ÅRGÅNG 19 CORNELIS bladet UTGIVET AV CORNELIS VREESWIJKSÄLLSKAPET 2018 Nr 1 Ann-Louise Hanson - Siw Malmkvist Jack Vreeswijk - Liondub Kalle Lind - Camilla Ringquist Pristagare - Dansa Sambas Dansshow Cornelisdagen 25 AUGUSTI 2018 RIVAL KL 18.00-22.00 * ORDINARIE PRIS 590 KR * MEDLEMSPRIS 390 * BILJETTER VIA TICKETMASTER.SE
HEJ ALLA MEDLEMMAR! Om Cornelis Vreeswijksällskapet Kontaktuppgifter Postadress: Cornelis Vreeswijk Sällskapet Långa gatan 4 115 21 Stockholm Telefon: 08-667 73 65 E-post: sallskapet@cornelis.se Webbplats: www.cornelis.se Bankgiro: 5779-6377 Org Nr: 802013-4642 Styrelse 2018 Martin Tode (ordförande) Mikael Röhstö (vice ordförande) Hasse Nilsson (sekreterare) Christina Hellberg Monica Åberg (kassör) Jerker Larsson (suppleant) AnnChristin Wennerström (suppl.) När jag började skriva detta hade just våren kommit igång men nu är det tidig sommar. Vi har velat vänta in avtal för Cornelisdagen och vår Corneliskryssning för att kunna presentera det här i bladet. 2017 blev ett riktigt kanonår för Cornelis. Visaftnar på Monks i Gamla stan. 15-årsjubileum för Sundsvallsgänget. Minneskonserten en succé och mycket annat. Vår jubileums-cornelisdag 2017 blev mycket lyckad med både stor och fri utekonsert på Mosebacke torg och en kvällsföreställning på Rival med tak över huvudet och sköna sittplatser. Ekonomiskt bar sig Rivalföreställningen bra och det har vi inte upplevt på någon Cornelisdag så länge jag varit med. Publiken återvände! Det var skönt att gå hem den natten med vår hedersordförande Silas ord i minnet Det här ska ni vara nöjda med. Till vår stora förvåning har stiftelsen i år valt en annan plats för utdelning av stipendiet. Det har skapat helt nya möjligheter för oss. Vi i styrelsen har beslutat att instifta Cornelissällskapets Skrivarpris där vi ska lyfta fram både en tjej och en kille som är lite yngre. Närmare bestämt under 35 år. Priset kommer att vara på 7 500 kr vardera. Mycket pengar för de allra flesta i början av karriären. Vi hoppas att det ska bli en bra uppmuntran. Vi ser det som en mycket viktig uppgift att bana väg för de kommande. Prisutdelningen kommer att ske under Cornelisdagen som en extra förhöjning till hyllningskonserten. Ja, årets Cornelisdag är nästan färdigplanerad och det kommer bli grymt bra! Bara en sån sak som att Ann-Louise Hanson och Jack står på samma scen. Då kan det hända grejer! I år är dagen förlagd till den 25 augusti och nu när tidningen kommit ut finns det biljetter att köpa på ticketmaster.se. Vi har rabatterat medlemsbiljetterna rejält i år och det är väldigt fina platser på parkett, men det är ett begränsat antal så tveka inte att köpa nu! Medlemskoden är CORNELIS2018. Nu återstår bara att önska er alla en trevlig lässtund! MARTIN TODE ORDFÖRANDE Hedersordförande: Silas Bäckström Cornelisbladet Ansvarig utgivare Martin Tode Redaktion Martin Tode, Lasse Jansson och Rolf Janelm. Hjärtligt välkommen till ett nytt år i Cornelis Vreeswijksällskapet Sällskapets övergripande mål är att sprida kännedom om Cornelis Vreeswijks musik och poesi till nya generationer samt att främja visan. Som medlem hjälper du oss att nå det målet. Du får som medlem också tidningen Cornelisbladet och rabatter på konserter m m. Form & layout Jens Design Sthlm Kontakta redaktionen på e-post: redaktionen@cornelis.se Ni har väl kommit ihåg att betala medlemsavgift för 2018? Medlemskapet gäller per kalenderår. Ordinarie årsavgift är 250 kr och fr o m 2018 är avgiften för barn/ungdom (upp till 25 år) 100 kr och familjemedlemskap 375 kr. Betala till bankgiro nr 5779-6377 