DÖVAS församlingsblad 3 2010
dövprästerna i evangelisk-lutherska kyrkan i finland 30 borgå distrikt: Maria Lindberg Hamngatan 9 00161 Helsingfors Mobiltelfon: 050-3427129 e-postadress: maria.lindberg@evl.fi st. Michels distrikt: Seppo Laukkanen Mikkelin hiippakunnan tuomiokapituli Kirkkokatu 10 (PL 122) 50101 Mikkeli Mobiltelefon: 050-3559819 e-postadress: seppo.laukkanen@evl.fi Pärmbild: Johanna Ahlskog helsingfors distrikt: Elina Jokipaltio Bulevarden 16 B (PB 142) 00121 Helsingfors Mobiltelefon: 0400-605129 e-postadress.: elina.jokipaltio@evl.fi åbo distrikt: Petri Majatie Tavastgatan 13 20500 Åbo Mobiltelefon: 0400-824039. e-postadress: petri.majatie@evl.fi lappo distrikt: Marja Saukkonen Kauppakatu 19 C, 3. krs. 40100 Jyväskylä Mobiltelefon: 0400-241401 e-postadress: marja.saukkonen@evl.fi Dövas församlingsblad /årgång 31 uleåborgs distrikt: Urpo Luokkala Ojakatu 1 90100 Oulu Mobiltelefon: 044-7555554 e-postadress: urpo.luokkala@evl.fi hela landet/kyrkostyrelsen: Riitta Kuusi Hamngatan 11 (PB 185) 00161 Helsingfors Mobiltelefon: 050-3006353 e-postadress: riitta.kuusi@evl.fi Adress: Hamngatan 9, 00161 Helsingfors Ansvarig utgivare: Maria Lindberg Redaktion: Olof Ahlskog, Janne Kankkonen, Pia Kummel-Myrskog, Maria Lindberg, Hannele Rabb, Eva Sahlström och Rolf Westerlund Layout och illustrationer: Hannele Rabb Utgivare: Kyrkans central för det svenska arbetet/diakoni och samhällsansvar Dövprästens hemsida: http://www.evl.fi/kcsa/ads/dovarbetet.hmt Print: Multiprint, Helsingfors ISSN 0359-0445 Älska Gud och varandra Hör, Israel! Herren är vår Gud, Herren är en. Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, med hela din själ och med all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig skall du lägga på hjärtat. Du skall inpränta dem i dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du är ute och går, när du lägger dig och när du stiger upp. Du skall binda dem som ett tecken kring din arm, och de skall vara ett kännemärke på din panna. 5. Mos. 6: 4-8. Den som älskar vill allt gott till den man älskar. Man vill ta hand om honom/henne. Man gör allt för att inte skada eller göra något fel mot honom/henne. Vi människor uppmanas att älska Gud. Vi skall leva så att vi inte gör orätt mot Gud. Det är nämligen så att den som älskar Gud älskar också sina medmänniskor. Vi möter inte Gud direkt på andra sätt än i bön. Men man kan säga att vi människor är Guds händer och fötter här på jorden. Våra medmänniskor möter vi varje dag. Att följa Guds bud betyder alltså att vi lever som Gud vill att vi skall leva. Om vi lyder Guds bud gör vi en kärlekshandling mot Gud. Vi visar att vi älskar honom. Vi skall också handla kärleksfullt mot varandra. Vi skall leva så att vi inte skadar någon annan människa. Vi har vårt rättesnöre i de tio budorden. De påminner oss att vi inte skall skada varandra kroppsligt, genom våld, eller själsligt, genom ord. Vi kan ha för lätt att skada varandra själsligt, alltså med hårda ord. Vi kan ha för lätt för att säga saker som sårar varandra. Vi kan också ha för lätt för att tala om andra då den andra inte är med. De tio budorden handlar också om vårt förhållande till Gud. Gud vill att vi sätter honom på första plats. Han vill inte tävla med en massa annat som bara är tidsfördriv. Eller som bara inger falsk trygghet, såsom strävan efter pengar eller en massa prylar. Endast en närhet till Gud och andra människor hjälper. Att älska Gud betyder alltså att lita på Gud. Att tro på att han hjälper. Att älska Gud betyder att vi följer hans bud. Att älska Gud betyder också att älska varandra. Att leva så att andra människor har det så bra om möjligt. Att hjälpa andra ger mycket till en själv. Vi skall ta hand om varandra. Vara vänliga mot varandra. Då har alla det bra att vara. Ha en skön höst! Maria 3
