EU-bestämmelser om social trygghet Dina rättigheter när du flyttar inom Europeiska unionen Sysselsättning socialpolitik Social trygghet och social integrering Europeiska kommissionen Generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik Enhet E.3 Manuskriptet färdigställdes den 1 september 1999
Innehållet i denna publikation återspeglar inte nödvändigtvis åsikt eller ställningstagande av Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för sysselsättning och socialpolitik. Om Ni vill få det elektroniska nyhetsbrevet "ESmail" från Europeiska kommissionens generaldirektorat för sysselsättning socialpolitik ber vi Er skicka e-post till empl-esmail@.cec.eu.int. Nyhetsbrevet utkommer regelbundet på tyska, engelska och franska. En stor mängd övrig information om Europeiska unionen är tillgänglig på Internet via Europa-servern (http://europa.eu.int). Kataloguppgifter finns i slutet av publikationen. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer, 2000 ISBN 92-828-8302-7 Europeiska gemenskaperna, 2000 Kopiering tillåten med angivande av källan. Printed in Belgium
Vad är denna vägledning bra för? Avsikten med denna vägledning är att ge dig lättförståelig information om vilka rättigheter och skyldigheter du har på området social trygghet, när du omfattas av sociala trygghetssystem i två eller flera av EU:s medlemsstater. Detta kan vara, till exempel, när du utövar yrkesverksamhet utomlands, bosätter dig någon annanstans inom Europeiska unionen eller helt enkelt vistas tillfälligt i en annan medlemsstat. De sociala trygghetssystemen skiljer sig mycket från land till land och syftet med EU-bestämmelserna om social trygghet, som fortlöpande förändras, är inte att harmonisera trygghetssystemen utan endast att säkerställa att du inte förlorar någon del eller alla av dina rättigheter till social trygghet när du flyttar från en medlemsstat till en annan. Din situation när det gäller social trygghet ändras förmodligen då du flyttar till en annan medlemsstat. Vi rekommenderar därför att du innan du flyttar till ett annat land inom Europeiska unionen bekantar dig grundligt med tillämpliga kapitel i denna vägledning och vid behov kontaktar socialförsäkringsinstitutionen i ditt bosättningsland för att få ytterligare råd. Kom emellertid ihåg att denna vägledning inte innehåller någon information om de enskilda medlemsstaternas sociala trygghetssystem. En detaljerad översikt över dessa system finns i den vägledning som Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer publicerade 1994. Den heter Din socialförsäkring när du flyttar eller reser i Europeiska unionen En praktisk vägledning. 3
Innehållsförteckning 1. Varför behöver vi EU-bestämmelser om social trygghet? 7 2. Gäller dessa bestämmelser dig? 9 3. I vilka länder gäller dessa bestämmelser? 10 4. Vilka områden omfattas? 11 5. Vad innehåller EU-bestämmelserna om social trygghet? 13 5.1 I vilket land är du försäkrad? 14 5.2 Vilka är dina rättigheter och skyldigheter i detta land? 17 5.3 Vad du bör veta vid sjukdom eller moderskap 18 5.4 Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar 22 5.5 Invaliditet fortfarande ett problem 23 5.6 Vem betalar min ålderspension? 27 5.7 Vid dödsfall: efterlevandeförmåner och dödsfallsersättningar 30 5.8 Vad gör jag vid arbetslöshet? 32 5.9 Hur är det med familjeförmåner? 34 6. Dina rättigheter i korthet 36 6.1 Gränsarbetare 36 6.2 Säsongarbetare 37 6.3 Utsänd arbetstagare 37 6.4 Pensionär 38 6.5 Studerande 39 6.6 Turist 39 6.7 Icke-yrkesverksam person 40 6.8 Medborgare i tredje land 40 5
7. Hur fungerar EU-bestämmelserna i praktiken? 42 7.1 EU-bestämmelserna har företräde ingen konflikt mellan nationella lagar och bestämmelser 42 7.2 Blanketter och formaliteter 42 7.3 Främmande länder och främmande språk behöver inte vara något problem 45 7.4 Medlemsstaternas socialförsäkringsinstitutioner ett av dina kontaktställen om du har problem 46 7.5 Du har rätt att väcka talan inför domstol 46 7.6 EG-domstolen slår vakt om de europeiska medborgarnas rättssäkerhet 48 8. Fler frågor 50 6
1. Varför behöver vi EU-bestämmelser om social trygghet? Utan EU-bestämmelser om social trygghet skulle miljoner medborgare i Europa inte ha tillräckligt skydd. Anställda och egenföretagare, offentligt anställda, pensionärer, studerande, turister och andra människor som utnyttjar sin rätt att fritt röra sig och vistas inom EU ställs inför en rad frågor och problem när det gäller deras sociala trygghet, som till exempel följande: Vem betalar sjukhusräkningen vid olycksfall eller sjukdom under utlandsvistelsen? Hur är det med rätten till pension för en arbetstagare som under många år har varit anställd i ett annat land? Vilket land skall betala ut arbetslöshetsersättning till gränsarbetare? Vilket land skall betala ut familjeförmåner då barnen är bosatta i en annan medlemsstat? I vilket land skall man betala in socialförsäkringsavgifter, på vilket språk skall ansökningar om förmåner göras och vilka tidsfrister gäller? Den nationella socialförsäkringslagstiftningen ger kanske ett otillräckligt svar eller inget svar alls på de här frågorna. Många arbetstagare skulle löpa risk att vara dubbelförsäkrade eller helt oförsäkrade. De skulle kunna förlora intjänad rätt till socialförsäkringsförmåner medan andra rättigheter inte skulle tjänas in. Därför behöver vi EU-bestämmelser som omfattar hela unionen för att få ett effektivt och fullgott skydd. Bara om man kan garantera att europeiska medborgare som flyttar inom unionen inte missgynnas vad gäller social trygghet, kommer de att utnyttja sin rätt att flytta och vistas i ett annat land utan problem. Dessa bestämmelser har funnits i mer än 30 år. De har anpassats, förbättrats och utvidgats många gånger. I dag ingår de i rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 och (EEG) nr 574/72 senast ändrade år 1999 ( 1 ). Förordningarna ger praktiska och tillfredsställande lösningar på de flesta socialförsäkringsproblem som uppstår när man flyttar till ett annat land. ( 1 ) En uppdaterad version av förordningarna som beaktar alla ändringar ända till slutet av 1995 finns i Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 28 av den 30 januari 1997. 7
