaktmästaren. När jag kom tillbaka till skolan var det som det brukade vara. Först sprang jag snabbt hem för att hämta lådbilen, spaden och repen och yxan. Jag var tvungen att klättra upp för den jätte-branta stegen i vedboden för att hämta repen och yxan. Sedan slängde jag ner alla saker. Och sen hoppade jag ner. Sedan la jag ner den repiga yxan, den smutsiga spaden och de slitna repen i släpet till lådbilen.när jag var klar körde jag till skolan för att hämta en rostig motorsåg som jag såg inne i vaktmästaren kontor. När jag var framme vid skolan gick jag till vaktmästarens konstiga kontor. Jag gick in på kontoret. Efter det gick jag in i tunneln och ner för trappan. När jag hade kommit in såg jag motorsågen under bordet. jag smög långsamt in. När jag tog tag i den rostiga motorsågen. Kände jag en kall hand på axeln. Jag hoppade till av rädsla och slog i huvudet i bordet. Jag svimmade. När jag vaknade var jag inne i vaktmästarens kontor. Den enda skillnaden var att jag satt hårt fast kedjad i hans smutsiga fåtölj. Jag har lite dåligt samvete för jag hade träffat Steve och Angeistar2. Men plötsligt kom Thomas springandes in genom dörren och sparkade till vaktmästaren i huvudet jättehårt. Han ramlade ner på knä långsamt sedan tuppade han av. Sedan sprang Thomas snabbt och kedjade loss mig. Efter det sprang vi snabbt och hämtade den rostiga motorsågen. Sedan gick vi upp till lådbilen långsamt. När vi var framme vid den snygga lådbilen åkte vi snabbt till dörren. Jag körde in bilen i dörren med stil. :-)

KAPITEL 8 Striden Jag åkte iväg till Steves hus. Det tog cirka 1 kvart att ta mig dit. Där hämtade jag Steve och Angeistar2. De hade rustning, pilbåge och svärd. Vi åkte på en liten grusväg upp till New nether city. När vi hade kommit fram såg jag massor av zombiegrisar. Det värre än vad jag trodde. Zombiegrisarna terroriserade allt de såg jag tog på mig rustningen och tog yxan. Sen hoppade jag ur bilen och sprang och började dödade alla zombiegrisar. Men plötsligt såg jag en mur. Och mitt i muren var det en port. Och ur den forsade det ut zombiegrisar. Jag tog fram repet och slängde upp det på muren. Jag klättrade upp på muren. Sedan tog jag repet och klättrade ner. När jag hade kommit ner såg jag en portal. Framför portalen stod det en zombiegris med diamantrustning som red på en svampko. Han hoppade av svampkon och försökte slå mig med sitt svärd. Jag undvek attacken. Och en liten stund såg jag honom rakt i ansiktet han påminde mig lite om vaktmästaren på utseendet alltså. Jag knuffade in honom i portalen. Sedan gjorde jag sönder portalen med motorsågen och alla zombiegrisar försvann. Jag gick till Angeistar2 och Steve. Jag sa hejdå och åkte till dörren.

KAPITEL 9 Platta grisfejan :- ) När jag hade kommit tillbaka satt jag på lektionen och tänkte på vad som hade kunnat hända i den magiska världen om jag inte hade varit bra på MINECRAFT. Sedan när gick ut såg jag att Svinus vaktmästaren snubblade på en sten och landade på ansiktet. Ingen brydde sig så jag gick bort dit och kollade hur det gick med honom. Jag gick fram till honom och sa: - Herregud ditt gristryne har blivit platt, sa jag. - Kan jag få lite hjälp här, sa Svinus - A just det, sa jag Jag hjälpte honom upp. Sen sa han - Jag letar efter en nyckel, sa Svinus Då tog jag mod till mig och gav honom nyckeln. Han sa: - Har du haft den hela tiden? Sa Svinus. - Ja det har jag, sa jag - Egentligen borde jag bli arg men du var så ärlig så jag blir inte arg, sa Svinus. - Men vad gjorde du med nyckeln, frågade Svinus. - Jag var inne i den magiska världen och Räddade den magiska världen från zombiegrisar. - Ska det här vara vår lilla hemlighet, sa jag - Visst, sa Svinus. - Ska vi vara vänner, sa jag - Kan vi väl vara, sa Svinus Efter skolan cyklade jag och Thomas till glasscafét i Fjanteborg. Jag tog en stor fet Dajmglass. Den var asgod. När vi hade ätit klart cyklade vi hem. SLUT ;-)