BOTNIA ATLANTICA -PROGRAMMET SKOGENS KULTURARV I KVARKENREGIONEN (SKAIK) INNOVATIONSPROJEKT

BOTNIA ATLANTICA -PROGRAMMET SKOGENS KULTURARV I KVARKENREGIONEN (SKAIK) INNOVATIONSPROJEKT 2009-01-01 2010-03-31 VÄSTERBOTTENS MUSEUM RAPPORT SVENSKA DELEN

INNEHÅLL 1 PROJEKTETS BAKGRUND... 2 2 PROJEKTETS SPECIFICERADE MÅL OCH UPPNÅDDA RESULTAT... 3 2.1. KUNSKAPSUPPBYGGNAD... 3 2.1.1 Utveckling av inventerings- och dokumentationsmetoder och rapportering... 3 2.1.2 Inventering av skogens kulturarv i Lövångers socken... 7 2.2. KUNSKAPSFÖRMEDLING information, samarbete och utbildning... 15 2.2.1 Information... 15 2.2.2. Samarbete mellan skogliga aktörer och kulturmiljövården... 17 2.2.3 Finsk-svenskt samarbete... 17 2.3. INFORMATION, VÅRD OCH NYTTJANDE AV KULTURARVET... 18 3 PROJEKTORGANISATION... 23 4 PROJEKTVERKSAMHETEN OCH UTVÄRDERING AV RESULTATEN... 24 5 PROJEKTEKONOMI... 26 6 TILLGODOGÖRANDE AV PROJEKTRESULTATEN EFTER INNOVATIONSSKEDET... 26

2 1 PROJEKTETS BAKGRUND Planeringen av projektet Skogens kulturarv i Kvarkenregionen startades i februari 2007, då Västerbottens museum i Umeå tog kontakt med Museiverket och föreslog ett gemensamt projekt om skogarnas arkeologiska kulturarv. Vid diskussionerna konstaterades snabbt, att Österbottens och Västerbottens långa gemensamma historia, utvecklingen av miljön, den speciellt snabba landhöjningen samt det tilltagande intensiva skogsbruket erbjuder en intressant och utmanande utgångspunkt för ett nordiskt projekt. Många liknande projekt på vardera sidan om Kvarken har visat att den ökande medvetenheten om kulturarvet stärker den lokala identiteten och ökar områdenas attraktionskraft. Projektet Skogens kulturarv har enligt innovationsskedets projektplan tre huvudsakliga mål, som fördelas på följande specialmål och verksamhetssätt: 1) Kunskapsuppbyggnad inventering av kulturarvet i skogsområden, utvecklande av dokumentations- och lokaliseringsmetoder, överföring av information om objekt till det uppdaterade datasystemet för kulturmiljön 2) Förmedling av kunskap information, samarbete mellan sakkunniga inom det omfattande kulturarvet och inom skogsbranschen, utbildning, anvisningar för skogsbruk, där man beaktar fornlämningar, www-sidor på finska och svenska där projektets verksamhet och exempel på objekt presenteras 3) Förvaltning (Presentation, vård och användning av kulturarvet) planering av vård och användning, skyltning av utvalda objekt i terrängen med informationstavlor, planering av slingor för undervisning och som sevärdheter och för rekreation. Projektets viktigaste målgrupper är privata skogsägare, skogsfackmän samt myndigheter och sakkunniga som berörs av kulturarvet. Lövångers socken i Skellefteå kommun valdes som undersökningsområde. Utöver markägarna kommer även de som bor i trakten och turister som besöker området samt den offentliga sektorn och företag som betjänar dessa människor att dra nytta av resultaten av projektet. I Sverige deltar förutom projektägaren Västerbottens museum även Skogsstyrelsen.

3 En referensgrupp med representanter från skogsbolag, skogsägarförening, hembygdsföreningar samt kommunen har knutits till projektet. Innovationsskedets (2009-01-01 2010-03-31) mål var att utveckla och testa lämpliga inventeringsmetoder och verksamhetssätt i Kvarken-området samt rutiner för informationsförmedling. Det är också meningen att man i det senare treåriga etableringsprojektet ska kunna dra nytta av dem och bedöma dem. För projektet har två arkeologer och två Skogskonsulenter avlönats, FM Erik Sandén (2009-01-01 2010-03-31) och FL Berit Andersson (2009-01-01 2010-03-31), Västerbottens museum samt AnnKristin Unander (2009-01-01 2010-03-31) och Åke Rönngren (2009-01-01 2010-03-31) Skogsstyrelsen. 2 PROJEKTETS SPECIFICERADE MÅL OCH UPPNÅDDA RESULTAT 2.1. KUNSKAPSUPPBYGGNAD 2.1.1 Utveckling av inventerings- och dokumentationsmetoder och rapportering Testning av lokaliseringsmetoder På svenska sidan har arkeologerna använt handdatorer med operativsystemet Windows mobile 5 och GPS som kommunicerar med handdatorn via Bluetooth för lokalisering av lämningar. Programvaran som används i handdatorn är ESRIs ArcPad som är en handdatoranpassad variant av ArcView. Till detta har vi även använt Rikantikvarieämbetes applikation FältGis för registrering av lämningar. I denna applikation kan man göra nästa all registrering färdig i fält. Eftersom man ser sin position i en karta, som kan vara t ex en ekonomisk karta eller ett högupplöst ortofoto, i realtid kan man även se hur väl GPS signalen stämmer. Man kan även lägga in georektifierade historiska kartor så att man i realtid kan se hur man rör sig i ett historiskt landskap och även se var det bör finna t ex husgrunder. Efter registreringen i fält överför man de fältdata man registrerat via programmet KMS Konverteringsverktyg till FMIS registreringsapplikation (FMIS=FornMinnesInformationsSystem, Riksantikvarieämbetes digitala