Som du kommer att märka finns det fortfarande en del problem som är olösta. Europeiska kommissionen fortsätter därför arbetet med att förbättra och förenkla EU-bestämmelserna så att de blir mer begripliga och så att de luckor som ännu finns fylls ut. EU:s bestämmelser om social trygghet kan i likhet med de nationella bestämmelserna vid första anblicken verka svåra, tekniska och invecklade. Men låt dig inte nedslås. De grundläggande principerna är lätta att förstå även för den som inte är expert. Syftet med följande redogörelse är att ge dig en allmän överblick. Trots det bör du ändå i varje enskilt fall vända dig till behörig myndighet, försäkringsinstitution eller de olika organisationer och sammanslutningar som finns på detta område och som försöker att lösa de problem som arbetstagare som flyttar inom Europeiska unionen och EES ställs inför, och be om råd innan du fattar några beslut om ditt framtida arbete eller privatliv på grundval av denna vägledning. 8
2. Gäller dessa bestämmelser dig? För närvarande gäller EU-bestämmelserna om social trygghet inte alla som flyttar eller vistas inom EU och EES. Det är därför viktigt för dig att veta om du hör till dem som omfattas och skyddas av dessa bestämmelser. Endast om det är så kan du åberopa dem inför nationella domstolar och institutioner. EU-bestämmelserna gäller följande personer som är medborgare i en av medlemsstaterna i EU eller EES: Anställda och egenföretagare som är eller har varit försäkrade enligt lagstiftningen i en av dessa stater. Offentligt anställda ( 2 ). Studerande ( 3 ). Pensionärer, även om de redan uppbar pension när deras länder blev medlemmar i EU eller EES. Familjemedlemmar och efterlevande till ovannämnda personer oberoende av deras nationalitet. I regel föreskrivs det i bosättningslandets lagstiftning vem som kan betraktas som familjemedlem. Personer som inte hör till någon av kategorierna som nämnts ovan omfattas inte av EU-bestämmelserna. Dessa är framför allt följande: Personer som inte omfattas av ett allmänt socialförsäkringssystem eller som inte betraktas som eller inte längre är familjemedlemmar till en anställd, egenföretagare eller pensionär (icke-yrkesverksamma personer). Medborgare i tredje land. Dessa personer är medborgare i länder som inte hör till EU eller EES (se kapitel 6.8 för ytterligare information). ( 2 ) Rådets förordning (EG) nr 1606/98 av den 29 juni 1998, som offentliggjorts i EGT L 209, 25.7.1998. ( 3 ) Rådets förordning (EG) nr 307/1999 av den 8 februari 1999, som offentliggjorts i EGT L 38, 12.2.1999. 9
3. I vilka länder gäller dessa bestämmelser? EU-bestämmelserna om social trygghet gäller i alla länder som hör till EU eller EES: Belgien Island Portugal Danmark Italien Spanien Finland Liechtenstein Storbritannien Frankrike Luxemburg Sverige Grekland Nederländerna Tyskland Irland Norge Österrike Observera: När det i denna vägledning talas om land, stat eller medlemsstat avses ovannämnda länder. Alla övriga kallas tredje land. Om du kan styrka försäkringsperioder i en medlemsstat och i ett tredje land, omfattas du inte av EU-bestämmelserna om social trygghet när det gäller detta tredje land. I många fall finns det emellertid bilaterala konventioner om social trygghet mellan medlemsstaten och det tredje landet i fråga eller mellan Europeiska unionen och ett tredje land som ger ett motsvarande skydd. Du kan få närmare information om detta från socialförsäkringsinstitutionerna i ditt hemland. 10
4. Vilka områden omfattas? EU-bestämmelserna om social trygghet tillämpas på all nationell lagstiftning vid sjukdom och moderskap, olycksfall i arbetet, arbetssjukdomar, invaliditet, ålderspensioner, efterlevandeförmåner, ersättning vid dödsfall, arbetslöshetsersättningar och familjeförmåner. Du kan alltid åberopa EU-bestämmelserna om det är nödvändigt för att du skall få rätt till en förmån. EU-bestämmelserna tillämpas dock inte på följande områden: Socialtjänstförmåner. Dessa förmåner är normalt behovsprövade och hör inte till någon av de kategorier som nämnts ovan. Förmåner till krigsoffer. Förmåner som utges enligt gällande förtidspensionssystem. Andra EU-bestämmelser kan också gälla för dessa förmåner. Rätten till förmåner från kompletterande pensionssystem har nyligen fastställts genom ett rådsdirektiv ( 4 ). Ibland kan det kanske vara svårt att avgöra om en viss förmån omfattas av EU-bestämmelserna. Kontakta i så fall den behöriga institutionen för att få veta vad som gäller. ( 4 ) Rådets direktiv 98/49/EG av den 29 juni 1998, som offentliggjorts i EGT L 209, 25.7.1998. 11
Viktigt: EU-bestämmelserna tillämpas på socialförsäkringsärenden, men inte på skatteärenden som regleras genom bilaterala avtal. Fråga skattemyndigheten i ditt hemland hur man gör i ditt fall. 12
5. Vad innehåller EU-bestämmelserna om social trygghet? EU-bestämmelserna om social trygghet ersätter inte de olika nationella sociala trygghetssystemen med ett enda europeiskt system. En sådan harmonisering är ännu inte möjlig på grund av de stora skillnaderna i levnadsstandard mellan de 18 medlemsstaterna i EU och EES. De olika sociala trygghetssystemen grundar sig på lång tradition med djupa rötter i nationell kultur och preferenser. Avsikten med EU-bestämmelserna är inte att harmonisera utan att samordna de sociala trygghetssystemen. Det står med andra ord varje medlemsstat fritt att besluta vem som skall försäkras enligt dess lagstiftning, vilka förmåner som skall utges och på vilka villkor, hur dessa förmåner skall beräknas och vilka avgifter som skall betalas. I EU-bestämmelserna fastställs gemensamma regler och principer som skall följas av alla nationella myndigheter, socialförsäkringsinstitutioner och domstolar då nationell lagstiftning tillämpas. På så sätt garanteras att tillämpningen av de olika nationella lagstiftningarna inte får några negativa konsekvenser för personer som utnyttjar sin rätt att flytta och vistas inom EU och EES. Enkelt uttryckt betyder det att om du har utnyttjat din rätt att flytta inom unionen skall du inte försättas i en sämre situation än en person som har bott och arbetat i en enda medlemsstat i hela sitt liv. Det är särskilt följande problem som måste lösas: I vissa medlemsstater grundar sig tillhörigheten till socialförsäkring på bosättning, medan det i andra länder bara är personer som är yrkesverksamma (och deras familjemedlemmar) som är försäkrade. För att undvika en situation där migrerande arbetstagare antingen är dubbelförsäkrade eller inte försäkrade alls, föreskrivs i EUbestämmelserna om social trygghet vilken nationell lagstiftning som skall tillämpas för migrerande arbetstagare i varje enskilt fall. Enligt nationell lagstiftning är rätten till förmåner ofta beroende av om vissa försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder har fullgjorts (beroende på land och förmånsslag: sex månader, ett år, fem år, tio år eller upp till femton år i vissa fall). Exempel: Vad händer en migrerande arbetstagare som blir arbetsoförmögen efter att först ha varit försäkrad fyra år i en medlemsstat med en intjänandetid på 13
