Teknisk Und informerar Årgång 16 Nr 3 15FMV2771-3:1

Teknisk Und informerar 2015-06-29 Årgång 16 Nr 3 15FMV2771-3:1

Ledare Indien och Turkiet Detta nummer av Teknisk Und informerar har två fokus. Det ena är indiska flygsystem och det andra är turkiska elektroniska system inom områden som radar, skydd, sikten och telekrig. Både Indien och Turkiet är länder där försvarsutgifterna har ökat på senare år. Siffrorna varierar en del mellan olika källor, men Indien placeras numera på sjunde till åttonde plats i världen när det gäller försvarsbudgetens storlek. Som andel av BNP anges siffror om drygt 2 %. Landets procentuella andel har varierat upp och ned en del under senare år men BNP-tillväxten gör att det handlar om årliga anslagsökningar om 5-15 %. Indien är därför en fortsatt växande importör av försvarsmateriel, enligt vissa källor redan den största i världen, även om det också finns en strävan mot att utveckla en egen försvarsindustri. Traditionellt har Sovjetunionen/Ryssland varit den främsta leverantören. Under senare år har importen från USA ökat kraftigt och det finns siffror som visar att USA gick om Ryssland som Indiens främsta vapenleverantör under 2014. Turkiet placeras numera omkring femtonde plats i världen avseende försvarsbudgetens storlek. Som andel av BNP anges 1,8 % i NATO-statistiken för 2013 vilket placerar landet under den organisationens rekommendation om att försvarsutgifterna ska vara 2 % av BNP. Siffror från andra källor anger dock en högre andel, 2,2 %. Turkiets BNP-tillväxt innebär årliga anslagshöjningar om 5-7 %. Under senare år har Turkiets försvarsindustri vuxit och blivit såväl mångsidig som högkvalitativ. Exporten av försvarsmateriel har ökat rejält samtidigt som importen har minskat, trots stigande anslag. En följd av ökad förmåga att förse de väpnade styrkorna med egenproducerad materiel. Endast fyra av medlemsländerna i NATO uppfyller, enligt organisations egen statistik, rekommendationen om Omslagsbild: Prototyp till ett fordonsburet system från turkiska Aselsan som är till för att upptäcka och störa radioutlösta IED:er. Framtill sitter sändar- och mottagarantenner som detekterar integrerade kretsar i IED:er. På taket finns störutrustning som stör eller förstör de integrerade kretsarna så att IED:en inte För FMV personal finns Teknisk Und informerar och rapporter på Insidan: Aktuellt /Vår omvärld /Tekniska Underrättelser För Försvarsmaktens personal finns Teknisk Und rapporter på EMILIA. Start > På Gång > Tidningar och nyhetsbrev att försvarsutgifterna ska vara 2 % av BNP. Dessa är USA, Storbritannien, Grekland och Estland. För Storbritannien är trenden negativ och prognoser pekar på att försvarsutgifterna kommer att falla till cirka 1,8 % av BNP inom tvåårsperiod. LTE i militära nätverk Long Term Evolution (LTE) är en standard för trådlös kommunikation. LTE kommer sannolikt att användas för att öka kapaciteten i militära taktiska nätverk. Enligt öppna källor har den ryska armén tilldelats 160 miljoner rubel för att demonstrera tekniken. Under 2016 ska en mobil basstation, ett nätverksstyrsystem och tre terminaler ha tagits fram. Det amerikanska företaget General Dynamics har demonstrerat tekniken och mer om General Dynamics LTE-system finns att läsa i detta nummer. Innehåll Markmålsrobot 3M-14E1 3 Ny fregattklass från BAE 4 Autonom undervattensfarkost B-UAV 6 Aero India 2015 7 Indiska samarbetsprojekt med Ryssland 8 Indisk upphandling av Rafale 9 Lätt stridsflygplan Tejas Mk I 10 Tvåmotorigt medeltungt stridflygplan AMCA 11 Modifierat multirollflygplan Sukhoi Su-30MKI 12 Lätt attackhelikopter LCH 12 Marin eldledningsradar Pharos 13 Militär tillämpning av 4G 14 Spanings- och målinmätningssystem 15 Vapenstation för pansarvärnsrobotar 16 Lätt IRV-sikte Sager TS 17 X-bands AESA-radar CAFRAD 18 Skyddssystem Akkor 18 Radarstörsändare MEHPOD 20 Landbaserat telekrigssystem KORAL 20 Radar och HPM-vapen för IED-bekämpning 22 Igenkänningsuppgift, lösningar och vinnare 22 Nya uppgifter 23 Sändlista 24 Sid 2 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Markmålsrobot 3M-14E1 från Novator (Ryssland) Novator erbjuder via Rosoboronexport en modifierad markmålsrobot till de marina robotsystemen Club-S och Club-N. Club-S installeras på ubåt och Club-N på ytfartyg. Till robotsystemen erbjuds sjömålsrobot 3M-54E/TE (SS-N-27) och 3M-54E1/TE1, markmålsrobot 3M-14E/ TE (SS-N-30) och ubåtjaktrobot 91RE/RTE2. Den nya markmålsroboten har beteckningen 3M-14E1/ TE1 och är en förenklad version av roboten 3M-14E/TE då den nya roboten saknar radarmålsökare för slutfasstyrning. Modifieringen medför att robot 3M-14E1/TE1 endast förlitar sig på tröghets- och GPS/Glonass satellitnavigering för bekämpning av stationära markmål. Enligt uppgift används samma typ av konventionella stridsdel med en totalvikt på 450 kg. Roboten transporteras och avfyras från en kanister med samma dimensioner som för 3M-14E/TE. Totalvikten för kanistern inklusive robot har reducerats med 55-74 kg beroende på version, se tabell nedan. 3M-14E1/TE1 har samma maximala skjutavstånd som den tyngre 3M-14E, det vill säga 275 km. Markmålsrobot 3M-14E. Tekniska data för markmålsrobot 3M-14E/TE och 3M-14E1/TE1. 3M-14E 3M-14E1 3M-14TE 3M-14 TE1 Plattform Ubåt Ytfartyg Längd kanister 6,2 m 8,9 m Diameter kanister 0,534 m 0,645 m Vikt kanister med robot 1 770 kg 1 694 kg 3 205 kg 3 150 kg Stridsdel Konventionell stridsdel 450 kg Max skjutavstånd 275 km Banhastighet 180-240 m/s Flyghöjd 20-150 m Låg 20-150 m Låg Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 3