30 Hälsningar från Solsand i Jakobstad! DHBS hade sin årliga sommarträff på Solsand 3.7. Det var jättebra väder, soligt och varmt och dessutom blåsigt så att myggorna hölls borta. Gudstjänst i Jakobstad Söndagen den 4.7.2010, på förmiddagen, kom det dövt folk och dövprästen Maria Lindberg till Solsand. Sirkka och Ole Sandström kom med en stor kastrull med varm köttsoppa, bröd och mjölk/vatten. De hämtade maten från Jakobstads församling. Sirkka berättade att Jakobstads församling hade lagat maten och ville bjuda oss på den. Alltså, åt vi alla medlemmar god mat. Stort Tack till Jakobstads församling och Sirkka och Ole som ordnade mat åt oss. Ett par timmar senare började gudstjänsten och vi alla medlemmar satt utomhus bredvid församlingens hus (Hällsand) och Maria höll gudstjänsten. Vädret var nog halvmulet och svalt, men tur att det inte regnade. Vi medlemmar blev överraskade och glada att Maria började teckna under gudstjänsten och har tecknat ganska mycket. Så hade hon en teckenspråkstolk, Gun-Britt Westerlund, som tolkade under predikan och sjöng på teckenspråk. Maria ordnade nattvard åt oss. Efter gudstjänsten gick vi tillbaka till Solsand och drack kaffe med dopp. Text: Olof Ahlskog Foto: Johanna Ahlskog och Maria Lindberg 4 Sommardagen inleddes på förmiddagen med att Finlands flagga hissades upp. Hannele Rabb hälsade oss välkomna och efteråt sjöng och tecknade vi sången Finlands flagga är vit och blå. Oj, vad roligt att få träffa gamla och nya bekanta! Våra barn Sigrid 5 år, David 3 år och Jakob 1 år följde med barnskötarna med Emma Mård i spetsen till sitt barnprogram och vi vuxna följde med Hannele Rabb till ett närliggande hus för vårt program fyllt med skoj och allvar. Vi började med en rolig lek och övergick senare till att med glimten i ögat översätta dikter med hjälp av tecken och kroppsspråk i grupper om två eller tre. Vi hade jätteroligt! Efter förberedelserna framförde vi dikterna för alla medan vi väntade på pizzorna. Tillsammans med min mamma Vuokko Björkvik hittade jag på en dikt som hette Sommardag. Mamma tecknade med vänster hand och jag med höger. I de andra grupperna tecknade de samtidigt som i en kör, eller turvis så att dikten rörde sig från person till person, eller så var formen blandad. Tänk så många sätt man kan framföra en dikt på och det blev så talande när man hade tecken med! Under dagens lopp blev vi fler och fler på vår sommarträff, till slut var ett femtiotal personer på plats. Vi behöver en sommarträff som denna, den är viktig för både stora som små. Vad roligt det var att stå vid sidan om och betrakta att människorna trivdes och att det tecknades och det talades! Vi behöver varandra! Varmt välkommen till nästa års sommarträff både nya och gamla DHBS-medlemmar! Det finns en plats för dig där! Text: Carina Häggblom Foto: Hannele Rabb 5 överst: Carina med sin mamma Vuokko mitten: Sisko och Olof koncentrerar sig nederst: Kärlek!
