BERNSTEIN 100 ÅR LÖRDAG 17 FEBRUARI 2018 kl 15.00 DE GEERHALLEN NORRKÖPING Introduktion kl 14.30 med Matts Eriksson Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Mei-Ann Chen Solist Roland Pöntinen piano Konsertmästare Mikael Wenhov BERNSTEIN Symfoni nr 2 The Age of Anxiety paus Three Dance Episodes ur On The Town Symfoniska danser ur West Side Story Välkommen till Norrköpings Symfoniorkester! Checka gärna in, ta bilder i foajé och konsertsal och berätta att du är här! Innan konserten börjar ber vi dig dock stänga av telefon och kamera, eftersom ljuset från skärmar stör både publik och artister. Under konsert är fotografering och ljudupptagning ej tillåten. I applådtacket går det bra att ta bilder igen. Hoppas du får en riktigt fin konsertupplevelse med oss!
Mei-Ann Chen Mei-Ann Chen föddes i Taiwan men har bott i USA sedan 1989, där hon först studerade vid New England Conservatory och blev den första som samtidigt tog examen i såväl violinspel som dirigering. Hon fortsatte sina dirigentstudier vid University of Michigan där hon avlade en doktorsexamen. 2005 blev hon den första kvinnan som belönades med första pris i Malko-tävlingen i Köpenhamn. Som mottagare av Taki Concordia Fellowship 2007 kunde hon uppträda parallellt med Marin Alsop och Stefan Sanderling i Baltimoreorkesterns, Coloradosymfonikernas och Floridaorkesterns prisade abonnemangsserier. 2010 12 var hon chefdirigent för symfoniorkestern i Memphis. 2012 tilldelades hon Helen Thompson Award från League of American Orchestras. Hon är också ledare för Chicago Sinfonietta sedan 2011 och sedan 2016 konstnärlig ledare för Taiwansymfonikernas sommarfestival. Med sin entusiastiska energi och strävan efter högsta möjliga konstnärliga nivå har hon blivit en eftersökt gästdirigent runt om i världen. I Sverige har hon gästat Göteborg, Malmö och Norrlandsoperan, och på många andra håll i Norden (Aalborg, Aarhus, Odense, Trondheim, Oslo, Tammerfors) har man prisat hennes insatser, likaväl som i ett stort antal amerikanska orkestrar (San Francisco, Houston, Washington, Cincinnati, Chicago, Detroit, Oregon, San Diego, Calgary, Toronto, Vancouver, Sao Paulo), samt i Asien, bland annat flera orkestrar i Taiwan. Roland Pöntinen Roland Pöntinen studerade först vid Adolf Fredriks Musikskola och vid Musikhögskolan för Gunnar Hallhagen, därefter för Menahem Pressler, György Sebok och Elizabeth Leonskaya i USA. Han har efter debuten med Kungliga filharmonikerna i Stockholm 1981 framträtt med ledande orkestrar runt om i världen. Han har bjudits in till stora festivaler som Schleswig-Holstein, Verbier, Kuhmo Kammarmusikfestival, Edinburgh Festival och Mostly Mozart Festival i New York. Han har arbetat tillsammans med kända dirigenter som Franz Welzer-Möst, David Zinman, Esa-Pekka Salonen, Rafael Frühbeck de Burgos, Evgenij Svetlanov och Leif Segerstam, bara för att nämna några. Bland de många orkestrar över hela världen han spelat tillsammans med kan nämnas Philharmonia Orchestra, Los Angeles Philharmonic, Scottish Chamber Orchestra, Liverpool Philharmonic Orchestra, Orchestre de la Suisse Romande förutom de flesta svenska orkestrarna. Han har gett soloaftnar i New York, London (Wigmore Hall), Bogotá, Istanbul. Med en aldrig sinande nyfikenhet och aptit har han skaffat sig en enorm repertoar som sträcker sig från Bach till Ligeti, med tyngdpunkt på den musik som skrevs vid 1900-talets början av tonsättare som Debussy, Busoni, Szymanowski och Rachmaninov. Men han har också ägnat sig åt omfattande projekt som att spela alla Beethovens sonater och många verk av Liszt. Som kammarmusiker har han samarbetat med kollegor som Barbara Hendricks, Janine Jansen, Nobuko Imai, Peter Mattei, Martin Fröst, Ulf Wallin, Torleif Thedéen, Håkan Hardenberger, Arve Tellefsen, Christian Lindberg och Nicolai Gedda.