Ny fregattklass från BAE (Storbritannien) Fregatten HMS Sutherland av DUKE-klass (Typ 23). Den brittiska flottans arbetshäst efter kalla kriget har varit Typ 23 DUKE-klassen. Ursprungligen byggd för avancerad ubåtsjakt har hon kommit att bli den klass som använts i allt från klassisk ubåtsjakt, till jakt på narkotikasmugglare i Västindien, transport av brittiska medborgare som flyr Liberia till piratjakt utanför Jemen. Klassen Foto: UK MoD har försetts med nya vapen-, sensorssystem och uppgifter i takt med att dess föregångare skrotats. Under de senaste åren, när media koncentrerat sig på den nya luftförsvarsjagaren, typ 45 DARING, har i all tysthet arbetet med DUKE-klassens ersättare fortsatt. Jagaren HMS Daring av DARING-klass (Typ 45). Foto: UK MoD Sid 4 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

I mars 2015 upprepade den brittiska regeringen sitt stöd för klassen, och stöttade detta uttalande med ett löfte om 1,2 miljarder USD för tillverkning av de första enheterna, uppbyggnad av produktionssystem, beställning av framdrivningssystem och en landbaserad försöksanläggning där framtida COTS-lösningar kan provas, innan installation sker ombord. Med gällande prognos kommer dessa att börja byggas i Glasgow 2016. Medan Typ 26 främst säg vara avsedd för ubåtsjakt som dess föregångare, är sanningen snarare den att hon kommer att mera påminna om den danska fregattklassen AB- SALON. I likhet med denna, är ledordet framför andra modularitet. Även om Typ 26 kommer att utrustas med fasta installationer som tysta framdrivningssystem och optimerad skrovform för ubåtsjakt, är det genom utbyte av olika moduler ombord som ändrad funktionalitet ska nås. Klassens utformning är ännu inte fastlagd, men den ska bli cirka 150 meter lång med ett deplacement om cirka 6 000 ton, en hastighet om minst 26 knop och en maximal räckvidd om 7 000 NM. Besättningens storlek är inte känd, men kan maximalt vara 208 personer, i vilket kan ingå tillfälligt logerad helikopter-, räddnings-, lednings-, armé- eller stabspersonal. Typ 26 är konstruerad för fast basering av tunga helikoptrar (motsvarande Chinook), obemannade yt-, undervattens- eller flygfarkoster, specialstyrkor, med mera. I likhet med ABSALON ska utrymme vara avsatt för tillfälligt placerade uppdragssystem i civila containerstorlekar, för att lösa tilldelade uppgifter. En viktig komponent för att nå upp till de 23 planerade skroven, är att Typ 26 också kan säljas på den internationella marknaden. Principavtal har redan skrivits med Brasilien och Indien om försäljning av hela skrov eller enstaka system. Modell av fregatt Typ 26. Foto: UK MoD Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 5

Autonom undervattensfarkost B-UAV från University of Hawaii (USA) University of Hawaii har under vintern 2014 genomfört prov och försök med en ny typ av autonom undervattensfarkost. Medan konventionella undervattensfarkoster antingen har ett positivt (flytande farkoster) eller negativt (dykande eller krälande undervattensfarkoster) deplacement, är det hittills inga som konsekvent befinner sig i mitten av dessa båda tillstånd. B-AUV, eller Bottom-skimming AUV är gjord för att simma över, på eller i viss mån genom bottensediment. Farkostens nos är utformad för att kunna lägga ut kablage, enstaka sensorer eller använda sensorer fast placerade i nosen på farkosten. Sensorarrayer kan förvaras inuti farkosten. Genom att variera farkostens deplacement och därigenom nosens tyngd mot botten, kan man få denna att penetrera bottensedimentet, släpas genom eller över eller (för navigation över hinder) simma över det. Förflyttning i sidled sker genom vridbara utblås (thrustrar), i höjdled genom förändring av deplacement och/eller användning av thrustrar. Autonom undervattensfarkost B-UAV. Foto: University of Hawaii Sid 6 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Aero India 2015 Aero India genomfördes för tionde gången 18-22 februari 2015. Aero India 2015 fokuserade framförallt på Make in India vars syfte är att ta kontroll över utveckling och produktion av flyg- och försvarsmateriel inom landet. Premiärminister Shri Naredna Modi, som lanserat Make in India, välkomnade i sitt invigningstal den globala flyg- och försvarsindustrin; inte som säljare utan som samarbetspartners till den indiska flyg- och försvarsindustrin med produktion inom landet. Totalt hade 328 utländska företag från 34 länder och 295 inhemska företag hörsammat inbjudan och mött upp till Aero India 2015. Det största deltagandet kom från USA med 64 företag följt av Frankrike med 58, Storbritannien 48, Ryssland 41, Israel 25 och från Tyskland 17 företag. För att attrahera utländska företag till ökat samarbete har regeringen beslutat om en höjning av tillåten direktinvestering från 26% till 49%. Premiärministern sade att det Premiärminister Shri Naredna Modi välkomsttalar vid öppningsceremonin. även kan bli fråga om utländskt majoritetsägande i vissa projekt. Samtidigt genomförs ett Avro-program som ska skapa en win-win situation för deltagande parter och tillvarata innovativt entreprenörskap i det indiska näringslivet i samarbetet med internationella företag. En katalysator är att utländska företag tillåts välja indisk partner, vilket tidigare varit svårt på grund statligt inflytande och protektionism. Dessutom utlovar regeringen, utöver billig arbetskraft och låg skatt, upp till 80 procents fondering av utvecklingskostnader. Detta sammantaget ska lägga grunden till att landet på sikt blir självförsörjande inom försvarssektorn och en världsledande producent av krigsmateriel. Idag importerar Indien nästan 70 procent av krigsmaterielen från olika länder och beräknas bli världens största vapenköpare med en kassa på uppskattningsvis 150 miljarder USD år 2027. Det land som Indien importerar mest krigsmateriel från har under lång tid varit Ryssland som under senare tid har passerats av USA. Det beror framförallt på inköp av transportflygplan; 10 stycken Boeing C-17 Globemaster III och 12 stycken Lockheed Martin C-130J Super Hercules och åtta stycken havsövervakningsflygplan Boeing P-8A Poseidon. Enligt beräkningar kommer en reduktion av importen med 20 till 25 procent under en femårsperiod skapa över en miljon arbetstillfällen och säkra att kapital stannar i landet. Försvarsminister Arun Jaitley sade under en presskonferens att den nya regeringens åtgärder för att underlätta relationer och allianser mellan indiska och internationella försvarsföretag kommer att gynna företagsamheten. Försvarsministern nämnde som exempel på tidigare friktioner i systemet att det tagit över 40 år att få fram Dhanush, en indisk version av Bofors haubits, trots att tekniköverföring från leverantören fullbordats. Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 7