4 fornminnesregister). Här gör man den sista kontrollen och kompletteringar av de data som registrerades i fält innan man lägger in de i FMIS. Denna arbetsmetod gör att det kan ta mycket kort tid mellan registrering av en lämning i fält och att lämningen finns officiellt tillgänglig i det nationella registret. Vi har främst stött på två problem med registreringen under fältsäsongen. Det första är att Riksantikvarieämbetets applikation FältGis inte fungerar med nyare versioner av Windows mobile. Vi har under säsongen råkat ut för att en handdator slutade fungera och när vi ska skaffa en ny är det mycket svårt att hitta handdatorer som inte har Windows mobile 6. Under senare delen av fältsäsongen har vi på grund av detta bara kunnat använda en handdator för fältregistrering. Vi har även upplevt vissa problem med GPS. Vi har tidigare med gott resultat använt Holux GPSlim 236 som kommunicerar med handdatorn via Bluetooth. Efter införskaffande av en ny likadan GPS upplevde vi problem med en GPS signal som inte riktigt hängde med i realtid. Man var tvungen att uppdatera positionen manuellt inför registrering av en lämning. Vi vet ännu inte om detta är ett problem med GPSen eller om det är en inställningsfråga. Skogsstyrelsen har använt handdatorer av typ FujitsuSiemens med ArcPad tillsammans med Bluetooth-kommunicerande GPS för lokalisering av lämningar. Även skogsstyrelsen har upplevt problem med Holux GPSlim 236 som byttes ut 2 gånger utan förbättring. Nu använder vi GlobalSat Bluetooth GPS model BT-338 som fungerar bra. Registrering av fältdata har utförts på fältblanketter. Därefter har uppgifterna manuellt registrerats i Skogsstyrelsens kartdatabas Kotten med skiktet Skog och Historia. På Skogsstyrelsen ser vi möjligheter att utveckla vårt arbete med registrering av data samt hantering av historiska kartor. Vi har funderat på att göra all registrering i handdator och på så sätt slippa dubbelarbetet med fältblanketter. Dessutom ser vi stora fördelar med att georektifiera historiska kartor. Skogsstyrelsens kartdatabas Kotten bygger på en gammal omodern version av ArcView. Därför kommer ett modernare ArcGis att införskaffas.

5 Användning av historiska kartor och GIS-baserad kartanalys vid inventering I projektet ville man utveckla även användningen av historiska kartor vid GIS-baserad kartanalys. Lantmäteriet i Sverige har scannat alla sina äldre kartor, från 1600-talet och fram till 1900-talet och gjort dem tillgängliga på internet. Många byar i Västerbottens län kartlades första gången vid mitten av 1600-talet. Då kartlades oftast bara inägomarken runt byn. Senare under 1600-talet kan man också hitta översiktskartor över byns hela markinnehav. Utmarkerna är dock ofta mycket schematiskt ritade men man kan få uppgifter om lägen för t ex kvarnar, sågar och fäbodar. På de äldsta kartorna är en gård symboliserad av ett schematiskt hus och inga individuella byggnader är utritade. Under 1700-talet börjar man att rita in alla byggnader skalenligt. Från den tiden kan man identifiera enskilda husgrunder i terrängen från kartan. Ett sätt att arbeta med historiska kartor för att kunna göra jämförelser med dagens landskap är att Georektifiera de äldre kartorna så att de blir direkt jämförbara med dagens kartor. I vårt arbete med moderna kartor använde vi ett GIS-program från ESRI (Arc Map 9.3) Här kan vi se på kartorna, lägga till egna kartdata och göra analyser av geografiska data. All information är i den aktuella projektionen för kartan (för närvarande RT90 2,5 gon V). En äldre scannad karta sparad som en bildfil kan importers till ett GIS program. När den importeras saknar den koppling till kartans geografi och skala. För att koppla bilden till kartan behöver man definiera kontrollpunkter på den gamla kartan med motsvarande kontrollpunkter på den nya kartan. Kontrollpunkterna lägger man på lätt urskiljbara ställen på kartorna. Det kan vara vid hörn på fastighetsgränser, tydliga former på bäckar eller sjöar mm. När man hittat tillräkligt många bra referenspunkter kan man rektifiera kartan och därefter är den gamla kartan inlagd i vårt nutida referenssystem. Då kan jämföra positioner på kartorna, mäta avstånd och ytor mm. Nu kan vi också direkt jämföra våra resultat från fältinventeringen med den gamla kartbilden för att få bättre tolkningar. Man kan även ladda in kartan i handdatorer och i fält kan vi sedan i realtid vandra i de historiska landskapet. Där kan man direkt se var en gammal väg eller en husgrund bör ligga. De kartor som vi använt har varit Geometriska kartor från 16- och 1700-talen, avvittringskartor och skifteskartor samt ekonomiska kartan från 1950-talet.