Vad är bön? Jag tänkte börja med en berättelse ur Bibeln. I Lukasevangeliet finns en berättelse om då Jesus som tolv år gammal var i templet. Han och hans föräldrar brukade fara till Jerusalem varje år vid påskhögtiden. När högtiden slutade for hans föräldrar tillbaka hem utan att de visste att Jesus stannat kvar i Jerusalem. Hans föräldrar trodde att han var med någon i ressällskapet. Till sist vände hans föräldrar tillbaka till Jerusalem och letade efter honom i tre dagar. De hittade Jesus i Templet. De såg att Jesus satt mitt bland lärare. Jesu mor sade till honom: Barn, hur kunde du göra så mot oss? Vi har letat efter dig och varit mycket oroliga. Jesus svarade dem: Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader? Hans föräldrar förstod inte vad hans ord betydde, men hans mamma bevarade allt det i sitt hjärta. Sedan följde Jesus dem till hem och han lydde dem i allt. Jesus hade sagt till sina föräldrar: Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?. Han var ju bara tolv år gammal. Det visade att Jesus hade en stark relation till sin Fader i Himmeln. Därför ville han stanna för att ha gemenskap med Honom och att samtala med Honom. Vi kan förstå vad Jesus menar då han sade att han ville stanna kvar i templet. Han i levde gemenskap med sin Fader. Man kan säga det samma om bön. Det är ett samtal med Skaparen, den Allsmäktige. Han vill samtala med oss. Vi samtalar med Honom i bön eftersom vi har en relation med Honom. Det är bön. Bönen är inte bara en önskelista, utan ett samtal med Gud. Jesu lärjungar hade iakttagit honom hela tiden och sett hur han gått ensam för att be. Lärjungarna har bett honom att lära oss den bön som han brukade be. Då lärde Jesus dem bönen Fader vår. Texten i bönen som Jesus lärde, visar att vi har en möjlighet att samtala med Gud som är vår Fader. Bön är alltså relation närmare vår Gud. Men det är egentligen så att Gud är så stor men Jesus utmanar oss. Därför är det möjligt att be till honom som till en fader. Det visar att vi har ett nära samtal med honom. Hur får man en möjlighet att föra ett samtal med Gud? Hur kan man höra Honom? Inte bara höra om Honom? Jag tänker ta upp en berättelse från Gamla testamentet. Den handlar om hur många människor har upplevt en relation med Honom. Särskilt Henok levde i gemenskap med Gud (1 Mos.5:24). Nu använder vi bibelöversättningen B2000. I den står det: Henok levde i gemenskap med Gud. Men i den gamla översättningen 1917 står det: Henok vand rade med Gud. Ordet vandrade med det betyder att man har en relation med Gud. Om man vill ha gemenskap med någon, bör man lära känna den andra. Då kommer man att förstå varandra bäst. Det är samma sak då vi lär oss känna Gud. Det bästa sättet är att vi lär känna Honom genom Jesus. Om vi aldrig har lärt oss om bön förut? Vad ska vi göra då? Ska jag be en bön som är skriven på papper? Vi lär vad Jesus har sagt: Om ni ber om något i mitt (Jesus) namn skall jag göra det. Det betyder att om man vill be till Gud, skall vi att använda Jesu namn. Därför att Han har gett den helige Ande att hjälpa oss hur man ber. Vi kan samtala med Gud i Jesu namn utan att vi behöver känna skam. Han står bredvid oss då vi samtalar med Gud. Den helige Ande hjälper oss att lära oss hur vi ber till Gud. Det spelar ingen roll när vi vill samtala med Honom. Vi kan göra det när som helst. Det är djup ast i gemenskap med Gud. Bön har ett djup i att samtala med Gud. Man kan tillägga låt din vilja så ske, på jorden så som i himlen. Sådant är samtalet mellan människor och Gud. Det samtalet kan till slut leda till överenskommelse mellan Gud och oss. Text: Janne Kankkonen Trevliga träffar på Savikko lägergård Vår dövpräst Maria Lindberg har under det här året hittat på en ny typ av verksamhet för oss. Hon skickade på våren ut information, både via dator och gammaldags brevpost, vilket är nödvändigt och trevligt för oss som inte ännu har datorer. I brevet inbjöd hon alla svenska döva till lägergården Savikko i Lojo den 20 maj och 24 augusti. Inbjudna var också finskspråkiga döva från Lojo, Nummela och