fem år för att få rätt till förmåner vid arbetsoförmåga och sedan 14 år i en medlemsstat där det krävs 15 års försäkring. Om det inte fanns några bestämmelser, så skulle han inte ha rätt till förmåner vid arbetsoförmåga i någondera staten trots att han sammanlagt har varit försäkrad i 18 år! I EU-bestämmelserna föreskrivs en sammanläggning av perioder, vilket betyder att försäkrings-, anställnings- och bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en medlemsstat vid behov skall tillgodoräknas för rätt till förmån enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat. Enligt nationell lagstiftning utbetalas förmåner i många fall bara till personer som är bosatta inom den berörda statens territorium. I andra fall sänks förmånen (t.ex. 70 % i stället för 100 %) när en person flyttar utomlands. Det här skulle vara särskilt oförmånligt för gränsarbetare, säsongarbetare och sådana migrerande arbetstagares familjemedlemmar som fortfarande är bosatta i ursprungslandet liksom för pensionärer som har varit anställda i flera medlemsstater eller som helt enkelt beslutar sig för att flytta till ett annat land när de uppnått pensionsåldern. EU-bestämmelserna om social trygghet föreskriver lämpliga lösningar på denna typ av problem för varje förmånsslag. När lagstiftningen i flera länder berörs, är det EU-bestämmelserna om social trygghet som avgör vilket land som skall betala ut förmånerna. Det är alltså så EU-bestämmelserna fungerar när det gäller social trygghet. De inför inte nya typer av förmåner och upphäver inte nationell lagstiftning. Det enda syftet med dem är att skydda europeiska medborgare som arbetar, bor eller tillfälligt vistas i en annan medlemsstat. 5.1 I vilket land är du försäkrad? Innan du börjar arbeta utomlands, bör du ta reda på i vilket land du kommer att vara försäkrad, det vill säga vilken medlemsstats lagstiftning om social trygghet som kommer att gälla. Detta är mycket viktigt, inte bara för inbetalningen av socialförsäkringsavgifter, utan också för din rätt till förmåner och intjänande av framtida pensionsrättigheter. EU-bestämmelserna om social trygghet innehåller detaljerade regler som i varje enskilt fall avgör vilket lands lagstiftning som skall tillämpas. Grundprinciperna är enkla och förklaras nedan. 14
A) Du omfattas bara av ett lands lagstiftning åt gången Denna princip gäller för alla anställda och egenföretagare som omfattas av EU-bestämmelserna, oberoende av hur många stater man är yrkesverksam i. Till och med personer som är yrkesverksamma i fyra eller fem medlemsstater omfattas bara av en medlemsstats lagstiftning. Det finns bara ett litet undantag från denna grundläggande princip: En person som samtidigt är anställd i en medlemsstat och egenföretagare i en annan kan i undantagsfall vara försäkrad i båda staterna. B) Du är försäkrad i det land där du är yrkesverksam Denna princip gäller både för anställda och för egenföretagare, även då de är bosatta inom ett annat lands territorium eller då deras företag eller arbetsgivare har sitt säte i en annan medlemsstat. Om du med andra ord slutar arbeta i en medlemsstat för att börja arbeta i en annan medlemsstat, så omfattas du av lagstiftningen i det nya anställningslandet. Du slutar därmed att tjäna in rättigheter i ditt gamla land och börjar intjäna rättigheter i det nya landet. Det har ingen betydelse om du bosätter dig i det nya landet. Också som gränsarbetare som bor kvar i det gamla anställningslandet är du försäkrad enligt lagstiftningen i det land där du arbetar. C) Tidsbegränsat undantag: utsändning utomlands Det kan hända att företaget där du är anställd tillfälligt vill sända dig till ett annat land för att arbeta för företaget (utsändning). Om anställningsperioden utomlands inte blir längre än 12 månader (och du inte sänds ut för att ersätta en annan arbetstagare, vars utsändningsperiod är slut) kommer tillämplig lagstiftning inte att ändras. Du förblir alltså försäkrad enligt lagstiftningen i det gamla landet också under utsändningstiden i det nya landet. Denna lösning är rimlig, eftersom det inte skulle vara ändamålsenligt att ändra tillämplig lagstiftning för så korta anställningsperioder utomlands. Innan du åker till det land du är utsänd till, skall du skaffa blankett E 101 enligt vilken det intygas att du fortfarande omfattas av det gamla landets lagstiftning. Du eller din arbetsgivare kan få blanketten från försäkringsinstitutionen i den medlemsstat vars lagstiftning skall tillämpas. 15
Om arbetet utomlands varar längre än 12 månader på grund av oförutsedda händelser, kan du i detta fall ansöka om en förlängning av utsändningsperioden på upp till 12 månader med hjälp av blankett E 102. Bestämmelserna om utsändning gäller inte bara för anställda utan också för egenföretagare som tillfälligt utför arbete i ett annat land. D) Särskilda personkategorier Ombordanställda: Om du är ombordanställd och arbetar på ett fartyg som för någon medlemsstats flagg, kommer du att vara försäkrad i den staten, fastän du bor i ett annat land. Anställda inom den internationella transportsektorn (med undantag av sjömän): Om du är anställd vid ett företag som bedriver internationell transport på järnväg, landsväg, inre vattenvägar eller i luften, är du försäkrad i den medlemsstat där företaget har sitt säte (undantag tillämpas om du är anställd vid detta företags filial eller kontor i en annan medlemsstat eller om du huvudsakligen är anställd i landet som du är bosatt i). Offentligt anställda: Som offentligt anställd (eller motsvarande) är du försäkrad i det land inom vars förvaltning du arbetar. Personer som är inkallade till militärtjänstgöring: Du omfattas av lagstiftningen i det land, där du gör din värnplikt. Detsamma gäller för personer som inkallats till civiltjänstgöring. Personer som är anställda på beskickningar eller konsulat: Du är i princip försäkrad i det land där du arbetar (det vill säga den stat där beskickningen eller konsulatet finns). Om du emellertid är medborgare i den stat som är den ackrediterande eller utsändande staten, kan du välja att vara försäkrad i denna stat i stället. E) Särskilda fall I följande undantagsfall är de ovannämnda bestämmelserna otillräckliga när det gäller att fastställa i vilket land en anställd eller en egenföretagare skall vara försäkrad: 16
