Sida 1 (10) KAMMARRÄTTEN I STOCKHOLM Migrationsöverdomstolen Avdelning 6 DOM Meddelad i Stockholm KLAGANDE Migrationsverket MOTPART 1. 2. 3. Samtliga medborgare i Vietnam Ombud för 1-3, ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Länsrättens i Göteborg, migrationsdomstolen, dom den 6 november 2006 i mål nr UM 675-06, se bilaga (Migrationsverkets ärenden nr ) SAKEN Uppehållstillstånd m.m. MIGRATIONSÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT Migrationsöverdomstolen upphäver migrationsdomstolens dom fastställer Migrationsverkets beslut. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 2302 Birger Jarls Torg 5 08-700 38 00 08-14 98 89 måndag fredag 103 17 Stockholm 09:00-11:30 12:30-15:00
2 BAKGRUND ansökte den 29 juli 2005 om uppehålls- arbetstillstånd. Hon åberopade som stöd för ansökan anknytning till sin i Sverige bosatte pojkvän tilltänkte make, numera, (anknytningspersonen). Hon ansökte även om uppehållstillstånd för sina barn. Migrationsverket fann att förhållandet mellan inte kunde anses vara seriöst avslog den 15 mars 2006 ansökningarna. överklagade beslutet till migrationsdomstolen, som konstaterade att förhållandet framstår som seriöst beviljade hennes barn tidsbegränsade uppehållstillstånd samt även arbetstillstånd. Med hänsyn till att inte lämnat samstämmiga uppgifter om vistelse i Vietnam år 2004 det även fanns oklarheter kring omfattningen av telefonkontakterna begränsade domstolen tillstånden till att gälla ett år. YRKANDEN M.M. Migrationsverket yrkar att Migrationsöverdomstolen med upphävande av migrationsdomstolens dom fastställer Migrationsverkets beslut den 15 mars 2006. Till stöd för överklagandet anför Migrationsverket i huvudsak följande. har lämnat motstridiga uppgifter om hur länge befann sig i Vietnam sommaren 2004, en uppgift som två personer som just inlett ett förhållande rimligtvis bör vara överens om. Vidare har samlevnaden under den aktuella perioden varit alldeles för kort, även om påstått att han varit tvungen att vistas på annan ort i syfte att genomgå läkarbehandling. De har därefter inte försökt att träffas på nytt utan nöjt sig med telefonkontakter. De har vidare lämnat motstridiga uppgifter om telefonkontakternas omfattning. Enligt egen uppgift har de känt varandra länge under många år haft kontakt med varandra. Trots det har de för dålig kännedom om varandra för att förhållandet skall betraktas som seriöst. Att ansökan också
3 avser barn måste tillmätas viss tyngd, eftersom kravet på kännedom om varandras förhållanden då torde kunna ställas något högre. I målet saknas medicinsk utredning som visar dels att behandlingen fick i Vietnam inte kan erhållas i Sverige, dels att han av medicinska skäl varit förhindrad att resa till Vietnam. bestrider bifall till överklagandet anför i huvudsak följande. har känt varandra sedan år 1990. Att det finns motstridiga uppgifter kring hur länge befann sig i Vietnam sommaren 2004 måste bero på ett missförstånd. Han hade under vistelsen i Vietnam allvarliga sjukdomsbesvär var efter fem dagar tvungen att åka till Sydvietnam för att där slutföra den del av läkarbehandlingen som han skulle få i Vietnam. Denna behandling kan erhållas i Sverige, men det är långa väntetider här. Därefter reste han till Sverige fortsatte behandlingen här. Han har därefter inte varit i Vietnam dels på grund av täta kontakter med läkare pågående behandling, dels av ekonomiska skäl. har inte haft möjlighet att få turistvisum. Hon har daglig kontakt med varandra bl.a. per telefon, via Internet eller fax. De pratar framförallt om hur de mår hur de känner sig i befintlig situation. De har ett gemensamt språk dels på grund av att de känt varandra länge, dels för att de älskar varandra. Deras högsta önskan är att ingå äktenskap leva tillsammans resten av livet. Som stöd för sin talan åberopar ett intyg utfärdat i maj 2007 avseende. I intyget anges bl.a. att läkaren inte känner till varför intyget har begärts samt att uppgett för läkaren att han genomfört ett trettiotal läkarbesök under det senaste året.