Indiska samarbetsprojekt med Ryssland Indien har två stora, om än haltande, flygplanssamarbeten med Ryssland, dels utveckling av ett nytt transportflygplan, Multi-Role Transport Aircraft (MTA) och dels utveckling av Fifth Generation Fighter Aircraft (FGFA), den indiska versionen av Suchoj T-50. Det finns även ett väl fungerande samarbetsprojekt kring kryssningsroboten BrahMos. Transportflygplan Överenskommelse om MTA-programmet med en lastkapacitet om 20 ton etablerades för 15 år sedan med målsättning att flygplanet skulle flyga 2005. MTA-projektet befinner sig fortfarande på ritbordet i ett preliminärt konstruktionsstadium i väntan på att parterna ska komma överens sina respektive åtaganden. Den tidtabell som nu anges är att första flygning ska ske 2020 med produktionsstart två år senare. Ryssland uppges ha behov av 100 flygplan, Indien 45 flygplan och för export planeras produktion av 60 flygplan. Indisk version av Suchoj T-50 Avtal för samarbete om utveckling av FGFA, i grunden byggd på ryska PAK FA, med Suchojbeteckningen T-50, tecknades 2007. Den indiska versionen skulle ursprungligen vara tvåsitsig, ett krav som senare avståtts och nu ska även Indien, i likhet med Ryssland, ha den ensitsiga versionen. I övrigt kommer den ryska och indiska versionen att skilja sig åt på ett 40-tal punkter. Indien har synpunkter på fördröjningen av motorutvecklingen och den temporära motor AL-41F1S som sitter i Suchoj T-50. Under Aero India 2015 sade UAC-chefen Jurij Sljusar att en ny motor anpassad för T-50 är under utveckling och att testkörning i bänk har påbörjats. Andra friktioner mellan parterna är att arbetsinsatsen för indisk del har sänkts från 25 till 13 procent och att Indiens behov har sänkts från 220 till 145 flygplan. Under Aero India 2015 sade Jurij Sljusar även att den preliminära konstruktionsfasen av flygplanet är klar och att ett slutgiltigt kontrakt kan förväntas innan årets slut. Det finns inte mycket information om den indiska varianten av PAK FA (Suchoj T-50). Kryssningsroboten BrahMos. Ett samarbete som framhålls vara framgångsrikt är kryssningsroboten BrahMos. Namnet är en sammansättning av förkortningar av floderna Brahmaputra och Moskva. I samarbetet deltar indiska Defence Research and Development Organisation (DRDO) och ryska NPO Masjinostrojenija. BrahMos Aerospace som kontrolleras av Indien (50,5 %) anses vara ett föredömligt exempel på gott samarbet. Nuvarande orderstock värderas till sex miljarder dollar och genererar över 20 000 arbetstillfällen. Tre regementen i indiska armén och 12 ytstridsfartyg i indiska marinen är utrustade med BrahMos. Den flygburna och något lättare varianten, 2,5 ton tunga BrahMos är klar för flygtester inom kort. Sid 8 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Indisk upphandling av Rafale från Dassault (Frankrike) Upphandlingen av ett nytt multirollflygplan - Medium Multi-Role Combat Aircraft (MMRCA) - är den värdemässigt största försvarsaffären någonsin i Indien. Även den upphandlingen har dragit ut på tiden och hittills inte varit särskild lyckad. Franska Dassault vann affären för över tre år sedan i konkurrens med svenska Saab 39 Gripen, europeiska Eurofighter Typhoon och ryska Mikoyan MiG-35. Trots enigheten i urvalsfasen har fortfarande ingen slutuppgörelse kommit till stånd och hela affären ligger i holding och betecknas som värsta såpopera á la Bollywood. Det uppges att 90 procent av kontraktet är klart, men det som i huvudsak återstår är att Indien vill ha konkreta utfästelser från Dassault Aviation att teknologin till fullo verkligen överförs för licenstillverkning av 108 flygplan av HAL i Indien efter det att de första 18 levererats från Frankrike. Det finns en misstänksamhet från Indiens sida att de flygplan som kommer att tillverkas i Indien inte kommer att uppfylla samma standard och kvalité som de fransktillverkade. Hittills har det uppfattats som att Dassault vill ta handen från de indiskproducerade flygplanen och vägrar ta ansvar och ge produktgaranti för hela kontraktet. Frankrike har dragit ner på köp av antalet Rafale och produktionen har varit hotad inom ett par tre år i avsaknad av exportorder. En lättnad för Dassault och vinnande av tid kom under Aero India 2015 då den första exportförsäljningen kunde tillkännages genom Egyptens beslut gällande köp av 24 Dassault Rafale. Flygvapenchefen Air Chief Marshal Arup Raha betonade på presskonferens att behovet av MMRCA är överhängande och viktigt för indiska flygvapnet, men att detta inte nödvändigtvis behöver vara Rafale utan likaväl ett prestandamässigt likvärdigt flygplan. Signering av ett slutgiltigt avtal och inledande leveranser av flygplan är enligt flygvapenchefen brådskande då det beräknas ta minst tre år från underskrift till att den första franskproducerade Rafale-divisionen kan vara operativ. Efter Aero India gavs besked om att Indien och Frankrike inlett slutförhandlingar om ett köp av 36 Rafale som alla tillverkas i Frankrike. Huruvida en fortsättning av affären kommer att ske är för närvarande osäkert. Möjligen kan ytterligare 20 Rafale anskaffas. Även dessa kommer då med största sannolikhet att tillverkas i Frankrike. I det fall avtalet med Dassault Aviation inte når upp till de från början planerade 126 flygplanen öppnar detta för ersättningsflygplan. Rimligtvis borde något av de som ingick i det ursprungliga urvalet komma att bli aktuella igen. Det europeiska konsortiet bakom Eurofighter Typhoon var speciellt aktiva och vädrade morgonluft under Aero India 2015 och såg fortfarande en möjlighet till försäljning. Försvarsminister Manohar Parrikar har i skarpa ordalag hotat Dassault med att avsluta affären och istället köpa flera Suchoj Su-30MKI. Denna uppfattning avfärdades dock av flygvapenchefen eftersom det rör sig om flygplan för olika ändamål, så flera Su-30MKI utöver de 272 som redan upphandlats är inte aktuellt. Efter en ofrivillig utskjutning av båda piloterna i samband med landning den 14 oktober 2014 fick det indiska flygvapnets flotta av Su-30MKI flygförbud under en månad. Enligt flygvapenchefen är inte slutrapporten klar och man har ännu inte identifierat vare sig pilot- eller systemfel. Irkut Corporation hade dock uppfattningen att den mänskliga faktorn låg bakom och detta kan förklara att flygplanet åter är i tjänst. Multirollflygplanet Rafale beväpnat med en Smokewinder rökgenerator under vardera vinge.. Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 9

