PRODUKTRESUMÉ 1 LÄKEMEDLETS NAMN Stemetil 5 mg tablett 2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING En tablett Stemetil innehåller den aktiva substansen proklorperazinmaleat motsvarande proklorperazin 5 mg. Beträffande hjälpämnen se 6.1. 3 LÄKEMEDELSFORM Tablett Vit, bikonvex tablett, präglad S5 med en brytskåra, diameter på cirka 8 mm. 4 KLINISKA UPPGIFTER 4.1 Terapeutiska indikationer Schizofrena och paranoida tillstånd. Potentiering av analgetika. Illamående och kräkningar exempelvis vid strålbehandling, cytostatikabehandling eller vid postoperativt illamående. 4.2 Dosering och administreringssätt Som adjuvans vid behandling av olika smärttillstånd och somatiska sjukdomar: 5 mg 3 4 gånger dagligen. Om så erfordras, kan doseringen höjas till 10 mg 3 4 gånger dagligen. Vid illamående och kräkningar: Se ovanstående dosering. Vid svåra fall, då oral tillförsel icke är möjlig, bör behandlingen inledas med 25 mg Stemetil rektalt. Vid psykoser: Behandlingen bör inledas med 10 mg 3 4 gånger dagligen. Sedan ökas dosen successivt, tills önskad effekt erhålles eller biverkningarna blir besvärande. Den optimala dosen synes i allmänhet vara mellan 100 och 150 mg per dygn. Doseringen bör inte överstiga 300 mg per dygn. Doser över 6 8 mg haloperidolekvivalenter har i jämförande studier inte visat ge ökad antipsykotisk effekt. Behandlingskontroll De extrapyramidala biverkningarna kan motverkas med dosreduktion eller i svårare fall genom behandling med ett medel mot parkinsonism. Vid underhållsbehandling bör lägsta effektiva dos eftersträvas. 4.3 Kontraindikationer Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne. Överdosering av barbiturater, opiater eller alkohol. Leukopeni och tidigare agranulocytos. Myastenia gravis. Feokromocytom. Då proklorperazin lätt framkallar kramper eller extrapyramidala symtom hos barn skall preparatet ej användas i pediatrisk praxis.
4.4 Varningar och försiktighet Vid cirkulationssvikt, uttalad arterioskleros, lever- och njurskador, spasticitet, epilepsi och kramper. Proklorperazins kraftiga antiemetiska verkan kan maskera kräkning som symtom på överdosering av hjärtglykosider, vid mag-tarmsjukdomar eller vid förhöjt intrakraniellt tryck. Muntorrhet kan vid långtidsbehandling ge tand- och munslemhinneskador. Tänderna bör därför noggrant rengöras med fluortandkräm 2 gånger per dag. QT-intervall Neuroleptika av fentiazintyp kan dosberoende förlänga QT-intervallet. Fall av Torsade de Pointes samt plötslig död har beskrivits (se även sektion 4.8). Försiktighet tillråds vid behandling av patienter med uttalad bradykardi, hjärtsjukdom, med ärftlig form av förlängning av QT-intervallet, samt hos patienter med samtidig behandling med andra läkemedel som kan förlänga QT-intervallet (se även sektion 4.5). Elektrolytstörningar (hypokalemi och hypomagnesemi) ökar risken för maligna arytmier och bör korrigeras innan behandling med levomepromazin påbörjas. EKG skall övervägas innan behandlingen påbörjas. En omkring 3 gånger ökad risk för cerebrovaskulära händelser har observerats i randomiserade placebokontrollerade kliniska prövningar av vissa atypiska neuroleptika bland äldre patienter med demens. Bakomliggande mekanistisk förklaring till denna riskökning är okänd. En ökad risk även för andra neuroleptika samt bland andra patientpopulationer kan inte uteslutas. Proklorperazin bör därför ges med försiktighet till patienter med riskfaktorer för stroke. Stigande ålder medför generellt en ökad känslighet för läkemedel. Stemetil ska därför användas med försiktighet av äldre patienter, vilka kan vara mera känsliga för proklorperazins effekter såsom extrapyrimidala reaktioner, yrsel, trötthet, blodtrycksfall, urinretention och obstipation. 