Personer som normalt arbetar i mer än en medlemsstat Om du normalt är anställd i mer än en medlemsstat, är du försäkrad i det land du är bosatt i, om du utför en del av ditt arbete i det landet. Detsamma gäller för egenföretagare som arbetar i flera medlemsstater. Om du inte är bosatt i någon av de stater som du är yrkesverksam i, kommer du att vara försäkrad i den medlemsstat där din arbetsgivare är bosatt eller där företaget som du är anställd vid har sitt säte (om du är anställd). Om du är egenföretagare, kommer du att vara försäkrad i den stat i vilken du utför det mesta av ditt arbete som egenföretagare. Personer som är anställda i en medlemsstat och egenföretagare i en annan I regel är du försäkrad i det land där du arbetar som anställd. Som det emellertid nämndes ovan kan du i undantagsfall vara försäkrad i båda staterna. Därför skall du kontakta socialförsäkringsinstitutionen i den medlemsstat där du arbetar. 5.2 Vilka är dina rättigheter och skyldigheter i detta land? Lagstiftningen om social trygghet i det land där du är försäkrad ger dig samma rättigheter och skyldigheter som landets medborgare har. Det här betyder framför allt att din ansökan om förmåner inte får avslås bara på grund av att du inte är medborgare i denna stat. Du kan alltid åberopa principen om likabehandling. EG-domstolen har fastställt att denna princip inte bara gäller vid uppenbar diskriminering ( direkt ) utan också vid alla former av dold ( indirekt ) diskriminering, som t.ex. när en bestämmelse i den nationella lagstiftningen i teorin gäller lika för landets egna medborgare och för utlänningar, men i praktiken visat sig missgynna utlänningar. Exempel: En medlemsstat ställer en bosättningsperiod i landet som krav för en förmån och alla arbetstagare skall uppfylla detta krav. Det är uppenbart att landets egna medborgare gynnas i förhållande till migrerande arbetstagare. 17
I många fall ger principen om likabehandling inte tillräckligt skydd för migrerande arbetstagare, om de eller deras familjemedlemmar är bosatta utanför den stat vars lagstiftning de omfattas av, eller om den berörde arbetstagaren har en avbruten försäkringshistorik, som fullgjorts enligt lagstiftningen i en eller flera stater. Det finns särskilda bestämmelser för dessa fall. De behandlas i kapitlen 5.3 5.9. Enligt EU-bestämmelserna om social trygghet har du samma rätt som medborgarna i den stat där du är försäkrad att välja ledamöter till socialförsäkringsinstitutionernas organ eller att delta i nomineringen av dem. Om även du är valbar till dessa organ är emellertid beroende av den nationella lagstiftningen. Slutligen skall du inte glömma dina skyldigheter enligt lagstiftningen i den stat där du är försäkrad. Detta gäller i första hand skyldigheten att betala socialförsäkringsavgifter, men också alla andra skyldigheter som medborgarna i den staten har. 5.3 Vad du bör veta vid sjukdom eller moderskap I EU-bestämmelserna om social trygghet ingår ett utförligt kapitel om förmåner vid sjukdom och moderskap med särskilda bestämmelser för arbetstagare, arbetslösa, pensionärer och deras familjemedlemmar som är bosatta eller vistas utomlands. De ger ett viktigt och tillfredsställande skydd inte bara åt migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar, utan åt alla som omfattas av dessa bestämmelser, i synnerhet de miljoner turister som tillbringar sin semester utomlands. Nedan följer en översikt över din rätt till dessa förmåner liksom praktiska tips om vad du skall göra för att få dem. A) Villkoren för rätt till förmåner sammanläggning När det krävs att vissa villkor skall ha uppfyllts innan du får rätt till förmåner, är den behöriga institutionen skyldig att ta hänsyn till de försäkrings-, bosättnings- eller anställningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i andra länder (sammanläggning). Det här är en garanti för att du inte skall mista ditt sjukförsäkringsskydd då du byter anställning eller flyttar till ett annat land. Exempel: I vissa länder är du berättigad till förmåner vid sjukdom först efter sex försäkringsmånader. EU-bestämmelserna garanterar att en arbetstagare som blivit tvungen att avbryta sin tidigare försäkring när han flyttade till den nya staten är berättigad till förmåner vid sjukdom från och med den dag hans försäkring börjar löpa. 18
Förmåner vid sjukdom och moderskap skiljer sig åt i de stater som omfattas av EU-bestämmelserna om social trygghet. Det finns dock två huvudkategorier av förmåner i alla länder som hör till EU och EES: kontantförmåner och vårdförmåner. B) Kontantförmåner vid sjukdom Kontantförmåner vid sjukdom är förmåner som normalt skall ersätta inkomstbortfall (lön) på grund av sjukdom. De förmåner som beviljas i en specifik situation (omvårdnad) kan ses som kontantförmåner vid sjukdom. I regel betalas kontantförmåner vid sjukdom alltid ut enligt lagstiftningen i det land där du är försäkrad oberoende av i vilket land du är bosatt eller vistas i. Detta gäller för alla personkategorier i alla situationer: gränsarbetare, säsongarbetare, utsända arbetstagare, pensionärer och familjemedlemmar. Förmånens storlek och varaktighet beror helt och hållet på lagstiftningen i den stat där du är försäkrad. Normalt utbetalas kontantförmånerna direkt till dig av den institution där du är försäkrad. C) Vårdförmåner vid sjukdom Vårdförmåner inbegriper läkarvård, tandvård, mediciner och sjukhusvistelse liksom direkta utbetalningar som utgör ersättning för sådana kostnader. I regel utgår vårdförmåner vid sjukdom i enlighet med lagstiftningen i det land där du är bosatt eller tillfälligt vistas som om du vore försäkrad i det landet. Detta kan vara både till nackdel och till fördel för dig jämfört med om du fått förmånerna i det land där du egentligen är försäkrad. Orsaken till denna bestämmelse är lätt att förstå. De berörda läkarna och institutionerna kan omöjligt känna till alla detaljer i lagstiftningen i de 18 olika länderna. Därför tillämpar de alltid sitt eget lands lagstiftning, även om den berörda personen är försäkrad i ett annat land. I denna vägledning talas det ofta om bosättning och vistelse. Det är viktigt att du vet skillnaden mellan dessa två begrepp. Bosättningslandet är det land där personen normalt är bosatt och vistelselandet är det land där personen tillfälligt vistas. Den omständigheten att vårdförmåner betalas ut enligt lagstiftningen i bosättningslandet innebär emellertid inte att personer som omfattas av 19