6 Felkällor vid arbetet med rektifieringen kan bland annat vara noggrannheten vid den äldre karteringen. Man hade inte tillgång till flygfoton under 1600-talet och utmarkerna karterades endast schematiskt. Originalkartorna av papper kan även ha ändrat form pga fukt eller vikning. Man måste alltid ha en kritisk hållning gentemot noggrannheten när man jämför en gammal och en ny karta. Vår erfarenhet av användningen av de historiska kartorna är att de är ett mycket viktigt redskap, framför allt när det gäller arbete med sentida lämningar. Kartorna har varit viktiga i hela arbetsprocessen, både under förberedelserna, fältarbetet och sedan under tolkningen av fältresultaten. Fig.1. Karta över dagens Fjällboda. Rosa markeringar visar lämningar registrerats i området

7 Fig.2. Karta från 1869 över Fjällboda. De rosa markeringarna är samma som på ovanstående karta och här syns att de i huvudsak överensstämmer med de hus som fanns i byn 1869. 2.1.2 Inventering av skogens kulturarv i Lövångers socken I samband med planeringen av projektet valdes Lövångers socken ut som inventeringsområde. De kustnära områdena hade berörts av fornminnesinventeringen i början av 1990-talet och var därmed relativt nyinventerade. Vid den inventering som då genomfördes uppmärksammades de ristningar som fanns vid Svarthällviken på Bjuröklubb. Ristningarna var i huvudsak gjorda av österbottniska säljägare från 1700- talet och fram till tidigt 1900-tal. Dessa visade att människorna från båda sidor av Kvarken bedrivit säljakt i området. Stora delar av den västra delen av Lövånger socken har ej inventerats annat än mycket översiktligt. Åren 1942 1943 genomförde arkeologen Gustaf Hallström inventeringar i socknen inför författandet av forntidsdelen i bokverket Lövånger en sockenbeskrivning under medverkan av flere fackmän. Hallströms inventeringar berörde främst de gravrösen från bronsålder, som finns i stort antal vid den dåtida kusten, och de

8 tomtningar som ligger i anslutning till nuvarande kust samt lösfynd från socknen. Som framgår av nedanstående kartbild var den nordvästra delen av socknen helt oinventerad och där saknas det registreringar i Fornminnesregistret (röda markeringar). Det gröna rutnätet visar de områden som fornminnesinventerats åren 1980 2001. Fig.3. Karta över Lövångers socken. Röda markeringar visar lämningar registrerade i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister (FMIS). Grönt rutnät visar områden som berörts av fornminnesinventering åren 1980-2001. Vid förberedelsearbetet genomgicks litteratur, äldre kartmaterial samt ortnamn på dagens och äldre kartor. Bland litteraturen lästes främst Lövånger en sockenbeskrivning under medverkan av flere fackmän del 1 3 och där noterades uppgifter om övergivna gårdsplatser, fäbodar, kvarn- och sågplatser mm. Till vår glädje visade det sig att det fanns två artiklar om utflyttning från Lövångers socken till Österbotten samt kontakter över Kvarken genom åren, i del tre av sockenbeskrivningen. Under åren 1716 1779 utflyttade 94 personer från Lövångers socken till Österbotten. Vi har även tagit del av opublicerade artiklar och uppsatser skrivna av hembygdsforskare.

9 Äldre kartor från området har laddats hem från Lantmäteriets historiska kartor. En stor del av dessa har därefter georektifierats för att överensstämma med dagens fastighetskarta. På den äldre ekonomiska kartan som i huvudsak färdigställdes på 1950- talet finns många uppgifter beträffande bebyggelse, vägar och stigar, kvarn- och sågplatser. Bland ortnamnen kan nämnas platser som innehåller ordet Lapp vilket kan hänföras till ett samiskt nyttjande av området. Enstaka husgrunder i har även lokaliserats med hjälp av Google Earth. Alla uppgifter som inhämtats vid excerperingen har överförts till ett dataskikt i ett kartprogram. Fig.4. De lila punkterna är platser som noterats vid förberedelsearbetet.

10 Vid utredningen av förändringen i miljön hade man hjälp av landhöjningskurvor och av jordmånskartor. Med hjälp av en höjdmodell ritades kartor som visade strandnivåer under olika tider. Landhöjningen i Västerbottenskusten är snabb och därför har bosättningen som följt stränderna kunnat byta boplats redan efter ett par generationers tid. Inventeringsområden valdes enligt följade kriterier: 1) Ej tidigare inventerade områden i Lövångers socken 2) Fornlämningstyper och tidsperioder alla tidsperioder från förhistorien till historisk tid, olika typer av jord- och stenkonstruktioner 3) Inventeringsområdet Vallen valdes utifrån den goda lokalkännedomen som fanns inom inventeringsgruppen samt att området ej inventerats tidigare 4) Redan i planeringsskedet framgick det från äldre kartmaterial att det kunde finnas ett flertal fäbodar inom det område som ej tidigare berörts av inventering vilket låg till grund för en prioritering av denna lämningstyp Årets inventering har omfattat drygt 8 000 Ha (8025)och berört kartbladen 21L 9d, 22L 0a, 22L 0d, 22L 0e, 22K 1j, 22L 1d, 22L 2a, 22L 2b, 22K 3j, 22L 3a samt 22L 3b med tonvikt på de nordvästra kartbladen. På kartbladen 22L 2a-b & 22L 3a finns de flesta registreringarna. Berit Andersson och Erik Sandén har skrivit en separat rapport på svenska om inventeringen och de fornlämningar som undersökts i samband med den. Rapporten (Skogens kulturarv i Kvarkenregionen inventeringar i Lövångers socken/berit Andersson och Erik Sandén 2010), finns i pdf-format på www.skaik.eu samt på www.sparfran10000ar.se som är en länsgemensam arkeologisk portal som administreras av Västerbottens museum. I det följande presenteras en sammanfattning av de viktigaste resultaten.