4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner Försiktighet tillråds vid samtidig behandling med andra läkemedel som kan förlänga QTintervallet såsom Klass IA and III antiarytmika, thioridazin, moxifloxacin, erythromycin, metadon, meflokin, sertindol, tricykliska antidepressiva, litium eller cisaprid. Samtidig medicinering av läkemedel som kan ge upphov till elektrolytstörningar, såsom thiaziddiuretika (hypokalemi), bör beaktas (se även sektion 4.4). Ett flertal neuroleptika metaboliseras via isoenzymet CYP2D6 och kan även ha en hämmande effekt på detta enzym. De interagerar därmed med kinidin, kodein, terbinafin, fluoxetin, paroxetin, venlafaxin och andra antidepressiva medel och kan kräva dosanpassning, förutom kinidin där kombinationen bör undvikas. Betydelsen av detta för proklorperazin är ej fastställd, men bör beaktas vid terapisvikt eller biverkningar. Därutöver kan följande kombinationer med Stemetil kräva dosanpassning: Bromokriptin Bromokriptin är en dopaminreceptoragonist och bör därför ej kombineras med dopaminreceptorantagonister. Kabergolin
Kabergolin är en dopaminreceptoragonist och bör därför ej kombineras med dopaminreceptorantagonister. Levodopa Fentiazinderivat motverkar effekten av L-dopa genom att blockera dopamin-receptorer i hjärnan. Litium: Det finns fall beskrivna, vilka utvecklat ett reversibelt neurotoxiskt syndrom när litium kombinerats med neuroleptika (framför allt haloperidol och tioridazin). Symptom: konfusion, desorientering, medvetslöshet, feber och extrapyramidala biverkningar. Flera av dessa fall hade fått mycket höga haloperidoldoser samtidigt som litiumnivåerna i plasma låg onödigt högt. Det rör sig troligen om additiva effekter av litium och neuroleptika. Syndromet tas ändå upp som en interaktion i den internationella litteraturen. 4.6 Graviditet och amning Graviditet Givna i hög dos under den sista trimestern har neuroleptika som klorpromazin och flufenazin givit upphov till långvariga men övergående neurologiska störningar av extrapyramidal natur hos barnet. I studier på kanin och råtta med haloperidol under senare del av dräktigheten har påvisats rubbningar av vissa beteenden såsom inlärning och motorik. Det kan inte uteslutas att dessa egenskaper finns hos samtliga substanser med dopaminreceptorblockerande förmåga. Under den sista trimestern bör Stemetil därför ges endast på strikt indikation och sedan moderns behov vägts mot risker för fostret. Amning Proklorperazin passerar över i modersmjölk i sådana mängder att risk för påverkan på barnet föreligger även med terapeutiska doser. 4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner Vid behandling med proklorperazin kan, hos vissa patienter, reaktionsförmågan nedsättas. Detta bör beaktas då skärpt uppmärksamhet krävs, t ex vid bilkörning. 4.8 Biverkningar De flesta biverkningarna beror på de farmakologiska effekterna och är således dosberoende. Biverkningsfrekvensen varierar beroende på dosnivå, behandlingstidens längd och indikationer. Vanliga (1/10-1/100) Mindrevanliga (1/100-1/1000) Sällsynta (1/1000-1/10000) Allmänna: Trötthet. Cirk.: Takykardi. GI: Muntorrhet. Neurol.: Yrsel. Tardiv dyskinesi (långtidsbehandling). Parkinsonism, akatisi. Endokrina: Gynekomasti, galaktorré. Cirk.: Blodtrycksfall. GI: Obstipation. Neurol.: Akut dystoni. Urogenital.: Urinretention. Ögon: Ackommodationsstörningar. Blod: Agranulocytos, leukopeni. Hud: Hudutslag.
