ett naturanpassat uthålligt skogsbruk skogligt demonstrationsområde

ett naturanpassat uthålligt skogsbruk skogligt demonstrationsområde

Granplanteringen Den här skogen avverkades 1992, markbereddes med harvning, planterades med gran året därpå och röjdes 2002. Granens ståndortskrav Inom detta hygge råder ungefär lika förhållanden när det gäller jordart, markfuktighet osv. Ett sådant enhetligt område brukar vi kalla ståndort. När vi anlägger granskogar bör vi tänka på att Planterade granplantor i harvspår

Granen växer bäst på näringsrika och relativt fuktiga marker. Granen är känslig för froster på vår och försommar. Granen är ett sekundärträdslag som kan att växa under en skärm av andra större träd i sin ungdom. Ståndortsanpassning innebär att vi tar hänsyn till de naturgivna förutsättningarna för att få tillbaka en växtkraftig skog i framtiden. Hot mot plantorna De planterade granplantorna är sk. täckrotsplantor som har med sig en näringsberikad torvklump från plantskolan. I ungdomen utsätts de små plantorna för många hot. Det kan tex vara torka, frost, försumpning, eller insektsskador. Ser Du några skadade eller döda plantor? Titta på de granar som står i svackor. Om toppskottens barr är bruna har antagligen frosten slagit till. Titta också längst ned på granplantornas stammar, alldeles där rötterna börjar. Om Du ser spår av gnag är det antagligen en skalbagge som heter snytbagge som ätit av barken. Markberedning Genom att markbereda innan vi sätter plantorna ökar deras överlevnadschans. Här har marken harvats för att ge gynnsamma planteringspunkter. Harvningen ökar temperaturen i jorden, vilket är bra för plantrötterna. Det frigörs också mer näring till plantorna när mineraljord och växtdelar blandas om i marken. Markberedningen leder också bort överskottsvatten och minskar därmed risken för försumpning. De öppna harvspåren minskar i viss mån även insektsskador. I harvspåret ökar överlevnadschanserna för granplantan. Röjning När granarna nått en medelhöjd av ca 1,3 m lövröjdes beståndet, för att gynna de kvarvarande träden.

Hyggesbränningen Här avverkades skogen 1992 och i juni samma år hyggesbrändes området. 1993 planterades tall (täckrotsplantor). P g a stor avgång av plantor efter rotmurkelangrepp, utfördes hjälpplantering med tall 1997. Hyggesbränning är en markbehandlingsform som syftar till att frigöra näringsämnen till föryngringen och skapa ett bättre värmeklimat. Dessutom blir det lättare att återbeskoga när hyggesresterna har brunnit upp. Metoden hade sin storhetstid under 1950-talet då man vissa år brände upp till 40 000 ha årligen. Föryngring skedde med såväl fröträdställning, sådd, som plantering i askan. Särskilt på marker med tjockt mosstäcke gav hyggesbränning en snabb start för den nya skogen. Efterhand som markberedningsaggregat utvecklades minskade hyggesbränning till nästan ingen verksamhet alls. Hyggesbränning krävde mycket planering, rätt väderlek och var arbetskraftsintensiv. Trots det börjar dock intresset för metoden att vakna igen i liten skala. Man kan urskilja tre sätt för hur växterna återkoloniserar ett område efter brand. Vilande frön eller sporer i marken, sk. fröbanksarter. Jordstammar (rhizomer) i marken. Frö- eller sporspridning på den brända ytan. Vilka arter som kommer tillbaka efter branden beror till stor del på hur djupt ned i marken som branden nått. En vanlig fröbanksart är vårfryle som har sina frön alldeles ovanför mineraljordsskiktet, väl skyddade för branden. Våra tre vanligaste jordstamsväxter är kruståtel, blåbär och lingon. Kruståtelns jordstammar ligger ytligt och blåbär och lingon något djupare. Där det har brunnit relativt hårt

Branden går fram över hygget. saknas därför kruståtel. Den mest typiska fröspridda arten är den kväveälskande mjölkörten, vars lätta frön sprids lätt med vinden. Bland sporspridda växter finns mossorna som snabbt kan kolonisera öppna ytor efter branden. Se dig omkring och titta på vilka områden det brunnit hårt och svagt och se vilket fältskikt som finns där idag.

Stormyrbäcken Svannäs 3:1 Naturskog Föryngringsskog Myr

Till Laxbäcken, Vilhelmina Spångad led Informationstavlor Parkering Till Statsås, Mellanås Områdesbeskrivning 1. Harvning, plantering av gran 2. Hyggesbränning, plantering av tall 3. Hur inlandsisen formade landskapet 4. Naturskog, tall 5. Naturvårdsbränning i gammal skog (skogsbrandförsök) 6. Naturskog, gran 7. Stamvis blädning, gran Ritad av Ulla Nordin Skogsvårdsstyrelsen Västerbotten