Lätt stridsflygplan Tejas Mk I (Indien) Det är inte bara indiens internationella samarbeten som slirat betänkligt utan även inhemska projekt. Indien beslutade 1983 att utveckla och producera ett lätt stridsflygplan Light Combat Aircraft (LCA) Tejas, vilket flög för första gången 2001. Trots att det gått 32 år sedan lanseringen av projektet och 14 år sedan första flygningen är LCA ännu inte i operativt bruk. En viktig milstolpe anses ändå ha passerats när det första produktionsflygplanet överlämnades till flygvapnet den 17 januari 2015. Ytterligare tre LCA kommer att bli operativa och överlämnas till flygvapnet i slutet av året. Den konventionella LCA-versionen kommer att kompletteras med åtta LCA Navy för indiska marinen lagt en första beställning på. Leverans av de hangarfartygsbaserade flygplanen planeras ske under 2021/22. För närvarande genomförs prov & försök med två av fem planerade prototyper. Det indiska flygvapnet har beställt 20 LCA I Tejas med beräknad levererans av flygplan till den första divisionen under 2017/18. En order om ytterligare 20 flygplan till en andra division med leverans till 2019/20 planeras. Tejas Mk I genomförde uppvisningen med en Smokewinder rökgenerator under vardera vinge. Det är känt att det indiska flygvapnet inte varit särskilt tillfreds med LCA I Tejas prestanda. För att råda bot på detta på detta förhållande utvecklas LCA Mark II, en uppgraderad något större version med vassare motor, General Electric GE414-INS6, för bättre prestanda och högre startvikt. Premiärflygning planeras ske under 2018 och LCA Mark II förväntas tas i operativ drift i början av 2020-talet. Indien har förhoppningar om att LCA Mark II även ska kunna erbjudas på exportmarknaden, men för detta krävs att flygplanstypen faller i god jord och har framgång i det indiska flygvapnet samt marinen med ett uttalat behov om minst 80 respektive 60 LCA Mark II för att fylla fyra till fem divisioner och nya hangarfartyg. Med den takt som hittills hållits synes exportmarknaden vara långt bort i fjärran och det är knappast troligt att flygplanet når exportframgång, då det är omodernt och trots att målsättningen är tillverkning av 600 flygplan. Tekniska data för Tejas Mk I. Längd 13,20 m Bränsle, yttre 2 560 kg Spännvidd 8,20 m Max last 3 500 kg Höjd 4,40 m Max startvikt 13 200 kg Vingyta 38,48 m 2 Motor 1 x F404-GE-IN20 Tomvikt 6 560 kg Dragkraft 80,5 kn max EBK Bränsle, inre 2 485 kg Sid 10 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Tvåmotorigt medeltungt stridflygplan AMCA (Indien) Trots alla svårigheter med utvecklingen av Tejas Mk I ger sig Indien in i ett ännu större projekt för utveckling av ett mellanstort tvåmotorigt femte generationens stridsflygplan, Advanced Medium Combat Aircraft (AMCA) i 25-tonsklassen. Det sägs är att man lärt sin läxa från LCA och fundamentalt är att flygplanet redan från början utvecklas kring en given motor som måste tillverkas i Indien. Flera motortillverkare visar intresse för projektet och Eurojet förhandlar om EJ200, samma motor som Eurofighter Typhoon har. Indien har däremot målsättningen att utveckla en helt ny motor, vilket Eurojet och andra motortillverkare har ställt sig positiva till. Indien har haft problem med utvecklingen av den inhemska Kaverimotorn som ursprungligen var avsedd för LCA Tejas. Efter ryskt och franskt bistånd uppges problemen nu vara lösta och motorn ska installeras i LCA om tre år och även erbjudas i en version avsedd för AMCA. Aeronautical Development Agency (ADA) räknar med att flygplanet ska vara i luften om 6-7 år med målsättningen att flygplanet ska tas i operativ tjänst om 15 år, det vill säga i början av 2030-talet. Indiens egentillverkade medeltunga stridsflygplan AMCA. Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 11