EU-bestämmelserna om social trygghet kan räkna med att få dessa förmåner i alla berörda länder utan några restriktioner eller begränsningar. Det är därför viktigt att veta vilka konkreta villkor som gäller för de olika situationerna och personkategorierna för rätt till vårdförmåner vid sjukdom. D) Bosättning i försäkringslandet Om du är bosatt i det land där du är försäkrad, är du självklart berättigad till alla vårdförmåner som finns enligt detta lands lagstiftning. Sjukförsäkringsinstitutionen på din bosättningsort betalar ut dessa förmåner på samma villkor som för alla andra personer som är försäkrade i detta land. E) Bosättning utanför det land där du är försäkrad Om du är bosatt i ett annat land än det land där du är försäkrad, har du rätt till alla vårdförmåner som finns enligt ditt bosättningslands lagstiftning. Sjukförsäkringsinstitutionen på din bosättningsort tillhandahåller förmånerna som om du hade varit försäkrad där. Om du är gränsarbetare har du också rättigheter i det land där du arbetar (se s. 32 i denna vägledning). Detta gäller för alla personer som omfattas av EU-bestämmelserna om social trygghet (anställda och egenföretagare, offentligt anställda, försäkrade, arbetslösa, pensionärer och familjemedlemmar) oberoende av bosättningsland. Normalt får socialförsäkringsinstitutionen på bosättningsorten ersättning från den sjukförsäkringsinstitution där du är försäkrad. F) Tillfällig vistelse utanför det land där du är försäkrad Om du tillfälligt vistas i ett annat land än det du är försäkrad i, har du rätt till alla omedelbart nödvändiga vårdförmåner. Det är ingen skillnad om du vistas utomlands som turist, besöker släktingar eller är på affärsresa. Omedelbart nödvändiga förmåner betyder all akut medicinsk vård som är nödvändig på grund av ditt hälsotillstånd (olycksfall, plötslig sjukdom osv.). Alla pensionärer, utsända arbetstagare, arbetslösa och studerande har en något bättre ställning. De har rätt till alla vårdförmåner som blir nödvändiga under en tillfällig utlandsvistelse. 20
Du kommer således alltid att få den behandling som du behöver även mycket dyr sjukhusvård (till exempel intensivvård efter en hjärtattack). Observera att om syftet med din resa till utlandet är att få vård, gäller specifika bestämmelser. G) Behandling i ett annat land Om du åker till ett annat land för att genomgå behandling där, ersätts dina kostnader för detta av din sjukförsäkringsinstitution bara om du har beviljats detta på förhand. Normalt är det sjukförsäkringsinstitutionen som avgör om du skall beviljas ersättning för detta eller inte. I det fall behandlingen finns att tillgå i ditt land, men inte kan erbjudas inom rimlig tid med hänsyn till ditt hälsotillstånd, så får din ansökan inte avslås. Den behöriga socialförsäkringsinstitutionen skall ge dig blankett E 112. Tack vare denna blankett har du rätt till de förmåner som utges enligt lagstiftningen i mottagningslandet. I en del fall kan du också ansöka om ersättning i ditt ursprungsland. H) Praktiska råd Bosättning utanför det land där du är försäkrad Om du bor i ett annat land än det som du är försäkrad i, skall du registreras vid sjukförsäkringsinstitutionen på din bosättningsort. För detta behöver du följande blanketter, som du får från den sjukförsäkringsinstitution där du är försäkrad: Blankett E 106 för anställda eller egenföretagare och deras familjemedlemmar som är bosatta i samma land. Blankett E 109 för familjemedlemmar som är bosatta i ett annat land än det som den anställde eller egenföretagaren är bosatt i. Blankett E 121 för pensionärer och deras familjemedlemmar som är bosatta i samma land ( 5 ). Blankett E 122 för familjemedlemmar som inte är bosatta i samma land som den berörde pensionären. Blankett E 127 för varje person som uppbär pension och för varje familjemedlem till en person som uppbär pension. I vissa fall sänds blanketten direkt till sjukförsäkringsinstitutionen på din bosättningsort. Kontakta institutionen för närmare upplysningar om detta. ( 5 ) Endast i förhållande till Frankrike till och med den 31 december 2001. 21
Vistelse utanför det land där du är försäkrad Innan du lämnar det land där du är försäkrad, skall du skaffa dig de blanketter som behövs för att få omedelbart nödvändig vård. Annars blir du tvungen att betala vården själv och får då ersättning först efter det att du har återvänt till det land där du är försäkrad. Du behöver följande blanketter: Blankett E 111 för anställda och egenföretagare (även för utsända arbetstagare under utsändningsperioden), pensionärer och deras familjemedlemmar. Blankett E 110 eller E 111 för anställda inom den internationella transportsektorn och personer som normalt arbetar i mer än en stat. Blankett E 119 för arbetslösa som söker arbete i ett annat land. Blankett E 128 för anställda och egenföretagare samt för deras familjemedlemmar och för studerande som tillfälligt vistas i en annan medlemsstat. Observera: Redogörelsen i detta kapitel gäller både för kontantförmåner vid moderskap och för vårdförmåner vid moderskap. 5.4 Olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar EU-bestämmelserna om förmåner vid olycksfall i arbetet eller yrkessjukdomar är ganska enkla och lätta att förstå. De liknar på många sätt bestämmelserna om förmåner vid sjukdom. A) Vårdförmåner Om du råkar ut för olycksfall i arbetet eller drabbas av en arbetssjukdom, är du under alla omständigheter berättigad till vårdförmåner enligt lagstiftningen i det land där du är bosatt. Om du är bosatt i ett annat land än det som du är försäkrad i utger institutionen i bosättningslandet vårdförmåner enligt det landets lagstiftning. Institutionen ersätts sedan av den behöriga institutionen i det land där du är försäkrad. Liksom vid förmåner vid sjukdom är denna lösning motiverad, eftersom läkarna i det land där du är bosatt rimligen inte kan känna till alla detaljer i lagstiftningen i de 18 länder som du skulle kunna vara försäkrad i. 22