Hur inlandsisen formade landskapet Vid inlandsisens avsmältning rann smältvattnet ned i sprickor och samlades så småningom i tunnlar under isen. I dessa isälvstunnlar spolades morän, dvs block-, sten-, grus och jordpartiklar av alla storlekar fram mot iskanten under hårt tryck. Under transporten slipades det kantiga moränmaterialet till runda former. När isälvarnas strömhastighet minskade utanför iskanten avlagrades först det grövre och sedan det finare materialet. Det finkornigaste materialet avlagrades långt ute på bottnarna av stora issjöar. När grus och sand avlagrades närmare isälvarnas mynningar bildades rullstensåsar. Åsarna löper oftast i isens rörelseriktning och syns tydligast där landskapet är plant. På eller intill åsen löper ofta vandringsleder för både människor och djur. När isen för ca 9000 år sedan smälte bort från dessa trakter befann sig denna plats ovanför havets högsta kustlinje. Moränen har därför aldrig svallats av havsvågor, utan innehåller alla sorters kornstorlekar, från block till lerpartiklar. Markerade åsryggar som denna med relativt grovkorniga jordar är mycket torra platser, där vattnet är begränsande för tillväxten. På denna mark bör man därför odla tall. Växtplatser med god tillgång på vatten finns i regel i lågt belägna terrängpartier. Om markens porer är ständigt vattenfyllda uppstår syrebrist. Följden blir försumpning och växtsamhällen med tex starr och vitmossor. Det myrområde som Du har passerat har antagligen varit ett öppet vattendrag tidigare, men har nu vuxit igen genom att torv har bildats. Torv bildas av döda växt- och djurdelar som avlagras under vatten. På land, där syretillförseln är god, bryts alla döda organismer ned och därför bildas ingen torv.

Naturskog tall Naturskogen Skogen på denna myrholme har uppkommit på naturlig väg, utan sådd eller plantering från människans tjänst. Området är dock påverkat av människan genom upprepade genomhuggningar sedan tidigare. Vid dessa huggningar togs endast de grövre träden ut och resten lämnades. Inslaget av gamla och döda träd är rätt så stort och det skyddade läget kan ge framtida häckningsmöjligheter för tex rovfåglar. I övergången mellan skogen och myren är busk- och risvegetationen väl utvecklad. Här rör sig många organismer för att finna föda och skydd. De torrare partierna präglas av tall och de fuktigare av gran. På några kullfallna granar, sk lågor, växer vedsvampar som indikerar att skogen är relativt ostörd. Dessa vedsvampar kräver tillgång på död ved och jämna fuktighetsförhållanden under året. Dessa krav är dock endast tillgodosedda i en liten del av området.

Skogsbranden Bränder är i vår del av världen naturliga fenomen som funnits i årmiljoner. Många arter är därför anpassade till att klara brand och vissa arter är t o m beroende av brand för att på sikt överleva. Denna myrholme ingick därför i ett försök med den första anlagda och kontrollerade skogsbranden i Sverige. Branden anlades i juli 1991. Skogens utveckling efter brand visar att trots att det brunnit relativt hårt så överlever många träd. Framförallt klarar tallen sig bra med sin högt upphissade krona och grova skorpbark. Björken klarar sig också relativt bra, medan granen ofta får brandskador. Brandfältet präglas därför mycket av de döda träden som fortfarande står upprätt i hög grad. Brandpåverkad skog föryngras huvudsakligen vid vissa goda fröår och därför uppstår ett flerskiktat krontak med tiden. Naturvårdsbränning i gammal skog.

Blädningen Blädning är den huggningsform som eftersträvar ett skogstillstånd där marken alltid är bevuxen med en blandning av träd i alla åldrar, jämnt spridda över arealen. Utseendet på en blädad skog förändras därmed inte mycket från år till år. Med jämna mellanrum avverkas en del av virkesförrådet och nya självföryngrade plantor får efterhand möjlighet att växa upp. Huvudsyftet med denna sk. stamvisa blädning är att långsiktigt upprätthålla en hög och jämn tillväxt. Det krävs några förutsättningar för att kunna bläda: grandominerad skog flerskiktat, dvs. träd i alla storlekar blandade med varann. Denna blädning utfördes 1992 då ca 70 m 3 sk/ha avverkades med manuell arbetskraft med motorsåg. Instruktionen till huggarna så ut så här: Eftersträva så raka stickvägar som möjligt. Inrikta uttaget till de grövre träden. Undvik att hugga upp luckor. Var aktsam om en- och tvåbitars gran (de medelstora granarna). Avverka max 40% av volymen, så att minst 70 m 3 sk/ha står kvar. Statsås är ett utav Vilhelmina kommuns skogliga demonstrationsområden. Vill Du veta mera om området eller beställa en guidad rundtur kontakta: Kommuningenjören,Vilhelmina kommun 0940/ 140 00 vx eller Leif Hemberg Skogsvårdsstyrelsen 0940/ 144 87 TEXT/BILD: Nils Lundgren, Skogssällskapet, Vilhelmina REDIGERING/BILD: Karin Johansson, Skogligt kompetenscentrum, Leif Hemberg, Skogsvårdsstyrelsen, Vilhelmina och Jan Erik Jonsson, Norrskog, Vilhelmina FORMGIVNING: Inger Bodin Adamsson, UPPER CASE, Vilhelmina TRYCK: Grafiska verksta n / Varitryck, Vilhelmina 2002

älkommen till denna skogliga rundtur. Vi hoppas att området ska kunna användas i utbildning om hur naturskog ser ut, hur brand påverkar skogen och hur skogsbruk kan bedrivas. Denna rundvandring är ca 3km lång med sex olika informationspunkter. Vilhelmina kommun i Lappland