Multirollflygplan Suchoj Su-30MKI (Indien och Ryssland) Under Aero India 2015 överlämnade Hindustan Aeronautics Limited (HAL), den första modifierade Suchoj Su-30MKI av 40 stycken planerade. Versionen kan bära den 2,5 ton tunga BrahMos-roboten. Första testflygning kommer att utföras under våren och systemet beräknas bli operativt i slutet av 2016. Utveckling pågår av BrahMos-M, en ny robotkonstruktion med halverad storlek, 300 kilometers räckvidd och hastighet på Mach 3,3. Enligt BrahMos Aerospace kan Su-30MKI beväpnas med fem kryssningsrobotar av M- modellen, varav två under vardera vinge och en under buken. Totalt har Indien köpt 272 Su-30MKI, varav 222 i byggsats för slutmontering i Indien. De sista sex byggsatserna från Irkut kommer att levereras under 2015. Su-30- MKI-flottan i det indiska flygvapnet kommer att vara komplett 2017. BrahMos-M kommer även att vara lastalternativ till den indiska marinens MiG-29K samt femte generationens flygplan FGFA och AMCA vilka är under utveckling. Indiens Suchoj Su-30MKI rullar ut efter landning med bromsskärm aktiverad. Lätt attackhelikopter LCH från Hindustan Aeronautics Ltd (Indien) Hindustan Aeronautics Limited (HAL) meddelade 2006 att de planerade att utveckla en lätt attackhelikopter, Light Combat Helicopter (LCH) i samma klass som Bell AH-1 Super Cobra och Eurocopter Tiger. LCH är tvåmotorig med Shaktimotor utvecklad i samarbete med franska Turbomeca. Första flygningen utfördes i mars 2010 och idag flyger tre prototyper. Även detta projekt är försenat med flera år. Testflygprogrammet kommer inom kort att tillföras en fjärde helikopter för vapentester. HAL är optimistiska tror på Initial Operational Capability (IOC) för LCH i slutet av 2015. Totalt har den indiska försvarsmakten beställt 179 stycken LCH fördelat på 114 till armén och 65 till flygvapnet. Indiens egentillverkade lätta attackhelikopter LCH. Sid 12 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Marin eldledningsradar Pharos från Thales (Frankrike) Thales har utvecklat en ny marin eldledningsradar som arbetar på Ka-bandet. Den är av typen PESA (Passivt Elektriskt Styrbar Antenn) för stöttning/kontroll av ett fartygs självskyddssystem mot bland annat lågt flygande sjömålsrobotar. Radarsystemet kan antingen installeras på ett eget vridbord eller integrerad i en lätt till medeltung kanon (kaliber 40 mm, 57 mm, 76 mm). Tre mål kan följas samtidig med en uppdateringstakt på 33 Hz. Enligt en representant från Thales, kan teoretiskt upp till 10 mål följas, men då med lägre uppdateringstakt. antennvinst har även minskat med 1-2 db, totalt 4-5 db minskning. Vid 70 utstyrning är förlusten ännu större. Vidare kan antennen roteras mekaniskt i azimut. Lobbredden är som minst 0,8 men kan breddas genom tapering. Gruppantennerna är uppbyggda efter lager-på-lagerprincipen, så kallad tile. Sändaren består av ett vandringsvågrör, travelling wave tube (TWT), med en medeleffekt på 100 W. Utöver eldledning vid bekämpning av sjömålsrobot kan radarn även stötta styrbar ammunition mot ett mål i taget, exempelvis mot UAV. Radarn kan även styra korträckviddiga luftvärnsrobotar. Radarsystemet består bland annat av ett cassegrain antennsystem, det vill säga en matarantenn vars strålning reflekteras i en subreflektor för att sedan reflekteras i en huvudreflektor. I Pharos fall består huvudreflektorn av 16 mindre gruppantenner. Lobstyrning utförs genom att fasen kan ändras hos varje enskilt (totalt cirka 10 000) antennelement i gruppantennerna. Momentant utstyrningsområde för loben anges till ±45 i azimut och ±35 i elevation. I en broschyr anges dock utstyrningsområdet till 140 i både azimut och elevation, vilket möjligen är en felskrivning då antennvinsten drastiskt sjunker vid så stora utstyrningar. Vid 60 utstyrning har, på grund av den skenbara aperturens minskning, gruppfaktorn halverats (-3 db) och antennelementens Subreflektor Huvudreflektor Tekniska data för eldledningsradarn Pharos. Eldledningsradarn Pharos. Detektionsavstånd Instrumenterad räckvidd 300 m 36 km Stridsflygplan 28 000 m Antennkaraktäristik Sjömålsrobot 11 000 m Lobbredd 0,8 (kan ändras) Målföljningskapacitet Momentant täckningsområde ±45 i azimut Uppdateringstakt 100 Hz för ett mål ±35 i elevation 50 Hz för två samtidiga mål Medeleffekt 100 W 33 Hz för tre samtidiga mål Dimensioner Hastighet 2 000 m/s Bredd 1 400 mm Acceleration 15 G Höjd 1 850 mm Noggrannhet 0,5 mrad i vinkel Djup 1 650 mm 5 m i avstånd Vikt (ovan däck) 950 kg Frekvensband Ka Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 13

Militär tillämpning av 4G LTE från General Dynamics (USA) General Dynamics utvecklar lösningar för användning av Long Term Evolution-standarden (LTE) i försvarssammanhang. LTE, ofta marknadsförd som 4G LTE uppfyller inte fullt ut kraven för fjärde generationens mobila nät, för det krävs LTE-advanced. Den amerikanska försvarskoncernen General Dynamics har demonstrerat att fjärde generationens mobiltelefoni kan användas för att utöka kapaciteten i den amerikanska arméns taktiska nätverk inklusive Warfighter Information Network Tactical (WIN-T ). Förevisningar ägde rum under oktober 2014 i samarbete med den amerikanska arméns Communications Electronics Centre of the Research, Development and Engineering Command vid basen Fort Dix i McGuire-Dix-Lakehurst, New Jersey. Soldater fotograferade och samlade information med hjälp av sina smartphones och överförde data över LTEnät till sina chefer som kunde spåra soldaternas position och få informationen presenterad på fordonsmonterade displayer. Tillsammans med taktiska radiosystem som AN/PRC- 155 Manpack och AN/PRC-154A Rifleman ansluter LTE-lösningen till arméns säkra stamnät, Army s Secure Communication Backbone Network. Tanken är att vanliga smartphones ska kunna användas av soldaterna. Basstationerna, som i LTE-sammanhang heter enodeb, kan även användas autonomt, det vill säga behöver inte kopplas in i ett fysiskt kärnnät för att förmedla samband inom en cell. Ett virtuellt kärnnät (VCN) är integrerat i den mobila basstationen. Videofilm inspelad från UAV:er ska kunna hämtas via en basstation och distribueras vidare i nätverket. LTE-teknik används även i så kallade allmänna säkerhetsnät i delstaterna Colorado och New Mexico. De ersätter där blåljusradio såsom TETRA, motsvarande vårt Rakel. Det är möjligt att använda andra frekvensområden än de som de civila operatörerna använder och på så sätt elimineras den kapacitetsbrist, som kan uppstå i akuta katastrofsituationer. Bilden visar en mobil basstation, en så kallad enodeb. Foto: General Dynamics Sid 14 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Elektrooptiskt spanings- och målinmätningssystem från Aselsan (Turkiet) Aselsan har utvecklat ett gyrostabiliserat elektrooptiskt spanings- och målinmätningssystem för helikoptrar och UAV. Beteckningen på systemet är CATS, Common Aperture Targeting System. CATS har ett flertal sensorer och elektrooptiska ljuskällor, som laseravståndsmätare, laserpekare, laserbelysare, TV- och IR-kameror. Laserbelysaren är anpassad för att fungera med lågljus-tv-kameran. Aselsan har inte närmare angett våglängd för belysaren mer än att den ligger i NIR-området (Nära Infraröda). Troligen ligger den mellan 0,7 och 0,9 µm. Lasern på 1,064 µm kan också användas till målutpekning (laser designator) för laserstyrda vapen. CATS kan automatiskt följa flera mål men det finns ingen uppgift på hur många mål som kan processas samtidigt. Systemet kan användas för att bestämma målkoordinater samt kurs och hastighet för rörliga mål. Systemet är betydligt lättare än tidigare gyrostabiliserade sensorsystem från Aselsan benämnt ASELFLIR 300T. Vikten har minskat med 34 kg och CATS väger nu 61 kg, vilket ändå medför att den inte kan sättas på mindre UAV. CATS. Den tydligaste skillnaden mellan detta nya och äldre system är våglängdsområdet för IR-kamerorna, CATS använder MWIR (3 5 µm) medan ASELFLIR 300T använder LWIR (8 12 µm). Det är också sannolikt en av förklaringarna till viktminskningen. Den kortare våglängden i MWIR-området leder i regel till mindre aperturer och kortare strålgång, vilket ger lägre vikt. Tekniska data för spanings och målinmätningssystem CATS. IR-kamera Laserbelysare Detektor 640 512 pixel Våglängd NIR Våglängdsband 3 5 µm, MWIR Laseravståndsmätare Synfält 0,5º 0,9º 3,2º 30º Mätområde 25 km ±5 m TV-kamera Våglängd 1,064 µm Detektor 1 920 1 080 pixel Pulsrepetitionsfrekvens 20 Hz Våglängdsband 0,4 0,7 µm, synligt ljus Utvridning av sensorhuvudet Synfält 0,5º 0,9º 3,2º 30º Azimut 360º TV-kamera, lågljus Elevation +10º till -105º Detektor 640 512 pixel Dimensioner Våglängdsband Cirka 0,5 0,9 µm, synligt ljus + NIR Bredd 437 mm Synfält 0,5º Höjd 520 mm Laserpekare Vikt 61 kg Våglängd 850 nm Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 15