För betalning utanför Sverige: IBAN No: SE35 8000 0832 7999 4628 6003, SWIFT/BIC CODE: SWEDSESS Du som är Heders- eller Ständig medlem ska förstås inte betala någon medlemsavgift. Dock är det bra om även du meddelar aktuell e-postadress till sallskapet@cornelis.se Swish Nu kan du även Swisha in din betalning till: 123 554 41 68 Skriv Medlemsavgift och din adress som meddelande. Namn och telefonnummer kommer med automatiskt. Om du ska betala för fler personer ska du mejla in information om namn, adress samt telefonnummer till sallskapet@cornelis.se. 2
Oviss framtid för visan på Monks i Gamla stan För ett år sedan berättade vi stolt i Cornelisbladet om ett arrangemang som såg ut att bli både regel bundet återkommande och av hög musikalisk kvalitet månatliga viskvällar i Cornelis anda på trivsamma Monks Wine Room i Gamla stan, Stockholm. Ett ansenligt antal sådana aftnar hade då redan hållits med Mathias G Pettersson som konferencier, och både publik och artister hade strömmat till. Stämningen var varm och hög och utbudet brett: alltifrån visor en hel del Cornelis förstås till blues, poesi och kulturella betraktelser. Viskvällarna återkom sedan varje månad under 2017 (med sommaravbrott), och sällskapet började också planera för ett nytt Cornelisrum, ett litet minimuseum, på Monks. MEN allt blir, som bekant, inte alltid som man vill. Till följd av olyckliga omständigheter förlorade pubkedjan Monks sitt serveringstillstånd i slutet av fjolåret vilket ledde till att Monks Wine Room stängde tills vidare. En kväll i november blev sista visaftonen där under överskådlig tid, och ovisst är nu när, var och hur dessa trivselträffar i visans tecken kan Foto: Wikipedia återupptas. Sällskapet arbetar förstås oförtrutet vidare för att musiken i Cornelis anda aldrig ska tystna någonstans. ALLT BÖRJADE MED att Nils Nisse Karlsson hörde av sig till Cornelissällskapet, tror det var 2015, med en idé om att hålla Cornelis kvällar på puben Monks i Gamla stan i Stockholm. Då jag satt i styrelsen vid den tiden och jobbade ett stenkast från Lilla Nygatan, där Monks låg, gick jag över och pratade med Nisse. Den första visaftonen arrangerades i Monks så kallade Stockholm bar. Bland alla i gänget som dök upp fanns min bror Richard Sköldborg, som kom att bli min vapendragare på många av Monksaftnarna. Den första kvällen var även Rebell Robert med och spelade tillsammans med flera från sällskapet, bland dem Olle Nyman och hans sambo Kerstin. En tid på Wallingatan Vi höll till i den delen på Monks ett par gånger innan vi gick över till andra delen av huset och till det som kallades Whiskey bar, och där blev vi kvar ett bra tag. Under hösten och våren 2015 2016 försökte vi samlas till viskvällar cirka en gång i månaden. Då Nisse började jobba på en annan av Monks restauranger, belägen på Wallingatan, följde visaftonen med även dit. Där var det lite trögare med publiken då det låg lite avsides jämfört med Monks i Gamla stan. Dock var det en fin lokal och kvällar som gav många fina minnen. Åtskilliga intressanta personligheter kom och spelade. Roberto Gonzalez och den förre Trio me Bumba-sångaren Roffe Lee Larsson förgyllde aftonen vid två tillfällen. 3