Nurmijärvi. Sammanlagt var vi ca 20 personer på båda träffarna. Den 10 september hölls också en träff, men då hade jag fått höstinfluensa och kunde inte delta. Lägergården ligger vackert invid ett träsk och vi hade trivsamma kvällar med program och bastubadande. Vi träffades mellan kl. 17 och 21 och vi tyckte alla att tiden nästan blev för kort. Vi undrade om det skulle vara möjligt med ett veckoslutsläger från fredag till söndag, så att vi skulle hinna prata och umgås ordentligt. Kanske blir det så nästa år, beror på lägergårdens offert. Det planeras också för en gemensam julfest i Nurmijärvi, med inbjudna gäster från Lojo, Nummela och vi svenskspråkiga döva. Programmet planeras nu gemensamt av Maria Lindberg och Elina Jokipaltio, som är dövpräst i Helsingfors distrikt. Det har varit mycket trevligt att ha båda prästerna med på våra samlingar då de t.ex. i nattvardsgudstjänsterna tecknat på sitt respektive modersmål, svenska och finska. Vi önskar fortsatt lycka i samarbetet mellan Maria och Elina! Text och foto: Rolf Westerlund 30 I texten invid nämns en diskussion om gemensam julfest i Nummela. Ärendet är emellertid ännu i diskussionsskedet och det finns inga konkreta planer ännu för i år. Dövprästen Maria 6 7
30 Finlandssvensk gudstjänst i Sankta Katarina kyrka 8 Karis, söndag 6.6 2010 kl 15. Det var fråga om en teckenspråkig mässa, till vilken båda döva och hörande var välkomna med. Gudstjänsten var tolkad till tal. Liturg var dövpräst Maria Lindberg, kaplan Claus Terlinden från Karis svenska församling medverkade. Därtill var det en tolk med i kyrkan. Dagen var solig och varm då vi ungefär 15 personer, både döva och hörande, kom till kyrkan St. Katarina och bänkade oss. Gudtjänsten började med att båda prästerna stod framme i koret, vid ett bord dukat som altare. Det var placerat närmare oss i bänkarna. Dövpräst Maria tecknade genom hela mässan och kaplan Claus talade. Psalmerna sjöng vi alla döva och hörande tillsammans. Senare tecknade Aira-Liisa Roiha dagens text ur 1. Joh. 4:16 21. Därefter följde predikan. Vi alla tecknade och läste med i trosbekännelsen. Förbönen tecknades av dövpräst Maria. Prefationsdialogen lästes av oss alla. Den lästes så att prästen och församlingen läste turvis, vartannat stycke. Dialogen innehöll en svarsrad som församlingen tecknade. Då vi i församling svarade, tecknade kaplan Claus och de hörande med. Alla smålog. Det var nämligen så att kaplan Claus först lärde de hörande hur man tecknar just dessa ord. Fint gjort av Claus. Därpå följde nattvard och sedan en tackbön, Sanctus. Benedicamus och välsingelsen tecknade Maria ensam, till den hörde ingen taltolkning. Efter Psalm 535, som är full av glädje inför blomstertiden, drack vi kaffe med bulla och pratade om allt som hänt. Vi träffade kantor Marco Bonacci. Vi frågade honom om hur det känns att spela miniorgel på samma nivå som vi. (Kantorn satt i koret och spelade). Han svarade att det kändes ovanligt att spela i koret. Han är van vid stora orgeln uppe under taket. Kantorn sade att han hade frågat båda prästerna om musiken går i rätt takt med tecknande. Ja visst gick det rätt, sa kantorn och log glatt. Då vi alla gått ut gav Rolf Maria stor bukett blommor och tackade för tiden som gått och önskade fin sommar. Jag ser och tänker så här om denna mässa. Ja det är trevligt för oss döva. Tack Maria för denna fina stund. Text och foto:eva Sahlström vad betyder: Benedicamus: Benedicamus är latin och betyder låt oss tacka. Benedicamus är mässans avslutande lovprisning före Herrens välsignelse. Församlingen svarar på försångarens uppmaning Låt oss tacka Herren. med Herre, vi tackar dig. Halleluja, halleluja. Kor: Kor är det samma som kyrkans främre del därifrån gudstjänsten leds. Prefation: Prefationen är en lovprisnings- och tackbön, som sker i form av en dialog mellan präst och församling. Prefationsbönen finns i högmässan efter nattvardsbönen och före Sanctushymnen. Prefationen sjungs eller läses alltid av liturgen (= den präst som leder gudstjänsten). Sanctus: Sanctus är latin betyder helig. I gudstjänsten är Sanctus-hymnen Helig som hör till mässans nattvardsbön. Hymnens inledande del uttrycker en tillbedjande lovprisning. Den är ett utdrag ur Jesajas profetiska syn (Jes. 6:3). Den senare delen Välsignad vare han (Matt. 21:9) är en lovprisning till Kristus som är närvarande i mässan. 9 Källa: www.evl2.fi/ordlista