11 Sakord Antal Boplats 2 Boplatsgrop i klapper 6 Boplatsvall 1 Bro 1 Brunn 3 Dammvall 2 Fossil åker 1 Fyndplats 1 Fångstgrop 11 Fäbod 37 Färdväg 3 Förvaringsanläggning 1 Husgrund historisk tid 48 Hägnad 2 Härd-sentida 1 Kallviken kusthamn 1 Kapellgrund 2 Kemisk industri 5 Kolningsanläggning 2 Kvarn 2 Lappnamn 1 Lertag 2 Lägenhetsbebyggelse 7 Minnessten 1 Naturbildning med tradition 1 Plats med tradition 1 Röjningsröse 16 Samlingsplats 1 Sjömärke 1 Skärvsten 1 Stenmur 4 Stenrad 2 Stenugn 1 Träindustri 1 Övrigt 3 Summa 175 Som framgår av ovanstående tabell så dominerar lämningar från olika typer av bebyggelse med tillhörande odlingselement. Antalet fäbodar i tabellen är det antal husgrunder från fäbodstugor och ladugårdar som registrerats och det finns oftast flera husgrunder på de namngivna fäbodplatserna. Bland lämningstypen husgrund historisk tid kan det finnas ytterligare fäbodar som övergått till torp eller gårdar. Två boplatser och en boplatsvall kan sannolikt dateras till stenålder då de är belägna 45, 50 och 90 m över

12 dagens havsnivå. Datering av de registrerade fångstgroparna är vansklig, då de använts från äldsta stenålder och fram till 1864, då de förbjöds. Alla registrerade lämningar har införts i Skogsstyrelsens kartdatabas Kotten och 80 (45%) lämningar har granskats av arkeolog och införts i Riksantikvarieämbetes fornminnesregister (FMIS). Ytterligare 40 lämningar är kontrollerade av arkeolog men ej införda i FMIS. Bland de registrerade lämningarna har 54 (30%) erhållit statusen fast fornlämning och 109 (62%) har bedömts som övrig kulturhistorisk lämning. Sex lämningar har ej återfunnits och 3 lämningar har bedömningen utgår. Fig.5. Registrerade lämningar vid årets inventering. Vid 2009 års inventering i Lövånger har fäbodar prioriterats. Fäbodväsendet har varit ovanligt utbrett här jämfört med övriga länet. Hembygdsforskare har kartlagt 37 fäbodar varav ett flertal bestod av grupper med fäbodstugor. Bruket att anlägga fäbodar har sannolikt medeltida anor. När den första fäboden inom Lövångers socken anlades finns det inga uppgifter om. Det första skriftliga beviset att sådana finns är från 1607 då två Bodabor var instämda till tinget i Lövånger för att svara för att de utnyttjat betet på byns

13 fäbodvall i förtid, vilket de övriga bönderna i byn protesterade mot. De dömdes och resulterade i att ett beslut fattades om en gemensam flyttning - buffring - till fäboden för alla och att den skulle ske den 16 juni. Ett datum som sedan hållits tämligen bra århundraden igenom. En del byar har till och med skrivit in sin flyttningsdag i respektive byaordning. I det utslag som tinget tillkännager står det att byn "af fordno" hade nyttjat denna fäbodvall viket måste betyda att de hade varit där i varje fall sedan andra halvan av 1500-talet. Detta är ett citat från en nedteckning om Lövångers fäbodar gjord av en hembygdsforskare. Noteras bör att byn Bodan av namnet att döma ursprungligen varit en fäbod, vilket innebär att fäbodbruket utvecklades ovanligt tidigt. Bruket av fäbodar finns belagt från 1600-talet och var som mest omfattande under 1800-talet. Efter andra världskriget fanns inte många fäbodar kvar. Vid äldre inventeringar har 28 fäbodar registrerats. Vid årets inventering har sju fäbodar registrerats (Morfäbodarna, Lundfäbodarna, Lötfäboden, Gärde fäbodar, Grubbfäboden, Näsfäboden samt Lars-Ersafäboden) varav vissa består av upp till 15 husgrunder. På två av dessa fäbodar fanns stora järngrytor kvar samt övriga plåtdetaljer, troligen fanns det även andra föremål av trä som lämnats kvar vilka idag har förmultnat. Enligt en uppsats om Hökmarks fäbodar av Anund Lindholm så finns ytterligare fäbodar i området som ej registrerats. I ovanstående uppsats finns även en redogörelse för när fäbodarna inom Hökmark användes för sista gången. De flesta övergavs under perioden 1920 1930- talet. I dag finns en renoverad fäbodstuga kvar på Morfäbodarna samt en sommarladugård som flyttats hit från Lötfäboden och här arrangerades på 1970-talet en fäbodsöndag varje år. Fig.6. Renoverad fäbodstuga på Morfäboden. Fig. 7. Interiör i fäbodstugan.