MONKS WINE ROOM Att återskapa en känsla Tiden gick och vi flyttade över vis aftonen till Monks Wine Room på Lilla Nygatan samma lokaler där vi var första gången men i ett annat rum. Där höll vi till ända fram till avslutningskvällen. Cornelissällskapet blev mer och mer involverat, och sällskapets ordförande Martin Tode med band och en lång rad andra fina musiker, kollegor och vänner kom ofta och spelade. Många nya ansikten dök upp, och visionen var att visaftonen skulle hylla och återskapa känslan från Mosebacke och gamla Pråmen, framför allt den bit där alla skulle få chansen att framföra något. Allt från trolleri, opera, visor och poesi till berättelser från förr har varit scenspråket på visaftnarna på Monks genom åren. Tanken var - och planerna var långt gångna att sällskapet skulle få ha ett litet Cornelismuseum och en butik på Monks. Hopp om fortsättning Sista halvåret var det knökfullt på våra aftnar, och allt låg i ideella händer och krafter. Många fina artister fick chansen att sjunga och spela ut där. Filip Tedelund, Jonas af Roslagen, Ingmar Svensson och Anders Beckius, för att bara nämna några. Alla ska tackas och ingen ska glömmas, men vi hoppas förstås kunna få fart på en liknande visafton igen framöver. Allt började som sagt med en idé från Nisse som jobbade på Monks, varpå undertecknad följde upp det hela och drog in mina vänner så att vi tillsammans kunde få en tillflyktsort för visor i Cornelis anda. Kultur i många former, och allt lättsamt och engagerande från både publik och artister. Stort tack för denna tid! MATHIAS G PETTERSSON Debatt: När, var och hur bör Cornelis minne firas? Ja, då har vi genomlid... förlåt, övervarit ännu ett årsmöte i Cornelis Vreeswijksällskapet. Jag har svårt för sådana där tillställningar, ingen spontanitet tillåts, en tillfälligt vald ordförande drar igenom dagordningen och någon från styrelsen läser upp årsberättelsen och den ekonomiska redogörelsen. That s it, liksom. Och sen då? Vi hade samlats i en mycket trevlig lokal, blivit serverade smörgås med dryck på sällskapets bekostnad och det hela var väl inte så tokigt. Och jo, det blev faktiskt lite prat om annat efter det att den tillfällige ordföranden slagit den imaginära klubban i bordet och avslutat det schemalagda mötet. Man har ju fått för sig att avsluta möjligheterna att dela ut Cornelisstipendiet på Cornelisdagen! Det finns det många som i likhet med undertecknad har väldigt svårt att såväl förstå som acceptera. Från början skulle stipendiet delas ut klockan nio på morgonen på Cornelis födelsedag på Restaurang Tennstopet. Det var vad Cornelis själv ville, har det sagts mig. Knöts till Cornelisdagen Silas Bäckström, som blev den viktigaste kuggen och det starkaste dragloket i genomförandet av Cornelisdagen och som också satt och ännu sitter som expert hos dem som utser stipendiemottagare, föreslog vid ett av våra då förekommande små möten att vi måste få Cornelisstipendiet till Mosebacke och Cornelisdagen. Det är ju på Cornelisdagen det skall delas ut, menade han. Och det höll vi ju med om, vi i den dåvarande producentgruppen för den årliga Cornelisdagen som redan då blivit en institution och tradition. Nu vill Silas och advokat Anders Pethrus, som har lyft stipendiefonden till oanade ekonomiska höjder, göra en egen grej i Vitabergsparken där stipendiet då också skall delas ut. Många undrar varför. Jag minns att vi kämpade väldigt hårt med advokat Pethrus för att få stipendieutdelningen till Mosebacke... Nytt pris som uppmuntran En annan diskussion rörde ett nytt pris som styrelsen kläckt idén till. Ett Cornelispris, inte ett stipendium, skulle kunna delas ut till någon eller gärna några (två kanske, en kille och en tjej) av yngre snitt, som en uppmuntran till fortsatt sjungande och komponerande i exempelvis Cornelis anda. Där förklarade advokat Pethrus att Cornelispriset som namn på detta är helt uteslutet och i strid med gällande patentpraxis. Av mångårig hävd