4 DOMSKÄL Tillämplig bestämmelse, m.m. I 5 kap. 3 a första stycket 1 utlänningslagen (2005:713) anges att uppehållstillstånd får ges till en utlänning som har för avsikt att ingå äktenskap eller inleda ett samboförhållande med en person som är bosatt i Sverige, om förhållandet framstår som seriöst inte särskilda skäl talar mot att tillstånd ges. 5 kap. 3 a första stycket 1 utlänningslagen har utformats på sätt som överensstämmer med motsvarande bestämmelse i äldre rätt (se prop. 2004/05:170 s. 276 prop. 2005/06:72 s. 86). Även enligt äldre rätt har prövningen av uppehållstillstånd på grund av anknytning innefattat en bedömning av om ett åberopat förhållande framstår som seriöst (seriositetsprövning). Ursprungligen omfattade kravet på seriositetsprövning enbart fall där sökanden anknytningspersonen redan hade ingått äktenskap eller samboförhållande, se SOU 1983:29 s. 141. Beträffande denna kategori skulle seriositetsprövning göras i de fall makarna eller samborna inte stadigvarande hade sammanbott med varandra (jfr 2 kap. 4 första stycket 1 andra stycket 1 i 1989 års utlänningslag, SFS 1989:529). Det framhölls i förarbetena bl.a. att enbart ett mycket kortvarigt äktenskap eller sammanboende inte kunde anses grunda sådan anknytning att bosättning i Sverige borde tillåtas (SOU 1983:29 s. 141). Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 juli 2000, kom seriositetsprövningen i 1989 års utlänningslag även att omfatta fall där sökanden anknytningspersonen avsåg att gifta sig eller inleda ett samboförhållande, se 2 kap. 4 andra stycket 2 i 1989 års utlänningslag. Från med juli 2000 skulle således seriositetsprövning genomföras vid alla ansökningar grundade på s.k. snabba anknytningar (dvs. fall där
5 uppehållstillstånd söks under åberopande av en nyligen etablerad anknytning till en anknytningsperson bosatt i Sverige), oavsett om anknytningspersonen var maka/make, sambo eller en person som avsåg att ingå äktenskap eller samboförhållande med sökanden. Detta gällde även inledningsvis i den nya utlänningslagen. I samband med införandet i svensk rätt av rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (familjeåterföreningsdirektivet) har bestämmelserna om uppehållstillstånd grundade på äktenskap samboförhållanden emellertid brutits ut fått en särskild reglering i 5 kap. 3 utlänningslagen (se prop. 2005/06:72 s. 31 f.). Numera föreskrivs således seriositetsprövning enbart när sökanden anknytningspersonen varken är gifta eller har inlett ett samboförhållande. Seriositetsprövningen enligt förarbeten Syftet med seriositetsprövning är främst att förhindra ett kringgående av invandringsbestämmelserna (se bl.a. SOU 1983:29 s. 140 f. SOU 1997:152 s. 179). Äldre förarbetsuttalanden om seriositetsprövning omfattar enbart fall där sökanden anknytningspersonen redan hade ingått äktenskap eller samboförhållande. I prop. 1983/84:144 framhölls att seriositetsprövningen regelverket kring uppskjuten invandringsprövning hänger samman. Utan uppskjuten invandringsprövning skulle det, enligt regeringens mening, bli nödvändigt att inta en synnerligen restriktiv inställning vid prövning av snabba anknytningar (se s. 73). I SOU 1997:152 beskrivs hur dåvarande ansvarig myndighet, Statens invandrarverk, kommit att tillämpa regelverket med seriositetsprövning. Myndigheten hade placerat bevisbördan på den sökande, men samtidigt ställt så låga krav på bevisningen att det gick att tala om en presumtion för att ansökan skulle bifallas (se s. 177).