14 Bland de fäbodar som registrerats under årets inventering syns en tydlig vegetationspåverkan i form av en kraftig grässvål. Många av Lövångers fäbodar har skyltats av lokalhistorikern Helmer Fällman. På skyltarna framgår vem som ägde fäbodstugan eller ladugården. Många av dessa skyltar är i gott skick men behöver en viss översyn. Fig.8. Exempel på den skyltning av fäbodar som Helmer Fällman genomfört. Före dagens vägnät fanns ett väl utvecklat system av stigar i våra skogar. Vid årets inventering har några sådana kunnat återfinnas. Mellan Morfäboden och Lundfäboden finns delar av fäbodstigen fortfarande kvar, den norra delen utgörs idag av en skogsbilväg. Närmast Morfäbodarna består fäbodstigen av en kavelbro, som känns under mossan. Söder om Näsfäboden har en stig som löper över Sösjöberget registrerats. Stigen är bitvis väldigt tydlig och har närmast hålvägskaraktär. Denna stig finns inte med på den äldre ekonomiska kartan och bör ha varit övergiven i början av 1950-talet. I stigens södra del går den förbi ett torpställe som enligt den lokala skyltningen tillhört Sösjö-Erik. Vid informationsmötet i Hökmark den 10/2 detta år gjordes en förfrågan om denna stig och en av deltagarna berättade att det var en gammal fäbodstig. I Anund Lindholms uppsats om Hökmarks fäbodar finns uppgifter från

15 insyningsprotokoll från 1847 där stigen benämns Gamla febovägen vilket indikerar att fäbodstigen kan vara från början av 1800-talet eller äldre. 2.2. KUNSKAPSFÖRMEDLING information, samarbete och utbildning 2.2.1 Information Informationsmöten för intresserad allmänhet, markägare och hembygdsföreningar där projektet presenterats har hållits i Vallen (2009-03-30), då en stor mängd tips från deltagarna inkom. Projektets resultat presenterades vid ett informationsmöte i Hökmark (2010-02-10) vilket även resulterade i en tidningsartikel i tidningen Mellanbygden. Sammanlagt har ca 110 personer deltagit vid informationsmötena. Fig.9. Kopia av tidningsartikel i tidningen Mellanbygden införd den 16 februari 2010. Förutom särskilda informationsmöten har vi kontinuerligt informerat markägare och lokalbefolkning om projektet när vi träffat folk i skogen. Västerbottens museum, har utarbetat en broschyr på finska och svenska med presentation om projektet. Man har också år 2009 skapat webbsidor för projektet, adress: http://www.skaik.eu, vilka upprätthålls av Västerbottens museum. På sidorna presenteras projektets verksamhet och exempel på lämningar. Materialet publiceras på finska och

16 svenska. En kort presentation av projektet finns också på Museiverkets www-sidor på finska, http://www.nba.fi/fi/tutkimusprojektit.nba.fi Fig.10. En förminskad variant av den informationsbroschyr som producerats.

17 2.2.2. Samarbete mellan skogliga aktörer och kulturmiljövården Vid de informationsmöten som hållits har planeringen genomförts av personal från både Västerbottens museum och Skogsstyrelsen och båda parter har deltagit vid mötestillfällena. I samband med informationsmötena har en särskild inbjudan sänts till referensgruppen. Inventeringsområdena har valts ut i samarbete mellan de två organisationerna där en av skogskonsulenterna med stor lokalkännedom om ett område har genomfört inventering i det området. Skogskonsulenterna har god kontakt med markägare och har föreslagit ett område som lämpar sig väl för skonsam avverkning med efterföljande skyltning. Vi har gemensamt diskuterat utformningen och innehållet i de skyltar som tagits fram för detta område. I början av sommarens inventering genomförde en av museets arkeologer en kurs för skogskonsulenterna i registrering av olika lämningstyper samt principer för beskrivning av dessa. Skogskonsulenterna har genomfört inventering i två områden och arkeologer från Västerbottens museum har granskat en stor del av dessa lämningar. På många av de fäbodar som registrerats under året växer nu avverkningsmogen skog. Marken på fäbodarna är ofta välgödslad vilket innebär att träden växer ovanligt fort. Vi har därför fört diskussioner om hur dessa objekt skall behandlas när en avverkning blir aktuell. Omgivningarna runt en av de fäbodstigar som vi registrerat hade nyligen avverkats, stigen hade märkts ut inför avverkningen men nu låg stora mängde ris kvar vilket medförde att stigen var svår att se. Detta åtgärdades omedelbart med ett telefonsamtal, då skogskonsulenterna har god lokalkännedom och vet vem som ansvarade för avverkningen. 2.2.3 Finsk-svenskt samarbete Projektet inleddes i Finland i början av februari och det första projektmötet hölls i Vasa 5-6.2. 2009. Vid mötet bekantade sig arkeologerna i projektet med varandra. Man presenterade arbetsplanerna för delprojekten samt källmaterial och metoder som ska användas vid inventering.