B) Kontantförmåner Kontantförmåner betalas alltid ut enligt lagstiftningen i den stat där du var försäkrad när ett olycksfall i arbetet inträffade eller när en arbetssjukdom uppkom oberoende av var du sedan är bosatt eller vistas. I regel utbetalas förmånerna direkt av institutionen i denna stat. Institutionen kan emellertid komma överens med institutionerna i bosättnings- eller vistelselandet om att kontantförmånen skall betalas ut av dem (detta ändrar inte på något sätt storleken på förmånen). Om beräkningen av kontantförmåner bara grundar sig på genomsnittsinkomsten, så beaktas bara den inkomst du fått efter det att du blev försäkrad enligt lagstiftningen i den stat som betalar din förmån. Detsamma gäller om beräkningen grundar sig på standardinkomst. Om kontantförmånens storlek beror på antalet familjemedlemmar i din familj, medräknas även familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat. C) Olycksfall under resor Även om du råkar ut för ett olycksfall under en resa utanför den stat där du är försäkrad, gäller din olycksfallsförsäkring. 5.5 Invaliditet fortfarande ett problem Försäkringssystemen för invaliditet (arbetsoförmåga) i de 18 länderna skiljer sig betydligt från varandra. Man kan dock urskilja två huvudtyper: I många länder beräknas invaliditetspensionerna på samma sätt som ålderspensionerna, dvs. ditt pensionsbelopp beror på längden av dina försäkringsperioder. Ju längre du har varit försäkrad innan du blev arbetsoförmögen, desto högre pension får du. I dessa system krävs det normalt inte att du verkligen är försäkrad vid den tidpunkt då du blir arbetsoförmögen. Med andra ord har en person som slutat arbeta redan ett par år innan han blir arbetsoförmögen trots det rätt till invaliditetspension, som grundar sig på hans tidigare försäkringsperioder. I andra länder är invaliditetspensionens storlek oberoende av hur länge man varit försäkrad. Det betyder att du har rätt till samma pensionsbelopp oberoende av om du har varit försäkrad i 5, 10 eller 20 år innan du blev arbetsoförmögen. 23
I dessa system är rätten till pension emellertid beroende av att du faktiskt är försäkrad vid den tidpunkt när du blir arbetsoförmögen. Till och med om du slutat arbeta bara en kort tid innan, så har du inte rätt till invaliditetspension. Dessa olikheter mellan de nationella försäkringssystemen för invaliditet gör att en europeisk samordning är svår och inte alltid lätt att förstå. Men liksom för andra förmånsslag är syftet för EU-bestämmelserna enkelt: När en migrerande arbetstagare blir arbetsoförmögen, får han inte hamna i en sämre situation än en person som alltid har bott och arbetat i ett enda land. Följande redogörelse täcker de vanligaste problemen som en migrerande arbetstagare kan ställas inför då han blir arbetsoförmögen. A) Allmänna regler Sammanläggning. Institutionen i den stat där du ansöker om pension skall beakta försäkrings- eller bosättningsperioder som du har fullgjort enligt lagstiftningen i någon annan medlemsstat, om detta är nödvändigt för att du skall ha rätt till en förmån. Bosättning eller vistelse utomlands. Om du har rätt till invaliditetspension, kommer den att utbetalas till dig oberoende av var du är bosatt eller vistas inom EU eller EES. Läkarundersökningar. Om du har rätt till invaliditetspension från en stat och du är bosatt eller vistas i en annan stat, kommer nödvändiga administrativa kontroller och läkarundersökningar normalt att utföras av den institution som finns på din bosättnings- eller vistelseort. Du kan dock bli tvungen att åka till den stat som betalar din pension för att genomgå en sådan undersökning, om ditt hälsotillstånd vid den aktuella tidpunkten medger detta. B) Personer som har varit försäkrade i ett enda land Om du har varit försäkrad i ett enda land, kommer storleken på din invaliditetspension att beräknas enligt lagstiftningen i det landet. Du har rätt till samma behandling som landets medborgare. 24
C) Personer som har varit försäkrade i mer än ett land Om du har varit försäkrad i flera länder innan du blev arbetsoförmögen, finns följande olika möjligheter: Du har uteslutande varit försäkrad i länder där storleken på pensionen är beroende av försäkringsperiodernas längd. I detta fall får du separata pensioner från var och en av dessa stater. Storleken på varje pension motsvarar de försäkringsperioder som fullgjorts i respektive stat. Se kapitel 5.6 nedan för att få veta mer om hur den beräknas. Du har bara varit försäkrad i länder där pensionens storlek är oberoende av hur länge du varit försäkrad. Du får en pension från det land där du var försäkrad när du blev arbetsoförmögen. Du har alltid rätt till fullt pensionsbelopp, även om du bara hade varit försäkrad i detta land under en kort period (till exempel ett år). Å andra sidan kommer du inte att ha rätt till pensioner från de andra länder där du tidigare varit försäkrad. I praktiken betyder det här att om du först var försäkrad i ett land där invaliditetspensionerna är ganska låga och sedan i ett land med hög invaliditetspension, så får du den höga pensionen, även om du var försäkrad under en tio gånger längre tid i den första staten, om du först var försäkrad i ett land där invaliditetspensionerna är höga och sedan i ett land med låga invaliditetspensioner, så får du den låga pensionen från den stat där du var försäkrad när du blev arbetsoförmögen. Detta visar tydligt de principer som gäller för försäkringssystem, där pensionens storlek inte beror på hur länge man varit försäkrad. Det avgörande är att man är försäkrad vid den tidpunkt då man blir arbetsoförmögen! Du har först varit försäkrad i ett land där invaliditetspensionens storlek beror på försäkringsperiodernas längd och sedan i ett land där den inte gör det. Du får då två pensioner, en pension som motsvarar försäkringsperioderna som har fullgjorts enligt lagstiftningen i den första staten och en pension från den stat där du var försäkrad när du blev arbetsoförmögen. Den sistnämnda staten skulle normalt vara skyldig att betala dig full pension. I många fall kommer du emellertid att få en lägre pension, eftersom staten där du var försäkrad då du blev arbetsoförmögen tar hänsyn till den pension som du får från den första staten. Du anser kanske att detta innebär att du förlorar pensionsrättigheter 25