Hans imponerande teknik och förmåga att gestalta även de mest komplicerade notbilder har lockat många senare tiders tonsättare att komponera direkt för Pöntinen, bland dem Sven-Erik Bäck, Anders Eliasson och Anders Hillborg. Få pianister har som Roland Pöntinen spelat in närmare 100 cd, vilket han gjort på BIS, cpo, Arte Nova, EMI, Philips och det egna märket Haddock. Förutom pianist är Pöntinen verksam som tonsättare. Han är ledamot av Musikaliska akademien och tilldelades 2002 medaljen Litteris et Artibus.
Norrköpings Symfoni Violin 1 1:e konsertmästare Henrik Jon Petersen, Vakant Alt. konsertmästare Mikael Wenhov 2:e konsertmästare Paul Waltman Carina Beckett, Sarah Dodd Falkebring, Matts Eriksson, Josep Esteve, Lars Hedborg, Magnus Ivarson, Kristina Lindholm Vahllöf, Ingrid Olsson, Tanja Orraryd, Nina Söderberg, Johanna Tafvelin, Anders Törnqvist Violin 2 Ruth Anderberg*, Fredrik Anderberg**, Håkan Jonsäll**, Lars Andersson, Boel Bengtsson, Karin Engström, Åsa Holm, Anne Holmer, Jin Hägerström, Richard Michelin, Mohamed Sharara, Rocío Vilaplana, Sonja Vrieze Viola Lennart Falkebring*, Crista Bergendahl**, Gunnar Enbom**, Nanako Akai, Björn Carlén, Erika Gabrielsson Backlund, Thomas Hall, Pernilla Rönnlund, Markku Sorri, Karin Svanberg Ancker Cello Solocellist Niklaas Veltman Pelle Hansen* (tjl), Fredrik Lindström**, Sofia Petersen**, Bo-Göran Christians, Torstein Dalene, Mattias Fagius, Erik Uusijärvi, Leif Vahllöf, Ingrid Åkerblom Kontrabas Björn Malmqvist*, Jan Duda**, Anna-Cecilia Bergman**, Emma Josefsson Bjørnevik, Johan Strindberg, Daniel R Thomas, Roine Uddfeldt * Stämledare, ** Alternerande stämledare,
orkester 2017 2018 Flöjt Teodor Tirlea*, Annica de Val**, Vakant Oboe Pelin Lius*, Thomas Bodin**, Hanna Edqvist Klarinett Johnny Jannesson*, Lars Paulsson**, Vakant Fagott Linus Björnstam*, Eva Pettersson Veltman**, Per Jonsson Gille tuttimusiker är angivna i alfabetisk ordning Horn Lennart Langer*, Anna Ahlenius**, Jan Lejonclou, Lars Thapper, Elisabeth Åkervall Trumpet Elias Svanberg*, Filip Draglund**, Stefan Mattsson Trombon Eric Svensson*, Christoph Schnaithmann** Bastrombon Johan Wiklund** Tuba Ole Christian Grønning* Pukor Lars Gärd*, Anders Dahlstedt** Slagverk Martin Orraryd*, Petter Svensson** Harpa Delphine Constantin Reznik*
LEONARD BERNSTEIN (1918 1990) Symfoni nr 2 The Age of Anxiety (36 ) Del 1: A. The Prologue B. The Seven Ages C. The Seven Stages Del 2: A. The Dirge B. The Masque C. The Epilogue Redan från början frågade sig publiken om detta verkligen är en symfoni, eller om det är en pianokonsert, eller en symfonisk dikt med obligat piano. Sanningen är väl den att den har drag av alla dessa genrer. Bernstein har själv noterat den som den andra av hans tre symfonier. Här finns en omfattande stämma för pianosolo, och verket har ett starkt berättande inslag. Sommaren 1948 befann sig Leonard Bernstein i Israel för att dirigera Israels filharmoniska orkester, och just vid den tiden publicerades W H Audens 80 sidor långa dikt i sex delar The Age of Anxiety: a Baroque Eclogue. Bernstein läste som förhäxad och hörde omedelbart musik inom sig. Andra delens The Digre tycks vara det första han fullbordade, och den delen uruppfördes under de omvälvande händelserna i samband med Frihetskriget i Tel Aviv med Bernstein som solist den 28 april samma år. Han fortsatte kompositionsarbetet på andra sidan jordklotet, i New Mexico, och hela symfonin tillägnades