är även Cornelispriset upphovsrättsligt skyddat och kan inte användas. Han kom med förslaget Lilla Cornelispriset, och ja, det var ju ett gott försök. Men vi vill nog själva hitta på ett namn ett namn som talar om vad vi vill med priset och som visar pristagarna att vi ser en framtid för dem som diktare och musikanter i Cornelis anda. Svårt dra publik en måndag Sedan undrade någon om det inte skulle vara ett stadgebrott att, såsom föreslagits, flytta årets minneskonsert från den 12 till den 11 november. Normalt hålls ju dessa konserter på Cornelis dödsdag 12 november. Styrelsen har nu i samråd med Silas, som arrangerat samtliga minneskonserter under åren med stor professionalism och publik framgång, kommit fram till att söndag 11 november skulle vara bättre än måndag 12 november just på grund av att måndagar är mycket sämre publikt sett. Där talar givetvis Silas mångåriga erfarenhet av att arrangera liknande tillställningar sitt tydliga språk. Bättre flytt än illa krocka Där kände jag mig tvungen att upphäva min stämma och påpeka att även själva Cornelisdagen, som i stadgarna sägs skall hållas söndagen närmast Cornelis födelsedag, flyttats åtskilliga gånger till helt andra söndagar för att inte krocka med andra festivaler runt om i Mälardalen. Också Midnattsloppet har fått Cornelisdagen att flytta på sig för att inte publiken skulle utebli på grund av andra lockelser i underhållningsutbudet. Då hördes inga protester. En födelsedag är kanske inte lika viktig som en dödsdag. Därpå äntrade Anders Lago scenen för att avsluta 2018 års årsmöte i Cornelis Vreeswijksällskapet med några välsjungna och virtuost gitarrspelade visor. Det var det ingen som protesterade mot! LASSE JANSSON 4
Annika Sjöö och Fredric Brunberg RÖR PÅ FÖTTERNA! Nog har vi rört på fötterna det här året. Sällskapets volontärer har ställt upp och vandrat omkring i foajén när föreställningen Dansa Samba en hyllning till Cornelis, som producerats just av företaget Move Your Feet, turnerat runt i Sverige. Flera av dansarna från tv-programmet Let s Dance har medverkat. Ledaren Tobias Karlsson har skapat dansikalen som har varit hans dröm att genomföra sedan ungdomen. Och nog har han lyckats. En föreställning som rör sig från tyngsta allvar över mjukaste vemod och finstämdhet till burleskaste humor. Med sig på vägen har han haft sin bästa vän sedan skolan Joakim Norsten, en synnerligen driven Cornelistolkare. Fina samtal, fler medlemmar Men Tobbe har förutom alla dansare också haft stort stöd av producenten Lena Schulte, som slitit som ett djur för att få allt att klaffa. Och även Tobbes föräldrar Bertil och Ingegerd har gjort ett jättejobb för att scenbygget skulle fungera. Vi volontärer som vandrat omkring bland publiken i foajéerna har fått många fina samtal om dansikalens musikaliske skapare. 5
Intresset för att bevara Cornelis poesi och musik har varit stort. Vi har haft med oss Cornelis-utställningen som tidigare fanns på vårt museum i Gamla stan i Stockholm. Och under året har också medlemsantalet i sällskapet ökat. Svårt att tröttna Min sambo Kerstin och jag har fått följa med på många av turnéresorna och kunnat se föreställningen många, många gånger. Vi har inte tröttnat än och jag som tycker det är tämligen trist att titta på findansare. Den här dansikalen är så fantastisk att jag såg fram emot varje gång vi skulle åka iväg, trots att det ibland handlade om att gå upp vid fyra-femtiden och komma hem igen först framåt morgontimmarna nästa dag. Nu har vårturnén avslutats med en föreställning i Göteborg, men i november kommer dansikalen till Intiman i Stockholm för en treveckorssejour. Är du i Stockholm då får du som inte sett föreställningen en ny chans. MISSA INTE DEN! OLLE NYMAN, TEXT OCH BILDER Joakim Norsten har allsång med publiken. Kerstin i samtal om Cornelis med Per och Marianne Andersson, som åkt från Linköping till Norrköping för att se föreställningen. 6