Mycket sällsynta (<1/10000) Lever: Hepatit med ikterus av stastyp. Neurol.: Malignt neuroleptikasyndrom, tremor Ögon: Lins- och corneagrumlingar (högdos/långtidsbehandling). Allmänna: Anafylaktisk reaktion Cirk.: QT-intervallförlängning, Torsade de Pointes. Viktökning kan förekomma vid långvarig behandling. Fentiaziner har rapporterats kunna sänka kramptröskeln hos predisponerade individer. Fentiaziner kan dosberoende förlänga QT-intervallet med risk för allvarliga hjärtarytmier såsom Torsade de Pointes. Fall av plötslig död med misstänkt kardiell orsak har rapporterats vid behandling med fentiaziner. I höga doser och hos predisponerade patienter kan dessa biverkningar uppträda i högre frekvens (se även 4.4 Varningar och försiktighetsmått). I enstaka fall har paralytisk ileus rapporterats. 4.9 Överdosering Dosexempel 5 mg rektalt till 11/2 åring gav måttlig, 25 mg rektalt till 6-åring gav allvarlig intoxikation. 25 mg till 12-åring samt 75 mg till 18-åring gav extrapyramidala symptom. Symptom Extrapyramidala symptom dominerar och kan komma mycket sent (ibland efter mer än 24 timmar) samt i vissa fall ha en duration på flera dygn. Parkinsonism, torticollis, oculogyra kriser, stereotypa läpp- och tungrörelser, dysartri, spasmer (även laryngospasm), tics, akathisi, dysfagi.generella kramper är vanligt förekommande. Ataxi, desorientering, somnolens. Vid massiva doser eventuellt medvetslöshet och andningsdepression. Sinustakykardi. Allvarliga arytmier är mycket ovanliga men fall av allvarliga arytmier med dödlig utgång har beskrivits. Eventuellt blodtryckfall. Malignt neuroleptiskt syndrom förekommer som biverkan. Behandling Om befogat ventrikeltömning, kol. Vid extrapyramidala symptom biperiden 2-5 mg (barn 0,04 mg/kg) im eller långsamt iv., eventuellt upprepat efter 30 minuter. Vid kramper diazepam. Blodtrycksfall behandlas i första hand med vätska i.v., vid behov tillägg av noradrenalin (initialt 0,05 ug/kg/min, ökas vid behov med 0,05 ug/kg/min var 10:e minut) och eventuellt dobutamin. Symptomatisk behandling i övrigt. 5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER 5.1 Farmakodynamiska egenskaper Farmakoterapeutisk grupp: Neuroleptikum med antiemetisk effekt. ATC-kod: N05AB04. Proklorperazin är ett fentiazinderivat i gruppen lågdosneuroleptika. Det har ca fyra gånger starkare effekt än klorpromazin mot emesis. I viktmässigt lika doser är den antipsykotiska
effekten liksom tendensen att ge extrapyramidala symtom mer uttalade än klorpromazinets, under det att den sedativa effekten är svagare. Proklorperazin påverkar endast obetydligt det vegetativa nervsystemet; det har i måttliga doser varken blodtryckssänkande eller adrenolytisk effekt. Proklorperazin har antikolinerg effekt. Liksom övriga fentiazinderivat potentierar proklorperazin analgetika och sedativa. I djurförsök har visats att proklorperazin är mindre toxiskt än klorpromazin vid oral tillförsel. Dess kroniska toxicitet är låg. 5.2 Farmakokinetiska uppgifter - 5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter - 6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER 6.1 Förteckning över hjälpämnen potatisstärkelse kalciumvätefosfatdihydrat magnesiumstearat natriumlaurylsulfat renat vatten 6.2 Inkompatibiliteter Ej relevant. 6.3 Hållbarhet 5 år 6.4 Särskilda förvaringsanvisningar Inga särskilda anvisningar. 6.5 Förpackningstyp och innehåll Glasburk innehållande 100 tabletter. 6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion Inga särskilda anvisningar. 7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING sanofi-aventis AB, Box 14142, 167 14 Bromma 8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING 5722 9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE Första godkännandet: 1958-11-04 / Förnyat godkännande: 2008-01-01
10 DATUM FÖR ÖVERSYN AV PRODUKTRESUMÉN 2009-05-18