Olika men lika 30 Teckenspråkig fest i Jakobstad under Äldreveckan för döva 36 idéer att förverkliga I mitten av september fick Dövas hus i Vasa besök av Kaisa Alanne från Dövas förbund. Hon berättade om det nya språkpolitiska programmet som man utarbetat inom förbundet. Programmet finns tryckt både på finska och svenska. Den svenskspråkiga utgåvan heter Språkpolitiskt program för teckenspråken i Finland. I boken finns 36 förslag till lösningar på hur situationen för teckenspråkiga kan förbättras. Det handlar inte om lagbestämmelser som staten ska förverkliga, utan om olika idéer som till exempel dövföreningarna själva kan bestämma sig att aktivt jobba för och förverkliga. Programmet är ett hjälpmedel, sade Kaisa. Föreningarna kan välja en punkt i programmet att arbeta för. Som grund för programmet har tolv teckenspråkiga intervjuats; tio finska döva och två finlandssvenska döva. De har svarat på frågor om barndomen, hemmet, skolan, arbetsplatsen, tolktjänsten osv. och berättat hur kommunikationen har fungerat i olika skeden av livet eller i olika situationer. Kaisa tog upp frågor som språkvård, tolkutbildning och textade TV-program. Vems ansvar är det att övervaka språkvården av teckenspråket? Vem har ansvar för att producera teckenspråkiga ordböcker? Är det myndigheter eller döva? Har en döv möjlighet att påverka tolkutbildningen? Nej, för det finns inget samarbete mellan döva och tolkutbilningen. Sportprogram, musikprogram och barnprogram är svåra att texta. Dessutom behöver barn teckenspråkiga barnprogram. Kultur kan inte förmedlas via text. I diskussionen efteråt tog man upp den teckenspråkiga nyhetsuppläsningen på TV. I publiken fanns åsikter om att nyhetsuppläsarna tecknar så snabbt att äldre människor inte hinner se vad som tecknas. Någon föreslog att man borde förlänga nyhetsprogrammet till 10 minuter. En annan önskade nyheter på finlandssvenskt teckenspråk. Vem övervakar de finlandssvenska teckenspråkiga barnens rättigheter? frågade en man med bekymrad min. Frågan ledde till idén om en ny arbetsplats inom Dövas förbund; en rättsskyddsombudsman, alltså en som övervakar att teckenspråkigas rättigheter följs. Och det var också en bra idé! Måndagen den 4 oktober 2010 hölls det en fest till ära av Äldreveckan. I år hölls festen i Jakobstad. Det var en fin fest med många tankeveckande tal och fina framföranden av dikter. Temat var Olika men lika. Temat framgick ur talen, men ännu mer vid sidan om programmet. Det var över 50 personer på plats. Döva och hörande sågs glatt tecknande överallt. Trots att största delen av deltagarna var äldre, fanns de flesta åldersgrupperna representerade. Efter välkomsttalet av Elina Blundin, ordförande för Vasa Dövförening, hölls två tal. Den första hölls av social- och hälsovårdsdirektör Pehr Löv. Han var orolig över på vilket sätt många äldre människor behandlas på anstalter. Pehr förstod att många gärna bor med andra på boenden. Många känner sig tryggare tillsammans med andra. Det han hoppades på var att gamla människor inte fick så mycket mediciner. Han menade att de skulle må bättre utan. Den andra talaren var riksdagsman Bjarne Kallis. Han berättade att människorna lever allt längre. Det innebär att antalet gamla människor ökar hela tiden. Ensamheten bland äldre var Bjarne mest orolig över. Många gamla människor känner sig ensamma. Bjarne påminde oss att vi skall ta hand om varandra, så att ingen behöver känna sig ensam. Verksamhetsledare Kai Leinonen från Föreningen Finlands Dövblinda r.f. påminde oss om hur viktigt det är att kramas. Närhet betyder så mycket. Efter talen fick vi njuta av dikter. Först på teckenspråk av Lilian Rantala och sedan på svenska med Vasa dövförenings ordförande Elina Blundin, samt Lilian Rantala. Talarna Pehr Löv (överst), Kai Leinonen och Bjarne Kallis teckenstöd av Sursik skolas elever. Efter en god lunch var det dags för avslutningsandakt av dövpräst Maria Lindberg. Festligheterna avslutades med kaffe med dopp. Ett tack till alla dem som varit med och ordnat festen! Festligheterna tog inte slut här. Tisdag 5.10.2010 ordnades en fest i Ljusa huset i Helsingfors och fredagen den 8.10.2010 en fest i Uleåborg. Text och foto: Maria Lindberg 10 Text och foto: Hannele Rabb 11