Vapenstation för pansarvärnsrobotar från Aselsan (Turkiet) Turkiska Aselsan har utvecklat en vapenstation med lavett för pansarvärnsrobotsystem. Lavetten kan ha fyra robotar, t.ex. Hellfire, Javelin och Omtas. På IDEF 2015 i Istanbul satt det fyra ryska robottuber, Kornet-E, på lavetten. Kornet-E har en laserledstrålestyrd robot, som det finns olika typer av stridsdelar till. När det gäller genomslag i pansar är Kornet-E det kraftfullaste, bärbara pansarvärnssystemet i den ryska armén. Tillverkaren KBP marknadsför Kornet-E som ett bärbart system, som skjuts från en trefotslavett. Systemet är ganska tungt, så flyttbart beskriver systemet bättre än bärbart. Det finns även ryska lavetter för montering av Kornet-E på lätta pansarfordon. Vapenstationen från Aselsan har även en 7,62 mm kulspruta för självförsvar och som alternativ går det att montera en på 12,7 mm kulspruta på samma plats. Siktet på vapenstationen är Falconeye MW från Aselsan, se tabell nedan. Det är placerat på lavetten under kulsprutan. I siktet finns en ögonsäker laseravståndsmätare, IR- och TV-kamera. Dessutom finns en GPS-mottagare och en magnetisk kompass. Vapenstationen med Kornet- E saknade dock laserledstrålesystemet som normalt brukar sitta tillsammans med siktet, endast två tomma aperturer under Falconeye MW visar var ledstrålesystemet kan sitta. Den gyrostabiliserade vapenstationen gör det möjligt att spana, målfölja och skjuta under rörelse. Siktet: Falconeye MW Plats för laserledstrålesystem Vapenstation från Aselsan, här med ryska Kornet-E på lavetten. Tekniska data för siktet Falconeye MW. TV-kamera IR-kamera Optisk zoom 2º 10º, kontinuerlig Optisk zoom 2º 15º, kontinuerlig Digital zoom 12, kontinuerlig zoom Digital zoom 2, för alla synfält Synfält 10,0º 7,5º Synfält 16,8º 13,5º 6,0º 4,5º 6,0º 4,8º 2,0º 1,5º 2,0º 1,6º Laseravståndsmätare IR-detektor 640 512 pixlar, kyld Typ Klass 1, ögonsäker Våglängdsband 3 5 µm Mätområde 100 20 000 m ±5 m Pulser per minut 20 ppm Sid 16 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Lätt IRV-sikte Sager TS från Aselsan (Turkiet) Aselsan har utvecklat ett lätt IRV-sikte avsett för Kornet- E. Namnet på det termiska IRV-siktet är Sager TS. Möjligen köpte den turkiska armén Kornet-E utan ryska IRV-sikten i avsikt att använda inhemska sikten. Sager TS är en modul som fästs på sidan av det vanliga dagsiktet. Bilden från IRV-kameran speglas in i dagsiktets strålgång, det vill säga att om IRV-siktet används så har man valt bort att använda synligt ljus i siktet. Om man istället väljer att använda visuellt ljus så gör man det enkelt genom att öppna ett lock framtill på Sager TS, där IR-bilden speglas in i dagsiktet. Det finns möjlighet till tre förvalda synfält. Sager TS kan användas för att detektera och identifiera mål inom hela robotens räckvidd, upp till 5 500 m, i både dagsljus och mörker. Det finns flera ryska IR-sikten till Kornet-E. Det som varit vanligast förekommande i den ryska marknadsföringen av Kornet-E har enligt tillverkaren en räckvidd på endast 3 500 m. Sager TS Locket måste öppnas om visuellt ljus ska användas. Det termiska IRV-siktet Sager TS till den ryska pansarvärnsroboten Kornet-E. Tekniska data för Sager TS. Detektor 640 512 pixlar, kyld Digital zoom x 2 Våglängdsband 3 5 µm Nedkylningstid, detektor < 7 minuter Synfält (horisontellt) 2º 15º, kontinuerlig zoom Vikt, inklusive batteri < 7 kg Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 17