MINNEN En som kände Cornelis...... är ju trubaduren Jonas af Roslagen. Jag tänkte bjuda honom på lunch, men han kom just från maten. Dessutom skulle en träff med andra i YTF, Yrkestrubadurernas Förening, om en timme innebära mer mat. Så han ville bara ha en kopp kaffe medan jag klämde i mig en pizza på ett lunchhak på Regeringsgatan. JOVISST KÄNDE JAG CORNELIS. Vi var ju kollegor, kan man säga. Även om vi aldrig uppträdde tillsammans så träffades vi säkert hundratals gånger, privat och i konsertsammanhang. Jag presenterade honom till exempel vid några tillfällen, bland annat när Gert Palmcrantz spelade in honom på Mosebacke. Cornelis satt ju också i den allra första styrelsen för Yrkestrubadurernas Förening, han ingick till och med i gruppen som bildade YTF. Bert Karlsson ville köpa Vid ett tillfälle, berättar Jonas, satt jag i Göteborg tillsammans med Sven Wollter och grammofondirektören Bert Karlsson som ville ta över YTF. Det kan du väl sälja till mig, sa Karlsson, jag kan se till att era skivor säljer guld. Att sälja ett skivbolag och distributionsdito med stjärnor som Cornelis och andra på den tiden stora förmågor till Bert Karlsson var ju inte aktuellt för Jonas del. Han var visserligen medlem i föreningen och hade en hel del att göra med deras arrangemang. Men sälja nej det hade han varken möjlighet eller rättighet att göra. Det var antagligen så att Karlsson vädrade förtjänstmöjligheter i Cornelis, som var den som var mest känd i gruppen kring YTF. Men eftersom trubadurer och YTF-are i stort var vänsteranhängare så tedde sig säkert en anslutning till superentreprenören Karlsson mindre attraktiv. Cornelis var störst Jonas har också varit drivande i arrangerandet av visfestivalen i Falkenberg. Dit ville Cornelis komma med sina vapendragare gitarrvirtuosen Conny Söderlund och basmästaren Ove Gustafsson. Det blev dock aldrig något av det, Cornelis blev svagare och orkade inte. Han kom dock ut till Ekensbergsvägen, där YTF hade sitt kansli, en gång för att delta i ett möte. Men då var han mager och grå, inte alls den frejdige Cornelis man var van att se på scenerna runt om i landet. Men, säger Jonas, han var den störste av oss. Ingen kommer ens i närheten av det han presterade, i fråga om antalet skrivna visor och inspelade skivor, när det gäller framträdanden i olika sammanhang, när det gäller engagemang i sociala frågor, allt som över huvud taget har att göra med mänsklig omtanke och kamratskap. Publikrekord, skratt och tårar Det är ledsamt att det bara skrevs om skandaler och fylleorgier. Sånt säljer givetvis lösnummer, men Cornelis var så mycket mer. Som en annan trubadurkollega sa en gång när kvällstidningarna hade gått lite för långt: Men för helvete, nåt bra måste väl karln också ha gjort. Ja verkligen, Cornelis gjorde mycket som var bra, visorna som kom till allmänhetens kännedom, scenframträdanden som slog publikrekord och rörde publiken till både skratt och tårar, mycket annat. Han var helt enkelt den störste, inget snack om saken. Säger Jonas och tackar för kaffet, greppar sitt gitarrfodral och lämnar mig för att ta sig vidare till en eftermiddagsspelning och ytterligare en träff med kolleger inom YTF. SKRIVET OCH FOTAT AV LASSE JANSSON Bildminne