18 Projektets inventerare i Sverige, Berit Andersson och Erik Sandén från Västerbottens museum samt Annkristin Unander och Åke Rönngren från Skogsstyrelsen, gjorde 2009-05-25-26 en exkursion till Finland. Under besöket diskuterades terminologi, inventeringsmetoder, kartanalys och det kommande etableringsprojektet. På mötesdagens kväll bekantade de sig med österbottniska specialiteter, jättekyrkor i Pedersöre. På en av platserna med jättekyrkor, har marken nyligen hyggesbränts. Under en exkursion 26.5.2009 bekantade man sig med fornlämningar i Laihela och med finska skogsbruksmetoder. I exkursionen deltog förutom de finska projektforskarna, forskaren Kaisa Lehtonen och landskapsarkeologen Pentti Risla samt energirådgivaren Anders Wikberg från Kustens skogscentral och forskaren Peter Holmblad (Umeå universitet) som specialiserat sig på arkeologin i Laihela. Under hösten (2009-09-01 02) deltog den finska projektgruppen i ett projektmöte i Umeå och i en dagsexkursion. Under exkursionen hade man möjlighet att bekanta sig med delar av den stora mängden fäbodlämningar i skogarna i Lövånger samt med det märkliga hällmålningsområdet på Finnforsberget, som också ligger i ett skogsområde. Ett flertal likadana bosättningsminnen och fynd tyder på att kontakterna över Kvarken har varit livliga redan i flera årtusenden. På vardera sidan har dessutom uppstått och bevarats regionala särdrag. Man beslöt att de planerade seminarierna och nätverksträffarna ska inledas först under etableringsprojektet. 2.3. INFORMATION, VÅRD OCH NYTTJANDE AV KULTURARVET Under våren 2009 besöktes ett antal platser som utifrån vårt förberedelsearbete verkade intressanta och värda uppmärksamhet i form av skyltar. Dessa platser var Röshällorna (ett flertal gravrösen från bronsålder som undersökts av G. Hallstöm men fynd av bl a en bärnstenspärla), Kallvikens hamn (kusthamn från 1600-talet), fiskeläge vid Blackehamn (lämningar efter fiskeläge, labyrint mm) samt grunden till den äldsta kyrkan i Lövånger(troligen en träkyrka från 1300-talet). Vid Kallviken och Blackehamn

19 fanns befintliga skyltar som bör förnyas med mer aktuell information. Blackehamn ingår i de kulturmiljöer som vårdas inom ramen för Länsstyrelsens fornvårdsprogram. Båda dessa platser är lättillgängliga även för personer som har svårigheter att röra sig i skog och mark. Vid Kallviken finns, förutom en skylt, även fikabord och bänkar samt papperskorg som är tillgängliga för rullstolsburna. Den skyltade lämningen vid Blackehamn ligger endast ca 25 meter från en mindre bilväg och kan tillgängliggöras för rullstolsburna för en mindre kostnad. Fig.11. Nuvarande skylt vid Kallviken Fig. 12. Nuvarande skylt vid Blackehamn. Vid Röshällorna hängde en trasig skylt i ett träd och där bör en ny skylt med aktuell information sättas upp. Vid informationsmötet i Vallen 2009-03-30 diskuterades en mindre undersökning av den gamla kyrkogrunden, undersökningen skulle ske i samarbete med Lövångers hembygdsförening. Fig. 14. Förmodad skylt vid Röshällorna Fig. 15. Den gamla kyrkogrunden vid prästgården Under sommarens inventeringar väcktes tanken på en fäbodslinga som utformas som en broschyr samt genom ett antal geocacher. Geocaching är en modern och

20 världsomspännande variant av skattjakt utomhus, där man använder en GPS istället för en traditionell karta. Koordinaterna till skatterna är utlagda på internet. En skatt består oftast av en låda i plast innehållande en loggbok, små presenter och ibland ett informationsblad. När man hittat en geocache noterar man det på internet. I de skrifter som hembygdsforskare producerat finns uppgifter och historier om livet på fäbodarna. I en av dessa finns en beskrivning av en tidig geocache då en fäbodstinta hade lagt en dikt om fäboden, samt lite småsaker i en glasflaska som hon placerat i ett gömställe. Detta gömställe var känt av flera bybor, men inge ville tala om dess exakta plats. Genom att använda geocaching kan man sprida kunskap och intresse om bygdens kulturhistoria till grupper som man inte når via traditionella informationskanaler. Denna metod är även möjlig att utvärdera eftersom de som har hittat geocachen registrerar det på geocach-hemsidan. Denna fäbodslinga är planerad att genomföras under etableringsprojektet. I samband med inventeringen i Lövångers kommun upptäckte vi tidigt att det fanns mängder med av lokalbefolkningen kända, men oregistrerade bebyggelselämningar. Då vi inventerade dessa kom vi i kontakt med en markägare som visade stort intresse för att hugga och röja fram sin övergivna och övervuxna by Fjällboda. Att förbättra stigen/kärrvägen genom området var också ett av hans mål. Han kommer även att se till att stigen/kärrvägen ansluts bättre till en befintlig skogsbilväg. En fördel med just den här bebyggelselämningen är att det finns endast en markägare vilket underlättar alla beslut och kontakter. Vi upptäckte också att det fanns sk biologiskt kulturarv på denna plants, vilket vi avser att inventera och dokumentera vidare i etableringsprojektet. I byn Fjällboda fanns sedan tidigare ett gammalt skyltmaterial som nu var vattenskadat, liggande bland husruinerna. Med hjälp av detta material har det skapats nytt skyltmaterial som kommer att placeras ut i den uppröjda bebyggelsemiljön.