X-bands AESA-radar CAFRAD från Aselsan (Turkiet) Turkiska Aselsan utvecklar en X-bandsradar med aktiv elektriskt styrbar antenn (AESA) avsedd för den kommande fregattklassen TF2000. Den benämns CAF- RAD, en akronym för Çok Amaçli Faz Dizili Radar vilket kan översättas multifunktionell fasstyrd radar. I nuläget utvecklas en demonstrator som delvis består av utländska komponenter. När radarn är klar för serietillverkning ska den enbart innehålla inhemska komponeter och i samarbete med ett turkiskt universitet utvecklar Aselsan produktionskapacitet för tillverkning av galliumnitridförstärkare. CAFRAD kommer att bestå av fyra mastmonterade gruppantenner vilka täcker varsin kvadrant på masten och varje gruppantenn består av 5 000 patchantennelement monterade i ett triangulärt gitter. Utifrån modellens antennelementavstånd är övre gränsfrekvens troligen i nedre halvan av X-bandet. Uppdateringstakten anges vara 40 Hz med kapacitet att samtidigt följa 500 mål. Ordet multifunktionell i beteckningen syftar troligen på olika radarfunktioner, såsom spaning och eldledning eller andra funktioner som störning och kommunikation. Det senare motsägs av uppgifter från Aselsan samt antennelementens relativt smala bandbredd. Prototyp av AESA-radarn CAFRAD. Till höger visas en delmängd av antennelementen. Skyddssystem Akkor från Aselsan (Turkiet) Akkor är ett aktivt skyddssystem för stridsfordon. Systemet ska skydda mot pansarvärnsrobotar, RPG-granater och andra inkommande hot. Enligt Aselsan är systemet fortfarande under utveckling. Prov och försök pågår och de räknar med att systemet blir operativt 2018. Akkor ska utrustas med både hard kill - och soft kill - funktioner. Soft kill-funktionen realiseras genom att sätta in granater som snabbt genererar multispektral rök. Röken ska dölja den egna plattformen från hotsensorer, d.v.s. dölja siktlinjen för det mänskliga ögat eller sensorer i EO-sikten. Röken ska fungera både i det synliga och infraröda våglängdsområdet. Vad Aselsan tänker sig för typ av hard kill-funktion är diffust, men systemet kommer definitivt att avfyra granater som på något sätt förstör inkommande hot. Kastarna till den modell av Akkor som visades på pansarskyttefordonet Arma liknar i hög grad israeliska Iron Fist, från IAI, vars granater har zonrör och en stridsdel som genom tryckverkan skadar/förstör hotet. Det finns även likheter med det tyska motmedelssystemet AVePS från Diehl och den första varianten av israeliska Trophy (nu kallad ASPRO) från Rafael. Precis som med de israeliska systemen ska radar användas i Akkor-systemet för att mäta in inkommande hot. Radarfrekvensen ligger i C-bandet och den har en täckning på 70º. För pansarskyttefordonet Arma, se bilden, så krävs det två kastare och fyra radarantenner för att få täckning horisonten runt. Delsystemen till Akkor består av radar för varning och inmätning av hot, vridbara kastare, olika typer av granater samt en styrenhet. Sid 18 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Radar Kastare Radar Akkor monterat på pansarskyttefordonet Arma från Otokar. Radar Kastare Styrenhet Granat Kastartub med granat Delsystemen till Akkor. Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 19

Radarstörsändare MEHPOD från Aselsan (Turkiet) Aselsan utvecklar en flygplansburen radarstörsändare, kallad MEHPOD. I nuläget är det en prototyp och mycket kan ändras framöver. Kapseln mäter in, klassificerar och identifierar emittrar i frekvensområdet 2-18 GHz. Kapseln innehåller såväl momentan frekvensinmätning (IFM) som digital mottagare (DRx). Vinkelinmätning sker genom såväl interferometri som amplitudjämförelse. Vinkelinmätningen kan utföras horisonten runt och i riktning framåt och bakåt även ge höjdinmätning då två ortogonalt orienterade gruppantenner används. Detta möjliggör lokalisering av emittrar och inte bara en bäring till densamma. Störning i frekvensområdet 6-18 GHz sker genom två hornantenner riktade framåt respektive bakåt. Pulsad och kontinuerlig effekten genereras av en mikrovågseffektmodul - Microwave Power Module (MPM) - med uteffekt mellan 50-100 W. Genom att använda ett digitalt RF-minne (DRFM) kan olika störningar effektivt genereras. Polarisationen vid inmätning är cirkulär och vid störning sannolikt linjär (olika polarisation framåt respektive bakåt på prototypen). Antennarrangemanget är något som med stor sannolikhet kan ändras då Aselsan avser att implementera gruppantenner av AESA-typ, möjligen för såväl mottagning som sändning. Aselsan har ett antal gruppantennprototyper, vilka består av antennelement av typen taperade slitselement, med ett bandbreddsförhållande på 3:1, exempelvis 2-6 GHz och 6-18 GHz. Antennelementen är linjärpolariserade och endast orienterade i en riktning varför cirkulärpolariserad inmätning eller sändning inte kan ske genom denna typ av gruppantenn. Om två ortogonalt orienterade och möjligen även samlokaliserade gruppantenner används kan cirkulärpolarisation åstadkommas. Radarstörsändare MEHPOD. Landbaserat telekrigssystem KORAL från Aselsan (Turkiet) Telekrigssystemet KORAL består av en signalinhämtningsenhet (ES - Electronic Support) och en störarenhet (EA - Electronic Attack). De är integrerade på var sitt hjulgående fordon. ES-enheten härbärgerar en ES operatör, en EA-operatör och en chef. Inmätning sker dels genom ett antal gruppantenner för olika frekvensområden monterade på en halvcylinder och dels genom en roterande antenn med en smal lobbredd primärt för vinkelinmätning. De båda antennsystemen är monterade på var sin mast. Tre olika typer av gruppantenner är monterade i ett triangulärt gitter och täcker sannolikt var sitt frekvensområde. Genom att att använda flera ES-enheter i samverkan kan en emittrar lokaliseras. Störarfordonet använder två fasstyrda gruppantenner med flera halvledarbaserade förstärkare. Antennerna är monterade på ett vridbord där de kan höjas och sänkas individuellt. Systemet använder DRFM för störning. Sid 20 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Signalinhämtningsfordonet i KORAL-systemet. Störarfordonet i KORAL-systemet. Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 21