som du har arbetat och betalat in avgifter för. Men detta är fel. Om du hela tiden hade varit försäkrad i en av de båda berörda staterna (det saknar betydelse vilken), skulle du ändå inte ha kunnat få en högre pension än den som du nu har rätt till. Du är varken i en bättre eller i en sämre situation än en person som under hela sitt yrkesverksamma liv har arbetat i ett enda land. Du har först varit försäkrad i ett land där pensionsbeloppet är oberoende av försäkringsperiodernas längd och sedan i ett land där pensionen är beroende av dessa perioder. Du får då två separata pensioner som var och en motsvarar längden på dina försäkringsperioder i respektive land. D) Ett olöst problem: beslut om invaliditetsgraden Fastställandet av invaliditetsgraden kan eventuellt bli ett problem för personer som har varit försäkrade i mer än ett land. De nationella institutionerna i varje stat där en person har varit försäkrad fattar dessa beslut enligt den nationella lagstiftning som institutionen tillämpar. Bara i några få speciella fall är en institutions beslut bindande för alla övriga institutioner i de berörda staterna. Det faktum att kriterierna för fastställandet av invaliditetsgraden enligt nationell lagstiftning skiljer sig avsevärt kan få allvarliga konsekvenser, eftersom pensionsbeloppen i de flesta fall är beroende av invaliditetsgraden. Exempel: En person har varit försäkrad i stat A i 20 år, sedan fem år i stat B och slutligen två år i stat C. I alla dessa tre stater är invaliditetspensionens storlek beroende av försäkringsperiodernas längd. Han slutar att arbeta i stat C därför att hans invaliditetsgrad har bedömts vara 100 %. Detta ger honom emellertid bara rätt till en liten pension från stat C, eftersom han har varit försäkrad där i bara två år. Han kommer också att få en liten pension från stat B, där han har varit försäkrad i fem år och där hans invaliditetsgrad har fastställts till 70 %. I stat A där han har varit försäkrad under största delen av sin yrkesverksamma liv (20 år) får han ingen pension: Enligt lagstiftningen i denna stat anses han över huvud taget inte vara arbetsoförmögen. I det här exemplet skulle den berörda personen vara i en mycket bättre ställning om invaliditetspensionens belopp i stat C inte var beroende av försäkringsperiodernas längd. Han skulle då få full pension från stat C, så att det inte hade någon betydelse om han också ansågs vara arbetsoförmögen enligt lagstiftningen i staterna A och B eller inte. 26
Situationerna som beskrivs ovan är ett resultat av att de nationella systemen för social trygghet inte harmoniserats utan bara samordnats genom EU-bestämmelserna. Det ligger dock i alla migrerande arbetstagares intresse att det görs framsteg när det gäller det ömsesidiga erkännandet av beslut om invaliditetsgraden. 5.6 Vem betalar min ålderspension? Ålderspensioner hör till de viktigaste socialförsäkringsförmånerna. Därför är det naturligt att personer som har för avsikt att fortsätta sin yrkesverksamhet utomlands vill ha en klar bild av konsekvenserna för deras framtida pensionsrättigheter innan de fattar ett slutgiltigt beslut. De vill särskilt veta vad som händer med de avgifter som de hittills har betalat in, vilken stat som kommer att betala ut deras pension, om den kommer att utbetalas inom hela EU utan att den sänks eller innehålls. Arbetstagarna kommer inte att vara beredda att utöva sin rätt till fri rörlighet i Europa om de inte säkert vet att EU-bestämmelserna om social trygghet ger tillfredsställande svar på de här frågorna. Följande principer tillämpas på personer som slutar arbeta i ett land och fortsätter sin yrkesverksamhet i ett annat: I varje land där en person har varit försäkrad, bevaras hans försäkringshistorik tills han uppnår pensionsåldern. Avgifter som har betalats in förs således varken över till ett annat land eller betalas ut till den berörda personen, om han inte längre är försäkrad i detta land. Varje land där en person har varit försäkrad i minst ett år måste betala ålderspension när den berörda personen uppnår pensionsåldern. Om du till exempel har arbetat i tre länder, kommer du att få tre separata ålderspensioner när du uppnår pensionsåldern. Denna pension kommer att beräknas på grundval av dina försäkringsperioder i respektive land. Om du har varit försäkrad under en lång tid, kommer du att få en ganska hög pension och om du har varit försäkrad en ganska kort tid kommer din pension att bli ganska låg. Vad händer om du har varit försäkrad mindre än ett år i ett land? Förlorar du de socialförsäkringsavgifter som du har betalat in i detta land? 27
Exempel: Du har varit försäkrad tio månader i Belgien, nio månader i Tyskland, 15 år i Frankrike och slutade din yrkeskarriär i Italien där du bevisligen betalade in socialförsäkringsavgifter i sju år. Oroa dig inte! Dina försäkringsmånader i Belgien och i Tyskland har inte gått förlorade. I Italien, som var det sista land du arbetade i, kommer man att beakta de tio månaderna i Belgien och de nio månaderna i Tyskland. Denna lösning garanterar att ingen missgynnas av att ha arbetat i flera länder: Inga avgifter kommer att gå förlorade, intjänade rättigheter är skyddade och varje land kommer att utbetala en pension som motsvarar de försäkringsperioder som har fullgjorts där. Detta ligger inte bara i de migrerande arbetstagarnas intresse utan också i medlemsstaternas, då varje land skall betala ut varken mer eller mindre än den pension som har intjänats där genom de avgifter arbetstagaren betalat in. Av de följande exemplen ser du hur beräkningen och betalningen av pensioner fungerar i praktiken. A) Allmänna regler Sammanläggning föreskrivna villkor: Om den tid du har varit försäkrad i ett land inte är tillräckligt lång för att ge rätt till pension i detta land, kommer alla försäkringsperioder som har fullgjorts i andra länder att beaktas. Bosättning eller vistelse utomlands: Din ålderspension kommer att betalas ut till dig oberoende av var du vistas eller är bosatt inom EU eller EES utan att den sänks, ändras eller innehålls. Detta gäller inte bara för migrerande arbetstagare utan också för alla pensionärer som är bosatta i en annan stat. Viktigt: Denna princip gäller inte för vissa särskilda förmåner som inte grundar sig på avgifter. I de flesta fall är de behovsprövade (dvs. betalas ut till personer med pensionsinkomster som ligger under en viss miniminivå). Dessa förmåner betalas ut till dig bara så länge du är bosatt i den berörda staten och kan vara t.ex. garanterad minimiinkomst för äldre personer i Belgien, tilläggsförmån från den nationella solidaritetsfonden (FNS) i Frankrike eller ickeavgiftsfinansierade ålderspensioner i Irland och i Portugal. Med andra ord kommer utbetalningen av dessa förmåner att upphöra om du flyttar till en annan stat. Denna medlemsstat kommer att bevilja dig en motsvarande förmån även om du aldrig har arbetat i denna stat. 28