6 Inför lagstiftningsändringen som genomfördes den 1 juli 2000 framhölls vissa objektiva bedömningsgrunder som skulle iakttas vid seriositetsprövningen. De grunder som skulle beaktas var om förhållandet varat en viss tid, om sökanden anknytningspersonen träffats i viss utsträckning, deras kunskaper om varandra, deras förmåga att kommunicera på ett gemensamt språk samt om de hade barn eller väntade barn tillsammans. Dessa objektiva bedömningsgrunder ansågs ligga i linje med en resolution om skenäktenskap som antagits av Europeiska unionen (prop.1999/2000:43 s. 39). I samma lagstiftningsärende framhölls att seriositetsprövningen kräver en bra utförlig utredning, bl.a. i form av muntlig utredning. Regeringen redovisade en förhoppning om att ett bättre beslutsunderlag vid den första prövningen skulle leda till att fler omständigheter som talar mot att uppehållstillstånd beviljas kommer fram (prop. 1999/2000:43 s. 39 f.). I SOU 1997:152 föreslogs att det skulle krävas positiva indikationer på att ett förhållande är allvarligt menat för att uppehållstillstånd på grund av snabb anknytning skulle kunna medges (se s. 179). Detta förslag kom dock inte att genomföras, eftersom det inte ansågs vara möjligt att ställa upp sådana krav (prop. 1999/2000:43 s. 39). I lagrådsremissen framhöll regeringen tvärtemot att det i regel fick bedömas som sannolikt att ett förhållande är seriöst, om det inte finns några indikationer på motsatsen. För att denna avsikt skulle komma till bättre uttryck i lagtexten föreslog Lagrådet i sitt yttrande en omformulering av bestämmelsen så att den innehöll skrivningen. om det inte bedöms som sannolikt att förhållandet inte är seriöst om inte heller särskilda skäl talar emot att tillstånd ges (prop. 1999/2000:43 s. 86). Lagrådets förslag genomfördes inte. Enligt regeringens mening skulle ordet sannolikt i detta sammanhang kunna tolkas som en presumtion för att ett förhållande skall anses vara seriöst så länge myndigheten inte kan visa att det finns omständigheter som talar mot att tillstånd ges. Regeringen konstaterade vidare att en sådan formulering skulle kunna tolkas som att myndigheten närmast skulle ha en form av bevisbörda, varför regeringen stannade för den formulering rörande seriositets-
7 prövningen som i dag finns i 5 kap. 3 a utlänningslagen (prop. 1999/2000:43 s. 63). Regeringen vidhöll även efter Lagrådets yttrande att det i regel torde få bedömas som sannolikt att ett förhållande är seriöst, om det inte finns några indikationer på att det är fråga om ett skenäktenskap eller ett skenförhållande det inte heller i övrigt föreligger några omständigheter som talar för att förhållandet inte är seriöst (prop. 1999/2000:43 s. 39). Migrationsöverdomstolens bedömning Det är en allmän förvaltningsrättslig princip att den som ansöker om en förmån har att visa att han eller hon uppfyller förutsättningarna för att beviljas förmånen. Den som ansöker om uppehållstillstånd har alltså att göra sannolikt att förutsättningarna för uppehållstillstånd är uppfyllda. Migrationsöverdomstolen konstaterar att seriositetsprövningen på det sätt den kommit att utövas har formats utifrån tolkningar av olika förarbetsuttalanden. Av dessa framgår att lagstiftaren tänkt sig att ett förhållande i regel får bedömas som seriöst, om det inte finns några indikationer på motsatsen samt att beviskraven inte kan ställas alltför högt i denna typ av ärenden eller mål. Migrationsöverdomstolen finner i likhet med Lagrådet (prop. 1999/2000:43 s. 86) att intentionerna med bestämmelsen, som den beskrivits i förarbetena, inte går att läsa ut av lagtexten. Ordalydelsen i lagtexten medger alltså inte en tillämpning av den aktuella bestämmelsen utifrån den tolkning som görs i förarbetsuttalandena. Som 5 kap. 3 a utlänningslagen är utformad finns det ingen ovillkorlig rätt till uppehållstillstånd om förutsättningarna för tillstånd är uppfyllda. I lagtexten anges att uppehållstillstånd får ges medan det i 5 kap. 3 utlänningslagen som avser makar/sambor anges att uppehållstillstånd skall ges. Bestämmelsen i 5 kap. 3 a utlänningslagen innehåller heller inte något undantag från principen att den som ansöker om uppehållstillstånd har bevisbördan för att förutsättningarna för att beviljas detta är uppfyllda. Tvärtom uppställs rekvisitet förhållandet framstår som