Denna gång blir vårt bildminne ett foto som dök upp på vår Facebook-sida. Det är väldigt suddigt men vi tycker det ger en fin inblick i hur en vanlig spelning kunde se ut. Kan det vara Conny Söderlund och Ove Gustafsson som kompar i bakgrunden? Så här skrev Mona-Lisa Ericsdotter Rhönnstad då hon lade ut det: Underbar kväll när Cornelis Vreeswijk sjöng och spelade på Sporthallen i ARVIKA tillsammans med Ann-Kristin Hedmark. Så glad att jag tog denna bild. Har du egna bilder på eller i samband med Cornelis som du vill dela med dig av sänd dem då gärna till Cornelisbladet. 7
B En helt vanlig dag på jobbet och ett överraskande möte... Jag stod där bakom disken på jobbet när den där lille mannen kom in och ville köpa en diafilm. Jag tyckte jag kände igen honom redan förra gången han besökte butiken och nu blev känslan ännu starkare. Var har jag sett honom tidigare? När han började tala fick jag klart för mig. Jag frågade i alla fall något försiktigt om hans ursprung, hans idiom skvallrade om att han inte var etnisk svensk. Får jag fråga, kommer du möjligen från Holland? Jaa det jår jagg. Uttalet var tveksamt men övertygande. Är det kanske så att du har tagit en ros från Holland till Sverige och Cornelis Vreeswijk-sällskapet? Ett förvånat ansikte tittade på mig där över disken i fotobutiken på östermalmska Karlavägen och hans min sprack upp i ett leende. Vi skakade hand och jag undrade hur det gick med de planterade rosorna i Cornelisparken. Inga gröna PEAB-fingrar Det var nämligen Frans van Don som stod där framför mig och ville köpa en diafilm för att kunna testa en gammal kamera som han ville börja använda. Det var ju han som hade tagit in Cornelisrosen till Sverige, och det var honom vi hade uppmärksammat för den insatsen på ett årsmöte för en tid sedan. Nu var han på väg att träffa en annan av våra medlemmar för en promenad i Cornelisparken där de skulle se hur blomningen framskred. Problemet är, sa han, att parkförvaltningen överlåtit på PEAB att sköta den lilla parken. Och dom är ju bra på att bygga hus men sämre på att sköta om blommor, som Frans uttryckte saken. Blomsterprakt på Söder Och inte får vi göra det heller, man får liksom inte gräva och fixa hur som helst i stadens parker och planteringar. Nu hoppas vi väl alla att rosorna där uppe på Söders höjder ska ha klarat den långa vintern så att vi får möjlighet att njuta av dem några säsonger till. Och att få plocka bort skräp och snygga till bland växtligheten borde väl vara okej, vi vill ju bara att det ska vara fint. Någon från styrelsen kanske kan kontakta staden eller PEAB för ett litet samtal. TEXT OCH FOTO: LASSE JANSSON Rättelse om ett snickeri Jag ber att få framföra en ursäkt till såväl läsare som Lasse Erikson. I förra numret av Cornelisbladet (nr 3-4 2017) skrev vi om den nu 90-årige Lasse, om boken om hans långa liv i visans tjänst och om en speciell tavla han har hemma. Målningen visar den anrika byggnad bakom Gröna Lund där Cornelissällskapet har sitt kansli. På en punkt, rörande Lasses snickeri, missuppfattade jag dessvärre honom helt han har ingen verkstad numera. Däremot har han en större upplaga av sin både spännande och intressanta minnesbok om ett liv, där han mött många av våra mest namnkunniga visartister och skådespelare. Boken kan köpas för 225 kronor via Corneliskansliet eller under tecknad. /Lasse Jansson, foto.lasse@tele2.se En hyllning till Cornelis 15 november STOCKHOLM - INTIMAN HÖSTEN 2018 24 november 16 november 29 november 17 november 30 november 22 november dansasambamedmig.se 01 DECember 23 november