Exempel: Du är bosatt i Portugal där du skulle få en icke-avgiftsfinansierad ålderspension. Vid 65 år beslutar du att flytta till Frankrike. Vad händer? I Portugal dras utbetalningen av din icke-avgiftsfinansierade ålderspension in, men i Frankrike kommer du att beviljas en tilläggsförmån från den nationella solidaritetsfonden. B) Du har varit försäkrad i ett enda land I det här fallet kommer storleken på din pension att beräknas enligt detta lands lagstiftning på exakt samma sätt som för dess egna medborgare. Det har ingen betydelse om du är bosatt i landet eller inte, när du uppnår pensionsåldern. C) Du har varit försäkrad i mer än ett land Du får pension från varje stat där du har varit försäkrad i minst ett år. Dessa pensioner kommer att motsvara de försäkringsperioder som har fullgjorts i varje berörd stat. Exempel: Du har varit försäkrad 10 år i medlemsstat A, 25 år i medlemsstat B och fem år i medlemsstat C. Det här betyder att du har varit försäkrad i totalt 40 år innan du uppnådde pensionsåldern. Medlemsstat A kommer att beräkna pensionsbeloppet som du skulle ha rätt till efter 40 försäkringsår i den staten. Sedan betalar den dig det belopp som motsvarar dina faktiska försäkringsperioder, dvs. 10/40 (eller 1/4) av detta belopp. På motsvarande sätt kommer medlemsstat B att betala dig 25/40 (eller 5/8) av det belopp som du skulle ha rätt till i den staten efter 40 försäkringsår. Slutligen kommer medlemsstat C att betala dig 5/40 (eller 1/8) av det belopp som du skulle ha haft rätt till i staten C efter 40 försäkringsår. D) Praktiska problem Pensionsålder: Såsom redan har nämnts har medlemsstaternas sociala trygghetssystem inte harmoniserats. Därför är det inte förvånande att pensionsåldern varierar i de olika länderna. I en del stater är pensionsåldern 60 år, i andra 65 år och i vissa 67 år. 29
Exempel: En person har först varit försäkrad i 35 år i stat A där pensionsåldern är 67 år och sedan i tio år i stat B där pensionsåldern är 60 år. Vid 60 års ålder måste denna person sluta arbeta i stat B och kommer att i denna stat ha rätt till en liten pension, som motsvarar längden på de försäkringsperioder som har fullgjorts i denna stat (10/45). Han måste då vänta i sju år till innan han får rätt till den tämligen höga pensionen i stat A (35/45). I vissa fall är pensionen från stat B så låg att den berörda personen är beroende av socialbidrag. För att undvika denna icke önskvärda situation skall du be om information om pensionsåldern i det land där du tänker fortsätta din yrkesverksamhet, innan du flyttar dit. Valutakurser: Om du får en pension från ett annat land, måste den normalt omräknas till valutan i ditt eget land. Tidigare gjordes denna omräkning enligt växelkurser som ofta fluktuerade. Det här kan vara till din fördel, men också till nackdel beroende på den berörda valutan. Denna tråkiga situation har försvunnit då växelkurserna tack vare euron fastställs permanent fyra gånger per år. Problemet med fluktuation kan dock fortfarande förekomma i fråga om pensioner som utbetalas av Danmark, Grekland, Storbritannien, Sverige, Island, Liechtenstein och Norge. Post- och bankavgifter: Om din pension betalas till dig från ett annat land, kan post- och bankavgifter dras av. Om din pension är mycket låg (t.ex. en pension som motsvarar ett års försäkring utomlands), kan dessa avgifter i undantagsfall medföra en betydande minskning av din pension. 5.7 Vid dödsfall: efterlevandeförmåner och dödsfallsersättningar A) Änkepensioner I allmänhet tillämpas samma bestämmelser på pensioner till efterlevande make som på invaliditets- och ålderspensioner (se kapitel 5.6 ovan): Pensionerna skall utbetalas utan någon minskning, ändring eller indragning oberoende av var den efterlevande maken är bosatt inom EU eller EES. 30
Om den avlidne fortfarande var anställd eller egenföretagare, skall pensionen till den efterlevande maken beräknas enligt samma principer som skulle ha tillämpats på den försäkrade personen. Om den avlidne redan var pensionär kommer pensionen till den efterlevande maken eller makan att beräknas enligt den berörda nationella lagstiftningen. Om pensionären fick pension enligt lagstiftningen i ett eller flera länder har maken också rätt till änkepensioner enligt dessa länders lagstiftning (pensionerna är normalt lägre än den avlidne personens ålderspension). Observera att det enligt lagstiftningen i vissa medlemsstater med bosättningsbaserad pensionsförsäkring (t.ex. Nederländerna) inte finns några efterlevandepensioner för personer som har uppnått pensionsåldern. Dessa personer förutsätts ha tjänat in sina egna pensioner grundade på bosättning under den tid de har varit bosatta i det berörda landet. B) Förmåner till barn som mist ena eller båda föräldrarna Om en av dina föräldrar avlidit och denna person var försäkrad enligt lagstiftningen i bara en stat, har du rätt till förmåner för barn som mist ena eller båda föräldrarna enligt lagstiftningen i den staten oberoende av var du är bosatt inom EU och EES. Om en av dina föräldrar avlidit och denna person var försäkrad enligt lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, har du rätt till en pro-rata beräknad pension enligt lagstiftningen i dessa medlemsstater. Eftersom förfarandet vid fastställandet av storleken på den förmån som du har rätt till är ganska komplicerat, rekommenderar vi dig att kontakta de nationella socialförsäkringsinstitutionerna för all information eller hjälp som du behöver. C) Ersättningar vid dödsfall De nationella institutionerna i en medlemsstat skall såsom för alla andra förmånsslag beakta de försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat, då detta är nödvändigt för att få rätt till ersättning vid dödsfall. Ersättningarna vid dödsfall utbetalas givetvis av den behöriga institutionen i den stat som den avlidne personen var försäkrad i, oberoende av i vilken medlemsstat som de förmånsberättigade är bosatta. 31