Serge Koussevitsky som uruppförde den med sin orkester i Boston den 8 april 1949. Återigen var Bernstein pianosolist. Dikten kretsar kring fyra personer från 3rd Avenue, och i Prologen försöker de lära känna varandra, men man behöver absolut inte känna till dikten i detalj för att ha utbyte av musiken. Man hör tidigt en vacker duett mellan två klarinetter (som han i själva verket skrev redan 1939 till en föreställning av Artisofanes Fåglarna), och mot slutet bildar en flöjtmelodi bryggan över till den följande delen (B) som består av sju variationer, utan ett gemensamt tema. Ett längre pianoparti leder över till ytterligare sju variationer (C) som ska symbolisera de fyra personernas drömresor. Den andra delen inleds av den sorgesång som kriget inspirerade till och i det långa pianosolot kan man ana en nästan Brahmsk romantik, men den bryts i festens jazziga scherzomusik och så slutar det med en tillbakablickande Epilog där flera tidigare teman återkommer och där ett pianino i orkestern retas med solisten. On the Town: Three Dance Episodes (10 ) The Great Lover Lonely Town pas de deux Times Square: 1944 Bernstein är mer än någon annan Storstadens tonsättare. West Side Story är naturligtvis det mest kända exemplet på detta men långt ifrån det enda eller ens det första. Redan i baletten Fancy Free från 1944 förlade han handlingen till New York och i programbladet har tonsättaren beskrivit intrigen: Ljudet från en skrällig jukebox bakom ridån (en blues inspelad av Billie Holliday, vilken blir grunden för Pas de deux). Ett gathörn med en gat-
lykta, på sidogatan ligger en bar och New Yorks skyskrapor bildar ett mönster av ljus en svindlande bakgrund. Tre sjömän dyker upp. De är på tjugofyratimmarspermission i land och är på jakt efter flickor. De möter först en, sedan en till. De slåss om dem, förlorar dem och ger sig av efter en tredje. Detta Bernsteins första sceniska verk blev en oväntad braksuccé redan vid premiären i december och den tjugofemårige dirigentassistenten vid New Yorkfilharmonikerna kunde räkna in 250 föreställningar bara vid New York Ballet Theatre. Vilket resulterade i en inte helt obetydlig inkomst för fem veckors arbete. Det skulle inte dröja länge förrän han var en av de allra högst betalda tonsättarna, och genistämpeln irriterade honom. Hundratals ungdomar samlades vid sceningången när han dirigerade och han fick snabbt en egen fan club. Varför så många ord om baletten Fancy Free när det är On the Town som ska spelas? Jo, den här balettintrigen låg som grund till On the Town, Bernsteins första musikal. Handlingen är densamma, bara lite mer utvecklad och med många vokala inslag. Med tiden blev musikalen också en stor filmsuccé med Gene Kelly, Frank Sinatra och Vera Ellen i ledande roller. Ur musikalen utkristalliserade tonsättaren tre rytmiskt jazziga dans episoder för konsertbruk. The Great Lover ackompanjerar den ena sjömannens romantiska dagdrömmar. Lonely Town är en liten pas de deux baserad på en sång med samma namn. Times Square: 1944 är första aktens final (kom ihåg att USA nu gett sig in i andra världskriget och behövde eggande propaganda), där alla New Yorks sjömän förenar sig i dansen och där schlagersuccén New York, New York är ledmotiv. Nog kan man tycka att handlingen i On the Town är både naiv och grällt vykortsmässig, men den speglar också krigsårens osäkerhet och den bitterhet som många unga människor kände. Under några timmars permission