Fig. 16.Exempel på en nyproducerad skylt till Fjällboda. Texten är densamma som på den äldre skylten. 21

Fig. 17. Platser och lämningar där åtgärder är planerade att utföras under etableringsprojektet 22

23 Fig. 18. De åtgärder som är planerade att utföras under etableringsprojektet 3 PROJEKTORGANISATION Projektet har letts av en styrgrupp med en representant för varje stödmottagarpart samt av tre samarbetsinstanser. Projektledare var Anders Karlsson från Västerbottens museum och Erna Forsman har fungerat som projektekonom perioden 2009-09-01 2010-03-31. Jans Heinerud, också Västerbottens museum, medlem i styrgruppen. Projektpartner i Sverige är Skogsstyrelsen där Göran Lindberg är deras representant i styrgruppen. Projektets finländska partner är Museiverket, där Vasa regionkontor är ansvarigt med forskaren Kaisa Lehtonen som kontaktperson. Till projektets styrgrupp hör arkeologerna Kaisa Lehtonen och Leena Koivisto som vid Museiverkets Vasakontor ansvarar för vård och skydd, Helena Taskinen som är chef för arkeologiska avdelningens forsknings- och skyddsenhet samt naturvårdschefen Matti Seppälä från

24 Skogscentralen Sydösterbotten. Styrgruppen sammanträdde två gånger (Vasa 2009-02- 05-06 och i Umeå 2009-09-01) samt med ett e-postmöte 2009-12-09. För projektet har fr.o.m. 1.1.2009 två arkeologer, FL Berit Andersson och FM Erik Sandén, Västerbottens museum avlönats på deltid. Vid Skogsstyrelsen har skogskonsulenterna AnnKristin Unander och Åke Rönngren avlönats för inventeringsarbete inom projektet. Dessa fyra har utgjort den svenska projektgruppen. Gruppen har hållit 2 planeringsmöten (2009-02-23 & 2009-11-06) samt ett flertal diskussioner i fält. Till de avlönade inventerarnas arbetsuppgifter har hört projektadministration (administrativa, ekonomiska och operativa uppgifter enligt Botnia Atlanticaprogrammet såsom, lägesrapportering samt slutrapport), informationsförmedling, arbetsplan och tidtabell i innovationsskedet, arkivforskning i historiska kartor samt kartanalys, höjdmodeller som beskriver strandnivåer, förberedelser för inventering, terrängarbeten och rapportering, planering och arrangerande av exkursioner. Som stöd för projektet har man dessutom sammanställt en referensgrupp. I referensgruppen har år 2009 ingått Lage Johansson (Skellefteå museum), Anund Lindholm (Lövångers hembygdsförening, Gustav Öhman (Norra Skogsägarna) och Anders Johnsson (Sveaskog). 4 PROJEKTVERKSAMHETEN OCH UTVÄRDERING AV RESULTATEN Innovationsskedets projekt har inletts 2009-01-01 och upphört 2010-03-31. Projekttiden under innovationsskedet har förlängts (ursprungligen 2009-12-31, ändring Botnia Atlanticas beslut 2009-10-26 och Österbottens förbunds beslut 2009-12-17). Lägesrapporter, vilka har förutsatts i programmet, har skrivits med fyra månaders mellanrum om projektets verksamhet och kostnader. (1 30/4., 1/5 31/8., 1/9 31/12.2009). Verksamheten 2009-01-01 2010-03-31 har i huvudsak framskridit enligt följande: 1. Planering 2009-01-01 05-12.

25 a. förberedelse för inventering, insamling av material b. informations- och referensgruppsmöte arrangeras 2. Fältarbete 2009-05-12 10-22 a. rekognosering och utvärdering av objekt som tidigare skyltats 2009-05-12 b. den svenska projektgruppens exkursion till finländska inventeringsområden i Laihela 2009-05-25-26 c. fältarbeten i perioder 05-18 10-22. d. möte i Umeå och exkursion till inventeringsområden i Lövånger 2009-09-01 02 3. Rapportering/information 2009-10-23 2010-03-31 a. forn- och kulturlämningar inrapporterade till FMIS 2009-11 b. forn- och kulturlämningar inlagda i Skogsstyrelsens databas Kotten 2010-01 c. framtagande av informationsbroschyr 2009-12 2010-01 d. informationsmöte i Hökmark 2010-02-10 e. slutrapport 2010-02 03 I följande frågor lyckades man speciellt bra: 1. Fördjupat samarbete med Skogsstyrelsen a. praktiska och konkreta frågor med tyngdpunkt i terrängen b. gemensamma och konstruktiva diskussioner, utbyte av erfarenheter, öppenhet c. uppställning av mål, planering av kommande verksamhet, man förbinder sig till att fullfölja gemensamma mål 2. Effektivare informationsförmedling a. oväntat stort intresse från allmänheten vid informationsträffar b. korrekt informationsförmedling från medierna 3. Digital framställning av information a. projektet har möjliggjort insamling av ett kvalitativt och högklassigt bakgrundsmaterial b. material och observationer vid inventeringar har sammanställts och producerats i digital form och informationen kan nyttjas redan nu i enlighet med projektets mål 4. Utvecklandet av inventering