Radar och HPM-vapen för IED-bekämpning från Aselsan (Turkiet) Aselsan har utvecklat en fordonsburen radarprototyp för att upptäcka elektroniska integrerade kretsar i radioutlösta IED:er (RCIED Radio Controlled Improvised Explosive Devices). Genom att sända med radarn på 1 GHz och detektera övertoner på 2 och 3 GHz vilka alstras av integrerade kretsar kan objekt innehållande integrerade kretsar hittas. Med detta förfarande minskar risken för falsklarm. Detektionsavstånd är upp till 50 m. Integrerat på fordonets tak finns en HPM-störare (High Power Microwave), kallad EJDERHA, vilken ska störa eller till och med förstör de integrerade kretsarna så att RCIED:n inte kan utlösas. HPM-systemet består av ett likströmskraftaggregat, en Marx-generator som skapar den höga fältstyrkan vilken transmitteras av en bredbandig antenn. Maximal fältstyrka anges till 400 kv/m på 1 m avstånd. Mer än 10 pulser/s anges. HPM-antenn Sändar- och mottagarantenn Antennernas placering på fordonet. Igenkänningsuppgift, lösningar och vinnare Bland de inkomna rätta svaren för bildgåten i Teknisk Und Informerar 2/2015 blev 1. Serg Daniel Löwenhamn från FM UndSäkC den som vann dragningen. Gratulerar! Nedan kan ni se de rätta svaren. 2T Stalker. 2A61 Pat-B. BREM-80U. Sid 22 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015

Sommarpussel Årets sommarpussel går ut på att lösa korsordet nedan med hjälp av ledtrådarna. Tecknen i ringarna bildar tre ord. Skicka in de tre orden till tekniskund@fmv.se senast 2015-08-17. Bland de rätt inkomna lösningarna drar vi en vinnare som publiceras i nästa nummer och erhåller ett pris. 9 A 8 4 M Horisontell 36 Smertj (systembeteckning) 15 Sprut B 1 Sekundärlavett S 300VM 38 Svir 16 Robot Buk M3 3 Magasin Tor M1 40 Robot S 400 18 Fordon Osa AK 8 Bazalt 41 Ljuddämpad 82 mm grk 19 Tunguska 9 Robot Kub M3 44 Giatsint B 21 30mm akan 11 TBG 7V 45 SQUARE PAIR 22 Club N ubåtsjaktrobot 13 Omladdningsfordon till Uragan 46 Radar på PRP 3 23 Ataka 17 Petjeneg 25 PG 9VS 18 Fordon Tor M2U Vertikal 27 SS 18 Mod 5 20 Robot S 125M 2 STYX 28 Kupol M1 22 Igla 1 3 Sekundärlavett Buk M2 30 AT 14 24 Pion 4 ERP kassett till Relikt 32 Eldrör till lvakan 26 Krug 5 SA N 9 37 CHEESE BOARD 29 Ingenjörs och maskeringsfordon för RVSN 6 Pjäs till 2S25 39 PAT HAND 31 Eldledningsradar S 300V 7 Robot Redut 42 Msta B 33 Primärlavett SA 10b 10 9M119F1 + 9Ch949 43 P 900 34 Sheridan 12 P 800 44 SA 19 35 BPDM Tajfun M 14 HEAD LIGHT Teknisk Und informerar Nr 3 2015 Försvarets Materielverk Sid 23

Sändlista Regeringskansliet FMTS (20 ex varav 5 till GTA/Sensor) UD-UrP (1 ex) SWEDEC (6 ex varav 1 ex AMTEK) UD-UrH (1 ex) SkyddC (2 ex) Fö-SUND (3 ex) FMUndSäkC (30 ex) FöMedC (2 ex) Försvarsmakten HKV (15 ex) Myndigheter Försvarsdepartementet LEDS (12 ex varav PLANEK, INRI Fi, INRI Fp och FRA (6 ex, varav 1 ex Ostbo) INRI Lua 3 ex var) FOI (24 ex varav Grindsjön & biblioteket Linköp. 2 ex var) INS (25 ex varav INSS 10 ex ATS, MTS & FTS 5 ex var) FXM (2 ex varav 1 ex till Marknad och 1 ex till Strategi) PROD (10 ex) Siun (2 ex) MUST (25 ex) LG (6 ex varav 7. Bat Stab S2 1 ex) Myndigheter som hör till övriga departement I 19 (5 ex) Polismyndigheten (2 ex) K 3 (20 ex varav 32. Undbat 10 ex, Flyg E 2 ex, SOG 5 ex ) Säpo (2 ex) P 4, P 7 (7 ex var) KBV (2 ex) A 9 (5 ex) MSB (2 ex) Lv 6 (5 ex varav byggnad 116 skolhus 1 ex ) ISP (2 ex varav GD 1 ex) Ing 2 (5 ex) FORTV (7 ex. 1 ex Rolf Dalenius, 1 ex Anders Persson) LedR (17 ex varav TKSE 3 ex, 13. Tkbat & FHQ/ROL 2 ex) Lantmäteriet Geo SE (1 ex) TrängR (5 ex) FHS (30 ex varav biblioteket 1 ex ) 1.ubflj (5 ex) Krigsarkivet (1 ex) 3.sjöstridsflj (5 ex) 4.sjöstridsflj (5 ex varav Röjdykardiv 1 ex) Övriga organisationer Amf 1 (5 ex) Centralförbundet Folk och Försvar (2 ex) MarinB (3 ex varav SjöC SK Muskö & Marina basbat S2 1 ex var) Inom FMV F 7 (5 ex) GD (1 ex) F 17, F 21 (11 ex var) SPL (9 ex, 1 ex vardera enhet) Hkpflj (7 ex varav 2. Hkpskv stab S2 1 ex ) AL (6 ex, 1 ex vardera enhet) FMLOG (10 ex) T&E (4 ex varav C T&E Mark Karlsborg 1 ex ) FMTM (2 ex) GRIPEN (1 ex) MHS K, MHS H (5 ex var varav biblioteket 1 ex) FSV (10 ex) MSS (20 ex) Bibliotek (1 ex), SSS (20 ex) Informationsstab (1 ex) LSS (20 ex) Arkiv (Digitalt) HvSS (2 ex) FMV - Försvarets Materielverk FMV Teknisk Und, 115 88 Stockholm Teknisk Und Informerar är ett informationsblad som utkommer med 6 nummer per år och beskriver materiel inom mark-, flyg och marinstridskrafterna. Kontakt: tekniskund@fmv.se Sid 24 Försvarets Materielverk Teknisk Und informerar Nr 3 2015