måste de skaffa sig ett helt livs erfarenheter. West Side Story: Symfoniska danser (24 ) Prologue Somewhere Scherzo Mambo Cha-cha Meeting Scene Cool Fugue Rumble Finale Bernstein säkrade med West Side Story att hans namn också för alltid kommer att förknippas med musikalgenrens genombrott. West Side Story baserades på en berättelse i Romeo och Julias efterföljd, och träffade publiken rakt i hjärtat. Musikalen skrevs 1957 och i år, mer än 60 år senare, är den lika aktuell som någonsin. Det var också många som rynkade på näsan när den konstnärlige ledaren för anrika New York Philharmonic Orchestra komponerade något som man klassade som populärmusik. Men det är ingen tvekan om att West Side Story rymmer musik av allra högsta kvalitet, och detta är så mycket viktigare än att höra till den ena eller andra genren. Med West Side Story skapades en genomarbetad musikteater som sedan fått stå modell för åtskilliga kommande verk i branschen. I själva verket följde Bernstein en typiskt amerikansk traditionslinje från Scott Joplins och George Gershwins dagar. De Symfoniska danserna är hämtade från olika delar av dramat och skildrar såväl rivaliteten mellan ungdomsgängen Jets och Sharks som kärleken mellan Tony och Maria. Bernstein har valt ut några av de mest kända och karaktärsfulla inslagen, ställt samman dem och orkestrerat om dem till en medryckande och klangfull symfonisk svit.
Kommande konserter vintern/våren 2018 SPORTLOVSORKESTERN TISDAG 20 FEBRUARI kl 19 Crusellhallen Linköping ONSDAG 21 FEBRUARI kl 19 De Geerhallen Norrköping Dirigent Simon Phipps Musicerande ungdomar från hela länet, coachade av musiker från SON, bildar Sportlovsorkestern! Musik av Beethoven, Bernstein, Sjostakovitj med flera. BERNSTEIN 100 ÅR CANDIDE TORSDAG 1 MARS kl 19 De Geerhallen Norrköping FREDAG 2 MARS kl 19 Crusellhallen Linköping Introduktioner kl 18.30 Dirigent Stefan Solyom Solister Susanna Andersson sopran, Ingrid Tobiasson mezzosopran, Carolina Krogius mezzosopran, David Danholt tenor, Magnus Kyhle tenor, Martin Hultkvist tenor, Uwe Schenker-Primus baryton Bel Cantokören, Musikaliska Sällskapets Kammarkör Bernstein Candide, konsertant SPRUDLANDE KLARINETT TORSDAG 8 MARS kl 19 De Geerhallen Norrköping Introduktion kl 18.30 Dirigent Okko Kamu Solist Emil Jonason klarinett Debussy Förspel till en fauns eftermiddag M Lindberg Klarinettkonsert Brahms Pianokvartett nr 1, arr Schönberg Läs mer på vår hemsida norrkopingssymfoniorkester.se Texter Stig Jacobsson. Mei-Ann Chen foto Rosalie O Connor, Roland Pöntinen foto Simon Larsson, SON foto Björn Dahlgren, Emil Jonason foto Andreas Sander. Norrköpings Symfoniorkesters sponsorer 2017 2018 SILVERPARTNERS Övriga: Advokatfirman Glimstedt Almroth Industrifastigheter AB Amec Foster Wheeler Best Western Hotel Princess Kurt och Brita Ehlert Ernst & Young AB Gunnar Gunnarsson Fastighets AB Holmen Paper AB HSB Hyresbostäder Mattssons Fastighetsutveckling AB Ringarums Busstrafik AB Swedbank Tage Rejmes Bil AB Tommy Holm Revisionsbyrå AB Fonder: Fond of Music, donation från Marianne och Lennart Lindqvist Siw Ericsdotters stiftelse, donation SON samarbetar med Vi-skogen Utöver en blomma, som tack till våra artisters medverkan, planterar SON fem träd i Vi-skogen som en gåva till vår gemensamma jord. Vd Pia Kronqvist, Tf konstnärlig ledare Mats Engström, Kommunikationschef Agneta Lindmark Thomas www.norrkopingssymfoniorkester.se, info@norrkopingssymfoniorkester.se