26 a. informationen i det historiska kartmaterialet har nyttjats på bättre och effektivare sätt b. lokalsamhällets kunskaper om trakten har kunnat inhämtas på ett adekvat sätt 5. Det finsk-svenska samarbetet ökar samhörigheten a. utbytet av praxis och erfarenheter gagnade båda parterna samt kulturarvs- och skogssektorn Områden där det uppstod problem: 1. Bruket av digitala lokaliseringsmetoder a. svårigheter med Riksantikvarieämbetets fältgis och kompatibiliteten med Windows Mobile 6 samt användningen av externa GPSer som tidigare fungerat väldigt bra, men som av okänd anledning slutat göra det 2. Projektadministration a. man var inte förberedd på förändringar som meddelades under projektets gång 5 PROJEKTEKONOMI Den totala budgeten för projektet har varit 357 000 euro, varav Sveriges andel uppgick till 194 625 euro. Av dessa medel har 93 598 euro gått till Skogsstyrelsen och 101 027 euro till Västerbottens museum. Av den totala finansieringen kom 60 % ur Botnia Atlantica-programmet och 40 % ur nationell finansiering från Österbottens förbund i Finland och från Västerbottens länsstyrelse i Sverige samt från Regionförbundet Västerbotten. 6 TILLGODOGÖRANDE AV PROJEKTRESULTATEN EFTER INNOVATIONSSKEDET Avsikten är att fortsätta projektet Skogens kulturarv som ett treårigt etableringsprojekt (SKAIK II), inom vilket man kommer att fortsätta arbetet för främjandet av skogarnas kulturarv enligt målen i planen för innovationsprojektet. En ansökan om ekonomiskt bidrag för åren 2010-2013 har lämnats in till Österbottens förbund och till Botnia Atlantica programmet vid årsskiftet 2010. Centrala mål för etableringsprojektet är inventering, information, vård av fornlämningar, planering av natur- och kulturrutter samt etablering av nätverk för samarbete med olika branscher. Över projektet skrivs lägesrapporter och årliga slutrapporter på finska och svenska. Verksamheten och

27 skogarnas kulturarv presenteras i bild och på kartor även på projektsidorna http://www.skaik.eu Utifrån utvecklandet av inventeringsmetoderna fortsätter man med utgångspunkt i resultaten av innovationsprojektet och övergår från testning till en produktionsversion. Målet för inventering i områden med ekonomiskogar är på samma sätt som vid innovationsprojektet att förbättra informationen om objektens lokalisering, vilket bidrar till att minska skador uppkomna vid skogsbruket och att främja målen för en hållbar skogsekonomi. Inventeringsuppgifterna uppdateras direkt i Riksantikvarieämbetets och Skogsstyrelsens datasystem för kulturmiljön, ur vilket myndigheterna och sakkunniga efter inventeringen får information till sin disposition. Informationen är offentlig och det är också möjligt att bläddra i kulturmiljöportalen på Museiverkets www-sidor. (http://www.nba.fi/fi/tutkimusprojektit). Informationsmaterial och skrifter finns även tillgängliga genom Västerbottens museums hemsida www.vbm.se I etableringsprojektet poängteras speciellt vården, användningen och tillgängligheten till kulturarvsobjekt. Som grund för vårdplanerna görs inventeringar och kartläggningar. Informationen bjuds ut till lokala turistföretagare och till skolor. I enlighet med beslutet som fattats medan innovationsprojektet pågick fortsätter man samarbetet med sakkunniga inom skogsbranschen och kulturarvet genom att årligen anordna träffar, utbildningsdagar och gemensamma informationsmöten. I informationen och vid utbildningen läggs fokus på skogsägare och skolelever. Ett omfattande samarbete och utbyte av erfarenheter med de Finländska projektmedarbetarna ger nya synpunkter på skogarnas kulturarv i de båda länderna. Samarbetet fördjupas vid gemensamma fältarbeten, där inventerare från vartdera landet i praktiken blir bekanta med det andra landets kulturarv. För skogsbranschens och kulturarvets aktörer grundas ett bestående samarbetsforum. Inom ramen för projektet anordnas ett tvärvetenskapligt seminarium som behandlar ämnesområdet. Målet för projektet är att även uppmuntra lokala hembygdsaktivister och företagare att använda information och material som sammanställts i projektet speciellt broschyrer och projektets egna och organisationernas www-sidor vid planeringen av den egna programverksamheten. Välskötta objekt med informationstavlor och kulturrutter ger ett

28 mångsidigt lokalt utbud för turismen, vilket enligt utredningar ökar områdenas attraktionskraft och efterfrågan.