8 seriöst, vilket sökanden alltså har att göra sannolikt. Att något lägre beviskrav skall gälla i denna typ av ärenden jämfört med andra tillståndsärenden i utlänningslagen framgår heller inte av lagtexten. Vid seriositetsbedömningen måste en helhetsbedömning av omständigheterna göras där både faktorer som talar för mot seriositet beaktas. Migrationsverket har framhållit att varit bekanta under lång tid. Enligt egen utsago har de känt varandra sedan år 1990. var då gift hade barn var sambo hade barn. De hade telefonkontakt under de följande åren även under en period då var gift med en annan kvinna efter det att dåvarande man avlidit i början av år 2004 åkte till Vietnam för att fria till. Uppgifterna om vistelsetiden i Vietnamn under år 2004 går dock isär. Enligt stannade han i två månader enligt stannade han i en månad. Under vistelse träffades de i endast fem dagar. Det intyg som ingetts till Migrationsöverdomstolen har mycket lågt bevisvärde, eftersom det i väsentliga delar synes ha utformats med stöd enbart av uppgifter. Intyget berör över huvud taget inte frågan om läkarbehandlingen i Vietnam hindrade honom från ytterligare umgänge under vistelsen år 2004. Inte heller kan av intyget utläsas att varit förhindrad att resa till Vietnam vid något senare tillfälle. Utöver att efter att de blivit ett par träffats under en mycket begränsad tidsperiod om endast fem dagar som i sig gör att förhållandets seriositet starkt ifrågasätts finns även andra omständigheter som enligt Migrationsöverdomstolens bedömning talar i samma riktning. Deras enda möte efter att de blivit ett par ligger förhållandevis långt tillbaka i tiden, år 2004, några ytterligare besök har inte ens varit inplanerade. Av de utredningar som genomförts av Migrationsverket kan utläsas att har dålig
9 kunskap om varandra. vet inte när kom till Sverige. Inte heller vet hon vilken utbildning sysselsättning eller vilka intressen vänner som har. Vidare framstår det som anmärkningsvärt att de båda inte kunnat lämnat samstämmiga uppgifter om omfattningen av deras kontakter efter det att återvänt till Sverige. Sålunda har under utredningen i mars 2006 uppgett att de pratas vid en gång i veckan, medan i slutet av år 2005 lämnat uppgifter om ett telefonsamtal i månaden. I yttrandet till Migrationsöverdomstolen har det lämnats obestyrkta uppgifter om betydligt tätare kontakter. Trots att har att visa att förhållandet framstår som seriöst har de i målet inte lagts fram någon sådan bevisning som kan tillmätas något egentligt värde för denna bedömning. Migrationsöverdomstolen finner att inte har gjort sannolikt att hennes uppgivna förhållande till är seriöst i utlänningslagens mening. Hennes ansökan om uppehållstillstånd kan därför inte beviljas. Vid detta förhållande kan inte heller hennes två söner beviljas uppehållstillstånd. Migrationsverkets överklagande skall således bifallas innebärande att verkets beslut den 15 mars 2006 skall fastställas. I detta sammanhang kan noteras att migrationsdomstolen i strid med stadgandet i 14 kap. 3 sista stycket utlänningslagen har prövat överklagandet avseende arbetstillstånd. Mot bakgrund av att Migrationsöverdomstolen nu upphäver migrationsdomstolens dom krävs dock ingen ytterligare åtgärd av Migrationsöverdomstolen.
10 Domen får inte överklagas (16 kap. 9 tredje stycket utlänningslagen). kammarrättsråd kammarrättsråd kammarrättsråd referent föredragande