Familjenytt Kyrklig information 30 Maria Lisa (f. Uusimäki) och Sami Uolevi Kursi vigdes 25.9. 2010 i Helsinge kyrka S:t Lars i Vanda. d. 2 Göta Kullberg f. 10.10. 1933 Snappertuna 20.7. 2010 Helsingfors göta kullberg 12 Här kan du berätta om nyfödda, döpta, gifta och jubilarer, eller meddela att någon har avlidit. Skicka materialet till: maria.lindberg@evl.fi d. Frans Edvin Sjöblom f. 18.11. 1926 Sibbo 29.8. 2010 Åvik, Hyvinge Sommaren var som bäst, när jag fick sorgebud att Göta Kullberg har somnat i evig sömn 20.7. 2010 på Malms sjukhus vid en ålder av 76 år. Veckan före hennes bortgång besökte jag Göta. Hon begravdes på samma plats som lilla dottern Gunilla. Gunilla dog som liten flicka. Under våren var Göta närvarande på prästinvigning i Borgå, tillsammans med två syskon. De tre syskonen var alltid tillsammans. Göta var också med på utfärd till Borgå med församlingen från Helsingfors. Göta och jag var klasskamrater i f.d. Dövskolan i Borgå. Efter skolans slut for vi till Tysta skolan i Stockholm. Tiden där var rolig. Göta var som stora syster åt mig. Göta gifte sig med Thor, de skulle i höst ha firat 55-års bröllopsdag. De fick två fina pojkar som nu har egna familjer. Göta var en varm och positiv person. Götas vän Berit Foto: Iwe Ekström dövprästen informerar: Hej på er! Jag vill ännu påminna er om att jag är till för er. Både döva och teckenspråkiga. Ta gärna kontakt med mig då ni vill tala om något som tynger ert hjärta. Eller om ni annars bara önskar besök av dövpräst. Jag kan inte veta om någon har födelsedag, har fått barn, tänker gifta sig eller har dött. Om ni vill ha en dövpräst till en förrättning, så ta modigt kontakt med mig. Mina kontaktuppgifter finns på frampärmen i denna tidning. En annan sak. Vi önskar fortfarande respons på vecko mässan på finlandssvenskt teckenspråk. Om någon inte har dvd:n, så skickar vi den gratis. Om ni tycker att det är svårt att ge respons utan att se grundtexten, så hör av er. Jag skickar de texter ni vill ha! Ha en skön höst! Maria Nöjd? 13 Gudstjänster på finlandssvenskt teckenspråk 11.10. Teckenspråkig gudstjänst/mässa i Borgå, Lundagatans kapell, Lundagatan 5, kl. 18. 7.11. Finlandssvensk teckenspråkig allhelgonagudstjänst i Helsingfors (Hermanstad) kl. 13. Maria Lindberg. Efter gudstjänsterna: kyrkkaffe och möjlighet att ge respons. Ge oss respons! Vi vill veta vad du tycker! Är översättningen bra? Används rätt tecken? Testversionen används ännu ett halvt år.
Tidningen fyller 30 år i år! I årets alla nummer presenterar vi gamla godbitar ur arkivet. Adressförändring / Ny prenumerant Fyll i och skicka in blanketten om du flyttar eller om du vill få Dövas församlingsblad. Namn:... Tidigare adress:... Ur Dövas församlingsblad 1/1988 Ny adress:... Skicka blanketten till: KCSA / Sonja Wacklin PB 185 00161 Helsingfors eller meddela dina uppgifter till: sonja.wacklin@evl.fi Vill du veta var du kan gå på teckenspråkig gudstjänst? Om du vill ha information till din mobiltelefon, e-post eller med vanlig post, fyll i blanketten och skicka den till: KCSA / Sonja Wacklin, PB 185, 00161 Helsingfors Skriv ditt namn för hand nederst på sidan. Underskriften är nödvändig, eftersom vi behöver ett skriftligt intyg på att du vill ge uppgifterna och att vi får hålla dem i ett register. KCSA kommer inte att använda ditt namn eller din adress till något annat än att informera dig. Jag vill ha info om kyrkans verksamhet för teckenspråkiga till min Uppgifterna får sparas i KCSA:s register. mobiltelefon e-post vanliga post Namn:... Adress:... Mobiltelefon:... E-post:... Min egen underskrift:... 14 15
Ords. 26:14